17.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 354/1

(1)

Genom förordning (EG) nr 1005/2008 (IUU-förordningen) upprättas ett unionssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU).

(2)

I kapitel VI i IUU-förordningen fastställs förfarandet för identifiering av icke-samarbetande tredjeländer, åtgärder i fråga om länder som identifieras som icke-samarbetande tredjeländer, fastställandet av en förteckning över icke-samarbetande tredjeländer, avförande av länder från förteckningen över icke-samarbetande tredjeländer, offentliggörande av förteckningen över icke-samarbetande tredjeländer och nödåtgärder.

(3)

I enlighet med artikel 32 i IUU-förordningen ska kommissionen meddela tredjeländer om möjligheten att de identifieras som icke-samarbetande tredjeländer. Ett sådant meddelande är av preliminär art. Meddelandet till tredjeländer om möjligheten att de identifieras som icke-samarbetande tredjeländer ska baseras på kriterierna i artikel 31 i IUU-förordningen. Kommissionen ska också vidta alla åtgärder som avses i artikel 32 i fråga om dessa länder. Kommissionen ska i synnerhet redogöra för de huvudsakliga faktauppgifterna och motiveringarna bakom en sådan identifikation, möjligheten för länderna att svara och lämna bevis som vederlägger identifikationen eller i tillämpliga fall en handlingsplan för att förbättra situationen och information om åtgärder som vidtagits för att rätta till situationen. Kommissionen ska ge de berörda tredjeländerna tillräcklig tid att besvara meddelandet och rimlig tid för att rätta till situationen.

(4)

Enligt artikel 31 i IUU-förordningen får Europeiska kommissionen identifiera de länder den anser vara icke-samarbetande tredjeländer när det gäller bekämpning av IUU-fiske. Ett tredjeland kan identifieras som ett icke-samarbetande tredjeland, om det inte fullgör sina skyldigheter enligt internationell rätt som flagg-, hamn-, kust- eller marknadsstat att vidta åtgärder i syfte att förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske.

(5)

Identifieringen av icke-samarbetande tredjeländer ska grunda sig på en översyn av all information som avses i artikel 31.2 i IUU-förordningen.

(6)

I enlighet med artikel 33 i IUU-förordningen får rådet upprätta en förteckning över icke-samarbetande länder. Bland annat i artikel 38 i IUU-förordningen anges vilka åtgärder som gäller för dessa länder.

(7)

Enligt artikel 20.1 i IUU-förordningen måste flaggstater som är tredjeländer meddela kommissionen om sina förfaranden för genomförande, kontroll och tillsyn av lagar, förordningar och bevarande- och förvaltningsåtgärder som deras fiskefartyg måste följa.

(8)

Enligt artikel 20.4 i IUU-förordningen ska kommissionen samarbeta administrativt med tredjeländer när det gäller genomförande av bestämmelserna i den förordningen.

(9)

Anmälan av Belize som flaggstat godkändes av kommissionen i enlighet med artikel 20 i IUU-förordningen den 17 mars 2010.

(10)

Mellan den 8 och 12 november 2010 besökte kommissionen Belize med stöd av Europeiska fiskerikontrollbyrån (nedan kallad kontrollbyrån) inom ramen för det administrativa samarbete som avses i artikel 20.4 i IUU-förordningen.

(11)

Syftet med besöket var att kontrollera uppgifter om Belizes förfaranden för genomförande, kontroll och tillsyn av lagar, förordningar och bevarande- och förvaltningsåtgärder som deras fiskefartyg måste följa, vilka åtgärder som Belize har vidtagit för att genomföra sina åtaganden i bekämpningen av IUU-fiske och för att uppfylla de krav och punkter som gäller genomförandet av Europeiska unionens fångstcertifieringssystem.

(12)

Slutrapporten från besöket sändes till Belize den 7 februari 2011.

(13)

Belizes kommentarer om slutrapporten från besöket mottogs den 23 februari 2011.

(14)

Kommissionen gjorde ett till besök i Belize den 7–10 juni 2011 för att följa upp de åtgärder som vidtogs under det första besöket.

(15)

Belize lämnade in kompletterande skriftliga kommentarer den 4 april 2011, 12 juli 2011, 14 november 2011 och 27 januari 2012.

(16)

Belize är avtalsslutande part i Interamerikanska kommissionen för tropisk tonfisk (IATTC), Internationella konventionen för bevarande av tonfisk i Atlanten (Iccat), Indiska oceanens tonfiskkommission (IOTC) och Regionala fiskeriförvaltningsorganisationen för södra Stilla havet (SPRFMO). Det är en samarbetande icke-medlem i Kommissionen för fiskbestånd i västra och mellersta Stilla havet (WCPFC). Belize har ratificerat Förenta nationernas havsrättskonvention (Unclos) och Förenta nationernas avtal om fiskbestånd (Unfsa). Det har godkänt 2003 års avtal om att främja fiskefartygens iakttagande av internationella bevarande- och förvaltningsåtgärder på det fria havet från Förenta nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO:s iakttagandeavtal).

(17)

För att utvärdera hur Belize uppfyller sina internationella skyldigheter som flagg-, hamn-, kust- eller marknadsstat (2) i de internationella avtal som nämns i skäl 16 och de skyldigheter som fastställs av de regionala fiskeriorganisationer som nämns i skälen 16 och 18, samlade kommissionen in och analyserade alla de uppgifter den ansåg krävdes för ändamålet.

(18)

Kommissionen använde information från tillgängliga uppgifter som publicerats av Iccat, WCPFC, IOTC, IATTC, Nordostatlantiska fiskerikommissionen (NEAFC) och Fiskeorganisationen för Sydostatlanten (Seafo) antingen i form av rapporter om överensstämmelse eller i form av förteckningar över IUU-fartyg samt offentlig information från Förenta staternas handelsministeriums rapport till kongressen enligt avsnitt 403 a i den nya lagen för bevarande och förvaltning av fisket, Magnuson-Stevens Fisheries Conservation and Management Reauthorisation Act från 2006, januari 2011 (rapporten från tillsynsmyndigheten National Marine Fisheries Service, NMFS).

(19)

Kommissionen har analyserat skyldigheterna för Belize som flagg-, hamn-, kust- eller marknadsstat i enlighet med artikel 31.3 i IUU-förordningen. I detta syfte tog kommissionen hänsyn till parametrarna i artikel 31.4–7 i IUU-förordningen.

(20)

Kommissionen fastslog utifrån informationen i de regionala fiskeriorganisationernas förteckningar över IUU-fartyg att ett antal IUU-fartyg i denna förteckning förde Belizes flagg efter att de förts in i förteckningarna (3). Dessa fartyg är Goidau Ruey No 1, Orca, Reymar 6, Sunny Jane, Tching Ye No. 6, Wen Teng No. 688.

(21)

I detta avseende erinras om att enligt artikel 18.1 och 18.2 i Förenta nationernas avtal om fiskbestånd (Unfsa) är flaggstaten ansvarig för sina fartyg som fiskar på det fria havet. Kommissionen anser att det faktum att det finns IUU-fartyg som är med i de regionala fiskeriorganisationernas IUU-förteckningar som för Belizes flagg efter att de tagits upp i dessa förteckningar är ett tydligt tecken på att Belize har misslyckats med att följa sina skyldigheter som flaggstat enligt internationell lag. Genom att Belize har ovannämnda IUU-fartyg har det misslyckats med att ta sitt ansvar, att uppfylla de regionala fiskeriorganisationernas bevarande- och förvaltningsåtgärder, och se till att dess fartyg inte ägnar sig åt någon verksamhet som undergräver verkningarna av dessa åtgärder.

(22)

Enligt artikel 19.1 och 19.2 i Unfsa måste flaggstaten se till att de fartyg som för dess flagg uppfyller de regionala fiskeriorganisationernas bevarande- och förvaltningsåtgärder. Flaggstaterna måste också genomföra snabba utredningar och rättsliga förfaranden. Flaggstaten ska också tillämpa lämpliga sanktioner, avskräcka från upprepade överträdelser och beröva lagöverträdarna vinningen från deras illegala verksamhet. I detta avseende noteras att det faktum att ett antal IUU-fartyg i de regionala fiskeriorganisationernas IUU-förteckningar förde Belizes flagg efter att de förts in i dessa förteckningar visar på Belizes misslyckande med att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 19.1 och 19.2 i Unfsa. Belizes misslyckande med att uppfylla sina skyldigheter gäller också artikel III.8 i FAO:s iakttagandeavtal om att varje part ska såvitt avser fiskefartyg som har rätt att föra dess flagg och som handlar i strid med bestämmelserna i FAO:s överenskommelse vidta tillsynsåtgärder, inbegripet, när så är lämpligt, att göra överträdelser av sådana bestämmelser straffbara enligt nationell lagstiftning. Tillämpliga straffpåföljder med avseende på sådana överträdelser ska vara av sådan dignitet att efterlevnaden av de krav som ställs i FAO:s iakttagandeavtal effektivt säkerställs och att lagöverträdarna berövas den vinning som härrör från deras illegala verksamhet.

(23)

Belizes misslyckande med att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 19 i Unfsa bekräftas också av den information som samlades in under besöket den 8–12 november 2010. Under besöket framkom det att de berörda beliziska myndigheterna inte hade behörighet att begära information från och genomföra administrativa utredningar av operatörer, registrerade ägare och nyttjandeberättigade ägare av de fiskefartyg som går under belizisk flagg. Under besöket avslöjades också brister i systemet med certifierade observatörer som granskar de ekonomiska operatörernas verksamhet, särskilt med avseende på landningar utanför Belizes exklusiva ekonomiska zon, eftersom vissa certifierade observatörer samtidigt agerade som företrädare för nyttjandeberättigade ägare av fartyg som går under belizisk flagg. I detta sammanhang bör det noteras att vikten av verksamma åtgärder gentemot nyttjandeberättigade ägare bekräftas av relevant dokumentation från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) och OECD som understryker vikten av information om nyttjandeberättigade ägare för att bekämpa illegal verksamhet (4) och behovet av förteckningar över fiskefartyg och det verkliga ägandet (5).

(24)

Enligt artikel 20 i Unfsa måste dessutom stater samarbeta antingen direkt eller genom de regionala fiskeriorganisationerna för att se till att fiskeriorganisationernas bevarande- och förvaltningsåtgärder följs. I ett antal särskilda krav i den artikeln föreskrivs att stater är skyldiga att utreda, samarbeta med varandra och bestraffa olagligt fiske. Det föreskrivs också att för fartyg som är inblandade i verksamhet som underminerar de regionala fiskeriorganisationernas bevarande- och förvaltningsåtgärder kan staterna ta till fiskeriorganisationernas förfaranden för att avskräcka sådana fartyg, tills lämpliga åtgärder har vidtagits av flaggstaten. I detta avseende noteras att det faktum att ett antal IUU-fartyg i de regionala fiskeriorganisationernas IUU-förteckningar förde Belizes flagg efter att de förts in i dessa förteckningar visar på Belizes misslyckande med att uppfylla sina skyldigheter enligt internationell lag i fråga om internationellt samarbete för kontroll av efterlevnaden.

(25)

Det erinras också om att i enlighet med artikel 118 i Förenta nationernas havsrättskonvention måste Belize samarbeta för att bevara och förvalta levande resurser i det fria havet. Det faktum att det finns ett antal IUU-fartyg i de regionala fiskeriorganisationernas IUU-förteckningar som förde Belizes flagg efter att de förts in i dessa förteckningar, och som fortfarande bedriver fiske, visar att Belize har misslyckats med att uppfylla sina skyldigheter som flaggstat. Fiskefartyg som klassats som IUU underminerar bevarandet och förvaltningen av levande resurser.

(26)

Att Belize inte följer reglerna om IUU-fartyg i de regionala fiskeriorganisationernas IUU-förteckningar som förde Belizes flagg efter att de förts in i dessa förteckningar är också ett brott mot artikel 217 i Förenta nationernas havsrättskonvention, enligt vilken flaggstater måste vidta särskilda åtgärder för att se till att internationella regler följs, utreda misstänkta överträdelser och tillämpa lämpliga sanktioner vid alla överträdelser.

(27)

Det faktum att ett antal IUU-fartyg i de regionala fiskeriorganisationernas IUU-förteckningar förde Belizes flagg efter att de förts in i dessa förteckningar visar också på Belizes oförmåga att följa rekommendationerna i FAO:s internationella handlingsplan för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IPOA IUU). I punkt 34 i handlingsplanen rekommenderas att stater ska se till att fiskefartyg som för deras flagg inte bedriver eller stöder IUU-fiske.

(28)

Det är också relevant att nämna att Belize förekommer i rapporten från tillsynsmyndigheten NMFS. Enligt denna rapport siktades två fartyg under belizisk flagg av de franska myndigheterna i IATTC:s område. Belize nekade till påståendena att de båda fartygen skulle ha bedrivit IUU-fiske och gav förklaringar. Belize förklarades ändå som ett land ”av intresse” av Förenta staternas myndigheter (6).

(29)

Mot bakgrund av den situation som beskrivs i detta avsnitt av beslutet och på grundval av de fakta som kommissionen har samlat in, samt alla förklaringar som landet har lämnat, kan det fastställas enligt artikel 31.3 och 31.4 a i IUU-förordningen att Belize har misslyckats med att uppfylla sina skyldigheter som flaggstat enligt internationell lag i fråga om IUU-fartyg och IUU-fiske som bedrivits eller fått stöd av fiskefartyg som för landets flagg eller av dess medborgare, och inte har vidtagit tillräckliga åtgärder för att motarbeta dokumenterat och återkommande IUU-fiske från fartyg som tidigare förde dess flagg.

(30)

Kommissionen har analyserat om Belize har vidtagit effektiva tillsynsåtgärder mot de operatörer som är skyldiga till IUU-fiske, och om tillräckligt hårda sanktioner har tillämpats för att beröva lagöverträdarna sin vinning av IUU-fiske.

(31)

Det tillgängliga bevismaterialet visar att Belize inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt internationell lag i fråga om effektiva tillsynsåtgärder. I detta avseende noteras att det finns ett antal IUU-fartyg i de regionala fiskeriorganisationernas IUU-förteckningar som förde Belizes flagg efter att de förts in i dessa förteckningar. Att det finns sådana IUU-fartyg visar att Belize inte tar ansvar för sina fartyg som fiskar på det fria havet enligt vad som föreskrivs i artikel 18.1 och 18.2 i Unfsa. Situationen visar dessutom tydligt att Belize inte uppfyller kraven i artikel 19.1 i Unfsa där regler om överensstämmelse och tillsyn fastställs för flaggstater. Belize uppfyller inte heller kraven i artikel 19.2 i Unfsa där det bland annat föreskrivs att sanktionerna ska vara tillräckligt hårda och beröva lagöverträdarna sin vinning av den illegala verksamheten.

(32)

Genom att Belize agerade på det sätt som beskrivits har det underlåtit att uppfylla villkoren i artikel 94.2 b i Förenta nationernas havsrättskonvention (Unclos), där det föreskrivs att en flaggstat är rättsligt ansvarig under sin lag för alla fartyg som för dess flagg och deras kapten, befäl och besättning. Det faktum att ett antal IUU-fartyg i de regionala fiskeriorganisationernas IUU-förteckningar förde Belizes flagg efter att de förts in i dessa förteckningar utgör bevis som styrker att Belize inte har utövat sina fulla befogenheter över sina fiskefartyg.

(33)

Belize har inte heller följt rekommendationerna i punkt 21 i FAO:s internationella handlingsplan för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IPOA IUU) i fråga om effektiva tillsynsåtgärder. Där rekommenderas stater att se till att de sanktioner som utdöms för IUU-fiske med fartyg och, i största möjliga omfattning, för medborgare under deras jurisdiktion, är tillräckligt hårda för att effektivt förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske och beröva lagöverträdarna sin vinning av IUU-fiske.

(34)

Med hänsyn till historien, naturen, omständigheterna, omfattningen och allvaret i samband med det aktuella IUU-fisket har kommissionen beaktat det återkommande IUU-fisket som bedrivits av Belize-flaggade fartyg fram till 2012.

(35)

Med hänsyn till den befintliga kapaciteten hos de beliziska myndigheterna bör det noteras att enligt FN:s index för mänsklig utveckling (7) anses Belize som ett land med hög mänsklig utveckling (plats 93 av 187 länder). Detta bekräftas även i bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 antagen av rådet den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (8) där Belize finns med i kategorin länder med lägre medelinkomst. Med hänsyn till dess position är det inte nödvändigt att analysera den befintliga kapaciteten hos Belizes behöriga myndigheter. Utvecklingsnivån i Belize kan nämligen inte anses vara en faktor som underminerar kapaciteten hos de behöriga myndigheterna att samarbeta med andra länder och genomföra tillsynsåtgärder, vilket visas i detta skäl.

(36)

Utan att det påverkar analysen i skäl 35 kan det också noteras att utifrån den information som samlades in under besöket i november 2010 kan det inte anses att de beliziska myndigheterna lider brist på ekonomiska resurser, utan att det snarare saknas den rättsliga och administrativa miljö och de befogenheter som krävs för att utföra arbetsuppgifterna.

(37)

Mot bakgrund av den situation som beskrivs i detta avsnitt av beslutet och utifrån alla fakta som kommissionen har samlat in, samt alla förklaringar som landet har lämnat, kan det fastställas enligt artikel 31.3 och 31.5 b, c och d i IUU-förordningen att Belize har misslyckats med att uppfylla sina skyldigheter som flaggstat enligt internationell lag i fråga om samarbete och tillsynsåtgärder.

(38)

Belize har ratificerat Förenta nationernas havsrättskonvention (Unclos) och Förenta nationernas avtal om fiskbestånd (Unfsa). Det har godkänt FAO:s iakttagandeavtal. Belize är också avtalsslutande part i IATTC, Iccat, IOTC och SPRFMO. Det är en samarbetande icke-medlem i WCPFC. Fram till 2011 var Belize även en samarbetande icke-medlem i NEAFC. Belize status som samarbetande icke-medlem har dock inte förnyats av NEAFC för 2012.

(39)

Kommissionen har analyserat all information som den bedömer relevant för Belizes status som avtalsslutande part i IOTC och Iccat och samarbetande icke-medlem i WCPFC. Eftersom Belize var samarbetande icke-medlem i NEAFC fram till slutet av 2011 har kommissionen också analyserat den information den bedömer som relevant i samband med denna regionala fiskeriorganisation.

(40)

Kommissionen har också analyserat all information den bedömer som relevant i samband med att Belize gått med på att tillämpa de bevarande- och förvaltningsåtgärder som antagits av IOTC, Iccat, WCPFC och NEAFC.

(41)

Det erinras om att Iccat utfärdade en skrivelse om sin oro till Belize om bristerna i dess rapportering 2010 (9). I skrivelsen angavs att Belize underlät att fullständigt och effektivt uppfylla sin skyldighet att rapportera statistik enligt Iccats rekommendation 05-09 för att inrätta en återhämtningsplan för den långbenade tonfisken i Nordatlanten. I samma skrivelse underströk Iccat att Belize inte hade lämnat in alla nödvändiga uppgifter och rapporter, till exempel om uppdrag II (stickprov för storleksbestämning) och att det hade lämnat in tabeller om överensstämmelse efter slutdatumet.

(42)

I en annan skrivelse som Iccat utfärdade 2011 (10) befanns det igen att Belize underlåtit att fullständigt och effektivt uppfylla sina statistiska rapporteringsskyldigheter (Iccat rekommendation 05-09). Belize hade dessutom inte lämnat in alla nödvändiga uppgifter och rapporter i tid, som uppdrag I, storögd tonfisk, (statistik om fiskeflottan), rapporten om interna åtgärder för fartyg över 20 meter och fartygsförteckningar.

(43)

I Iccats skrivelse från 2012 (11) befanns det att Belize underlåtit att fullständigt och effektivt uppfylla sina skyldigheter enligt rekommendation 09-05. Det fastställdes dessutom att Belize hade överskridit sin kvot av långbenad tonfisk. Belize ombads lämna in en förvaltningsplan för sitt fiske av långbenad tonfisk och en återbetalningsplan för den överskridna kvoten.

(44)

Kommissionen analyserade också tillgänglig information från Iccat om hur Belize uppfyllde Iccats regler och rapporteringskrav. För detta använde kommissionen Iccats tabeller om överensstämmelse från 2010 (Compliance Summary Tables) (12) och Iccats tabeller om överensstämmelse från 2011 (13).

(45)

Vad som framför allt framgick av den tillgängliga informationen var att Belize 2010 inte lämnade in rapporten om interna åtgärder för fartyg över 20 meter om bevarande och förvaltning till Iccat. För uppdrag I, storögd tonfisk, för 2010 (statistik om fiskeflottan) kom uppgifterna in efter slutdatumet. Interna åtgärder och fartygsförteckningen lämnades in sent.

(46)

Ett antal faktorer upptäcktes också under besöket i Belize i november 2010. När det gäller funktionaliteten hos övervakningssystem för fartyg (VMS) visade det sig att det i konkreta fall fanns problem med VMS-signaler under fiskeresor. VMS användes rätt passivt och det användes inte på rätt sätt för att kontrollera om fångsterna överensstämde med fiskelicenserna. När det gäller systemet med certifierade observatörer upptäcktes fall av intressekonflikter, där vissa observatörer som granskar de ekonomiska operatörernas verksamhet, särskilt med avseende på landningar utanför Belizes exklusiva ekonomiska zon, samtidigt agerade som företrädare för nyttjandeberättigade ägare av fartyg som går under belizisk flagg.

(47)

Information från WCPFC (14) visar att Belize hade ombetts att lämna in kompletterande information som saknades i fråga om alla tillgängliga uppgifter på operativ nivå (loggbok) för 2009–2011 samt nummer/typ och namn på vilka fiskefartyg som skulle fiska i WCPFC:s konventionsområde, om dess status som samarbetande icke-medlem skulle förnyas (15).

(48)

WCPFC:s utkast till rapport om övervakning av efterlevnad för 2010 (16) visar att Belize inte lämnade fullständiga uppgifter om övervakningssystem för fartyg. Kompletterande uppgifter krävdes för att se till att fartygen har automatisk utrustning för lokalisering på det fria havet i enlighet med WCPFC:s regler och som uppfyller WCPFC:s krav på VMS. Kompletterande uppgifter begärdes också för överensstämmelsen hos de bevarande- och förvaltningsåtgärder och den automatiska utrustning för lokalisering som avses i WCPFC (Reg. 2007-2).

(49)

WCPFC begärde också kompletterade uppgifter från Belize på ett antal andra punkter. Kompletterade uppgifter begärdes om det aktuella fisket som bedrivs av fartyg som fiskar långbenad tonfisk (WCPFC:s förordning 2005-3 om långbenad tonfisk i norra Stilla havet) och fullständiga uppgifter om antal fartyg som fiskade randig marlin mellan 2000 och 2004 (WCPFC:s förordning 2006-4 om randig marlin i sydvästra Stilla havet). Ett förtydligande begärdes i fråga om omdirigeringen av fiskeansträngningen till områdena norr om 20 grader sydlig bredd (WCPFC:s förordning 2009-3 om svärdfisk i södra Stilla havet). Kompletterade uppgifter begärdes om hur kvoten 5 % fenor till vikt hållits (WCPFC:s förordning 2009-4 om hajar). När det gäller rapportering av fångster och fiskeansträngning begärdes kompletterande uppgifter om rapporteringen av antalet fartyg i förhållande till årsbegränsningen (WCPFC:s förordning 2005-2 om långbenad tonfisk i södra Stilla havet). Belize befanns bryta mot reglerna i fråga om rapportering av fångsterna av långbenad tonfisk var sjätte månad för det småskaliga kustfisket (WCPFC:s förordning 2005-3 om långbenad tonfisk i norra Stilla havet). Kompletterande uppgifter begärdes om rapporteringen av all fångst av långbenad tonfisk norr om ekvatorn och allt fiske efter långbenad tonfisk norr om ekvatorn årligen per redskapstyp (WCPFC:s förordning 2005-3 om långbenad tonfisk i norra Stilla havet). I fråga om rumsliga och tidsmässiga avspärrningar och redskapsbegränsningar begärdes kompletterande uppgifter från Belize om åtgärder för tillsyn och minskningar (WCPFC:s förordning 2007-04 om minskade bifångster av sjöfågel). När det gäller drivgarn krävdes kompletterande uppgifter från Belize i fråga om förbjuden användning av storskaliga drivgarn på det fria havet i konventionsområdet (WCPFC:s förordning 2008-04).

(50)

Enligt uppgifter från IOTC:s rapport om överensstämmelse för 2010 (17) befanns Belize bryta mot reglerna, eftersom de underlät att delta i den vetenskapliga kommitténs möte och inte hade lämnat in sin nationella rapport till det 13:e sammanträdet i den vetenskapliga kommittén.

(51)

Belize bröt dessutom helt eller delvis mot reglerna 2010 i fråga om flera resolutioner som IOTC antagit. I synnerhet i fråga om resolution 09/02 och tidigare resolutioner om begränsning av fiskekapacitet rapporterades att åtta av de fartyg som fiskade tropisk tonfisk 2006 också fiskade långbenad tonfisk och svärdfisk 2007 (vilket innebär endast partiell överensstämmelse). Detta gav en dubbelräkningseffekt. När det gäller resolution 07/02 om IOTC:s förteckning över fartyg som har rätt att fiska i IOTC-området uppfyllde vissa uppgifter som Belize lämnade inte IOTC-standard (partiell överensstämmelse). När det gäller resolution 09/03 om upprättande av en förteckning över fartyg som antas ha bedrivit IUU-fiske i IOTC-området underlät Belize att lämna sina synpunkter på IOTC:s begäran att avregistrera två fartyg som fanns med på IOTC:s fartygsförteckning (partiell överensstämmelse). När det gäller resolution 08/02 om ett regionalt observatörsprogram för att övervaka omlastningar på havet utförde Belize 2010 två omlastningar inom det regionala observatörsprogrammet, men omlastningarna på havet uppfyllde endast delvis kraven i IOTC:s regionala observatörsprogram för övervakning av omlastningar på havet. När det gäller resolution 01/02 och 05/07 om förvaltningsstandarder och kontroller av fiskefartyg lämnade inte Belize några uppgifter om genomförandenivån under 2009. När det gäller resolution 10/02 och resolutionerna 05/05, 09/06 och 10/06 om obligatoriska statistiska krav lämnade Belize endast partiella uppgifter om bifångst av haj (partiell överensstämmelse) och lämnade inga uppgifter om storleksfördelning, bifångst av havssköldpadda och sjöfågel (bristande överensstämmelse). När det gäller resolutionerna 01/06 och 03/03 om IOTC:s statistiska dokumentation av storögd tonfisk rapporterade inte Belize sin bedömning av exportuppgifter kontra importuppgifter till IOTC (partiell överensstämmelse).

