23.11.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 306/8

(1)

Ramen för förbättrad ekonomisk styrning bör bygga på flera sammanlänkade och inbördes samstämda politiska åtgärder för hållbar tillväxt och sysselsättning, i synnerhet en unionsstrategi för tillväxt och sysselsättning som är särskilt inriktad på att utveckla och förstärka den inre marknaden, främja internationell handel och konkurrenskraft, en europeisk planeringstermin för stärkt samordning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken, en effektiv ram för att förebygga och korrigera alltför stora underskott i de offentliga finanserna (stabilitets- och tillväxtpakten), en stabil ram för att förebygga och korrigera makroekonomiska obalanser, minimikrav för nationella budgetramar och förstärkt reglering och tillsyn av finansmarknaderna, inbegripet Europeiska systemrisknämndens makrotillsyn.

(2)

Tillförlitliga statistiska uppgifter är grunden för övervakningen av makroekonomiska obalanser. För att garantera fullgod och oberoende statistik bör medlemsstaterna säkerställa de nationella statistikmyndigheternas yrkesmässiga oberoende, i överensstämmelse med den uppförandekod avseende europeisk statistik som fastställts i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik (4). Tillgången till tillförlitliga uppgifter om de offentliga finanserna är också relevant för övervakningen av makroekonomiska obalanser. Detta krav bör säkerställas genom de bestämmelser om detta som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1173/2011 av den 16 november 2011 om effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet (5), särskilt artikel 8 däri.

(3)

Samordningen av medlemsstaternas ekonomiska politik inom unionen bör utvecklas inom ramen för de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och sysselsättningsriktlinjerna, såsom föreskrivs i föredraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), och bör innefatta efterlevnad av de vägledande principerna om stabila priser, sunda och hållbara offentliga finanser och monetära förhållanden samt en hållbar betalningsbalans.

(4)

Erfarenheterna från och misstagen under den ekonomiska och monetära unionens första tio år visar att det behövs en förbättrad ekonomisk styrning inom unionen, som bör bygga på ett större nationellt egenansvar för gemensamt överenskomna regler och åtgärder och på en mer solid ram på unionsnivå för övervakning av den nationella ekonomiska politiken.

(5)

Att uppnå och upprätthålla en dynamisk inre marknad bör betraktas som en aspekt av en ekonomisk och monetär union som fungerar väl och friktionsfritt.

(6)

Framför allt bör övervakningen av medlemsstaternas ekonomiska politik breddas utöver övervakning av de offentliga finanserna för att inbegripa en mer detaljerad och formell ram i syfte att förebygga alltför stora makroekonomiska obalanser och att hjälpa de berörda medlemsstaterna att upprätta korrigeringsplaner innan avvikelserna blir bestående och innan den ekonomiska och finansiella utvecklingen varaktigt börjar gå i en mycket ogynnsam riktning. Denna breddning av övervakningen av den ekonomiska politiken bör genomföras parallellt med en fördjupad finanspolitisk övervakning.

(7)

För att bidra till att korrigera sådana alltför stora makroekonomiska obalanser, är det nödvändigt att fastställa detaljerade förfaranden i lagstiftning.

(8)

Det multilaterala övervakningsförfarande som avses i artikel 121.3 och 121.4 i EUF-fördraget bör kompletteras med särskilda regler för upptäckt av makroekonomiska obalanser samt förebyggande och korrigering av alltför stora makroekonomiska obalanser inom unionen. Det är mycket viktigt att förfarandet integreras i den årliga multilaterala övervakningscykeln.

(9)

Den förstärkta ekonomiska styrningen bör innebära att Europaparlamentet och de nationella parlamenten involveras i högre grad och i ett tidigare skede. Motparterna till Europaparlamentet inom ramen för denna dialog är visserligen de berörda unonsinstitutionerna och deras representanter, men Europaparlamentets ansvariga utskott får erbjuda en medlemsstat som är föremål för rådets beslut om att ålägga en räntebärande deposition eller årliga böter enligt denna förordning en möjlighet att delta i en diskussion. Medlemsstaternas deltagande i en sådan diskussion är frivilligt.

(10)

Kommissionen bör få en starkare roll i det förstärkta övervakningsförfarandet när det gäller bedömningar som är specifika för varje medlemsstat, övervakning, uppdrag på plats, rekommendationer och varningar.

