(1)

Den 17 oktober 2011 underrättade Konungariket Sverige i enlighet med artikel 114.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat fördraget) kommissionen om sin avsikt att införa nationella bestämmelser om en sänkning av den tillåtna halten av kadmium i fosforgödselmedel till en högsta tillåtna halt på 46 gram kadmium per ton fosfor (eller 20 mg Cd/kg P2O5). Åtgärderna skulle avvika från Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2003/2003 av den 13 oktober 2003 om gödselmedel (1) och minska den högsta tillåtna halten på 100 gram kadmium per ton fosfor (eller 44 mg Cd/kg P2O5) för vilket ett undantag redan hade beviljats Konungariket Sverige.

(2)

I artikel 114.5 och 114.6 i fördraget föreskrivs följande:

(3)

I rådets direktiv 76/116/EEG av den 18 december 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om gödselmedel (2) angavs de krav som gödselmedel måste uppfylla för att få släppas ut på marknaden under beteckningen ”EG-gödselmedel”.

(4)

I bilaga I till direktiv 76/116/EEG angavs typbeteckning och motsvarande krav, bl.a. sammansättningen, som alla gödselmedel måste uppfylla för att få betecknas som ”EG-gödselmedel”. Typbeteckningarna i förteckningen var ordnade i kategorier efter deras halt av huvudnäringsämnen, dvs. kväve, fosfor och kalium.

(5)

Enligt artikel 7 i direktiv 76/116/EEG (3) fick medlemsstaterna inte förbjuda, begränsa eller hindra marknadsföring av gödselmedel märkta som ”EG-gödselmedel” på grund av deras sammansättning, identifiering, märkning eller förpackning, förutsatt att de uppfyllde bestämmelserna i direktivet.

(6)

I kommissionens beslut 2002/399/EG av den 24 maj 2002 om de nationella bestämmelser som anmälts av Konungariket Sverige enligt artikel 95.4 i EG-fördraget beträffande högsta tillåtna kadmiumhalt i gödselmedel (4) beviljades ett undantag från direktiv 76/116/EEG, och de svenska bestämmelser som förbjöd utsläppande på den svenska marknaden av gödselmedel som innehåller mer än 100 gram kadmium per ton fosfor godkändes. Detta undantag var tillämpligt till och med den 31 december 2005.

(7)

Direktiv 76/116/EEG har ersatts av förordning (EG) nr 2003/2003 om gödselmedel.

(8)

Enligt artikel 35.2 i förordning (EG) nr 2003/2003 ska undantag från artikel 7 i direktiv 76/116/EEG som beviljats av kommissionen enligt f.d. artikel 95.6 i EG-fördraget betraktas som undantag från artikel 5 i förordningen och ska fortsätta att tillämpas trots att förordningen trätt i kraft.

(9)

I skäl 15 i förordning (EG) nr 2003/2003 anges att kommissionen kommer att ta upp frågan om oavsiktligt kadmiuminnehåll i mineralgödselmedel, och att den vid behov kommer att utarbeta ett förslag till förordning som den kommer att lägga fram för Europaparlamentet och rådet. Kommissionen har utfört omfattande förberedelser, men på grund av de komplexa faktorer som måste tas i beaktande har den ännu inte antagit något förslag.

(10)

Eftersom Sveriges undantag bara gällde till och med den 31 december 2005 ansökte Sverige i juni 2005 om en förlängning av det befintliga undantaget. Enligt kommissionens beslut 2006/347/EG av den 3 januari 2006 om de nationella bestämmelser som anmälts av Konungariket Sverige enligt artikel 95.4 i EG-fördraget beträffande högsta tillåtna kadmiumhalt i gödselmedel (5) får de svenska myndigheterna behålla de nationella bestämmelserna fram till dess att harmoniserade bestämmelser om kadmium i gödselmedel tillämpas på EU-nivå.

(11)

Förordningen om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter (SFS 1998:944) (6) innehåller bestämmelser om bl.a. högsta tillåtna halt av kadmium i gödselmedel, vilket även omfattar EG-märkta gödselmedel. Enligt 3§ första stycket får gödselmedel som omfattas av tulltaxenummer 25.10, 28.09, 28.35, 31.03 och 31.05 och som innehåller högre halt av kadmium än 100 gram per ton fosfor inte saluföras eller överlåtas.

