19.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 212/13

(1)

Den 26 mars 2010 antog Europeiska rådet kommissionens förslag till en ny strategi för sysselsättning och tillväxt – Europa 2020. Strategin bygger på en utökad samordning av den ekonomiska politiken med inriktning på ett antal nyckelområden där åtgärder behövs för att stärka förutsättningarna för hållbar tillväxt och god konkurrenskraft i Europa.

(2)

Rådet antog den 13 juli 2010 en rekommendation om de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik (2010–2014) och den 21 oktober 2010 ett beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (2), vilka tillsammans utgör de så kallade integrerade riktlinjerna. Medlemsstaterna uppmanades att beakta de integrerade riktlinjerna i sin nationella ekonomiska politik och sysselsättningspolitik.

(3)

Den 12 januari 2011 antog kommissionen den första årliga tillväxtöversikten, varigenom en ny era av ekonomisk styrning i EU och den första europeiska planeringsterminen för förhandsintegrerad politisk samordning inleddes, med förankring i Europa 2020-strategin.

(4)

Den 25 mars 2011 godkände Europeiska rådet prioriteringarna för konsolidering av de offentliga finanserna och för strukturreformer (i linje med rådets slutsatser av den 15 februari och 7 mars 2011 och med hänvisning till kommissionens årliga tillväxtöversikt). Europeiska rådet underströk behovet av att prioritera återställandet av sunda offentliga finanser och hållbar finanspolitik, minskad arbetslöshet genom arbetsmarknadsreformer och nya insatser för att öka tillväxten. Medlemsstaterna uppmanades att omsätta dessa prioriteringar i konkreta åtgärder som ska ingå i deras stabilitets- eller konvergensprogram och nationella reformprogram.

(5)

Den 25 mars 2011 uppmanade Europeiska rådet också de medlemsstater som deltar i europluspakten att i tid lägga fram sina åtaganden så att de kan tas med i medlemsstaternas stabilitets- eller konvergensprogram och nationella reformprogram.

(6)

Den 29 april 2011 överlämnade Nederländerna 2011 års uppdatering av stabilitetsprogrammet, omfattande perioden 2011–2015, och sitt nationella reformprogram för 2011. För att kunna beakta inbördes samband mellan de båda programmen har de granskats samtidigt.

(7)

Trots tidigare stabila resultat drabbades den mycket öppna nederländska ekonomin kraftigt av finanskrisen: reala BNP minskade med nästan 4 % 2009. Återhämtningen började under andra halvåret av 2009 med en ökad efterfrågan från utlandet och ökade takten under första halvåret 2010 vilket ledde till en BNP-tillväxt på 1,8 %. Krisens inverkan på arbetsmarknaden var relativt begränsad. Arbetslösheten förväntas minska gradvis under de kommande två åren från 4,5 % 2010 till 4 % 2010. Krisen påverkade de nederländska offentliga finanserna kraftigt med en ökning av det offentliga underskottet till 5,5 % av BNP 2009 och 5,4 % 2010. Regeringens åtgärder för att stödja finansiella institut och stabilisera finansmarknaderna medförde en ökning av den offentliga skuldkvoten med 15 procentenheter av BNP, vilket ledde till att skuldkvoten utgjorde 60,8 % av BNP 2009.

(8)

Utifrån en bedömning av det uppdaterade stabilitetsprogrammet enligt förordning (EG) nr 1466/97 anser rådet att det makroekonomiska scenariot bakom beräkningarna av de offentliga finanserna enligt stabilitetsprogrammet är rimligt. Stabilitetsprogrammet grundas på tillväxtberäkningar för 2011 och 2012 som är något mer försiktiga än kommissionens vårprognos 2011. I stabilitetsprogrammet planeras att få ned det offentliga underskottet under referensvärdet 3 % 2012, vilket skulle vara ett år tidigare än den tidsfrist som fastställts i förfarandet vid alltför stora underskott. Utgående från siffrorna i stabilitetsprogrammet kommer det medelfristiga målet, nämligen ett strukturellt underskott på 0,5 % av BNP, i det närmaste att uppnås före utgången av stabilitetsprogramperioden, eftersom det strukturella saldo som beräknats av kommissionen kommer att uppgå till – 0,8 % av BNP 2015. Den finanspolitiska strategin underbyggs till fullo av tillräckligt väl specificerade åtgärder fram till 2015, även om deras genomförande omfattas av vissa risker, framförallt när det gäller möjligheten att motverka budget/utgiftsöverskridanden inom hälsovårdsområdet och övervaka lokala myndigheters utgifter. Den genomsnittliga årliga finanspolitiska ansträngningen under perioden 2011–2013 är 0,75 % av BNP vilket är förenligt med rådets rekommendation av den 2 december 2009 inom ramen för förfarandet vid alltför stora underskott. För de år som följer efter tidsfristen för korrigeringen av alltför stora underskott (2014 och 2015) kommer det omräknad strukturella saldot förbättras med 0,25 % 2014 och 0,5 % 2015, vilket är något lägre än kravet på en förbättring på 0,5 % av det strukturella saldot tills budgetmålet på medellång sikt är uppnått.