(52)

Enligt IOTC:s rapport om överensstämmelse för 2011 (18) uppfyllde Belize fortfarande inte kraven eller uppfyllde dem endast delvis 2011 i fråga om flera resolutioner som antagits av IOTC. Särskilt i fråga om IOTC:s resolution 07/02 om förteckning över godkända fartyg med en totallängd på 24 meter eller mer saknades vissa obligatoriska uppgifter och det lämnades inga uppgifter om aktiva hamnar (partiell överensstämmelse). När det gäller IOTC:s resolution 06/03 om användning av VMS för alla fartyg längre än 15 meter lämnades inga uppgifter om tekniska störningar (partiell överensstämmelse). När det gäller obligatoriska statistiska krav och IOTC:s resolution 10/02 var uppgifter om fångst och fiskeansträngning inte i linje med IOTC:s standard. Uppgifterna lämnades för varje enskilt fartygs fiske i stället för samlade uppgifter (partiell överensstämmelse). Uppgifterna om storleksfördelning var inte heller i linje med IOTC:s standard. Uppgifterna lämnades för varje enskilt fartygs fiske i stället för samlade uppgifter (partiell överensstämmelse). När det gäller genomförandet av åtgärder för minskning och bifångst av arter som inte omfattas av IOTC uppfyllde Belize endast delvis kraven i IOTC:s resolution 05/05 om inlämning av uppgifter om hajar. När det gäller observatörer hade Belize tidigare meddelat att det hade observatörer som skulle anlitas på dess fartyg, i enlighet med IOTC:s resolution 11/04 om ett regionalt observatörsprogram och obligatoriska 5 % till havs för fartyg längre än 24 meter. Den nuvarande planen är dock att programmet kommer att inledas först 2013. Belize uppfyller därför inte IOTC:s krav. Förutom observatörerna uppfyller inte Belize rapporteringsskyldigheten för observatörer enligt IOTC:s resolution 11/04. När det gäller det statistiska dokumentationsprogrammet uppfyller inte Belize kraven i IOTC:s resolution 01/06, eftersom inga uppgifter har lämnats för årsrapporten.

(53)

När det gäller NEAFC var Belize en samarbetande icke-medlem i NEAFC fram till slutet av 2011. Eftersom landet dock inte följde NEAFC:s regler förnyades inte statusen som samarbetande icke-medlem av NEAFC för 2012. I synnerhet uppfylldes inte rapporteringsskyldigheterna. Det har dessutom funnits problem med överensstämmelsen med VMS-krav (övervakningssystem för fartyg). Problem med inspektionssystemet har också konstaterats. EU:s kontrollanter fick inte tillgång till nödvändig information, däribland uppgifter om VMS och omlastningsrapporter. Det fick en negativ effekt på inspektionsprogrammet för NEAFC-området. På grund av de problem som identifierades avslogs Belizes ansökan om förnyelse i en omröstning under det 30:e årsmötet i NEAFC (19).

(54)

Belizes underlåtelse att förse Iccat med de uppgifter som avses i skälen 41–45 visar att Belize inte har följt sina skyldigheter som flaggstat enligt FN:s havsrättskonvention (Unclos) och FN:s avtal om fiskbestånd (Unfsa).

(55)

De tillkortakommanden som uppdagades under kommissionens besök i november 2010 och som redovisas i skäl 46 ger ytterligare bevis för Belizes underlåtelse att uppfylla sina skyldigheter som flaggstat enligt kraven i Unfsa.

(56)

Underlåtelsen att lämna uppgifter i tid om bevarande- och förvaltningsåtgärder, statistik, fartygsförteckningar och överensstämmelsetabeller underminerar Belizes förmåga att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 117 och 118 i Unclos, där det föreskrivs att stater är skyldiga att anta åtgärder för sina medborgare för att bevara de levande resurserna i det fria havet och samarbeta om bevarande- och förvaltningsåtgärder för de levande resurserna i det fria havet.

(57)

De faktorer som nämns i avsnitt 3.3 i beslutet visar att Belize har brutit mot kraven i artikel 18.3 i Unfsa.

(58)

På grund av att Belize inte har lämnat uppgifter om omlastningar till Iccat har landet brutit mot artikel 18.3 a i Unfsa, där det föreskrivs att stater vilkas fartyg fiskar på det fria havet ska vidta kontrollåtgärder för att se till att fartygen följer de regionala fiskeriorganisationernas regler.

(59)

Belize uppfyller inte kraven på registrering och rapportering i rätt tid i artikel 18.3 e i Unfsa eftersom det inte har lämnat in uppgifter till Iccat för årsrapporter, uppdrag I (om fiskeflottan), uppdrag II (stickprov för storleksbestämning), rapporten om interna åtgärder för fartyg över 20 meter, överensstämmelsetabeller och fartygsförteckningar.

(60)

Belize uppfyller inte villkoren i artikel 18.3 g i Unfsa för de uppgifter som samlades in under det besök som kommissionen gjorde i november 2010 angående de beliziska myndigheternas förmåga till övervakning och kontroll.

(61)

Enligt vad som anges i skälen 47–52 visar uppgifter från WCPFC och IOTC att Belize inte uppfyller sina skyldigheter enligt artikel 117 i Unclos och artikel 18 i Unfsa i fråga om bevarande- och förvaltningsåtgärder.

(62)

Belize uppfyller inte heller artikel 18.3 f i Unfsa på grund av de brister som identifierats av NEAFC som ledde till att Belizes status som samarbetande icke-medlem inte förnyades för 2012, särskilt underlåtelsen att rapportera till NEAFC och de brister som upptäcktes i observatörsprogrammet, för bland annat övervakningssystemet för fartyg och omlastningar till havs.

(63)

Dessutom avslöjades vid besöket i november 2010 att Belize för ett internationellt fartygsregister för handelsflottor som inte garanterar att fartyg under belizisk flagg har några direkta kopplingar till landet. Bristen på en sådan direkt koppling mellan staten och de fartyg som är registrerade i dess register är ett brott mot villkoren för fartygs nationalitet i artikel 91 i Unclos. Denna slutsats bekräftas ytterligare av Internationella transportarbetarfederationen (ITF) som anser Belize vara en bekvämlighetsflagg (20).

(64)

Mot bakgrund av den situation som beskrivs i detta avsnitt av beslutet och utifrån alla fakta som kommissionen har samlat in, samt alla förklaringar som landet har lämnat, kan det fastställas enligt artikel 31.3 och 31.6 i IUU-förordningen att Belize har misslyckats med att uppfylla sina skyldigheter som flaggstat enligt internationell lag i fråga om internationella bestämmelser, förordningar och bevarande- och förvaltningsåtgärder.

(65)

Det erinras om att enligt FN:s index för mänsklig utveckling (21) anses Belize som ett land med hög mänsklig utveckling (plats 93 av 187 länder). Det erinras också om att enligt förordning (EG) nr 1905/2006 finns Belize med i kategorin länder med lägre medelinkomst.

(66)

Med hänsyn till den klassificeringen kan Belize inte anses som ett land som har särskilda begränsningar direkt på grund av sin utvecklingsnivå. Det finns inga bevis som styrker att Belize har misslyckats med att uppfylla sina skyldigheter enligt internationell lag på grund av bristande utvecklingsnivå. Det finns inte heller några konkreta bevis för att de uppdagade bristerna i övervakning och kontroll av fisket skulle bero på brister i kapacitet och infrastruktur.

(67)

Mot bakgrund av den situation som beskrivs i detta avsnitt av beslutet och utifrån alla fakta som kommissionen har samlat in, samt alla förklaringar som landet har lämnat, kan det fastställas enligt artikel 31.7 i IUU-förordningen att Belizes utveckling och resultat i fråga om fisket inte har satts ned av utvecklingsnivån.

(68)

Den 18–20 oktober 2011 besökte kommissionen Konungariket Kambodja (Kambodja) inom ramen för det administrativa samarbete som avses i artikel 20.4 i IUU-förordningen.

(69)

Syftet med besöket var att kontrollera uppgifter om Kambodjas förfaranden för genomförande, kontroll och tillsyn av lagar, förordningar och bevarande- och förvaltningsåtgärder som deras fiskefartyg måste följa, vilka åtgärder som Kambodja har vidtagit för att genomföra sina åtaganden i bekämpningen av IUU-fiske.

(70)

Kambodja gick med på att sända en handlingsplan till kommissionen om de frågor som diskuterades, tillsammans med en komplett förteckning över fiskefartyg, inklusive kylfartyg och transportfartyg. Kambodja sände inget svar eller någon uppföljning över huvud taget till kommissionen efter dess besök.

(71)

Kambodja har inte undertecknat eller ratificerat någon av de internationella överenskommelserna som reglerar fisket, däribland Unclos, Unfsa och FAO:s iakttagandeavtal, men det har ratificerat 1958 års Genèvekonvention om det fria havet (22) och har gått med i Genèvekonventionen av den 29 april 1958 om territorialvattnet och angränsande zon (23) och det har godkänt den regionala handlingsplanen för att främja hållbart fiske och bekämpa IUU-fiske från Asien–Stilla havets fiskekommitté (APFIC) (APFIC RPOA) (24), samt de regionala riktlinjerna för hållbart fiske i Sydostasien (RGRFO-SEA) (25) som utfärdats av Sydostasiatiska fiskeutvecklingscentret (SEAFDEC) (26). APFIC, som Kambodja är medlem i, är ett rådgivande organ som arbetar för att öka förståelsen, medvetenheten och samarbetet inom fisket i Asien–Stillahavsområdet. SEAFDEC, som Kambodja är medlem i, är ett rådgivande organ som främjar utvecklingen av hållbart fiske.

(72)

För att utvärdera hur Kambodja uppfyller sina internationella skyldigheter som flagg-, hamn-, kust- eller marknadsstat ansåg kommissionen det lämpligt att använda Unclos som grundläggande internationell rättslig text, närmare bestämt artiklarna 91, 94, 117 och 118, om skyldigheter för stater som fastställts av de regionala fiskeriorganisationerna, tillsammans med det ramverk som fastställts av APFIC och SEAFDEC och som nämns i skäl 71. Bestämmelserna i Unclos om fartyg som används på det fria havet (artiklarna 86–115 i Unclos) har erkänts som internationell sedvanerätt. Dessa bestämmelser omvandlar befintliga regler i internationell sedvanerätt till lagstiftning och övertar i princip ordagrant lydelsen i konventionen om det fria havet och konventionen om territorialvattnet och angränsande zon, som Kambodja har ratificerat respektive anslutit sig till. Av detta skäl är det oväsentligt om Kambodja har ratificerat Unclos eller inte. Kommissionen samlade in och analyserade alla de uppgifter den ansåg krävdes för ändamålet.

(73)

Kommissionen använde tillgängliga uppgifter som publicerats av regionala fiskeriorganisationer, i synnerhet Iccat, Kommissionen för bevarande av levande marina resurser (CCAMLR), WCPFC, NEAFC, Nafo och Seafo, antingen i form av rapporter om överensstämmelse eller i form av förteckning över IUU-fartyg samt offentlig information från rapporten från tillsynsmyndigheten National Marine Fisheries Service (NMFS).

(74)

Kommissionen har analyserat skyldigheterna för Kambodja som flagg-, hamn-, kust- eller marknadsstat i enlighet med artikel 31.3 i IUU-förordningen. I detta syfte tog kommissionen hänsyn till parametrarna i artikel 31.4-7 i IUU-förordningen.

(75)

Kommissionen fastställde utifrån uppgifter i de regionala fiskeriorganisationernas förteckningar över IUU-fartyg flera fall av IUU-aktivitet med fartyg som för kambodjansk flagg (27) eller har kambodjansk fiskelicens. Fiskefartyget Draco-1 (nuvarande namn: Xiong Nu Baru 33) sågs fiska olagligt i CCAMLR:s område i januari 2010 (28) och april 2010 (29) när det förde kambodjansk flagg. Även fiskefartyget Trosky (nuvarande namn: Yangzi Hua 44) sågs fiska olagligt i CCAMLR:s område i april 2010 (30) när det förde kambodjansk flagg.

(76)

I samband med arbete som utförts om misstänkt IUU-fiske har kommissionen dessutom samlat in bevis i form av Europeiska unionens fångstintyg om upprepade överträdelser av Iccats bevarande- och förvaltningsåtgärder från ett kambodjanskt fartyg, som klassades som IUU-fiske. Överträdelserna begicks av ett transportfartyg som tog emot fisk till havs från notfartyg. Enligt Iccats rekommendation 06-11 har inte notfartyg rätt att flytta över tonfisk till havs inom Iccats område. Det kambodjanska transportfartyget var inte heller registrerat i Iccats förteckning över transportfartyg med rätt att verka inom Iccats område enligt bestämmelserna i del 3 i Iccats rekommendation 06-11.

(77)

Dessutom ska det noteras att enligt artikel 94.2 b i Unclos är en flaggstat rättsligt ansvarig under sin lag för alla fartyg som för dess flagg och deras kapten, befäl och besättning. Denna grundläggande princip förstärks av punkt 7.1 i APFIC RPOA och punkt 8.2.2 i RGRFO-SEA. Kommissionen anser att det faktum att det finns IUU-fartyg som är med i de regionala fiskeriorganisationernas IUU-förteckningar som för Kambodjas flagg efter att de tagits upp i dessa förteckningar, samt observationerna av IUU-fiske som bedrivs av dess fartyg, är ett tydligt tecken på att Kambodja har misslyckats med att följa sina skyldigheter som flaggstat enligt internationell lag. Genom att Kambodja har ett antal IUU-fartyg har det misslyckats med att ta sitt ansvar, att uppfylla de regionala fiskeriorganisationernas bevarande- och förvaltningsåtgärder, och se till att dess fartyg inte ägnar sig åt någon verksamhet som undergräver verkningarna av dessa åtgärder.

(78)

Det noteras att flaggstaten är skyldig att vidta åtgärder eller samarbeta med andra stater för att vidta sådana åtgärder för sina respektive medborgare som krävs för att bevara de levande resurserna i det fria havet. Denna grundläggande princip förstärks av punkterna 3.1 och 4.1 i APFIC RPOA och punkt 8.1.4 i RGRFO-SEA. Enligt artikel 94 i Unclos i kombination med punkt 7.1 i APFIC RPOA och punkt 8.2.7 i RGRFO-SEA måste flaggstaten se till att de fartyg som för dess flagg uppfyller de regionala fiskeriorganisationernas bevarande- och förvaltningsåtgärder.

(79)

Det faktum att ett antal IUU-fartyg i de regionala fiskeriorganisationernas IUU-förteckningar förde Kambodjas flagga efter att de förts in i dessa förteckningar visar också på Kambodjas oförmåga att följa rekommendationerna i IPOA IUU. I punkt 34 i handlingsplanen rekommenderas att stater ska se till att fiskefartyg som för deras flagg inte bedriver eller stöder IUU-fiske. Denna princip finns också med i punkt 7.1 i APFIC RPOA.

(80)

Det är också relevant att nämna att Kambodja förekommer i rapporten från tillsynsmyndigheten NMFS. Enligt NMFS-rapporten användes flera fartyg under kambodjansk flagg för fiskeverksamhet som bröt mot CCAMLR:s bevarande- och förvaltningsåtgärder (31). I NMFS-rapporten identifieras inte Kambodja som ett land med fartyg som bedriver IUU-fiske, eftersom vissa åtgärder (avregistrering) har vidtagits för att motarbeta det illegala fisket som Kambodja-flaggade fartyg bedriver. Oro uttrycks dock i NMFS-rapporten över att IUU-fisket motarbetas genom att fartyg avregistreras, i stället för att andra sanktioner tillämpas och Kambodja förklarades som ett land ”av intresse” av Förenta staternas myndigheter.

(81)

Mot bakgrund av den situation som förklaras i detta avsnitt av beslutet och på grundval av de fakta som kommissionen har samlat in, samt alla förklaringar som landet har lämnat, kan det fastställas enligt artikel 31.3 och 31.4 a i IUU-förordningen att Kambodja har misslyckats med att uppfylla sina skyldigheter som flaggstat enligt internationell lag i fråga om IUU-fartyg och IUU-fiske som bedrivits eller fått stöd av fiskefartyg som för landets flagg eller av dess medborgare, och inte har vidtagit tillräckliga åtgärder för att motarbeta dokumenterat och återkommande IUU-fiske från fartyg som för dess flagg.

(82)

Kommissionen har analyserat om Kambodja har vidtagit effektiva tillsynsåtgärder mot de operatörer som är skyldiga till IUU-fiske, och om tillräckligt hårda sanktioner har tillämpats för att beröva lagöverträdarna sin vinning av IUU-fiske.

(83)

Det tillgängliga bevismaterialet visar att Kambodja inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt internationell lag i fråga om effektiva tillsynsåtgärder. I detta avseende noteras att det finns IUU-fartyg i de regionala fiskeriorganisationernas IUU-förteckningar som förde Kambodjas flagga efter att de förts in i dessa förteckningar. Att det finns sådana IUU-fartyg visar att Kambodja inte tar ansvar för sina fartyg som fiskar på det fria havet enligt vad som föreskrivs i artikel 94 i Unclos jämförd med punkt 7.1 i APFIC RPOA och punkt 8.2.7 i RGRFO-SEA.

(84)

När det gäller överensstämmelse och tillsyn visar det besök som avses i skäl 68 att Kambodja inte har någon specifik lagstiftning för att motarbeta IUU-fiske. Den enda åtgärd som vidtas är att avregistrera fartyg. En sådan åtgärd leder dock inte till att olagligt fiske med fartyg utreds eller att sanktioner för överträdelser utdöms. Att ett fartyg avregistreras innebär verkligen ingen garanti för att lagöverträdarna bestraffas för sina handlingar och berövas vinningen från sina handlingar. Detta är så mycket viktigare i fallet Kambodja som, vilket förklaras i skäl 96, för ett internationellt fartygsregister med fartygsregistrering utanför Kambodja och som inte garanterar att fartyg under kambodjansk flagg har några direkta kopplingar till landet. Det enkla administrativa beslutet att avregistrera ett fiskefartyg från registret utan att ta tillvara möjligheten att utdöma straff är en handling som inte ger avskräckande effekter. En sådan handling ger inte flaggstaten kontroll över fiskefartygen enligt kraven i artikel 94 i Unclos. Kambodjas resultat för överensstämmelse och tillsyn är inte i linje med punkt 18 i IPOA IUU där det föreskrivs att enligt bestämmelserna i Unclos ska alla stater vidta åtgärder eller samarbeta med andra stater för att se till att deras medborgare inte stöder eller ägnar sig åt IUU-fiske. Kambodja har inte heller följt rekommendationerna i punkt 21 i FAO:s internationella handlingsplan för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske. Där rekommenderas stater att se till att de sanktioner som utdöms för IUU-fiske med fartyg och, i största möjliga omfattning, för medborgare under deras jurisdiktion, är tillräckligt hårda för att effektivt förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske och beröva lagöverträdarna sin vinning av den illegala verksamheten. Denna princip upprepas i punkt 8.2.7 i RGRFO-SEA.

(85)

Med hänsyn till historien, naturen, omständigheterna, omfattningen och allvaret i samband med det aktuella IUU-fisket har kommissionen beaktat det återkommande IUU-fisket som bedrivits av Kambodja-flaggade fartyg fram till 2012.

(86)

Med hänsyn till den befintliga kapaciteten hos de kambodjanska myndigheterna bör det noteras att enligt FN:s index för mänsklig utveckling (32) anses Kambodja som ett land med medelhög mänsklig utveckling (plats 139 av 187 länder). I bilaga II till förordning (EG) nr 1905/2006 placeras däremot Kambodja i kategorin minst utvecklade länder. I detta avseende kan de ekonomiska och administrativa begränsningarna för de behöriga myndigheterna anses vara en faktor som underminerar Kambodjas förmåga att uppfylla sina skyldigheter i fråga om samarbete och tillsyn. Det erinras dock att bristerna inom samarbete och tillsyn är kopplade till bristen på lämplig lagstiftning som gör det möjligt att följa upp åtgärderna, snarare än kapaciteten hos de behöriga myndigheterna.

(87)

Mot bakgrund av den situation som beskrivs i detta avsnitt av beslutet och utifrån alla fakta som kommissionen har samlat in, samt alla förklaringar som landet har lämnat, kan det fastställas enligt artikel 31.3 och 31.5 b, c och d i IUU-förordningen att Kambodja har misslyckats med att uppfylla sina skyldigheter som flaggstat enligt internationell lag i fråga om samarbete och tillsynsåtgärder.

(88)

Kambodja har inte undertecknat eller ratificerat några internationella överenskommelser om enbart fiske. Kambodja har ratificerat 1958 års Genèvekonvention om det fria havet och har gått med i Genèvekonventionen av den 29 april 1958 om territorialvattnet och angränsande zon. Kambodja är medlem av två rådgivande organ, nämligen SEAFDEC där landet godkände RGRFO-SEA, och APFIC där det godkände APFIC RPOA.

(89)

Under kommissionens besök i Kambodja framgick det inte att Kambodja har tagit några steg mot att införa APFIC RPOA eller rekommendationerna i RGRFO-SEA.

(90)

Kommissionen har analyserat all information den bedömer som relevant i tillgängliga uppgifter som publicerats av regionala fiskeriorganisationer, i synnerhet Iccat och CCAMLR.

(91)

Det erinras om att Kambodja har en lång historia av identifikationsskrivelser utfärdade av Iccat. Den första sådana skrivelsen utfärdades till Kambodja 2006. Den senaste skrivelsen utfärdades till Kambodja av Iccat 2011 (33). Skrivelsen uttrycker fortsatt oro över möjligt IUU-fiske från fiskefartyg som för kambodjansk flagg. Kambodja svarade inte på begäran om kompletterande uppgifter i Iccats identifikationsskrivelser av den 16 december 2009, den 4 oktober 2010 och den 18 januari 2011. Eftersom Iccat inte fick något svar från Kambodja med de begärda kompletterande uppgifterna beslutade de att ha kvar Kambodjas identifikation för 2012. Iccat uttryckte dessutom allvarlig oro över möjlig omlastning från kambodjanska notfartyg i Guineabukten.

(92)

Vid Iccats årsmöte 2012 begärde Iccat detaljerade uppgifter från Kambodja om påstådda omlastningar i Guineabukten, vilka åtgärder Kambodja hade vidtagit, Kambodjas övervakning och kontroll och Kambodjas förfarande och regler för fartygsregistrering, i syfte att se över Kambodjas ställning.

(93)

Kambodjas underlåtelse att förse Iccat med de uppgifter som avses i skälen 91 och 92 visar Kambodjas underlåtenhet att uppfylla alla skyldigheter som flaggstat i fråga om de bevarande- och förvaltningsåtgärder som föreskrivs i Unclos. Dess agerande är inte heller i linje med rekommendationerna i APFIC RPOA (punkt 7.1) och i RGRFO-SEA (punkt 8.2.7).

(94)

Under 2010 rapporterade CCAMLR flera observationer av Kambodja-flaggade fartyg. Sådana meddelanden kan hittas i CCAMLR:s cirkulär som översänds till dess medlemmar (34), nämligen COMM CIRC 10/11 Observationer av de IUU-listade fartygen Typhoon-1 och Draco I, 10/45 Observationer av de IUU-listade fartygen Draco I och Trosky.

(95)

Genom att Kambodja agerade på det sätt som beskrivits har det underlåtit att uppfylla villkoren i artikel 94.2 b i Förenta nationernas havsrättskonvention (Unclos), där det föreskrivs att en flaggstat är rättsligt ansvarig under sin lag för alla fartyg som för dess flagg och deras kapten, befäl och besättning. Avregistrering av fiskefartyg är inte i sig en tillräcklig åtgärd för en flaggstat, eftersom åtgärden inte avhjälper den illegala aktiviteten, inte garanterar att det illegala fisket bestraffas genom tillämpning av administrativa åtgärder och/eller rättsliga sanktioner fastställda i lag, och ger fiskefartygen frihet att fortsätta bryta mot internationellt fastställda bevarande- och förvaltningsåtgärder.

(96)

Det avslöjades också under det besök som avses i skäl 68 att Kambodja för ett internationellt fartygsregister med fartygsregistrering utanför Kambodja och som inte garanterar att fartyg under kambodjansk flagg har några direkta kopplingar till landet. Bristen på en sådan direkt koppling mellan staten och de fartyg som är registrerade i dess register är ett brott mot villkoren för fartygs nationalitet i artikel 91 i Unclos. Denna slutsats bekräftas ytterligare av Internationella transportarbetarfederationen (ITF) som anser att den kambodjanska flaggningen är en bekvämlighetsflagg (35).

(97)

Det bör slutligen noteras att i strid med rekommendationerna i punkterna 25, 26 och 27 i FAO:s internationella handlingsplan för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IPOA IUU) har Kambodja inte tagit fram någon nationell handlingsplan mot IUU-fiske.

(98)

Mot bakgrund av den situation som beskrivs i detta avsnitt av beslutet och utifrån alla fakta som kommissionen har samlat in, samt alla förklaringar som landet har lämnat, kan det fastställas enligt artikel 31.3 och 31.6 i IUU-förordningen att Kambodja har misslyckats med att uppfylla sina skyldigheter som flaggstat enligt internationell lag i fråga om internationella bestämmelser, förordningar och bevarande- och förvaltningsåtgärder.

(99)

Det erinras om att enligt FN:s index för mänsklig utveckling (36) anses Kambodja som ett land med medelhög mänsklig utveckling (plats 139 av 187 länder). I bilaga II till förordning (EG) nr 1905/2006 placeras däremot Kambodja i kategorin minst utvecklade länder. Med hänsyn till Kambodjas klassificering har kommissionen analyserat om de uppgifter den har samlat in kan kopplas till dess särskilda begränsningar som utvecklingsland.

(100)

Trots att det rent allmänt kan förekomma särskilda kapacitetsbegränsningar i fråga om kontroll och övervakning, rättfärdigar inte Kambodjas särskilda begränsningar till följd av utvecklingsnivån att det saknas särskilda bestämmelser i den nationella lagstiftningen som hänvisar till internationella rättsliga instrument för att bekämpa, motverka och undanröja IUU-fiske. Begränsningarna rättfärdigar inte heller Kambodjas underlåtelse att inrätta ett sanktionssystem för överträdelser av internationella bevarande- och förvaltningsåtgärder i fråga om fiske på det fria havet.

