13.6.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 152/40

(1)

I en skrivelse av den 13 februari 2012 anmälde Danmark i enlighet med artikel 114.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) till kommissionen att landet avser att behålla sina nationella bestämmelser om vissa industriella växthusgaser, som är strängare än vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 av den 17 maj 2006 om vissa fluorerade växthusgaser (1), även efter den 31 december 2012. Det datumet utgör tidsfristen för det tillstånd som beviljades genom kommissionens beslut 2007/62/EG (2), vilket antogs i enlighet med artikel 95.6 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget) (numera artikel 114.6 i EUF-fördraget).

(2)

Förordning (EG) nr 842/2006 om vissa fluorerade växthusgaser (f-gaser) syftar till att förhindra och begränsa utsläppen av vissa f-gaser (fluorkolväten [HFC], perfluorkarboner [PFC] och svavelhexafluorid [SF6]) som omfattas av Kyotoprotokollet. Förordningen innehåller även ett begränsat antal förbud mot användning och utsläppande på marknaden när alternativ anses vara tillgängliga och kostnadseffektiva i unionen och om det inte anses vara möjligt att ytterligare begränsa utsläppen eller öka återvinningen.

(3)

Förordningen har två rättsliga grunder: artikel 175.1 i EG-fördraget (numera artikel 192.1 i EUF-fördraget) i fråga om samtliga bestämmelser utom artiklarna 7, 8 och 9, som med hänsyn till deras effekter för den fria rörligheten för varor på unionens inre marknad baseras på artikel 95 i EG-fördraget (numera artikel 114 i EUF-fördraget).

(4)

Danmark har haft nationella bestämmelser om vissa f-gaser sedan 2002 och anmälde dessa bestämmelser till kommissionen i en skrivelse av den 2 juni 2006. Ett generellt förbud mot import, försäljning och användning av nya produkter innehållande berörda f-gaser kompletteras med undantag som specificeras i bilaga I till kungörelsen. Dessa undantag rör dels några mycket specifika applikationer, dels några vanligare applikationer där man utgår från den mängd växthusgaser som används i respektive system, vilket innebär att undantag medges för exempelvis kylanläggningar, värmepumpar eller luftkonditioneringsanläggningar med 0,15–10 kg köldmedium per enhet samt kylsystem för värmeåtervinning med högst 50 kg köldmedium per enhet. Produkter för fartyg och militärt bruk är undantagna, liksom användning av SF6 i högspänningsutrustning. Den 8 december 2006 beslutade kommissionen, på grundval av artikel 95.6 i EG-fördraget (numera artikel 114.6 i EUF-fördraget), att tillåta Danmark att behålla dessa bestämmelser till och med den 31 december 2012.

(5)

De omständigheter som motiverade beslut 2007/62/EG om att Danmark skulle få behålla strängare bestämmelser och som beskrivs i det beslutet föreligger fortfarande. De nationella reglerna ingår i en bredare strategi som Danmark antagit för att uppnå sitt utsläppsminskningsmål enligt Kyotoprotokollet och den åtföljande överenskommelse om bördefördelning som ingåtts på unionsnivå. Enligt dessa villkor har Danmark åtagit sig att minska sina växthusgasutsläpp med 21 % under perioden 2008–2012 jämfört med basåret 1990. De anmälda åtgärderna rapporteras ha bidragit i betydande utsträckning till att utsläppen av fluorkolväten minskat i Danmark. Enligt Europaparlamentets och rådets gemensamma beslut om medlemsstaternas insatser för att minska sina växthusgasutsläpp i enlighet med gemenskapens åtaganden om minskning av växthusgasutsläppen till 2020 (3) har Danmark åtagit sig att ytterligare minska utsläppen med 20 % fram till 2020 jämfört med 2005 års nivåer.

(6)

De undantag som medges i kungörelsen samt möjligheten att i mycket specifika fall bevilja individuella undantag från det allmänna förbudet garanterar att åtgärden är proportionell. Vidare rör åtgärden bara ny utrustning och medger användning av f-gaser vid service och underhåll av befintlig utrustning, vilket innebär att utrustning inte byts ut i onödan.

(7)

Samtidigt som det noteras att kungörelsen har effekter för den fria rörligheten för varor i unionen är bestämmelserna generella och tillämpas på samma sätt på både nationella och importerade produkter. Det finns ingen bevisning för att de anmälda nationella bestämmelserna har använts eller kommer att användas som ett medel för godtycklig diskriminering mellan ekonomiska aktörer i unionen. Med hänsyn till de risker för miljön som användningen av f-gaser medför bekräftar kommissionen sin bedömning att de anmälda nationella bestämmelserna inte utgör ett oproportionellt hinder för den inre marknadens funktion sett till de mål som eftersträvas, i synnerhet mot bakgrund av slutsatserna i den nyligen utförda utvärderingen av tillämpningen och effekterna av samt lämpligheten hos förordning (EG) nr 842/2006 (4), där det bedöms att ytterligare åtgärder för att minska utsläppen av f-gaser krävs för att unionen ska kunna uppnå sina mål för minskning av växthusgasutsläpp.

(8)

Kommissionen anser att Danmarks begäran av den 13 februari 2012 om att få behålla nationell lagstiftning, som är strängare än förordning (EG) nr 842/2006 när det gäller utsläppande på marknaden av produkter och utrustning som innehåller f-gaser eller vars funktion kräver sådana gaser, kan godtas.

(9)

Vidare bekräftar kommissionen sitt beslut 2007/62/EG om att de nationella bestämmelserna i kungörelse nr 552 av den 2 juli 2002

Kommissionen anser därför att de bör godkännas.

(10)

Kommissionen kan när som helst göra en ny bedömning av huruvida villkoren för godkännandet fortfarande är uppfyllda. Detta kan särskilt bli relevant om betydande ändringar av förordning (EG) nr 842/2006 eller beslut nr 406/2009/EG äger rum. Med hänsyn till detta och de långsiktiga åtaganden om att minska utsläppen av växthusgaser som unionen och dess medlemsstater gjort, anses det inte nödvändigt att begränsa godkännandet till en viss tidsperiod.