(1)

Rådet införde genom förordning (EG) nr 172/2008 (2) (nedan kallad den ursprungliga förordningen) en slutgiltig antidumpningstull på import av ferrokisel med ursprung i bland annat Ryssland. Åtgärderna består av en värdetull på mellan 17,8 och 22,7 %. Den undersökning som ledde till den här förordningen kallas nedan den ursprungliga undersökningen.

(2)

Den 30 november 2009 tog Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) emot en begäran om partiell interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen (nedan kallad interimsöversynen). Begäran ingavs av en exporterande tillverkare från Ryssland, Joint Stock Company (JSC) Chelyabinsk Electrometallurgical Integrated Plant och dess närstående företag Joint Stock Company (JSC) Kuznetsk Ferroalloy Works (nedan gemensamt kallade sökanden) och gällde endast en undersökning av dumpning för sökandens del. Antidumpningstullen för sökanden är 22,7 %, baserat på sökandens dumpningsmarginal.

(3)

I sin ansökan har sökanden angett att för dennes del har de omständigheter som låg till grund för införandet av de gällande åtgärderna förändrats och att dessa förändringar är av bestående karaktär.

(4)

Sökanden har lagt fram prima facie-bevisning för att fortsatt tillämpning av åtgärden på dess nuvarande nivå inte längre är nödvändig för att motverka dumpning. Enligt den information som lämnades i ansökan visade en jämförelse mellan sökandens priser på hemmamarknaden och dess exportpriser till unionen att dumpningsmarginalen är betydligt lägre än åtgärdens nuvarande nivå.

(5)

Kommissionen har efter samråd med rådgivande kommittén slagit fast att bevisningen var tillräcklig för att motivera en interimsöversyn. Kommissionen beslutade därför att i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen inleda en partiell interimsöversyn som endast gäller sökandens dumpning. Kommissionen offentliggjorde den 27 oktober 2010 ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (3) (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) och inledde en undersökning.

(6)

Den produkt som berörs av interimsöversynen är samma som i den ursprungliga undersökningen dvs. ferrokisel, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 7202 21 00 , 7202 29 10 och 7202 29 90 , med ursprung i Ryssland.

(7)

Den produkt som tillverkas och säljs i Ryssland och den som exporteras till unionen har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och användningsområden, och anses därför vara en likadan produkt i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(8)

Kommissionen underrättade officiellt unionsindustrin, sökanden och myndigheterna i exportlandet om att interimsöversynen hade inletts. De berörda parterna gavs möjlighet att skriftligen lämna synpunkter och bli hörda.

(9)

Kommissionen sände frågeformulär till sökanden och fick svar inom den fastställda tidsfristen. Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla de uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för att fastställa om dumpning förelåg och gjorde kontrollbesök på följande platser:

(10)

Undersökningen omfattade tiden 1 oktober 2009–30 september 2010 (nedan kallad översynsperioden).

(11)

Som utgångspunkt bör det noteras att enligt EU:s rättspraxis (4) har institutionerna ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när de prövar behovet av en fortsatt tillämpning av befintliga åtgärder på grundval av artikel 11.3 i grundförordningen. Detta omfattar rätten att bedöma den framtida utvecklingen av de berörda exportörernas prissättning. Det är i detta sammanhang som institutionerna ska granska sökandens argument om varför omständigheterna har förändrats på ett bestående sätt, för att ta ställning till om de motiverar att tullen minskas eller avskaffas.

(12)

Sökanden hävdade att de förändrade omständigheterna rimligen kan sägas vara av bestående karaktär och att nivån på åtgärderna därmed borde minskas eller upphävas helt för sökandens del, eftersom det var osannolikt att det inom en överskådlig framtid åter skulle förekomma dumpad import eller dumpad import på nivåer som motsvarar dem som fastställdes i den ursprungliga undersökningen.

(13)

Innan sökandens olika argument om den (påstådda) bestående karaktären hos de (påstådda) förändrade omständigheter bemöts, är det lämpligt att först beskriva institutionernas överväganden när det gäller frågan om sökanden har fortsatt att dumpa sina priser på EU-marknaden under översynsperioden.

(14)

Vid beräkningen av normalvärdet fastställde man först huruvida företagets sammanlagda inhemska försäljning av den likadana produkten till oberoende kunder var representativ i förhållande till dess sammanlagda exportvolym till unionen. I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen anses försäljningen på hemmamarknaden vara representativ om den sammanlagda inhemska försäljningsvolymen utgör minst 5 % av den sammanlagda försäljningsvolymen till unionen av den berörda produkten. Det konstaterades att företagets sammanlagda försäljning av den likadana produkten på hemmamarknaden var representativ.

