24.7.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 219/61

(1)

Den 26 mars 2010 antog Europeiska rådet kommissionens förslag till ny strategi för sysselsättning och tillväxt, Europa 2020-strategin, som bygger på en förstärkt samordning av den ekonomiska politiken, med inriktning på ett antal nyckelområden där åtgärder måste vidtas för att öka Europas potential för hållbar tillväxt och konkurrenskraft.

(2)

Den 13 juli 2010 antog rådet en rekommendation om de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik (2010–2014) och den 21 oktober 2010 ett beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (2), vilka tillsammans utgör de så kallade integrerade riktlinjerna. Medlemsstaterna uppmanades att beakta de integrerade riktlinjerna i sin nationella ekonomiska politik och sysselsättningspolitik.

(3)

Den 12 juli 2011 antog rådet en rekommendation (3) om Maltas nationella reformprogram för 2011 och avgav ett yttrande om Maltas uppdaterade stabilitetsprogram för 2011–2014.

(4)

Den 23 november 2011 antog kommissionen den andra årliga tillväxtöversikten, vilket inledde den andra europeiska planeringsterminen för förhandsintegrerad politisk samordning, med förankring i Europa 2020-strategin. Den 14 februari 2012 antog kommissionen, på grundval av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 av den 16 november 2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser (4), rapporten om varningsmekanismen, i vilken den inte identifierade Malta som en av de medlemsstater som skulle bli föremål för en fördjupad granskning.

(5)

Den 1 december 2011 antog rådet slutsatser där kommittén för socialt skydd uppmanades att, i samarbete med sysselsättningskommittén och andra kommittéer, framföra sina synpunkter på de åtgärder som rekommenderas inom Europa 2020-strategins politiska arbetscykel. Dessa synpunkter ingår i sysselsättningskommitténs yttrande.

(6)

Europaparlamentet har vederbörligen involverats i den europeiska planeringsterminen, i enlighet med förordning (EG) nr 1466/97, och antog den 15 februari 2012 en resolution om sysselsättning och sociala aspekter i den årliga tillväxtöversikten 2012 och en resolution om bidraget till den årliga tillväxtöversikten 2012.

(7)

Den 2 mars 2012 godkände Europeiska rådet prioriteringarna för att säkerställa finansiell stabilitet, budgetkonsolidering och tillväxtfrämjande åtgärder. Det betonade behovet av att eftersträva differentierad och tillväxtvänlig budgetkonsolidering, återställa normala villkor för utlåning till näringslivet, främja tillväxt och konkurrenskraft, ta itu med arbetslösheten och krisens sociala följdverkningar samt modernisera den offentliga förvaltningen.

(8)

Den 2 mars 2012 uppmanade Europeiska rådet också de medlemsstater som deltar i europluspakten att lägga fram sina åtaganden i tid så att de kan inkludera dem i sina stabilitets- eller konvergensprogram och nationella reformprogram.

(9)

Den 30 april 2012 lade Malta fram sitt stabilitetsprogram för perioden 2012–2015, och den 23 april 2012 sitt nationella reformprogram för 2012. I syfte att beakta deras inbördes samband har de båda programmen bedömts samtidigt.

(10)

Mot bakgrund av bedömningen av stabilitetsprogrammet i enlighet med förordning (EG) nr 1466/97 anser rådet att det makroekonomiska scenario som ligger till grund för beräkningarna av de offentliga finanserna är optimistiskt, särskilt för de senare åren av programperioden, om man jämför med den potentiella tillväxt som kommissionen uppskattat. Målet för den budgetstrategi som anges i stabilitetsprogrammet är att stegvis minska underskottet, till 0,3 % av BNP 2015, efter den planerade korrigeringen av det alltför stora underskottet 2011. I stabilitetsprogrammet bekräftas det tidigare medelfristiga budgetmålet, nämligen att uppnå en balans i strukturella termer, något som ska uppnås utanför programperioden. Det medelfristiga budgetmålet avspeglar kraven i stabilitets- och tillväxtpakten. Det finns risk för att underskottet kan vara större än vad som eftersträvas, till följd av i) lägre intäkter med tanke på det svagt optimistiska makroekonomiska scenariot, ii) eventuella överskridanden i de löpande primära utgifterna, och iii) den pågående omstruktureringen av det nationella flygbolaget (Air Malta) och energiproducentens (Enemalta) ekonomiska situation. Utgående från det (omräknade) strukturella saldot (5) förväntas den årliga utvecklingen mot målet för de offentliga finanserna på medellång sikt att vara i linje med riktmärket 0,5 % av BNP enligt stabilitets- och tillväxtpakten.

