28.6.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 168/38

(1)

Den 19 april 2011 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (2) att ett antidumpningsförfarande skulle inledas beträffande import av vissa koncentrerade sojaproteinprodukter med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallat Kina eller det berörda landet).

(2)

Förfarandet inleddes till följd av ett klagomål som ingavs den 7 mars 2011 av Solae Europe SA (nedan kallad klaganden) såsom företrädare för tillverkare som står för en betydande del, i detta fall mer än 25 %, av den sammanlagda tillverkningen i unionen av vissa koncentrerade sojaproteinprodukter (3). Klagomålet innehöll bevisning för dumpning av produkten i fråga och för därav vållad väsentlig skada, och denna bevisning ansågs tillräcklig för att motivera att ett förfarande inleddes.

(3)

Kommissionen underrättade officiellt klaganden, den andra kända unionstillverkaren, de exporterande tillverkarna och företrädarna för de kinesiska myndigheterna samt de importörer, leverantörer och användare som man visste var berörda, och deras intresseorganisationer, om att förfarandet hade inletts. De berörda parterna gavs tillfälle att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(4)

Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle till detta.

(5)

Alla muntliga och skriftliga synpunkter från de berörda parterna övervägdes och togs i beaktande där så var lämpligt.

(6)

Eftersom ett stort antal exporterande tillverkare och icke-närstående importörer i unionen föreföll vara berörda, angavs i tillkännagivandet om inledande att ett stickprovsförfarande kunde komma att tillämpas i enlighet med artikel 17 i förordning (EG) nr 1225/2009. För att kommissionen skulle kunna besluta om huruvida ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, ombads alla exporterande tillverkare och icke-närstående importörer i unionen att ge sig till känna för kommissionen och, såsom det hade angetts i tillkännagivandet om inledande, lämna grundläggande uppgifter om sin verksamhet beträffande den berörda produkten under perioden 1 januari 2010–31 december 2010 (nedan kallad undersökningsperioden, eller i tabeller UP). Samråd hölls även med de kinesiska myndigheterna om stickprovsförfarandet avseende exporterande tillverkare.

(7)

Tjugo exporterande tillverkare lämnade de uppgifter som efterfrågats för stickprovsförfarandet och erbjöd sig att samarbeta inom de angivna tidsfristerna. Den försäljningsvolym i EU som dessa (grupper av) exporterande tillverkare uppgav motsvarade omkring 90 % av den berörda importen under undersökningsperioden. Samarbetsviljan ansågs därför vara hög.

(8)

Med hänsyn till det stora antalet (grupper av) exporterande tillverkare som uppgav sig vara samarbetsvilliga, beslutades det att ett stickprovsförfarande var nödvändigt när det gällde de exporterande tillverkarna.

(9)

I enlighet med artikel 17 i grundförordningen gjorde kommissionen ett urval på grundval av den största representativa exportvolym som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. Urvalet bestod inledningsvis av två grupper av närstående företag, som representerade bland annat fem enskilda tillverkare och stod för 40–50 % av exportvolymen av den berörda produkten från Kina till EU under undersökningsperioden. Efter det att uppgifter mottagits om att dessa två grupper möjligen skulle behöva behandlas som en enda enhet vid införandet av en antidumpningstull (se skäl 41), utvidgades urvalet med en tredje grupp av exporterande tillverkare, vilket innebar att de utvalda tillverkarna stod för 45–60 % av den kinesiska importen. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen samrådde kommissionen med de berörda parterna och de kinesiska myndigheterna om det initiala urvalet och den senare utökningen av det. Två närstående exporterande tillverkare invände mot utökningen av urvalet och hävdade att om urvalet skulle utökas var de bättre kvalificerade att ingå i det som tredje grupp av exporterande tillverkare. Det bör understrykas att i enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen bestod det föreslagna nya urvalet av de tre grupper av exporterande tillverkare som hade den största försäljningsvolymen av den berörda produkten i EU under undersökningsperioden. Dessutom hade de två närstående tillverkare som hävdade att de borde ingå som tredje grupp i urvalet en mycket liten försäljningsvolym av den berörda produkten i EU under undersökningsperioden, motsvarande mindre än 10 % av den utvalda tredje gruppens försäljningsvolym. Det bekräftades därför att det utökade urvalet blev mest representativt med de föreslagna tre grupperna. Inga ytterligare invändningar gjordes.

(10)

Efter en granskning av de uppgifter som lämnats och med hänsyn till det stora antalet importörer som uppgett sig vara villiga att samarbeta, beslutades det att ett stickprovsförfarande var nödvändigt när det gällde icke-närstående importörer.

(11)

Sju icke-närstående importörer, som stod för 20 % av den totala importen av den berörda produkten till unionen, var villiga att ingå i urvalet. Tre importörer, som svarade för omkring 17 % av den totala importen från Kina och närmare 90 % av de samarbetsvilliga importörernas import, valdes ut. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen gavs de berörda parterna tillfälle att lämna synpunkter på urvalet. Inga invändningar gjordes. En av importörerna i urvalet avbröt samarbetet och lämnade inte in något svar på frågeformuläret.

(12)

För att de utvalda grupperna av exporterande tillverkare i Kina, om de så önskade, skulle ha möjlighet att ansöka om att bli behandlade som företag som är verksamma under marknadsmässiga förhållanden (nedan kallat marknadsekonomisk status) eller om individuell behandling sände kommissionen ansökningsblanketter till dem. Två av de utvalda grupperna av företag ansökte om marknadsekonomisk status i enlighet med artikel 2.7 i grundförordningen, medan den återstående utvalda gruppen av företag ansökte om individuell behandling i enlighet med artikel 9.5 i grundförordningen.

(13)

Blanketter för ansökan om marknadsekonomisk status eller individuell behandling sändes även till (grupper av) exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet, men som hade förklarat sin avsikt att begära individuell undersökning enligt artikel 17.3 i grundförordningen.

(14)

Kommissionen sände frågeformulär till de utvalda exporterande tillverkarna samt till de icke-utvalda exporterande tillverkare som hade förklarat sin avsikt att begära individuell undersökning, klaganden, den andra kända tillverkaren i unionen, de utvalda importörerna och alla kända användare.

(15)

Efter att ha begärt uppgifter från tillverkare i de möjliga jämförbara länderna Brasilien, Israel och Förenta staterna sändes frågeformulär även till de tillverkare i Brasilien och Israel som hade erbjudit sig att samarbeta, i syfte att fastställa normalvärdet för de företag som inte kunde beviljas marknadsekonomisk status (se skälen 60–64).

(16)

Fullständiga svar på frågeformuläret inkom från de tre utvalda grupperna av exporterande tillverkare i Kina, en brasiliansk tillverkare, en israelisk tillverkare, en unionstillverkare (med en produktionsanläggning i Belgien och en annan i Danmark), två (av tre) utvalda importörer och fyra användare i EU. En annan brasiliansk tillverkare lämnade in ett ofullständigt svar.

(17)

Dessutom mottogs ansökningar om individuell undersökning enligt artikel 17.3 i grundförordningen från en icke utvald exporterande tillverkare (nedan kallad sökande A) och en grupp av närstående icke utvalda exporterande tillverkare (nedan tillsammans kallade sökande B) (4). Efter att ha analyserat de uppgifter som lämnats in av de utvalda parterna samt de ovan nämnda ansökningarna, som innehöll vederbörligen ifyllda frågeformulär, ansågs det att antalet (grupper av) exporterande tillverkare som skulle undersökas enbart i urvalet var så stort att ytterligare individuella undersökningar skulle vara orimligt betungande och skulle förhindra att undersökningen avslutades i rätt tid. Sökandena informerades därför om att deras ansökningar om individuell undersökning hade avslagits.

(18)

Sökande B invände mot beslutet att inte behandla dess ansökan om individuell undersökning. Sökande B hävdade att avslaget stred mot artikel 17.3 i grundförordningen och artikel 6.10 i antidumpningsavtalet, såsom den nyligen tolkats av Världshandelsorganisationens tvistlösningsorgan i ärendet om fästdon av järn eller stål från Kina (5). Vidare ansåg sökande B att avslaget stred mot den grundläggande proportionalitetsprincipen.