(15)

För varje produkttyp som företaget sålde på hemmamarknaden och som konstaterades vara direkt jämförbar med den produkttyp som såldes för export till unionen fastställdes det huruvida den inhemska försäljningen var tillräckligt representativ i den mening som avses i artikel 2.2 i grundförordningen. Den inhemska försäljningen av en viss produkttyp ansågs vara tillräckligt representativ om den sammanlagda inhemska försäljningsvolymen av den produkttypen till oberoende kunder under översynsperioden utgjorde minst 5 % av den totala försäljningsvolymen för en jämförbar produkttyp som exporterades till unionen.

(16)

Vidare undersökte man huruvida den inhemska försäljningen av varje produkttyp kunde anses ha skett vid normal handel i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen. Detta gjordes genom att man fastställde hur stor andel av den inhemska försäljningen till oberoende kunder på hemmamarknaden som var lönsam för varje exporterad typ av den berörda produkten under var och en av dessa perioder.

(17)

För de produkttyper där mer än 80 % av den inhemska försäljningsvolymen av produkttypen överskred tillverkningskostnaderna och vars vägda genomsnittliga försäljningspris minst motsvarade tillverkningskostnaden per enhet, fastställdes normalvärdet för varje produkttyp som ett vägt genomsnitt av de faktiska inhemska försäljningspriserna för all försäljning av den berörda produkttypen, oavsett om denna försäljning var lönsam eller inte.

(18)

I de fall där volymen lönsam försäljning av en produkttyp utgjorde högst 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den produkttypen, eller där det vägda genomsnittliga priset för den typen var lägre än tillverkningskostnaden per enhet, fastställdes normalvärdet på det faktiska priset på hemmamarknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av enbart den lönsamma inhemska försäljningen av denna produkttyp under var och en av perioderna.

(19)

I de fall då de inhemska priserna för en viss produkttyp som såldes av företaget inte kunde användas för att fastställa normalvärdet konstruerades normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen.

(20)

När normalvärdet konstruerades enligt artikel 2.3 i grundförordningen baserades beloppen för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst på faktiska uppgifter om företagets tillverkning och försäljning av den likadana produkten vid normal handel, i enlighet med den inledande meningen i artikel 2.6 i grundförordningen.

(21)

Företagets exportförsäljning till EU sker via den schweiziska delen av dess närstående företag RFAI, som under översynsperioden genomförde alla importuppgifter kopplade till varornas övergång till fri omsättning i unionen, dvs. agerade som närstående importör.

(22)

I enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen fastställdes därmed exportpriset på grundval av de priser till vilka de importerade produkterna första gången såldes vidare till en oberoende köpare, efter justering för de kostnader som uppstått mellan importen och återförsäljningen, och med en skälig marginal för vinst samt försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader. I detta avseende, och eftersom det saknades ny information angående förväntad vinst från oberoende importörer, användes samma vinstprocent som i den ursprungliga undersökningen, dvs. 6 %.

(23)

Sökanden hävdade att RFAI skulle behandlas som en del av samma ekonomiska enhet och att man därför vid beräkningen av exportpriserna inte skulle göra avdrag för RFAI:s försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst.

(24)

Detta argument måste avvisas av följande skäl:

Begäran om att inget avdrag skulle göras för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst vid beräkningen av exportpriset måste därför avvisas. Sökandens synpunkter vid det slutliga meddelandet av uppgifter kommer att diskuteras nedan (punkt 2.3).

(25)

Sökanden yrkade också på att exportpriset i enlighet med artikel 11.10 i grundförordningen borde beräknas utan avdrag för den antidumpningstull som betalats, eftersom tullen i fråga återspeglas korrekt i återförsäljningspriserna och i påföljande försäljningspriser i unionen. När det gäller detta påstående har undersökningen visat att de vägda genomsnittliga återförsäljningspriserna på ferrokisel i Europa har ökat jämfört med priserna i den ursprungliga undersökningen och att de nuvarande återförsäljningspriserna för exporten är betydligt mer än 22,7 % högre än priserna i den ursprungliga undersökningen. Antidumpningstullen återspeglas därför korrekt i sökandens återförsäljningspriser. Sökandens påstående godtogs därför i detta fall och exportpriserna som konstruerats i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen har beräknats utan avdrag för antidumpningstullarna.

(26)

Normalvärdet och exportpriset jämfördes på nivån fritt fabrik. För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis gjordes, i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen, justeringar för att beakta olikheter i fråga om kostnader för transport, försäkringar, hantering, lastning, krediter och provisioner när så var tillämpligt och skäligt.