Utgående från de engångsåtgärder som kommissionen identifierade i budgetmålen skulle de genomsnittliga framstegen mot det medelfristiga budgetmålet vara något högre (¾ % av BNP) men mycket ojämnt fördelat, utan några framsteg alls under 2012, följt av en ansträngning på 1¼ % 2013. Enligt uppgifterna i stabilitetsprogrammet skulle tillväxten för den offentliga sektorns utgifter, med beaktande av diskretionära åtgärder på inkomstsidan, vara i linje med utgiftsriktmärket i stabilitets- och tillväxtpakten under hela programperioden. Riskerna för budgetmålen tyder emellertid på att den genomsnittliga anpassningen till det medelfristiga budgetmålet kan bli långsammare än vad som är lämpligt. Efter en topp på 72 % av BNP 2011 förväntas den offentliga sektorns bruttoskuldkvot att börja minska under stabilitetsprogramperioden och nå ned till 65,3 % 2015 (fortfarande över fördragets referensvärde på 60 % av BNP).

Enligt planerna i stabilitetsprogrammet gör Malta tillräckliga framsteg mot uppfyllandet av riktmärket för skuldminskning i stabilitets- och tillväxtpakten till slutet av övergångsperioden (2015), men denna bedömning omfattas av risker, eftersom skuldkvoten kan visa sig vara högre än planerat med tanke på möjligheten av högre underskott och stock-/flödesjusteringar. Maltas budgetramverk på medellång sikt är fortfarande inte bindande, vilket innebär att den finanspolitiska planeringen har en relativt kort horisont. I stabilitetsprogrammet anges det att Malta överväger reformer av det årliga budgetförfarandet, med nya tidsramar, och med en finanspolitisk bestämmelse som förankras i konstitutionen och inbegriper mekanismer för övervakning och korrigering, i linje med den senaste tidens ändringar av euroområdets ekonomiska styrning.

(11)

I fråga om den långsiktiga hållbarheten hos de offentliga finanserna förutses Malta att få en långsiktig ökning av de åldersrelaterade utgifterna som ligger mycket över EU-genomsnittet. Sysselsättningen är mycket låg för äldre arbetstagare, inbegripet äldre kvinnor; åldern för utträde från arbetsmarknaden är relativt låg; tillämpningen av system för förtidspensionering gör problemet värre. En oberoende arbetsgrupp för pensionsfrågor lade i december 2010 fram förslag till en ytterligare pensionsreform, med en koppling mellan pensionsavgångar och förväntad livslängd, och införandet av ytterligare pelare i pensionssystemet. Detta har varit föremål för samråd med berörda parter, men regeringen har ännu inte lagt fram sin ståndpunkt. I det nationella reformprogrammet föreslås inte heller någon omfattande strategi för aktivt åldrande. Maltas insatser för att bekämpa svartarbete har noterats, men svartarbete är en faktor som riskerar att utöva onödiga påtryckningar på de offentliga finansernas hållbarhet.

(12)

Omstruktureringen av Maltas ekonomi har lett till att efterfrågan och tillgång på kunskap hamnat i obalans, vilket förvärras av att endast få går vidare till tertiär utbildning och andelen personer som lämnar skolan för tidigt är hög. Insatser för att förbättra kopplingen mellan utbildningssystemet och arbetsmarknaden måste fortsätta om man vill uppnå permanenta resultat. Malta förväntas lägga fram en strategi för att ta itu med de tidiga skolavgångarna till slutet av 2012. Dessutom saknas det heltäckande system för att samla in och analysera uppgifter om detta fenomen.

(13)

Kvinnors och äldre personers deltagande i arbetsmarknaden är fortfarande lågt på Malta. Malta vidtar åtgärder för att få in kvinnor på arbetsmarknaden igen och inser att det finns svårigheter för äldre kvinnor. Klyftan mellan mäns och kvinnors deltagande i arbetskraften drabbar emellertid kvinnorna särskilt hårt, huvudsakligen till följd av bristen vad gäller tillräcklig tillgång på överkomlig barnomsorg och tillgängliga aktiviteter efter skolan, kombinerat med ett för långsamt införande av familjevänliga åtgärder som flextid och distansarbete.

(14)

Malta är fortfarande en av få medlemsstater med ett allmänt system för löneindexering. Vissa faktorer i systemet kan potentiellt sett lindra dess effekter, men det medför risk för löne- och prisspiraler eftersom importpriser inte utesluts från indexering och kan inverka negativt på konkurrenskraften, särskilt inom arbetsintensiva sektorer. Myndigheterna har inlett ett översynsförfarande, men resultaten är ännu inte tillgängliga, och debatten om konkreta reformförslag har ännu inte inletts.

(15)

Malta är för sin energiförsörjning fortfarande nästan uteslutande beroende av importerad olja, medan bidraget till förnybara energikällor förblir marginellt. Höga eltaxor kan inverka menligt på små och medelstora företags konkurrenskraft. Om man åtgärdar brister i energieffektiviteten skulle detta kunna medföra den dubbla fördelen att konkurrenskraften ökade samtidigt som energi- och klimatmålen uppnåddes. På detta område har en rad initiativ vidtagits; bland annat har elproduktion med solceller främjats, vindkraftparker utvecklats och en elförbindelse till Sicilien byggts. Användningen av bränsleeffektiva fordon främjas också. Det är emellertid för tidigt att avgöra vilka eventuella effekter dessa initiativ får, så deras genomförande bör övervakas noga.