(12)

Genom den planerade nationella åtgärd som anmälts enligt artikel 114.5 i fördraget skulle den högsta tillåtna halten av kadmium i fosforgödselmedel sänkas från nuvarande 100 gram kadmium per ton fosfor till 46 gram kadmium per ton fosfor (46 mg Cd/kg P eller 20 mg Cd/kg P2O5).

(13)

I en skrivelse av den 17 maj 2011 ansökte Konungariket Sverige i enlighet med artikel 114.5 i fördraget hos kommissionen om godkännande att införa nationella bestämmelser om sänkning av den högsta tillåtna halten kadmium i fosforgödselmedel till 46 gram per ton fosfor. De svenska myndigheterna ansöker alltså om att få sänka den kadmiumhalt som är tillåten enligt undantaget i beslut 2006/347/EG.

(14)

I en skrivelse av den 17 oktober 2011 ingav de svenska myndigheterna ytterligare upplysningar till kommissionen i form av texten till gällande nationell lagstiftning i lydelsen enligt förordningarna 2008:255 och 2009:654 (7).

(15)

I en skrivelse av den 14 november 2011 underrättade kommissionen de svenska myndigheterna om att sexmånadersperioden för dess granskning enligt artikel 114.6 inleddes den 18 oktober 2011.

(16)

I en skrivelse av den 17 oktober 2011 underrättade kommissionen övriga medlemsstater om Sveriges ansökan. Kommissionen tillkännagav dessutom ansökan i Europeiska unionens officiella tidning (8) för att upplysa andra berörda parter om de nationella bestämmelser som Sverige har för avsikt att införa samt om anförda skäl. Som svar på detta uttryckte Lettland sitt stöd för den svenska ansökan. Inga andra synpunkter inkom till kommissionen.

(17)

Med tanke på frågans komplexitet bad kommissionen vetenskapliga kommittén för hälso- och miljörisker (SCHER) att yttra sig om den övergripande kvaliteten på den svenska riskbedömningen, eventuella väsentliga brister, lämpligheten i scenarier och antaganden samt slutsatsernas tillförlitlighet och giltighet för de utpekade miljöriskerna.

(18)

SCHER antog sitt yttrande den 27 februari 2012 (9). SCHER fann att de svenska myndigheternas riskbedömningsrapport är av god vetenskaplig kvalitet och att scenarierna i den i allmänhet är lämpliga och att de flesta parametrar som används i scenarierna är godtagbara. SCHER ansåg dock att ett antal påståenden i rapporten inte är tillräckligt väl underbyggda.

(19)

Med anledning av de kvarstående oklarheter som SCHER noterat avseende de centrala antaganden de svenska myndigheterna gjort för att konstatera att det finns en risk för vattenlevande organismer i små vattendrag i Sverige, vilket är den enda miljörisk de svenska myndigheterna utpekat, och i avsaknad av belägg för att ett beslut att förlänga bedömningen av den svenska ansökan skulle innebära en fara för människors hälsa, ansåg kommissionen att det var motiverat att förlänga den period som avses i artikel 114.6 första stycket.

(20)

Den 18 april 2012 delgav kommissionen Konungariket Sverige sitt beslut (10) att i enlighet med artikel 114.6 tredje stycket i fördraget förlänga den sexmånadersperiod som anges i första stycket för att godkänna eller förkasta de anmälda nationella bestämmelserna med ytterligare sex månader till den 18 oktober 2012.

(21)

I en skrivelse av den 27 april 2012 underrättade kommissionen de svenska myndigheterna om de oklarheter som pekats ut i yttrandet från SCHER och uppmanade dem att inkomma med ytterligare förtydliganden för att kommissionen slutligt skulle kunna ta ställning.

(22)

De svenska myndigheterna svarade i en skrivelse av den 2 juli 2012 utan att bemöta de oklarheter som SCHER pekat ut och hävdade i stället att begreppet ”miljöskydd” i artikel 114.5 i fördraget omfattar hälsoaspekter. En bedömning av Sveriges ansökan borde därför omfatta de i ansökan framförda skälen som rör människors hälsa.

(23)

Kommissionen ansåg i beslut 2012/230/EU att Konungariket Sveriges ansökan om godkännande av strängare nationella bestämmelser om högsta tillåtna halt av kadmium i gödselmedel kan tas upp till sakprövning.

