12.11.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 294/7


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 1147/2011

av den 11 november 2011

om ändring av förordning (EU) nr 185/2010 om genomförande av de gemensamma grundläggande standarderna avseende luftfartsskydd beträffande användningen av säkerhetsskannrar vid EU:s flygplatser

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 300/2008 av den 11 mars 2008 om gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten och om upphävande av förordning (EG) nr 2320/2002 (1), särskilt artikel 4.2 och 4.3, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 4.2 i förordning (EG) nr 300/2008 ska kommissionen anta allmänna åtgärder, avsedda att ändra icke väsentliga delar av de gemensamma grundläggande standarderna i bilagan till förordningen genom att komplettera dessa standarder.

(2)

I artikel 4.3 i förordning (EG) nr 300/2008 anges det vidare att kommissionen ska anta detaljerade bestämmelser för genomförandet av de gemensamma grundläggande standarder för skydd av civil luftfart som fastställs i bilagan till denna förordning, kompletterad av de allmänna åtgärder som kommissionen antagit på grundval av artikel 4.2.

(3)

Allmänna åtgärder när det gäller tillåtna metoder för säkerhetskontroll av passagerare anges framför allt i del A i bilagan till kommissionens förordning (EG) nr 272/2009 (2) om komplettering av de gemensamma grundläggande standarder för skydd av civil luftfart.

(4)

För att säkerhetsskannrar ska kunna användas vid säkerhetskontroll av passagerare bör bestämmelser om denna användning, minimistandarder för detektionsprestanda och minimivillkor för driften fastställas.

(5)

Kommissionens förordning (EU) nr 185/2010 (3) bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

Säkerhetsskannrar ska införas och användas i enlighet med rådets rekommendation 1999/519/EG av den 12 juli 1999 om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält (0 Hz–300 GHz) (4) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/40/EG av den 29 april 2004 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (elektromagnetiska fält) i arbetet (18:e särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG (5)).

(7)

Genom att fastställa särskilda villkor för användningen av säkerhetsskannrar och genom att erbjuda passagerarna möjlighet att genomgå alternativa säkerhetskontroller respekterar denna förordning de grundläggande rättigheter och de principer som bl.a. erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, inklusive respekten för människovärdet och för privat- och familjelivet, rätten till skydd av personuppgifter, barnets rättigheter, religionsfriheten och förbudet mot diskriminering. Denna förordning ska tillämpas i enlighet med dessa rättigheter och principer.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för luftfartsskyddet inom den civila luftfarten.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilagan till förordning (EU) nr 185/2010 ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 11 november 2011.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)  EUT L 97, 9.4.2008, s. 72.

(2)  EUT L 91, 3.4.2009, s. 7.

(3)  EUT L 55, 5.3.2010, s. 1.

(4)  EGT L 199, 30.7.1999, s. 59.

(5)  EUT L 159, 30.4.2004, s. 1.


BILAGA

Bilagan till förordning (EU) nr 185/2010 ska ändras på följande sätt:

1)

I kapitel 4 ska 4.1.1.1 ersättas med följande:

”4.1.1.1

Före säkerhetskontroll ska passagerarna ta av sig rockar, kappor, jackor och kavajer, vilka ska säkerhetskontrolleras som kabinbagage. Operatören kan begära att passageraren tar av sig ytterligare klädesplagg om så är lämpligt.”

2)

I kapitel 4 ska 4.1.1.2 ersättas med följande:

”4.1.1.2

Passagerarna ska säkerhetskontrolleras genom

a)

manuell genomsökning, eller

b)

metalldetektorbågar, eller

c)

sprängämneshundar i kombination med led a, eller

d)

säkerhetsskannrar som inte använder joniserande strålning.

Om säkerhetskontrollanten inte kan avgöra om passageraren för med sig förbjudna föremål ska passageraren vägras tillträde till behörighetsområden eller kontrolleras om tills säkerhetskontrollanten är tillfredsställd.”

3)

I kapitel 4 ska följande punkt läggas till:

”4.1.1.10

När en säkerhetsskanner med en person som granskar bilden enligt definitionen i punkt 12.11.1 andra stycket används för säkerhetskontroll av passagerare ska följande minimikrav uppfyllas:

a)

Säkerhetsskannrar får inte lagra, behålla, kopiera, trycka eller återställa bilder. En bild som skapats under säkerhetskontrollen kan bevaras under den tid som personen som granskar bilden behöver för att analysera den och ska raderas så snart passageraren har kontrollerats. Obehörig åtkomst och användning av bilden är förbjuden och ska förhindras.

b)

Den person som analyserar bilden ska befinna sig på annan plats så att han/hon inte kan se den säkerhetskontrollerade passageraren.

c)

Tekniska anordningar som kan lagra, kopiera, fotografera eller på annat sätt registrera bilder är inte tillåtna i det separata utrymme där bilden analyseras.

d)

Bilden ska inte kunna förknippas med uppgifter om den säkerhetskontrollerade passageraren, och hans/hennes identitet ska vara anonym.

e)

En passagerare får begära att bilden av hans/hennes kropp analyseras av en person av det kön som han/hon själv väljer.

f)

Bilden ska göras otydlig eller mörk för att förhindra identifiering av passagerarens ansikte.

Punkterna a och d ska också tillämpas för säkerhetsskannrar med automatisk detektion av förbjudna föremål.