(19)

När det gäller det första argumentet tillåts uttryckligen i artikel 17.3 i grundförordningen och artikel 6.10 i antidumpningsavtalet att den undersökande myndigheten inte beaktar ansökningar om individuell undersökning, om antalet exportörer och/eller tillverkare är så stort att undersökningen blir ogenomförbar. I rapporten från WTO:s överprövningsorgan i ärendet om fästdon av järn eller stål från Kina klargjordes att ansökningar om individuell undersökning som lämnas in i tid ”som regel” bör godtas, om detta inte är ”orimligt betungande” (6). I detta fall skulle kontrollen av svaren på frågeformulären och svaren i ansökningarna om marknadsekonomisk status från dem som ansökte om individuell undersökning innebära undersökningar på plats hos ett företag (sökande A) och ytterligare två företag (som ingick i sökande B). Under dessa undersökningar på plats skulle man behöva kontrollera överensstämmelsen med bestämmelserna i artikel 2.7 c samt alla dessa enheters uppgifter om struktur, kostnader (inbegripet produktionskostnader och inköp), försäljning och lönsamhet. Mot bakgrund av det stora antalet enheter i urvalet som redan undersöktes, skulle undersökning av ytterligare en sökande ha varit orimligt betungande och allvarligt ha äventyrat möjligheterna att avsluta undersökningen i tid. Beslutet att inte godta dessa ansökningar om individuell undersökning är således motiverat enligt lagstiftningen och strider inte mot proportionalitetsprincipen.

(20)

Efter att ha underrättats om att en individuell undersökning skulle vara för betungande, föreslog sökande B att gruppen skulle dra tillbaka sin ansökan om marknadsekonomisk status, om den i stället kunde undersökas med avseende på individuell behandling. Eftersom sökande B endast hade gjort en liten exporttransaktion under undersökningsperioden och inte längre avsåg att ansöka om marknadsekonomisk status, hävdade sökanden att kommissionen inte skulle behöva göra någon kontroll på plats i Kina för att fastställa dumpning och att det skulle räcka att kontrollera den enstaka exporttransaktionen i samband med kontrollen i EU av klagandens svar på frågeformuläret. Exportören hävdade på denna grundval att en individuell undersökning inte skulle vara betungande.

(21)

Om individuell undersökning beviljades skulle det emellertid vara nödvändigt att göra en kontroll på platsen av sökande B, eftersom det inte, utan att göra en kontroll på plats i Kina av båda tillverkarna i gruppen, kunde uteslutas att annan försäljning till EU förekommit under undersökningsperioden. En sådan kontroll skulle ha varit orimligt betungande med tanke på det omfattande urvalet bestående av tre stora företagsgrupper. Ansökan avslogs därför.

(22)

Beslutet att inte godta ansökningarna om individuell behandling har vidmakthållits. Av de skäl som anges ovan fastställdes det slutgiltigt att ansökningarna om individuell undersökning inte kunde beviljas, eftersom de skulle ha blivit orimligt betungande och skulle ha förhindrat att undersökningen avslutades i rätt tid.

(23)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som bedömdes nödvändiga för fastställande av dumpning, därav följande skada eller risk för skada samt unionens intresse. Kontrollbesök gjordes hos följande företag:

(24)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden 1 januari 2010–31 december 2010 (nedan kallad undersökningsperioden, eller i tabeller UP). Undersökningen av tendenser som är av betydelse för bedömningen av skada omfattade perioden från och med 2007 till och med undersökningsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(25)

Preliminärt ansågs det att införande av provisoriska åtgärder inte var lämpligt, särskilt mot bakgrund av behovet att ytterligare analysera orsakssambandet mellan den dumpade importen av vissa koncentrerade sojaproteinprodukter från Kina och den skada som unionsindustrin lidit.

(26)

Efter det att de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för beslutet att inte införa provisoriska åtgärder hade meddelats (nedan kallat det preliminära meddelandet av uppgifter), lämnade flera berörda parter skriftliga synpunkter på det preliminära avgörandet. De parter som begärde att bli hörda gavs tillfälle till det.

(27)

Kommissionen fortsatte att inhämta uppgifter som ansågs nödvändiga för det slutgiltiga avgörandet. Utöver de ovan i skäl 23 nämnda kontrollerna genomfördes en ytterligare kontroll på plats hos Kerry i Bristol, Förenade kungariket, en av de importörer och användare av sojaproteiner som samarbetade i undersökningen.

(28)

I tillkännagivandet om inledande definierades den berörda produkten som koncentrerade sojaproteinprodukter, innehållande minst 65 viktprocent proteiner (N × 6,25) beräknat på torrsubstans exklusive tillsatta vitaminer, mineraler, aminosyror och livsmedelstillsatser, med ursprung i Kina (nedan kallad den berörda produkten eller koncentrerade sojaproteinprodukter), som för närvarande klassificeras enligt KN-numren ex 2106 10 20, ex 2106 90 92, ex 2309 90 10, ex 2309 90 99 (ex 2309 90 96 från och med den 1 januari 2012) och ex 3504 00 90.

(29)

I den ovan nämnda produktdefinitionen kan två huvudsakliga produktgrupper urskiljas: i) sojaproteinkoncentrat, innefattande enkla koncentrat/baskoncentrat och vidarebearbetade koncentrat, innehållande mer än 65 % men mindre än 90 % proteiner (nedan även kallat koncentrat), och ii) isolerat sojaprotein, innehållande minst 90 % proteiner (nedan även kallat isolat).

(30)

Vidare fastställdes att medan enkelt koncentrat är en basprodukt med lågt förädlingsvärde, kräver isolat och vidarebearbetade koncentrat avsevärt mer bearbetning och är följaktligen produkter med högre förädlingsvärde.

(31)

Den ovan beskrivna produktdefinitionen innefattar också enkla (icke vidarebearbetade) koncentrat för djurfoder. Under skadeundersökningsperioden tillverkades dessa i EU av klaganden vid en anläggning i Frankrike samt av ett annat företag, ADM i Nederländerna.

(32)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter begärde klaganden att produktdefinitionen skulle ändras genom att utesluta koncentrat som används för djurfoder. Klaganden invände mot det tillvägagångssätt som föreslagits i det preliminära dokumentet och hävdade att utelämnandet av uppgifter från den franska anläggningen, som stängdes 2009 (dvs. i mitten av skadeundersökningsperioden) resulterade i att de kvarstående uppgifterna (som fortfarande omfattade uppgifterna från ADM) blev inkonsekventa. EU-tillverkarnas försäljning och marknadsandel av den undersökta produkten hade blåsts upp på konstlad väg.

(33)

Klaganden hävdade att ADM, Solaes konkurrent i EU, mot bakgrund av den relativt stabila efterfrågan hade tagit över en del av de leveranser som Solaes franska anläggning stått för fram till dess att den stängdes 2009. Att bortse från uppgifterna från den franska anläggningen ledde följaktligen till en vilseledande jämförelse av uppgifterna för 2008, när ADM endast hade en mindre andel av marknaden för foderkoncentrat, med uppgifterna för undersökningsperioden, när ADM hade en mycket större andel av den marknaden.

(34)

Klaganden lämnade särskilt in information om de tekniska och kemiska skillnaderna mellan å ena sidan koncentrat för djurfoder och å andra sidan övriga koncentrat och isolat. Vidare används olika distributionskanaler för dessa delgrupper. Dessutom omfattas koncentrat för djurfoder av ett annat KN-nummer än andra koncentrat (för livsmedel) och isolat.

(35)

Till följd av klagandens begäran invände en exportör mot att produktdefinitionen skulle begränsas. Denna exportör hade emellertid missförstått begäran och trodde att den gick ut på att utesluta alla sojaproteinkoncentrat, medan begäran i själva verket endast avsåg enkla sojaproteinkoncentrat för djurfoder. Exportören lade dessutom inte fram några argument till stöd för att begäran skulle vara ogrundad.

(36)

Det noteras också att enligt de uppgifter som samlades in under undersökningen står importen av sojaproteinkoncentrat för djurfoder för mindre än 1 % av den totala kinesiska importen till unionen av den undersökta produkten (enligt den ursprungliga definitionen).

