30.7.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/51

(1)

Den 26 mars 2010 antog Europeiska rådet kommissionens förslag till en ny strategi för sysselsättning och tillväxt, Europa 2020, som bygger på en utökad samordning av den ekonomiska politiken med inriktning på ett antal nyckelområden där åtgärder behövs för att stärka förutsättningarna för hållbar tillväxt och konkurrenskraft i Europa.

(2)

Den 13 juli 2010 antog rådet en rekommendation om de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik (2010–2014) och den 21 oktober 2010 ett beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (2), vilka tillsammans utgör de integrerade riktlinjerna. Medlemsstaterna uppmanades att beakta de integrerade riktlinjerna i sin nationella ekonomiska politik och sysselsättningspolitik.

(3)

Den 29 juni 2012 beslutade medlemsstaternas stats- och regeringschefer om en tillväxt- och sysselsättningspakt, som ger ett enhetligt ramverk för insatser på nationell nivå, EU-nivå och euroområdesnivå med hjälp av alla tänkbara medel, instrument och politiska åtgärder. De beslutade om insatser som ska utföras på medlemsstatsnivå och förband sig särskilt att uppnå målen i Europa 2020-strategin och genomföra de landsspecifika rekommendationerna.

(4)

Den 10 juli 2012 antog rådet en rekommendation (3) om Litauens nationella reformprogram för 2012 och avgav sitt yttrande om Litauens konvergensprogram för 2012–2015.

(5)

Den 28 november 2012 antog kommissionen den årliga tillväxtöversikten, som inleder den europeiska planeringsterminen 2013 för samordning av den ekonomiska politiken. Den 28 november 2012 antog kommissionen, på grundval av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 av den 16 november 2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser (4), även rapporten om varningsmekanismen, i vilken Litauen inte identifierades som en medlemsstat som skulle bli föremål för en fördjupad granskning

(6)

Europaparlamentet har vederbörligen involverats i den europeiska planeringsterminen, i enlighet med förordning (EG) nr 1466/97, och antog den 7 februari 2013 en resolution om sysselsättning och sociala aspekter i den årliga tillväxtöversikten 2013 och en resolution om bidraget till den årliga tillväxtöversikten 2013.

(7)

Den 14 mars 2013 godkände Europeiska rådet prioriteringarna för att säkerställa finansiell stabilitet, budgetkonsolidering och tillväxtfrämjande åtgärder. Det betonade behovet att eftersträva differentierad och tillväxtfrämjande budgetkonsolidering, återställa normala lånevillkor i ekonomin, främja tillväxt och konkurrenskraft, ta itu med arbetslösheten och krisens sociala följdverkningar samt modernisera den offentliga förvaltningen.

(8)

Den 9 april 2013 lade Litauen sitt nationella reformprogram 2013 och den 26 april 2013 sitt konvergensprogram för perioden 2012–2016. I syfte att beakta deras inbördes samband har de båda programmen bedömts samtidigt.

(9)

Baserat på bedömningen av konvergensprogrammet i enlighet med förordning (EG) nr 1466/97 anser rådet att det makroekonomiska scenario som ligger till grund för programmets beräkningar av de offentliga finanserna är trovärdigt och i linje med bedömningen i kommissionens avdelningars vårprognos 2013. Till följd av en långtgående ambitiös finanspolitisk konsolidering sedan 2009 sjönk underskottet i de offentliga finanserna till 3,2 % av BNP under 2012, vilket anses tillräckligt för att upphäva beslutet om förekomsten av ett alltför stort underskott, kostnaderna för den systemiska pensionsreformen inberäknade. Till grund för det minskade underskottet låg också en robust ekonomisk tillväxt och temporära utgiftstak. I konvergensprogrammet har det medelfristiga budgetmålet ändrats från 0,5 % till – 1,0 %, vilket fortfarande är i linje med stabilitets- och tillväxtpaktens mål.

