26.4.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 120/1

(1)

Att nu investera i de unga européernas mänskliga kapital kommer att ge långsiktiga fördelar och bidra till en hållbar ekonomisk tillväxt för alla. Unionen kommer att kunna dra full nytta av en aktiv, innovativ och välutbildad arbetskraft och samtidigt undvika de mycket höga kostnaderna förknippade med unga som varken arbetar eller studerar, vilka just nu ligger på 1,2 % av BNP.

(2)

Unga har drabbats särskilt hårt under krisen. De är utsatta på grund av de övergångsperioder i livet som de genomgår, deras avsaknad av yrkeserfarenhet, deras ibland otillräckliga utbildning, deras ofta begränsade sociala skydd, begränsade tillgång till ekonomiska medel och osäkra anställningsförhållanden. Unga kvinnor löper större risk att få låga löner och osäkra anställningar, samtidigt som unga föräldrar – främst unga mödrar – saknar rätt möjlighet att förena arbete och privatliv. Dessutom är unga särskilt missgynnade eller riskerar att utsättas för diskriminering. Lämpliga stödåtgärder är därför nödvändiga, samtidigt har dock unga ett eget ansvar för att hitta sin väg till ekonomisk verksamhet.

(3)

Det finns 7,5 miljoner unga som varken arbetar eller studerar i unionen, vilket utgör 12,9 % av de unga européerna (mellan 15–24 år). Många har bara grundskoleutbildning och har lämnat utbildningen i förtid. Dessutom är många ofta invandrare eller har en mindre gynnad bakgrund. Begreppet ”unga som varken arbetar eller studerar” täcker olika undergrupper av ungdomar med vitt skilda behov.

(4)

30,1 % av de arbetslösa under 25 år i unionen har varit arbetslösa i mer än tolv månader. Dessutom söker allt fler unga inte aktivt någon sysselsättning, vilket kan göra att de går miste om strukturstöd för att kunna komma tillbaka ut på arbetsmarknaden. Forskningen visar att ungdomsarbetslösheten kan ge bestående följdverkningar, såsom ökad risk för framtida arbetslöshet, sänkta framtida inkomstnivåer, förlust av mänskligt kapital, fattigdomsöverföring mellan generationer eller sänkt motivation att bilda familj, och bidrar till en negativ demografisk utveckling.

(5)

Begreppet ”ungdomsgaranti” avser här en situation där unga inom fyra månader efter det att de blivit arbetslösa eller avslutat sin formella utbildning får ett högkvalitativt erbjudande om sysselsättning, vidareutbildning, lärlingsutbildning eller praktik. Ett erbjudande om vidareutbildning skulle även kunna inbegripa högkvalitativa utbildningsprogram som leder till en erkänd yrkeskvalifikation.

(6)

Ungdomsgarantin skulle bidra till att tre av målen för Europa 2020-strategin infrias, nämligen att 75 % av befolkningen i åldrarna 20–64 år ska ha ett arbete, att andelen elever som slutar skolan i förtid ska vara under 10 %, samt att antalet personer i fattigdom och socialt utanförskap ska minska med minst 20 miljoner.

(7)

Riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik, som antogs av rådet genom beslut 2010/707/EU (1) av den 21 oktober 2010, särskilt riktlinjerna 7 och 8, uppmanar medlemsstaterna att främja ungdomars integrering på arbetsmarknaden och att, i samarbete med arbetsmarknadens parter, särskilt hjälpa unga som varken arbetar eller studerar att hitta ett första arbete, skaffa sig arbetslivserfarenhet eller en vidareutbildning, inbegripet lärlingsutbildning, och att snabbt ingripa när ungdomar blir arbetslösa.

(8)

Redan år 2005, när rådet antog riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningpolitik genom beslut 2005/600/EG (2) av den 12 juli 2005, enades rådet om att ”alla arbetslösa personer skall erbjudas en ny start innan de, vad gäller ungdomar, når sex månaders (…) arbetslöshet”. Genom beslut 2008/618/EG av den 15 juli 2008 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (3) sänkte rådet denna tid till högst fyra månader för ungdomar som slutat skolan.

