1.

Hållbarhet och ändamålsenlighet i det stöd som lämnas via tidigare gemensamma åtgärder och rådsbeslut.

2.

Stärkande av staternas inhemska stödinfrastrukturer för kärnsäkerhet.

3.

Stärkande av staternas lagstiftning och regelverk.

4.

Stärkande av systemen för kärnsäkerhet och åtgärder för kärnmaterial och andra radioaktiva material.

5.

Stärkande av staternas institutionella infrastrukturer och resurser för hantering av kärnmaterial och radioaktiva material som inte omfattas av tillsynssystemet.

6.

Stödja medvetenheten om och stärkande av staternas förmåga att reagera på och stå emot it-brottslighet som inverkar på kärnsäkerheten.

7.

Laboratoriekapacitet för bekämpning av nukleärrelaterad it-brottslighet

—

En utvärdering, som utförs av IAEA, av mottagarstaters behov av att stärka kärnsäkerheten i de berörda länderna med hjälp av den metod och de kriterier som utarbetats inom ramen för beslut 2010/585/Gusp. Denna utvärdering kommer att omfatta relevanta kriterier för samtliga sju ovannämnda områden.

—

Att använda resultatet av en övergripande utvärdering och andra relevanta överväganden som underlag för att välja ut de stater där projekten ska genomföras.

—

Tillhandahållande av en översikt över resultatet av utvärderingen av mottagarstaternas behov av stöd på kärnsäkerhetsområdet, såväl på nationell nivå som avseende enskilda anläggningar, platser, transporter eller andra tillämpningar där kärnmaterial och radioaktiva material används eller lagras, däribland infrastruktur för hantering av material som inte omfattas av tillsynssystemet.

—

För samtliga sju ovannämnda områden kommer mottagarstater och projekt att identifieras, och det kommer att läggas fram en förteckning över mottagarstater och mottagare på reservlista (andraprioritering) som föreslås få stöd enligt detta beslut.

—

bidra till de globala insatserna för att skapa verklig säkerhet över hela världen, överallt där kärnmaterial eller annat radioaktivt material, används, förvaras och/eller transporteras, och av tillhörande anläggningar, genom att, på begäran, stödja stater i deras ansträngningar att införa och bibehålla verklig kärnsäkerhet genom bistånd till kapacitetsuppbyggnad, vägledning, utveckling av mänskliga resurser, hållbarhet och riskminskning,

—

bistå vid anslutning till och genomförande av internationella rättsinstrument på kärnsäkerhetsområdet, och stärka det internationella samarbetet och samordningen av bistånd som ges genom bilaterala program och andra internationella initiativ på ett sätt som också skulle bidra till att möjliggöra en säker och fredlig användning av kärnenergi och av sådana tillämpningar med radioaktiva ämnen,

—

identifiera mottagarstater genom en sammanslagning av resultaten av utvärderingsuppdragen och befintlig information från IAEA samt diskussioner mellan staten och IAEA.

—

Att säkerställa hållbarheten, den fortsatta ändamålsenligheten och effekterna från tidigare gemensamma åtgärder och rådsbeslut, inklusive genom tekniska system, mänsklig kapacitet och konsoliderings- eller repatrieringsverksamhet.

—

Att förstärka fördelarna som härrör från stöd och verksamhet på internationell, regional och nationell nivå för att tillhandahålla högkvalitativa mänskliga resurser samt tekniskt och vetenskapligt stöd genom effektiv resursanvändning.

—

Utvärdering av hållbarheten, ändamålsenligheten och effekterna av de uppgifter som genomfördes genom tidigare gemensamma åtgärder och rådsbeslut.

—

Utveckling och tillhandahållande, i stater som har mottagit stöd på kärnsäkerhetsområdet, av ett system för kvalitetssäkring, inklusive provning och pilotgenomförande.

—

Identifiering av vilket ytterligare bistånd som skulle krävas för att bibehålla eller säkerställa de avsedda förbättringarna av kärnsäkerheten.

—

Tillhandahållande av stöd för bevarande av fungerande utrustning och kvalificerad personal, genom ytterligare bistånd för att institutionalisera inhemska resurser för att underhålla utrustning, reparera utrustning som inte fungerar väl eller ersätta skadade delar, och för att i möjligaste mån säkerställa staternas deltagande i regionala insatser för kapacitetsuppbyggnad.

