20.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/924

(1)

Mot bakgrund av att antalet naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor har ökat väsentligt i antal och omfattning under de senaste åren, och i en situation där framtidens katastrofer blir mer extrema och komplicerade och får både långtgående och långsiktiga konsekvenser, framför allt genom klimatförändringar och eventuell samverkan mellan flera olika typer av naturliga och tekniska risker, har det blivit allt viktigare med en integrerad strategi för katastrofhantering. Europeiska unionen bör främja solidaritet och bör stödja, komplettera och underlätta samordning av medlemsstaternas insatser på civilskyddsområdet i syfte att förbättra effektiviteten hos systemen för förebyggande av, beredskap för och insatser vid naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor.

(2)

Gemenskapens civilskyddsmekanism inrättades genom rådets beslut 2001/792/EG, Euratom (2), vilket omarbetats genom rådets beslut 2007/779/EG, Euratom (3), Finansieringen av den mekanismen har säkerställts genom rådets beslut 2007/162/EG, Euratom (4), genom vilket ett finansiellt instrument för civilskydd (nedan kallat det finansiella instrumentet) inrättades. I det beslutet föreskrivs ekonomiskt bistånd från unionen både som ett bidrag till effektivare insatser vid större olyckor och för att förstärka de förebyggande åtgärderna och beredskapsåtgärderna för alla slag av olyckor, inbegripet upprätthållande av de åtgärder som tidigare har vidtagits enligt rådets beslut 1999/847/EG (5). Detta finansiella instrument upphör att gälla den 31 december 2013.

(3)

Unionens civilskyddsmekanism (nedan kallad civilskyddsmekanismen) bör i första hand skydda människor, men även miljö och egendom, inklusive kulturarvet, vid naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor, inbegripet miljökatastrofer, havsförorening och akuta hälsokriser, som inträffar inom eller utanför unionen. Bistånd på civilskyddsområdet och annat katastrofbistånd inom ramen för civilskyddsmekanismen kan komma att krävas i samband med alla dessa typer av katastrofer för att komplettera det berörda landets insatsförmåga. Vad beträffar katastrofer orsakade av terrordåd eller kärntekniska eller radiologiska olyckor bör civilskyddsmekanismen endast omfatta beredskapsåtgärder och insatser på civilskyddsområdet.

(4)

Civilskyddsmekanismen bör också bidra till att genomföra artikel 222 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) genom att dess resurser och förmåga vid behov görs tillgängliga.

(5)

Civilskyddsmekanismen är ett synligt uttryck för den europeiska solidariteten på så sätt att den praktiskt och snabbt bidrar till förebyggande av och beredskap för katastrofer samt insatser vid katastrofer, och vid överhängande fara för katastrof, utan att detta påverkar relevanta vägledande principer och arrangemang på civilskyddsområdet. Detta beslut bör därför inte påverka medlemsstaternas ömsesidiga rättigheter och skyldigheter enligt bilaterala och multilaterala avtal i frågor som omfattas av detta beslut eller medlemsstaternas ansvar att skydda människor, miljö och egendom på det egna territoriet.

(6)

Civilskyddsmekanismen bör ta vederbörlig hänsyn till relevant unionsrätt och internationella åtaganden och tillvarata synergieffekter med relevanta unionsinitiativ, t.ex. det europeiska jordövervakningsprogrammet (Copernicus), det europeiska programmet för skydd av kritisk infrastruktur och den gemensamma miljön för informationsutbyte (Cise).

(7)

De regionala och lokala myndigheternas roll vid katastrofhantering är av stor vikt. Regionala och lokala myndigheter bör därför på lämpligt sätt involveras i den verksamhet som utförs enligt detta beslut i enlighet med medlemsstaternas nationella strukturer.

(8)

Förebyggande åtgärder är av avgörande betydelse som skydd mot katastrofer, och ytterligare åtgärder måste vidtas på detta område, vilket framfördes i rådets slutsatser av den 30 november 2009 och i Europaparlamentets resolution av den 21 september 2010 om kommissionens meddelande med titeln En gemenskapsstrategi för förebyggande av katastrofer. Civilskyddsmekanismen bör innehålla en allmän policyram för unionens katastrofförebyggande åtgärder, som ska skapa en högre skyddsnivå och motståndskraft när det gäller katastrofer genom att förebygga eller minska deras verkningar och genom att främja en förebyggande kultur, vilket inbegriper tillräcklig hänsyn till de troliga effekterna av klimatförändringar samt behovet av lämpliga anpassningsåtgärder. I detta perspektiv är riskbedömningar, riskhanteringsplanering, den bedömning av riskhanteringsförmågan som genomförs av varje medlemsstat på nationell nivå eller, i förekommande fall, på lämplig subnationell nivå, andra relevanta tjänster, en översyn över risker utarbetad på unionsnivå och inbördes utvärderingar viktiga för att åstadkomma en integrerad strategi för katastrofhantering som länkar samman förebyggande, beredskap och insatser till en helhet. Därför bör civilskyddsmekanismen inbegripa en allmän ram för utbyte av information om risker och riskhanteringsförmåga, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 346 i EUF-fördraget, där det garanteras att ingen medlemsstat ska vara förpliktad att lämna sådan information vars avslöjande den anser strida mot sina väsentliga säkerhetsintressen.