(9)

I Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2010 om att främja ungdomens tillträde till arbetsmarknaden och stärka den rättsliga ställningen för praktikanter och lärlingar (4) uppmanade Europaparlamentet kommissionen och rådet att lägga fram en ungdomsgaranti som säkrar rätten för varje ung människa inom unionen att bli erbjuden arbete, lärlingsplats, extra utbildning eller en kombination av arbete och utbildning efter högst fyra månaders arbetslöshet.

(10)

I kommissionens meddelande Unga på väg av den 15 september 2010 uppmuntrade kommissionen medlemsstaterna till att införa ungdomsgarantier, då dessa hittills bara genomförts i mycket begränsad omfattning. Denna rekommendation bör förstärka och upprepa behovet att medlemsstaterna söker uppnå det målet samtidigt som den bidrar till utformningen, genomförandet och bedömningen av sådana ungdomsgarantisystem.

(11)

I rådets slutsatser av den 17 juni 2011 om främjande av sysselsättning för ungdomar i syfte att uppnå målen för Europa 2020-strategin uppmanade rådet medlemsstaterna att snabbt ingripa genom att erbjuda fortsatt utbildning, yrkesutbildning, omskolning eller aktiveringsåtgärder för unga som varken arbetar eller studerar, vilket inbegriper elever som lämnat skolan i förtid. Denna insats skulle tjäna syftet att snarast möjligt återföra dem till utbildningssystemet eller arbetsmarknaden och minska risken för fattigdom och socialt utanförskap. Rådet konstaterade att segmentering av arbetsmarknaden kan ha negativa effekter på unga och uppmanade medlemsstaterna att ta itu med sådan segmentering.

(12)

Rådets rekommendation av den 28 juni 2011 om politiska strategier för att minska andelen elever som lämnar skolan i förtid (5), inriktades på att ta fram faktabaserade, omfattande och sektorsövergripande strategier, inbegripande åtgärder för att hjälpa dem som lämnat skolan i förtid att återuppta sina studier och för att förstärka kopplingen mellan utbildningssystem och arbetsmarknadssektorn. Europaparlamentet ställde sig bakom den inställningen i förberedandet av budgeten för 2012 och bad kommissionen att införa en förberedande åtgärd för att stödja inrättandet av ungdomsgarantier i medlemsstaterna.

(13)

I kommissionens sysselsättningspaket, föreslaget i kommissionens meddelande av den 18 april 2012Att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad sysselsättning, uppmanade kommissionen till en aktiv mobilisering av medlemsstater, arbetsmarknadens parter och andra parter för att besvara aktuella sysselsättningsutmaningar inom unionen, särskilt ungdomsarbetslösheten. Kommissionen betonade den miljövänliga ekonomins, hälso- och sjukvårdens, och informations- och kommunikationssektorernas (IKT) stora potential för skapandet av nya arbetstillfällen, och utfärdade därför tre medföljande handlingsplaner för uppföljning. I kommissionen meddelande av den 10 oktober 2012 om en starkare europeisk industri för tillväxt och ekonomisk återhämtning lyfte kommissionen därefter även fram sex lovande prioriterade områden för innovation i näringslivet som underlättar övergången till en energisnål och resurseffektiv ekonomi. I sysselsättningspaketet betonade kommissionen att främjandet av entreprenörsanda, den bättre tillgången till stödtjänster till nystart av företag och mikrofinansiering, samt upprättandet av strategier för att omvandla arbetslöshetsersättning till startbidrag också skulle spela en viktig roll, även för unga. I sysselsättningspaketet föreslogs även användning av lönesubventioner för att stimulera ny nettoanställning och en riktad reducering av skattekilen (huvudsakligen arbetsgivarnas socialavgifter) för att öka sysselsättningen, samt välavvägda reformer av lagstiftningen om anställningsskydd som kan göra att unga får tillgång till arbete av god kvalitet.

(14)

I Europaparlamentets resolution av den 24 maj 2012 om initiativet Bättre möjligheter för unga uppmanade Europaparlamentet medlemsstaterna att vidta snabba och konkreta åtgärder på nationell nivå för att se till att unga antingen har ett anständigt arbete, befinner sig i utbildning, yrkesutbildning eller omskolning senast fyra månader efter avslutad skolgång. Europaparlamentet framhöll att ungdomsgarantisystemet måste reellt förbättra situationen för unga som varken har arbetar eller studerar och gradvis kunna få bukt med ungdomsarbetslösheten inom unionen.