(37)

Mot bakgrund av det ovanstående, och särskilt de tydliga tekniska, kemiska och marknadsrelaterade skillnaderna, anses det lämpligt att begränsa produktdefinitionen genom att utesluta enkla sojaproteinkoncentrat av det slag som används i djurfoder. Den berörda produkten är följaktligen koncentrerade sojaproteinprodukter, exklusive produkter av det slag som används i djurfoder, innehållande minst 65 viktprocent proteiner (N × 6,25) beräknat på torrsubstans exklusive tillsatta vitaminer, mineraler, aminosyror och livsmedelstillsatser, med ursprung i Kina (nedan kallad den berörda produkten eller koncentrerade sojaproteinprodukter), som för närvarande klassificeras enligt KN-numren ex 2106 10 20, ex 2106 90 92 och ex 3504 00 90.

(38)

Den berörda produkten används främst i livsmedelsindustrin i köttprodukter och köttsubstitut. Andra livsmedel där den berörda produkten används är salladsdressing, soppor, dryckespulver, energikakor, ersättningsprodukter för grädde, frysta efterrätter, vispad toppning, modersmjölkersättning, bröd, frukostflingor, pasta etc. Tack vare den berörda produktens funktioner har den också en del specifika användningsområden såsom klister, asfalt, hartser, rengöringsmedel, kosmetika, bläck, läder, målarfärg, pappersbeläggning, bekämpningsmedel/fungicider, plast, polyester och textilfibrer.

(39)

Trots vissa olikheter i de möjliga slutliga användningsområdena har alla de olika typerna av den berörda produkten, koncentrat och isolat, samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper. De anses därför utgöra en enda produkt.

(40)

Den berörda produkten och vissa koncentrerade sojaproteinprodukter som tillverkas och säljs på Kinas hemmamarknad och på hemmamarknaden i Brasilien, som användes som jämförbart land, liksom vissa koncentrerade sojaproteinprodukter som tillverkas och säljs i unionen av unionsindustrin konstaterades ha samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och samma användningsområden. De anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(41)

De utvalda exporterande tillverkarna bestod av Shandong Crown Soya Protein Co. Ltd och dess närstående företag (nedan kallad Crowngruppen), Gushen Biological Technology Group Co. Ltd och dess närstående företag (nedan kallad Gushengruppen) och Sinoglory Health Food Co. Ltd och dess närstående företag (nedan kallad Sinoglorygruppen). I ett tidigt skede av undersökningen ansågs det att Gushengruppen och Sinoglorygruppen eventuellt måste behandlas som närstående exportörer. Till följd av förklaringar från de berörda exportörerna beslutades det emellertid slutligen att Gushengruppen och Sinoglorygruppen skulle betraktas som separata enheter i undersökningen.

(42)

Vid antidumpningsundersökningar rörande import från Kina ska i enlighet med artikel 2.7 b i grundförordningen normalvärdet bestämmas i enlighet med punkterna 1–6 i samma artikel för de tillverkare som befinns uppfylla kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(43)

Kriterierna är i korthet följande:

(44)

Crowngruppen och Sinoglorygruppen ansökte om marknadsekonomisk status.

(45)

För både Crowngruppen och Sinoglorygruppen inhämtade kommissionen alla uppgifter som bedömdes nödvändiga och kontrollerade på plats hos de berörda företagen alla uppgifter som lämnats i ansökan om marknadsekonomisk status och alla andra uppgifter.

(46)

Undersökningen visade att ingen av de båda grupperna uppfyllde kriterierna för beviljande av marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 c i grundförordningen.

(47)

Framför allt uppfyllde företagen i de båda grupperna inte kriterierna 1, 2 och 3.

(48)

När det gäller den första gruppen uppfyllde en tillverkare i gruppen inte kriterium 1, på grund av en skyldighet att sälja alla sina produkter på den internationella marknaden. Även om företaget hävdade att denna bestämmelse inte var bindande, har företaget aldrig sålt något på den inhemska marknaden (med undantag för en mindre försäljning 2007). När det gäller kriterium 2 konstaterades flera problem med räkenskaperna för båda tillverkarna i gruppen. Ett av företagen i gruppen lämnade dessutom inte in någon ansökan om marknadsekonomisk status. Vidare hyrde ett företag i gruppen ut en del av sin mark utan att föra in hyresintäkterna i sina räkenskaper, eftersom inga fakturor eller betalningskvitton utställdes för hyran. När företaget flyttade till ett nytt produktionsställe och en del av dess utrustning blev oanvänd, gjordes ingen prövning av nedskrivningsbehovet. Slutligen mottog ett av företagen i gruppen, när det köpte ett nytt markområde, en överföring från staten som skulle användas för att kompensera de bybor som tvingades flytta. Emellertid användes denna betalning inte för det ändamålet, utan för att minska kostnaden för rätten till markanvändning. När det gäller kriterium 3 byter de två tillverkarna i gruppen råvaror från en gemensam leverantör med varandra utan ordentlig dokumentation eller registrering och på grundval av mycket informella överenskommelser, utan justeringar för prisskillnader eller avgifter: detta utgör en form av byteshandel. Vidare kunde en tillverkare under flera år använda mark tillhörande dess majoritetsaktieägare utan betalning. Enligt företaget var detta möjligt eftersom moderbolaget hade förvärvat rätten till markanvändning till ett mycket lågt pris i samband med privatiseringen av bolaget.

(49)

Efter det att resultaten av granskningen av ansökningarna om marknadsekonomisk status och det preliminära meddelandet av uppgifter hade offentliggjorts, upprepade gruppen sin tidigare begäran om att en av de två tillverkarna inte skulle betraktas som rättsligt närstående resten av gruppen. När det gäller denna begäran konstaterades det emellertid att de två tillverkarna förde en samordnad affärs- och industristrategi tillsammans med resten av gruppen, bland annat vid den i skäl 48 nämnda byteshandeln. Begäran avvisas därför.

(50)

Gruppen påstod också att försäljningsrestriktionen för en av tillverkarna endast nämndes i företagets bolagsordning och inte i dess verksamhetstillstånd eller intyg om godkännande. Enligt företaget var denna restriktion således inte bindande. Vidare påstod gruppen att det företag som inte hade lämnat in någon ansökan om marknadsekonomisk status inte var ett produktions- eller handelsföretag, utan var ett betalningsombud, och att gruppen hade gjort sitt bästa för att lämna alla tillgängliga uppgifter.

(51)

Som det angetts ovan står det emellertid klart att tillverkaren i fråga iakttog försäljningsrestriktionen. Dessutom ingår bolagsordningen i de handlingar som lämnas in till myndigheterna för godkännande när ett bolag bildas, och det står därför klart att innehållet i dessa handlingar utgör grundvalen för bolagets faktiska verksamhet. Slutligen konstaterades det att det företag som inte lämnade in någon ansökan om marknadsekonomisk status faktiskt var involverat i vissa aspekter i samband med exportförsäljningen av produkten i fråga och därför borde ha lämnat in en ansökan om marknadsekonomisk status. Båda dessa påståenden tillbakavisas därför.

(52)

Också när det gäller den andra gruppen var en av de exporterande tillverkarna föremål för en begränsning av försäljningen, som innebar att 70 % av tillverkningen skulle säljas på export, och uppfyllde därför inte kriterium 1. När det gäller kriterium 2 konstaterades ett antal problem vad gäller avskrivning av tillgångar och ändringar av redovisningsprinciperna. När det gäller kriterium 3 anger ett företag i sina räkenskaper helt olika värden för två markområden, och företaget anses ha erhållit ett dolt bidrag genom att förvärva ett markområde till ett pris som helt klart låg under marknadsvärdet. Dessutom fick ett annat företag i gruppen kostnadsfritt hyra ett markområde under ett år, och har förvärvat rätter till markanvändning till ett lägre pris än marknadsvärdet. Slutligen underlät man att i anmärkningarna till räkenskaperna nämna ett antal gruppinterna garantier, vilket strider mot Internationell redovisningsstandard 24 (IAS 24).

(53)

Efter det att resultaten av granskningen av ansökningarna om marknadsekonomisk status och det preliminära meddelandet av uppgifter hade offentliggjorts påstod gruppen att de två tillverkarnas faktiska försäljning inte var föremål för några försäljningsrestriktioner. Enligt företagen berodde den omständigheten att deras respektive exportvolym var i linje med restriktionerna i deras bolagsordningar endast på balansen mellan utbud och efterfrågan på sojaproteinmarknaden. De betonade att dessa begränsande bestämmelser hade strukits ur handlingarna i fråga strax efter undersökningsperioden. När det gäller kriterium 2 påstod gruppen vidare att den, bortsett från några smärre bokföringsmisstag, fullständigt hade följt de kinesiska redovisningsprinciper som de måste iaktta framför IAS-reglerna. När det gäller rätterna till markanvändning påstod gruppen att de olika värdena för de två markområdena berodde på kostnaderna för att jämna ut marken i ett av de två områdena. Slutligen betonades det att den kostnadsfria hyran av ett annat markområde berodde på vissa administrativa förseningar innan rätten till markanvändning faktiskt kunde förvärvas och att värdet av hyresbefrielsen i vart fall var obetydligt jämfört med intäkterna från företagets verksamhet.