(9)

Genom att bidra till ytterligare utveckling och bättre integrering av gränsöverskridande system för detektering, tidig varning och larm av europeiskt intresse, bör unionen hjälpa medlemsstaterna att minimera ledtiden för att sätta in katastrofinsatser och varna unionens medborgare. Dessa system bör ta hänsyn till och bygga vidare på såväl redan befintliga som framtida informationskällor och informationssystem, samtidigt som man främjar relevant ny teknik.

(10)

Civilskyddsmekanismen bör innehålla en allmän policyram som har till syfte att kontinuerligt öka beredskapsnivån inom civilskyddssystemen, civilskyddsenheterna och deras personal samt befolkningen i unionen. Detta bör inbegripa ett övningsprogram, ett program med tillvaratagna erfarenheter samt utbildningsprogram och ett utbildningsnätverk både på unionsnivå och på medlemsstatsnivå inom områdena förebyggande av, beredskap för och insatser vid katastrofer, i enlighet med rådets slutsatser av den 27 november 2008 om en europeisk utbildning för katastrofhantering.

(11)

I syfte att förstärka samarbetet på civilskyddsområdet och ytterligare utveckla medlemsstaternas samordnade gemensamma snabbinsatser bör man ta fram moduler för biståndsinsatser inom civilskyddet som består av resurser från en eller flera medlemsstater och som ska kunna samverka fullt ut. Modulerna bör organiseras på medlemsstatsnivå och stå under medlemsstaternas ledning.

(12)

Civilskyddsmekanismen bör underlätta mobiliseringen och samordningen av biståndsinsatser. Civilskyddsmekanismen bör grunda sig på en unionsstruktur som består av ett centrum för samordning av katastrofberedskap (ERCC), en europeisk insatskapacitet vid nödsituationer (EERC) i form av en frivillig pool av kapacitet som medlemsstaterna på förhand ställer till förfogande, utbildade experter, ett gemensamt kommunikations- och informationssystem för olyckor (Cecis) som förvaltas av kommissionen och kontaktpunkter i medlemsstaterna. Den bör fungera som en ram för insamling av kontrollerad information om situationen, för spridning till medlemsstaterna och för utbyta av tillvaratagna erfarenheter från insatserna.

(13)

För att förbättra planeringen av katastrofinsatser inom ramen för unionsmekanismen och förbättra tillgängligheten för central kapacitet är det nödvändigt att utveckla en EERC i form av en frivillig pool av kapacitet som medlemsstaterna på förhand ställer till förfogande och en strukturerad process för att identifiera potentiella kapacitetsbrister.

(14)

Vad gäller katastrofbiståndsinsatser utanför unionen bör civilskyddsmekanismen underlätta och stödja åtgärder som vidtas av medlemsstaterna och unionen som helhet i syfte att skapa samstämmighet i det internationella civilskyddsarbetet. Om Förenta nationerna är på plats, har organisationen en överordnad samordningsfunktion vid hjälpinsatser i tredjeländer. Biståndet inom ramen för civilskyddsmekanismen bör samordnas med Förenta nationerna och andra relevanta internationella aktörer så att tillgängliga resurser utnyttjas på bästa möjliga sätt och onödigt dubbelarbete undviks. En förbättrad samordning av civilskyddsbiståndet med hjälp av civilskyddsmekanismen är en nödvändig förutsättning för att man ska kunna stödja det övergripande samordningsarbetet och sörja för ett samlat unionsbidrag till hjälparbetet i dess helhet. Vid katastrofer där bistånd ges inom ramen för såväl civilskyddsmekanismen som rådets förordning (EG) nr 1257/96 (6), bör kommissionen se till att unionens samlade insatser är effektiva och samstämmiga samt kompletterar varandra och beaktar det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd (7).

(15)

För att stödja utvecklingen av en snabbinsatsförmåga på unionsnivå behöver tillgången till och tillgängligheten för lämpliga transportmedel förbättras. Unionen bör stödja och komplettera medlemsstaternas ansträngningar genom att underlätta samordning och sammanförande av transportresurser och genom att, vid behov, med förbehåll för vissa kriterier och med beaktande av befintliga system, bidra till finansieringen av ytterligare transportmedel.

(16)

För att biståndsinsatserna ska vara så effektiva som möjligt och verkligen nå ut till de drabbade befolkningarna bör de vara efterfrågestyrda och fullständigt samordnade på plats. Kommissionen bör förse de utsända expertgrupperna med lämpligt logistiskt stöd.

(17)

Civilskyddsmekanismen får även användas för civilskyddsstöd till konsulärt bistånd till unionens medborgare vid katastrofer i tredjeländer om detta begärs av de berörda medlemsstaternas konsulära myndigheter. De berörda medlemsstaterna bör när så är möjligt samordna sådana framställningar med varandra och med andra relevanta aktörer för att garantera optimalt utnyttjande av civilskyddsmekanismen och undvika praktiska problem på fältet. Detta stöd skulle t.ex. kunna begäras av den ledande staten eller den medlemsstat som samordnar biståndet för alla unionsmedborgare. Konceptet ledande stat bör tolkas i enlighet med Europeiska unionens riktlinjer för genomförande av konceptet ledande stat på det konsulära området (8). Detta beslut ska tillämpas utan att det påverkar unionsreglerna om konsulärt skydd för unionsmedborgare utomlands.