(15)

I Europeiska rådets slutsatser av den 29 juni 2012 uppmanade Europeiska rådet medlemsstaterna till ökade ansträngningar för att öka ungdomssysselsättningen, med ”målsättningen att de inom några månader efter avslutad skolgång ska få ett högkvalitativt erbjudande om antingen arbete, vidareutbildning, lärlingsutbildning eller praktik”. Rådet fann vidare att dessa åtgärder kan stödjas ur Europeiska socialfonden och att medlemsstaterna bör använda möjligheten att finansiera tillfälliga nyanställningsstöd ur fonden.

(16)

Kommissionens meddelande av den 20 november 2012 om en ny syn på utbildning: att investera i färdigheter för att uppnå socialekonomiska resultat, utgör unionens bidrag till det arbetet ur ett utbildningsperspektiv. Det bygger på de centrala frågorna för utbildningssystemens reformering och effektivitet; att anpassa de levererade färdigheterna till nuvarande och framtida behov på arbetsmarknaden, stimulera öppna och flexibla inlärningsmetoder samt främja samarbete mellan alla parter, inräknat finansiering.

(17)

I rådets rekommendation av den 20 december 2012 om validering av icke-formellt och informellt lärande (6) rekommenderade rådet medlemsstaterna att de senast 2018, i enlighet med nationella omständigheter och särdrag, och som de finner lämpligt, ska ha inrättat arrangemang för validering av icke-formellt och informellt lärande.

(18)

I kommissionens meddelande av den 28 november 2012 om 2013 års årliga tillväxtöversikt betonade kommissionen att medlemsstaterna ska garantera ungas övergång från skola till arbetsliv och ta fram och genomföra ungdomsgarantisystem genom vilka varje person under 25 år erbjuds sysselsättning, vidareutbildning, lärlingsutbildning eller praktik inom fyra månader efter att han eller hon blivit arbetslös eller avslutat sin formella utbildning.

(19)

I Europeiska rådets slutsatser om den fleråriga budgetramen av den 8 februari 2013 beslutade Europeiska rådet att skapa ett ungdomssysselsättningsinitiativ motsvarande 6 miljarder EUR för perioden 2014–2020 för att stödja åtgärderna i det ungdomssysselsättningspaket, som kommissionen föreslog den 5 december 2012, och särskilt för att stödja ungdomsgarantin.

(20)

Ungdomsgarantin bör genomföras via ett system som består av stödåtgärder och anpassas till nationella, regionala och lokala förhållanden. Dessa åtgärder bör bygga på sex principer, nämligen: uppbyggnad av partnerskapsbaserade tillvägagångssätt, tidig insats och aktivering, stödåtgärder för att möjliggöra integrering på arbetsmarknaden, användning av unionens fonder, bedömning och löpande förbättring av systemet, samt dess snabba genomförande. På så sätt inriktas de på att förebygga att elever slutar skolan i förtid, främja anställbarhet och ta bort praktiska hinder för sysselsättning. De kan stödjas av unionens fonder och bör övervakas och förbättras fortgående.

(21)

Effektiv samordning och partnerskap tvärs över politikområdena (sysselsättning, utbildning, ungdomsfrågor, socialpolitik osv.) är av stor vikt för att öka möjligheterna till arbete av god kvalitet, lärlingsutbildning och praktik.

(22)

Ungdomsgarantisystemen bör ta hänsyn till medlemsstaternas mångfald och deras olika utgångspunkter vad gäller nivåer av ungdomsarbetslöshet, institutionell struktur och de olika arbetsmarknadsaktörernas kapacitet. De bör också ta hänsyn till de olika förhållanden som gäller för offentliga budgetar och de finansiella begränsningarna för allokering av resurser. I den årliga tillväxtöversikten för år 2013 finner kommissionen att man bör prioritera och där det är möjligt stärka investering i utbildning, och samtidigt se till att sådana utgifter är resurseffektiva. Man bör också särskilt uppmärksamma att man bibehåller eller förstärker omfattningen och effektiviteten hos arbetsmarknadsförmedlingar och aktiva arbetsmarknadsåtgärder, exempelvis utbildning av arbetslösa och ungdomsgarantisystem. Inrättandet av sådana system är av långsiktig betydelse, men det finns också ett behov av ett kortsiktigt svar för att motverka den ekonomiska krisens dramatiska effekter på arbetsmarknaden.