(27)

I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet per produkttyp med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten. Resultatet visade att dumpning förekom.

(28)

För att beräkna dumpningsmarginalen, noterade institutionerna, liksom i den ursprungliga undersökningen, att CHEM och KF är närstående. Som i den ursprungliga undersökningen och i överensstämmelse med institutionernas normala praxis, beräknades en enda dumpningsmarginal för hela koncernen. I den metod som användes för att göra detta vid det slutliga meddelandet av uppgifter beräknades dumpningsmarginalen för varje enskild exporterande tillverkare innan man fastställde en vägd genomsnittlig dumpningsmarginal för koncernen som helhet. Det bör påpekas att denna metod skiljer sig från den metod som användes i den ursprungliga undersökningen, där dumpningsberäkningen gjordes genom att man slog samman alla relevanta uppgifter avseende de tillverkande enheternas inhemska försäljning, produktionskostnader, lönsamhet och försäljning till EU. Sökanden hävdade att denna metod skulle strida mot artikel 11.9 i grundförordningen. Denna fråga kommer också att tas upp i punkt 2.3.

(29)

Sökanden lämnade in flera synpunkter på vissa aspekter av beräkningen, t.ex. produktionskostnader, försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinstmarginal, normalvärde och justeringar. Alla dessa synpunkter beaktades, fel rättades till i förekommande fall, och de slutgiltiga undersökningsresultaten ändrades i enlighet med detta.

(30)

Sökanden anmodade dessutom kommissionen att uttrycka dumpningsmarginalen på grundval av ett värde cif som sökanden själv hade konstruerat för undersökningen, och hänvisade därför till artikel 2.9 i grundförordningen. Påståendet grundade sig på att det pris som deklarerats för tullmyndigheterna är ett överföringspris som måhända är det korrekta priset för tulländamål men som inte bör användas vid beräkningen av dumpning i antidumpningsförfaranden. Detta påstående måste dock avvisas eftersom skillnaden mellan exportpriset och normalvärdet, dvs. dumpningsmarginalen, bör anges på samma grundval som det som därefter används av tullmyndigheterna för att beräkna den tull som ska tas ut. Detta är i själva verket det värde cif som sökanden deklarerat till tullmyndigheterna. Därför användes det sistnämnda i beräkningarna.

(31)

När det gäller beräkningen av tillverkningskostnaderna ifrågasatte sökanden kommissionens beslut att vid beräkningen av normalvärdet använda det genomsnittliga inköpspriset för en viktig kostnadspost hos en icke-närstående leverantör i stället för det pris som faktiskt betalades till en närstående leverantör för samma kostnadspost. Detta påstående måste dock avvisas eftersom det pris som togs ut av den närstående leverantören var betydligt lägre än priset för samma råvaror hos en oberoende leverantör. Detta pris kan därför inte betraktas som ett marknadsmässigt pris. Denna kostnadspost bör därför justeras.

(32)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade sökanden att förpackningskostnaderna inte hade behandlats på ett konsekvent sätt vid jämförelsen mellan exportpriser och normalvärden. Detta undersöktes och fel korrigerades i förekommande fall.

(33)

Sökanden kommenterade också att en särskilt produkttyp uteslutits från exporttransaktionerna. Försäljningen av denna produkttyp i EU utgjorde mindre än 5 % av sökandens försäljning av den berörda produkten i EU under översynsperioden. Detta påstående måste avvisas eftersom denna produkttyp inte såldes på hemmamarknaden och inga särskilda tillverkningskostnader hade angetts. Eftersom denna produkttyp hade exporterats till EU i små mängder under översynsperioden ansågs det inte lämpligt att konstruera normalvärdet utifrån tillverkningskostnaderna för andra produkttyper, och därmed göra justeringar för skillnader mellan produkterna.

(34)

Dessutom lämnade sökanden (som förklaras ovan) detaljerade synpunkter på det slutliga meddelandet av uppgifter, i synnerhet när det gäller två viktiga aspekter av beräkningen av dumpningsmarginalen, nämligen i) huruvida CHEM, KF och RFAI utgör en enda ekonomisk enhet (6) och ii) beräkning av en individuell dumpningsmarginal för CHEM å ena sidan, och KF, å den andra (7).

(35)

När det gäller det första påståendet, särskilt de aspekter som anförts av sökanden i kommentarerna till det slutliga meddelandet av uppgifter ska följande noteras:

(36)

Sökanden upprepade sin ståndpunkt att de två exporterande tillverkarna och den närstående handlaren RFAI ägs och kontrolleras av samma stödmottagare och att det därför inte är självständigt utan enbart följer instruktioner från ägarna. Sökanden erkände alla de inslag som anges i skäl 24, men höll inte med om institutionernas bedömning, eftersom den inte har något att göra med frågan om CHEM, KF och RFAI alla är delar av samma ekonomiska enhet eller inte.