(18)

När man planerar snabbinsatser är det praktiskt att, via medlemsstaternas behöriga myndigheter, även etablera kontakt med relevanta icke-statliga organisationer och andra relevanta enheter för att identifiera eventuell ytterligare insatskapacitet som de möjligen kan göra tillgänglig vid katastrofer.

(19)

Utnyttjande av militära medel under civil ledning som en sista utväg kan utgöra ett värdefullt bidrag till katastrofinsatserna. I de fall då det anses vara lämpligt att använda militär kapacitet vid civilskyddsinsatser bör samarbetet med militären följa de tillvägagångssätt, förfaranden och kriterier som fastställts av rådet eller dess behöriga organ för att göra militär kapacitet som är relevant för civilskydd tillgänglig för civilskyddsmekanismen i överensstämmelse med relevanta internationella riktlinjer.

(20)

När bistånd inom ramen för civilskyddsmekanismen bidrar till en humanitär insats från unionens sida, särskilt i komplexa nödsituationer, bör åtgärder som får ekonomiskt bistånd enligt detta beslut vara förenliga med de humanitära principerna och principerna om utnyttjande av civilskyddsresurser samt militära resurser i det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd.

(21)

De länder i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) samt anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidatländer bör ha möjlighet att delta. Kandidatländer och potentiella kandidatländer som inte deltar i civilskyddsmekanismen samt länder som ingår i den europeiska grannskapspolitiken bör också omfattas av vissa åtgärder som finansieras enligt detta beslut.

(22)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta beslut bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter när det gäller samverkan mellan ERCC och medlemsstaternas kontaktpunkter och de operativa förfarandena för katastrofinsatser inom och utanför unionen, komponenterna i Cecis och organisationen av informationsutbyte via Cecis, processen för utplacering av expertgrupper, fastställande av moduler, annan insatskapacitet och experter, de operativa kraven för modulernas funktion och samverkansförmåga, kapacitetsmålen, kvalitets- och samverkanskraven samt det certifierings- och registreringsförfarande som krävs för att EERC ska fungera, liksom de finansiella arrangemangen, fastställande och avhjälpande av brister i EERC, organisationen av utbildningsprogrammet, övningsramen och programmet för tillvaratagna erfarenheter, samt organisationen av stöd för transport av bistånd. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (9).

(23)

Granskningsförfarandet bör användas vid antagandet av de genomförandeakter som avses i detta beslut.

(24)

Detta beslut stärker samarbetet mellan unionen och medlemsstaterna och underlättar samordningen på civilskyddsområdet, eftersom åtgärdernas omfattning och komplementaritet kan göra dem mer verkningsfulla. När en katastrof kräver mer än vad en drabbad medlemsstats insatskapacitet kan klara av, får staten i fråga besluta att ta civilskyddsmekanismen i anspråk för att komplettera sina egna civilskyddsresurser och andra katastrofinsatsresurser.

(25)

Eftersom målen för detta beslut inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning eller verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(26)

Detta beslut påverkar varken åtgärder som faller under en framtida unionslagstiftningsakt avseende upprättandet av ett stabiliseringsinstrument, folkhälsoåtgärder som antagits enligt unionsrättsakter om unionens åtgärdsprogram på hälsoområdet eller åtgärder för konsumentskydd som antagits enligt en framtida unionslagstiftningsakt avseende ett konsumentprogram för perioden 2014-2020.

(27)

Av konsekvensskäl bör detta beslut inte gälla åtgärder som omfattas av rådets beslut 2007/124/EG, Euratom (10) och av en framtida unionslagstiftningsakt avseende inrättande, som en del av fonden för inre säkerhet, av ett instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering eller som är kopplade till upprätthållande av lag och ordning samt skydd av den inre säkerheten. Detta beslut är inte tillämpligt på verksamhet som omfattas av förordning (EG) nr 1257/96.

(28)

Bestämmelserna i detta beslut påverkar inte antagandet av rättsligt bindande akter enligt fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, som fastställer särskilda nödfallsåtgärder vid kärntekniska eller radiologiska katastrofer.

(29)

Detta beslut omfattar förebyggande av, beredskap för och insatser vid havsföroreningar, med undantag för åtgärder inom ramen för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002 (11).

(30)

Kommissionen får, i syfte att säkerställa genomförandet av detta beslut, finansiera sådan verksamhet som sammanhänger med de förberedelser och den övervakning, kontroll, revision och utvärdering som krävs för förvaltningen av civilskyddsmekanismen och uppnåendet av dess mål.

(31)

Återbetalning av utgifter, tilldelning av offentliga upphandlingskontrakt och beviljande av bidrag i enlighet med detta beslut bör ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (12). Civilskyddsåtgärdernas särskilda natur gör att det är lämpligt att föreskriva att bidrag får beviljas för juridiska personer som omfattas av privaträttsliga eller offentligrättsliga bestämmelser. Det är dessutom viktigt att de regler som fastställs i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 uppfylls, särskilt principerna om sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet.