(16)

Maltas banksystem är mycket stort i förhållande till ekonomins storlek, med sammanlagda tillgångar kring 800 % av BNP. Sektorns omfång innebär att störningar av den finansiella stabiliteten skulle kunna få oproportionella följder för den inhemska ekonomin. Den globala konjunkturnedgången har lett till en ökning av problematiska lån, som emellertid inte har åtföljts av ökad avsättning. En särskilt sårbar punkt är exponeringen mot fastighetsmarknaden, som står för över hälften av alla lån till inhemska invånare, inte minst som det inte går att utesluta en fortsatt korrigering nedåt av fastighetspriser, medan det i dag kan finnas ett överskott av bostäder.

(17)

Malta har gjort ett antal åtaganden inom europluspakten. Dessa åtaganden, och genomförandet av åtagandena från 2011, avser att förbättra konkurrenskraften, främja sysselsättningen och öka de offentliga finansernas hållbarhet. Kommissionen har bedömt genomförandet av åtagandena inom europluspakten. Resultaten av denna bedömning har beaktats i rekommendationerna.

(18)

Kommissionen har inom ramen för den europeiska planeringsterminen genomfört en omfattande analys av Maltas ekonomiska politik. Den har bedömt stabilitetsprogrammet och det nationella reformprogrammet. Den har beaktat inte bara programmens relevans för en hållbar finanspolitik och socioekonomisk politik på Malta utan även i vilken utsträckning EU:s regler och riktlinjer har iakttagits, mot bakgrund av behovet att stärka den övergripande ekonomiska styrningen i unionen genom att framtida nationella beslut fattas med beaktande av synpunkter på EU-nivå. Kommissionens rekommendationer inom ramen för den europeiska planeringsterminen återspeglas i rekommendationerna 1–6 nedan.

(19)

Mot bakgrund av denna bedömning har rådet bedömt stabilitetsprogrammet, och dess yttrande (6) återspeglas särskilt i rekommendation 1 nedan.

1.

Under 2012 förstärka den finanspolitiska strategin med ytterligare permanenta åtgärder för att garantera en adekvat utveckling mot uppnåendet av det medelfristiga budgetmålet och hålla underskottet under 3 % av BNP utan att ta till engångsåtgärder. Fortsätta budgetkonsolideringen i tillräcklig takt därefter, för att göra tillräckliga framsteg på vägen mot det medelfristiga budgetmålet, som att uppfylla riktmärket för utgifter, och sträva efter överensstämmelse med riktmärket för skuldminskning genom att specificera konkreta åtgärder för att backa upp underskottsmålen från och med 2013 och samtidigt vara beredd att vidta ytterligare åtgärder om budgeten överskrids. Senast till slutet av 2012 införa bindande, regelbaserade fleråriga finanspolitiska ramar. Förbättra uppfyllelsen av skattskyldigheten och bekämpa skatteflykt, samt minska incitamenten för skuldsättning i företagsbeskattningen.

2.

Ofördröjligen vidta åtgärder för att garantera pensionssystemets hållbarhet på lång sikt, genom att bland annat höja den faktiska pensionsåldern, bland annat genom att kraftigt påskynda den stegvisa höjningen av den lagstadgade pensionsåldern jämfört med gällande lagstiftning och genom att tydligt koppla den lagstadgade pensionsåldern till förväntad livslängd och vidta åtgärder för att främja privat pensionssparande. Vidta åtgärder för att öka äldre arbetstagares deltagande i arbetsmarknaden och göra det mindre attraktivt att utnyttja system för förtidspension.

3.

Vidta åtgärder för att minska den höga andelen för tidiga skolavgångar. Fortsätta strategiska insatser i utbildningssystemet för att anpassa utbildningarna till de kunskapsbehov som finns på arbetsmarknaden. Öka tillhandahållandet av barnomsorg och möjligheter att sysselsätta barnen utanför skoltiden och göra dessa överkomliga i syfte att minska klyftan mellan mäns och kvinnors deltagande i arbetsmarknaden.

4.

Vidta de extra åtgärder som krävs för att i samråd med arbetsmarknadens parter och i enlighet med nationell praxis reformera löneförhandlingssystemet och löneindexeringen så att dessa bättre speglar utvecklingen av arbetsproduktiviteten och minskar importprisernas inverkan på indexeringen.

5.

Öka insatserna för att främja energieffektivitet och öka andelen energi från förnybara källor i syfte att minska Maltas beroende av importerad olja; detta bör ske genom att man noga övervakar de befintliga stimulansmekanismerna och prioriterar ytterligare utveckling av infrastruktur, bland annat slutförandet av elförbindelsen till Sicilien.

6.

Vidta åtgärder för att minska de potentiella riskerna till följd av den exponerade fastighetsmarknaden, i syfte att stärka banksektorn. Vidta åtgärder för att ytterligare öka reserverna för kreditförluster.