(101)

Mot bakgrund av den situation som beskrivs i detta avsnitt av beslutet och utifrån alla fakta som kommissionen har samlat in, samt alla förklaringar som landet har lämnat, kan det fastställas enligt artikel 31.7 i IUU-förordningen att Kambodjas utvecklingsstatus kan ha satts ned av dess utvecklingsnivå. Med hänsyn till karaktären hos Kambodjas fastställda tillkortakommanden kan dock inte utvecklingsnivån ursäkta eller rättfärdiga Kambodjas hela uppträdande som flaggstat i fråga om fiske och bristen på agerande för att förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske.

(102)

Anmälan av Republiken Fiji (Fiji) som flaggstat godkändes av kommissionen i enlighet med artikel 20 i IUU-förordningen den 1 januari 2010.

(103)

Mellan den 16 och 20 januari 2012 besökte kommissionen Fiji med stöd av Europeiska fiskerikontrollbyrån inom ramen för det administrativa samarbete som avses i artikel 20.4 i IUU-förordningen.

(104)

Syftet med besöket var att kontrollera uppgifter om Fijis förfaranden för genomförande, kontroll och tillsyn av lagar, förordningar och bevarande- och förvaltningsåtgärder som deras fiskefartyg måste följa, vilka åtgärder som Fiji har vidtagit för att genomföra sina åtaganden i bekämpningen av IUU-fiske och för att uppfylla de krav och punkter som gäller genomförandet av Europeiska unionens fångstcertifieringssystem.

(105)

Slutrapporten från besöket sändes till Fiji den 9 februari 2012.

(106)

Fijis kommentarer om slutrapporten från besöket mottogs den 8 mars 2012.

(107)

Fiji är medlem av WCPFC. Fiji har ratificerat Förenta nationernas havsrättskonvention (Unclos) och Förenta nationernas avtal om fiskbestånd (Unfsa).

(108)

För att utvärdera hur Fiji uppfyller sina internationella skyldigheter som flagg-, hamn-, kust- eller marknadsstat i de internationella avtal som nämns i skäl 107 och de skyldigheter som fastställs av de regionala fiskeriorganisationer som nämns i skäl 107, samlade kommissionen in och analyserade alla de uppgifter den ansåg krävdes för ändamålet.

(109)

Kommissionen använde information från tillgängliga uppgifter som publicerats av WCPFC.

(110)

Kommissionen har analyserat skyldigheterna för Fiji som flagg-, hamn-, kust- eller marknadsstat i enlighet med artikel 31.3 i IUU-förordningen. I detta syfte tog kommissionen hänsyn till parametrarna i artikel 31.4–7 i IUU-förordningen.

(111)

När det gäller Fiji-flaggade IUU-fartyg noterades det att utifrån uppgifterna i de regionala fiskeriorganisationernas fartygsförteckningar finns det inga sådana fartyg i provisoriska eller slutliga IUU-förteckningar och det finns inga bevis från tidigare på Fiji-flaggade IUU-fartyg som gör att kommissionen kan analysera Fijis resultat i fråga om återkommande IUU-fiske.

(112)

I brist på information och bevis enligt vad som förklaras i skäl 111 dras slutsatsen enligt artikel 31.3 och 31.4 a att det inte är nödvändigt att bedöma överensstämmelsen hos Fijis agerande för att förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske, och om det följer sina skyldigheter enligt internationell lag i fråga om IUU-fartyg och IUU-fiske som bedrivits eller fått stöd av fiskefartyg som för landets flagg eller av dess medborgare.

(113)

Kommissionen har analyserat om Fiji har vidtagit effektiva tillsynsåtgärder mot de operatörer som är skyldiga till IUU-fiske, och om tillräckligt hårda sanktioner har tillämpats för att beröva lagöverträdarna sin vinning av IUU-fiske.

(114)

Det tillgängliga bevismaterialet visar att Fiji inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt internationell lag i fråga om effektiva tillsynsåtgärder. Under det besök som avses i skäl 103 uppdagade kommissionen att Fiji inte hade införlivat någon särskild åtgärd i sin lagstiftning (”Marine Spaces Act” och ”Fisheries Act”) för förvaltning och kontroll av Fiji-flaggade fiskefartyg utanför vatten under Fijis jurisdiktion.

(115)

Under det besök som avses i skäl 103 uppdagade kommissionen att det inte finns några specifika regler och åtgärder i Fijis rättssystem för att motarbeta fiskeöverträdelser som begås på det fria havet och för att förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske. Det är också uppenbart att det inte finns några åtgärder i Fijis lagstiftning för att vidta sanktioner inte enbart mot Fiji-flaggade fartyg, utan även fijianska medborgare som är inblandade i IUU-fiske utanför vatten under Fijis jurisdiktion.

(116)

Bristen på specifika rättsliga bestämmelser om fiskeöverträdelser som begås på det fria havet är ett tydligt tecken på att Fiji inte följer villkoren i artikel 94.2 b i Unclos, där det föreskrivs att en flaggstat är rättsligt ansvarig under sin lag för alla fartyg som för dess flagg och deras kapten, befäl och besättning. Bristen på specifika rättsliga bestämmelser om fiskeöverträdelser som begås på det fria havet visar att Fiji inte uppfyller sina skyldigheter för sina fartyg som fiskar på det fria havet enligt vad som föreskrivs i artikel 18.1 i Unfsa. Bristen på lagstiftning för att sköta tillsyn och kontrollera fiskefartygs verksamhet är dessutom ett brott mot artikel 217 i Unclos, enligt vilken flaggstater måste vidta särskilda åtgärder för att se till att internationella regler följs, utreda misstänkta överträdelser och vidta lämpliga sanktioner vid alla överträdelser.

(117)

Fiji har inte heller kunnat visa att det följer rekommendationerna i punkt 18 i IPOA IUU, där det föreskrivs att enligt bestämmelserna i Unclos ska alla stater vidta åtgärder eller samarbeta med andra stater för att se till att deras medborgare inte stöder eller ägnar sig åt IUU-fiske. Fiji har inte heller kunnat visa att det samarbetar och samordnar verksamhet med andra stater för att förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske enligt vad som föreskrivs i punkt 28 i IPOA IUU.

(118)

Med hänsyn till den situation som förklaras i skälen 113–117 dras slutsatsen att sanktionsnivån för IUU-överträdelser i Fijis lagstiftning inte är i linje med artikel 19.2 i Unfsa, där det föreskrivs att tillämpliga straffpåföljder med avseende på sådana överträdelser ska vara av sådan dignitet att efterlevnaden av de krav som ställs i FAO:s iakttagandeavtal effektivt säkerställs och att lagöverträdarna berövas den vinning som härrör från deras illegala verksamhet. Fiji har inte heller följt rekommendationerna i punkt 21 i IPOA IUU i fråga om effektiva tillsynsåtgärder. Där rekommenderas stater att se till att de sanktioner som utdöms för IUU-fiske med fartyg och, i största möjliga omfattning, för medborgare under deras jurisdiktion, är tillräckligt hårda för att effektivt förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske och beröva lagöverträdarna sin vinning av IUU-fiske.

(119)

Det erinras här om att redan 2007 när FAO hjälpte Fiji att ta fram sin nationella handlingsplan för att förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske (NPOA IUU) uppmanade FAO ivrigt Fiji att konsolidera och uppdatera sina fiskeförvaltningslagar och stärka sina tillsynsmekanismer för att se till att bevarande- och förvaltningsåtgärder följs (37). Trots FAO:s begäran och Fijis åtagande i sin handlingsplan NPOA IUU som antogs 2009 har Fijis lagstiftning ännu inte ändrats så att den uppfyller FAO:s rekommendationer.

(120)

Med hänsyn till den befintliga kapaciteten hos de fijianska myndigheterna bör det noteras att enligt FN:s index för mänsklig utveckling (38) anses Fiji som ett land med medelhög mänsklig utveckling (plats 100 av 187 länder). Detta bekräftas också i bilaga II till förordning (EG) nr 1905/2006 där Fiji finns med i kategorin länder med högre medelinkomst.

(121)

Utifrån den information som samlades in under det besök som avses i skäl 103 kan det inte anses att de tillkortakommanden som beskrivs i detta avsnitt av beslutet beror på brister på ekonomiska resurser, eftersom underlåtelserna att sköta tillsyn och därmed samarbeta är tydligt kopplade till att det inte finns den lagstiftning och förvaltning som krävs.

(122)

Det bör också understrykas att i enlighet med rekommendationerna i punkterna 85 och 86 i IPOA IUU om särskilda krav för utvecklingsländer har Europeiska unionen redan finansierat ett särskilt tekniskt stödprogram för bekämpningen av IUU-fiske (39). Fiji fick stöd från detta program.

(123)

Mot bakgrund av den situation som beskrivs i detta avsnitt av beslutet och utifrån alla fakta som kommissionen har samlat in, samt alla förklaringar som landet har lämnat, kan det fastställas enligt artikel 31.3 och 31.5 b och d i IUU-förordningen att Fiji har misslyckats med att uppfylla sina skyldigheter som flaggstat enligt internationell lag i fråga om samarbete och tillsynsåtgärder.

(124)

Fiji har ratificerat Förenta nationernas havsrättskonvention (Unclos) och Förenta nationernas avtal om fiskbestånd (Unfsa). Fiji är också avtalsslutande part i WCPFC.

(125)

Kommissionen har analyserat all information den bedömer som relevant i samband med Fijis status som avtalsslutande part i WCPFC.

(126)

Kommissionen har också analyserat all information den bedömer som relevant i samband med att Fiji gått med på att tillämpa de bevarande- och förvaltningsåtgärder som antagits av WCPFC.

(127)

För att utvärdera hur Fiji följer WCPFC:s bevarande- och förvaltningsregler och rapporteringsskyldigheter har kommissionen använt utkastet till rapport om övervakning av efterlevnad för 2010 (40) och utkastet till slutrapport om övervakning av efterlevnad för 2010 (41).

(128)

Enligt tillgängliga uppgifter har Fiji inte uppfyllt rapporteringskravet för hur många fartyg som fiskar svärdfisk i enlighet med WCPFC:s bevarande- och förvaltningsåtgärd (CMM) 2009-03. Det har inte heller uppfyllt kravet att uppgifter om fångst och fiske och storleksfördelning för storögd tonfisk och gulfenad tonfisk i enlighet med WCPFC:s bevarande- och förvaltningsåtgärd 2008-01. Det har inte heller uppfyllt rapporteringskravet för hur FAO:s riktlinjer har genomförts och uppgifter om interaktion med havssköldpaddor i enlighet med WCPFC:s bevarande- och förvaltningsåtgärd (CMM) 2008-03. Det har inte heller uppfyllt WCPFC CMM 2007-01 eller standarderna, specifikationerna och förfarandena för övervakningssystem för fartyg (VMS) enligt föreskrifterna i punkterna 7.2.2, 7.2.4 och 7.2.3 i WCPFC:s standardspecifikationer för VMS. Fiji har slutligen inte uppfyllt kravet på observatörer från ett annat land enligt föreskriften i det regionala observatörsprogram som definieras i WCPFC CMM 2007-01.

(129)

Fijis underlåtelse att förse Iccat med de uppgifter som avses i skäl 128 illustrerar Fijis underlåtelse att följa sina skyldigheter som flaggstat enligt FN:s havsrättskonvention (Unclos) och FN:s avtal om fiskbestånd (Unfsa).

(130)

Underlåtelsen att lämna fångst- och fiskeuppgifter i enlighet med WCPFC:s bevarande- och förvaltningsåtgärder, att korrekt tillämpa reglerna om VMS och att inte korrekt tillämpa det regionala observatörsprogrammet underminerar Fijis förmåga att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 117 och 118 i Unclos, där det föreskrivs att stater är skyldiga att anta åtgärder för sina medborgare för att bevara de levande resurserna i det fria havet och samarbeta om bevarande- och förvaltningsåtgärder för de levande resurserna i det fria havet.

(131)

Fijis underlåtelse att genomföra WCPFC:s bevarande- och förvaltningsåtgärder är ett brott mot kraven i artikel 18.3 i Unfsa.

(132)

Fiji bryter mot artikel 18.3 e i Unfsa genom att inte meddela fartygspositioner, fångstsiffror och siffror för fiskeansträngning för fartyg som fiskar på det fria havet i enlighet med den regionala fiskeriorganisationens regler.

(133)

Genom att inte korrekt tillämpa det regionala observatörsprogrammet för den aktuella fiskeriorganisationen bryter Fiji även mot artikel 18.3 g.ii i Unfsa.

(134)

Genom att inte korrekt tillämpa VMS-systemet för den aktuella fiskeriorganisationen bryter Fiji även mot artikel 18.3 g.iii i Unfsa.

(135)

Fiji uppfyller slutligen inte villkoren i artikel 18 h i Unfsa för de uppgifter som samlades in under det besök som avses i skäl 103 som avslöjade att det inte finns några som helst rättsliga bestämmelser som styr omlastningar på det fria havet.

(136)

Mot bakgrund av den situation som beskrivs i detta avsnitt av beslutet och utifrån alla fakta som kommissionen har samlat in, samt alla förklaringar som landet har lämnat, kan det fastställas enligt artikel 31.3 och 31.6 i IUU-förordningen att Fiji har misslyckats med att uppfylla sina skyldigheter som flaggstat enligt internationell lag i fråga om internationella bestämmelser, förordningar och bevarande- och förvaltningsåtgärder.

(137)

Det erinras om att enligt FN:s index för mänsklig utveckling (42) anses Fiji som ett land med medelhög mänsklig utveckling (plats 100 av 187 länder). Detta bekräftas också i bilaga II till förordning (EG) nr 1905/2006 där Fiji finns med i kategorin länder med högre medelinkomst.

(138)

Med hänsyn till den klassificeringen kan Fiji inte anses som ett land som har särskilda begränsningar på grund av sin utvecklingsnivå. Det finns inga bevis som tyder på att Fiji har misslyckats med att uppfylla sina skyldigheter enligt internationell lag på grund av bristande utvecklingsnivå. Det finns inte heller några konkreta bevis för att de uppdagade bristerna i övervakning och kontroll av fisket skulle bero direkt på brister i kapacitet och infrastruktur. Av de orsaker som anges i skäl 137 finns det tecken på att underlåtelsen att följa internationella lagar är direkt kopplad till att det saknas lämpliga rättsliga instrument, i synnerhet särskilda bestämmelser i den nationella lagstiftningen om åtgärder för att bekämpa, motverka och undanröja IUU-fiske.

(139)

När det gäller kontroll- och förvaltningskapacitet är det uppenbart att den stora ökningen av Fiji-flaggade fartyg, vilket redan observerades i oktober 2009 av FAO i dess översyn av fiskenäringen, National Fisheries Sector Overview (43), måste åtföljas av lämpliga åtgärder för att effektivisera övervakning och kontroll av fisket. Fiji är trots allt ett land med medelhög inkomst och det finns inga övertygande bevis för direkta kopplingar mellan utvecklingsbegränsningar och landets uppträdande. Det bör understrykas att genom att Fiji har godkänt en stor ökning av sin registrerade fiskeflotta utan att anpassa sitt kontrollsystem eller sin lagstiftning till internationell fiskelagstiftning, har landet agerat på ett sätt som inte överensstämmer med dess internationella skyldigheter.

(140)

Det bör också noteras att Europeiska unionen 2012 finansierade en särskild teknisk stödåtgärd i Fiji för att bekämpa IUU-fiske (44).

(141)

Mot bakgrund av den situation som beskrivs i detta avsnitt av beslutet och utifrån alla fakta som kommissionen har samlat in, samt alla förklaringar som landet har lämnat, kan det fastställas enligt artikel 31.7 i IUU-förordningen att Fijis utveckling och resultat i fråga om fisket inte har satts ned av utvecklingsnivån.

(142)

Anmälan av Republiken Guinea (Guinea) som flaggstat godkändes av kommissionen i enlighet med artikel 20 i IUU-förordningen den 1 januari 2010.

(143)

Mellan den 16 och 20 maj 2011 besökte kommissionen Guinea med stöd av Europeiska fiskerikontrollbyrån (nedan kallad kontrollbyrån) inom ramen för det administrativa samarbete som avses i artikel 20.4 i IUU-förordningen.

(144)

Syftet med besöket var att kontrollera uppgifter från Guinea till kommissionen om Guineas förfaranden för genomförande, kontroll och tillsyn av lagar, förordningar och bevarande- och förvaltningsåtgärder som deras fiskefartyg måste följa, vilka åtgärder som Guinea har vidtagit för att genomföra sina åtaganden i bekämpningen av IUU-fiske och för att uppfylla de krav och punkter som gäller genomförandet av Europeiska unionens fångstcertifieringssystem.

(145)

Slutrapporten från besöket sändes till Guinea den 2 augusti 2011.

(146)

Kommissionen gjorde ett till besök i Guinea den 27–30 september 2011 för att följa upp de åtgärder som vidtogs under det första besöket.

(147)

Guineas kommentarer om slutrapporten från besöket mottogs den 15 november 2011.

(148)

Guinea lämnade in kompletterande skriftliga kommentarer den 21 november 2011, 1 december 2011, 26 mars 2012 och 22 maj 2012.

(149)

Guinea är avtalsslutande part i Iccat och IOTC. Guinea har ratificerat Förenta nationernas havsrättskonvention (Unclos) och Förenta nationernas avtal om fiskbestånd (Unfsa). Guinea är också medlem i Fiskerikommittén för östra Centralatlanten (Cecaf) som är ett regionalt rådgivande fiskeriorgan. Syftet med CEcaf är att främja hållbar utveckling för levande marina resurser inom sitt behörighetsområde genom lämplig förvaltning och utveckling av fisket.

(150)

För att utvärdera hur Guinea uppfyller sina internationella skyldigheter som flagg-, hamn-, kust- eller marknadsstat i de internationella avtal som nämns i skäl 149 och de skyldigheter som fastställs av de regionala fiskeriorganisationer som nämns i skälen 149 och 151, samlade kommissionen in och analyserade alla de uppgifter den ansåg krävdes för ändamålet.

(151)

Kommissionen använde tillgängliga uppgifter som publicerats av Iccat, NEAFC, Nafo och Seafo, antingen i form av rapporter om överensstämmelse eller i form av förteckningar över IUU-fartyg samt offentlig information från NMFS-rapporten.

(152)

Kommissionen har analyserat skyldigheterna för Guinea som flagg-, hamn-, kust- och marknadsstat i enlighet med artikel 31.3 i IUU-förordningen. I detta syfte tog kommissionen hänsyn till parametrarna i artikel 31.4–7 i IUU-förordningen.

(153)

Kommissionen fastställde utifrån uppgifter från de regionala fiskeriorganisationernas förteckningar över IUU-fartyg (45) att det finns två Guinea-flaggade IUU-fartyg i de aktuella IUU-förteckningarna (46). Dessa fartyg är Daniaa (tidigare namn: Carlos) och Maine.

(154)

Kommissionen fastställde utifrån uppgifter från de regionala fiskeriorganisationernas förteckningar över IUU-fartyg (47) att det fanns ett IUU-fartyg i de relevanta IUU-förteckningarna (Red, hette tidigare Kabou) som förde Guineas flagg efter att det förts in i dessa förteckningar (48).

(155)

Tre Guinea-flaggade notfartyg fiskade dessutom tonfisk mellan den 1 januari 2010 och den 1 juni 2011 i Iccats område utan att ha en internationell fiskelicens som utfärdats av en flaggstat som är part i Iccat. De enda fiskelicenser som dessa fartyg hade under perioden var fiskelicenser som utfärdats av Togo för fiske inom Togos exklusiva ekonomiska zon, och det är varken en avtalsslutande eller samarbetande part i Iccat. Dessa fartyg fiskade dessutom i Iccats område mellan 1 januari 2010 och 1 juni 2011 utan att ha VMS-utrustning installerad ombord, vilket strider mot Iccats rekommendation 03-14. Efter officiella krav från kommissionen till de guineanska myndigheterna i enlighet med artikel 26 i IUU-förordningen den 14 mars 2011, 26 juli 2011 och 20 september 2011 tillämpade Guinea i april 2011 en administrativ sanktion mot fartygen för de överträdelser som anges i detta skäl och i enlighet med tillämplig guineansk lagstiftning. Enligt tillgängliga uppgifter installerades dessutom VMS-utrustning på fartygen i juni 2011. De tre fartygen utförde dessutom upprepade illegala omlastningar till havs i Iccats område mellan den 1 januari 2010 och den 29 maj 2011 till ett transportfartyg som inte fanns med i Iccats register över transportfartyg (49) med rätt att verka i Iccats område enligt bestämmelserna i Iccats rekommendation 06-11. Enligt denna rekommendation får inte notfartyg lasta om tonfisk till havs i Iccats område. Kommissionen fann att upprepade omlastningar till havs utfördes i strid med Iccats rekommendation 06-11 mellan januari 2010 och maj 2011, över 30 sådana omlastningar dokumenterades under perioden.

(156)

I detta avseende erinras om att enligt artikel 18.1 och 18.2 i Förenta nationernas avtal om fiskbestånd (Unfsa) är flaggstaten ansvarig för sina fartyg som fiskar på det fria havet. Kommissionen anser att det faktum att det finns IUU-fartyg som är med i de regionala fiskeriorganisationernas IUU-förteckning som nu för Guineas flagg, eller som förde Guineas flagg efter att de tagits upp i denna förteckning, är ett tydligt tecken på att Guinea har misslyckats med att följa sina skyldigheter som flaggstat enligt internationell lag. Genom att Guinea har ovannämnda IUU-fartyg har det misslyckats med att ta sitt ansvar, att uppfylla de regionala fiskeriorganisationernas bevarande- och förvaltningsåtgärder, och se till att dess fartyg inte ägnar sig åt någon verksamhet som undergräver verkningarna av dessa åtgärder.

(157)

Enligt artikel 19.1 och 19.2 i Unfsa måste flaggstaten se till att de fartyg som för dess flagg uppfyller de regionala fiskeriorganisationernas bevarande- och förvaltningsåtgärder. Flaggstaterna måste också genomföra snabba utredningar och rättsliga förfaranden. Flaggstaten ska också vidta lämpliga sanktioner, avskräcka från upprepade överträdelser och beröva lagöverträdarna vinningen från deras illegala verksamhet. I detta avseende noteras att det faktum att det finns IUU-fartyg i de regionala fiskeriorganisationernas IUU-förteckningar som för Guineas flagg visar på Guineas misslyckande med att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 19.1 och 19.2 i Unfsa.

(158)

Enligt artikel 20 i Unfsa måste dessutom stater samarbeta antingen direkt eller genom de regionala fiskeriorganisationerna för att se till att fiskeriorganisationernas bevarande- och förvaltningsåtgärder. I ett antal särskilda krav i den artikeln föreskrivs att stater är skyldiga att utreda, samarbeta med varandra och bestraffa olagligt fiske. Det föreskrivs också att för fartyg som är inblandade i verksamhet som underminerar de regionala fiskeriorganisationernas bevarande- och förvaltningsåtgärder kan staterna ta till fiskeriorganisationernas förfaranden för att avskräcka sådana fartyg, tills lämpliga åtgärder har vidtagits av flaggstaten. I detta avseende noteras att det faktum att ett antal IUU-fartyg som nu eller tidigare förde Guineas flagg (efter att de förts in i de regionala fiskeriorganisationernas IUU-förteckningar) fortfarande är verksamma, visar på Guineas misslyckande med att uppfylla sina skyldigheter enligt internationell lag i fråga om internationellt samarbete för kontroll av efterlevnaden.

(159)

Det erinras också om att i enlighet med artikel 118 i Förenta nationernas havsrättskonvention (Unclos) måste stater samarbeta för att bevara och förvalta levande resurser i det fria havet. I detta avseende noteras att det faktum att det finns IUU-fartyg som nu eller tidigare förde Guineas flagg (efter att de förts in i de regionala fiskeriorganisationernas IUU-förteckningar) fortfarande är verksamma, visar på Guineas misslyckande med att uppfylla sina skyldigheter som flaggstat. Fiskefartyg som klassats som IUU underminerar bevarandet och förvaltningen av levande resurser.

(160)

Att Guinea inte har följt bestämmelserna i fråga om Guinea-flaggade IUU-fartyg som finns med i de regionala fiskeriorganisationernas förteckningar är också ett brott mot artikel 217 i Unclos, enligt vilken flaggstater måste vidta särskilda åtgärder för att se till att internationella regler följs, utreda misstänkta överträdelser och vidta lämpliga sanktioner vid alla överträdelser.

(161)

Det faktum att det finns IUU-fartyg som nu eller tidigare förde Guineas flagg (efter att de förts in i de regionala fiskeriorganisationernas IUU-förteckningar) visar också på Guineas misslyckande med att följa rekommendationerna i FAO:s internationella handlingsplan (IPOA IUU). I punkt 34 i handlingsplanen rekommenderas att stater ska se till att fiskefartyg som för deras flagg inte bedriver eller stöder IUU-fiske.

(162)

Guineas underlåtelse som flaggstat att uppfylla sina tillsynsskyldigheter enligt artikel 19 i Unfsa bekräftas också av de uppgifter som samlades in under besöket i maj 2011 och av uppgifter som kommissionen samlade in i enlighet med artikel 25 i IUU-förordningen. Enligt vad som förklaras i skälen 174 och 175 har kommissionen fastslagit att fiskefartyg som förde dess flagg bedrev upprepat IUU-fiske. Situationen föranledde inledandet av förfaranden enligt artiklarna 26 och 27 i IUU-förordningen. Förfarandena enligt artikel 27 pågår för närvarande för att fastställa om IUU-fisket följs av lämpliga sanktioner på ett sätt som garanterar överensstämmelse, avskräcker från överträdelser och berövar lagöverträdarna den vinning som härrör från deras illegala verksamhet.

(163)

Utifrån uppgifter som samlades in under besöket i maj 2011 uppdagade kommissionen att Guinea inte vidtog lämpliga åtgärder för att förebygga, upptäcka och bestraffa återkommande IUU-fiske som bedrivs av fiskefartyg i deras vatten. Tillgängliga uppgifter bekräftar i själva verket att trots att det fanns tillräckliga uppgifter för att upptäcka överträdelser som begicks av främmande fiskefartyg i deras vatten, i synnerhet från observatörsrapporter och fångstrapporter, inledde de behöriga guineanska myndigheterna inte förfaranden och vidtog inga sanktioner mot de berörda fartygen. Dessutom finns det tecken på att bestämmelserna i en statlig överenskommelse mellan Guinea och en främmande stat inte har genomförts korrekt av de guineanska myndigheterna.