(32)

Under hela utgiftscykeln bör unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, vilket inbegriper förebyggande, upptäckt och utredning av oegentligheter, återkrävande av medel som förlorats eller som utbetalats eller använts felaktigt, och i förekommande fall administrativa och ekonomiska sanktioner i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

(33)

I detta beslut fastställs en finansieringsram för hela civilskyddskanismens löptid som ska utgöra det särskilda referensbeloppet, i den mening som avses i punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (13), för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet. Detta referensbelopp finansieras delvis via rubrik 3 "Säkerhet och medborgarskap" och delvis via rubrik 4 "EU i världen" i den fleråriga budgetramen för perioden 2014–2020.

(34)

Finansieringsramen för tillämpningen av detta beslut bör fördelas i enlighet med procentandelarna i bilaga I.

(35)

I syfte att se över uppdelningen av finansieringsramen för genomförandet av detta beslut senast den 30 juni 2017, mot bakgrund av resultatet av interimsutvärderingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen. Det brådskande förfarandet bör tillämpas vid varje tidpunkt om en omedelbar översyn av tillgängliga budgetmedel för snabbinsatserna krävs. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(36)

Detta beslut bör tillämpas från och med den 1 januari 2014 eftersom det sammanhänger med den fleråriga budgetramen för perioden 2014–2020.

a)

Förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder inom unionen och, vad beträffar artiklarna 5.2, 13.3 och 28, även utanför unionen.

b)

Åtgärder för att bistå insatser mot omedelbara skadliga konsekvenser av en katastrof inom eller utanför unionen, inbegripet i de länder som avses i artikel 28.1, efter det att en begäran gjorts om bistånd genom mekanismen.

a)

Uppnå en hög skyddsnivå mot katastrofer genom att förebygga eller begränsa deras potentiella verkningar, genom att skapa en förebyggande kultur och genom att förbättra samarbetet mellan civilskyddsorgan och andra berörda organ.

b)

Öka beredskapen på medlemsstatsnivå och unionsnivå för katastrofinsatser.

c)

Underlätta snabba och effektiva insatser vid katastrofer, eller vid överhängande fara för katastrofer.

d)

Öka allmänhetens medvetenhet om och beredskap för katastrofer.

a)

De framsteg som gjorts med att genomföra ramen för katastrofförebyggande, mätt i antal medlemsstater som har givit kommissionen tillgång till en sammanfattning av sina riskbedömningar och en bedömning av sin riskhanteringsförmåga enligt vad som avses i artikel 6.

b)

De framsteg som gjorts för att höja beredskapen inför katastrofer, mätt i kvantiteten av insatskapacitet som ingår i den frivilliga poolen i förhållande till de kapacitetsmål som avses i artikel 11 och antalet moduler som registrerats i Cecis.

c)

De framsteg som gjorts för att förbättra katastrofinsatserna, mätt i hur snabbt det går att gripa in via civilskyddsmekanismen och i vilken omfattning biståndet bidrar till att uppfylla behoven på fältet.

d)

De framsteg som gjorts med att höja allmänhetens medvetenhet om och beredskap för katastrofer, mätt genom unionsmedborgares grad av medvetenhet om riskerna i deras region.

a)

adekvat riskbedömning,

b)

adekvat riskhanteringsplanering för förebyggande och beredskap, och

c)

adekvata åtgärder avseende förebyggande och beredskap.

a)

vidta åtgärder för att förbättra kunskapsbasen i fråga om katastrofrisker och underlätta utbyte av kunskaper, bästa praxis och information, också mellan medlemsstater som har gemensamma risker,

b)

stödja och främja medlemsstaternas arbete med riskbedömning och riskkartläggning genom utbyte av bästa praxis och underlätta tillgång till särskild kunskap och expertis i frågor av gemensamt intresse,

c)

ta fram och regelbundet uppdatera en sektorsöverskridande översikt över och kartläggning av risker för naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor som unionen kan ställas inför, med en ansats som inkluderar olika policyområden som kan rikta sig till eller påverka förebyggande av katastrofer och som tar vederbörlig hänsyn till de sannolika effekterna av klimatförändringar,

d)

främja utbyte av god praxis i syfte att förbereda de nationella civilskyddssystemen på att hantera effekterna av klimatförändringar,

e)

främja och stödja medlemsstaternas utveckling och genomförande av riskhantering genom utbyte av bästa praxis, och underlätta tillgång till särskild kunskap och expertis i frågor av gemensamt intresse,

f)

sammanställa och sprida information som gjorts tillgänglig av medlemsstaterna, organisera ett erfarenhetsutbyte om bedömningen av riskhanteringsförmåga, tillsammans med medlemsstaterna och senast den 22 december 2014, utarbeta riktlinjer om innehåll, metod och struktur för dessa bedömningar, samt underlätta utbytet av god praxis när det gäller förebyggande- och beredskapsplanering, inbegripet genom frivillig utvärdering,

g)

regelbundet, i enlighet med tidsfristerna i artikel 6 c, rapportera till Europaparlamentet och rådet om framstegen med genomförandet av artikel 6,

h)

främja användande av diverse unionsmedel som kan stödja hållbara katastrofförebyggande åtgärder och uppmuntra medlemsstaterna och regionerna att utnyttja sådana finansieringsmöjligheter,

i)

framhäva riskförebyggandets betydelse och stödja medlemsstaterna i deras åtgärder för att öka medvetenheten hos, informera och utbilda allmänheten,

j)

främja förebyggande åtgärder i medlemsstaterna och de tredjeländer som avses i artikel 28, genom utbyte av god praxis, och underlätta tillgången till särskild kunskap och expertis i frågor av gemensamt intresse,

k)

i nära samråd med medlemsstaterna vidta ytterligare nödvändiga stödjande och kompletterande förebyggande åtgärder för att uppnå det mål som anges i artikel 3.1 a.