—

Tillförlitlig tillgång till kompetent personal genom tillhandahållande av utbildning.

—

Att i samarbete och samordning med lämpliga statliga myndigheter och andra EU-initiativ utveckla och se över en nationell integrerad plan till stöd för kärnsäkerheten och utföra rådgivande uppdrag som en grundval för förstärkt kärnsäkerhet i staten.

—

Att hjälpa staterna att säkerställa tillgången på det inhemska tekniska och vetenskapliga stödet samt utvecklingen av de mänskliga resurser som krävs för en ändamålsenlig, hållbar kärnsäkerhet.

—

Utveckling eller översyn av de nationella integrerade planerna till stöd för kärnsäkerheten, som anpassats till statens specifika övergripande behov och identifiering av resultat och rekommendationer som ska stärka säkerheten i staten.

—

Samordning av verksamhet i samband med etableringen av nationella stödcentrum för kärnsäkerhet med EU:s nuvarande och framtida kompetenscentrum på CBRN-området och annan relevant verksamhet i lämpliga regioner.

—

Tillhandahållande av utrustning och experttjänster till stöd för etableringen av nationella stödcentrum för kärnsäkerhet, främjande av ett lämpligt kärnsäkerhetsklimat och förenkling av användningen av tillvaratagna lärdomar och bästa praxis för kontinuerlig förbättring och tillämpning i ett bredare CBRN-perspektiv.

—

Att stärka nationella rättsliga ramar och staternas förmåga att utveckla ett regionalt utbyte av bästa praxis, som riktar sig till alla myndigheter som arbetar med säkerheten för kärnmaterial och andra radioaktiva material, oavsett om dessa omfattas av tillsynssystemet eller inte.

—

Att ge staterna kostnadseffektiva verktyg som hjälper dem att uppfylla nationella, regionala och internationella skyldigheter, att genomföra bindande och internationella rättsinstrument, inklusive säkerhetskontrollavtal och tilläggsprotokoll, och att göra ett åtagande om icke-bindande rättsinstrument.

—

Ett ökat antal stater som har börjat att utarbeta och anta övergripande och enhetlig nationell lagstiftning avseende kärnsäkerhet, kontroller, säkerhetsskydd och skadeståndsansvar vid atomskador, inklusive de som bygger på synergier med de åtgärder som unionen har genomfört genom andra instrument, såsom instrumentet för kärnsäkerhetssamarbete och föranslutningsinstrumentet, och att stater som uttrycker sitt intresse för att starta ett kärnkraftsprogram uppmuntras att sätta kärnsäkerheten i första rummet.

—

Ge expertråd med hjälp av värderingstjänster från IAEA, t.ex. internationella kärnsäkerhetstjänsten (International Nuclear Security Service – INSServ), internationella rådgivningstjänsten för fysiskt skydd (International Physical Protection Advisory Service – IPPAS), integrerade översynsuppdraget för kärnkraftsinfrastruktur (Integrated Nuclear Infrastructure Review Mission – INIR), integrerade tillsyns- och regleringstjänsten (Integrated Regulatory Review Service – IRRS), internationella rådgivningstjänsten för statliga redovisnings- och kontrollsystem (International SSAC Advisory Service – ISSAS) och andra rådgivningstjänster, samt utrustning och utbildning i enlighet med de dokumenterade resultaten.

—

Ett ökat antal stater som ansluter sig till konventionen om fysiskt skydd av kärnämne och ändringar till den och/eller som har förklarat att de tänker genomföra internationella rättsinstrument till stöd för kärnsäkerhetsramen.

—

Ett stärkt nationellt regelverk för strålskydd och en förstärkning av säkerheten för radioaktiva material i överensstämmelse med uppförandekoden för skydd och säkerhet beträffande radioaktiva strålkällor och riktlinjerna om import och export av radioaktiva källor.

—

En stärkt nationell lagstiftning för tillämpningen av de säkerhetskontrollavtal och tilläggsprotokoll som ingåtts mellan olika stater och IAEA, särskilt i fråga om tillämpningen av ett övergripande statligt system för redovisning och kontroll av kärnmaterial.

—

Att stärka en stats första försvarslinje i form av säkerheten för kärnmaterial och andra radiologiska material, med tillhörande anläggningar och transportsystem.