(54)

När det gäller kriterium 1 ingår bolagsordningen i de handlingar som lämnas in till myndigheterna för godkännande när ett bolag bildas. Den omständigheten att företaget iakttog försäljningsrestriktionerna anses bero på att det var tvunget att göra detta, och det står klart att innehållet i dessa handlingar utgör grunden för företagets faktiska verksamhet. Det bör betonas att restriktionerna ströks ur bolagsordningen först efter undersökningsperioden och att detta därför är irrelevant i den här undersökningen. När det gäller kriterium 2 stod det klart att räkenskapernas korrekthet och tillförlitlighet inte kunde bekräftas. Dessutom bör företagets räkenskaper vara föremål för en revision i överensstämmelse med internationella redovisningsnormer, vilket inte kunde bekräftas under kontrollen. När det gäller kriterium 3 kunde inga bevis läggas fram under kontrollen på plats för att styrka uppgifterna om kostnader för att jämna ut marken i markområdet i fråga. Oavsett de förklaringar som har lämnats kvarstår slutligen den omständigheten att ett av företagen hyrde sin mark kostnadsfritt under en viss period och således åtnjöt bidrag. Synpunkterna kunde därför inte ändra resultaten av granskningen av ansökningen om marknadsekonomisk status. Dessa resultat bekräftas härmed.

(55)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen ska en eventuell landsomfattande tull fastställas för de länder som omfattas av den artikeln, utom i de fall där företagen kan visa att de uppfyller alla kriterier i artikel 9.5 i grundförordningen. Dessa kriterier är i korthet följande:

(56)

Gushengruppen ansökte endast om individuell behandling. Ansökan granskades och inga uppgifter upptäcktes som antydde att företaget inte uppfyllde ovan nämnda kriterier. Det befanns därför att Gushengruppen kunde beviljas individuell behandling.

(57)

En bedömning gjordes också avseende Crowngruppen och Sinoglorygruppen, eftersom dessa företag inte beviljades marknadsekonomisk status. I inget av fallen upptäcktes några uppgifter som antydde att företagen inte uppfyllde de ovan nämnda kriterierna. Det befanns därför att båda företagsgrupperna kunde beviljas individuell behandling.

(58)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter invände klaganden mot att de utvalda grupperna av exportörer beviljades individuell behandling. Eftersom inga åtgärder infördes, var det emellertid inte nödvändigt att behandla denna invändning vidare.

(59)

Som det förklaras i skäl 46 beviljades inte marknadsekonomisk status för de två grupper i urvalet som hade ansökt om det. Den tredje gruppen i urvalet hade inte ansökt om marknadsekonomisk status. I enlighet med artikel 2.7 i grundförordningen fastställdes därför normalvärdet för alla grupper på grundval av priserna eller det konstruerade värdet i ett jämförbart land.

(60)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den hade för avsikt att använda Förenta staterna som ett lämpligt jämförbart land för fastställande av normalvärdet för Kina och uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på detta.

(61)

Ett antal synpunkter mottogs och andra länder föreslogs som alternativ, särskilt Brasilien och Israel. Det huvudsakliga argumentet mot Förenta staterna som jämförbart land var att den berörda produkten där framställs av genetiskt modifierade sojabönor, vilket inte är fallet i Kina. Användningen av genetiskt modifierade sojabönor kan möjligen resultera i att produkten används av andra användare och/eller bearbetningsindustrier. En exporterande tillverkare nämnde även att klagandens dotterbolag i Förenta staterna hade en dominerande ställning på den amerikanska marknaden, vilket ledde till höga inhemska försäljningspriser.

(62)

Mot bakgrund av de synpunkter som inkommit sökte kommissionen samarbete med alla kända tillverkare av koncentrerade sojaproteinprodukter i Brasilien, Israel och Förenta staterna och ställde dem ett antal nyckelfrågor om deras produktion, försäljning och lokala marknader samt frågade om de var villiga att lämna närmare uppgifter om kostnader och priser i det fallet att deras land valdes ut som jämförbart land. Endast en amerikansk och två brasilianska tillverkare svarade genom att lämna de begärda uppgifterna och erbjuda vidare samarbete. I ett senare skede lämnade även en israelisk tillverkare in ett fullständigt svar på frågeformuläret. Kommissionen försökte även på annat sätt skaffa sig information om de ovan nämnda marknaderna och andra potentiella marknader.

(63)

De uppgifter som samlades in analyserades noggrant. Det bekräftades att den amerikanska produkten främst framställdes av genetiskt modifierade sojabönor, i motsats till koncentrerade sojaproteinprodukter från Kina, Brasilien och Israel. Ingen slutsats kunde emellertid dras om hur denna skillnad i den huvudsakliga råvaran inverkade på produktens egenskaper, användningsområden, kostnad eller pris. Vidare fanns det i Brasilien betydande volymer av importerade koncentrerade sojaproteinprodukter som konkurrerade med den lokalt tillverkade produkten, trots att den brasilianska marknaden hade en importtull på 14 %. De två brasilianska tillverkarna, som båda erbjöd sig att samarbeta, svarade för grovt räknat tre fjärdedelar av förbrukningen i Brasilien, medan den amerikanska marknaden föreföll domineras av två mycket stora inhemska tillverkare, varav endast den ena hade erbjudit sig att samarbeta. Även om den amerikanska marknaden sammanlagt var större, föreföll konkurrensen således vara större i Brasilien, med två stora inhemska tillverkare och en betydande import. De samarbetsvilliga brasilianska tillverkarnas sammanlagda försäljningsvolymer på hemmamarknaden föreföll dessutom vara av samma storleksordning som de utvalda kinesiska tillverkarnas försäljningsvolym till EU, och produktsortimentet föreföll vara jämförbart. Slutligen konstaterades det att den brasilianska hemmamarknaden var betydligt större än den israeliska.

(64)

Mot bakgrund av det ovanstående valdes Brasilien som jämförbart land. Valet av Brasilien bekräftas härmed.

(65)

I enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen fastställdes normalvärdet för de exporterande tillverkarna på grundval av kontrollerade uppgifter från tillverkarna i det jämförbara landet. För produkttyper som inte hade sålts vid normal handel på hemmamarknaden i det jämförbara landet eller för vilka inga jämförbara typer hade sålts, konstruerades normalvärdet enligt artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(66)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter gjordes ännu noggrannare beräkningar för att även beakta synpunkter som lämnats av parterna.

(67)

De exporterande tillverkarnas exportförsäljning till unionen skedde antingen direkt till oberoende kunder eller genom närstående handelsföretag i Kina. Exportpriset fastställdes därför i samtliga fall i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, det vill säga på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(68)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter gjordes ännu noggrannare beräkningar för att även beakta synpunkter som lämnats av parterna.

(69)

Normalvärdet och exportpriserna jämfördes på nivån fritt fabrik. För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis gjordes justeringar i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen för att beakta olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet. Lämpliga justeringar för rabatter, transport, försäkring, hanteringskostnader, lastningskostnader och därmed sammanhängande kostnader, förpackningskostnader, kreditkostnader och indirekt beskattning beviljades i samtliga fall där dessa konstaterades vara skäliga och korrekta och kunde styrkas.

(70)

De slutgiltiga dumpningsmarginalerna uttrycktes i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull.

(71)

För var och en av de tre samarbetsvilliga grupperna av exporterande tillverkare i urvalet fastställdes en dumpningsmarginal i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet i det jämförbra landet och det vägda genomsnittliga exportpriset.

(72)

För de samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet beräknades dumpningsmarginalen som ett genomsnitt av marginalerna för de tre företagsgrupper som ingick i urvalet.

(73)

Eftersom samarbetsviljan i undersökningen var hög och de samarbetsvilliga företagen svarade för omkring 90 % av all import från Kina under undersökningsperioden, fastställdes den landsomfattande marginalen för icke-samarbetsvilliga företag utifrån den högsta konstaterade dumpningsmarginalen för de grupper av företag som ingick i urvalet.