(164)

Mot bakgrund av den situation som förklaras i detta avsnitt av beslutet och på grundval av de fakta som kommissionen har samlat in, samt alla förklaringar som landet har lämnat, kan det fastställas enligt artikel 31.3 och 31.4 a i IUU-förordningen att Guinea har misslyckats med att uppfylla sina skyldigheter som flaggstat och kuststat enligt internationell lag i fråga om IUU-fartyg och IUU-fiske som bedrivits eller fått stöd av fiskefartyg som för landets flagg eller som är verksamma i dess vatten eller av dess medborgare, och inte har vidtagit tillräckliga åtgärder för att motarbeta dokumenterat och återkommande IUU-fiske från fartyg som för dess flagg eller är verksamma i dess vatten.

(165)

När det gäller huruvida Guinea samarbetar effektivt med kommissionen i utredningar av IUU-fiske och liknande verksamhet noteras det att bevis som kommissionen har samlat in visar att Guinea har misslyckats med att uppfylla sina skyldigheter som flaggstat enligt internationell lag.

(166)

I detta avseende erinras om situationen med de tre Guinea-flaggade notfartygen som förklaras i skäl 154. I sammanhanget noteras att eftersom de guineanska myndigheterna inte samarbetade inom ramen för artikel 26 i IUU-förordningen inledde kommissionen förfarandet i artikel 27 i förordningen mot den berörda operatören.

(167)

De fakta som beskrivs i skälen 154 och 166 visar att Guinea har underlåtit att vidta tillsynsåtgärder som svar på sådant IUU-fiske efter relevanta krav från Europeiska kommissionen.

(168)

De fakta som beskrivs i skälen 154 och 166 visar att Guinea har underlåtit att uppfylla villkoren i artikel 94.2 b i Förenta nationernas havsrättskonvention (Unclos) där det föreskrivs att en flaggstat är rättsligt ansvarig under sin lag för alla fartyg som för dess flagg och deras kapten, befäl och besättning. Guinea uppfyller inte heller sina tillsynsskyldigheter som flaggstat enligt artikel 19 i Unfsa eftersom det inte har kunnat visa att det agerade i enlighet med de detaljerade bestämmelserna i denna artikel.

(169)

Guinea har inte heller kunnat visa att det samarbetar och samordnar verksamhet med andra stater för att förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske enligt vad som föreskrivs i punkt 28 i IPOA IUU. Guinea har inte heller följt rekommendationerna i punkt 24 i IPOA IUU, där flaggstater uppmanas att effektivisera övervakning och kontroll av fisket från att det börjar, under landningen och till slutdestinationen, detta omfattar att införa ett övervakningssystem för fartyg (VMS) i enlighet med relevanta nationella, regionala och internationella standarder, vilka innebär ett krav på att fartyg inom landets jurisdiktion ska ha VMS ombord. Guinea har inte heller följt rekommendationerna i punkt 45 i IPOA IUU, där flaggstater uppmanas att se till att alla fartyg som har rätt att föra deras flagg och som fiskar i vatten som inte lyder under deras överhöghet eller jurisdiktion har ett giltigt fisketillstånd utfärdat av den berörda flaggstaten.

(170)

Kommissionen har analyserat om Guinea har vidtagit effektiva tillsynsåtgärder mot de operatörer som är skyldiga till IUU-fiske, och om tillräckligt hårda sanktioner har tillämpats för att beröva lagöverträdarna sin vinning av IUU-fiske.

(171)

Det tillgängliga bevismaterialet visar att Guinea inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt internationell lag i fråga om effektiva tillsynsåtgärder. Det erinras här om att det finns fartyg i de regionala fiskeriorganisationernas förteckningar som för eller förde Guineas flagg efter att de förts in i dessa förteckningar. Att det finns sådana IUU-fartyg visar att Guinea inte tar ansvar för sina fartyg som fiskar på det fria havet enligt vad som föreskrivs i artikel 18.1 och 18.2 i Unfsa. Situationen visar dessutom tydligt att Guinea inte uppfyller kraven i artikel 19.1 i Unfsa där regler om överensstämmelse och tillsyn fastställs för flaggstater. Guinea uppfyller inte heller kraven i artikel 19.2 i Unfsa där det bland annat föreskrivs att sanktionerna ska vara tillräckligt hårda och beröva lagöverträdarna sin vinning av den illegala verksamheten.

(172)

Guinea har inte heller följt rekommendationerna i punkt 21 i IPOA IUU i fråga om effektiva tillsynsåtgärder. Där rekommenderas stater att se till att de sanktioner som utdöms för IUU-fiske med fartyg och, i största möjliga omfattning, för medborgare under deras jurisdiktion, är tillräckligt hårda för att effektivt förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske och beröva lagöverträdarna sin vinning av IUU-fiske.

(173)

Under sitt besök i maj 2011 noterade kommissionen att det fanns ett behov av att se över tillämpliga sanktioner vid överträdelser, i enlighet med Guineas dekret D/97/017/PRG/SGG av den 19 februari 1977. Guinea reformerade sitt sanktionssystem genom att den 1 mars 2012 anta ett nytt dekret som upphävde det förra (som nyss nämnts i detta skäl) och höjde straffskalan i enlighet med kraven i artikel 19 i Unfsa. Fram till nu finns det dock inga konkreta uppgifter om hur den nya lagstiftningen tillämpas.

(174)

Utifrån dokument som samlades in i enlighet med kapitlen III och V i IUU-förordningen avslöjades det att de tre Guinea-flaggade fartyg som omnämns i skäl 166 som var verksamma i Iccats område mellan den 1 januari 2010 och den 1 juni 2011 utan VMS-utrustning installerad ombord i strid med Iccats rekommendation 03-14 fångade minst 8 922 ton tonfisk (främst svart tunnina) 2010. Denna situation föranledde inledandet av förfaranden enligt artiklarna 26 och 27 i IUU-förordningen. Förfarandet enligt artikel 27 pågår för närvarande.

(175)

Utifrån dokument som samlades in i enlighet med kapitlen III och V i IUU-förordningen avslöjades det även att de tre Guinea-flaggade fartyg som omnämns i skäl 166 utförde över 30 omlastningar till havs som motsvarar 14 200 ton tonfisk mellan januari 2010 och maj 2011 i strid med Iccats rekommendation 06-11. Denna situation föranledde inledandet av förfaranden enligt artiklarna 26 och 27 i IUU-förordningen. Förfarandet enligt artikel 27 pågår för närvarande.

(176)

Under besöket som kommissionen gjorde i maj 2011 noterade den att trots att det fanns tillräckliga uppgifter för att upptäcka överträdelser som begicks av främmande fiskefartyg i Guineas vatten, i synnerhet från observatörsrapporter och fångstrapporter, vidtog de behöriga guineanska myndigheterna inte omedelbart åtgärder för att inleda förfaranden och vidtog inga sanktioner mot de berörda fartygen. Enligt artikel 62 i Unclos ska kuststaten främja målet om ett optimalt nyttjande av de levande tillgångarna i den ekonomiska zonen. Dessutom ska andra staters medborgare, som fiskar i den ekonomiska zonen, rätta sig efter beståndsbevarande åtgärder samt övriga villkor och bestämmelser i kuststatens lagar och andra författningar. Det slags förvaltning som har observerats i Guinea är inte i linje med kuststaters internationella skyldigheter enligt Unclos.

(177)

Enligt artikel 20 i Unfsa måste stater samarbeta omedelbart och skyndsamt för att se till att fiskeriorganisationernas bevarande- och förvaltningsåtgärder följs och åtgärda eventuella överträdelser.

(178)

Med hänsyn till den situation som förklaras i detta avsnitt av beslutet anses att de tillsynsförfaranden som Guinea har infört som kuststat inte är i linje med Unfsa. Den politik som Guinea bedriver brister i snabbt internationellt samarbete vid tillsyn och underminerar därmed effekten hos tillsynsåtgärder i fråga om operatörer som bedriver IUU-fiske.

(179)

Med hänsyn till historien, naturen, omständigheterna, omfattningen och allvaret i samband med det aktuella IUU-fisket har kommissionen beaktat det återkommande IUU-fisket som bedrivits av Guinea-flaggade fartyg fram till 2012.

(180)

Med hänsyn till den befintliga kapaciteten hos Guinea som ett utvecklingsland bör det noteras att enligt FN:s index för mänsklig utveckling (50) anses Guinea som ett land med låg mänsklig utveckling (plats 178 av 187 länder). Detta bekräftas också i bilaga II till förordning (EG) nr 1905/2006 där Guinea finns med i kategorin minst utvecklade länder. I detta avseende kan de ekonomiska och administrativa begränsningarna för de behöriga myndigheterna anses vara en faktor som underminerar Guineas förmåga att uppfylla sina skyldigheter i fråga om samarbete och tillsyn. Hänsyn bör dock tas till att Guineas administrativa kapacitet nyligen har stärkts genom ekonomiskt och tekniskt stöd från Europeiska unionen under de senaste tre åren inom ramen för ett partnerskapsavtal för fiske som trädde i kraft 2009 (51), och genom ett tekniskt stödprogram för bekämpningen av IUU-fiske (52).

(181)

Mot bakgrund av den situation som beskrivs i detta avsnitt av beslutet och utifrån alla fakta som kommissionen har samlat in, samt alla förklaringar som landet har lämnat, kan det fastställas enligt artikel 31.3 och 31.5 i IUU-förordningen att Guinea har misslyckats med att uppfylla sina skyldigheter som flaggstat enligt internationell lag i fråga om samarbete och tillsynsåtgärder.

(182)

Guinea har ratificerat Förenta nationernas havsrättskonvention (Unclos) och Förenta nationernas avtal om fiskbestånd (Unfsa). Guinea är avtalsslutande part i IOTC och Iccat.

(183)

Kommissionen har analyserat all information den bedömer som relevant i samband med Guineas status som avtalsslutande part i IOTC och Iccat.

(184)

Kommissionen har också analyserat all information den bedömer som relevant i samband med att Guinea gått med på att tillämpa de bevarande- och förvaltningsåtgärder som antagits av Iccat och IOTC.

(185)

Det erinras om att Iccat utfärdade en identifikationsskrivelse till Guinea om bristerna i dess rapportering 2010 (53). I identifikationsskrivelsen identifieras att Guinea inte har uppfyllt sin skyldighet att lämna in statistik enligt vad som föreskrivs i Iccats rekommendation 05-09. I samma skrivelse underströk Iccat att Guinea inte hade lämnat in alla nödvändiga uppgifter som årsrapport, överensstämmelsetabeller, uppgifter för uppdrag I (statistik om fiskeflottan), uppdrag II (fångststorlekar), uppgifter om förvaltningsåtgärder för storskaliga tonfiskfartyg som fiskar med långrev och rapporten om interna åtgärder för fartyg över 20 m har inte lämnats in till Iccats sekretariat. De relevanta kraven har stöd i Iccats resolutioner och rekommendationer som förtecknas i skälen 188 och 190. Det bör också noteras att Guinea identifierades av Iccat 2009, identifikationen fanns kvar under 2010 och 2011.

(186)

Kommissionen analyserade också tillgänglig information från Iccat om hur Guinea följer Iccats regler och rapporteringskrav. För detta använde kommissionen Iccats tabeller om överensstämmelse från 2010 (Compliance Summary Tables) (54) och Iccats tabeller om överensstämmelse från 2011 (55).

(187)

För 2010 lämnade inte Guinea in årsrapporter och statistik, uppgifter om bevarande- och förvaltningsåtgärder och överensstämmelsetabeller. Guinea rapporterade inte heller till Iccat om vilka åtgärder som vidtagits i fråga om ett fartyg på Iccats IUU-förteckning.

(188)

Enligt tillgängliga uppgifter lämnade Guinea i synnerhet inte in uppgifter till Iccat 2010 om årsrapporter (vetenskapliga) (enligt Iccats konvention, resolution 01-06 och referens 04-17), årsrapporter (Iccats kommission, enligt Iccats konvention, resolution 01-06 and referens 04-17), handelsåtgärder inlämning av import- och landningsuppgifter (enligt rekommendation 06-13), omlastningsförklaringar (till havs) (enligt rekommendation 06-11), omlastningsrapporter (enligt rekommendation 06-11), uppgifter om bristande överensstämmelse (enligt rekommendation 08-09), rapporter om interna åtgärder för fartyg över 20 meter (enligt rekommendation 02-22/09-08), årsförteckning över fartyg som fiskar långbenad tonfisk (enligt rekommendation 98-08), förteckning över fartyg som fiskar svärdfisk i Medelhavet (enligt rekommendation 09-04/09-08), förvaltningsstandard för storskaliga tonfiskfartyg som fiskar med långrev (enligt rekommendation 01-20), fartygschartring (enligt rekommendation 02-21), fartyg inblandade i IUU-fiske (enligt rekommendation 09-10), rapporter om misstänkt IUU-fiske (enligt rekommendation 09-10), observationer av fartyg (enligt rekommendation 94-09), hamninspektionsrapporter (enligt rekommendation 97-10), uppgifter från Iccats statistiska dokumentprogram (enligt rekommendation 01-21 och rekommendation 01-22), valideringsstämplar och underskrifter på fångstdokument för blåfenad tonfisk (BCD) (enligt rekommendation 08-12/09-11), kontaktpersoner för BCD (enligt rekommendation 08-12/09-11), lagstiftning för BCD (enligt rekommendation 08-12/09-11), BCD märkningssammanfattning (enligt rekommendation 08-12/09-11), fångstdokument för blåfenad tonfisk (enligt rekommendation 08-12/09-11), BCD årsrapport (enligt rekommendation 08-12/09-11), överensstämmelse med säsongsstängningen för svärdfisk (enligt rekommendation 09-04), internt förfarande för överensstämmelse med stängda områden/säsonger i Guineabukten (enligt rekommendation 09-04), överensstämmelsetabeller (enligt rekommendation 98-14), inlämning av uppgifter om blåfenad tonfisk i Ostatlanten och Medelhavet (enligt rekommendation 06-07, rekommendation 08/05 och 09-11).

(189)

För 2011 lämnade inte Guinea in: årsrapporten, uppgifter för uppdrag I (statistik om fiskeflottan) och uppdrag II (fångststorlekar), uppgifter om bevarande- och förvaltningsåtgärder för fartyg över 20 meter och överensstämmelsetabeller. Guinea rapporterade inte heller till Iccat om vilka åtgärder som vidtagits i fråga om ett fartyg på Iccats IUU-förteckning.

(190)

Enligt tillgängliga uppgifter lämnade Guinea i synnerhet inte in uppgifter till Iccat 2011 om årsrapporter (vetenskapliga) (enligt Iccats konvention, resolution 01-06 och referens 04-17, årsrapporter (Iccats kommission) (enligt Iccats konvention, resolution 01-06 och referens 0-17), omlastningsförklaringar (till havs) (enligt rekommendation 06-11), omlastningsrapporter (enligt rekommendation 06-11), omlastning (transportfartyg) (enligt rekommendation 06-11), fartyg över 20 meter (enligt rekommendation 09-08), rapporter om interna åtgärder för fartyg över 20 meter (enligt rekommendation 02-22/09-08), årsförteckning över fartyg som fiskar långbenad tonfisk (enligt rekommendation 98-08), förvaltningsstandard för storskaliga tonfiskfartyg som fiskar med långrev (enligt rekommendation 01-20), fartygschartring (enligt rekommendation 02-21), alternativ vetenskaplig övervakningsmetod (enligt rekommendation 10-10), internt förfarande för överensstämmelse med stängda områden/säsonger i Guineabukten (enligt rekommendation 09-04), överensstämmelsetabeller (enligt rekommendation 98-14), inlämning av uppgifter om blåfenad tonfisk i Ostatlanten och Medelhavet (enligt rekommendation 06-07, rekommendation 08/05 och 09-11).

(191)

Ett antal faktorer upptäcktes också under det besök som kommissionen gjorde i Guinea i maj 2011. Övervakningssystem för fartyg (VMS) måste vara installerad ombord på fartyg som fiskar i Iccats område (enligt Iccats rekommendation 03-14), men det upptäcktes under besöket att VMS-utrustningen i Guineas fiskeövervakningscentrum inte fungerade. I konkreta fall upptäcktes det att endast historiska uppgifter var tillgängliga för 2010. På grund av tekniska problem kunde VMS-systemet varken användas för att övervaka verksamheten hos guineanska fartyg som fiskade på det fria havet, eller för att övervaka verksamheten hos främmande fiskefartyg som fiskade i guineanska vatten.

(192)

Det upptäcktes också under det besök som kommissionen gjorde i Guinea i maj 2011 att Guinea inte övervakade omlastningar till havs med notfartyg som förde dess flagg och som fiskade i Iccats område. I detta avseende tilläts till och med upprepade överträdelser av Iccats rekommendation 06-11 av de guineanska myndigheterna, som validerade 22 fångstcertifikat där det nämns att omlastningar till havs utfördes av tre guineanska notfartyg som fiskade i Iccats område.

(193)

Det upptäcktes också under det besök som kommissionen gjorde i Guinea i maj 2011 att de operationella och ekonomiska medlen för övervakning till havs inte räckte för att garantera en effektiv övervakning av främmande fartygs verksamhet i dess vatten. Det noterades också att flera bestämmelser i Guineas fiskelag inte hade genomförts och verkställts av de guineanska myndigheterna. Dess bestämmelser som rör kravet att rapportera fiskeloggbok efter varje fiskeresa och kravet att omlastningar endast får ske i hamn enligt bestämmelse i Guineas fiskeplan (”Plan de pêche”) hade inte genomförts och verkställts av de guineanska myndigheterna. Guineas underlåtelse att verkställa dessa bestämmelser har därför minskat effekten hos gällande lagar och bestämmelser.

(194)

Under sitt besök i maj 2011 noterade kommissionen också att det trots medlen för övervakning och kontroll, och trots relevanta vetenskapliga råd för att fastställa största tillåtna fångst av levande resurser i dess exklusiva ekonomiska zon (ingen direkt bedömning av bestånd hade gjorts sedan 2009) utfärdade Guinea fisketillstånd till över 60 främmande fartyg under 2010 och till 56 sådana fartyg i juni 2011. Guineas beslut att utfärda dessa tillstånd har därför minskat effekten hos gällande lagar och bestämmelser.

(195)

Kommissionen analyserade också tillgänglig information från IOTC om hur Guinea följer IOTC:s regler och rapporteringskrav. IOTC karaktäriserade den allmänna efterlevnadsnivån för IOTC:s bevarande- och förvaltningsåtgärder från Guinea 2011 så här: ”Allmänt bristande efterlevnad av IOTC:s åtgärder och svar” och ”ingen genomföranderapport och var inte närvarande för att diskutera frågan om efterlevnad”. För 2012 karaktäriserade IOTC Guineas bristande efterlevnad så här: ”Allmänt bristande efterlevnad av IOTC:s åtgärder och svar” (56).

(196)

I IOTC:s rapport om överensstämmelse (57) för Guinea 2011 påpekades många punkter av bristande överensstämmelse i fråga om årsrapporter, rapportering av förteckningen över aktiva fartyg som fiskar tonfisk och svärdfisk (resolution 09/02), övervakning av inhemska fartyg och rapportering av en förteckning över aktiva fartyg (resolution 09/02), VMS installerat eftersom inga uppgifter rapporterades (resolution 06/03), rapportering av fångst, bifångst och fiskeansträngningsuppgifter (resolution 10/02), det regionala observatörsprogrammet eftersom inga uppgifter har lämnats om genomförandet (resolution 10/04), fångstregistrering av fiskefartygen eftersom inga uppgifter har lämnats om genomförandet (resolution 10/03), minskning av oavsiktlig bifångst av sjöfågel i långrev eftersom inga uppgifter har lämnats (resolution 10/06), deltagandenivå i IOTC.

(197)

Överensstämmelserapporten (58) som skrivits av IOTC för Guinea 2012 påpekades många punkter av bristande överensstämmelse i fråga om årsrapporter, märkning av fartyg, märkning av redskap och loggbok ombord eftersom inga uppgifter hade lämnats för dessa punkter (resolution 01/02), meddelande om rättsliga och administrativa åtgärder som ska genomföras för att stänga området (resolution 10/01), rapportering av förteckning över aktiva fartyg (resolution 10/08), rapportering av förteckning över aktiva fartyg som fiskar tonfisk och svärdfisk (resolution 09/02), övervakning av inhemska fartyg och rapportering av en förteckning över aktiva fartyg (resolution 09/02), installation av VMS för fartyg över 15 meter långa, eftersom inga uppgifter rapporterades (resolution 06/03), statistiska krav (resolution 10/02), genomförandet av åtgärder för minskning och bifångst av arter som inte omfattas av IOTC, det regionala observatörsprogrammet eftersom inga uppgifter har lämnats om genomförandet (resolution 10/04).

(198)

Guineas underlåtelse att förse Iccat och IOTC med de uppgifter som avses i skäl 185–197 visar att Guinea inte har följt sina skyldigheter som flaggstat enligt FN:s havsrättskonvention (Unclos) och FN:s avtal om fiskbestånd (Unfsa).

(199)

De tillkortakommanden som uppdagades under kommissionens besök i maj 2011 och som redovisas i skäl 191–194 ger ytterligare bevis för Guineas underlåtelse att uppfylla sina skyldigheter som flaggstat enligt kraven i Unfsa.

(200)

Underlåtelsen att lämna uppgifter om bevarande- och förvaltningsåtgärder, kvoter och fångstbegränsningar, årsrapporter och statistik underminerar Guineas förmåga att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 117 och 118 i Unclos, där det föreskrivs att stater är skyldiga att anta åtgärder för sina medborgare för att bevara de levande resurserna i det fria havet och samarbeta om bevarande- och förvaltningsåtgärder för de levande resurserna i det fria havet.

(201)

Guineas agerande som beskrivs i detta avsnitt av beslutet bryter mot kraven i artikel 18.3 i Unfsa.

(202)

På grund av att Guinea inte har kontrollerat fartygen på det fria havet i linje med de regionala fiskeriorganisationernas regler och inte har följt reglerna för fartyg som för dess flagg i enlighet med Iccats rekommendationer har landet brutit mot artikel 18.3 a i Unfsa, där det föreskrivs att stater vilkas fartyg fiskar på det fria havet ska vidta kontrollåtgärder för att se till att fartygen följer de regionala fiskeriorganisationernas regler.

(203)

Guinea uppfyller inte kraven på registrering och rapportering i rätt tid i artikel 18.3 e i Unfsa eftersom det inte har lämnat in uppgifter till Iccat för årsrapporter, uppdrag I (om fiskeflottan), rapporter om interna åtgärder för fartyg över 20 meter, överensstämmelsetabeller och uppgifter om förvaltningsåtgärder för storskaliga tonfiskfartyg som fiskar med långrev.

(204)

Guinea uppfyller inte heller sina skyldigheter enligt artikel 18.3 f och i och artikel 18.4 i Unfsa eftersom det inte har rapporterat fångstuppgifter, uppgifter om nationella observatörsprogram, förteckning över aktiva fartyg och fångst, bifångst och fiskeansträngning till IOTC.

(205)

Guinea uppfyller inte villkoren i artikel 18.3 g i Unfsa i fråga om de uppgifter som samlades in under besöket i maj 2011 om de guineanska myndigheternas kapacitet för övervakning och kontroll, Guineas underlåtelse att rapportera till IOTC om genomförandet av VMS och den noterade underlåtelsen att genomföra Iccats rekommendation (resolution 10/02) om VMS-övervakning av fartyg som fiskar i Iccats område.

(206)

Guineas agerande som beskrivs i detta avsnitt av beslutet bryter mot kraven i Unclos om kuststater.

(207)

Enligt artikel 61 i Unclos måste kuststaten fastställa största tillåtna fångst av de levande tillgångarna i den exklusiva ekonomiska zonen. Kuststaten ska ta hänsyn till det bästa vetenskapliga materialet och måste genom lämpliga bevarande- och förvaltningsåtgärder se till att de levande resurserna i den exklusiva ekonomiska zonen inte hotas av överfiskning. Att det därför inte har gjorts någon direktbedömning av fiskbestånden i Guinea sedan 2009, att inte tillämpliga lagar för överföring av fiskeloggböcker och omlastningar till havs har följts, och att inte förfaranden har inletts eller sanktioner utdömts när överträdelser upptäcks är inte i linje med kuststaters internationella skyldigheter enligt Unclos.

(208)

Bristen på effektivt internationellt samarbete vid tillsynsåtgärder för bevarande och förvaltning, enligt vad som beskrivs i skäl 175, visar att Guinea underlåter att uppfylla kraven i artiklarna 61 och 62 i Unclos. Guinea har inte heller som kuststat följt rekommendationerna i punkt 51 i IPOA IUU, där kuststater uppmanas att genomföra åtgärder för att förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske i den exklusiva ekonomiska zonen. Bland de åtgärder som kuststater ska vidta ingår effektiv övervakning och kontroll av fisket inom den exklusiva ekonomiska zonen, kontroll av att omlastningar till havs i kuststatens vatten sker med tillstånd från kuststaten, eller i överensstämmelse med tillämpliga förvaltningsregler, att fiske i dess vatten regleras på ett sätt som bidrar till att förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske.

(209)

Det bör också noteras att i strid med rekommendationerna i punkterna 25, 26 och 27 i FAO:s internationella handlingsplan för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IPOA IUU) har Guinea inte tagit fram någon nationell handlingsplan mot IUU-fiske.

(210)

Under sitt besök i maj 2011 noterade kommissionen slutligen att det finns en möjlighet i guineansk lag att tillfälligt registreras under guineansk flagg, med möjligheten att förnya denna tillfälliga registrering var sjätte månad utan begränsning. Denna möjlighet omfattas inte av det vanliga villkoret om att registreringen under tidigare flagg stryks, och gör att det inte går att identifiera den nyttjandeberättigade ägaren till fartyget. Den guineanska förvaltningen registrerar endast identiteten på den guineanska företrädaren i Guinea. I detta sammanhang bör det noteras att vikten av verksamma åtgärder gentemot nyttjandeberättigade ägare bekräftas av relevant dokumentation från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) och OECD som understryker vikten av information om nyttjandeberättigade ägare för att bekämpa illegal verksamhet (59) och behovet av förteckningar över fiskefartyg och det verkliga ägandet (60). Denna förvaltningsmetod, som kan locka IUU-operatörer att registrera IUU-fartyg, är inte i linje med artikel 94 i Unclos.