—

Att lokalisera och identifiera radioaktiva källor där förhållandena pekar på ett behov av att innesluta källorna och transportera dem till säkra och trygga lagringsplatser i de utvalda länderna, inklusive återsändande till ursprungslandet eller leverantören.

—

Att förstärka de tekniska och administrativa system som införts för redovisning och kontroll av kärnmaterial, inklusive förstärkning av befintliga statliga redovisnings- och kontrollsystem för tillämpningen av säkerhetskontrollavtal och tilläggsprotokoll, även i stater med begränsade kärnprogram, och minskad rapporteringsskyldighet enligt så kallade ”protokoll om små kvantiteter” till deras säkerhetskontrollavtal.

—

Att förstärka eller i tillämpliga fall inrätta nationella register över radioaktiva ämnen, material och källor i de utvalda staterna.

—

Genomförande av fysiska skyddsåtgärder avseende kärnmaterial vid utvalda kärntekniska anläggningar och platser och radioaktiva källor i icke-nukleära tillämpningar (t.ex. i medicinskt eller industriellt syfte, eller radioaktivt avfall), inklusive, i tillämpliga fall, genom ett förstärkt regionalt utbyte av bästa praxis.

—

En minskad risk genom radioaktiva källor under sårbara förhållanden tack vare mer ändamålsenligt fysiskt skydd eller, beroende på omständigheterna, nedmontering och överföring till säkra och trygga förvaringsplatser i staten eller i andra utvalda stater.

—

Minskning av antalet radioaktiva källor under okontrollerade och oskyddade omständigheter genom stöd av nationella kampanjer för uppsökning och säkrande i utvalda stater.

—

Inrättande och upprätthållande av ändamålsenliga tekniska och administrativa system för redovisning av kärnmaterial och kontroll av deras säkerhet, även genom att inrättande av nya och/eller genom förstärkta befintliga statliga redovisnings- och kontrollsystem som gör det möjligt att tillämpa säkerhetskontrollavtal och tilläggsprotokoll, även i stater med ”protokoll om små kvantiteter”.

—

Utbildad personal i stater som kan komma i fråga för stöd, i syfte att öka sannolikheten för att ett verksamt fysiskt skyddssystem kan inrättas och upprätthållas.

—

Genomförande av institutionell infrastruktur för hantering av material som inte omfattas av tillsynssystemet.

—

Utveckling och inrättande av en nationell detekteringsstruktur på kärnsäkerhetsområdet.

—

Inrättande av en ändamålsenlig, inhemsk kapacitet för genomförande av brottsplatsundersökningar när radiologiska material har använts, och identifiering av en ändamålsenlig, kostnadseffektiv lösning för nukleär kriminalteknik (när så är möjligt ska andra länder i berörd region också kunna ta del av resultaten).

—

Att säkerställa att staterna har nödvändigt tekniskt stöd och tillräckliga personalresurser för att kunna förbättra nationella program för it-säkerhet så att de kan stå emot framtida hot som kan påverka den nationella kärnsäkerheten, med hjälp av väl beprövad teknik för förebyggande och upptäckt av it-brottslighet samt återställningsinsatser.

—

Att stärka de tekniska och administrativa systemens skydd mot it-brott som riktas mot kritisk infrastruktur, bland annat kärnmaterial och andra radioaktiva material samt tillhörande anläggningar och transportverksamhet.

—

Att utveckla nationella nät som främjar informationsutbyte och bistånd vid gränsöverskridande fall som rör it-säkerheten.

—

Inrättande av ändamålsenliga nationella tekniska och administrativa nät för förebyggande, upptäckt och bekämpning av cyberangrepp.

—

Förbättrade regionala och internationella informationssystem för utbyte av information om it-brottslighet med avseende på nuvarande och framtida hot.

—

Förbättrat samarbete mellan staterna när det gäller gripande och lagföring med avseende på it-brottshändelser.

—

Inrättande av instrument som ska minska staternas kostnader för it-brottslighet i form av direkta och indirekta kostnader vid intrång i den immateriella äganderätten, kostnader för motåtgärder och återställningskostnader.

—

Stärkande av de nationella ordningarna för kärnsäkerhet genom att it-brotten och cyberhoten minskar.

—

Förbättrat partnerskap med och mellan industripartner för att få fram teknik och tjänster som bättre skyddar och står emot it-brottslighet.