(24)

I enlighet med artikel 114 i fördraget måste kommissionen se till att samtliga villkor som är förknippade med en medlemsstats möjligheter till undantag enligt denna artikel är uppfyllda.

(25)

Om en medlemsstat anser det nödvändigt att införa nationella bestämmelser som avviker från en harmoniseringsåtgärd måste dessa bestämmelser enligt artikel 114.5 i fördraget vara grundade på nya vetenskapliga belägg med anknytning till miljöskydd eller arbetsmiljöskydd för att lösa ett problem som är specifikt för den medlemsstaten och som har uppkommit efter beslutet om harmoniseringsåtgärden.

(26)

Dessutom ska kommissionen enligt artikel 114.6 i fördraget antingen godkänna eller förkasta de ifrågavarande förslagen till nationella bestämmelser sedan den konstaterat huruvida dessa utgör ett medel för godtycklig diskriminering eller innebär förtäckta handelshinder mellan medlemsstaterna samt huruvida de kommer att utgöra ett hinder för den inre marknadens funktion.

(27)

Farhågor angående de skadliga effekterna på miljön (och för människors hälsa) av kadmium i gödselmedel togs upp ingående redan under förhandlingarna om Österrikes, Finlands och Sveriges anslutning till Europeiska unionen. Som anges ovan beviljades dessa tre medlemsstater tillfälliga undantag från unionslagstiftningen om gödselmedel för att möjliggöra en noggrann bedömning på unionsnivå av riskerna med kadmium i gödselmedel.

(28)

Kommissionen bad 2002 den vetenskapliga kommittén för toxicitet, ekotoxicitet och miljö (SCTEE) om ett yttrande (11) angående sannolikheten för ansamling av kadmium i marken som en följd av användning av fosfathaltiga gödselmedel. Med bakgrund av riskbedömningar som utförts av åtta medlemsstater och ytterligare analyser gjorde SCTEE bedömningen att fosfathaltiga gödselmedel med 60 mg kadmium/kg P2O5 eller mer antas medföra ansamling av kadmium i de flesta marker i unionen medan fosfathaltiga gödselmedel med 20 mg kadmium/kg P2O5 eller mindre inte antas orsaka någon långsiktig ansamling i marken sett över 100 år, om annan kadmiumtillförsel inte beaktas.

(29)

Kadmium och kadmiumoxid angavs som prioriterade ämnen för bedömning i tillämpningen av rådets förordning (EEG) nr 793/93 av den 23 mars 1993 om bedömning och kontroll av risker med existerande ämnen (12).

(30)

Kommissionen fastställde inte något gränsvärde för kadmium i gödselmedel vid antagandet av förordning (EG) nr 2003/2003 men uppmärksammade behovet av ta upp denna fråga när väl uppgifter från EU:s riskbedömning om kadmium och kadmiumoxid fanns tillgängliga.

(31)

EU:s riskbedömningsrapport om kadmium och kadmiumoxid offentliggjordes i december 2007 (13). Slutsatserna i denna låg till grund för rekommendationerna i strategin för att begränsa riskerna med kadmium och kadmiumoxid om åtgärder för att begränsa innehållet av kadmium i livsmedel, tobaksblandningar och fosfatgödselmedel med beaktande av de olika förutsättningarna i olika delar av unionen (14).

(32)

På unionsnivå pågår arbete med att fastställa lämpliga gränsvärden för kadmium i gödselmedel med beaktande av en rad faktorer, däribland de olika förutsättningarna i olika delar av unionen samt tillgängligheten, det geografiska ursprunget och sammansättningen på fosfater för produktion av gödselmedel. Kommissionen avser att inkludera lämpliga gränser för främmande ämnen i gödselmedel (däribland kadmium) i det förslag om översyn av gödselmedelsförordningen som planeras under 2013.

(33)

Till stöd för sin ansökan om att sänka det gällande gränsvärdet i Sverige har de svenska myndigheterna utfört en ny riskbedömning av kadmium i den svenska miljön, som slutfördes i januari 2011. I riskbedömningen jämförs den uppskattade nolleffektkoncentrationen för organismer som är representativa för olika miljönischer med kadmiumhalten i den svenska miljön, och som underlag tas olika scenarier för kadmiumtillförsel från gödselmedel och andra källor. I ansökan hänvisas det också till vissa undersökningar som tillhandahållits vid de tidigare ansökningarna till kommissionen i enlighet med artikel 114.4 i fördraget (som redan beaktades vid beviljandet av det nuvarande undantaget för Sverige att behålla en högsta tillåtna kadmiumhalt om 100 gram per ton fosfor) samt till EU:s riskbedömning av kadmium och kadmiumoxid.

