22.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 191/22

(1)

Genom en skrivelse av den 27 december 2010 begärde Tyskland tillstånd att få tillämpa en nedsatt energiskattesats för el till fartyg i hamn (”landström”) i enlighet med artikel 19 i direktiv 2003/96/EG.

(2)

Med skattenedsättningen vill Tyskland gynna en mer omfattande användning av landström som ett miljövänligare alternativ till att förbränna bunkerbränsle ombord för att förse fartyg med el när de ligger i hamn.

(3)

I den mån användningen av landström inte ger upphov till utsläpp av sådana luftföroreningar som förbränning av bunkerbränsle ombord på fartyg i hamn ger, bidrar den till att förbättra den lokala luftkvaliteten i hamnstäder. Åtgärden förväntas därför bidra till målen för unionens miljö- och hälsopolitik.

(4)

Att tillåta Tyskland att tillämpa en nedsatt energiskattesats för landström går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå ovanstående mål, eftersom elframställning ombord i de flesta fall kommer att vara det mest konkurrenskraftiga alternativet. Av samma skäl, och beroende på dagens relativt låga marknadsgenomslag för tekniken, kommer åtgärden förmodligen inte att leda till några större konkurrenssnedvridningar under sin användningstid och kommer således inte att inverka negativt på den inre marknadens funktion.

(5)

Det följer av artikel 19.2 i direktiv 2003/96/EG att varje tillstånd som beviljas med stöd av den bestämmelsen måste vara strikt tidsbegränsat. Mot bakgrund av att det behövs tillräckligt lång tid för att inte avskräcka hamnoperatörerna från att göra nödvändiga investeringar och för att göra en översyn av situationen i Tyskland i god tid samt behovet av att inte undergräva utvecklingen av den befintliga rättsliga ramen, är det lämpligt att bevilja det ansökta tillståndet för en period av tre år, om inte annat skulle följa av ikraftträdandet av allmänna bestämmelser om denna fråga före det datum då åtgärden ska upphöra att gälla.