1.

Säkerställa att alla unga under 25 år inom en period av fyra månader efter att de blivit arbetslösa eller avslutat sin formella utbildning får ett högkvalitativt erbjudande om sysselsättning, vidareutbildning, lärlingsutbildning eller praktik.

Under utformningen av ett sådant ungdomsgarantisystem bör medlemsstaterna beakta sådana övergripande frågor som att unga inte är en homogen grupp som står inför samma sociala miljö, samt principer om ömsesidiga skyldigheter och behovet att ta itu med risken för upprepade perioder av sysslolöshet.

Utgångspunkten för att tillhandahålla ungdomsgarantin bör vara registreringen vid en arbetsförmedling, och för de unga som varken arbetar eller studerar som inte är registrerade vid en arbetsförmedling bör medlemsstaterna fastställa en motsvarande utgångspunkt för tillhandahållande av ungdomsgarantin inom samma period av fyra månader.

Ungdomsgarantisystemen bör grundas på följande riktlinjer i enlighet med nationella, regionala och lokala förhållanden och ta hänsyn till kön och mångfald hos de ungdomar som systemen vänder sig till:

2.

Fastställa berörd myndighet som ska ansvara för inrättandet och förvaltningen av ungdomsgarantisystemet och samordna partnerskap över alla nivåer och sektorer. Om det av konstitutionella skäl inte är möjligt för en medlemsstat att identifiera endast en myndighet, ska de berörda myndigheterna identifieras, varvid antalet ska begränsas till ett minimum och en enda kontaktpunkt utses för att underrätta kommissionen om genomförandet av ungdomsgarantin.

3.

Säkerställa att unga har full tillgång till information om tillgängliga tjänster och möjligheter till stöd genom att stärka samarbetet mellan arbetsförmedlingar, tillhandahållare av yrkesvägledning, utbildningsinstitutioner och stödtjänster för ungdomar, och genom att på bästa sätt utnyttja alla relevanta informationskanaler.

4.

Stärka partnerskapen mellan arbetsgivare och relevanta arbetsmarknadsaktörer (arbetsförmedlingar, olika förvaltningsnivåer, fackföreningar och ungdomstjänster) för att öka ungas möjligheter till sysselsättning, lärlingsutbildning och praktik.

5.

Utveckla partnerskap mellan offentliga och privata arbetsförmedlingar, utbildningsinstitutioner, tjänster som erbjuder yrkesvägledning och med andra specialiserade ungdomstjänster (icke-statliga organisationer, ungdomscentrum och -föreningar) som kan jämna ut övergången från arbetslöshet, sysslolöshet eller utbildning till arbete.

6.

Säkerställa att arbetsmarknadens parter på alla nivåer aktivt medverkar i att utforma och genomföra en politik riktad mot unga, samt främja synergier under deras initiativ för att ta fram lärlingsutbildnings- och praktikprogram.

7.

Säkerställa att unga och/eller ungdomsorganisationer rådfrågas eller medverkar vid utformningen och vidareutvecklingen av ungdomsgarantisystemet så att tjänsterna anpassas till förmånstagarnas behov samt låta dem fungera som spridare i satsningar för ökade kunskaper.

8.

Utveckla effektiva uppsökande strategier, inbegripet informations- och kunskapskampanjer, för att ta in och registrera unga vid arbetsförmedlingar, särskilt riktade mot utsatta unga som står inför flera olika hinder (till exempel socialt utanförskap, fattigdom eller diskriminering) samt unga som varken arbetar eller studerar, och ta hänsyn till deras olika bakgrund (särskilt till följd av fattigdom, funktionshinder, låg utbildningsnivå eller bakgrund som etnisk minoritet/invandrare).

9.

