om medlemsstaternas genomförande av övervakningsprogram avseende aviär influensa hos fjäderfä och vilda fåglar

med beaktande av rådets direktiv 90/425/EEG av den 26 juni 1990 om veterinära och avelstekniska kontroller i handeln med vissa levande djur och varor inom gemenskapen med sikte på att förverkliga den inre marknaden (1), särskilt artikel 10.4,

med beaktande av rådets direktiv 2005/94/EG av den 20 december 2005 om gemenskapsåtgärder för bekämpning av aviär influensa och om upphävande av direktiv 92/40/EEG (2), särskilt artikel 4.2, och

Medlemsstater ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att de behöriga myndigheterna har lämpliga uppgörelser med organisationer för fågelskådning, ringmärkning av fåglar och jakt samt andra relevanta organisationer för att garantera att dessa organisationer utan dröjsmål underrättar de behöriga myndigheterna om eventuell onormal dödlighet eller större sjukdomsutbrott hos vilda fåglar, särskilt hos vilda vattenfåglar.

1. Medlemsstaterna ska se till att den behöriga myndigheten omedelbart efter att ha en sådan underrättelse som föreskrivs i artikel 1, och alltid när det inte klart går att fastställa någon annan sjukdomsorsak än aviär influensa, ska se till

2. Provtagnings- och testförfaranden ska genomföras i enlighet med kapitel II–VIII i diagnostikhandboken för aviär influensa som godkänts genom beslut 2006/437/EG.

3. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål meddela kommissionen om laboratorietesten i punkt 1 b visar ett positivt resultat för högpatogent aviärt influensavirus (HPAI).

De övervakningsprogram avseende aviär influensa hos fjäderfä och vilda fåglar som ska genomföras i medlemsstaterna i enlighet med artikel 4.1 i direktiv 2005/94/EG ska vara förenliga med riktlinjerna i bilagorna I och II till detta beslut.

Utan att det påverkar tillämpningen av kraven i unionslagstiftningen ska de behöriga myndigheterna se till att alla positiva och negativa resultat från både serologiska och virologiska undersökningar för påvisande av aviär influensa som erhållits i övervakningsprogrammen avseende fjäderfä och vilda fåglar rapporteras var sjätte månad till kommissionen. De ska lämnas in via kommissionens online-system varje år senast den 31 juli för de föregående sex månaderna (1 januari–30 juni) och senast den 31 januari för de föregående sex månaderna (1 juli–31 december).

(5) Europeiska kommissionens webbsida: http://ec.europa.eu/food/animal/diseases/controlmeasures/avian/eu_resp_surveillance_en.htm

(6) ”Scientific Opinion on Animal health and welfare aspects of Avian Influenza”, The EFSA Journal, nr 266, s. 1–21, 2005.

(7) ”Scientific Opinion on Animal health and welfare aspects of avian influenza and the risks of its introduction into the EU poultry holdings”, The EFSA Journal, nr 715, s. 1–161, 2008.

(8) ”Opinion on Migratory birds and their possible role in the spread of highly pathogenic Avian Influenza”, The EFSA Journal, nr 357, s. 1–46, 2006.

BILAGA I

Riktlinjer för genomförandet av övervakningsprogram avseende aviär influensa hos fjäderfä

1. Syfte med övervakningsprogrammen

Syftet med övervakningsprogrammen avseende aviär influensa hos fjäderfä är att underrätta de behöriga myndigheterna om cirkulerande aviära influensavirus i syfte att bekämpa sjukdomen i enlighet med direktiv 2005/94/EG genom årlig aktiv övervakning och upptäckt av

a)	lågpatogen aviär influensa (LPAI) av subtyp H5 och H7 hos fåglar av ordningen hönsfåglar (dvs. tamhöns, kalkoner, pärlhöns, fasaner, rapphöns och vaktlar) och ratiter, som ett komplement till de andra befintliga systemen för tidig upptäckt,

b)	LPAI av subtyp H5 och H7 och högpatogen aviär influensa (HPAI) hos tama vattenfåglar (dvs. ankor, gäss och gräsänder som är avsedda för vidmakthållande av viltstammen).

2. Övervakningens utforming

Provtagning och serologiska tester i fjärderfäanläggningar ska genomföras för att påvisa förekomsten av antikroppar mot aviär influensa enligt definitionen i direktiv 2005/94/EG.