(34)

Den uppskattade nolleffektkoncentrationen för sötvatten beror på hårdheten. Eftersom Sverige har mycket mjukt sötvatten förväntas toxicitet för vattenlevande organismer inträda vid lägre kadmiumhalter än i andra delar av Europa. Det är därför sannolikt att vattenlevande organismer i svenska vattendrag i allmänhet är känsligare för kadmium än i vattendrag i Central- och Sydeuropa.

(35)

Resultat av övervakningsprogram i svenska ytvattendrag 2006 och 2009 visar att omkring 1 % av sjöarna och 7 % av kustvattnen hade högre kadmiumkoncentrationer än den uppskattade nolleffektkoncentration. En översyn 2008 visade att utsläppsbegränsande åtgärder lett till betydligt lägre halter av de flesta metaller i vattenlevande organismer, men läget för kadmium är mindre tydligt. En tendens till ökande effekter på immunsystemet hos fisk (tånglake) under de senaste åren förefaller samvariera med ökade halter av kadmium i fisk. En ytterligare rapport lades fram 2011 i syfte att beskriva framtida tendenser i fråga om kadmium i åkermark och grödor och skatta koncentrationerna om 100 år, varefter resultaten använts i värstafallsmodellering för att skatta risken för vattenlevande organismer i de vattendrag som ligger nära gödslade åkrar 100 år framåt.

(36)

De svenska myndigheterna finner i sin bedömning att det kan föreligga ökad risk för organismer som lever i mycket mjukt vatten (med en hårdhet på mindre än 5 mg CaCO3/l) på lång sikt. Detta är dock bara sannolikt i små bäckar med låg utspädning av avrinningsvatten från jordbruksmark. De svenska myndigheterna har inte utpekat några andra miljörisker på grund av kadmium i gödselmedel.

(37)

Med tanke på de komplexa förhållandena mellan kadmiumtillförsel i mark genom fosfatgödselmedel, eventuell ansamling i mark och miljörisker bad kommissionen vetenskapliga kommittén för hälso- och miljörisker (SCHER) yttra sig om den övergripande kvaliteten på den svenska riskbedömningen, eventuella väsentliga brister, lämpligheten i scenarier och antaganden samt slutsatsernas tillförlitlighet och giltighet för de utpekade miljöriskerna.

(38)

SCHER antog sitt yttrande den 27 februari 2012 (15). Som redan nämns i beslut 2012/230/EU fann SCHER att de svenska myndigheternas riskbedömningsrapport är av god vetenskaplig kvalitet och att scenarierna i den i allmänhet är lämpliga och att de flesta parametrar som används i scenarierna är godtagbara. SCHER ansåg dock att ett antal påståenden och antaganden i rapporten inte är tillräckligt väl underbyggda och att villkor från värsta tänkbara fall användes i några scenarier. SCHER ansåg att de svenska myndigheternas antaganden för att uppskatta kadmiumhalten i mjukt vatten kan göra att riskerna överskattas och ställde sig därför inte bakom de svenska myndigheternas resultat för bäckar, vilket är den enda miljönisch för vilken de svenska myndigheterna utpekat risker. I allmänhet ansåg SCHER inte att antaganden i rapporten är lämpliga för att beräkna risken för den svenska miljön.

(39)

SCHER erinrade dock om den tidigare bedömningen som SCTEE utförde 2002, där det bedömdes att kadmiumhalterna i mark inte torde öka i de flesta europeiska jordarter med en gräns på 46 mg Cd/kg P. Även om detta inte utgör nya vetenskapliga belägg bekräftade SCHER att det antagandet fortfarande är försvarligt, även för svensk jordbruksmark, och påpekar att härledningen byggde på ett principiellt antagande om oförändrat läge, inte på en riskbedömning som den som de svenska myndigheterna fogat till sin nu aktuella ansökan.