a)

utarbeta riskbedömningar på nationell eller lämplig subnationell nivå samt tillhandahålla kommissionen en sammanfattning av relevanta delar av dessa senast den 22 december 2015 och därefter vart tredje år,

b)

utarbeta och förbättra sin planering för katastrofriskhantering på nationell eller lämplig subnationell nivå,

c)

ge kommissionen tillgång till bedömningen av sin riskhanteringsförmåga på nationell eller lämplig subnationell nivå vart tredje år efter det att de relevanta riktlinjer som avses i artikel 5.1 f har fastställts slutgiltigt och om det föreligger viktiga förändringar, och

d)

på frivillig grund delta i utvärderingar av bedömningen av riskhanteringsförmåga.

a)

Förvalta ERCC.

b)

Förvalta det gemensamma kommunikations- och informationssystemet för olyckor (Cecis) för att möjliggöra kommunikation och informationsutbyte mellan ERCC och medlemsstaternas kontaktpunkter.

c)

Bidra till att utveckla och bättre integrera gränsöverskridande system för detektering, tidig varning och larm av europeiskt intresse i syfte att göra det möjligt att snabbt sätta in insatser, samt att koppla samman de nationella system för tidig varning och larm med varandra och med ERCC och Cecis. Dessa system ska beakta och bygga vidare på befintliga och framtida källor och system för information, övervakning och detektering.

d)

Bygga upp och förvalta kapaciteten för att mobilisera och sända ut expertgrupper med uppgift att

e)

Bygga upp och upprätthålla kapaciteten för att tillhandahålla logistiskt stöd för dessa expertgrupper.

f)

Utveckla och upprätthålla ett nätverk av utbildade experter från medlemsstaterna som kan finnas tillgängliga med kort varsel för att biträda ERCC med övervakning, information och underlättande av samordning.

g)

Underlätta samordningen av medlemsstaternas förhandsutplacering av katastrofinsatskapacitet inom unionen.

h)

Stödja åtgärder för att förbättra samverkansförmågan mellan moduler och annan insatskapacitet, varvid hänsyn ska tas till bästa praxis på medlemsstatsnivå och internationell nivå.

i)

Inom sin kompetenssfär vidta nödvändiga åtgärder för att underlätta värdnationsstöd, inbegripet utveckling och uppdatering, tillsammans med medlemsstaterna, av riktlinjer om värdnationsstöd, på grundval av operativa erfarenheter.

j)

Stödja inrättandet av frivilliga program för utvärdering av medlemsstaternas beredskapsstrategier genom inbördes utvärderingar, på grundval av på förhand fastställda kriterier, som gör det möjligt att utforma rekommendationer för att höja unionens beredskapsnivå.

k)

I nära samråd med medlemsstaterna vidta ytterligare nödvändiga stödjande och kompletterande beredskapsåtgärder för att uppnå det mål som anges i artikel 3.1 b.

a)

kunna utföra på förhand fastställda uppgifter i insatsområdena i enlighet med erkända internationella riktlinjer och således kunna

b)

kunna samverka med andra moduler,

c)

genomföra utbildning och övningar så att de kan leva upp till kravet på samverkansförmåga,

d)

stå under ledning av en person som är ansvarig för modulverksamheten, och

e)

kunna samarbeta med andra unionsorgan och/eller internationella institutioner, framför allt Förenta nationerna, när så krävs.

a)

kunna utföra insatsuppgifter i enlighet med erkända internationella riktlinjer och således kunna

b)

kunna samarbeta med andra unionsorgan och/eller internationella institutioner, framför allt Förenta nationerna, när så krävs.

a)

Inrätta och förvalta ett utbildningsprogram för civilskyddspersonal och personal som arbetar med krishantering på områdena förebyggande av, beredskap för och insatser vid katastrofer. Programmet ska innefatta gemensamma kurser och ett system för utbyte av experter, varigenom enskilda experter kan utstationeras i andra medlemsstater.

Utbildningsprogrammet ska ha till syfte att förbättra samordningen, samverkansförmågan och komplementariteten mellan de kapaciteter som avses i artiklarna 9 och 11 och stärka kompetensen hos de experter som avses i artikel 8 d och f.

b)

Inrätta och förvalta ett utbildningsnätverk som är öppet för utbildningscentrum för civilskyddspersonal och personal som arbetar med krishantering samt för andra berörda aktörer och institutioner på områdena förebyggande av, beredskap för och insatser vid katastrofer.