Den aktiva övervakningen kompletterar de system för tidig upptäckt som redan finns i medlemsstaterna i enlighet med beslut 2005/734/EG och kapitel II i diagnostikhandboken för aviär influensa som godkänts genom kommissionens beslut 2006/437/EG (nedan kallad diagnostikhandboken), särskilt de system som införts på fjäderfäanläggningar som anses ha en förhöjd risk att föra in aviär influensa.

Det finns två internationellt erkända metoder för övervakning av djursjukdomar: a) riskbaserad övervakning, och b) övervakning baserad på representativ provtagning.

2.1 Riskbaserad övervakning

Den föredragna metoden för att genomföra övervakning av aviär influensa på ett målinriktat och resurseffektivt sätt ska vara riskbaserad övervakning.

Medlemsstater som väljer denna metod ska i detalj ange de relevanta spridningsvägarna för infektioner i fjäderfäflockar och urvalsramen för fjäderfäanläggningar som identifierats ha en förhöjd risk att smittas med aviär influensa.

Förteckningen över kriterier och riskfaktorer i avsnitt 4.1 är inte uttömmande men den ger en indikation på hur man bäst utför provtagning och test i fjäderfäarter och kategorier av fjäderfäproduktion i olika uppfödningssystem. Beroende på den berörda medlemsstatens enskilda djurhälsosituation kan de eventuellt behöva viktas annorlunda.

2.2 Övervakning baserad på representativ provtagning

Om en medlemsstat inte kan genomföra en tillräckligt evidensbaserad utvärdering av spridningsvägarna för infektioner i fjäderfäflockar på sitt territorium, ska den genomföra övervakning baserad på ett representativt provtagningssystem. Antalet fjäderfäanläggningar där prover ska tas beror på fjäderfäart och anges i tabell 1 och 2.

Provtagningen för serologiska tester för aviär influensa ska stratifieras i hela medlemsstaten så att proven kan betraktas som representativa för hela medlemsstaten.

3. Målgrupper

Provtagning av följande fjäderfäarter och produktionskategorier ska ingå i övervakningsprogrammet:

Värphöns.

b)	Frigående värphöns.

c)	Kycklinguppfödning.

d)	Kalkonuppfödning.

e)	Ankuppfödning.

f)	Gåsuppfödning.

g)	Slaktkalkoner.

h)	Slaktankor.

i)	Slaktgäss.

j)	Hägnat fjädervilt (av ordningen hönsfåglar) inriktat på vuxna fåglar såsom avelsfåglar.

k)	Hägnat fjädervilt (vattenfåglar).

Ratiter.

I särskilda undantagsfall kan dock följande fjäderfäkategorier också ingå:

m)	Gödkycklingar, men endast när i) de hålls som frigående djur i stort antal, och ii) de anses ha en förhöjd risk att smittas med aviär influensa.

Hobbybesättningar: De har i allmänhet en mindre betydelse för överföring och spridning av virus och det är resurskrävande att provta dem. I vissa medlemsstater kan dock hobbybesättningar utgöra en förhöjd risk avseende aviär influensa på grund av att de finns i större antal och i närheten av kommersiella fjäderfäanläggningar samt att de är inblandade i lokal/regional handel och uppfyller andra kriterier och riskfaktorer som anges i avsnitt 4.1, särskilt vad gäller sammansättningen av arter.

En kategori av fjäderfäproduktion (t.ex. hönsuppfödning under stränga biosäkerhetsvillkor) kan dock undantas från provtagningen om det ges en välgrundad motivering vad gäller risknivån.

4. Metod för riskbaserad övervakning

Ett beslut om att använda riskbaserad övervakning ska fattas på medlemsstatsnivå på grundval av en bedömning där minst följande kriterier och riskfaktorer ska beaktas:

4.1 Kriterier och riskfaktorer

4.1.1 Kriterier och riskfaktorer för överföring av virus till fjäderfäanläggningar på grund av direkt eller indirekt exponering för vilda fåglar, särskilt fåglar av identifierade målarter

a)	Anläggningens placering i närheten av våtmarker, dammar, kärr, sjöar, floder eller havsstränder där flyttande, vilda vattenfåglar kan samlas.

b)	Fjäderfäanläggningens placering i områden med hög täthet av vilda flyttfåglar, särskilt av de fåglar som betecknas som målarter för upptäckt av HPAI H5N1 och som förtecknas i del 2 av bilaga II.

c)	Fjäderfäanläggningens placering i närheten av rastplatser och parningsplatser för flyttande, vilda vattenfåglar, särskilt där dessa områden är förbundna genom flyttfåglars förflyttning till områden där det är känt att HPAI H5N1 förekommer hos vilda fåglar och fjäderfä.

d)	Fjäderfäanläggningar med frigående djur eller fjäderfäanläggningar där fjäderfä eller andra fåglar i fångenskap hålls utomhus i någon form av anläggning där kontakt mellan vilda fåglar inte kan förhindras i tillräcklig utsträckning.

e)	Låg biosäkerhetsnivå i fjäderfäanläggningen, som innefattar sättet att lagra foder och användningen av ytvatten.