(74)

Mot denna bakgrund fastställdes följande slutgiltiga dumpningsnivåer:

(75)

Efter översynen av produktdefinitionen (ej inkluderande koncentrat för djurfoder) betraktas ett företag, ADM i Nederländerna, vars produktion är begränsad till koncentrat för djurfoder, inte längre som en del av unionsindustrin. Följaktligen tillverkade endast klaganden (Solae) den likadana produkten i unionen under undersökningsperioden. Solae har för närvarande två tillverkningsanläggningar i EU – en i Belgien som tillverkar sojaproteinisolat och en annan i Danmark som tillverkar sojaproteinkoncentrat (baskoncentrat samt vidarebearbetade koncentrat med högt värde, för vilka baskoncentratet används som halvfabrikat). En annan av Solaes tillverkningsanläggningar, som låg i Bordeaux i Frankrike och endast tillverkade och saluförde enkla koncentrat för djurfoder, stängdes i början av 2009.

(76)

När det gäller produktionen i EU visade undersökningen att Solaes tillverkning uteslutande grundar sig på ett förädlingsavtal med det schweiziska moderbolaget, Solae Europe. Enligt detta avtal bearbetar Solae Belgium och Solae Denmark mot en avgift de råvaror som tillhandahålls av Solae Europe. Under hela processen är Solae Europe ensam ägare av råvarorna, eventuella halvfabrikat och de färdiga varorna.

(77)

Eftersom uppdragsgivaren hela tiden äger råvarorna och de färdiga varorna, skiljer sig förädlingsavtal rättsligt sett från andra möjliga produktionsavtal. I detta fall tillför företagen i EU emellertid ett förädlingsvärde som överstiger 50 % av tillverkningskostnaden. Detta förädlingsvärde speglar också de teknik- och kapitalinvesteringar som unionsföretagen har gjort. Nettovärdet av dessa investeringar i EU är betydande och industrin sysselsätter dessutom ett betydande antal personer i EU.

(78)

Det bör även påpekas att förädlingen i EU utgör ”den sista väsentliga bearbetningen” och således ger produkterna ursprung i EU.

(79)

På grund av det ovanstående drogs slutsatsen att en sådan ekonomisk verksamhet som den som utförs av Solae Belgium och Solae Denmark i EU kan hotas av dumpning och således kan vara berättigad till skydd oavsett verksamhetens rättsliga karaktär (förädlingsavtal eller annat produktionsavtal). Mot bakgrund av det ovanstående drogs slutsatsen att Solae Belgium och Solae Denmark ska betraktas som unionstillverkare som utgör en del av unionsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen.

(80)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter inkom en exportör med synpunkter och ansåg att förädlingsföretag inte kan betraktas som unionstillverkare och inte har någon ställning i antidumpningsundersökningar. Exportören hävdade att eftersom Solae Europe, som är registrerat i Schweiz (dvs. utanför EU), hela tiden ägde råvarorna och de färdiga varorna, kunde Solae Belgium och Solae Denmark inte betraktas som unionstillverkare och var inte berättigade till skydd mot dumpning.

(81)

Exportören påpekade att i tidigare fall, till exempel ett fall som avsåg import av säckar, bärkassar och påsar av plast med ursprung i Kina (7), beslutade institutionerna att utesluta två kinesiska företag från ett urval av exporterande tillverkare, eftersom en stor del av den export av produkten som de uppgett inte hade tillverkats för deras egen räkning utan endast hade bearbetats för andra exporterande tillverkare.

(82)

Det noteras att situationen i det fall som exportören hänvisade till inte kan jämföras med situationen i detta fall. För det första hade de kinesiska företagen i det ovan nämnda fallet avseende säckar, bärkassar och påsar av plast en egen tillverkning som inte omfattades av förädlingsavtal (men försäljningen av den egna tillverkningen var för liten för att företagen skulle kunna ingå i urvalet), medan hela verksamheten vid Solae Belgium och Solae Denmark i detta fall omfattas av förädlingsavtalet.

(83)

Medan Solae Belgium och Solae Denmark dessutom är helägda av Solae Europe, fastställdes vid undersökningen av de kinesiska företag som uteslöts ur urvalet inget ägandeförhållande med de övriga exporterande tillverkare för vilka de bearbetade produkterna.

(84)

I sina synpunkter hänvisade exportören också till en annan tidigare undersökning, nämligen en som avsåg import av glycin med ursprung i Kina (8), där kommissionen betraktade några kinesiska företag som handlare i stället för tillverkare, eftersom det konstaterades att deras verksamhet inte utgjorde tillverkning.

(85)

Det noteras i detta sammanhang att inte heller glycinfallet stöder exportörens argument, eftersom de exporterande kinesiska företagen i det fallet endast genomförde vissa tillverkningsprocesser som inte ändrade den berörda produktens kemiska sammansättning eller fysiska egenskaper. Detta var en helt annan situation än den i detta fall, där de processer som EU-företagen genomför omvandlar sojabönor eller sojaflingor till sojaproteiner och inte endast ändrar råvarans kemiska sammansättning eller fysiska egenskaper utan också tillför ett betydande värde till slutprodukten.

(86)

Exportören hävdade också att hela beslutsprocessen avseende förädlingsproduktionen i unionen äger rum i ett icke EU-företag och att förädlingsföretagens hela existens är fullständigt beroende av det schweiziska moderbolaget. Exportören tillade att i ett annat fall som avsåg import av vinylacetat med ursprung i Förenta staterna (9) uteslöt kommissionen en EU-tillverkare från definitionen av unionsindustrin på grund av dess förhållande till ett företag i det berörda landet.

(87)

En annan part hävdade också att vid en analys av förädlingsavtalet och huruvida det avser tillverkning, bör frågor såsom huvudkontorets placering, intressecentrum och åtaganden gentemot EU-marknaden analyseras på liknande sätt som vid en analys av närstående företag vid definitionen av unionsindustrin.

(88)

Som grupp har Solae strukturella kopplingar till det schweiziska moderbolaget och även organisatoriska kopplingar till amerikanska företag. Det är inget nytt i ett antidumpningsförfarande att företag med stark närvaro i EU har strukturella eller organisatoriska kopplingar eller kapitalkopplingar utanför EU. Sådana strukturella eller organisatoriska kopplingar utanför EU hindrar emellertid inte slutsatsen att klagande utgör EU-tillverkare.

(89)

Det noteras att sådana argument är relevanta med avseende på tillämpningen av artikel 4.1 a i grundförordningen och definitionen av unionsindustrin endast i det fallet att Solae Europe skulle vara ett företag i ett berört land, dvs. i detta fall Kina. Detta är helt klart inte fallet, och följaktligen är exportörens argument irrelevant.

(90)

Det bör dessutom upprepas att ägandet av de råvaror som används och/eller den färdiga produkten inte är det avgörande kriteriet när det gäller att definiera en unionstillverkare. Även om förädlingsavtal rättsligt sett skiljer sig från andra produktionsavtal, kan förädlingsföretag betraktas som unionstillverkare.

(91)

Detta synsätt är förenligt med institutionernas tidigare praxis, såsom i översynen vid giltighetstidens utgång avseende import av furfurylalkohol med ursprung i Kina (10).

(92)

Det bör upprepas att i detta fall tillför företagen i EU ett förädlingsvärde som överstiger 50 % av tillverkningskostnaden. Detta förädlingsvärde speglar teknik- och kapitalinvesteringar som unionsföretag har gjort. Nettovärdet av dessa investeringar i EU är betydande och industrin sysselsätter dessutom ett stort antal personer i unionen.

(93)

Sammanfattningsvis betraktas Solae Belgium och Solae Denmark som unionstillverkare som utgör en del av unionsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen, och kallas således nedan unionsindustrin.

(94)

Unionens sammanlagda tillverkning i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen fastställdes på grundval av klagandens svar på frågeformuläret.

(95)

Eftersom unionsindustrin endast omfattar en tillverkare, presenteras uppgifterna nedan i indexerad form i syfte att skydda konfidentiella uppgifter i enlighet med artikel 19 i grundförordningen.