I syfte att bättre stödja unga och ta itu med deras potentiella brist på kännedom om befintliga erbjudanden genom att överväga att upprätta gemensamma ”kontaktpunkter”, det vill säga en organisation som ser till att alla berörda institutioner och organisationer samordnas, särskilt den myndighet som ansvarar för förvaltningen av ungdomsgarantisystemet, så att information kan förmedlas om unga som slutar skolan, särskilt om dem som riskerar att inte få ett arbete eller inte påbörja någon vidareutbildning.

10.

Göra det möjligt för arbetsförmedlingen att, i samarbete med andra parter som erbjuder stöd åt unga, erbjuda individanpassad vägledning och enskild åtgärdsplanering inbegripet särskilt anpassade individuella stödprogram som bygger på principen om ömsesidiga skyldigheter, på ett tidigt stadium, samt kontinuerlig uppföljning för att förhindra avhopp och säkerställa att framsteg görs i riktning mot utbildning eller sysselsättning.

11.

Erbjuda elever som lämnat skolan i förtid och lågutbildade ungdomar vägar för att återgå till utbildning, eller vuxenutbildningsprogram, som ger dem inlärningsmiljöer som motsvarar deras specifika behov och gör att de kan få den kvalifikation de har missat.

12.

Säkerställa att åtgärder som vidtas inom ett ungdomsgarantisystem som avser att öka färdigheterna och kompetenserna gör det lättare att åtgärda befintliga kunskapsglapp och tillgodose arbetskraftsbehov.

13.

Säkerställa att IKT-/digital kompetens ingår i försöken att förbättra färdigheter och kompetenser. Främja statusen för yrkeskunskaper och yrkeskompetenser genom att säkerställa att IKT-läroplaner och -certifikat motsvarar normerna och är internationellt jämförbara.

14.

Uppmuntra skolor, däribland yrkesutbildningscentrum, och arbetsförmedlingar till att främja och tillhandahålla fortsatt vägledning om entreprenörskap och egenföretagande åt unga, bland annat genom kurser i entreprenörskap.

15.

Genomföra rekommendationen av den 20 december 2012 om validering av icke-formellt och informellt lärande.

16.

Vid behov minska lönebikostnader för arbetskraft för att öka potentiell nyanställning bland unga.

17.

Använda målinriktat och välutformat löne- och nyanställningsstöd för att uppmuntra arbetsgivarna till att skapa nya möjligheter för ungdomar, såsom lärlingsutbildning, praktik eller förmedling av arbete, särskilt för dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden, i enlighet med de tillämpliga reglerna för statligt stöd.

18.

Främja rörlighet på arbetsmarknaden genom att göra unga uppmärksamma på arbetstillfällen, praktik och lärlingsutbildning och tillgängligt stöd inom olika områden, regioner och länder, till exempel genom tjänster och program som uppmuntrar människor till att resa och arbeta inom unionen. Säkerställa att det finns adekvat stöd för att hjälpa unga att anpassa sig till den nya miljön när de finner arbete i ett annan region eller medlemsstat.

19.

Säkerställa att fler stödtjänster för nystart av företag görs tillgängliga, och öka kunskaperna om de möjligheter och utsikter som är förenade med egenföretagande, inbegripet genom tätare samarbete mellan arbetsförmedlingar, företagsstöd och tillhandahållare av (mikro)finansiering.

20.

Förstärka mekanismerna för att på nytt aktivera unga som lämnar aktiveringsprogram i förtid och inte längre får bidrag.

21.

Utnyttja finansieringsinstrumenten för Sammanhållningsfonden på det bästa och mest optimala sättet, under den kommande perioden 2014–2020, för att stödja inrättandet av ungdomsgarantisystem, om detta är lämpligt med tanke på de nationella förhållandena. I detta syfte ska man se till att man prioriterar utformningen och genomförandet av åtgärder relaterade till införandet av ungdomsgarantisystemen, inbegripet möjligheten att finansiera riktade nyanställningsstöd ur Europeiska socialfonden och tilldelar motsvarande resurser till detta. Den återstående finansieringen från programperioden 2007–2013 bör också utnyttjas maximalt.

22.

I samband med förberedelserna av perioden 2014–2020 vederbörligen uppmärksamma i partnerskapsavtalet de specifika målen för ungdomsgarantisystemens genomförande, om detta är lämpligt med tanke på de nationella förhållandena, och beskriva i de operativa programmen de insatser som ska stödjas under de relevanta investeringsprioriteringarna för Europeiska socialfonden, särskilt beträffande de prioriteringar som gäller den varaktiga integreringen på arbetsmarknaden av unga som varken arbetar eller studerar och för att stödja unga entreprenörer och socialt företagande och deras bidrag till de särskilda målen.

