24.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/11

(1)

När familjeförmåner kan utges av flera medlemsstater ska rätten till familjeförmåner i en medlemsstat där rätten grundas på pensionsinkomst eller på bosättning innehållas upp till ett belopp som motsvarar de familjeförmåner som utges i en medlemsstat där rätten grundas på arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare. Det är därför viktigt att det råder klarhet om vilka andra perioder som räknas som arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare för att kunna fastställa prioritetsordningen vid samtidig rätt till förmåner.

(2)

Enligt lagstiftningen i vissa medlemsstater ska perioder när arbetet som anställd eller verksamheten som egenföretagare tillfälligt avbryts på grund av semester, arbetslöshet, tillfällig arbetsoförmåga, strejker eller lockouter behandlas antingen som perioder av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare för intjänande av rätt till familjeförmåner eller som perioder utan förvärvsverksamhet, som i förekommande fall antingen i sig eller på grundval av tidigare arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare medför utbetalning av familjeförmåner.

(3)

I artikel 1 a och b i förordning (EG) nr 883/2004 definieras ”arbete som anställd och verksamhet som egenföretagare” genom hänvisning till ”en verksamhet eller en likvärdig situation som betraktas som sådan vid tillämpningen av lagstiftningen om social trygghet i den medlemsstat där denna verksamhet utövas eller denna situation råder”.

(4)

Det är viktigt att det råder klarhet om vad som avses med/över omfattningen av ”rättigheter som förvärvats på grund av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare” i artikel 68 i förordning (EG) nr 883/2004 för att undvika oklarhet och olika tolkningar.

(5)

I ett mål där en arbetstagare tillfälligt förlorat sin ställning som förvärvsarbetande på grund av att personen tog ut obetald ledighet i samband med barnafödsel och vård av barn hänvisade EG-domstolen (3) till artikel 73 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (4) jämförd med artikel 13.2 a i samma förordning (5). Sådan obetald ledighet måste därför också betraktas som arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare vid tillämpning av artikel 68 i förordning (EG) nr 883/2004. I samband med detta erinrade domstolen om att dessa bestämmelser kan tillämpas endast så länge som den berörda personen är anställd eller egenföretagare i den mening som avses i artikel 1 a i förordning (EEG) nr 1408/71 (6), vilket innebär att personen ska omfattas av minst en socialförsäkringsgren. Detta utesluter personer som tar ut obetald ledighet och som inte omfattas av något socialförsäkringssystem i den berörda medlemsstaten.

(6)

På grund av att det finns så många olika system för obetald ledighet i medlemsstaterna samt att nationella lagar fortlöpande ändras går det inte att upprätta någon uttömmande förteckning över de fall där en person under en period av ledighet kan anses arbeta som anställd eller bedriva verksamhet som egenföretagare. Det är därför inte lämpligt att närmare precisera alla de fall där sådan obetald ledighet likställs med arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare, eller de fall där det nödvändiga nära sambandet med betald förvärvsverksamhet saknas.

I enlighet med villkoren i artikel 71.2 i förordning (EG) nr 883/2004.

1.

Vid tillämpningen av artikel 68 i förordning (EG) nr 883/2004 ska familjeförmåner betraktas som förmåner ”som förvärvats på grund av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare”, särskilt

2.

Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Det ska tillämpas från och med den dag då förordningen (EG) nr 987/2009 träder i kraft.