4.1.2 Kriterier och riskfaktorer för virusspridning inom fjäderfäanläggningen och mellan fjäderfäanläggningar, samt följderna (effekterna) av spridning av aviär influensa från fjäderfä till fjäderfä och mellan fjäderfäanläggningar

a)	Närvaro av mer än en fjäderfäart i samma fjäderfäanläggning, särskilt närvaro av tamankor och tamgäss tillsammans med andra fjäderfäarter.

b)	Typen av fjäderfäproduktion och de fjäderfäarter på anläggningen för vilka medlemsstatens övervakningsdata har uppvisat ett ökat antal påvisade aviära influensainfektioner, såsom ankanläggningar och fjäderfä som är avsedda för vidmakthållande av viltstammen (särskilt hägnade gräsänder).

c)	Fjäderfäanläggningens placering i områden med hög täthet av fjäderfäanläggningar.

d)	Handelsmönster, inklusive import och intensiteten i förflyttningar, både direkt och indirekt, av fjäderfä och andra faktorer, inklusive fordon, utrustning och personer.

e)	Närvaro av långlivade fjäderfäkategorier och av grupper med fjäderfä av varierande ålder på anläggningen (såsom värphöns).

4.2 Inriktning på riskgrupper

Inriktningen ska avspegla antalet riskfaktorer och deras lokala viktning på fjäderfäanläggningen.

När den behöriga myndigheten planerar övervakningens utformning kan den även beakta andra riskfaktorer vid sin bedömning, vilka tydligt ska anges och motiveras i övervakningsprogrammet.

4.3 Fjäderfäanläggningar där prover ska tas

Tabell 1 och 2 kan användas som grund för att bestämma antalet fjäderfäanläggningar där prover ska tas per riskgrupp.

5. Metod för representativ provtagning

När representativ provtagning enligt avsnitt 2.2 genomförs ska antalet fjäderfäanläggningar där prover tas beräknas med hjälp av uppgifterna i tabell 1 och 2 enligt de fjäderfäarter som finns på fjäderfäanläggningen.

5.1 Antal fjäderfäanläggningar där prover ska tas för serologiska tester för aviär influensa

5.1.1 Antal fjäderfäanläggningar (utom anläggningar med ankor, gäss och gräsänder) där prover ska tas

För varje kategori av fjäderfäproduktion, förutom för ankor, gäss och gräsänder, ska antalet fjäderfäanläggningar där prover ska tas bestämmas så att minst en smittad fjäderfäanläggning identifieras om andelen smittade fjäderfäanläggningar är minst 5 % med ett konfidensintervall på 95 %.

Provtagning ska genomföras enligt tabell 1.

Tabell 1

Antal fjäderfäanläggningar (utom anläggningar med ankor, gäss och gräsänder) där prover ska tas i varje kategori av fjäderfäproduktion

Antal anläggningar per kategori av fjäderfäproduktion per medlemsstat	Antal fjäderfäanläggningar där prover ska tas
Upp till 34	Alla
35–50	35
51–80	42
81–250	53
> 250	60

5.1.2 Antal anläggningar med ankor, gäss och gräsänder där prover ska tas (1)

Antalet anläggningar med ankor, gäss och gräsänder där prover ska tas ska bestämmas så att minst en smittad fjäderfäanläggning identifieras om andelen smittade fjäderfäanläggningar är minst 5 % med ett konfidensintervall på 99 %.

Provtagning ska genomföras enligt tabell 2.

Tabell 2

Antal anläggningar med ankor, gäss och gräsänder där prover ska tas

Antal anläggningar med ankor, gäss och gräsänder per medlemsstat	Antal anläggningar med ankor, gäss och gräsänder där prover ska tas
Upp till 46	Alla
47–60	47
61–100	59
101–350	80
> 350	90

5.2 Antal fjäderfä (fåglar) på vilka prover ska tas i fjäderfäanläggningen

Uppgifterna i punkterna 5.2.1 och 5.2.2 ska användas för provtagning i fjäderfäanläggningar både enligt riskbaserad övervakning och enligt övervakning med representativ provtagning.