(96)

Förbrukningen i unionen fastställdes på grundval av försäljningsvolymen av den av unionsindustrin förädlade produktionen avsedd för unionsmarknaden, importvolymerna till unionsmarknaden enligt uppgifter från Eurostat samt klagandens uppskattningar.

(97)

KN-numren avseende vissa koncentrerade sojaproteinprodukter täcker en lång rad olika produkter, och inte endast den undersökta produkten. På grundval av ingående efterforskningar och marknadskunskap uppskattade klaganden värdet och volymen av importen av den undersökta produkten till unionen. Dessa uppskattningar granskades under undersökningen och anses vara tillförlitliga. Kommissionen mottog inga synpunkter med alternativa förslag, som skulle kunde ifrågasätta att dessa uppskattningar användes i undersökningen.

(98)

En part hävdade att metoden för beräkning av importen inte hade förklarats tillräckligt väl. Inga uppgifter som styrker denna kritik lades dock fram. Parten i fråga kritiserade kommissionens tillvägagångssätt utan att emellertid föreslå ett lämpligare eller mer tillförlitligt alternativ. Kritiken avsåg främst den omständigheten att parten inte hade getts tillfälle att lämna synpunkter. Det erinras om att den icke-konfidentiella versionen av klagomålet, där uteslutandemetoden beskrivs, ingick i de icke-konfidentiella handlingarna när förfarandet inleddes.

(99)

Det erinras om att kommissionen dubbelkontrollerade de uppgifter som lämnats i klagomålet och inte kunde fastställa något som undergrävde rimligheten hos den valda metoden. Eftersom parterna dessutom inte föreslog någon alternativ uteslutandemetod ansågs deras synpunkter vara ogrundade.

(100)

Under skadeundersökningsperioden minskade efterfrågan på unionsmarknaden med totalt 8 %. Förbrukningen i unionen var oförändrad mellan 2007 och 2008, minskade med 8 % 2009 och var oförändrad under undersökningsperioden.

Tabell 1

(101)

Importvolymen för den berörda produkten ökade med 15 % under skadeundersökningsperioden och uppgick till 20 117 ton under undersökningsperioden. Importen från Kina var oförändrad mellan 2007 och 2008, men ökade med 26 procentenheter 2009, när den var som störst. Under undersökningsperioden minskade den med omkring 9 procentenheter.

Tabell 2

(102)

Index för utvecklingen av marknadsandelen för den dumpade importen från Kina ökade med 25 % under skadeundersökningsperioden. Marknadsandelen var oförändrad mellan 2007 och 2008, men ökade med 36 % 2009. Under undersökningsperioden minskade den med 11 procentenheter.

(103)

Det genomsnittliga importpriset ökade totalt med 37 % under skadeundersökningsperioden. Inledningsvis ökade det med så mycket som 48 % mellan 2007 och 2008, men sjönk därefter med 11 procentenheter 2009 och förblev på den nivån under undersökningsperioden. Det genomsnittliga priset för import från Kina under undersökningsperioden var 1 569 euro per ton.

Tabell 3

(104)

I syfte att analysera prisunderskridandet jämfördes unionstillverkarens vägda genomsnittliga försäljningspriser till icke-närstående kunder på unionsmarknaden, justerade i synnerhet för kreditkostnader, leveranskostnader, förpackning och provisioner till nivån fritt fabrik, med de samarbetsvilliga kinesiska exportörernas motsvarande vägda genomsnittliga priser cif till den första oberoende kunden på unionsmarknaden, justerade för att täcka alla kostnader för tullklarering, dvs. tull och kostnader efter importen (landningspris).

(105)

Jämförelsen visade att importen av den berörda produkten under undersökningsperioden underskred unionsindustrins priser med omkring 12 %.

(106)

En part hävdade att nivån på prisunderskridandet naturligtvis har beräknats endast för undersökningsperioden och att tidigare nivåer av prisunderskridande inte är kända. Parten hävdade emellertid att eftersom de kinesiska importpriserna ökade betydligt mer än unionsindustrins priser mellan 2007 och undersökningsperioden, kan man sluta sig till att prisunderskridandet har minskat.

(107)

Det medges att medan de kinesiska importpriserna ökade med 37 % mellan 2007 och undersökningsperioden, ökade unionsindustrins priser med endast 15 % (se skäl 119). Det står således klart att när det gäller de genomsnittliga priserna har skillnaden mellan de kinesiska priserna och EU-priserna minskat mellan 2007 och undersökningsperioden.

(108)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska faktorer och förhållanden som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(109)

För skadeanalysen fastställdes skadeindikatorerna på grundval av uppgifter som hämtades ur klagandens fullständiga och vederbörligen kontrollerade svar på frågeformuläret.

(110)

Tillverkningen i unionen minskade med 14 % mellan 2007 och undersökningsperioden. Den minskade med 8 % år 2008, och därefter med ytterligare 15 procentenheter 2009. Emellertid skedde det en tydlig förbättring mellan 2009 och undersökningsperioden, då produktionen ökade med 9 procentenheter.

Tabell 4

(111)

Unionstillverkarens produktionskapacitet var oförändrad under hela skadeundersökningsperioden.

Tabell 5

(112)

Index för kapacitetsutnyttjandet minskade med 14 % under skadeundersökningsperioden. Det minskade med 8 % mellan 2007 och 2008, och med ytterligare 15 procentenheter 2009. Därefter ökade det med 9 procentenheter under undersökningsperioden. Kapacitetsutnyttjandets utveckling speglar produktionens utveckling under skadeundersökningsperioden, eftersom produktionskapaciteten var oförändrad.

(113)

Det noteras att kapacitetsutnyttjandet fortfarande var relativt högt och uppgick till över 80 % under undersökningsperioden, trots att det totalt sett minskade.

(114)

Unionsindustrins försäljningsvolym till icke-närstående kunder på EU-marknaden minskade med 8 % under skadeundersökningsperioden. Försäljningen minskade med 9 % mellan 2007 och 2008 samt med ytterligare 5 procentenheter 2009. Emellertid skedde det en klar förbättring mellan 2009 och undersökningsperioden, när försäljningen ökade med omkring 6 procentenheter.

Tabell 6

(115)

Unionsindustrin behöll i stort sett sin marknadsandel under skadeundersökningsperioden. Index minskade med så mycket som 9 % mellan 2007 och 2008, men återhämtade sig redan 2009 med 1 procentenhet och steg med ytterligare 7 procentenheter under undersökningsperioden.

Tabell 7

(116)

Mellan 2007 och undersökningsperioden, när förbrukningen i unionen minskade med 8 %, minskade även försäljningsvolymen med 8 %, och unionsindustrins marknadsandel var oförändrad.

(117)

Sysselsättningen minskade med 7 % mellan 2007 och undersökningsperioden. Den ökade något mellan 2007 och 2008 för att sedan plötsligt sjunka med 10 procentenheter 2009. Under undersökningsperioden ökade sysselsättningen emellertid igen med 2 procentenheter.

Tabell 8

(118)

Produktiviteten, mätt som produktion (i ton) per anställd och år, minskade med 7 % under skadeundersökningsperioden. Denna nedgång speglar den omständigheten att produktionen minskade snabbare än sysselsättningen. Mellan 2009 och undersökningsperioden ökade produktiviteten med 8 procentenheter, vilket speglar att produktionen ökade snabbare än sysselsättningen.

Tabell 9

(119)

Unionstillverkarnas genomsnittliga försäljningspriser ökade med omkring 15 % under skadeundersökningsperioden. Det genomsnittliga priset steg 2008 och 2009 (med 8 % respektive 10 procentenheter), innan det under undersökningsperioden sjönk med 3 procentenheter. I allmänhet är priserna på koncentrerade sojaproteinprodukter väldigt beroende av kostnaderna för de viktigaste råvarorna (dvs. sojabönor eller sojabönsflingor) och energi. Dessa står tillsammans för en betydande del av tillverkningskostnaderna. Det noteras att marknaden för sojabönor är föränderlig och kännetecknas av betydande årliga och till och med månatliga fluktuationer.

(120)

Mot bakgrund av de betydande variationerna i försäljningspriserna mellan de olika typerna av den undersökta produkten, bör utvecklingen av de genomsnittliga försäljningspriserna betraktas med försiktighet, eftersom genomsnittspriset kraftigt påverkas av förändringar i produktutbudet.

Tabell 10

(121)

Med tanke på volymen, marknadsandelen och priserna för importen från Kina kan de faktiska dumpningsmarginalernas effekt för unionsindustrin inte anses vara försumbar.

