(1)

Enligt direktiv 2002/32/EG är det förbjudet att använda produkter avsedda för foder vilkas innehåll av främmande ämnen överskrider de gränsvärden som fastställs i bilaga I till det direktivet. I bilaga II till direktivet fastställs de åtgärdsgränser som anger när undersökningar ska inledas i fall av förhöjda halter av sådana ämnen.

(2)

Med dioxiner avses i denna förordning en grupp om 75 polyklorerade dibenso-para-dioxinkongener (PCDD) och 135 polyklorerade dibensofurankongener (PCDF), av vilka 17 utgör ett problem i toxikologiskt hänseende. Polyklorerade bifenyler (PCB) omfattar 209 olika kongener som kan delas in i två grupper efter deras toxikologiska egenskaper. Tolv kongener uppvisar toxikologiska egenskaper som liknar dioxiners, vilket gör att de ofta kallas dioxinlika PCB. De andra PCB-kongenerna har en annan toxikologisk profil och uppvisar inte dioxinlik toxicitet.

(3)

Varje dioxinkongen eller dioxinlik PCB-kongen som utgör ett problem i toxikologiskt hänseende uppvisar olika grader av toxicitet. För att kunna beräkna dessa olika kongeners toxicitet har begreppet toxiska ekvivalensfaktorer (TEF) införts, varigenom riskbedömning och myndighetskontroll underlättas. Detta innebär att analysresultaten från alla de enskilda dioxinkongener och dioxinlika PCB-kongener som utgör ett problem i toxikologiskt hänseende uttrycks i en kvantifierbar enhet, nämligen toxiska ekvivalenter (TCDD-ekvivalenter, TEQ).

(4)

När det gäller dioxiner och dioxinlika PCB föreslog Världshälsoorganisationen (WHO) 2005 nya värden för de toxiska ekvivalensfaktorerna jämfört med de värden som WHO fastställde 1998. Efter en begäran från kommissionen lade Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) fram en vetenskaplig rapport om resultaten från kontrollen av dioxinhalter i livsmedel och foder (Results of the monitoring of dioxin levels in food and feed) (2), där de nya värden som WHO föreslagit och senare uppgifter som kommissionen samlat in beaktades. Mot bakgrund av den rapporten bör gränsvärdena och åtgärdsgränserna för dioxiner och dioxinlika PCB ändras.

(5)

När det gäller icke-dioxinlika PCB antog Efsa på begäran av kommissionen ett yttrande om förekomsten av icke-dioxinlika PCB i foder och livsmedel (3).

(6)

Polyklorerade bifenyler (PCB) omfattar 209 olika kongener. Summan av de sex indikator-PCB-kongenerna (PCB 28, 52, 101, 138, 153 och 180) inbegriper ungefär hälften av den totala mängd icke-dioxinlika PCB som förekommer i foder och livsmedel. Efsa anser att summan av de sex indikator-PCB är en lämplig indikator för förekomst av och människors exponering för icke-dioxinlika PCB. Det är dessutom både opraktiskt och dyrt att för varje offentlig kontroll analysera alla 209 PCB-kongenerna och det medför inga fördelar vad gäller tillsynen. Man bör därför ange gränsvärden som summan av dessa sex PCB-kongener.

(7)

Gränsvärdena för icke-dioxinlika PCB har fastställts med hänsyn till de senaste uppgifterna om deras förekomst. Dessa aktuella uppgifter om förekomsten finns sammanställda i Efsas vetenskapliga rapport om resultaten från kontrollen av icke-dioxinlika PCB i livsmedel och foder (Results of the monitoring of non dioxin-like PCBs in food and feed) (4). Även om det är möjligt att uppnå en lägre kvantifieringsgräns tillämpar ett stort antal officiella kontrollaboratorier en kvantifieringsgräns på 0,5 ng/kg produkt eller rent av 1 ng/kg produkt. Om man uttrycker analysresultatet som en övre koncentration skulle det i vissa fall resultera i en koncentration nära gränsvärdet, även om ingen PCB hade påvisats. Det konstaterades också att för vissa foderkategorier var uppgifterna inte särskilt omfattande. Gränsvärdena bör därför ses över om tre år och då grundas på en mer omfattande databas med uppgifter som erhållits med en analysmetod med tillräcklig känslighet för att kvantifiera låga halter.

(8)

Undersökningar gällande korskontamination visar att om dioxiner, dioxinlika PCB och icke-dioxinlika PCB förekommer i foder i halter som motsvarar de gränsvärden som anges i bilaga I till direktiv 2002/32/EG kan det i vissa fall resultera i att livsmedel av animaliskt ursprung har halter som överskrider de gränsvärden som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1881/2006 av den 19 december 2006 om fastställande av gränsvärden för vissa främmande ämnen i livsmedel (5). Det är dock inte möjligt att fastställa lägre gränsvärden med hänsyn till känsligheten hos de för närvarande tillgängliga analysmetoderna och det faktum att gränsvärdena har fastställts som övre koncentrationer. Dessutom är det i de flesta fall osannolikt att ett djur under lång tid exponeras för ett foder som överensstämmer med direktivet, men har en halt av dioxiner och/eller PCB som är nära eller lika med gränsvärdet.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och varken Europaparlamentet eller rådet har motsatt sig dem.