Konvergensprogrammets strategi för de offentliga finanserna siktar till att uppnå det medelfristiga budgetmålet senast 2016. Med utgångspunkt i det (omräknade) strukturella saldot ligger den planerade årliga utvecklingen mot det medelfristiga budgetmålet i strukturella termer över 0,5 % av BNP. Riktmärket i stabilitets- och tillväxtpakten för utgifter under programperioden har nåtts. Strukturanpassningen har lagts i programperiodens början och genomförs främst med hjälp av utgiftsåtstramning, men stöttas endast delvis av konkreta åtgärder, däribland engångsåtgärder som inte alltid specificeras. Enligt kommissionens avdelningars vårprognos 2013 väntas strukturanpassningen under 2013 och 2014 vara 0,3 % respektive 0,0 % av BNP och hamnar därmed under den utveckling mot 0,5 % av BNP som krävs, vilket också väcker tvivel avseende konvergensprogrammets anpassningsstrategi. Än har inga ytterligare konsolideringsåtgärder specificerats, och strukturreformer som innebär en övergång till åtgärder på inkomstsidan bör beaktas. Den offentliga skulden fortsätter att ligga under 60 % av BNP med 40,7 % under 2012, och förväntas sjunka något under hela programperioden. I konvergensprogrammet väntas skulden minska till 39,7 % under 2013 och sedan ytterligare till 34,5 % till 2016, men i kommissionens avdelningars vårprognos 2013 beräknas den minska till 40,1 % av BNP under 2013 och 39,4 % under 2014. Skillnaderna beror framför allt på konvergensprogrammets antagande om lägre underskott.

(10)

Även om situationen vad gäller underskottet har förbättrats med åren, har Litauen fortfarande för litet skattepolitiskt utrymme att reagera på kraftiga störningar. Det finns dock utrymme för en skattepolitik som är mindre snedvridande och ytterligare förbättringar av skattedisciplinen. Litauen fortsätter att ha lägst skattekvot i förhållande till BNP i unionen, och konsolideringen har framför allt inriktats på utgiftssidan. Det finns ännu utrymme att titta på ytterligare skattekällor som är mindre skadliga för tillväxten, såsom miljöskatter och periodiskt återkommande fastighetsbeskattning. Litauen har tagit vissa steg mot att höja den periodiskt återkommande fastighetsbeskattningen, men det ser ut att finnas utrymme för ytterligare insatser. Litauens inkomster från miljöskatter följer en nedåtgående trend och var näst lägst i unionen under 2011, vilket också berodde på att landet har de lägsta transportskatterna i EU, vilket inte underlättar minskningar i den höga energiintensiteten i Litauens ekonomi. Samtidigt bör tillväxtfrämjande utgifter till exempel för forskning och utbildning prioriteras i den finanspolitiska konsolideringen. Genomförandet av lagar för att stärka den finanspolitiska ramen har drabbats av förseningar. Litauens finanspolitiska ram har inte kunnat förhindra en procyklisk finanspolitik under år med positivt produktionsgap. Tillägget till lagen om budgetens struktur år 2012 är ett positivt steg i rätt riktning. Det finns behov av att förbättra övervakning, ansvarighet och genomförandet av budgetförfarandet, särskilt av kommuner, samt säkerställa de medelfristiga ramarnas bindande karaktär.

(11)

Den demografiska utvecklingen i Litauen är en utmaning för de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet. Det förblir därför viktigt att vidta en genomgripande pensionsreform som inriktas både på hållbara och väl anpassade pensioner. Att anpassa pensionerna i rätt grad är en utmaning eftersom den äldre befolkningen löper hög risk för fattigdom och utestängning. Reformen av systemet med ackumulerade pensioner 2012 uppmuntrar till att ackumulera av pensioner inom andra pelaren med ekonomiska incitament från statsbudgeten. Med reformen införs också möjligheten att gå ur pensionsackumulering inom privata system och återgå till den statliga socialförsäkringsfonden under en övergångsperiod tillsammans med en gradvis ökning av pensionsåldern. Reformen kommer att träda i kraft den 1 januari 2014. Detta är viktiga men isolerade steg i rätt riktning och det krävs betydligt större förändringar, särskilt inom den första pensionspelaren. Vidare krävs åtgärder för att ökar anställbarheten för äldre arbetstagare och främja arbetsmiljöer med en positiv inställning till äldre.