5.2.1 Antal fåglar (utom ankor, gäss och gräsänder) på vilka prover ska tas i fjäderfäanläggningen

Antalet fåglar på vilka prover ska tas i fjäderfäanläggningen ska bestämmas så att sannolikheten för att identifiera minst en fågel som testar seropositivt för aviär influensa är 95 %, om andelen seropositiva fåglar är ≥ 30 %.

Blodprov för serologiska tester ska tas på alla kategorier av fjäderfäproduktion och fjäderfäarter från minst 5–10 djur (utom ankor, gäss och gräsänder) per fjäderfäanläggning och från olika djurhus om anläggningen omfattar fler än ett hus.

Om det finns flera djurhus ska prover tas från minst fem fåglar per hus.

5.2.2 Antal ankor, gäss och gräsänder på vilka prover ska tas i anläggningen

Antalet ankor, gäss och gräsänder på vilka prover ska tas i fjäderfäanläggningen ska bestämmas så att sannolikheten för att identifiera minst en fågel som testar seropositivt för aviär influensa är 95 %, om andelen seropositiva fåglar är ≥ 30 %.

Tjugo blodprov (2) ska tas för serologiska tester från varje utvald fjäderfäanläggning.

6. Provtagningsförfarande för serologiska tester

Provtagningen i fjäderfäanläggningen ska följa produktionssäsongen för varje kategori av fjäderfäproduktion och provtagning får också ske i slakteriet. Rutinerna för denna provtagning får inte äventyra det riskbaserade tillvägagångssättet enligt kriterierna och riskfaktorerna som anges i avsnitt 4.1.

För att nå en optimal effektivitet och också för att undvika att personer i onödan går in i fjäderfäanläggningar ska provtagning, om möjligt, kombineras med provtagning för andra ändamål, såsom inom ramen för bekämpning av Salmonella och Mykoplasma. Sådan kombinerad provtagning får dock inte äventyra kraven för riskbaserad övervakning.

7. Provtagning för virologiska tester

Provtagning för virologiska tester för aviär influensa får inte användas som ett alternativ till serologiska tester och ska enbart utföras som en uppföljande undersökning efter positiva resultat från serologiska tester för aviär influensa.

8. Frekvens och testperiod

Provtagning i fjäderfäanläggningar ska utföras årligen. Medlemsstater får dock besluta att utföra provtagning och test oftare på grundval av en riskbedömning. Motiveringen för detta beslut ska beskrivas utförligt i övervakningsprogrammet.

Provtagningen ska utföras i enlighet med det godkända övervakningsprogrammet från och med den 1 januari till och med den 31 december det år som programmet genomförs.

9. Laboratorietester

Test av prover ska göras av medlemsstaternas nationella referenslaboratorier för aviär influensa eller av andra laboratorier som är godkända av de behöriga myndigheterna och står under tillsyn av det nationella referenslaboratoriet.

Laboratorietester ska genomföras i överensstämmelse med diagnostikhandboken som fastställer förfaranden för att bekräfta och differentialdiagnosticera aviär influensa.

Om en medlemsstat vill använda laboratorietester som inte är fastställda i diagnostikhandboken eller beskrivna i OIE:s (Världsorganisationen för djurens hälsa) Manual of Diagnostic Tests and Vaccines for Terrestrial Animals, ska EU:s referenslaboratorium först godkänna laboratorietesterna som ändamålsenliga, på grundval av validerade uppgifter, innan de kan användas.

Alla positiva serologiska resultat ska bekräftas av de nationella referenslaboratorierna genom ett hemagglutinationinhibitionstest med hjälp av stammar som EU:s referenslaboratorium ska anvisa och tillhandahålla enligt följande:

För subtyp H5:

i)	Ett första test med kricka/England/7894/06 (H5N3).

ii)	Test av alla positiva prover med kyckling/Skottland/59 (H5N1) för att eliminera antikroppar som korsreagerar med N3.

För subtyp H7:

i)	Ett första test med kalkon/England/647/77 (H7N7).

ii)	Test av alla positiva prover med African Starling/983/79 (H7N1) för att eliminera antikroppar som korsreagerar med N7.

Alla positiva serologiska resultat ska följas upp med epidemiologiska undersökningar på fjäderfäanläggningen och ytterligare provtagning för virologiska tester för att fastställa om det finns en aktiv infektion med aviärt influensavirus på fjäderfäanläggningen. Slutsatsen av alla dessa undersökningar ska rapporteras till kommissionen.