Målet med utbildningsnätverket ska vara att

c)

Utarbeta ett strategiskt ramverk med angivande av övningsverksamhetens mål och roll, en långsiktig övergripande plan där prioriteringar för övningsverksamheten anges samt inrätta och förvalta ett övningsprogram.

d)

Inrätta och förvalta ett program för erfarenhetsåterföring fråncivilskyddsinsatser som har genomförts inom ramen för civilskyddsmekanismen, inbegripet aspekter av katastrofhanteringens samtliga stadier, för att ge en gedigen grund för inlärningsprocesser och kunskapsutveckling. Programmet ska innehålla följande:

Programmet ska även vid behov omfatta de erfarenheter som gjorts i samband med insatser utanför unionen, så att kopplingar och synergieffekter mellan bistånd som ges inom ramen för civilskyddsmekanismen och inom ramen för humanitärt bistånd kan utnyttjas.

e)

Utveckla riktlinjer om kunskapsspridning och genomförande av de olika uppgifter som avses i led a-d på medlemsstatsnivå.

f)

Stimulera och främja införande och användning av relevant ny teknik inom ramen för civilskyddsmekanismen.

a)

vidarebefordra begäran till de övriga medlemsstaternas kontaktpunkter,

b)

i samverkan med den drabbade medlemsstaten samla in kontrollerad information om situationen och sprida denna till medlemsstaterna,

c)

i samråd med den begärande medlemsstaten, utfärda rekommendationer för tillhandahållandet av bistånd genom civilskyddsmekanismen, på grundval av behoven på plats och på eventuella relevanta redan utarbetade planer i enlighet med artikel 10.1, uppmana medlemsstaterna att sätta in specifik kapacitet och underlätta samordningen av det begärda biståndet, och

d)

vidta ytterligare åtgärder för att underlätta samordningen av insatserna.

a)

Upprätthålla en dialog med medlemsstaternas kontaktpunkter för att sörja för att unionens katastrofinsatser på ett effektivt och samstämmigt sätt och genom civilskyddsmekanismen bidrar till det samlade hjälparbetet, särskilt genom

b)

Omedelbart utfärda rekommendationer, när så är möjligt i samarbete med det drabbade landet, baserade på behoven på plats och relevanta, redan utarbetade planer, där medlemsstaterna uppmanas att sätta in särskild kapacitet och underlätta samordningen av det begärda biståndet.

c)

Hålla kontakt med det drabbade landet om närmare tekniska aspekter, såsom det exakta behovet av bistånd, godtagandet av erbjudanden och de praktiska formerna för mottagandet och fördelningen av biståndet lokalt.

d)

Hålla kontakt med eller stödja Ocha och samarbeta med andra relevanta aktörer som bidrar till det samlade hjälparbetet för att maximera synergieffekterna, eftersträva inbördes komplementaritet och undvika dubbelarbete och brister.

e)

Hålla kontakt med alla berörda aktörer, särskilt under avslutningsfasen av en biståndsinsats som genomförs inom ramen för civilskyddsmekanismen, för att underlätta ett smidig överlämnande.

a)

om en katastrof inträffar utanför unionen i enlighet med artikel 16.3,

b)

om en katastrof inträffar inom unionen i enlighet med artikel 15.5,

c)

efter begäran om expertrådgivning i fråga om förebyggande i enlighet med artikel 5.2 eller

d)

efter begäran om expertrådgivning i fråga om beredskap i enlighet med artikel 13.3.

a)

Medlemsstaterna ska utse de experter som, under deras ansvar, kan ingå som medlemmar i en expertgrupp.

b)

Kommissionen ska välja ut gruppens experter och ledare på grundval av deras kvalifikationer och erfarenhet, inbegripet vilken utbildning de har när det gäller civilskyddsmekanismen, tidigare erfarenhet av uppdrag inom civilskyddsmekanismen och annat internationellt hjälparbete. Urvalet ska även grundas på andra kriterier, däribland språkkunskaper, så att gruppen som helhet förfogar över de kunskaper som krävs i den specifika situationen.

c)

Kommissionen ska utnämna experter/gruppledare för ett uppdrag i samförstånd med den medlemsstat som utsett dem.

a)

tillhandahålla och utbyta information om utrustning och transportresurser som medlemsstaterna kan ställa till förfogande, i syfte att underlätta sammanförandet i en pool av sådan utrustning eller sådana transportresurser,

b)

hjälpa medlemsstater att identifiera, och underlätta deras tillgång till, sådana transportresurser som kan finnas tillgängliga från annat håll, även på den kommersiella marknaden, eller

c)

hjälpa medlemsstater att identifiera sådan utrustning som eventuellt är tillgänglig från annat håll, även på den kommersiella marknaden.

a)

Studier, undersökningar samt utarbetande av modeller och scenarier i syfte att underlätta utbyte av kunskap, bästa praxis och information.

b)

Utbildning, övningar, workshoppar, personal- och expertutbyte, uppbyggnad av nätverk, presentationsprojekt och tekniköverföring.

c)

Övervaknings-, bedömnings- och utvärderingsåtgärder.

d)

Åtgärder för att informera, utbilda och medvetandegöra allmänheten och därtill hörande informationsverksamhet, för att engagera medborgarna i att förebygga och minska konsekvenserna av katastrofer i unionen och hjälpa dem att skydda sig mer effektivt och på ett hållbart sätt.