(12)

Att ta itu med arbetslösheten och ett lågt deltagande på arbetsmarknaden för lågkvalificerade förblir en central utmaning. Det är särskilt de unga och lågutbildade som lider av de höga arbetslöshetssiffrorna. Kompetensglappet har blivit väldigt tydlig under krisen och utgör ett växande problem som tyder på strukturella misslyckanden inom utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken. Den åtföljande bristen på kvalificerad arbetskraft förvärras av en hög utvandring. Det krävs sålunda ytterligare åtgärder för att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden och för att få fart på deltagandet, särskilt för ungdomar, icke yrkesutbildade och äldre personer. De aktiva arbetsmarknadsåtgärdernas generella täckning och den ekonomiska tilldelningen per åtgärd förblir otillräckliga, och åtgärderna är dåligt riktade vad avser lågutbildade och långtidsarbetslösa. En omfattande översyn av arbetsrätten, med deltagande från arbetsmarknadens parter, skulle kunna kartlägga onödiga restriktioner och administrativa hinder som påverkar flexibla avtal, uppsägningsregler och flexibla arbetstidssystem. För att garantera en bättre övergång från utbildning till arbetsmarknad kunde lärlingsutbildningar och arbetsplatsbaserad utbildning göras mer attraktiva.

(13)

Fattigdomen och den sociala utslagningen är fortfarande oroande höga. Den ökande fattigdomen bland barn är särskilt oroande. Under 2012 inleddes flera reformåtgärder på socialbidragsområdet i syfte att öka incitamenten att arbeta (arbetsrelaterade förmåner för långtidsarbetslösa, gradvis minskning av de sociala förmånerna för inaktiva personer i arbetsför ålder) och för att minska fattigdomen. Ett pilotprojekt i fem kommuner gav imponerande resultat när det gäller att spara in på utgifter och att inrikta åtgärderna på rätt målgrupp stödmottagare. Det är nu nödvändigt att införa ett övervakningssystem för att bedöma projektets ändamålsenlighet och dess resultat när det gäller att åtgärda fattigdom och utslagning. Reformen bör också kopplas till aktiveringsåtgärder som ökar deltagandet, i synnerhet för långvariga socialbidragstagare. I åtgärderna för att minska fattigdomen ingår ökad täckning för sociala förmåner och bidrag och en ny metod för att beräkna förmånsbeloppet. Vidare höjdes den 1 januari 2013 minimilönen med 18 %, vilket kan bidra till att minska inaktivitetsfällan och fattigdomen bland förvärvsarbetande. Dessa åtgärder framstår emellertid som otillräckliga med tanke på utmaningens omfattning och det saknas en övergripande strategi eller handlingsplan för att bekämpa fattigdomen.

(14)

Sedan 2010 genomför staten en långtgående reform av de statligt ägda företagen. Reformen är betydelsefull och trovärdig och omfattar lagstiftningsmässiga och organisatoriska förändringar. Lagstiftningsaspekterna av reformen har införts och man har uppnått bred efterlevnad av rapporteringskraven. Utmaningen består nu i att undvika intressekonflikter med avseende på tillsynsfunktioner och icke-tillsynsfunktioner, samt att göra åtskillnad mellan de statligt ägda företagens kommersiella och icke-kommersiella verksamhet. När reformen väl genomförts fullt ut kan den bidra till att ge fart åt konkurrenskraft och tillväxt. Övervakningen av efterlevnaden kommer därför att vara av grundläggande betydelse.