Alla isolat av aviärt influensavirus ska skickas till EU:s referenslaboratorium i enlighet med unionslagstiftningen enligt de uppgifter och åligganden för de nationella referenslaboratorierna som anges i bilaga VIII till direktiv 2005/94/EG, om inte undantag medges enligt kapitel V punkt 4 d i diagnostikhandboken. Virus av subtyp H5 eller H7 ska omedelbart skickas till EU:s referenslaboratorium och ska genomgå standardtester för karakterisering (nukleotidsekvensering/IVPI) enligt diagnostikhandboken.

De särskilda protokoll som tillhandahålls av EU:s referenslaboratorium ska användas när prover och diagnostiskt material skickas till EU:s referenslaboratorium. De behöriga myndigheterna ska se till att det finns ett väl fungerande informationsutbyte mellan EU:s referenslaboratorium och de nationella referenslaboratorierna.

(1) En högre konfidensnivå används för att upptäcka positiva anläggningar för ankor och gäss, eftersom sannolikheten för att upptäcka smittade ank- och gässanläggningar med hjälp av passiv övervakning eller system för tidig upptäckt är bevisligen mindre än för att upptäcka fjäderfäanläggningar (för ordningen hönsfåglar).

(2) Ett större antal prover jämfört med 5.2.1 är nödvändigt på grund av att diagnostestet har en lägre känslighet för prover från vattenfåglar.

BILAGA II

DEL 1

Riktlinjer för genomförandet av övervakningsprogram avseende aviär influensa hos vilda fåglar

1. Syfte med övervakningen

Syftet med övervakningsprogrammet avseende aviär influensa hos vilda fåglar är att snabbt upptäcka HPAI av subtyp H5N1 i vilda fåglar för att kunna skydda fjäderfä i fjäderfäanläggningar och säkra veterinära aspekter av folkhälsan.

2. Övervakningens utformning

a)	En riskbaserad övervakning ska genomföras som ett passivt övervakningssystem genom laboratorieundersökningar av döende vilda fåglar eller av fåglar som påträffats döda, och den ska särskilt inriktas på arter av vattenfåglar.

b)	Vilda fåglar, särskilt flyttande vattenfåglar, som har visats ha en förhöjd risk att bli smittade av eller överföra HPAI H5N1-viruset, och särskilt målarterna.

c)	Områden som ligger nära inpå hav, sjöar och vattendrag där man funnit döda fåglar ska prioriteras, särskilt om de berörda områdena ligger i närheten av fjäderfäanläggningar och särskilt i områden med hög täthet av fjäderfäanläggningar.

d)	Ett nära samarbete mellan epidemiologer och ornitologer och den behöriga naturskyddsmyndigheten ska säkerställas under utarbetandet av övervakningsprogrammet, för hjälp med artidentifiering och optimering och anpassning av provtagningen till den nationella situationen.

Om den epidemiologiska situationen avseende HPAI H5N1-viruset så kräver, ska övervakningen förbättras genom åtgärder för att öka medvetenheten och ett aktivt letande efter och kartläggande av döda eller döende vilda fåglar, särskilt de som tillhör målarterna. Detta kan utlösas av påvisandet av HPAI H5N1-virus hos fjäderfä och/eller vilda fåglar i angränsande medlemsstater och tredjeländer, eller i länder som är förbundna med den berörda medlemsstaten genom vilda flyttfåglars rörelser, särskilt de som tillhör målarterna. I så fall ska hänsyn tas till särskilda migrationsmönster och arter av vilda fåglar, vilka kan variera i olika medlemsländer.

3. Provtagningsförfarande

a)	Provtagningsförfaranden ska genomföras i enlighet med diagnostikhandboken.

b)	Prover ska tas på svabbprover från kloak och svabbprover från luftstrupe/svalg och/eller vävnader från vilda fåglar som påträffats döda eller döende för molekylär detektion (PCR) och/eller virusisolering.

Särskild aktsamhet ska iakttas vid lagring och transport av prover i enlighet med punkt 5 och 6 i kapitel IV i diagnostikhandboken. Alla virusisolat av aviär influensa hos vilda fåglar ska skickas till EU:s referenslaboratorium, om inte undantag medges enligt kapitel V punkt 4 d i diagnostikhandboken. Virus av subtyp H5 eller H7 ska omedelbart skickas till EU:s referenslaboratorium och ska genomgå standardtester för karakterisering (nukleotidsekvensering/IVPI) enligt diagnostikhandboken.

d)	Provtagningen ska avslutas senast den 31 december det år då övervakningsprogrammet genomförs.