(211)

Mot bakgrund av den situation som beskrivs i detta avsnitt av beslutet och utifrån alla fakta som kommissionen har samlat in, samt alla förklaringar som landet har lämnat, kan det fastställas enligt artikel 31.3 och 31.6 i IUU-förordningen att Guinea har misslyckats med att uppfylla sina skyldigheter som flaggstat enligt internationell lag i fråga om internationella bestämmelser, förordningar och bevarande- och förvaltningsåtgärder.

(212)

Det erinras om att enligt FN:s index för mänsklig utveckling (61) anses Guinea som ett land med låg mänsklig utveckling (plats 178 av 187 länder). Detta bekräftas också i bilaga II till förordning (EG) nr 1905/2006 där Guinea finns med i kategorin minst utvecklade länder. Med hänsyn till Guineas klassificering har kommissionen analyserat om de uppgifter den har samlat in kan kopplas till dess särskilda begränsningar som utvecklingsland.

(213)

Det bör noteras att Guineas anmälan som flaggstat godkändes av kommissionen i enlighet med artikel 20 i IUU-förordningen den 1 januari 2010. Guinea bekräftade därigenom, enligt artikel 20.1 i IUU-förordningen, att det har nationella förfaranden för genomförande, kontroll och tillsyn av lagar, förordningar och bevarande- och förvaltningsåtgärder som deras fiskefartyg måste följa.

(214)

Kommissionen informerade Guinea om de olika tillkortakommanden som den upptäckte under sina båda besök. Kommissionen försökte få de guineanska myndigheterna att samarbeta och vidta korrigerande åtgärder i fråga om de upptäckta tillkortakommandena. Fram till nu har Guinea inte vidtagit konkreta korrigerande åtgärder eller utvecklats positivt för att korrigera fastställda tillkortakommanden, med undantag för att de nyligen såg över sitt sanktionssystem (dekret av den 1 mars 2012) som syftar till att fastslå sanktioner i enlighet med kraven i artikel 19 i Unfsa.

(215)

Guineas administrativa kapacitet har dessutom nyligen stärkts genom ekonomiskt och tekniskt stöd från Europeiska unionen de senaste åren. Stödet rörde partnerskapsavtalet för fiske mellan Europeiska unionen och Guinea som trädde i kraft för ett år 2009, och tekniskt stöd gavs till bekämpningen av IUU-fiske 2012 (62).

(216)

Kommissionen har därför tagit hänsyn till Guineas utvecklingsbegränsningar och gett Guinea rimlig tid för att genomföra åtgärderna för att avhjälpa bristen på överensstämmelse med sina skyldigheter enligt internationell lag på ett samordnat, effektivt och icke menligt sätt.

(217)

Mot bakgrund av den situation som beskrivs i detta avsnitt av beslutet och utifrån alla fakta som kommissionen har samlat in, samt alla förklaringar som landet har lämnat, kan det fastställas enligt artikel 31.7 i IUU-förordningen att Guineas utvecklingsstatus kan ha satts ned av dess utvecklingsnivå. Med hänsyn till karaktären hos Guineas fastställda tillkortakommanden kan dock inte utvecklingsnivån ursäkta eller rättfärdiga Guineas hela uppträdande som flaggstat i fråga om fiske och bristen på agerande för att förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske.

(218)

Anmälan av republiken Panama (Panama) som flaggstat godkändes av kommissionen i enlighet med artikel 20 i IUU-förordningen den 3 februari 2010.

(219)

Mellan den 21 och 25 juni 2010 besökte kommissionen Panama med stöd av Europeiska fiskerikontrollbyrån inom ramen för det administrativa samarbete som avses i artikel 20.4 i IUU-förordningen.

(220)

Syftet med besöket var att kontrollera uppgifter om Panamas förfaranden för genomförande, kontroll och tillsyn av lagar, förordningar och bevarande- och förvaltningsåtgärder som deras fiskefartyg måste följa, vilka åtgärder som Panama har vidtagit för att genomföra sina åtaganden i bekämpningen av IUU-fiske och för att uppfylla de krav och punkter som gäller genomförandet av Europeiska unionens fångstcertifieringssystem.

(221)

Slutrapporten från besöket sändes till Panama den 29 november 2010.

(222)

Kommissionen gjorde ett till besök i Panama den 13–16 april 2011 för att följa upp de åtgärder som vidtogs under det första besöket.

(223)

Panamas kommentarer om slutrapporten från besöket mottogs den 10 maj 2011.

(224)

Panama lämnade in kompletterande skriftliga kommentarer den 15 april 2011, 12 november 2011 och 5 januari 2012. Det gav också muntliga svar under möten som ägde rum i Bryssel den 18 juli 2011, 21 september 2011, 13 oktober 2011, 14 oktober 2011, 23 november 2011, 6 mars 2012 och 20 juni 2012.

(225)

Panama är avtalsslutande part i IATTC, Iccat och samarbetande icke-medlem i WCPFC. Panama har ratificerat Förenta nationernas havsrättskonvention (Unclos) och Förenta nationernas avtal om fiskbestånd (Unfsa).

(226)

För att utvärdera hur Panama uppfyller sina internationella skyldigheter som flagg-, hamn-, kust- eller marknadsstat i de internationella avtal som nämns i skäl 225 och de skyldigheter som fastställs av de regionala fiskeriorganisationer som nämns i skälen 225 och 227, samlade kommissionen in och analyserade alla de uppgifter den ansåg krävdes för ändamålet.

(227)

Kommissionen använde tillgängliga uppgifter som publicerats av Iccat, CCAMLR, WCPFC, NEAFC, Nafo och Seafo, antingen i form av rapporter om överensstämmelse eller i form av förteckningar över IUU-fartyg samt offentlig information från NMFS-rapporten.

(228)

Kommissionen har analyserat skyldigheterna för Panama som flagg-, hamn-, kust- eller marknadsstat i enlighet med artikel 31.3 i IUU-förordningen. I detta syfte tog kommissionen hänsyn till parametrarna i artikel 31.4–7 i IUU-förordningen.

(229)

Kommissionen fastställde utifrån uppgifter från de regionala fiskeriorganisationernas förteckningar över IUU-fartyg (63) att det finns ett antal Panama-flaggade IUU-fartyg i de aktuella IUU-förteckningarna (64). Dessa fartyg är Alboran II (tidigare namn: White Enterprise), Challenge (tidigare namn: Mila/Perseverance), Eros Dos (tidigare namn: Furabolos), Heavy Sea (tidigare namn: Duero/Keta), Iannis 1, Red (tidigare namn: Kabou), Senta (tidigare namn: Shin Takara Maru) och Yucatan Basin (tidigare namn: Enxembre/Fonte Nova).

(230)

Kommissionen fastslog utifrån informationen i de regionala fiskeriorganisationernas förteckningar över IUU-fartyg (65) att ett antal IUU-fartyg i de relevanta förteckningarna förde Panamas flagg efter att de förts in i dessa förteckningar (66). Dessa fartyg är Lila No 10, Melilla No 101, Melilla No 103, No. 101 Gloria (tidigare namn: Golden Lake), Sima Qian Baru 22 (tidigare namn: Corvus/Galaxy), Tching Ye No. 6, Xiong Nu Baru 33 (tidigare namn: Draco-1, Liberty).

(231)

I detta avseende erinras om att enligt artikel 18.1 och 18.2 i Förenta nationernas avtal om fiskbestånd (Unfsa) är flaggstaten ansvarig för sina fartyg som fiskar på det fria havet. Kommissionen anser att det faktum att det finns IUU-fartyg som nu för Panamas flagg, eller som förde Panamas flagg efter att de tagits upp i de regionala fiskeriorganisationernas IUU-förteckningar, är ett tydligt tecken på att Panama har misslyckats med att följa sina skyldigheter som flaggstat enligt internationell lag. Genom att Panama har ovannämnda IUU-fartyg har det misslyckats med att ta sitt ansvar, att uppfylla de regionala fiskeriorganisationernas bevarande- och förvaltningsåtgärder, och se till att dess fartyg inte ägnar sig åt någon verksamhet som undergräver verkningarna av dessa åtgärder.

(232)

Ett Panama-flaggat transportfartyg inspekterades dessutom i en medlemsstat i mars 2011. Under inspektionen avslöjades uppgifter som tydde på IUU-fiske och tillhörande verksamhet. Fartyget hade ingen giltig licens från Panama för transport, omlastning och stöd till fiske. Fartyget utförde otillåtna omlastningar i den exklusiva ekonomiska zonen i Republiken Guinea-Bissau (Guinea-Bissau) och tog emot fisk som fångats av fartyg i vatten som Republiken Liberia (Liberia) hade infört särskilda bevarande- och förvaltningsåtgärder för, i strid med dessa åtgärder. De fiskefartyg som hade verkat under illegala förhållande i Liberias vatten och det transportfartyg som tagit emot fiskprodukterna hade alla samma nyttjandeberättigade ägare. Panamas myndigheter informerades den 21 mars 2011 om fisktransporterna av den berörda medlemsstatens myndigheter och svarade den 15 april 2011 att de inte hade utfärdat någon giltig licens för transport, omlastning och stöd till fiske och att de inte var medvetna om att några omlastningstillstånd skulle ha utfärdats för det transportfartyget av Guinea-Bissau, Guinea eller Liberia. Trots erkännandet fortsatte fartyget med sin vanliga verksamhet i Västafrika under 2011 utan att Panama rapporterade att de vidtagit någon särskild åtgärd mot det.

(233)

Enligt artikel 19.1 och 19.2 i Unfsa måste flaggstaten se till att de fartyg som för dess flagg uppfyller de regionala fiskeriorganisationernas bevarande- och förvaltningsåtgärder. Flaggstaterna måste också genomföra snabba utredningar och rättsliga förfaranden. Flaggstaten ska också vidta lämpliga sanktioner, avskräcka från upprepade överträdelser och beröva lagöverträdarna vinningen från deras illegala verksamhet. I detta avseende noteras att det faktum att ett antal IUU-fartyg i de regionala fiskeriorganisationernas IUU-förteckningar förde Panamas flagg visar på Panamas misslyckande med att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 19.1 och 19.2 i Unfsa.

(234)

Panamas misslyckande med att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 19 i Unfsa bekräftas också av den information som samlades in under besöket i juni 2010. Under besöket framkom det att de berörda myndigheterna i Panama inte hade behörighet att genomföra administrativa utredningar för att samla in nödvändiga bevis från juridiska och fysiska personer, indrivningen av de böter som faktiskt utdömts verkade inte fungera effektivt, eftersom i fall där operatörer eller nyttjandeberättigade ägare inte var baserade i Panama utan arbetar under den juridiska formen offshoreföretag genomdrivs inte sanktionsbeslut korrekt, då det saknas lämpliga samarbetsmekanismer mellan Panama och berörda tredjeländer. I detta sammanhang bör det noteras att vikten av verksamma åtgärder gentemot nyttjandeberättigade ägare bekräftas av relevant dokumentation från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) och (OECD) som understryker vikten av information om nyttjandeberättigade ägare för att bekämpa illegal verksamhet (67) och behovet av förteckningar över fiskefartyg och det verkliga ägandet (68).

(235)

Enligt artikel 20 i Unfsa måste dessutom stater samarbeta antingen direkt eller genom de regionala fiskeriorganisationerna för att se till att fiskeriorganisationernas bevarande- och förvaltningsåtgärder följs. I ett antal särskilda krav i den artikeln föreskrivs att stater är skyldiga att utreda, samarbeta med varandra och bestraffa olagligt fiske. Det föreskrivs också att för fartyg som är inblandade i verksamhet som underminerar de regionala fiskeriorganisationernas bevarande- och förvaltningsåtgärder kan staterna ta till fiskeriorganisationernas förfaranden för att avskräcka sådana fartyg, tills lämpliga åtgärder har vidtagits av flaggstaten. I detta avseende noteras att det faktum att ett antal IUU-fartyg förde Panamas flagg efter att de förts in i de regionala fiskeriorganisationernas IUU-förteckningar visar på Panamas misslyckande med att uppfylla sina skyldigheter enligt internationell lag i fråga om internationellt samarbete för kontroll av efterlevnaden.

(236)

Det erinras också om att i enlighet med artikel 118 i Förenta nationernas havsrättskonvention (Unclos) måste stater samarbeta för att bevara och förvalta levande resurser i det fria havet. Det faktum att det finns ett antal IUU-fartyg som nu eller tidigare förde Panamas flagg efter att de förts in i de regionala fiskeriorganisationernas IUU-förteckningar, och som fortfarande bedriver fiske, visar att Panama har misslyckats med att uppfylla sina skyldigheter som flaggstat. Fiskefartyg som klassats som IUU underminerar bevarandet och förvaltningen av levande resurser.

(237)

Att Panama inte har följt bestämmelserna i fråga om Panama-flaggade IUU-fartyg som finns med i de regionala fiskeriorganisationernas förteckningar är också ett brott mot artikel 217 i Unclos, enligt vilken flaggstater måste vidta särskilda åtgärder för att se till att internationella regler följs, utreda misstänkta överträdelser och vidta lämpliga sanktioner vid alla överträdelser.

(238)

Det faktum att ett antal IUU-fartyg nu för Panamas flagg, eller förde Panamas flagg efter att de förts in i de regionala fiskeriorganisationernas IUU-förteckningar, visar på Panamas misslyckande med att uppfylla sina skyldigheter enligt FAO:s internationella handlingsplan (IPOA IUU). I punkt 34 i handlingsplanen rekommenderas att stater ska se till att fiskefartyg som för deras flagg inte bedriver eller stöder IUU-fiske.

(239)

Det är dessutom relevant att notera att Panama i NMFS-rapporten identifieras som ett land med fartyg som bedriver IUU-fiske. Enligt NMFS-rapporten användes flera fartyg under Panamas flagg för fiskeverksamhet som bröt mot IATTC:s bevarande- och förvaltningsåtgärder (69). I NMFS-rapporten underströks dessutom fler uppgifter om olagligt fiske i strid med IATTC:s regler, och observationer av Panama-flaggade fartyg i CCAMLR:s förteckning över IUU-fartyg som fiskade i CCAMLR:s konventionsområde (70). Dessa uppgifter bekräftar de fakta som konstaterats att Panama misslyckas med att uppfylla sina skyldigheter som flaggstat i fråga om IUU-fiske.

(240)

Mot bakgrund av den situation som förklaras i detta avsnitt av beslutet och på grundval av de fakta som kommissionen har samlat in, samt alla förklaringar som landet har lämnat, kan det fastställas enligt artikel 31.3 och 31.4 a i IUU-förordningen att Panama har misslyckats med att uppfylla sina skyldigheter som flaggstat enligt internationell lag i fråga om IUU-fartyg och IUU-fiske som bedrivits eller fått stöd av fiskefartyg som för landets flagg eller av dess medborgare, och inte har vidtagit tillräckliga åtgärder för att motarbeta dokumenterat och återkommande IUU-fiske från fartyg som för dess flagg.

(241)

När det gäller huruvida Panama samarbetar effektivt med kommissionen i utredningar av IUU-fiske och liknande verksamhet noteras det att bevis som kommissionen har samlat in visar att Panama har misslyckats med att uppfylla sina skyldigheter som flaggstat enligt internationell lag.

(242)

Angående den fråga som förklaras i skäl 231 noteras att den 28 oktober 2011 lämnade kommissionen en officiell begäran till Panama om en utredning enligt artikel 26 i IUU-förordningen. Panama svarade den 21 november 2011 att det skulle utreda frågan genom att meddela fartygets ägare och de denne 20 dagar att svara. Kommissionen sände en påminnelse om sin begäran den 16 december 2011. Panamas myndigheter svarade den 11 januari 2012 genom att helt enkelt sända en kopia av sitt brev av den 21 november 2011. Panamas myndigheter fick en ytterligare period på sex veckor för att svara. I brist på omedelbar åtgärd från Panamas myndigheter inledde kommissionen den 2 mars 2012 ett förfarande enligt artikel 27 i IUU-förordningen mot den berörda operatören. Den 2 maj 2012, det vill säga fem månader efter kommissionens första meddelande, informerade Panamas myndigheter kommissionen om att de hade utdömt böter som endast täckte en del av de begådda överträdelserna, då de endast bestraffade det faktum att operatören inte hade rätt licens för att utföra transporter och omlastningar till havs av fiskprodukter. Sanktionen täckte nämligen inte insamling till havs av fiskprodukter som fångats olagligt i Liberia i strid med gällande moratorium för industriellt fiske. Eftersom avlämnande fiskefartyg och insamlande transportfartyg ägdes av samma juridiska enhet stöds inga eventuella argument om god tro som skulle kunna förklara den ekonomiska operatörens agerande av fakta. Förfarandet enligt artikel 27 pågår för närvarande, men fakta tyder på att Panama har underlåtit att ge ett snabbt svar inom rimlig tid på kommissionens begäran att utreda, reagera på eller följa upp IUU-fiske och tillhörande verksamhet. De svar som gavs behandlade inte heller alla avslöjade IUU-verksamheter.

(243)

Genom att Panama agerade på det sätt som beskrivits finns det tecken på att det inte har uppfyllt villkoren i artikel 94.2 b i Förenta nationernas havsrättskonvention (Unclos), där det föreskrivs att en flaggstat är rättsligt ansvarig under sin lag för alla fartyg som för dess flagg och deras kapten, befäl och besättning. Det fall som beskrivs i skäl 242 visar att Panama inte är kapabelt att känna till karaktären hos den verksamhet som bedrivs av fartyg som för dess flagg. I det aktuella fallet var Panamas myndigheter inte medvetna om att det berörda fartyget under flera år hade utfört omlastningar och transporter av fiskprodukter, vilket är verksamheter som omfattas av särskilda licenser och regler.

(244)

I det fall som förklaras i skäl 242 finns det tecken som tyder på att Panama inte uppfyller rekommendationerna i punkt 18 i IPOA IUU under stycke 18, där det föreskrivs att mot bakgrund av bestämmelserna i Unclos ska varje stat vidta åtgärder eller samarbeta för att se till att deras medborgare inte stöder eller ägnar sig åt IUU-fiske. Panama har inte heller kunnat visa att det samarbetar och samordnar verksamhet med andra stater för att förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske enligt vad som föreskrivs i punkt 28 i IPOA IUU. Panama har inte heller följt rekommendationerna i punkt 48 i IPOA IUU, där flaggstater uppmanas att se till att transport- och stödfartyg inte stöder eller ägnar sig åt IUU-fiske och i punkt 49 i IPOA IUU där, bland annat, flaggstater uppmanas att se till att transport- och stödfartyg inblandade i omlastningar till havs först har tillstånd från flaggstaten att lasta om.

(245)

Kommissionen har analyserat om Panama har vidtagit effektiva tillsynsåtgärder mot de operatörer som är skyldiga till IUU-fiske, och om tillräckligt hårda sanktioner har tillämpats för att beröva lagöverträdarna sin vinning av IUU-fiske. Det tillgängliga bevismaterialet visar att Panama inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt internationell lag i fråga om effektiva tillsynsåtgärder. Det erinras här om att det finns ett antal IUU-fartyg i de regionala fiskeriorganisationernas förteckningar som för eller förde Panamas flagg efter att de förts in i dessa förteckningar. Att det finns sådana IUU-fartyg visar att Panama inte tar ansvar för sina fartyg som fiskar på det fria havet enligt vad som föreskrivs i artikel 18.1 och 18.2 i Unfsa.

(246)

Situationen som beskrivs i skäl 245 visar dessutom tydligt att Panama inte uppfyller kraven i artikel 19.1 i Unfsa där regler om överensstämmelse och tillsyn fastställs för flaggstater. Panama uppfyller inte heller kraven i artikel 19.2 i Unfsa där det bland annat föreskrivs att sanktionerna ska vara tillräckligt hårda och beröva lagöverträdarna sin vinning av den illegala verksamheten. Panama har inte heller följt rekommendationerna i punkt 21 i FAO:s internationella handlingsplan för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IPOA IUU) i fråga om effektiva tillsynsåtgärder. Där rekommenderas stater att se till att de sanktioner som utdöms för IUU-fiske med fartyg och, i största möjliga omfattning, för medborgare under deras jurisdiktion, är tillräckligt hårda för att effektivt förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske och beröva lagöverträdarna sin vinning av IUU-fiske.

(247)

Med hänsyn till historien, naturen, omständigheterna, omfattningen och allvaret i samband med det aktuella IUU-fisket har kommissionen beaktat det återkommande IUU-fisket som bedrivits av Panama-flaggade fartyg fram till 2012.

(248)

Med hänsyn till den befintliga kapaciteten hos Panamas myndigheter bör det noteras att enligt FN:s index för mänsklig utveckling (71) anses Panama som ett land med hög mänsklig utveckling (plats 58 av 187 länder). Detta bekräftas också i bilaga II till förordning (EG) nr 1905/2006 där Panama finns med i kategorin länder med högre medelinkomst. Med hänsyn till dess position är det inte nödvändigt att analysera den befintliga kapaciteten hos Panamas behöriga myndigheter. Utvecklingsnivån i Panama kan nämligen inte anses vara en faktor som underminerar kapaciteten hos de behöriga myndigheterna att samarbeta med andra länder och genomföra tillsynsåtgärder, vilket visas i detta skäl.

(249)

Utifrån den information som samlades in under besöket i juni 2010 kan det inte anses att Panamas myndigheter lider brist på ekonomiska resurser, utan snarare den rättsliga och administrativa miljö som krävs och befogenheter att utföra sina arbetsuppgifter.

(250)

Det bör också understrykas att i enlighet med rekommendationerna i punkt 85 och 86 i IPOA IUU om särskilda krav för utvecklingsländer har Europeiska unionen redan finansierat ett särskilt tekniskt stödprogram för bekämpningen av IUU-fiske (72). Panama fick stöd från detta program.

(251)

Mot bakgrund av den situation som beskrivs i detta avsnitt av beslutet och utifrån alla fakta som kommissionen har samlat in, samt alla förklaringar som landet har lämnat, kan det fastställas enligt artikel 31.3 och 31.5 i IUU-förordningen att Panama har misslyckats med att uppfylla sina skyldigheter som flaggstat enligt internationell lag i fråga om samarbete och tillsynsåtgärder.

(252)

Panama har ratificerat Förenta nationernas havsrättskonvention (Unclos) och Förenta nationernas avtal om fiskbestånd (Unfsa). Panama är dessutom avtalsslutande part i IATTC och Iccat och samarbetande icke-medlem i WCPFC.

(253)

Kommissionen har analyserat all information som den bedömer relevant för Panamas status som avtalsslutande part i IATTC och Iccat och samarbetande icke-medlem i WCPFC.

(254)

Kommissionen har också analyserat all information den bedömer som relevant i samband med att Panama gått med på att tillämpa de bevarande- och förvaltningsåtgärder som antagits av IATTC, Iccat och WCPFC.

(255)

Det erinras om att Iccat utfärdade en identifikationsskrivelse till Panama om bristerna i dess rapportering 2010 (73). I identifikationsskrivelsen identifieras att Panama inte har uppfyllt sin skyldighet att lämna in statistik enligt vad som föreskrivs i Iccats rekommendation 05-09. I samma skrivelse underströk Iccat att Panama inte hade lämnat in alla nödvändiga uppgifter som årsrapport, uppgifter för uppdrag I (statistik om fiskeflottan) sändes in för sent, uppdrag II (fångststorlekar) sändes in för sent eller inte alls, överensstämmelsetabeller sändes inte in, och uppgifter om förvaltningsåtgärder för storskaliga tonfiskfartyg som fiskar med långrev lämnades inte in till Iccats sekretariat. De relevanta kraven har stöd i Iccats resolutioner och rekommendationer som förtecknas i skälen 258 och 260. Det bör också noteras att Panama identifierades av Iccat 2009, identifikationen fanns kvar under 2010 och 2011.

(256)

Kommissionen analyserade också tillgänglig information från Iccat om hur Panama följer Iccats bevarande- och förvaltningsregler och rapporteringskrav. För detta använde kommissionen Iccats tabeller om överensstämmelse från 2010 (Compliance Summary Tables) (74) och Iccats tabeller om överensstämmelse från 2011 (75).

(257)

För 2010 lämnade inte Panama in: årsrapporter och statistik, uppgifter om bevarande- och förvaltningsåtgärder och uppgifter om kvoter och fångstbegränsningar.

(258)

Enligt tillgängliga uppgifter lämnade Panama i synnerhet inte in uppgifter till Iccat 2010 om årsrapporter (vetenskapliga) (enligt Iccats konvention, resolution 01-06 och referens 04-17), årsrapporter (Iccats kommission, enligt Iccats konvention, resolution 01-06 och referens 04-17), handelsåtgärder inlämning av import- och landningsuppgifter (enligt rekommendation 06-13), omlastningsförklaringar (till havs) (enligt rekommendation 06-11), omlastningsrapporter (enligt rekommendation 06-11), uppgifter om bristande överensstämmelse (enligt rekommendation 08-09), rapporter om interna åtgärder för fartyg 20 meter (enligt rekommendation 02-22/09-08), årsförteckning över fartyg som fiskar långbenad tonfisk (enligt rekommendation 98-08), transportfartyg – uppgifter lämnades endast in för mottagande fartyg (enligt rekommendation 06-11), förteckning över svärdfiskfartyg (enligt rekommendation 09-04/09-08), förvaltningsstandard för storskaliga tonfiskfartyg som fiskar med långrev (enligt rekommendation 01-20), förvaltningsstandard (enligt rekommendation 01-20), fartygschartring (enligt rekommendation 02-21), fartyg inblandade i IUU-fiske (enligt rekommendation 09-10), rapporter om misstänkt IUU-fiske (enligt rekommendation 09-10), observationer av fartyg (enligt rekommendation 94-09), hamninspektionsrapporter (enligt rekommendation 97-10), uppgifter från Iccats statistiska dokumentprogram (enligt rekommendation 01-21 och rekommendation 01-22), valideringsstämplar och underskrifter på fångstdokument för blåfenad tonfisk (BCD) (enligt rekommendation 08-12/09-11), kontaktpersoner för BCD (enligt rekommendation 08-12/09-11), lagstiftning för BCD (enligt rekommendation 08-12/09-11), BCD märkningssammanfattning (enligt rekommendation 08-12/09-11), fångstdokument för blåfenad tonfisk (enligt rekommendation 08-12/09-11), BCD årsrapport (enligt rekommendation 08-12/09-11), överensstämmelse med säsongsstängningen för svärdfisk (enligt rekommendation 09-04), internt förfarande för överensstämmelse med stängda områden/säsonger i Guineabukten (enligt rekommendation 09-04).

(259)

För 2011 lämnade inte Panama in vissa uppgifter i årsrapporter och statistik, uppgifter om bevarande- och förvaltningsåtgärder och uppgifter om kvoter och fångstbegränsningar.