(40)

I sin skrivelse av den 2 juli 2012 lämnade de svenska myndigheterna inte några ytterligare klargöranden angående de svagheter rörande eventuella miljörisker som SCHER pekade ut. Eftersom yttrandet från SCTEE föregick antagandet av förordning (EG) nr 2003/2003 drar kommissionen slutsatsen att de svenska myndigheterna inte har kunnat visa att det föreligger en miljörisk grundat på några nya vetenskapliga belägg för ett problem som är specifikt för Sverige och som har uppkommit efter antagandet av förordning (EG) nr 2003/2003.

(41)

I sin skrivelse av den 2 juli 2012 hävdade de svenska myndigheterna att begreppet ”miljöskydd” i artikel 114.5 i fördraget omfattar hälsoaspekter och att bedömningen av Sveriges ansökan därför bör omfatta även skäl som rör människors hälsa.

(42)

Utan att det påverkar den korrekta juridiska tolkningen av artikel 114.5 utökade kommissionen omfattningen av sin bedömning till att även gälla de eventuella risker som kadmium i gödselmedel via miljön, dvs. genom födointag, kunde innebära för människor i Sverige.

(43)

De svenska myndigheterna pekade i sin ansökan ut hälsoskäl som en anledning att ytterligare reducera den svenska befolkningens exponering för kadmium, bland annat en hög förekomst av osteoporos, en ökning av antalet fall av benskörhet och benfrakturer, effekter på njurarnas funktion i delar av befolkningen med en kadmiumhalt som överskred 1 mg/g kreatinin samt särskilda risker för känsliga befolkningsgrupper (diabetiker och personer som lider av järnbrist, två grupper som är proportionellt sett stora i Sverige). Enligt de svenska myndigheterna kan den lägre pH-nivån i svenska marker leda till en högre upptagning av kadmium i grödor, något som i sin tur kan leda till en högre exponering för befolkningen, eftersom exponering i stor utsträckning beror på intaget av kadmium genom födan, framför allt från vegetabiliska livsmedel.

(44)

Kommissionen begärde ett ytterligare yttrande från SCHER om huruvida de risker för människors hälsa som de svenska myndigheterna utpekat var specifika för Sverige och hade uppstått efter antagandet av förordning (EG) nr 2003/2003 (16).

(45)

Med avseende på frågan om situationen i Sverige avviker från andra delar av Europa höll SCHER med om att pH-nivån i jord i genomsnitt är lägre i Sverige än i andra delar av Europa. Eftersom emellertid jordens förlust av kadmium genom urlakning också ökar med lägre pH-värde, är nettoansamlingen av kadmium i marken lägre i Sverige än i de flesta andra delar av Europa vid jämförbara kadmiumhalter och nivåer på gödselmedelanvändningen. SCHER noterar att denna slutsats får stöd i den svenska rapporten själv när det påpekas (i sammanfattningen av bilaga IV) att det var svårt att otvetydigt visa om det finns särskilda förhållanden i Sverige som gör svenska jordar mer sårbara för tillförsel av kadmium än centraleuropeiska jordar. Emellertid är pH en viktig faktor som reglerar grödors upptagning av kadmium från jorden och pH i svensk mark tycks vara en pH-enhet lägre än det allmänna genomsnittet i Europa, något som antagligen beror på den låga förekomsten av kalkhaltig berggrund i Sverige. Svenskt vete innehåller också kadmium i nivåer som är jämförbara med dem i andra europeiska länder, trots att kadmiumhalten i svensk mark är relativt låg. SCHER kommenterar att även om uppgifterna om depositionen från atmosfären har uppdaterats i den svenska rapporten så ingick scenarierna för beräkning av massbalans redan bland dem som bedömdes i yttrandet från SCTEE 2002, och någon ny information som skulle göra troligt att dessa inte längre är tillämpliga finns inte.

(46)

SCHER håller med om att ett lägre pH-värde ökar kadmiumets biotillgänglighet och upptagningen i grödor, och därmed att kadmium i marken är något tillgängligare för vete än i de flesta europeiska länder. SCHER anmärker dock att om ett lågt pH-värde bibehålls så kommer de framtida tendenserna för kadmiumhalter i grödor vara lägre (en mindre ökning) i Sverige jämfört med tendenserna i övriga Europa eftersom kadmiumhalten i marken ökar i lägre takt vid samma tillförsel.

