(1)

I kommissionens rekommendation 2009/23/EG av den 19 december 2008 om gemensamma riktlinjer för utformningen av euromyntens nationella sidor och utgivningen av euromynt avsedda att sättas i omlopp (3), bekräftad genom rådets slutsatser av den 10 februari 2009, definieras gemensamma principer för utformningar av de nationella sidorna av euromynt i omlopp och fastställs förfaranden för på vilket medlemstaterna ska underrätta varandra om utkasten till utformningar och för godkännande av dessa utformningar.

(2)

Eftersom euromynt är i omlopp i hela euroområdet är deras nationella kännetecken en fråga av allmänt intresse. I syfte att möjliggöra deras smidiga omlopp och för att garantera rättssäkerhet och transparens är det lämpligt att de bestämmelser som fastställs i rekommendation 2009/23/EG som avser valörerna och de tekniska specifikationerna för alla mynt i omlopp ges en rättsligt bindande form genom att integrera dem i förordning (EG) nr 975/98 (4).

(3)

Euromynt har en gemensam europeisk sida och en särskiljande nationell sida. På den gemensamma europeiska sidan av euromyntet anges både den gemensamma valutans namn och myntets valör. Varken valutans namn eller myntets valör bör upprepas på den nationella sidan.

(4)

Den utgivande medlemsstatens namn bör på ett tydligt sätt markeras på myntets nationella sida, så att intresserade användare av mynten lättare kan identifiera vilken den utgivande medlemsstaten är.

(5)

Randpräglingen på euromynten bör anses utgöra en del av den nationella sidan och bör därför inte innehålla någon upprepning av valören, förutom på 2-euromynten, under förutsättning att endast siffran ”2” eller termen ”euro” med användning av det relevanta alfabetet eller båda dessa används.

(6)

Utformningarna av de nationella sidorna av euromynten är föremål för beslut av varje medlemsstat som har euron som valuta och bör ta hänsyn till att euromynt inte enbart är i omlopp i den utgivande medlemsstaten utan i hela euroområdet. För att säkerställa att mynt omedelbart kan kännas igen som euromynt även från den nationella sidan bör motivet vara helt omgivet av unionsflaggans tolv stjärnor.

(7)

För att göra det lättare att känna igen mynt i omlopp och säkerställa kontinuitet i präglingen bör medlemsstaterna endast ha rätt att ändra utformningarna av de nationella sidorna av ordinarie mynt i omlopp en gång vart femtonde år, utom när den statschef som avbildas på ett mynt byts ut. Detta bör dock inte påverka nödvändiga ändringar för att förhindra förfalskning av valutan. Beslut om ändringar av utformningen av de gemensamma europeiska sidorna av mynt i omlopp bör fattas av rådet och rösträtt ska förbehållas medlemsstater som har euron som valuta.

(8)

Enskilda medlemsstater bör ha möjlighet att ge ut minnesmynt för att uppmärksamma ämnen av stor nationell eller europeisk betydelse, medan minnesmynt som ges ut gemensamt av samtliga medlemsstater som har euron som valuta bör reserveras för ämnen av allra största europeisk betydelse. Den mest lämpliga valören för detta ändamål är 2-euromyntet, särskilt på grund av myntets stora diameter och dess tekniska kännetecken som ger ett adekvat skydd mot förfalskning.

(9)

Med hänsyn till att euromynt är i omlopp i hela euroområdet och för att förhindra användning av olämpliga utformningar, bör utgivande medlemsstater informera varandra och kommissionen om utkast till utformningar av de nationella sidorna av euromynt före den planerade utgivningsdagen. Kommissionen bör kontrollera att utformningarna överensstämmer med de tekniska kraven i denna förordning. Inlämningen av förslagen till utformningar till kommissionen bör ske i så pass god tid före den planerade utgivningsdagen att den utgivande medlemsstaten vid behov kan ändra utformningen.

(10)

Vidare bör enhetliga villkor för godkännande av utformningar av de nationella sidorna av euromynt fastställas så att val av utformningar som i vissa medlemsstater kan anses olämpliga undviks. Med tanke på att det är de utgivande medlemsstaterna som har behörighet i en så pass känslig fråga som utformningen av de nationella sidorna av euromynten, bör därför rådet ges genomförandebefogenheter. Genomförandebeslut som fattas av rådet på denna grundval är nära förbundna med de akter som antas av rådet på grundval av artikel 128.2 i fördraget. Därför bör de rådsmedlemmar som företräder medlemsstater som inte har euron som valuta inte ha rösträtt när rådet antar dessa beslut, i enlighet med vad som anges i artikel 139.4 i fördraget. Förfarandet bör innebära möjlighet för de utgivande medlemsstaterna att i god tid ändra utformningen om så krävs.

(11)

Förordning (EG) nr 975/98 bör därför ändras i enlighet med detta.