4. Laboratorietester

Laboratorietester ska genomföras i enlighet med diagnostikhandboken.

Test av prover ska göras av medlemsstaternas nationella referenslaboratorier eller av andra laboratorier som är godkända av de behöriga myndigheterna och står under tillsyn av det nationella referenslaboratoriet.

Ett första screeningtest som använder M-gen-PCR ska genomföras, följt av en snabb testning av H5-positiva prov inom högst två veckor. Om resultatet är positivt för H5 ska klyvningsstället analyseras så snabbt som möjligt för bestämning av om dess motiv är högpatogen aviär influensa (HPAI) eller lågpatogen aviär influensa (LPAI). Om förekomst av HPAI av subtyp H5 bekräftas, ska en ytterligare analys snabbt göras för bestämning av N-typen, även om detta endast kan bevisa att N1 kan uteslutas.

5. Uppföljning

—

Om ett positivt fall av HPAI H5 (N1) (1) har bekräftats ska bekämpningsåtgärder enligt kommissionens beslut 2006/563/EG av den 11 augusti 2006 om vissa skyddsåtgärder i samband med högpatogen aviär influensa av subtyp H5N1 hos vilda fåglar i gemenskapen och om upphävande av beslut 2006/115/EG (2) tillämpas.

—

Som en del av de epidemiologiska undersökningarna är det viktigt att identifiera områden som är kopplade till positiva fall för att eventuellt kunna förutse ytterligare utbrott av aviär influensa, särskilt i områden av betydelse för fjäderfäproduktion såsom områden med hög täthet av fjäderfäanläggningar.

DEL 2

Förteckning över vilda fågelarter som ska prioriteras för provtagning och test för att påvisa förekomsten av aviär fågelinfluensa – målarter

Nr	Vetenskapligt namn	Trivialnamn
1.	Accipiter gentilis	Duvhök
2.	Accipiter nisus	Sparvhök
3.	Anas acuta	Stjärtand
4.	Anas clypeata	Skedand
5.	Anas crecca	Kricka
6.	Anas penelope	Bläsand
7.	Anas platyrhynchos	Gräsand
8.	Anas querquedula	Årta
9.	Anas strepera	Snatterand
10.	Anser albifrons albifrons	Bläsgås (Europeisk underart)
11.	Anser anser	Grågås
12.	Anser brachyrhynchus	Spetsbergsgås
13.	Anser erythropus	Fjällgås
14.	Anser fabalis	Sädgås
15.	Ardea cinerea	Gråhäger
16.	Aythya ferina	Brunand
17.	Aythya fuligula	Vigg
18.	Branta bernicla	Prutgås
19.	Branta canadensis	Kanadagås
20.	Branta leucopsis	Vitkindad gås
21.	Branta ruficollis	Rödhalsad gås
22.	Bubo bubo	Berguv
23.	Buteo buteo	Ormvråk
24.	Buteo lagopus	Fjällvråk
25.	Cairina moschata	Myskand
26.	Ciconia ciconia	Vit stork
27.	Circus aeruginosus	Brun kärrhök
28.	Cygnus columbianus	Mindre sångsvan
29.	Cygnus cygnus	Sångsvan
30.	Cygnus olor	Knölsvan
31.	Falco peregrinus	Pilgrimsfalk
32.	Falco tinnunculus	Tornfalk
33.	Fulica atra	Sothöna
34.	Larus canus	Fiskmås
35.	Larus ridibundus	Skrattmås
36.	Limosa limosa	Rödspov
37.	Marmaronetta angustirostris	Marmorand
38.	Mergus albellus	Salskrake
39.	Milvus migrans	Brun glada
40.	Milvus milvus	Röd glada
41.	Netta rufina	Rödhuvad dykand
42.	Phalacrocorax carbo	Storskarv
43.	Philomachus pugnax	Brushane
44.	Pica pica	Skata
45.	Pluvialis apricaria	Ljungpipare
46.	Podiceps cristatus	Skäggdopping
47.	Podiceps nigricollis	Svarthalsad dopping
48.	Porphyrio porphyrio	Purpurhöna
49.	Tachybaptus ruficollis	Smådopping
50.	Vanellus vanellus	Tofsvipa

(1) Sjukdomsbekämpande åtgärder ska genomföras på grundval av bekräftat HPAI H5 och misstänkt N1.

(2) EUT L 222, 15.8.2006, s. 11.