e)

Inrättande och drift av ett program som bygger på erfarenheter från ingripanden och övningar inom ramen för civilskyddsmekanismen, bl.a. på de områden som är relevanta när det gäller förebyggande och beredskap.

f)

Kommunikationsåtgärder och kampanjer för att öka medvetenheten om medlemsstaternas och unionens civilskyddsarbete när det gäller områdena förebyggande av, beredskap för och insatser vid katastrofer.

a)

Samfinansiering av projekt, studier, workshoppar, undersökningar och liknande åtgärder samt verksamheter i enlighet med artikel 5.

b)

Samfinansiering av inbördes utvärderingar i enlighet med artiklarna 6 d och 8 j.

c)

Upprätthållande av funktionerna inom ERCC i enlighet med artikel 8 a.

d)

Förberedelser för mobilisering och utsändning av expertgrupper i enlighet med artiklarna 8 d och 17 samt uppbyggnad och upprätthållande av en snabbinsatsförmåga genom ett nätverk av utbildade experter från medlemsstaterna i enlighet med artikel 8 f.

e)

Upprättande och underhåll av Cecis och verktyg för att möjliggöra kommunikation och informationsutbyte mellan ERCC och medlemsstaternas kontaktpunkter och andra deltagare i civilskyddsmekanismen.

f)

Bidrag till att utveckla transnationella system för detektering och tidig varning samt larmsystem av europeiskt intresse i syfte att göra det möjligt att snabbt sätta in insatser samt för att främja en samverkan mellan de nationella systemen för tidig varning och larm och deras samverkan med ERCC och Cecis. Dessa system ska beakta och bygga vidare på befintliga och framtida källor och system för information, övervakning och detektering.

g)

Planering av insatser inom ramen för civilskyddsmekanismen, i enlighet med artikel 10.

h)

Stöd till sådan beredskapsverksamhet som beskrivs i artikel 13.

i)

Utveckling av EERC i enlighet med artikel 11, i enlighet med punkt 2 i den här artikeln.

j)

Fastställande av brister i EERC i enlighet med artikel 12, och stöd till medlemsstaterna så att de kan åtgärda dessa brister genom att samfinansiera ny insatskapacitet upp till högst 20 % av de stödberättigande kostnaderna, förutsatt att

Vid behov ska företräde ges till konsortier av medlemsstater som samarbetar kring en gemensam risk.

k)

Säkerställande av att logistiskt stöd finns tillgängligt för de expertgrupper som avses i artikel 17.1.

l)

Underlättande av samordningen av medlemsstaternas förhandsutplacering inom unionen av katastrofinsatskapacitet i enlighet med artikel 8 g.

m)

Stöd till rådgivning i frågor som rör förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder genom utsändande av expertgrupper på plats, på begäran av en medlemsstat, ett tredjeland eller Förenta nationerna eller dess organ, i enlighet med artiklarna 5.2 och 13.3.

a)

kostnader på unionsnivå för inrättande och förvaltning av EERC och därtill hörande processer enligt artikel 11,

b)

kostnader för obligatoriska utbildningskurser, övningar och workshoppar som är nödvändiga för certifieringen av medlemsstaternas insatskapacitet med tanke på EERC (nedan kallade certifieringskostnader). Certifieringskostnaderna kan utgöras av enhetskostnader eller schablonbelopp som fastställs för varje typ av kapacitet och omfatta upp till 100 % av de stödberättigande kostnaderna,

c)

engångskostnader som är nödvändiga för att uppgradera medlemsstaternas insatskapacitet från en rent nationell användning till att den är redo och tillgänglig och kan utnyttjas som en del av EERC, i enlighet med kvalitetskraven för den frivilligt sammanslagna kapaciteten och de rekommendationer som har utformats inom ramen för certifieringsprocessen (nedan kallade anpassningskostnader). Dessa anpassningskostnader kan inbegripa kostnader som avser modulernas driftskompatibilitet eller annan insatskapacitet, självständighet, fristående arbete, lämplighet för transport, förpackningskostnader och liknande kostnader, liksom kostnader för att utveckla multinationella insatskapaciteter (till exempel workshoppar, utbildningar, utarbetande av gemensamma metoder, standarder, förfaranden och liknande åtgärder), förutsatt att dessa kostnader särskilt avser kapaciteter som ingår i den frivilliga poolen. De ska inte omfatta kostnader för utrustning eller personal som krävs för inrättande av insatskapaciteten för första gången eller för pågående underhåll eller löpande kostnader. Dessa anpassningskostnader kan utgöras av enhetskostnader eller schablonbelopp som fastställts för varje typ av kapacitet och omfatta upp till 100 % av de stödberättigande kostnaderna, förutsatt att dessa inte överskrider 30 % av den genomsnittliga kostnaden för utvecklingen av kapaciteten, och

d)

kostnader för att upprätta och förvalta ramavtal, ramavtal om partnerskap eller liknande arrangemang för att ta itu med tillfälliga brister vid allvarliga katastrofer, med hänsyn till en multiriskmodell.