23.

På bästa och mest optimala sätt utnyttja ungdomssysselsättningsinitiativet för att genomföra ungdomsgarantin, i relevanta fall.

24.

Övervaka och utvärdera alla åtgärder inom ungdomsgarantisystemen, så att fler faktabaserade politiska strategier och insatser tas fram utifrån vad som fungerar, var och varför, och så att en effektiv användning av resurser och en positiv avkastning på investeringar säkras. Upprätthålla en uppdaterad översikt över hur stora resurser som allokerats för inrättandet och genomförandet av ungdomsgarantin, särskilt under Sammanhållningsfondens operationella program.

25.

Främja ömsesidiga inlärningsaktiviteter på nationell, regional och lokal nivå mellan alla parter som deltar i bekämpningen av ungdomsarbetslöshet, för att bättre utforma och tillhandahålla framtida ungdomsgarantier. På bästa sätt utnyttja resultaten av projekt som stöds under den förberedande åtgärden för ungdomsgarantisystemen där det är relevant.

26.

Stärka kapaciteten hos alla parter, däribland berörda arbetsförmedlingar, som deltar i utformningen, genomförandet och utvärderingen av ungdomsgarantisystemen, för att undanröja alla inre och yttre hinder som grundar sig i politik och i hur dessa system utvecklas.

27.

Genomföra ungdomsgarantisystemen så snart som möjligt. När det gäller de medlemsstater som har de allvarligaste budgetproblemen, och har högre andel av unga som varken arbetar eller studerar eller högre ungdomsarbetslöshet, kan man också överväga ett successivt införande.

28.

Sörja för att ungdomsgarantisystemen är ordentligt integrerade i unionens framtida samfinansierade program, företrädesvis från början av den fleråriga budgetramen för 2014–2020. Vid tillämpningen av ungdomsgarantisystemen kan medlemsstaterna utnyttja ungdomssysselsättningsinitiativet.

1.

Uppmuntra medlemsstaterna till att på bästa sätt utnyttja Europeiska socialfonden, i enlighet med Europeiska socialfondens relevanta prioriterade investeringar för programmeringsperioden 2014–2020, och ungdomssysselsättningsinitiativet, om så är lämpligt, för att stödja inrättandet och genomförandet av ungdomsgarantisystemen som ett politiskt instrument för att bekämpa och förebygga ungdomsarbetslöshet och socialt utanförskap.

2.

Stödja programmeringsarbete i enlighet med unionens gemensamma strategiska ramfonder (Europeiska socialfonden, Europeiska regionala utvecklingsfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden), inbegripet genom ömsesidigt lärande, nätverksaktiviteter och tekniskt bistånd.

3.

På bästa sätt utnyttja möjligheterna med det nya programmet för social förändring och social innovation för att samla in exempel på goda rutiner för ungdomsgarantisystem på nationell, regional och lokal nivå.

4.

Använda den europeiska sysselsättningsstrategins program för ömsesidigt lärande till att uppmuntra medlemsstaterna till att dela med sig av sina erfarenheter samt utbyta exempel på goda rutiner.

5.

Fortsätta att regelbundet övervaka och rapportera hur ungdomsgarantisystemens utformning, genomförande och resultat utvecklas som del av det årliga arbetsprogrammet för det europeiska nätverket av offentliga arbetsförmedlingar. Säkerställa att sysselsättningskommittén informeras i det avseendet.

6.

Övervaka genomförandet av ungdomsgarantisystemen i enlighet med denna rekommendation, genom sysselsättningskommitténs multilaterala övervakning inom den europeiska planeringsterminen, och analysera effekten av de införda åtgärderna och, där så är lämpligt, rikta rekommendationer till enskilda medlemsstater, på grundval av riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik.

7.

Stödja satsningar för ökade kunskaper om inrättandet av ungdomsgarantin i alla medlemsstater, med hjälp av Europeiska ungdomsportalen och i särskilt i förbindelse med dess informationskampanjer.