20.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 213/12

(1)

Europeiska rådet antog den 26 mars 2010 kommissionens förslag om att lansera en ny strategi för sysselsättning och tillväxt, Europa 2020. Strategin bygger på en utökad samordning av den ekonomiska politiken med inriktning på ett antal nyckelområden där åtgärder behövs för att stärka den hållbara tillväxten och konkurrenskraften inom EU.

(2)

Rådet antog den 13 juli 2010 en rekommendation om de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik (2010–2014) och den 21 oktober 2010 ett beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (1), vilka tillsammans utgör de integrerade riktlinjerna. Medlemsstaterna uppmanades att beakta de integrerade riktlinjerna i sin nationella ekonomiska politik och sysselsättningspolitik.

(3)

Den 12 januari 2011 antog kommissionen den första årliga tillväxtöversikten, varigenom en ny era av ekonomisk styrning i EU och den första europeiska planeringsterminen för förhandsintegrerad politisk samordning inleddes, med förankring i Europa 2020-strategin.

(4)

Den 25 mars 2011 godkände Europeiska rådet prioriteringarna för budgetkonsolidering och strukturreformer (i linje med rådets slutsatser av den 15 februari och den 7 mars 2011 och med utgångspunkt i kommissionens årliga tillväxtöversikt). Det underströk behovet av att ge prioritet åt att sanera budgetarna och återställa den finanspolitiska hållbarheten, minska arbetslösheten genom arbetsmarknadsreformer och göra nya insatser för att öka tillväxten.

(5)

Grekland lade den 3 maj 2010 fram ett omfattande korrigeringsprogram som fick finansiellt stöd på 110 miljarder euro från medlemsstaterna i euroområdet och IMF. I det åtföljande samförståndsavtalet och dess successiva tillägg fastställs de villkor för den ekonomiska politiken som ligger till grund för utbetalningen av det finansiella stödet.

(6)

De viktigaste politiska villkoren har lagts fast i rådets beslut 2010/320/EU av den 10 maj 2010 (2), och dess senare ändringar (3), riktat till Grekland i syfte att förstärka och skärpa den finanspolitiska övervakningen samt förelägga Grekland att vidta de åtgärder för att minska underskottet som anses nödvändiga för att komma till rätta med situationen med ett alltför stort underskott enligt artiklarna 136 och 126.9 i fördraget.

(7)

Den 25 mars 2011 uppmanade Europeiska rådet också de medlemsstater som deltar i europluspakten att i tid lägga fram sina åtaganden så att de kan tas med i medlemsstaternas stabilitets- eller konvergensprogram och nationella reformprogram. Grekland förväntas lägga fram ett uppdaterat stabilitetsprogram och specifika åtaganden och åtgärder inom europluspakten för 2011 baserade på det uppdaterade ekonomiska saneringsprogrammet.

(8)

Under det senaste decenniet har Greklands tillväxt baserats på ohållbara drivkrafter: Konsumtion och investering i bostäder har åtföljts av stora reallöneökningar och snabb kreditexpansion; låga realräntor som hängde samman med införandet av euron och liberalisering av finansmarknaden har drivit på den snabba tillväxten. Sårbarhetsfaktorerna uppdagades i den globala krisen 2008–2009: ohållbar finanspolitik, delvis dold av otillförlitlig statistik och tillfälligt höga intäkter; oflexibla arbets- och produktmarknader; minskande konkurrenskraft och växande utlandsskuld. Banksektorn påverkades inte inledningsvis, men så småningom av den ekonomiska krisen och förtroendekrisen. Omfattningen av de offentliga finansernas försämring avslöjades sent på grund av allvarliga brister i Greklands system för redovisning och statistik. Detta ledde till att genomförandet av korrigerande åtgärder försenades. Till följd av ökad oro över Greklands finanspolitiska hållbarhet och allt större global riskovillighet, förvärrades marknadens inställning till Grekland kraftigt i början av 2010. I april 2010 begärde Grekland internationellt finansiellt stöd eftersom landet hade stora finansieringsbehov och inte fick tillgång till internationella kapitalmarknader.

(9)

Grekland åtog sig att genomföra det ekonomiska och finansiella korrigeringsprogrammet för att komma till rätta med finanspolitiska och externa obalanser och återskapa det kortsiktiga förtroendet. På medellång sikt skulle det lägga grunden för en tillväxtmodell som bygger mer på investering och export som stöd för tillväxt och sysselsättning. I saneringsprogrammet anges omfattande insatser på tre fronter: i) en påskyndad strategi för konsolidering av de offentliga finanserna, stödd av strukturella finanspolitiska åtgärder och bättre finanspolitisk kontroll, ii) strukturreformer inom arbets- och produktmarknaderna för att skapa konkurrenskraft och tillväxt, samt iii) insatser för att trygga bankväsendets stabilitet.

(10)

Kommissionen har bedömt utkastet till nationellt reformprogram. Den har beaktat inte bara dess relevans för en hållbar finanspolitik och socioekonomisk politik i Grekland utan även dess förenlighet med EU:s regler och riktlinjer, mot bakgrund av behovet att stärka den övergripande ekonomiska styrningen i EU genom att framtida nationella beslut fattas med beaktande av synpunkter på EU-nivå. I detta sammanhang betonar kommissionen vikten av att genomföra de planerade åtgärderna för att följa beslut 2010/230/EU.