Passagerare ska ha rätt att välja att inte kontrolleras med säkerhetsskanner. I så fall ska passageraren säkerhetskontrolleras med hjälp av en alternativ metod för säkerhetskontroll, inbegripet åtminstone en manuell genomsökning i enlighet med tillägg 4-A i kommissionens beslut (2010)774. Om säkerhetsskannern ger larm ska orsaken till detta fastställas.

Passageraren ska före säkerhetskontrollen med säkerhetsskanner informeras om den teknik som används, villkoren i samband med användningen av den och möjligheten att välja att inte kontrolleras med säkerhetsskanner.”

4)

I kapitel 11 ska 11.3 ersättas med följande:

”11.3   CERTIFIERING ELLER GODKÄNNANDE

11.3.1

Personer som utför uppgifter som omfattas av punkterna 11.2.3.1–11.2.3.5 ska genomgå

a)

ett inledande certifierings- eller godkännandeförfarande, och

b)

omcertifiering minst vart tredje år (för personer som arbetar med röntgen eller EDS-utrustning eller för personer som granskar bilder vid säkerhetsskannrar), och

c)

omcertifiering minst vart femte år (för alla övriga personer).

11.3.2

Personer som arbetar med röntgen eller EDS-utrustning eller personer som granskar bilder vid säkerhetsskannrar ska som del i det inledande certifierings- eller godkännandeförfarandet genomgå ett standardiserat bildtolkningstest.

11.3.3

Förfarandet för omcertifiering av personer som arbetar med röntgen eller EDS-utrustning eller personer som granskar bilder vid säkerhetsskannrar ska omfatta både det standardiserade bildtolkningstestet och en bedömning av den operativa förmågan.

11.3.4

Om omcertifiering inte genomförs eller inte genomförs med tillfredsställande resultat inom rimlig tid, normalt högst 3 månader, ska certifieringen återkallas.

11.3.5

Dokumentation om certifiering eller godkännande ska sparas för personer som certifierats eller godkänts, åtminstone under dessa personers hela anställningstid.”

5)

I kapitel 11 ska följande punkt läggas till:

”11.4.1.1

Personer som granskar bilder vid säkerhetsskannrar ska regelbundet genomgå repetitionsbildning som består av träning och test i bildtolkning. Detta ska ske i form av undervisning i sal och/eller vid dator minst sex timmar varje sexmånadersperiod.

Testresultaten ska meddelas den berörda personen och sparas, och får beaktas i samband med förfarandet för omcertifiering.”

6)

I kapitel 12 ska följande punkter läggas till:

”12.11   SÄKERHETSSKANNRAR

12.11.1   Allmänna principer

En säkerhetsskanner är ett system för säkerhetskontroll av personer och som kan upptäcka metalliska och icke metalliska föremål som är skilda från den mänskliga huden och som bärs på kroppen eller i kläderna.

En säkerhetsskanner med en person som granskar bilder kan bestå av ett detektionssystem som skapar en bild av en persons kropp som granskaren kan analysera för att fastställa att den säkerhetskontrollerade personen inte bär några metalliska och icke metalliska föremål som är skilda från den mänskliga huden på kroppen. När personen som granskar bilden identifierar ett sådant föremål ska dess placering meddelas säkerhetskontrollanten för ytterligare undersökning. I detta fall ska personen betraktas som en integrerad del av detektionssystemet.

En säkerhetsskanner med automatisk detektion av förbjudna föremål kan bestå av ett detektionssystem som automatiskt känner av metalliska och icke metalliska föremål, skilda från den mänskliga huden, som den säkerhetskontrollerade personen bär på kroppen. När systemet identifierar ett sådant föremål ska dess placering anges på en streckgubbe som visas för säkerhetskontrollanten.

För säkerhetskontroll av passagerare ska säkerhetsskannern uppfylla följande krav:

a)

Säkerhetsskannrar ska upptäcka och med hjälp av larm avslöja åtminstone specificerade metalliska och icke metalliska föremål, inbegripet explosiva ämnen, både enskilda sådana och i kombination.

b)

Detta ska ske oberoende av föremålets placering och läge.

c)

Systemet ska ha en visuell indikator som visar när det är i drift.

d)

Säkerhetsskannrar ska placeras så att prestandan inte påverkas av störningskällor.

e)

Säkerhetsskannrar ska testas för korrekt funktion varje dag.

f)

Säkerhetsskannern ska användas i enlighet med tillverkarens anvisningar.

Säkerhetsskannrar för säkerhetskontroll av passagerare ska införas och användas i enlighet med rådets rekommendation 1999/519/EG av den 12 juli 1999 om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält (0 Hz–300 GHz) (1) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/40/EG av den 29 april 2004 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (elektromagnetiska fält) i arbetet (18:e särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG (2).

12.11.2   Standarder för säkerhetsskannrar

Prestandakraven för säkerhetsskannrar fastställs i tillägg 12-K, som ska klassificeras som ”CONFIDENTIEL UE” och hanteras i enlighet med beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom.

Säkerhetsskannrar ska från och med denna förordnings ikraftträdande uppfylla den standard som definieras i tillägg 12-K.

12.11.2.1

Alla säkerhetsskannrar ska uppfylla standard 1.

Standard 1 ska upphöra att gälla den 1 januari 2022.

12.11.2.2

Standard 2 ska gälla för säkerhetsskannrar som installerats från och med 1 januari 2019.

7)

I kapitel 12 ska tillägg 12-K läggas till:

TILLÄGG 12-K

Detaljerade bestämmelser om prestandakraven för säkerhetsskannrar fastställs i ett separat kommissionsbeslut.”


(1)  EUT L 199, 30.7.1999.

(2)  EUT L 159, 30.4.2004, s. 1.”