(15)

Interkonnektiviteten med grannländernas el- och gasnät förblir underutvecklad. Därav följer att konkurrensen är mycket begränsad inom energisektorn och energipriserna höga. Vidare fortsätter energieffektiviteten att vara ett problem. Byggnadsrenoveringarna har gått långsamt, också med avseende på investeringarna inom ramen för holdingfonden JESSICA, och stora utmaningar kvarstår inom renoveringen av privata byggnader.

(16)

Kommissionen har inom ramen för den europeiska planeringsterminen genomfört en omfattande analys av Litauens ekonomiska politik. Den har bedömt det nationella reformprogrammet och konvergensprogrammet. Den har beaktat inte bara programmens relevans för en hållbar finanspolitik och socioekonomisk politik i Litauen utan även i vilken utsträckning EU:s regler och riktlinjer har iakttagits, mot bakgrund av behovet att stärka den övergripande ekonomiska styrningen i unionen genom att beakta synpunkter på EU-nivå när framtida nationella beslut fattas. Dess rekommendationer inom ramen för den europeiska planeringsterminen återspeglas i rekommendationerna 1 till 6 nedan.

(17)

Mot bakgrund av denna bedömning har rådet bedömt konvergensprogrammet, och dess yttrande (5) avspeglas särskilt i rekommendation 1 nedan.

1.

Säkerställa en tillväxtfrämjande finanspolitisk konsolidering och genomföra den finanspolitiska strategin som planerat, dvs. fortsätta med den strukturanpassning som kommer att göra det möjligt för Litauen att uppnå det medelfristiga budgetmålet. Prioritera tillväxtfrämjande utgifter. Fortsätta att stärka ramverket, i synnerhet genom säkerställandet av verkställbara och bindande utgiftstak inom den finanspolitiska ramen på medellång sikt. Se över skattesystemet och överväga att höja de skatter som är minst skadliga för tillväxt, såsom periodiskt återkommande fastighetsskatter och miljöskatter, inklusive införandet av fordonsbeskattning, och samtidigt fortsätta att stärka efterlevnaden av skattereglerna.

2.

Anta och genomföra lagstiftning om en genomgripande pensionsreform. Anpassa den lagstadgade pensionsåldern till den förväntade livslängden, begränsa möjligheterna till förtida pensionering, fastställa tydliga regler för indexering av pensioner och främja utnyttjandet av tilläggspensionssystem och samtidigt säkra genomförandet av pågående reformer. Underbygga pensionsreformen med åtgärder som ökar anställbarheten för äldre arbetstagare.

3.

Ta itu med den höga arbetslösheten, särskilt bland lågutbildade och långtidsarbetslösa, genom att inrikta resurserna på aktiva arbetsmarknadsåtgärder och samtidigt förbättra deras täckning och effektivitet. Öka anställbarheten för unga, till exempel genom en ungdomsgaranti, förbättra genomförandet av systemet med lärlingsutbildningar och se till att det blir mer ändamålsenligt, samt åtgärda den bestående diskrepansen mellan färdigheter och behov. Se över arbetslagstiftningens ändamålsenlighet vad gäller flexibla avtal, uppsägningsregler och flexibla arbetstidssystem, i samråd med arbetsmarknadens parter.

4.

Genomföra konkreta målinriktade åtgärder för att minska fattigdom och social utslagning. Fortsätta att stärka kopplingen mellan reformen av lagen om kontanta socialbidrag och aktiveringsåtgärderna.

5.

Fullborda genomförandet av reformen av statligt ägda företag, i synnerhet för att säkra åtskillnad mellan ägandeskap och tillsynsfunktioner samt nära övervaka efterlevnaden av reformkraven.

6.

Intensifiera åtgärder för energieffektivisering av byggnader, bland annat genom avlägsnande av negativa incitament och ett snabbt genomförande av holdingfonden. Främja konkurrens i energinäten genom att förbättra interkonnektiviteten med andra medlemsstater vad gäller både el och gas.