(37)

Institutionerna avvisar sökandens kommentarer. De kriterier som anges ovan utgör, särskilt tillsammans, en välgrundad anledning till att sökandens påstående avvisas. Alla de inslag som anges i skäl 24 indikerar en koncernstruktur där samtliga företag är enskilda rättssubjekt och där KF och CHEM fullt ut utför exporterande tillverkares uppgifter (tillverkning och export) medan RFAI huvudsakligen verkar som en närstående handlare/importör i EU.

(38)

När det gäller det andra påståendet, är det inte nödvändigt att inta en slutlig ståndpunkt i denna fråga i samband med den här översynen. Detta beror på en kombination av två orsaker: För det första skulle man, även om detta påstående godtas (utöver godtagande, i förekommande fall, av de påståenden som avses i skäl 29), fortfarande dra slutsatsen att sökanden hade dumpat sina priser på EU-marknaden under översynsperioden, med en dumpningsmarginal på ca 13 %. För det andra finns det, som förklaras närmare nedan, under alla omständigheter för närvarande inte tillräcklig bevisning för att dumpningsmarginalen under översynsperioden kan betraktas som varaktig.

(39)

I sina kommentarer till det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade unionsindustrin att tullen på sökandens produkter bör höjas som en följd av översynen, eftersom den dumpningsmarginal som konstaterats under översynsperioden – om man utgår ifrån att alla sökandes påståenden avvisas – var högre än den gällande tullen. Eftersom det emellertid inte finns (såsom förklaras nedan) tillräcklig bevisning för att de förändrade omständigheterna är av bestående karaktär finns det inget som motiverar att tullen ändras vare sig uppåt eller nedåt.

(40)

Trots att vissa av sökandens påståenden godtas dras dock slutsatsen att sökanden dumpat sina priser på EU-marknaden under översynsperioden, med en dumpningsmarginal på minst 13 %. Dessutom finns det (som förklaras nedan) under alla omständigheter inte tillräcklig bevisning för att dumpningsmarginalen under översynsperioden ska kunna betraktas som bestående.

(41)

Sökanden grundade sitt resonemang om varför förändringen av omständigheterna ska anses vara av bestående karaktär på följande aspekter:

(42)

(43)

Efter meddelandet av uppgifter använde sökanden liknande argument. Återigen var dock bevisningen otillräcklig. Därför dras slutsatsen att det för närvarande inte finns tillräcklig bevisning för att sökandens högre exportpriser följer av något annat än av de rådande marknadspriserna (särskilt på EU-marknaden) under översynsperioden. Med andra ord finns det otillräcklig bevisning för att förändringarna i sökandens exportstruktur var orsaken till dessa högre priser och att dessa priser därför kan förväntas ligga kvar på liknande (eller högre) nivåer i framtiden. Även om man antar att den nya strukturen har gjort koncernen effektivare innebär detta, till skillnad från vad sökanden hävdar, inte att dess exportpriser till EU i framtiden kommer att vara höga och inte innebära någon dumpning.

(44)

(45)

Detta påstående kan emellertid inte medföra att de gällande åtgärderna upphävs eller minskas. Det erinras om att det enligt flera källor, inklusive sökanden själv, var tal om dumpning under översynsperioden. Dessutom har sökanden själv framhållit att EU fortfarande är en av koncernens traditionella marknader. Detta bekräftas av det faktum att den volym som sökanden sålde i EU fortfarande är mycket betydande. Om man jämför försäljningsvolymen med EU:s förbrukning under den ursprungliga undersökningsperioden (8), skulle den utgöra en betydande marknadsandel (mellan 5 och 20 %; de exakta siffrorna kan inte kan lämnas ut av sekretesskäl).

(46)

Efter meddelandet av uppgifter upprepade sökanden sin ståndpunkt att de nya marknadsmöjligheterna finns på andra marknader (Indien, Asien och Förenta staterna) snarare än i EU. Sökanden lade emellertid inte fram någon bevisning till stöd för sina marknadsstrategier. Den kvarvarande dumpningsmarginalen under översynsperioden, bristen på uppgifter om andra marknader och variationerna i exportpriserna på den internationella marknaden är alla faktorer som motsäger detta påstående, som följaktligen måste avvisas.