(9)

Den finanspolitiska konsolidering som planeras och genomförs av de nederländska myndigheterna är starkt beroende av en nedskärning av utgifterna för strukturåtgärder som uppgår till ungefär 3 % av BNP i slutet av stabilitetsprogramperioden (2015) jämfört med basscenariot. Korrigeringsplanen ska därmed leda till en minskning av det offentliga underskottet från 3,8 % av BNP 2011 till 2,4 % av BNP 2012, och minskar ytterligare årligen med ungefär 0,5 % under 2013–2015. Nederländerna är fast beslutna att uppnå dessa mål. Genom att tillväxtskapande politikområden såsom utbildning skyddas från budgetnedskärningar skulle det förhindra att den framtida potentialen för ekonomisk tillväxt hämmas och underlätta uppnåendet av en hållbar korrigering av ett alltför stort underskott.

(10)

Förutom kortsiktig konsolidering är en av de största utmaningarna att förbättra de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet, som påverkats negativt av den stora ökningen av åldersrelaterade utgifter. De långsiktiga kostnaderna för befolkningens åldrande ligger klart över EU-genomsnittet, i synnerhet när det gäller långtidsvård och pensioner. Den förväntade utgiftsökningen för långtidsvård är den högsta i Europa, vilket framgår av kommissionens åldranderapport från 2009. Huvudskälet för detta är att det redan finns ett mycket omfattande formellt långtidsvårdsystem (t.ex. offentliga långtidsförsäkringar som täcker personlig vård, sjukvård, bistånd, behandling och vistelse på en institution), medan informell vård spelar en mer begränsad roll i Nederländerna. Enligt kommissionens senaste bedömning framstår riskerna i fråga om de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet som hög. Förutom sina konsolideringsplaner har den nederländska regeringen lagt fram åtgärder för parlamentet som kommer att stödja den långsiktiga hållbarheten, inklusive en höjning av den lagstadgade pensionsåldern, som ännu inte har antagits.

(11)

Den nederländska arbetsmarknaden kännetecknas av ett relativt högt deltagande, hög produktivitet per arbetad timme och låg arbetslöshet. Den främsta utmaningen för arbetsmarknaden kommer att bli att utnyttja den outnyttjade arbetskraftspotentialen, särskilt när det gäller att ersätta den förväntade minskningen av befolkningen i arbetsför ålder på grund av att befolkningen blir allt äldre. Genomsnittet för arbetade timmar per år är det lägsta i EU, vilket bekräftas av de senast tillgängliga uppgifterna. Det låga antalet arbetade timmar beror på den mycket stora andelen av människor som jobbar deltid, särskilt kvinnor, vilket återspeglare personliga val men även förekomsten av ekonomiska förhållanden som avskräcker människor från att delta på arbetsmarknaden eller att utöka antalet arbetade timmar. För närvarande är en av de största avhållande faktorerna för den person som inte tjänar huvudinkomsten i hushållet att delta på arbetsmarknaden eller att arbeta fler timmar i Nederländerna den höga marginalskatten på andrainkomster, som i vissa fall kan visa sig vara högre än 80 %, på grund av bland annat de allmänna skattelättnaderna och minskade lönebaserade bidrag som t.ex. barnomsorgsbidrag.

(12)

För en allt större och heterogen grupp av delvis funktionshindrade och långtidsarbetslösa som i allt högre grad riskerar att bli drabbade av strukturell arbetslöshet har genomförandet av en aktiv arbetsmarknadspolitik tydligen inte lett till några positiva resultat. Personer som inte är EU-medborgare upplever särskilda svårigheter, vilket leder till att klyftan mellan sysselsättning och arbetslöshet ökar allt mer.

(13)

Det nederländska forsknings- och innovationssystemet har lyckats att bibehålla sin innovativa kapacitet, men den privata sektorns låga andel av investeringarna i forskning och utveckling kan komma att skada den framtida ekonomiska tillväxten och den nederländska ekonomins konkurrenskraft. Regeringen har för avsikt att skapa ett attraktivt klimat för forsknings- och innovationsintensiva företag, bl.a. företag från utlandet, i form av skattemässiga incitament, utrymme för entreprenöranda och spjutspetsforskning. Behovet av en konsolidering av de offentliga finanserna detta år innebär dock att vissa företagsstöd inte kommer att förlängas medan andra kommer att justeras och målinriktas på de ekonomiskt sett mest intressanta områdena, samtidigt som de läggs om till mer allmänna skatteinstrument.