(122)

Det utgående lagret var i stort sett oförändrat mellan 2007 och undersökningsperioden. Det noteras att lagret motsvarar en ganska liten andel av årsproduktionen och att denna indikator därför är av begränsad relevans för skadeanalysen.

Tabell 11

(123)

Den årliga arbetskraftskostnaden ökade med 7 % mellan 2007 och undersökningsperioden. Den ökade med 5 % mellan 2007 och 2008, minskade med 2 procentenheter 2009 och ökade sedan med 4 procentenheter under undersökningsperioden.

Tabell 12

(124)

Lönsamheten på försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder på EU-marknaden, uttryckt i procent av nettoförsäljningen, fluktuerade avsevärt under skadeundersökningsperioden. Medan unionsindustrin gjorde vinst 2007 och 2009, led den förluster 2008 och under undersökningsperioden. Den varierande lönsamheten kan vara en återspegling av fluktuationerna på marknaden för sojabönor.

Tabell 13

(125)

Räntabiliteten, uttryckt som vinst i procent av investeringarnas bokförda nettovärde, följde i stort sett lönsamhetsutvecklingen.

(126)

Kassaflödet (netto) från verksamheten fluktuerade avsevärt under skadeundersökningsperioden. Kassaflödet var positivt 2007, försämrades 2008 då det blev negativt, men förbättrades igen 2009 för att åter bli negativt under undersökningsperioden. Kassaflödet följde i stort sett lönsamhetsutvecklingen.

(127)

Det fanns inga indikationer på att unionsindustrin hade svårigheter att anskaffa kapital, främst beroende på att den ingår i en större koncern.

Tabell 14

(128)

De årliga investeringarna i tillverkningen av den likadana produkten ökade med 4 % mellan 2007 och 2008 och med ytterligare 29 procentenheter 2009. De minskade med 5 procentenheter under undersökningsperioden. Sammanlagt ökade investeringarna med 28 % under skadeundersökningsperioden.

Tabell 15

(129)

Analysen av uppgifterna visar att unionsindustrins produktion, kapacitetsutnyttjande, försäljning, sysselsättning och produktivitet totalt sett minskade under skadeundersökningsperioden medan lönekostnaderna ökade.

(130)

Samtidigt mildras den negativa bilden av den omständigheten att de flesta av dessa indikatorer utvecklades positivt mellan 2009 och undersökningsperioden (2010). Särskilt bör nämnas att mellan 2009 och 2010 (undersökningsperioden) ökade produktionen och kapacitetsutnyttjandet med 9 procentenheter, försäljningen och marknadsandelen i EU ökade med 6 respektive 7 procentenheter, sysselsättningen ökade med 2 procentenheter och produktiviteten ökade med så mycket som 8 procentenheter.

(131)

Unionsindustrins marknadsandel var dessutom i stort sett oförändrad under skadeundersökningsperioden. Den minskade 2008, men ökade igen redan 2009. År 2010 nådde den en nivå som låg mycket nära nivån 2007.

(132)

Lönsamheten liksom räntabiliteten och kassaflödet (som båda är nära relaterade till lönsamheten) uppvisar alla en blandad bild av unionsindustrins ekonomiska situation. Medan de totalt sett minskade (mellan 2007 och undersökningsperioden), varierade de också betydligt, vilket visar marknadens föränderliga karaktär.

(133)

Nettoinvesteringarna ökade kraftigt mellan 2007 och 2009 (med 33 %), men minskade något (med 5 procentenheter) 2010 (undersökningsperioden).

(134)

Vidare var unionsindustrins faktiska förluster under undersökningsperioden relativt blygsamma.

(135)

Mot bakgrund av det ovanstående dras slutsatsen att unionsindustrin har lidit viss skada. Med hänsyn till den relativt obetydliga nivån på unionsindustrins faktiska förluster under undersökningsperioden och tecknen på återhämtning mot slutet av skadeundersökningsperioden, kan skadan emellertid inte betraktas som väsentlig i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(136)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade klaganden att skadan i detta fall bör anses vara väsentlig, eftersom man i vissa andra fall med påstådda liknande omständigheter (dvs. en positiv utveckling mot slutet av skadeundersökningsperioden) (11) kommit fram till ett annat resultat. Klaganden hävdade vidare att det inte är förenligt med WTO-bestämmelserna att titta på den senare delen av skadeundersökningsperioden och dra slutsatser av tecken på återhämtning under den perioden (12).

(137)

Det noteras i detta sammanhang att varje fall måste bedömas för sig. I detta särskilda fall visade undersökningen att det fanns tydliga tecken på återhämtning hos unionsindustrin mot slutet av skadeundersökningsperioden och att omfattningen av den negativa utvecklingen dessutom var relativt begränsad. Till exempel var unionsindustrins marknadsandel oförändrad och i allmänhet relativt stor, kapacitetsutnyttjandet minskade något, men förblev på en nivå över 80 %, och investeringarna ökade. När det däremot gäller oxalsyra (13) förlorade unionsindustrin en marknadsandel på 9 % under undersökningsperioden i förhållande till det första året av skadeundersökningsperioden (14). När det gäller citronsyra (15) noterades en liknande förlust av marknadsandelar samtidigt som investeringarna sjönk (16).

(138)

När det gäller WTO-skyldigheterna hänvisas det i den nämnda panelrapporten till en helt annan situation, där den undersökande myndigheten bara granskade partiella uppgifter som avsåg endast sex månader under vart och ett av tre på varandra följande år och grundade sitt avgörande på denna ofullständiga analys. Det är uppenbart att situationen i detta fall är annorlunda, eftersom skadeanalysen omfattar uppgifter från fyra hela på varandra följande år och det dessutom läggs viss vikt vid den omständigheten att det i slutet av denna fyraårsperiod var en positiv utveckling när det gäller många av de analyserade tendenserna i förhållande till året före undersökningsperioden.

(139)

Mot bakgrund av det ovanstående dras slutgiltigt slutsatsen att den eventuella skada som unionsindustrin lidit inte kan betraktas som väsentlig i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(140)

Utan att det påverkar fastställandet av att det inte föreligger någon väsentlig skada, har kommissionen, under antagandet att den skada som unionsindustrin lidit skulle kunna betraktas som väsentlig, granskat det potentiella orsakssambandet.

(141)

I enlighet med artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen om den eventuella skada som unionsindustrin lidit har vållats av den dumpade importen från det berörda landet. Även andra kända faktorer, utöver den dumpade importen, som eventuellt kunde ha skadat unionsindustrin, undersöktes för att kontrollera att den eventuella skada som vållats av dessa andra faktorer inte tillskrevs den dumpade importen.

(142)

Importen av den berörda produkten ökade med totalt 15 % mellan 2007 och undersökningsperioden och den motsvarande marknadsandelen ökade med 25 %, trots den minskande efterfrågan på unionsmarknaden. Denna utveckling sammanföll i stort sett med unionsindustrins försämrade ekonomiska situation. Unionsindustrin lyckades behålla sin marknadsandel, men samtidigt växte den kinesiska importens marknadsandel med mer än 5 procentenheter.

(143)

Mot denna bakgrund kan det vid första anblicken tyckas som om det finns ett orsakssamband mellan importen från Kina och den eventuella skada som unionsindustrin lidit.

(144)

En närmare analys av den dumpade importens inverkan på unionsindustrins situation förefaller emellertid inte visa något tydligt samband. Medan importen från Kina till exempel knappast alls ökade mellan 2007 och 2008 (skäl 101) och priset cif för denna import gick upp med 48 procentenheter (skäl 103), led unionsindustrin 2008 ändå betydande förluster och förlorade en del av sin marknadsandel. Medan den kinesiska importen däremot ökade med 26 % mellan 2008 och 2009 och priset cif för importen gick ner med 11 procentenheter, behöll unionsindustrin sin marknadsandel och återhämtade sig från förlusterna 2008. Dessutom förbättrades unionsindustrins situation tydligt mellan 2009 och undersökningsperioden, såsom det anges ovan i skadeanalysen, trots att importen från Kina upprätthöll sin ställning på unionsmarknaden.

(145)

Avsaknaden av samband mellan importen från Kina och skadeindikatorernas utveckling tyder starkt på att andra faktorer bidrog och möjligen orsakade den eventuella skada som unionsindustrin lidit. Denna fråga undersöks närmare nedan.