(260)

Enligt tillgängliga uppgifter lämnade Panama i synnerhet inte in uppgifter om årsrapporter (vetenskapliga) (enligt Iccats konvention, resolution 01-06 och referens 04-17), årsrapporter (Iccats kommission, enligt Iccats konvention, resolution 01-06 och referens 04-17), överensstämmelsetabeller (rekommendation 98-14), rapporter om interna åtgärder för fartyg 20 meter (rekommendation 09-08), förvaltningsstandard för storskaliga tonfiskfartyg som fiskar med långrev (enligt rekommendation 01-20), förvaltningsstandard (resolution 01-20), uppgifter från nationella observatörsprogram (rekommendation 10-04).

(261)

Ett antal faktorer upptäcktes också under besöket som kommissionen gjorde i Panama i juni 2010. När det gäller funktionaliteten hos övervakningssystem för fartyg (VMS) visade det sig att i konkreta fall var inte VMS-positionerna för fartyg verksamma i Iccats område tillgängliga för Panamas myndigheter. För andra fartyg var positionerna endast tillgängliga genom ett åtkomstsystem på internet, där uppgifterna inte var tillgängliga i en visuell kartläggningsapplikation och endast kunde fås fram för de senaste två månaderna före kontrolltidpunkten för fartygets position. När det gäller inspektionssystem uppdagades det också att det inte fanns några inspektionssystem för fartyg verksamma på det fria havet, inga mallar, riktlinjer eller metoder till stöd för inspektioner och inga luft- eller vattenburna operationella medel för att genomföra inspektioner. När det gäller landningar uppdagades det att det inte fanns några medel för att övervaka landningar i olika hamnar utanför Panamas exklusiva ekonomiska zon. När det gäller övervakning och kontroll identifierades flera brister. Av ett antal tester som gjordes i konkreta fall uppdagades det att vissa uppgifter inte var tillgängliga för fartyg verksamma i Iccats område. När det gäller reglering av omlastningar, slutligen, tyder de uppgifter som Panama har lämnat på att Panama har raderat fem stödfartyg i Medelhavet ur sitt register, på grund av brister i dess kapacitet att reglera omlastningar.

(262)

När det gäller WCPFC visar tillgängliga uppgifter (76) att Panama inte har lämnat uppgifter enligt vad som föreskrivs i WCPFC:s regler. Panama ombads att lämna kompletterande uppgifter om IUU-fartyg i enlighet med punkt 3 c i WCPFC:s bevarande- och förvaltningsåtgärd 2009-11 samt lämna i rapporter för del I och del II för 2011.

(263)

När det gäller IATTC visar tillgängliga uppgifter från NMFS-rapporten, enligt vad som beskrivs i skäl 239, och från IATTC (77) att Panama-flaggade fartyg har överträtt bevarande- och förvaltningsåtgärder.

(264)

Panamas underlåtelse att förse Iccat med de uppgifter som avses i skälen 258–260 visar att Panama inte har följt sina skyldigheter som flaggstat enligt FN:s havsrättskonvention (Unclos) och FN:s avtal om fiskbestånd (Unfsa).

(265)

De tillkortakommanden som uppdagades under kommissionens besök i juni 2010 och som redovisas i skäl 261 ger ytterligare bevis för Panamas underlåtelse att uppfylla sina skyldigheter som flaggstat enligt kraven i Unfsa.

(266)

Underlåtelsen att lämna uppgifter om bevarande- och förvaltningsåtgärder, kvoter och fångstbegränsningar, årsrapporter och statistik underminerar Panamas förmåga att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 117 och 118 i Unclos, där det föreskrivs att stater är skyldiga att anta nationella åtgärder för sina medborgare för att bevara de levande resurserna i det fria havet och samarbeta om bevarande- och förvaltningsåtgärder för de levande resurserna i det fria havet.

(267)

Panamas agerande som beskrivs i detta avsnitt av beslutet bryter mot kraven i artikel 18.3 i Unfsa.

(268)

På grund av att Panama inte kontrollerar fartyg som fiskar på det fria havet har landet brutit mot artikel 18.3 a i Unfsa, där det föreskrivs att stater vilkas fartyg fiskar på det fria havet ska vidta kontrollåtgärder för att se till att fartygen följer de regionala fiskeriorganisationernas regler.

(269)

Panama uppfyller inte kraven på registrering och rapportering i rätt tid i artikel 18.3 e i Unfsa eftersom det inte har lämnat in uppgifter till Iccat för årsrapporter, uppdrag I (om fiskeflottan), rapporter om interna åtgärder för fartyg över 20 meter, överensstämmelsetabeller och uppgifter om förvaltningsåtgärder för storskaliga tonfiskfartyg som fiskar med långrev.

(270)

Panama uppfyller inte sina skyldigheter enligt artikel 18.3 f i Unfsa eftersom det inte har rapporterat fångstuppgifter, uppgifter om nationella observatörsprogram och uppgifter om omlastningar till Iccat, saknar inspektionssystem, medel för att övervaka landningar i hamnar utanför Panama och marknadsstatistik om import- och landningsuppgifter.

(271)

Panama uppfyller inte villkoren i artikel 18.3 g i Unfsa för de uppgifter som samlades in under besöket i juni 2010 angående Panamas myndigheters förmåga till övervakning och kontroll.

(272)

Panama uppfyller inte sina skyldigheter enligt artikel 23 i Unfsa eftersom det inte har lämnat in hamninspektionsrapporten för 2010 till Iccat.

(273)

Enligt vad som anges i skälen 262 och 263 visar uppgifter från WCPFC och IATTC att Panama inte uppfyller sina skyldigheter enligt artikel 117 i Unclos och artikel 18 i Unfsa i fråga om bevarande- och förvaltningsåtgärder.

(274)

Det uppdagades också under besöket i juni 2010 att Panamas fartygsregister inte garanterar att fartyg under Panamas flagg har några direkta kopplingar till landet. Bristen på en sådan direkt koppling mellan staten och de fartyg som är registrerade i dess register är ett brott mot villkoren för fartygs nationalitet i artikel 91 i Unclos. Denna slutsats bekräftas ytterligare av Internationella transportarbetarfederationen (ITF) som anser Panama vara en bekvämlighetsflagg (78).

(275)

Det bör slutligen noteras att i strid med rekommendationerna i punkterna 25, 26 och 27 i FAO:s internationella handlingsplan för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IPOA IUU) har Panama inte tagit fram någon nationell handlingsplan mot IUU-fiske.

(276)

Mot bakgrund av den situation som beskrivs i detta avsnitt av beslutet och utifrån alla fakta som kommissionen har samlat in, samt alla förklaringar som landet har lämnat, kan det fastställas enligt artikel 31.3 och 31.6 i IUU-förordningen att Panama har misslyckats med att uppfylla sina skyldigheter som flaggstat enligt internationell lag i fråga om internationella bestämmelser, förordningar och bevarande- och förvaltningsåtgärder.

(277)

Det erinras om att enligt FN:s index för mänsklig utveckling (79) anses Panama som ett land med hög mänsklig utveckling (plats 58 av 187 länder). Det erinras också om att enligt bilaga II till förordning (EG) nr 1905/2006 finns Panama med i kategorin länder med högre medelinkomst.

(278)

Med hänsyn till de klassificeringarna kan Panama inte anses som ett land som har särskilda begränsningar på grund av sin utvecklingsnivå. Det finns inga bevis som styrker att Panama har misslyckats med att uppfylla sina skyldigheter enligt internationell lag på grund av bristande utvecklingsnivå. Det finns inte heller några konkreta bevis för att de uppdagade bristerna i övervakning och kontroll av fisket skulle bero på brister i kapacitet och infrastruktur.

(279)

Det bör också noteras att Europeiska unionen redan har finansierat en särskild teknisk stödåtgärd i Panama för att bekämpa IUU-fiske (80). Det finns inga bevis för att Panama varken har tagit till sig de råd som har getts för att åtgärda de aktuella tillkortakommandena eller bett om uppföljande åtgärder från Europeiska unionen för att utveckla sin kapacitet.

(280)

Mot bakgrund av den situation som beskrivs i detta avsnitt av beslutet och utifrån alla fakta som kommissionen har samlat in, samt alla förklaringar som landet har lämnat, kan det fastställas enligt artikel 31.7 i IUU-förordningen att Panamas utveckling och resultat i fråga om fisket inte har satts ned av utvecklingsnivån.

(281)

Anmälan av Demokratiska socialistiska republiken Sri Lanka (Sri Lanka) som flaggstat godkändes av kommissionen i enlighet med artikel 20 i IUU-förordningen den 1 januari 2010.

(282)

Mellan den 29 november och 3 december 2010 besökte kommissionen Sri Lanka med stöd av Europeiska fiskerikontrollbyrån inom ramen för det administrativa samarbete som avses i artikel 20.4 i IUU-förordningen.

(283)

Syftet med besöket var att kontrollera uppgifter om Sri Lankas förfaranden för genomförande, kontroll och tillsyn av lagar, förordningar och bevarande- och förvaltningsåtgärder som deras fiskefartyg måste följa, vilka åtgärder som Sri Lanka har vidtagit för att genomföra sina åtaganden i bekämpningen av IUU-fiske och för att uppfylla de krav och punkter som gäller genomförandet av Europeiska unionens fångstcertifieringssystem.

(284)

Slutrapporten från besöket sändes till Sri Lanka den 3 februari 2011. Eftersom Sri Lanka inte hade informerat kommissionen om bytet av generaldirektör för departementet för fiske och marina resurser (Department of Fisheries and Aquatic Resources) nådde inte rapporten sin adressat och sändes en gång till den 7 april 2011.

(285)

Sri Lankas kommentarer om slutrapporten från besöket mottogs den 12 maj 2011.

(286)

Kommissionen gjorde ett till besök i Sri Lanka den 5–7 oktober 2011 för att följa upp de åtgärder som vidtogs under det första besöket.

(287)

Sri Lanka lämnade in kompletterande skriftliga kommentarer den 15 november 2011.

(288)

Sri Lanka är medlem av IOTC. Sri Lanka har ratificerat Förenta nationernas havsrättskonvention (Unclos) och Förenta nationernas avtal om fiskbestånd (Unfsa) och har anslutit sig till FAO:s avtal om hamnstatsåtgärder.

(289)

För att utvärdera hur Sri Lanka uppfyller sina internationella skyldigheter som flagg-, hamn-, kust- eller marknadsstat i de internationella avtal som nämns i skäl 288 och de skyldigheter som fastställs av IOTC, samlade kommissionen in och analyserade alla de uppgifter den ansåg krävdes för ändamålet.

(290)

Kommissionen använde information från tillgängliga uppgifter som publicerats av IOTC och från de besök som kommissionen gjort i Sri Lanka.

(291)

Kommissionen har analyserat skyldigheterna för Sri Lanka som flagg-, hamn-, kust- eller marknadsstat i enlighet med artikel 31.3 i IUU-förordningen. I detta syfte tog kommissionen hänsyn till parametrarna i artikel 31.4–7 i IUU-förordningen.

(292)

Under besöken samt genom uppgifter som erhölls från IOTC framgick det att Sri Lanka inte har någon lagstiftning som föreskriver licenser för fiske på det fria havet (81). Det innebär i själva verket att alla 3 307 fartyg som Sri Lanka har registrerat i IOTC:s förteckning över godkända fartyg fiskar olagligt när de fiskar i IOTC:s konventionsområde, utanför Sri Lankas exklusiva ekonomiska zon. I detta avseende erinras om att enligt artikel 18.3 b.ii i Förenta nationernas avtal om fiskbestånd (Unfsa) måste en flaggstat vidta åtgärder för att förbjuda fiske på det fria havet av dess fartyg som inte har rätt licens eller tillstånd att fiska. Att Sri Lanka har registrerat över 3 000 fartyg i IOTC:s förteckning över godkända fartyg utan att ha lagstiftning för att förse dessa fartyg med giltig licens visar tydligt att Sri Lanka inte agerar i enlighet med sina skyldigheter som flaggstat.

(293)

Kommissionen har dessutom fastställt, utifrån de uppgifter som fåtts från IOTC (82), att ett antal Sri Lanka-flaggade fartyg har ertappats och dömts till böter av vissa kuststater för att ha fiskat olagligt i IOTC:s konventionsområde. Dessa fiskefartyg är Lek Sauro, Madu Kumari 2, Anuska Putha 1, Sudeesa Marine 5, Rashmi, Chmale, Shehani Duwa, Dory II, Randika Putah 1 och Vissopa Matha under 2010, Sudharma, Speed Bird 7, Pradeepa 2, Kasun Putha 1, Win Marine 1, Speed Bird 3, Muthu Kumari och Little Moonshine under 2011 och Helga Siril under 2012.

(294)

I detta avseende erinras om att enligt artikel 18.1 och 18.2 i Förenta nationernas avtal om fiskbestånd (Unfsa) är flaggstaten ansvarig för sina fartyg som fiskar på det fria havet. Kommissionen anser att det faktum att Sri Lanka-flaggade fartyg fortsätter att fiska olagligt i IOTC:s konventionsområde tydligt visar att Sri Lanka har misslyckats med att följa sina skyldigheter som flaggstat enligt internationell lag. Genom att Sri Lanka har ovannämnda antal fartyg som fiskar utan licens och därmed olagligt har Sri Lanka misslyckats med att ta sitt ansvar, att uppfylla de regionala fiskeriorganisationernas bevarande- och förvaltningsåtgärder, och se till att dess fartyg inte ägnar sig åt någon verksamhet som undergräver verkningarna av dessa åtgärder.

(295)

Enligt artikel 19.1 och 19.2 i Unfsa måste flaggstaten se till att de fartyg som för dess flagg uppfyller de regionala fiskeriorganisationernas bevarande- och förvaltningsåtgärder. Flaggstaterna måste också genomföra snabba utredningar och rättsliga förfaranden. Flaggstaten ska också vidta lämpliga sanktioner, avskräcka från upprepade överträdelser och beröva lagöverträdarna vinningen från deras illegala verksamhet. I detta avseende noteras att det inte finns någon lagstiftning i Sri Lanka för att utfärda fiskelicenser till Sri Lanka-flaggade fartyg som fiskar utanför Sri Lankas exklusiva ekonomiska zon. Att Sri Lanka har registrerat över 3 000 fartyg i IOTC:s förteckning över godkända fartyg visar tydligt att Sri Lanka låter sina fartyg fiska på det fria havet i strid med IOTC:s regler, eftersom Sri Lanka inte har någon lagstiftning för att förse dessa fartyg med licens för att fiska på det fria havet. Det visar tydligt på Sri Lankas misslyckande med att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 19.1 och 19.2 i Unfsa.

(296)

Enligt artikel 20 i Unfsa måste dessutom stater samarbeta antingen direkt eller genom de regionala fiskeriorganisationerna för att se till att fiskeriorganisationernas bevarande- och förvaltningsåtgärder följs. I ett antal särskilda krav i den artikeln föreskrivs att stater är skyldiga att utreda, samarbeta med varandra och bestraffa olagligt fiske. I detta sammanhang bör det erinras om att Sri Lanka hade med 13 fartyg i den preliminära förteckningen över IUU-fartyg på IOTC:s årsmöte som hölls i mars 2011 (83). IOTC gick med på att inte förteckna dessa fartyg, trots oenighet. IOTC krävde dock att Sri Lanka skulle rapportera varje månad var fartyg befann sig och om slutdomen från de srilankesiska domstolarna för varje fartyg. Det noteras att Sri Lanka inte har följt sina skyldigheter enligt internationell lag i fråga om internationellt samarbete för kontroll av efterlevnaden, genom att endast rapportera till IOTC för fyra av tolv månader trots IOTC:s begäran.

(297)

Det erinras också om att i enlighet med artikel 118 i Förenta nationernas havsrättskonvention (Unclos) måste stater samarbeta för att bevara och förvalta levande resurser i det fria havet. I detta avseende understryks Sri Lankas misslyckande med att följa sina skyldigheter som flaggstat av antalet Sri Lanka-flaggade fartyg som fiskar olagligt i IOTC:s konventionsområde. Fiskefartyg som fiskar olagligt underminerar bevarandet och förvaltningen av levande resurser.

(298)

Att Sri Lanka inte har följt bestämmelserna i fråga om Sri Lanka-flaggade fartyg som fiskar olagligt i IOTC:s konventionsområde är också ett brott mot artikel 217 i Unclos, enligt vilken flaggstater måste vidta särskilda åtgärder för att se till att internationella regler följs, utreda misstänkta överträdelser och tillämpa lämpliga sanktioner vid alla överträdelser.

(299)

Det faktum att det finns ett antal Sri Lanka-flaggade fartyg som fiskar olagligt i IOTC:s konventionsområde visar också på Sri Lankas bristande förmåga att följa rekommendationerna i FAO:s internationella handlingsplan (IPOA IUU). I punkt 34 i handlingsplanen rekommenderas att stater ska se till att fiskefartyg som för deras flagg inte bedriver eller stöder IUU-fiske.

(300)

Mot bakgrund av den situation som förklaras i detta avsnitt av beslutet och på grundval av de fakta som kommissionen har samlat in, samt de förklaringar som landet har lämnat, kan det fastställas enligt artikel 31.3 och 31.4 a i IUU-förordningen att Sri Lanka har misslyckats med att uppfylla sina skyldigheter som flaggstat enligt internationell lag i fråga om IUU-fartyg och IUU-fiske som bedrivits eller fått stöd av fiskefartyg som för landets flagg eller av dess medborgare, och inte har vidtagit tillräckliga åtgärder för att motarbeta dokumenterat och återkommande IUU-fiske från fartyg som för dess flagg.

(301)

När det gäller huruvida Sri Lanka samarbetar effektivt med kommissionen i utredningar av IUU-fiske och liknande verksamhet noteras det att bevis som kommissionen har samlat in visar att Sri Lanka har misslyckats med att uppfylla sina skyldigheter som flaggstat enligt internationell lag.

(302)

Enligt vad som nämns i skäl 296 hade Sri Lanka med 13 fartyg i den preliminära förteckningen över IUU-fartyg på IOTC:s årsmöte som hölls i mars 2011. IOTC gick med på att inte förteckna dessa fartyg, trots oenighet. IOTC krävde dock att Sri Lanka skulle rapportera varje månad var fartyg befann sig och om slutdomen från de srilankesiska domstolarna för varje fartyg. Sri Lanka rapporterade dock endast till IOTC för fyra av tolv månader trots IOTC:s begäran.

(303)

Genom att Sri Lanka agerade på det sätt som beskrivits har landet underlåtit att uppfylla villkoren i artikel 94.2 b i Förenta nationernas havsrättskonvention (Unclos), där det föreskrivs att en flaggstat är rättsligt ansvarig under sin lag för alla fartyg som för dess flagg och deras kapten, befäl och besättning.

(304)

Sri Lanka har inte heller kunnat visa att det följer rekommendationerna i punkt 18 i IPOA IUU, där det föreskrivs att enligt bestämmelserna i Unclos ska alla stater vidta åtgärder eller samarbeta med andra stater för att se till att deras medborgare inte stöder eller ägnar sig åt IUU-fiske. Sri Lanka har inte heller kunnat visa att det samarbetar och samordnar verksamhet med andra stater för att förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske enligt vad som föreskrivs i punkt 28 i IPOA IUU.

(305)

Kommissionen har analyserat om Sri Lanka har vidtagit effektiva tillsynsåtgärder mot de operatörer som är skyldiga till IUU-fiske, och om tillräckligt hårda sanktioner har tillämpats för att beröva lagöverträdarna sin vinning av IUU-fiske.

(306)

Det tillgängliga bevismaterialet visar att Sri Lanka inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt internationell lag i fråga om effektiva tillsynsåtgärder. Uppgifterna i bordningsrapporter (84) från vissa kuststaters myndigheter för Sri Lanka-flaggade fiskefartyg som fiskar olagligt utanför Sri Lankas exklusiva ekonomiska zon visar att fartygens märkningar och kravet att ha dokumentation ombord, däribland loggböcker, inte följs av Sri Lanka. Att det finns Sri Lanka-flaggade fartyg i IOTC:s konventionsområde utan giltig märkning och dokumentation ombord visar att Guinea inte tar ansvar för sina fartyg som fiskar på det fria havet enligt vad som föreskrivs i artikel 18.1, 18.2 och 18.3 i Unfsa.

(307)

Det faktum att Sri Lanka-flaggade fartyg fortsätter att fiska olagligt i IOTC:s konventionsområde visar dessutom tydligt att Sri Lanka inte uppfyller kraven i artikel 19.1 i Unfsa där regler om överensstämmelse och tillsyn fastställs för flaggstater. Sri Lanka uppfyller inte heller kraven i artikel 19.1 i Unfsa där det bland annat föreskrivs att sanktionerna ska vara tillräckligt hårda och beröva lagöverträdarna sin vinning av den illegala verksamheten. Sri Lanka har inte heller följt rekommendationerna i punkt 21 i FAO:s internationella handlingsplan för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IPOA IUU) i fråga om effektiva tillsynsåtgärder. Där rekommenderas stater att se till att de sanktioner som utdöms för IUU-fiske med fartyg och, i största möjliga omfattning, för medborgare under deras jurisdiktion, är tillräckligt hårda för att effektivt förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske och beröva lagöverträdarna sin vinning av IUU-fiske.

(308)

Med hänsyn till historien, naturen, omständigheterna, omfattningen och allvaret i samband med det aktuella IUU-fisket har kommissionen beaktat det återkommande IUU-fisket som bedrivits av Sri Lanka-flaggade fartyg fram till 2012.

(309)

Med hänsyn till den befintliga kapaciteten hos Sri Lankas myndigheter bör det noteras att enligt FN:s index för mänsklig utveckling (85) anses Sri Lanka som ett land med medelhög mänsklig utveckling (plats 97 av 187 länder). Detta bekräftas också i bilaga II till förordning (EG) nr 1905/2006 där Sri Lanka finns med i kategorin länder med lägre medelinkomst.

(310)

Utifrån den information som samlades in under det första besöket kan det inte anses att Sri Lankas myndigheter lider brist på ekonomiska resurser, utan snarare den rättsliga och administrativa miljö som krävs samt mänskliga resurser för att utföra sina arbetsuppgifter.

(311)

Det bör också understrykas att i enlighet med rekommendationerna i punkterna 85 och 86 i IPOA IUU om särskilda krav för utvecklingsländer har Europeiska unionen redan finansierat ett särskilt tekniskt stödprogram för bekämpningen av IUU-fiske (86).

(312)

Mot bakgrund av den situation som beskrivs i detta avsnitt av beslutet och utifrån alla fakta som kommissionen har samlat in, samt alla förklaringar som landet har lämnat, kan det fastställas enligt artikel 31.3 och 31.5 i IUU-förordningen att Sri Lanka har misslyckats med att uppfylla sina skyldigheter som flaggstat enligt internationell lag i fråga om samarbete och tillsynsåtgärder.

(313)

Sri Lanka har ratificerat Förenta nationernas havsrättskonvention (Unclos) och Förenta nationernas avtal om fiskbestånd (Unfsa). Sri Lanka är också medlem av IOTC.

(314)

Kommissionen har analyserat all information den bedömer som relevant i samband med Sri Lanka status som medlem av IOTC.

(315)

Kommissionen har också analyserat all information den bedömer som relevant i samband med att Sri Lanka gått med på att tillämpa de bevarande- och förvaltningsåtgärder som antagits av IOTC.

(316)

Det erinras om att IOTC utfärdade en skrivelse om sin oro till Sri Lanka den 22 mars 2011 (87) angående dess överensstämmelserapport för 2011. De främsta anledningarna till oro som togs upp i skrivelsen var att genomföranderapporten lämnades in för sent, överensstämmelsenivån för Sri Lankas fartyg i fråga om VMS och observationssystem, avvikelser i fiskeflottans utvecklingsplan, bristfällig rapportering av bifångster av sköldpadda och sjöfågel, bristfälliga uppgifter om landningar av tredjeländers fartyg i Sri Lankas hamnar och partiell överensstämmelse med kravet på statistisk rapportering.

(317)

Kommissionen analyserade också tillgänglig information från IOTC om hur Sri Lanka följer IOTC:s bevarande- och förvaltningsregler och rapporteringskrav. För detta använde kommissionen IOTC:s överensstämmelserapport för 2011 (88) samt IOTC:s överensstämmelserapport för 2012 (89).

(318)

När det gäller överensstämmelserapporten för 2011 lämnade Sri Lanka inte in: årsrapporter och statistik, uppgifter om bevarande- och förvaltningsåtgärder och uppgifter om kvoter och fångstbegränsningar.

(319)

Enligt tillgängliga uppgifter lämnade Sri Lanka i synnerhet inte in uppgifter till IOTC 2010 om genomföranderapport och nationell rapport till den vetenskapliga kommittén, fiskeflottans utvecklingsplan, förteckning över aktiva fartyg som fiskade tropisk tonfisk under 2006, förteckning över aktiva fartyg som fiskade svärdfisk och långbenad tonfisk under 2007 (enligt resolution 09/02), förteckning över aktiva fartyg (enligt resolution 10/08), preliminär förteckning över IUU-fartyg trots att det hade med 13 egna fartyg i förteckningen (enligt resolution 09/03), bifångst av sköldpadda och sjöfågel (enligt resolution 10/02), fiskefartygens registrering av fångster (enligt resolution 10/03), utsedda hamnar (enligt resolution 10/11).

(320)

När det gäller överensstämmelserapporten för 2012 lämnade Sri Lanka inte in alla nödvändiga uppgifter om statistik, uppgifter om bevarande- och förvaltningsåtgärder och uppgifter om kvoter och fångstbegränsningar.

(321)

När det gäller 2011 lämnade Sri Lanka enligt tillgängliga uppgifter inte in uppgifter eller partiella uppgifter om installation av VMS för alla fartyg över 15 meter och en sammanfattning av alla VMS-register (enligt resolutionerna 06/03 och 10/01), fiskeflottans utvecklingsplan, (enligt resolution 09/02), förteckning över aktiva fartyg (enligt resolution 10/08), förbud mot fiske av alla sorters rävhaj och rapport för havssköldpadda (enligt resolutionerna 10/12 och 09/06), regionala observatörsprogram (enligt resolution 11/04), en utsedd behörig myndighet och inspektionsrapporter för hamninspektioner (enligt resolution 10/11), fartyg och medborgare identifierade som inblandade i IUU-fiske (enligt resolutionerna 11/03 och 07/01).