(11)

Verkställandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 av den 16 november 2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser (6) bör stärkas genom att räntebärande depositioner inrättas om rekommendationen att vidta korrigerande åtgärder inte följs. Dessa depositioner bör omvandlas till årliga böter vid fortsatt underlåtenhet att följa rekommendationen om att åtgärda alltför stora makroekonomiska obalanser inom samma förfarande vid alltför stora obalanser. Dessa verkställighetsåtgärder bör vara tillämpliga på medlemsstater som har euron som valuta.

(12)

Om medlemsstaten underlåter att följa rådets rekommendation bör den räntebärande depositionen eller de årliga böterna åläggas till dess att rådet konstaterar att medlemsstaten har vidtagit korrigerande åtgärder för att följa rekommendationen.

(13)

Vidare bör medlemsstaten, om den vid upprepade tillfällen underlåter att upprätta en plan för korrigeringsåtgärder för att genomföra rådets rekommendation, i regel även åläggas årliga böter till dess att rådet konstaterar att medlemsstaten har lagt fram en plan för korrigeringsåtgärder som följer upp rekommendationen på ett tillfredsställande sätt.

(14)

För att säkerställa likabehandling mellan medlemsstaterna bör den räntebärande depositionen och böterna vara identiska för samtliga medlemsstater som har euron som valuta och uppgå till 0,1 % av den berörda medlemsstatens bruttonationalprodukt (BNP) för föregående år.

(15)

Kommissionen bör kunna rekommendera att ett sanktionsbelopp sätts ner eller att sanktionen upphävs på grund av exceptionella ekonomiska omständigheter.

(16)

Förfarandet för att tillämpa sanktioner mot de medlemsstater som underlåter att vidta verksamma åtgärder för att korrigera alltför stora makroekonomiska obalanser bör utformas på ett sådant sätt att tillämpningen av sanktioner mot dessa medlemsstater blir regel och inte undantag.

(17)

Böter som avses i denna förordning bör utgöra sådana andra inkomster som avses i artikel 311 i EUF-fördraget och bör avsättas för stabiliseringsmekanismer för tillhandahållande av finansiellt bistånd, vilka har skapats av medlemsstater som har euron som valuta för att trygga stabiliteten i euroområdet som helhet.

(18)

Rådet bör ges befogenhet att anta enskilda beslut för tillämpningen av de sanktioner som föreskrivs i denna förordning. Dessa enskilda beslut utgör en del av den samordning av medlemsstaternas ekonomiska politik som sker inom rådet såsom föreskrivs i artikel 121.1 i EUF-fördraget, och utgör därmed en integrerad uppföljning av de åtgärder som rådet har vidtagit i enlighet med artikel 121 i EUF-fördraget och förordning (EU) nr 1176/2011.

(19)

Eftersom denna förordning innehåller generella bestämmelser om effektiv verkställighet av förordning (EU) nr 1176/2011, bör den antas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarande som avses i artikel 121.6 i EUF-fördraget.

(20)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att effektivt verkställa korrigeringar av alltför stora makroekonomiska obalanser i euroområdet, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på grund av de täta handelsmässiga och finansiella förbindelserna mellan medlemsstaterna och de externa effekterna av nationell ekonomisk politik på unionen och euroområdet som helhet, och det därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

a)

om två på varandra följande rådsrekommendationer inom ramen för samma förfarande vid alltför stora obalanser antas i enlighet med artikel 8.3 i förordning (EU) nr 1176/2011 och rådet anser att medlemsstaten har lämnat in en otillräcklig korrigeringsplan, eller

b)

om två på varandra följande rådsbeslut inom ramen för samma förfarande vid alltför stora obalanser, varigenom bristande efterlevnad fastställs, antas i enlighet med artikel 10.4 i förordning (EU) nr 1176/2011. I detta fall ska de årliga böterna åläggas genom att den räntebärande depositionen omvandlas till årliga böter.

a)

denna förordnings ändamålsenlighet,

b)

framstegen med att säkerställa en närmare samordning av den ekonomiska politiken och en varaktig konvergens mellan medlemsstaternas ekonomiska resultat i enlighet med EUF-fördraget.