(47)

(48)

Även om alla dessa påståenden antas vara sanna var sökandens dumpningsmarginal hög under översynsperioden och priserna lättrörliga. Dessutom tyder de volymer som sökanden sålde till EU under översynsperioden inte på att sökanden har lämnat EU-marknaden eller att den har för avsikt att göra det inom den närmaste framtiden.

(49)

I sina kommentarer till meddelandet av uppgifter gjorde sökanden gällande att det enda argument som kommissionen lagt fram för att förringa betydelsen av den ökande efterfrågan på hemmamarknaden skulle vara betydelsen av den konstaterade dumpningsmarginalen. Dessutom vidhöll sökanden att kommissionen, trots att den erkände många av de viktigaste aspekterna för den ryska marknaden, inte drar de rätta slutsatserna av dessa argument.

(50)

Dessa påståenden måste avvisas. För det första talar inte bara dumpningsresultaten utan också dumpningsvolymen mot detta argument. För det andra har institutionerna noterat att kommissionen inte bekräftade detta och att inga slutgiltiga oberoende uppgifter lämnades till stöd för påståendet att efterfrågan på den berörda produkten förväntas öka i Ryssland och för att exportpriserna för gruppen skulle öka mycket snabbare än produktionskostnaden.

(51)

(52)

Dock noterades en märkbar återhämtning av kapaciteten efter finanskrisen 2009 och sökanden rapporterade en kapacitetsökning på mellan 10 och 20 % (intervall anges av sekretesskäl) jämfört med perioden före finanskrisen 2009.

(53)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade sökanden att det inte var lämpligt att jämföra produktionskapaciteten efter översynsperioden med produktionskapaciteten under referensperioden eftersom sökanden skulle ha förutsett den finansiella krisen 2009 och därför redan minskat produktionskapaciteten. Detta argument kan inte godtas eftersom den rapporterade ökningen av kapaciteten på mellan 10 och 20 % kan ses jämfört med 2007 – inte med 2009, då produktionskapaciteten var som lägst. Finanskrisen 2009 kan dessutom inte ha haft några konsekvenser på sökandens produktionskapacitet 2007.

(54)

Analysen av sökandens påståenden när det gäller de förändrade omständigheternas bestående karaktär (som sammanfattas ovan) visar att det för närvarande inte finns tillräcklig bevisning för att de förändrade omständigheterna är av bestående karaktär. Det är troligt att sökandens exportpriser och därmed också dumpningsmarginalen även fortsättningsvis kommer att variera, i synnerhet efter prisutvecklingen på världsmarknaden. Om sökanden har påvisat vissa förändrade omständigheter kan de därför inte anses visa att sökandens prispolitik under översynsperioden är av bestående karaktär. Slutsatsen blir därmed att det vore förhastat och därmed omotiverat att sänka tullen vid denna tidpunkt.

(55)

Sökanden har tillsammans med den närstående importören gjort ett prisåtagande i enlighet med artikel 8.1 i grundförordningen.

(56)

Undersökningen har bekräftat att produktens pris är mycket lättrörligt. Som nämnts i skäl 42 varierade sökandens försäljningspriser på EU-marknaden under översynen betydligt. Produkten anses därför inte lämplig för ett fast prisåtagande. Trots att exportören föreslog en indexeringsmekanism gick det inte att fastställa ett samband mellan prisvariationerna för den färdiga produkten och den föreslagna indexeringskällan, i synnerhet eftersom den också var kopplad till den färdiga produkten och till priser som påverkats av den dumpade importen. Den föreslagna indexeringen ansågs därför vara olämplig.

(57)

När det gäller de företagsspecifika riskerna fastställdes det att risken för priskompensation var mycket hög på grund av företagets komplexa struktur. Andra produkter än den berörda produkten kunde säljas via en handlare utanför unionen till andra närstående företag i tredjeländer och sedan säljas vidare till unionen.

(58)

Eftersom produkten finns i olika kvaliteter och i huvudsak importeras i bulkform skulle det slutligen inte vara möjligt för tullmyndigheterna att urskilja den kemiska sammansättningen (eventuellt med olika minimiimportpriser) utan en individuell analys av varje transaktion, vilket skulle göra övervakningen mycket betungande och opraktisk.

(59)

Företagets åtagande avvisades därför.

(60)

Med hänsyn till slutsatserna att dumpning förekommer och att det inte finns tillräcklig bevisning för de förändrade omständigheternas bestående karaktär, dras slutsatsen att JSC Chelyabinsk Electrometallurgical Integrated Plant och dess närstående företag JSC Kuznetsk Ferroalloy Works bör fortsätta att omfattas av den dumpningsmarginal som anges i den ursprungliga förordningen, dvs. 22,7 %.