(322)

Ett antal faktorer upptäcktes också under det första besöket i Sri Lanka. Sri Lanka-flaggade fiskefartyg som fiskar i IOTC:s konventionsområde, utanför Sri Lankas exklusiva ekonomiska zon, kunde inte övervakas eftersom det inte fanns VMS. Sri Lanka hade ingen lagstiftning som föreskriver fångstrapportering. Det fanns inga riktlinjer eller metoder för landningar från tredjeländers fartyg, särskilt i fall med nekade landningar som inte anmäls till fartygets flaggstat. Under besöket identifierades flera uppenbara brister i fråga om övervakning och kontroll.

(323)

Sri Lankas underlåtelse att förse IOTC med de uppgifter som avses i skälen 316–321 visar att Sri Lanka inte har följt sina skyldigheter som flaggstat enligt FN:s havsrättskonvention (Unclos) och FN:s avtal om fiskbestånd (Unfsa).

(324)

De tillkortakommanden som uppdagades under det första besöket och som redovisas i skäl 322 ger ytterligare bevis för Sri Lankas underlåtelse att uppfylla sina skyldigheter som flaggstat enligt kraven i Unfsa.

(325)

Underlåtelsen att lämna uppgifter om bevarande- och förvaltningsåtgärder, kvoter och fångstbegränsningar, årsrapporter och statistik underminerar Sri Lankas förmåga att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 117 och 118 i Unclos, där det föreskrivs att stater är skyldiga att anta nationella åtgärder för sina medborgare för att bevara de levande resurserna i det fria havet och samarbeta om bevarande- och förvaltningsåtgärder för de levande resurserna i det fria havet.

(326)

Sri Lanka har, i strid med bestämmelserna i artikel 18.3 a i Unfsa, inte kontroll över fartygen på det fria havet. Sri Lanka har lämnat in en förteckning på över 3 000 godkända fartyg till IOTC, trots att det inte har någon lagstiftning för att förse dessa fartyg med giltiga fiskelicenser. Det innebär att denna del av Sri Lankas fiskeflotta hade en licens som tillät dem att stanna till havs mer än en dag och fiskade olagligt i IOTC:s konventionsområde, utanför Sri Lankas exklusiva ekonomiska zon.

(327)

Sri Lanka uppfyller inte sina skyldigheter enligt artikel 18.3 b i Unfsa eftersom det saknar lagstiftning om licenser och drift för fartyg som för dess flagg och fiskar på det fria havet.

(328)

Sri Lanka uppfyller inte kraven på registrering och rapportering i rätt tid i artikel 18.3 e i Unfsa eftersom det inte har lämnat in uppgifter till IOTC om fiskeflottans utvecklingsplan, en förteckning över aktiva fartyg och rapporten om havssköldpaddor.

(329)

Sri Lanka uppfyller inte heller sina skyldigheter enligt artikel 18.3 f i Unfsa eftersom det inte följer IOTC:s krav på VMS i sina fartyg, saknar inspektionssystem och saknar medel för att övervaka landningar i hamnar utanför Sri Lanka.

(330)

Sri Lanka uppfyller inte villkoren i artikel 18.3 g i Unfsa eftersom det saknas observationssystem i enlighet med IOTC:s krav och de uppgifter som samlades in under det första besöket om Sri Lankas myndigheters kapacitet för övervakning och kontroll.

(331)

Analysen av skälen 326–330 visar tydligt att Sri Lankas agerande är ett brott mot artikel 18.3 i Unfsa.

(332)

Sri Lanka uppfyller inte sina skyldigheter enligt artikel 23 i Unfsa eftersom det inte har lämnat in hamninspektionsrapporten till IOTC.

(333)

Enligt vad som anges i skälen 316–321 visar uppgifter från IOTC att Sri Lanka inte uppfyller sina skyldigheter enligt artikel 117 i Unclos och artikel 18 i Unfsa i fråga om bevarande- och förvaltningsåtgärder.

(334)

Det bör slutligen noteras att i strid med rekommendationerna i punkterna 25, 26 och 27 i FAO:s internationella handlingsplan för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IPOA IUU) har Sri Lanka inte tagit fram någon nationell handlingsplan mot IUU-fiske.

(335)

Mot bakgrund av den situation som beskrivs i detta avsnitt av beslutet och utifrån alla fakta som kommissionen har samlat in, samt de förklaringar som landet har lämnat, kan det fastställas enligt artikel 31.3 och 31.6 i IUU-förordningen att Sri Lanka har misslyckats med att uppfylla sina skyldigheter som flaggstat enligt internationell lag i fråga om internationella bestämmelser, förordningar och bevarande- och förvaltningsåtgärder.

(336)

Det erinras om att enligt FN:s index för mänsklig utveckling (90) anses Sri Lanka som ett land med medelhög mänsklig utveckling (plats 97 av 187 länder). Detta bekräftas också i bilaga II till förordning (EG) nr 1905/2006 där Sri Lanka finns med i kategorin länder med lägre medelinkomst.

(337)

Med hänsyn till den klassificeringen kan Sri Lanka inte anses som ett land som har särskilda begränsningar på grund av sin utvecklingsnivå. Det finns inga bevis som styrker att Sri Lanka har misslyckats med att uppfylla sina skyldigheter enligt internationell lag på grund av bristande utvecklingsnivå. Det finns inte heller några konkreta bevis för att de uppdagade bristerna i övervakning och kontroll av fisket skulle bero på brister i kapacitet och infrastruktur. Av de orsaker som anges i skäl 336 framgår att underlåtelsen att följa internationella lagar är direkt kopplad till att det saknas lämpliga rättsliga instrument och motvilja mot att vidta effektiva åtgärder.

(338)

Det bör också noteras att Europeiska unionen 2012 finansierade en särskild teknisk stödåtgärd i Sri Lanka för att bekämpa IUU-fiske (91).

(339)

Mot bakgrund av den situation som beskrivs i detta avsnitt av beslutet och utifrån alla fakta som kommissionen har samlat in, samt alla förklaringar som landet har lämnat, kan det fastställas enligt artikel 31.7 i IUU-förordningen att Sri Lankas utveckling och resultat i fråga om fisket inte har satts ned av utvecklingsnivån.

(340)

Mellan den 29 mars och 1 april 2011 besökte kommissionen Republiken Togo (Togo) med stöd av Europeiska fiskerikontrollbyrån inom ramen för det administrativa samarbete som avses i artikel 20.4 i IUU-förordningen.

(341)

Syftet med besöket var att kontrollera uppgifter om Togos förfaranden för genomförande, kontroll och tillsyn av lagar, förordningar och bevarande- och förvaltningsåtgärder som deras fiskefartyg måste följa, vilka åtgärder som Togo har vidtagit för att genomföra sina åtaganden i bekämpningen av IUU-fiske och för att uppfylla de krav och punkter som gäller genomförandet av Europeiska unionens fångstcertifieringssystem.

(342)

Kommissionen begärde skriftliga förklaringar från Togo den 11 maj 2011 och 5 juli 2011 som uppföljning till besöket.

(343)

Togo lämnade in skriftliga kommentarer och uppgifter den 17 maj 2011, 14 juli 2011, 19 juli 2011 och 26 juli 2011.

(344)

Togo är inte avtalsslutande part eller samarbetande icke-medlem i någon regional fiskeriorganisation. Togo är medlem i Fiskerikommittén för östra Centralatlanten (Cecaf) och Fiskerikommittén för västra Guineabukten (FCWC) som är regionala rådgivande fiskeriorgan. Syftet med Cecaf är att främja hållbar utveckling för levande marina resurser inom sitt behörighetsområde genom lämplig förvaltning och utveckling av fisket. Syftet med FCWC är att främja samarbete mellan avtalsparterna för att genom lämplig förvaltning, bevarande och optimalt nyttjande av de levande marina tillgångar som omfattas av FCWC-konventionen och uppmuntra hållbar utveckling av fisket av dessa resurser.

(345)

Togo har ratificerat Unclos.

(346)

För att utvärdera hur Togo uppfyller sina internationella skyldigheter som flagg-, hamn-, kust- eller marknadsstat i det internationella avtal som nämns i skäl 345 och de skyldigheter som fastställs av de regionala fiskeriorganisationer som nämns i skäl 347, samlade kommissionen in och analyserade alla de uppgifter den ansåg krävdes för ändamålet.

(347)

Kommissionen använde tillgängliga uppgifter som publicerats av regionala fiskeriorganisationer, nämligen Iccat, CCAMLR, WCPFC, NEAFC, Nafo och Seafo, antingen i form av rapporter om överensstämmelse eller i form av förteckningar över IUU-fartyg samt offentlig information från NMFS-rapporten och den slutliga tekniska rapporten för stöd till genomförandet av FCWC:s regionala handlingsplan mot IUU-fiske som publicerats av FCWC.

(348)

Kommissionen har analyserat skyldigheterna för Togo som flagg-, hamn-, kust- eller marknadsstat i enlighet med artikel 31.3 i IUU-förordningen. I detta syfte tog kommissionen hänsyn till parametrarna i artikel 31.4-7 i IUU-förordningen.

(349)

Kommissionen fastslog utifrån informationen i de regionala fiskeriorganisationernas förteckningar över IUU-fartyg att ett antal IUU-fartyg i denna förteckning förde Togos flagg efter att de förts in i dessa förteckningar (92). Dessa fartyg är Aldabra (förtecknat medan det förde Togos flagg), Amorinn, Cherne, Kuko (förtecknat medan det förde Togos flagg), Lana, Limpopo, Murtosa (förtecknat medan det förde Togos flagg), Pion, Seabull 22, Tchaw (förtecknat medan det förde Togos flagg), Xiong Nu Baru 33 (förtecknat medan det förde Togos flagg).

(350)

Dessutom ska det noteras att enligt artikel 94.1 och 94.2 i Unclos ska varje stat ansvara under sin lag för alla fartyg som för dess flagg och kontrollera dem. Kommissionen anser att det faktum att det finns IUU-fartyg som är med i de regionala fiskeriorganisationernas IUU-förteckningar som för Togos flagg efter att de tagits upp i dessa förteckningar är ett tydligt tecken på att Togo har misslyckats med att följa sina skyldigheter som flaggstat enligt internationell lag. Genom att Togo har ovannämnda, återkommande IUU-fartyg har det misslyckats med att ta sitt ansvar, att uppfylla de regionala fiskeriorganisationernas bevarande- och förvaltningsåtgärder, och se till att dess fartyg inte ägnar sig åt någon verksamhet som undergräver verkningarna av dessa åtgärder.

(351)

Enligt artikel 94 i Unclos ska en flaggstat se till att alla fartyg som för dess flagg följer reglerna och är rättsligt ansvarig under sin lag för alla fartyg som för dess flagg och deras kapten, befäl och besättning. Det noteras även att flaggstaten enligt artikel 117 i Unclos är skyldig att vidta åtgärder eller samarbeta med andra stater för att vidta sådana åtgärder för sina respektive medborgare som krävs för att bevara de levande resurserna i det fria havet. I detta avseende noteras att det faktum att ett antal IUU-fartyg i de regionala fiskeriorganisationernas IUU-förteckningar under längre tid förde Togos flagg efter att de förts in i dessa förteckningar visar på Togos misslyckande med att uppfylla sina skyldigheter enligt Unclos.

(352)

Det erinras också om att i enlighet med artikel 118 i Förenta nationernas havsrättskonvention (Unclos) måste stater samarbeta för att bevara och förvalta levande resurser i det fria havet. Det faktum att det finns ett antal IUU-fartyg i de regionala fiskeriorganisationernas IUU-förteckningar som förde Togos flagg efter att de förts in i dessa förteckningar, och som fortfarande bedriver fiske, visar att Togo har misslyckats med att uppfylla sina skyldigheter som flaggstat. Fiskefartyg som klassats som IUU underminerar bevarandet och förvaltningen av levande resurser.

(353)

Det faktum att det finns ett antal IUU-fartyg i de regionala fiskeriorganisationernas IUU-förteckningar som förde Togos flagg efter att de förts in i dessa förteckningar är också ett brott mot artikel 217 i Unclos, enligt vilken flaggstater måste vidta särskilda åtgärder för att se till att internationella regler följs, utreda misstänkta överträdelser och vidta lämpliga sanktioner vid alla överträdelser.

(354)

Det faktum att ett antal IUU-fartyg i de regionala fiskeriorganisationernas IUU-förteckningar förde Togos flagga efter att de förts in i dessa förteckningar visar också på Togos oförmåga att följa rekommendationerna i FAO:s internationella handlingsplan (IPOA IUU). I punkt 34 i handlingsplanen rekommenderas att stater ska se till att fiskefartyg som för deras flagg inte bedriver eller stöder IUU-fiske.

(355)

Det är också relevant att nämna att Togo förekommer i rapporten från tillsynsmyndigheten NMFS. Enligt NMFS-rapporten användes flera fartyg under Togos flagg för fiskeverksamhet som bröt mot CCAMLR:s bevarande- och förvaltningsåtgärder (93). I NMFS-rapporten identifieras inte Togo som ett land med fartyg som bedriver IUU-fiske, eftersom vissa åtgärder (avregistrering) har vidtagits för att motarbeta det illegala fisket som Togo-flaggade fartyg bedriver. Oro uttrycks dock i NMFS-rapporten över att IUU-fisket motarbetas genom att fartyg avregistreras, i stället för att andra sanktioner tillämpas.

(356)

Mot bakgrund av den situation som förklaras i detta avsnitt av beslutet och på grundval av de fakta som kommissionen har samlat in, samt alla förklaringar som landet har lämnat, kan det fastställas enligt artikel 31.3 och 31.4 a i IUU-förordningen att Togo har misslyckats med att uppfylla sina skyldigheter som flaggstat enligt internationell lag i fråga om IUU-fartyg och IUU-fiske som bedrivits eller fått stöd av fiskefartyg som för landets flagg eller av dess medborgare, och inte har vidtagit tillräckliga åtgärder för att motarbeta dokumenterat och återkommande IUU-fiske från fartyg som tidigare förde dess flagg.

(357)

När det gäller huruvida Togo samarbetar effektivt med kommissionen i utredningar av IUU-fiske och liknande verksamhet noteras det att bevis som kommissionen har samlat in visar att Togo har misslyckats med att uppfylla sina skyldigheter som flaggstat enligt internationell lag.

(358)

Vid flera tillfällen har kommissionen begärt att Togo ska vidta nödvändiga korrigerande åtgärder mot Togo-flaggade fartyg som är verksamma i CCAMLR:s område och som finns med i CCAMLR:s förteckning över IUU-fartyg. Det var först efter att kommissionen sänt tre påminnelsebrev som Togo utfärdade avregistreringscertifikat till nio av sina fartyg, och angav kommissionens brev i skälen i dessa certifikat. Två andra togolesiska fiskefartyg avregistrerades också efter att kommissionen begärt flera klargöranden om deras status. Bortsett från att Togo har avregistrerat dessa fartyg från fartygsregistret har det inte vidtagit några andra åtgärder för att motarbeta det väletablerade och återkommande IUU-fisket.

(359)

Genom att Togo agerade på det sätt som beskrivs i skäl 358 har det underlåtit att uppfylla villkoren i artikel 94.2 b i Unclos, där det föreskrivs att en flaggstat är rättsligt ansvarig under sin lag för alla fartyg som för dess flagg och deras kapten, befäl och besättning.

(360)

Kommissionen har analyserat om Togo har vidtagit effektiva tillsynsåtgärder mot de operatörer som är skyldiga till IUU-fiske, och om tillräckligt hårda sanktioner har tillämpats för att beröva lagöverträdarna sin vinning av IUU-fiske.

(361)

Det tillgängliga bevismaterialet visar att Togo inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt internationell lag i fråga om effektiva tillsynsåtgärder. I detta avseende noteras att det finns ett antal IUU-fartyg i de regionala fiskeriorganisationernas IUU-förteckningar som förde Togos flagg efter att de förts in i dessa förteckningar. Att det finns sådana IUU-fartyg visar att Togo inte tar ansvar för sina fartyg som fiskar på det fria havet enligt vad som föreskrivs i artikel 94 i Unclos.

(362)

När det gäller överensstämmelse och tillsyn visade besöket att Togo inte har någon specifik lagstiftning för att motarbeta IUU-fiske. Den enda åtgärd som vidtas är att avregistrera fartyg. En sådan åtgärd leder dock inte till att olagligt fiske med fartyg utreds eller att sanktioner för överträdelser utdöms. Att ett fartyg avregistreras innebär verkligen ingen garanti för att lagöverträdarna bestraffas för sina handlingar och berövas vinningen från sina handlingar. Det enkla administrativa beslutet att avregistrera ett fiskefartyg från registret utan att ta tillvara möjligheten att utdöma straff är en handling som inte ger avskräckande effekter. En sådan handling ger inte flaggstaten kontroll över fiskefartygen enligt kraven i artikel 94 i Unclos. Togos agerande i fråga om överensstämmelse och tillsyn är inte i linje med punkt 18 i IPOA IUU, där det föreskrivs att enligt bestämmelserna i Unclos ska alla stater vidta åtgärder eller samarbeta med andra stater för att se till att deras medborgare inte stöder eller ägnar sig åt IUU-fiske. Togo har inte heller följt rekommendationerna i punkt 21 i IPOA IUU för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske. Där rekommenderas stater att se till att de sanktioner som utdöms för IUU-fiske med fartyg och, i största möjliga omfattning, för medborgare under deras jurisdiktion, är tillräckligt hårda för att effektivt förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske och beröva lagöverträdarna sin vinning av den illegala verksamheten.

(363)

Togos underlåtelse att uppfylla sina skyldigheter bekräftas också i brevväxlingen mellan kommissionen och Togo, och i diskussioner som fördes under kommissionens besök i Togo. Togo förklarade vid flera tillfällen att det inte finns några bestämmelser i dess lagstiftning om sanktioner för IUU-fiske.

(364)

Med hänsyn till historien, naturen, omständigheterna, omfattningen och allvaret i samband med det aktuella IUU-fisket har kommissionen beaktat det återkommande IUU-fisket som bedrivits av Togo-flaggade fartyg fram till 2012.

(365)

Med hänsyn till den befintliga kapaciteten hos de togolesiska myndigheterna bör det noteras att enligt FN:s index för mänsklig utveckling (94) anses Togo som ett land med låg mänsklig utveckling (plats 162 av 187 länder). Detta bekräftas också i bilaga II till förordning (EG) nr 1905/2006 där Togo finns med i kategorin minst utvecklade länder. I detta avseende kan de ekonomiska och administrativa begränsningarna för de behöriga myndigheterna anses vara en faktor som underminerar Togos förmåga att uppfylla sina skyldigheter i fråga om samarbete och tillsyn. Det erinras dock att bristerna inom samarbete och tillsyn är kopplade till bristen på lämplig lagstiftning som gör det möjligt att följa upp åtgärderna, snarare än kapaciteten hos de behöriga myndigheterna.

(366)

Det bör dessutom påpekas att i enlighet med rekommendationerna i punkterna 85 och 86 i IPOA IUU om särskilda krav för utvecklingsländer hjälpte Europeiska unionen Togo att genomföra IUU-förordningen genom ett tekniskt stödprogram som finansierades av kommissionen (95).

(367)

Mot bakgrund av den situation som beskrivs i detta avsnitt av beslutet och utifrån alla fakta som kommissionen har samlat in, samt alla förklaringar som landet har lämnat, kan det fastställas enligt artikel 31.3 och 31.5 i IUU-förordningen att Togo har misslyckats med att uppfylla sina skyldigheter som flaggstat enligt internationell lag i fråga om samarbete och tillsynsåtgärder.

(368)

Togo har endast ratificerat Unclos och är inte avtalsslutande part eller samarbetande icke-medlem i någon regional fiskeriorganisation.

(369)

Kommissionen har analyserat all information den bedömer som relevant i samband med Togo från FCWC och CCAMLR.

(370)

I detta sammanhang noteras att Togo är medlem i FCWC som är ett regionalt rådgivande fiskeriorgan. Det tredje mötet för FCWC:s ministerkonferens ägde rum i december 2009, det antog FCWC:s regionala handlingsplan om IUU-fiske i havsområdena i FCWC:s medlemsländer (FCWC RPOA). Ministrarna uppdrog åt ministerkonferensens ordförandeskap och FCWC:s generalsekreterare ”att vidta alla nödvändiga åtgärder för att genomföra den regionala planen” (96). Det första mötet i FCWC:s arbetsgrupp för bekämpning av IUU-fiske ägde rum i Ghana mellan den 28 och 30 april 2010. Mötet rekommenderade och godkände en arbetsordning som omfattar vissa genomförbara åtgärder (metoder för fartygsregistrering, samarbete mellan FCWC:s medlemsländer för att öka medvetenheten, en överenskommelse om åtgärder för hamnstater och upprättande av en förteckning över fartyg för industriellt fiske godkända i varje FCWC-medlemsland som ska föras på nationell nivå) (97).

(371)

När det gäller den situation som förklaras i skäl 370 noteras att från brevväxlingen och kommissionens besök i Togo framgår det inte att Togo har vidtagit några steg för att genomföra den regionala handlingsplanen FCWC RPOA eller rekommendationerna från det första mötet i FCWC:s arbetsgrupp mot IUU-fiske.

(372)

Under 2010 och 2011 rapporterade dessutom CCAMLR flera observationer av Togo-flaggade IUU-fartyg eller IUU-fartyg i de regionala fiskeriorganisationernas IUU-förteckningar som förde Togos flagg efter att de förts in i dessa förteckningar. Exempel på sådana meddelanden hittas i CCAMLR:s cirkulär som skickas till medlemmarna (98): dokument COMM CIRC 10/11 Observationer av IUU-listade fartyg Typhoon-1 och Draco I, dokument 10/23 Observationer av IUU-listade fartyg Typhoon-1 och Draco I, dokument 10/37 Observation av det IUU-listade fartyget Bigaro, dokument 10/38 Uppdatering av IUU-förteckning för icke avtalsslutande part – Triton I (bytt namn – Zeus och flagga – Togo), dokument 10/72 Observation av IUU-listat fartyg Bigaro, dokument 10/133 Observation av IUU-listat fartyg Kuko (f.d. Typhoon 1), dokument 11/03 Observationer av IUU-listade fartyg och uppdateringar av IUU-förteckning för icke avtalsslutande part – Typhoon-1, Zeus och Bigaro.

(373)

CCAMLR tog också upp uppgifter om att Togo under 2010 uppgav sig ha avregistrerat fartygen Bigaro, Carmela, Typhoon-1, Chu Lim, Rex och Zeus, som nu alla ingick i förteckningen för icke avtalsslutande parters IUU-fartyg. Enligt flera efterföljande observationsrapporter förde dock flera av de berörda fartygen fortfarande Togos flagg (se CCAMLR:s dokument Scic-10/4) (99).

(374)

Under det besök som kommissionen gjorde framgick dessutom att de togolesiska myndigheterna saknar den lagstiftning och övervakningskapacitet som krävs för att landet ska kunna fullfölja sina skyldigheter som flaggstat.

(375)

Genom att Togo agerade på det sätt som beskrivs i detta avsnitt av beslutet har det underlåtit att uppfylla villkoren i artikel 94.2 b i Unclos, där det föreskrivs att en flaggstat är rättsligt ansvarig under sin lag för alla fartyg som för dess flagg och deras kapten, befäl och besättning. Avregistrering av fiskefartyg är inte i sig en tillräcklig åtgärd för en flaggstat, eftersom åtgärden inte avhjälper den illegala aktiviteten, inte garanterar att det illegala fisket bestraffas genom tillämpning av administrativa åtgärder eller rättsliga sanktioner fastställda i lag, och ger fiskefartygen frihet att fortsätta bryta mot internationellt fastställda bevarande- och förvaltningsåtgärder.

(376)

Under det besök som kommissionen gjorde framgick dessutom att det i de togolesiska förfarandena för fartygsregistrering inte tas hänsyn till fartygens eventuella tidigare IUU-verksamhet. Denna förvaltningsmetod, som kan locka IUU-operatörer att registrera IUU-fartyg, är inte i linje med artikel 94 i Unclos.

(377)

Det bör slutligen noteras att i strid med rekommendationerna i punkterna 25, 26 och 27 i FAO:s internationella handlingsplan för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IPOA IUU) har Togo inte tagit fram någon nationell handlingsplan mot IUU-fiske.

(378)

Mot bakgrund av den situation som beskrivs i detta avsnitt av beslutet och utifrån alla fakta som kommissionen har samlat in, samt alla förklaringar som landet har lämnat, kan det fastställas enligt artikel 31.3 och 6 i IUU-förordningen att Togo har misslyckats med att uppfylla sina skyldigheter som flaggstat enligt internationell lag i fråga om internationella bestämmelser, förordningar och bevarande- och förvaltningsåtgärder.

(379)

Det erinras om att enligt FN:s index för mänsklig utveckling (100) anses Togo som ett land med låg mänsklig utveckling (plats 162 av 187 länder). Detta bekräftas också i bilaga II till förordning (EG) nr 1905/2006 där Togo finns med i kategorin minst utvecklade länder. Med hänsyn till Togos klassificering har kommissionen analyserat om de uppgifter den har samlat in kan kopplas till dess särskilda begränsningar som utvecklingsland.

(380)

Trots att särskilda kapacitetsbegränsningar kan förekomma i allmänhet i fråga om kontroll och övervakning, rättfärdigar inte Togos särskilda begränsningar till följd av utvecklingsnivån att det saknas särskilda bestämmelser i den nationella lagstiftningen som hänvisar till internationella rättsliga instrument för att bekämpa, motverka och undanröja IUU-fiske. Begränsningarna rättfärdigar inte heller Togos underlåtelse att inrätta ett sanktionssystem för överträdelser av internationella bevarande- och förvaltningsåtgärder i fråga om fiske på det fria havet.

(381)

Togo har bett om stöd från Europeiska unionen i bekämpningen av IUU-fiske. Det bör också noteras att Europeiska unionen redan har finansierat en särskild teknisk stödåtgärd Granskning och revidering av fiskerilagen från 1998 och dess genomförandeförordningar i Republiken Togo (101) samt en särskild teknisk stödåtgärd i Togo för att bekämpa IUU-fiske (102).

(382)

Efter kommissionens besök meddelade Togo att vissa åtgärder skulle införas för de fartyg som ägs av främmande bolag. Fram till i dag har dock ingen tydlig lagstiftning införts eller genomförts. Slutsatsen är därför att Togo inte kan åberopa bristande administrativ kapacitet för att undvika sina internationella skyldigheter, eftersom kommissionen har tagit hänsyn till Togos utvecklingsbegränsningar och erbjudit lämpligt stöd.