i)

får omfatta kostnader eller avgifter som är nödvändiga för att utforma, förbereda, förhandla om, ingå och förvalta avtalen eller arrangemangen, liksom kostnader för att utarbeta standardiserade tillvägagångssätt och övningar för att säkerställa att tillgångarna används effektiv. Sådan finansiering får också omfatta högst 40 % av kostnaderna för att säkerställa snabb åtkomst till dessa tillgångar,

ii)

får inte omfatta kostnader för att köpa in eller utveckla ny insatskapacitet och inte heller kostnader för driften av denna ytterligare kapacitet i en katastrofsituation. De medlemsstater som begär stöd ska stå för driftskostnaderna för dessa ytterligare kapaciteter i en katastrofsituation,

iii)

får inte överskrida 10 % av den finansieringsram som anges i artikel 19.1. I händelse av att taket på 10 % nås före programperiodens slut, och om så krävs för att säkerställa att civilskyddsmekanismen fungerar väl, får det taket på 10 %, genom genomförandeakter, överskridas med upp till fem procentenheter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 33.2.

a)

Utsändande av expertgrupper i enlighet med artikel 17.1 tillsammans med logistiskt stöd och utsändande av experter i enlighet med artikel 8 d och 8 e.

b)

Stöd till medlemsstaterna när det vid en katastrof gäller att få tillgång till utrustning och transportresurser i enlighet med artikel 23.

c)

Vidtagande av ytterligare nödvändiga stödåtgärder och kompletterande åtgärder i enlighet med en begäran om bistånd, för att så effektivt som möjligt underlätta samordningen av insatserna.

a)

Tillhandahållande och utbyte av information om utrustning och transportresurser som medlemsstaterna beslutar att ställa till förfogande, i syfte att underlätta sammanförandet i en pool av denna utrustning och dessa transportresurser.

b)

Hjälp till medlemsstater med att identifiera, och underlätta deras tillgång till, sådana transportresurser som eventuellt är tillgängliga från annat håll, även på den kommersiella marknaden.

c)

Hjälp till medlemsstater med att identifiera sådan utrustning som eventuellt är tillgänglig från andra håll, även på den kommersiella marknaden.

d)

Finansiering av transportresurser som är nödvändiga för att säkerställa snabba insatser vid katastrofer. Dessa åtgärder berättigar till ekonomiskt bistånd endast om följande villkor är uppfyllda:

a)

Kostnaderna avser transport av sådan kapacitet som på förhand ställs till den frivilliga poolens förfogande i enlighet med artikel 11.

b)

Biståndet är nödvändigt för att tillgodose ett kritiskt behov och biståndet är inte, eller inte i tillräcklig utsträckning, tillgängligt i den frivilliga poolen.

i)

Korttidshyra av lagerkapacitet för tillfällig lagring av medlemsstaternas bistånd i syfte att underlätta samordningen av transporter.

ii)

Ompackning av medlemsstaternas bistånd för fullt utnyttjande av den tillgängliga transportkapaciteten eller uppfyllande av särskilda operativa krav.

iii)

Lokal transport av bistånd från poolen i syfte att säkerställa en samordnad leverans till slutdestinationen i det land som begärt bistånd.

a)

De länder i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), i enlighet med de villkor som anges i EES-avtalet, samt andra europeiska länder om det finns avtal och förfaranden som tillåter detta.

b)

Anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidatländer, i enlighet med de allmänna principer och villkor som fastställs för dessa länders deltagande i unionens program i enlighet med ramavtal och associeringsrådsbeslut för respektive land, eller i liknande arrangemang.

a)

Samverkan mellan ERCC och medlemsstaternas kontaktpunkter i enlighet med artiklarna 8 b, 15.3 och 16.3 a och de operativa förfarandena för katastrofinsatser inom unionen i enlighet med artikel 15 samt insatser utanför unionen i enlighet med artikel 16, inbegripet identifiering av relevanta internationella organisationer.

b)

Komponenterna i Cecis samt organisationen av informationsutbyte via Cecis i enlighet med artikel 8.

c)

Processen för utplacering av expertgrupper i enlighet med artikel 17.

d)

Fastställande av moduler, annan insatskapacitet och experter i enlighet med artikel 9.1.

e)

De operativa kraven för modulernas funktion och driftskompatibilitet, i enlighet med artikel 9.2, inbegripet uppgifter, kapacitet, huvudkomponenter, fristående arbete och insättande.

f)

Kapacitetsmålen, kvalitetskraven och samverkanskraven samt certifierings- och registreringsförfarandet som krävs för att EERC ska fungera väl, i enlighet med artikel 11, liksom de finansiella arrangemangen, i enlighet med artikel 21.2.

g)

Identifiering och åtgärdande av brister i EERC i enlighet med artikel 12.

h)

Organisationen av ett utbildningsprogram, en ram för övningar och ett program för tillvaratagna erfarenheter i enlighet med artikel 13.

i)

Organisationen av stöd för transport av bistånd i enlighet med artiklarna 18 och 23.

a)

En interimsutvärderingsrapport om de resultat som uppnåtts och om de kvalitativa och kvantitativa aspekterna av genomförandet av detta beslut senast den 30 juni 2017.

b)

Ett meddelande om fortsatt tillämpning av detta beslut senast den 31 december 2018.

c)

En utvärderingsrapport efter mekanismens avslutande senast den 31 december 2021.