(146)

De andra faktorer som undersöktes inom ramen för orsakssambandet är följande: i) den minskande efterfrågan i unionen, troligen delvis kopplad till den finansiella och ekonomiska krisen 2008/2009 och ii) den föränderliga marknaden för sojabönor.

(147)

Under skadeundersökningsperioden noterades en nedgång i förbrukningen i EU med 8 % om man jämför 2007 med 2010 (undersökningsperioden). Många av skadeindikatorerna utvecklades i hög grad i linje med denna faktor. Till exempel sjönk EU-industrins försäljningsvolym med 8 %, om man jämför de båda ovan nämnda perioderna. Andra exempel är sysselsättningen, som var 7 % lägre 2010 än 2007, och produktiviteten, också den 7 % lägre 2010 än 2007. Det står därför klart att den minskade efterfrågan, oavsett de bakomliggande orsakerna, var en betydande faktor i utvecklingen av unionsindustrins tillstånd.

(148)

Även om orsaken till att efterfrågan minskade inte är direkt relevant för skadeanalysen, kan det mycket väl vara så att det åtminstone delvis berodde på den finansiella och ekonomiska krisen. Det noteras i detta sammanhang att efterfrågan sjönk särskilt mellan 2008 och 2009. Med tanke på sammanträffandet i tid är det mycket sannolikt att minskningen med 8 procentenheter mellan 2008 och 2009 var kopplad till den ekonomiska krisen. Det kan följaktligen hävdas att den skada som unionsindustrin lidit orsakades av den ekonomiska krisen och den därav följande nedgången i efterfrågan.

(149)

Det noteras också att Solae Belgium i sin årsrapport från 2009 medgav att lägre inkomster från de finansiella tillgångarna till följd av finanskrisen har haft en negativ inverkan på bolagets finansiella situation.

(150)

Det bör upprepas att unionsindustrins ekonomiska situation förbättrades mellan 2009 och undersökningsperioden. Denna förbättring sammanföll tydligt med den allmänna ekonomiska återhämtningen.

(151)

Mot bakgrund av det ovanstående anser kommissionen att den minskade efterfrågan, troligen delvis orsakad av den ekonomiska krisen, var en betydande orsak till den eventuella skada som unionsindustrin lidit.

(152)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter påstod klaganden att skadan inte hade orsakats av den finansiella och ekonomiska krisen, men lade inte fram något övertygande argument för detta, utan hänvisade endast till ett antal andra ärenden (17) där man kommit fram till ett annat resultat.

(153)

Det upprepas i detta sammanhang att varje fall ska bedömas för sig. I detta särskilda fall kvarstår det faktum att, medan ett tydligt samband mellan den dumpade importen och unionsindustrin situation saknas, bidrog den minskade efterfrågan, som troligen delvis orsakades av den ekonomiska krisen, till unionsindustrins dåliga situation. Som förklarats ovan medgavs detta i själva verket, åtminstone i viss utsträckning, i Solae Belgiums årsrapport 2009.

(154)

Betydande skillnader kan dock noteras mellan de fall som klaganden hänvisar till och detta fall. Vissa av dessa skillnader tas upp i följande skäl.

(155)

När det gäller fallet med oxalsyra (18) sjönk unionsindustrins marknadsandel trots att vissa indikatorer visade på en positiv utveckling mellan 2009 och undersökningsperioden, medan den i detta fall ökade nästan till 2007 års nivå (19). Vidare uppvisar oxalsyra-fallet år för år en avsaknad av korrelation mellan den dumpade importen från de berörda länderna och utvecklingen av skadeindikatorerna, vilket präglar detta fall. Lönsamhetsutvecklingen är också annorlunda. I synnerhet varierar lönsamheten betydligt i detta fall. Marknaden är här också mycket fluktuerande.

(156)

När det gäller fallet med glasfibervävnader med öppna maskor (20) minskade unionsindustrins marknadsandel varje år och sammanlagt med 12 procentenheter (21). Samtidigt ökade marknadsandelen för den kinesiska importen konstant år för år och sammanlagt med 12,4 procentenheter (22). I detta fall ökade marknadsandelen för den kinesiska importen fram till 2009 för att sedan minska mellan 2009 och undersökningsperioden. Samtidigt minskade unionsindustrins marknadsandel redan 2008 för att sedan återgå till nästan 2007 års nivå.

(157)

I glasfiberfallet (23) ökade marknadsandelen för den dumpade importen konstant år för år och sammanlagt med 6,3 procentenheter (24).

(158)

När det gäller fallet med keramiska plattor (25) ökade marknadsandelen för den dumpade importen stadigt (26). Vidare utvecklades lagren på ett mycket annorlunda sätt. I fallet med keramiska plattor var de ökande lagren en tydlig skadefaktor (27). Slutligen visade undersökningen av fallet med keramiska plattor att indikatorerna for unionsindustrin fortsatte att peka på en nedåtgående trend, trots återhämtningen inom byggsektorn (28).

(159)

Fallet med fettalkoholer (29) visar slutligen att utvecklingen av skadeindikatorerna mellan 2009 och undersökningsperioden skilde sig från detta fall (t.ex. minskade sysselsättningen) (30), och den dumpade importens volym och marknadsandel ökade mellan 2009 och undersökningsperioden (31).

(160)

Klagandens påstående måste följaktligen avvisas.

(161)

Som det har visats ovan varierar unionsindustrins lönsamhet betydligt, vilket tyder på en föränderlig marknad.

(162)

Den bristande stabiliteten på marknaden är nära kopplad till fluktuationerna på råvarumarknaden. Spotmarknaden för den viktigaste råvaran, sojabönor, kännetecknas traditionellt av betydande månatliga och årliga fluktuationer (32), medan priserna på slutprodukten, koncentrerade sojaproteinprodukter, tenderar att vara relativt stabila (eftersom de grundar sig på mer långsiktiga kontrakt). Lönsamhetsnivån för den undersökta produkten är följaktligen väldigt beroende av den rådande situationen på sojabönsmarknaden.

(163)

Det noteras i detta sammanhang att det skedde en betydande höjning av sojabönspriset 2008, som kraftigt påverkade unionsindustrins lönsamhet och dess allmänna situation. Klaganden har själv medgett att höjningen av sojabönspriset bidrog till bolagets försämrade situation 2008.

(164)

Mot bakgrund av det ovanstående står det klart att instabiliteten på marknaden för sojabönor också var en viktig orsak till den eventuella skada som unionsindustrin lidit.

(165)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter påstod klaganden att det föränderliga sojabönspriset inte kunde bryta orsakssambandet och var relevant endast för förlusterna 2008. Inga uppgifter lades emellertid fram till stöd för påståendet.

(166)

Det noteras att höga sojabönspriser sammanfaller med dåliga ekonomiska resultat för unionsindustrin och att eftersom höga sojabönspriser ansågs vara den främsta orsaken till förlusterna 2008 inte finns någon anledning att behandla förlusterna 2010, som sammanföll med ytterligare en höjning av sojabönspriset, på något annat sätt.

(167)

Klagandens påstående måste följaktligen avvisas.

(168)

Andra faktorer, särskilt den minskade efterfrågan (troligen delvis orsakad av den ekonomiska krisen 2008/2009) och föränderligheten på marknaden för den huvudsakliga råvaran, var viktiga orsaker till den eventuella skadan för unionsindustrin.

(169)

Även med antagandet att unionsindustrin led väsentlig skada, kan man inte dra slutsatsen att denna skada orsakades av den dumpade importen från Kina, eftersom dessa andra faktorer bryter orsakssambandet.

(170)

Eftersom det ovan konstateras att unionsindustrin inte har lidit någon skada som kan betraktas som väsentlig, och att andra faktorer i varje fall bryter orsakssambandet mellan den dumpade importen och skadan, är det inte nödvändigt att granska unionens intresse.

(171)

Mot bakgrund av slutsatsen att unionsindustrin inte har lidit väsentlig skada och att orsakssamband saknas, bör förfarandet avslutas enligt artikel 9 i grundförordningen utan att åtgärder införs.

(172)

Alla berörda parter informerades om det slutgiltiga avgörandet och avsikten att avsluta förfarandet samt gavs tillfälle att lämna synpunkter. Deras synpunkter övervägdes, men föranledde ingen ändring av de ovanstående slutsatserna.