(47)

Vad gäller exponeringen för kadmium genom livsmedel drar SCHER slutsatsen att den svenska rapporten inte innehåller några uppgifter som skulle tyda på att kadmiumexponeringen genom livsmedel skulle vara högre i Sverige än i övriga Europa, vare sig vid genomsnittet eller vid högre percentiler av exponering. Den senaste utvecklingen tyder inte på någon ökning av exponeringen genom livsmedel, inklusive kroppsbelastningen från kadmium i befolkningen. Till sist noterar SCHER att den svenska rapporten innehåller belägg för att effekterna av kadmium på människors hälsa i Sverige kan iakttas vid en kroppsbelastning från kadmium som är lägre än tidigare rapporterats, men däremot inte för att den svenska befolkningen skulle vara mer sårbar eller ha blivit mer sårbar för kadmium än befolkningen i andra europeiska länder.

(48)

I allmänhet drar SCHER slutsatsen att den svenska rapporten innehåller en detaljerad och uppdaterad bedömning av de långsiktiga effekterna av kadmium i gödselmedel på människors hälsa via livsmedelskedjan. SCHER anser dock inte att rapporten tillhandahåller övertygande argument för att detta skulle vara specifikt för Sverige eller att uppgifter som blivit tillgängliga efter antagandet av förordning (EG) nr 2003/2003 skulle innebära särskilda skäl till ytterligare farhågor.

(49)

Sammanfattningsvis anser kommissionen inte att Konungariket Sverige har tillhandahållit någon motivering av de planerade nationella bestämmelserna för högsta tillåtna kadmiumhalt i gödselmedel som skulle grunda sig på nya vetenskapliga belägg med anknytning till miljöskydd för att lösa ett problem som är specifikt för Sverige och som har uppkommit efter antagandet av förordning (EG) nr 2003/2003.

(50)

Kommissionen noterar att den svenska ansökan inte hänvisar till arbetsmiljöskydd som skäl för att införa de planerade bestämmelserna.

(51)

I artikel 114.5 i fördraget föreskrivs det att om en medlemsstat anser det vara nödvändigt att införa nationella bestämmelser som avviker från unionens harmoniseringsåtgärder ska de nationella bestämmelserna motiveras med nya vetenskapliga belägg avseende miljöskydd eller arbetsmiljöskydd och att ett problem måste föreligga som är specifikt för den medlemsstat som inkommer med begäran och som uppkommit efter beslutet om harmoniseringsåtgärden.

(52)

Efter att ha bedömt den svenska ansökan anser kommissionen i detta fall inte att Konungariket Sverige har tillhandahållit nya vetenskapliga belägg med anknytning till miljöskydd eller arbetsmiljöskydd som skulle visa att det föreligger ett problem specifikt för Sverige som har uppkommit efter antagandet av förordning (EG) nr 2003/2003 om gödselmedel och som skulle göra det nödvändigt att införa de planerade nationella bestämmelserna.

(53)

Konungarikets Sveriges ansökan om att införa nationella bestämmelser om en sänkning av den tillåtna kadmiumhalten i fosforhaltiga gödselmedel till en högsta halt av 46 gram kadmium per ton fosfor uppfyller därför inte de villkor som fastställs i artikel 114.5.

(54)

Enligt artikel 114.6 i fördraget ska kommissionen antingen godkänna eller förkasta de ifrågavarande nationella bestämmelserna sedan den konstaterat huruvida dessa utgör ett medel för godtycklig diskriminering eller innebär förtäckta handelshinder mellan medlemsstaterna samt huruvida de kommer att utgöra ett hinder för den inre marknadens funktion.

(55)

Eftersom Konungariket Sveriges ansökan inte uppfyller de grundläggande villkor som fastställs i artikel 114.5 är det inte nödvändigt för kommissionen att pröva huruvida villkoren i artikel 114.6 är uppfyllda.

(56)

Med ledning av det ovan anförda kan det konstateras att Konungariket Sveriges ansökan om att införa nationella bestämmelser som avviker från förordning (EG) nr 2003/2003 kan tas upp till sakprövning men inte uppfyller de villkor som fastställs i artikel 114.5 i fördraget, eftersom Sverige inte tillhandahållit nya vetenskapliga belägg avseende miljöskydd för ett problem specifikt för Sverige och som har uppkommit efter antagandet av förordning (EG) nr 2003/2003.

(57)

Kommissionen finner därför att de anmälda nationella bestämmelserna inte kan godkännas i enlighet med artikel 114.6 i fördraget.