(14)

Företagsklimatet påverkas negativt av överbelastningen på väg- och järnvägsnätet, som är en av de högsta i EU. En relativt ineffektiv transportinfrastruktur påverkar i detta sammanhang arbetskraftens rörlighet och sålunda den potentiella produktivitetstillväxten negativt. Arbetstagarna kan stå inför långa pendelavstånd, oförutsägbara restider och höga omkostnader till en följd av överbelastningen. Dessa omkostnader förväntas att stiga ytterligare fram till 2020 om inte politiken ändras. Ett mer effektivt utnyttjande av infrastrukturen, t.ex. med vägavgifter, skulle bidra till att öka arbetskraftens rörlighet och produktivitet och därmed potentiell tillväxt.

(15)

Den 4 april 2011 meddelade Nederländerna flera åtaganden inom europluspakten. Dessa omfattar åtgärder för att främja konkurrenskraften (införande av en ny företagspolitik, som bygger på mer allmänna skattelättnader och att den administrativa bördan minskas) och sysselsättningen (socialförsäkringens aktiveringsaspekt förstärks och beroendet av arbetslöshetsstöd minskas), så att det bidrar till att ytterligare öka hållbarheten i de offentliga finanserna (varigenom stabilitets- och tillväxtpakten befästes i nationell lagstiftning) och den finansiella stabiliteten förstärks (flera befogenheter till tillsynsinstitutioner). Dessa åtaganden avser paktens alla områden. De utgör det bredare reformprogrammet i stabilitetsprogrammet och det nationella reformprogrammet. Det saknas emellertid detaljerade uppgifter om tidsramarna för dem och vilka åtgärder som kommer att krävas för att genomföra dem. Dessa åtaganden har bedömts och beaktats i rekommendationerna.

(16)

Kommissionen har granskat stabilitetsprogrammet och det nationella reformprogrammet, inklusive åtagandena inom ramen för europluspakten. Den har beaktat inte bara programmens relevans för en hållbar finanspolitik och socioekonomisk politik i Nederländerna utan även i vilken utsträckning som EU:s regler och riktlinjer har iakttagits, mot bakgrund av behovet av att stärka den övergripande ekonomiska styrningen i EU genom att framtida nationella beslut fattas med beaktande av synpunkter på EU-nivå. Kommissionen anser att Nederländernas fullständigt specificerade finanspolitiska konsolideringsstrategi bör genomföras enligt planerna, samtidigt som utgifterna ska bibehållas inom områden som kan bidra till långsiktig tillväxt. Ytterligare åtgärder bör vidtas för att förbättra de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet, i synnerhet inom områden för pensioner och långtidsvård, öka deltagandet och integrationen på arbetsmarknaden och lösa de problem som uppstår till följd av överbelastningen av transportsektorn.

(17)

Mot bakgrund av denna bedömning, och med beaktande av rådets rekommendation av den 2 december 2009 enligt artikel 126.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, har rådet granskat Nederländernas uppdaterade stabilitetsprogram för 2011 och dess ståndpunkt (3) speglas särskilt i dess rekommendationer (1) och (2). Rådet har, med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 25 mars 2011, granskat Nederländernas nationella reformprogram.

1.

Genomföra strategin för de offentliga finanserna för år 2012, i linje med rådets rekommendationer om korrigeringen av det alltför stora underskottet, få den höga offentliga skuldkvoten att successivt minska. Därefter närma sig det medelfristiga målet i linje med kraven i stabilitets- och tillväxtpakten, med iakttagande av de totala utgiftstaken och konsolideringskraven, och därmed säkerställa att konsolideringen är hållbar och tillväxtfrämjande genom att skydda utgifter inom områden som är direkt tillväxtskapande, som forskning och innovation samt utbildning.

2.

Vidta åtgärder för att öka den lagstadgade pensionsåldern och underbygga dessa åtgärder med andra för att öka den effektiva pensionsåldern och förbättra de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet. Utarbeta ett utkast till reform av långtidsvården med tanke på den åldrande befolkningen.

3.

Öka arbetsmarknadsdeltagandet genom att minska avhållande skatteeffekter för den person som inte tjänar huvudinkomsten i hushållet att arbeta och utforma åtgärder till stöd för de mest utsatta grupperna och hjälpa dem att gå tillbaka till arbetsmarknaden.

4.

Främja innovation, privata investeringar i forskning och utveckling och närmare kopplingar mellan vetenskapssamfundet och näringslivet genom att ge lämpliga incitament inom ramen för den nya företagspolitiken (Naar de top).