(383)

Mot bakgrund av den situation som beskrivs i detta avsnitt av beslutet och utifrån alla fakta som kommissionen har samlat in, samt alla förklaringar som landet har lämnat, kan det fastställas enligt artikel 31.7 i IUU-förordningen att Togos utvecklingsstatus kan ha satts ned av dess utvecklingsnivå. Med hänsyn till karaktären hos Togos fastställda tillkortakommanden kan dock inte utvecklingsnivån ursäkta eller rättfärdiga Togos hela uppträdande som flaggstat i fråga om fiske och bristen på agerande för att förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske.

(384)

Mellan den 23 och 25 januari 2012 besökte kommissionen Republiken Vanuatu (Vanuatu) med stöd av Europeiska fiskerikontrollbyrån inom ramen för det administrativa samarbete som avses i artikel 20.4 i IUU-förordningen.

(385)

Syftet med besöket var att kontrollera uppgifter om Vanuatus förfaranden för genomförande, kontroll och tillsyn av lagar, förordningar och bevarande- och förvaltningsåtgärder som deras fiskefartyg måste följa, vilka åtgärder som Vanuatu har vidtagit för att genomföra sina åtaganden i bekämpningen av IUU-fiske och för att uppfylla de krav och punkter som gäller genomförandet av Europeiska unionens fångstcertifieringssystem.

(386)

Slutrapporten från besöket sändes till Vanuatu den 14 februari 2012.

(387)

Vanuatus kommentarer om slutrapporten från besöket mottogs den 11 maj 2012.

(388)

Vanuatu är avtalsslutande part i IATTC, Iccat, WCPFC och IOTC. Vanuatu är samarbetande icke-medlem i CCAMLR. Vanuatu har ratificerat Förenta nationernas havsrättskonvention (Unclos) och Förenta nationernas avtal om fiskbestånd (Unfsa).

(389)

För att utvärdera hur Vanuatu uppfyller sina internationella skyldigheter som flagg-, hamn-, kust- eller marknadsstat i de internationella avtal som nämns i skäl 388 och de skyldigheter som fastställs av de regionala fiskeriorganisationer som nämns i skäl 388, samlade kommissionen in och analyserade alla de uppgifter den ansåg krävdes för ändamålet.

(390)

Kommissionen använde information från tillgängliga uppgifter som publicerats av Iccat, IOTC och WCPFC.

(391)

Kommissionen har analyserat skyldigheterna för Vanuatu som flagg-, hamn-, kust- eller marknadsstat i enlighet med artikel 31.3 i IUU-förordningen. I detta syfte tog kommissionen hänsyn till parametrarna i artikel 31.4–7 i IUU-förordningen.

(392)

Kommissionen fastställde utifrån uppgifter från de regionala fiskeriorganisationernas förteckningar över IUU-fartyg att ett Vanuatu-flaggat fartyg hade förts in i IOTC:s förteckning över IUU-fartyg 2010 (103). Fartyget var Jupiter No. 1. IOTC beslutade sedan under sitt 14:e möte att ta bort fartyget från IUU-förteckningen, på grund av det åtagande som Vanuatu gjort att avregistrera fartyget från sitt fartygsregister och informera WCPFC om fartygets situation (104).

(393)

Kommissionen fastställde utifrån uppgifter från de regionala fiskeriorganisationernas förteckningar över IUU-fartyg att ett fartyg vid namn Balena (105), tidigare registrerat i Vanuatu och inblandat i IUU-fiske i sydafrikanska vatten, hade förts in i IOTC:s IUU-förteckning 2010, men senare tagits bort från förteckningen efter att Vanuatu visat upp ett makulerat certifikat för fartyget (106).

(394)

Fartyget hade också förts in i Europeiska unionens förteckning över IUU-fartyg 2010 (107), men togs bort från förteckningen 2011.

(395)

I detta avseende erinras om att enligt artikel 18.1 och 18.2 i Förenta nationernas avtal om fiskbestånd (Unfsa) är flaggstaten ansvarig för sina fartyg som fiskar på det fria havet. Kommissionen anser att det faktum att Vanuatu har ovannämnda IUU-fartyg som fiskar olagligt i IOTC:s konventionsområde tydligt visar att Vanuatu har misslyckats med att ta sitt ansvar, att uppfylla de regionala fiskeriorganisationernas bevarande- och förvaltningsåtgärder, och se till att dess fartyg inte ägnar sig åt någon verksamhet som undergräver verkningarna av dessa åtgärder

(396)

Enligt artikel 19.1 och 19.2 i Unfsa måste flaggstaten se till att de fartyg som för dess flagg uppfyller de regionala fiskeriorganisationernas bevarande- och förvaltningsåtgärder. Flaggstaterna måste också genomföra snabba utredningar och rättsliga förfaranden. Flaggstaten ska också vidta lämpliga sanktioner, avskräcka från upprepade överträdelser och beröva lagöverträdarna vinningen från deras illegala verksamhet. I detta avseende noteras att det faktum att det finns IUU-fartyg i de regionala fiskeriorganisationernas IUU-förteckningar som för Vanuatus flagg visar på Vanuatus misslyckande med att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 19.1 och 19.2 i Unfsa. Vanuatus agerande verkar enbart fokusera på korrigerande åtgärder i samband med den regionala fiskeriorganisationen, och inte en fullständig uppsättning lämpliga sanktioner för de begådda överträdelserna.

(397)

Vanuatus misslyckande med att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 19 i Unfsa bekräftas också av den information som samlades in under kommissionens besök. Enligt vad som förklaras i skälen 402 och 403 framkom det under besöket att de behöriga myndigheterna i Vanuatu bröt mot alla kraven i artikel 19.1 och 19.2 i Unfsa, och därför underminerar Vanuatus ansvar som flaggstat att motarbeta IUU-fiske som bedrivs av fartyg som för dess flagg.

(398)

Mot bakgrund av den situation som förklaras i detta avsnitt av beslutet och på grundval av de fakta som kommissionen har samlat in, samt de förklaringar som landet har lämnat, kan det fastställas enligt artikel 31.3 och 31.4 a i IUU-förordningen att Vanuatu har misslyckats med att uppfylla sina skyldigheter som flaggstat enligt internationell lag i fråga om IUU-fartyg och IUU-fiske som bedrivits eller fått stöd av fiskefartyg som för landets flagg eller av dess medborgare, och inte har vidtagit tillräckliga åtgärder för att motarbeta dokumenterat och återkommande IUU-fiske från fartyg som tidigare förde dess flagg.

(399)

Kommissionen har analyserat om Vanuatu har vidtagit effektiva tillsynsåtgärder mot de operatörer som är skyldiga till IUU-fiske, och om tillräckligt hårda sanktioner har tillämpats för att beröva lagöverträdarna sin vinning av IUU-fiske.

(400)

Det noteras att Vanuatu inte har följt IOTC:s resolution 09/03 om upprättande av en förteckning över fartyg som antas ha bedrivit IUU-fiske i IOTC-området. Vanuatu har inte uppfyllt kravet från IOTC att lämna in sina synpunkter till IOTC om strykningen av några IUU-fartyg från olika länder från IOTC:s förteckning över IUU-fartyg för 2011 (108).

(401)

Genom att Vanuatu agerade på det sätt som beskrivs i skäl 400 har det underlåtit att uppfylla villkoren i artikel 20 i Unfsa, där det föreskrivs vilka regler och förfaranden som stater måste följa i fråga om internationellt tillsynssamarbete för att genomföra lokala och regionala bevarande- och förvaltningsåtgärder.

(402)

När det gäller de tillsynsåtgärder som Vanuatu har infört framkom det under kommissionens besök i Vanuatu att trots att Vanuatu-flaggade fartyg som tillåts fiska i internationella vatten måste följa internationella skyldigheter, finns det inga särskilda bestämmelser och åtgärder i Vanuatus rättssystem för att för att motarbeta fiskeöverträdelser som begås på det fria havet och för att förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske. Av den information som samlades in under besöket framkom det att sanktioner aldrig tillämpas mot Vanuatu-flaggade fartyg som fiskar i vatten utanför Vanuatus jurisdiktion. Trots att Vanuatu har undertecknat Unfsa, som är det främsta internationellt erkända rättsinstrumentet för förvaltning av långvandrande fiskbestånd och förvaltning av fiske i internationella vatten, har inte Vanuatu införlivat detta avtal i sitt rättssystem.

(403)

Bristen på specifika rättsliga bestämmelser om fiskeöverträdelser som begås på det fria havet är ett tydligt tecken på att Vanuatu inte följer villkoren i artikel 94.2 b i Unclos, där det föreskrivs att en flaggstat är rättsligt ansvarig under sin lag för alla fartyg som för dess flagg och deras kapten, befäl och besättning. Bristen på specifika rättsliga bestämmelser om fiskeöverträdelser som begås på det fria havet visar att Vanuatu inte uppfyller sina skyldigheter för sina fartyg som fiskar på det fria havet enligt vad som föreskrivs i artikel 18.1 i Unfsa.

(404)

Vanuatu har inte heller kunnat visa att det följer rekommendationerna i punkt 18 i IPOA IUU, där det föreskrivs att enligt bestämmelserna i Unclos ska alla stater vidta åtgärder eller samarbeta med andra stater för att se till att deras medborgare inte stöder eller ägnar sig åt IUU-fiske. Vanuatu har inte heller antagit någon nationell handlingsplan för att förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske. Vanuatu har inte heller kunnat visa att det samarbetar och samordnar verksamhet med andra stater för att förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske enligt vad som föreskrivs i punkt 28 i IPOA IUU.

(405)

Det framkom också att Vanuatu inte har administrativa sanktioner för att ekonomiskt bestraffa fiskeoperatörer som bedriver olagligt fiske. Dessutom är de straffrättsliga påföljder som föreskrivs i Vanuatus rättssystem minimala. Under det besök som kommissionen gjorde framkom att trots att det allmänna högsta bötesstraffet i Vanuatus lagstiftning ligger på 100 000 000 vatu (omkring 830 000 euro) för överträdelser av villkoren för internationella fisketillstånd (109), har aldrig några fartyg dömts till en sanktion som motsvarar det högsta bötesstraffet för olagligt fiske på det fria havet. Det högsta bötesstraffet kan inte heller tillämpas på några av de allvarligaste och oftast återkommande överträdelserna av internationella skyldigheter, som underlåtelsen att meddela fångstuppgifter eller att följa reglerna för inspektioner. I alla dessa fall har bötessummorna varit mycket låga och begränsats till högsta 1 000 000 (omkring 8 300 euro) (110). Nivån på dessa sanktioner är uppenbart otillräcklig och helt klart inte i proportion till allvaret hos de aktuella överträdelserna, den potentiella effekten av överträdelserna och den potentiella vinst som kan uppkomma av denna olagliga verksamhet.

(406)

Med hänsyn till den situation som förklaras i skäl 405 dras slutsatsen att sanktionsnivån för IUU-överträdelser i Vanuatus lagstiftning inte är i linje med artikel 19.2 i Unfsa, där det föreskrivs att tillämpliga straffpåföljder med avseende på sådana överträdelser ska vara av sådan dignitet att efterlevnaden av de krav som ställs i FAO:s iakttagandeavtal effektivt säkerställs och att lagöverträdarna berövas den vinning som härrör från deras illegala verksamhet. Vanuatu har inte heller följt rekommendationerna i punkt 21 i IPOA IUU i fråga om effektiva tillsynsåtgärder. Där rekommenderas stater att se till att de sanktioner som utdöms för IUU-fiske med fartyg och, i största möjliga omfattning, för medborgare under deras jurisdiktion, är tillräckligt hårda för att effektivt förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske och beröva lagöverträdarna sin vinning av IUU-fiske.

(407)

Med hänsyn till den befintliga kapaciteten hos Vanuatus myndigheter bör det noteras att enligt FN:s index för mänsklig utveckling (111) anses Vanuatu som ett land med medelhög mänsklig utveckling (plats 125 av 187 länder). I bilaga II till förordning (EG) nr 1905/2006 placeras däremot Vanuatu i kategorin minst utvecklade länder.

(408)

Utifrån den information som samlades in under kommissionens besök kan det inte anses att de beskrivna tillkortakommandena beror på brister på ekonomiska resurser, eftersom underlåtelserna att sköta tillsyn och därmed samarbeta är tydligt kopplade till att det inte finns den lagstiftning och förvaltning som krävs.

(409)

Det bör också understrykas att i enlighet med rekommendationerna i punkterna 85 och 86 i IPOA IUU om särskilda krav för utvecklingsländer har Europeiska unionen redan finansierat ett särskilt tekniskt stödprogram för bekämpningen av IUU-fiske (112).

(410)

Mot bakgrund av den situation som beskrivs i detta avsnitt av beslutet och utifrån alla fakta som kommissionen har samlat in, samt de förklaringar som landet har lämnat, kan det fastställas enligt artikel 31.3 och 31.5 b och d i IUU-förordningen att Vanuatu har misslyckats med att uppfylla sina skyldigheter som flaggstat enligt internationell lag i fråga om samarbete och tillsynsåtgärder.

(411)

Vanuatu har ratificerat Förenta nationernas havsrättskonvention (Unclos) och Förenta nationernas avtal om fiskbestånd (Unfsa). Vanuatu är dessutom avtalsslutande part i IATTC, WCPFC, IOTC och Iccat och samarbetande icke-medlem i CCAMLR.

(412)

Kommissionen har analyserat all information som den bedömer relevant för Vanuatus status som avtalsslutande part i IATTC, WCPFC, IOTC och Iccat och samarbetande icke-medlem i CCAMLR.

(413)

Kommissionen har också analyserat all information den bedömer som relevant i samband med att Vanuatu gått med på att tillämpa de bevarande- och förvaltningsåtgärder som antagits av IATTC, WCPFC, IOTC och Iccat.

(414)

Det erinras om att Iccat utfärdade en identifikationsskrivelse till Vanuatu om bristerna i dess rapportering (113). I identifikationsskrivelsen identifieras att Vanuatu inte har uppfyllt sin skyldighet att lämna in statistik enligt vad som föreskrivs i Iccats rekommendation 05-09. I samma skrivelse underströk Iccat att Vanuatu inte hade lämnat in alla nödvändiga uppgifter som årsrapport, överensstämmelsetabeller, uppgifter för uppdrag I (statistik om fiskeflottan), uppdrag II (fångststorlekar), överensstämmelsetabeller och vissa omlastningsrapporter som föreskrivs i Iccats rekommendation 06-11.

(415)

Kommissionen analyserade också tillgänglig information från Iccat om hur Vanuatu uppfyllde Iccats bevarande- och förvaltningsregler och rapporteringskrav. För detta använde kommissionen de överensstämmelsetabeller som bifogades Iccats rapporter för 2010 (114) och 2011 (115).

(416)

För 2010 lämnade inte Vanuatu in vissa dokument till Iccat som krävs för årsrapporten (enligt Iccats konvention, resolution 01-06 och referens 04-17) och statistik om fiskeflottan (uppdrag I) och uppgifter om fångststorlekar (uppdrag II), enligt Iccats rekommendation 05-09.

(417)

Enligt tillgängliga uppgifter lämnade Vanuatu i synnerhet inte in uppgifter till Iccat 2010 om fiskeflottan, uppgifter om fångststorlekar (enligt Iccats rekommendation 05-09), överensstämmelse (enligt Iccats rekommendation 08-09), rapporten om interna åtgärder för fartyg över 20 meter och uppgifter om förvaltningsåtgärder för storskaliga tonfiskfartyg som fiskar med långrev (enligt Iccats rekommendation 02-22/09-08) (116).

(418)

För 2011 lämnade inte Vanuatu in vissa dokument till Iccat som krävs för årsrapporten (enligt Iccats rekommendation 01-06 och referens 04-17) och statistik om fiskeflottan (uppdrag I) och uppgifter om fångststorlekar (uppdrag II), enligt Iccats rekommendation 05-09. Vanuatu lämnade inte heller in överensstämmelsetabeller för kvoter och fångstbegränsningar (enligt Iccats rekommendation 98-14) och inte heller omlastningsdeklarationer (enligt Iccats rekommendation 06-11) (117).

(419)

I fråga om WCPFC noteras att Vanuatu inte har uppfyllt ett antal bevarande- och förvaltningsåtgärder (CMM) som antagits av denna regionala organisation. För att utvärdera hur Vanuatu följer WCPFC:s bevarande- och förvaltningsregler och rapporteringsskyldigheter, har kommissionen använt utkastet till rapport om övervakning av efterlevnad som upprättades av den regionala organisationen inför dess årsmöte 2012 (118).

(420)

För 2010 följde Vanuatu inte WCPFC:s bevarande- och förvaltningsåtgärd för hajar om kravet på kvoten fenor till vikt (CMM 2009-4(7)), WCPFC:s bevarande- och förvaltningsåtgärd om långbenad tonfisk om kravet att lämna in en rapport om antal fartyg som fiskar denna art (CMM 2005-02), WCPFC:s bevarande- och förvaltningsåtgärd för minskning av sjöfågelbifångster om rapportering av inblandning och bifångster av sjöfågel (CMM 2007-04 (9)), flera WCPFC:s bevarande- och förvaltningsåtgärder för storögd tonfisk och gulfenad tonfisk om skyldigheten att lämna in en årsrapport om fångstmängd för varje art från landningar och omlastningar, genomförande av åtgärder för att minska dödligheten för storögd tonfisk orsakad av notfartyg och avstängningar av områden i det fria havet för notfartyg (CMM 2008-01 (18), (22) och (43)), och WCPFC:s bevarande- och förvaltningsåtgärd om anordningar som samlar in fisk (FAD) och upptagning av fångst, om kravet att lämna in en systematisk rapport om fångst som kastas överbord med en papperskopia till WCPFC (CMM 2009-02 (12) och (13)). Vanuatu följde inte heller WCPFC:s bevarande- och förvaltningsåtgärd om drivgarn om kravet att lämna in en sammanfattning av övervakning och kontroll av användningen av stora drivgarn på det fria havet (CMM 2008-04 (5)).

(421)

I fråga om IOTC erinras om att Vanuatu inte har följt vissa av de åtgärder som antagits av denna regionala organisation. För att utvärdera hur Vanuatu följer IOTC:s bevarande- och förvaltningsregler och rapporteringsskyldigheter, har kommissionen använt IOTC:s överensstämmelserapport som upprättades under det åttonde mötet i IOTC:s överensstämmelsekommitté 2011 (119).

(422)

För 2011 har Vanuatu inte följt rapporteringskravet om genomförandet av IOTC:s bevarande- och förvaltningsåtgärder. Vanuatu har inte heller deltagit i något möte i IOTC:s vetenskapliga kommitté, har inte lämnat in sin nationella rapport till IOTC:s vetenskapliga kommitté och har inte lämnat in sitt frågeformulär om överensstämmelse. I fråga om de resolutioner som IOTC har antagit om kontroll av fiskekapacitet och flaggstaters ansvar har Vanuatu inte heller lämnat in vissa uppgifter som är obligatoriska enligt IOTC:s resolution 07/02 om registrering av fartyg som har rätt att fiska i IOTC-området.

(423)

Det upptäcktes också under kommissionens besök att de regionala fiskeriorganisationernas bevarande- och förvaltningsåtgärder som Vanuatu deltar i inte på något vis har införlivats i Vanuatus lagstiftning.

(424)

I fråga om förvaltningen av Vanuatus fiskeflotta upptäcktes det också under kommissionens besök att det i Vanuatus förfaranden för fartygsregistrering inte tas hänsyn till fartygens eventuella tidigare IUU-verksamhet, när de ansöker om att föra Vanuatus flagg. Vanuatu har inte heller några specifika regler för att garantera att de fiskefartyg som för dess flagg uppfyller kapacitetsbestämmelserna från de relevanta regionala organisationer där det är avtalsslutande part eller samarbetande icke-medlem. Under det besök som kommissionen gjorde framgick dessutom att Vanuatu inte har genomfört åtgärder för att övervaka landningar som Vanuatu-flaggade fartyg gör i hamnar utanför Vanuatu.

(425)

Vanuatus underlåtelse att förse IOTC, WCPFC och Iccat med de uppgifter som avses i skälen 414–423 visar att Vanuatu inte har följt sina skyldigheter som flaggstat enligt FN:s havsrättskonvention (Unclos) och FN:s avtal om fiskbestånd (Unfsa).

(426)

Underlåtelsen att lämna uppgifter om bevarande- och förvaltningsåtgärder, kvoter och fångstbegränsningar, årsrapporter och statistik underminerar Vanuatus förmåga att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 117 och 118 i Unclos, där det föreskrivs att stater är skyldiga att anta åtgärder för sina medborgare för att bevara de levande resurserna i det fria havet och samarbeta om bevarande- och förvaltningsåtgärder för de levande resurserna i det fria havet.

(427)

Vanuatu bryter mot kraven i artikel 18.1 och 18.2 i Unfsa av de orsaker som anges i skäl 424, landet garanterar inte att det effektivt kan ta sitt ansvar för de fartyg som är registrerade under dess flagg.

(428)

Vanuatu bryter också mot kraven i artikel 18.3 i Unfsa.

(429)

Vanuatu följer inte kraven om kontroll av sina fartyg på det fria havet i linje med de regionala fiskeriorganisationernas regler i artikel 18.3 a i Unfsa eftersom det inte har lämnat in uppgifter om omlastningar till Iccat.

(430)

Vanuatu uppfyller inte kraven på registrering och rapportering i rätt tid i artikel 18.3 e i Unfsa eftersom det inte har lämnat in uppgifter till Iccat för årsrapporter, uppdrag I (om fiskeflottan), rapporter om interna åtgärder för fartyg över 20 meter, överensstämmelsetabeller och uppgifter om förvaltningsstandarder för storskaliga tonfiskfartyg som fiskar med långrev.

(431)

Vanuatu uppfyller inte sina skyldigheter enligt artikel 18.3 f i Unfsa eftersom det inte har rapporterat fångstuppgifter till Iccat, WCPFC och IOTC, inte har rapporterat uppgifter om omlastningar till Iccat och saknar medel för att övervaka landningar i hamnar utanför Vanuatu, enligt vad som observerades under kommissionens besök.

(432)

Det upptäcktes också under kommissionens besök att Vanuatus fartygsregister ligger utanför Vanuatu och garanterar inte att fartyg under Vanuatus flagg har några direkta kopplingar till landet. Bristen på en sådan direkt koppling mellan staten och de fartyg som är registrerade i dess register är ett brott mot villkoren för fartygs nationalitet i artikel 91 i Unclos. Denna slutsats bekräftas ytterligare av Internationella transportarbetarfederationen (ITF) som anser Vanuatu vara en bekvämlighetsflagg (120).

(433)

Det bör slutligen noteras att i strid med rekommendationerna i punkterna 25, 26 och 27 i FAO:s internationella handlingsplan för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IPOA IUU) har Vanuatu inte tagit fram någon nationell handlingsplan mot IUU-fiske.

(434)

Mot bakgrund av den situation som beskrivs i detta avsnitt av beslutet och utifrån alla fakta som kommissionen har samlat in, samt alla förklaringar som landet har lämnat, kan det fastställas enligt artikel 31.3 och 31.6 i IUU-förordningen att Vanuatu har misslyckats med att uppfylla sina skyldigheter som flaggstat enligt internationell lag i fråga om internationella bestämmelser, förordningar och bevarande- och förvaltningsåtgärder.

(435)

Det erinras om att enligt FN:s index för mänsklig utveckling (121) anses Vanuatu som ett land med medelhög mänsklig utveckling (plats 125 av 187 länder). I bilaga II till förordning (EG) nr 1905/2006 placeras däremot Vanuatu i kategorin minst utvecklade länder. Med hänsyn till Vanuatus klassificering har kommissionen analyserat om de uppgifter den har samlat in kan kopplas till dess särskilda begränsningar som utvecklingsland.

(436)

I sammanhanget noteras att underlåtelsen att följa internationella lagar främst är kopplad till att det saknas särskilda bestämmelser i den nationella lagstiftningen om åtgärder för att bekämpa, motverka och undanröja IUU-fiske samt underlåtelsen att följa de regionala fiskeriorganisationernas regler. Det verkar som om det är det stora antalet fartyg som för Vanuatus flagg och fiskar på det fria havet som försvårar effektiv övervakning och kontroll av fisket. Att det inte finns några begränsningar för fartygsregistrering överensstämmer inte alls med de resurser som Vanuatu har avsatt för att utveckla kontroll och övervakning i enlighet med en flaggstats internationella ansvar. Trots att Vanuatu kan ha utvecklingsbegränsningar överensstämmer inte landets politik för utveckling av dess fiskeindustri med de avsatta resurserna och landets prioriteringar för fiskeförvaltningen.

(437)

Det bör också noteras att Europeiska unionen 2012 finansierade en särskild teknisk stödåtgärd i Vanuatu för att bekämpa IUU-fiske (122).

(438)

Mot bakgrund av den situation som beskrivs i detta avsnitt av beslutet och utifrån alla fakta som kommissionen har samlat in, samt de förklaringar som landet har lämnat, kan det fastställas enligt artikel 31.7 i IUU-förordningen att Vanuatus utveckling och resultat i fråga om fisket inte har satts ned av utvecklingsnivån.

(439)

Mot bakgrund av slutsatserna ovan om att Belize, Kambodja, Fiji, Guinea, Panama, Sri Lanka, Togo och Vanuatu inte fullgör sina skyldigheter enligt internationell rätt som flagg-, hamn-, kust- eller marknadsstat att vidta åtgärder i syfte att förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske, bör dessa länder, i enlighet med artikel 32 i IUU-förordningen, få ett meddelande av kommissionen om möjligheten att de identifieras som icke-samarbetande tredjeländer i bekämpningen av IUU-fiske.

(440)

I enlighet med artikel 32.1 i IUU-förordningen kommer kommissionen att meddela Belize, Kambodja, Fiji, Guinea, Panama, Sri Lanka, Togo och Vanuatu om att de kan identifieras som icke-samarbetande tredjeländer. Kommission kommer också att vidta alla åtgärder som beskrivs i artikel 32 i IUU-förordningen avseende Belize, Kambodja, Fiji, Guinea, Panama, Sri Lanka, Togo och Vanuatu. Enligt god förvaltningspraxis bör det fastställas en period inom vilken dessa länder skriftligen får besvara meddelandet och rätta till situationen.

(441)

Det fastslås också att meddelandet till Belize, Kambodja, Fiji, Guinea, Panama, Sri Lanka, Togo och Vanuatu om möjligheten att de identifieras som icke-samarbetande länder enligt betydelsen i detta beslut varken utesluter att kommissionen eller rådet kan vidta ytterligare åtgärder, eller automatiskt innebär att de vidtar åtgärder, för att identifiera icke-samarbetande länder och och upprätta en förteckning över dem.