(1)

Genom en skrivelse av den 21 februari 2000 mottog kommissionen ett klagomål riktat mot åtgärder avseende Tiergesundheitsdienst Bayern. Från samma klagande mottogs ytterligare skrivelser avseende detta klagomål. Stödärendet registrerades under nummer NN 75/00.

(2)

Om detta klagomål skickade kommissionen skrivelser till Tyskland. Tyskland svarade genom att lämna uppgifter i skrivelser av den 4 juli 2000, 22 december 2000, 22 november 2002, 10 april 2003, 1 december 2003 och 27 juni 2005. Ett möte med företrädare för Tyskland ägde rum den 17 juli 2003.

(3)

Åtgärden har vidtagits sedan 1974. Trots anmodan har man inte kunnat visa att åtgärden anmälts. Stödet togs därför upp i förteckningen över icke anmälda stöd.

(4)

Genom en skrivelse av den 7 juli 2006 underrättade kommissionen Tyskland om sitt beslut att inleda ett förfarande enligt artikel 108.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (1) avseende detta stöd (nedan kallat EUF-fördraget).

(5)

Kommissionens beslut om att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (2). Kommissionen uppmanade berörda parter att inkomma med synpunkter.

(6)

Kommissionen mottog synpunkter från berörda parter genom skrivelser av den 30 oktober, 2 november och 7 november 2006.

(7)

Tyskland lämnade kommentarer genom skrivelser av den 6 november 2006, 22 januari 2007, 25 juli 2008 och 9 februari 2009.

(8)

Åtgärden har vidtagits i enlighet med artikel 14.1 i lagen om främjande av Bayerns jordbruk (Gesetz zur Förderung der bayerischen Landwirtschaft, nedan kallad LwFöG).

(9)

Syftet med åtgärden är att trygga och förbättra den hygieniska nivån på livsmedel från djur.

(10)

Den riktar sig till jordbrukare och fiskare (nedan kallade jordbrukare).

(11)

Mottagare är vidare Tiergesundheitsdienst Bayern (nedan kallat TGD).

(12)

Åtgärden finansieras med medel från delstaten Bayern (nedan kallad Bayern) och Bayerische Tierseuchenkasse (nedan kallad BTSK).

(13)

Åtgärderna för jordbrukarna betecknas visserligen som ”globala”, men handlar om åtgärder som bara riktar sig till jordbrukare i Bayern. Enligt Tysklands uppgifter handlar det dessutom om högst specifika hälsoåtgärder för mjölk- och köttproduktion, grisuppfödning, fjäderfä- och fåruppfödning samt fiskodling. Djurbestånden kontrolleras enligt ett fastställt program med hänsyn till särskilda risker för djursjukdomar eller kriterier för förebyggande och bekämpning av djursjukdomar. Tyskland har vidare uppgett att stödet enbart beviljas för ”globala åtgärder” av allmänt intresse som går utöver de vanliga rättsreglerna för enskilda djurhållare (skrivelse av den 6 november 2006, s. 4).

(14)

Följande typer av åtgärder vidtas för jordbruksföretag: löpande övervakning genom tester eller hälsoundersökningar, urval och (laboratorie-/screening-)analyser, veterinär rådgivning, utarbetande av planer för prevention eller saneringsplaner och utveckling av vaccinationsprogram.

(15)

Enligt Tyskland är aktiviteterna enligt skäl 14 grundläggande vid rådgivningen till jordbrukare om lämpliga hälso- och behandlingsåtgärder. Enligt Tysklands uppgifter omfattar dessa ”globala åtgärder” inte tjänster som normalt tillhandahålls av praktiserande veterinärer (exempelvis läkemedelsbehandling eller skyddsvaccinering).

(16)

De ”globala åtgärderna” är gratis för jordbrukare. De kan dock inte kräva åtgärder, utan det härför ansvariga TGD ska vidta dem på eget initiativ.

(17)

Bayern ersätter TGD för åtgärdernas kostnader. Enligt artikel 14.1.2 i LwFöG beviljas statligt stöd för 50 % av nödvändiga utgifter.

(18)

En större andel av personal- och materialkostnader hos TGD ersätts med andra statliga medel, nämligen från BTSK (se stöd NN 23/07, N 426/03 och N 81/04). Sammantaget ger detta en kostnadsersättning på upp till 100 %.

(19)

TGD får följande typer av stöd.

(20)

Enligt LwFöG uppgår den statliga ersättningen till TGD bara till hälften av dess nödvändiga utgifter. Enligt Tysklands uppgifter kan dock en ersättning på upp till 100 % utgå.

(21)

Stödet till TGD har getts sedan 1974. Kommissionens behörighet att kräva tillbaka stöd gäller under en tidsfrist på tio år, enligt artikel 15.1 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (3). Kommissionens granskningsförfarande inleddes 2000. Tidsfristen på tio år enligt artikel 15.2 i förordning (EG) nr 659/1999 sträcker sig därmed till år 1990. Av detta skäl granskas inte stöd som betalts ut före denna tidpunkt.

(22)

De bifogade räkenskapsuppgifter som Tyskland lämnat avser därför utbetalningar till TGD för tillhandahållande av allmännyttiga tjänster under perioden 1990–2008.

(23)

Det var efter en första granskning oklart om utbetalningarna ur statsbudgeten och utbetalningarna från BTSK gav TGD en konkurrensfördel.

(24)

Den klagande påpekade för övrigt att på TGD anställda veterinärer tillhandahöll vissa kliniskt-diagnostiska och terapeutiska (behandlings-)tjänster upp till 90 % billigare än självkostnaden. Detta var det område där TGD blev en aktör på marknaden.

(25)

Enligt den klagande var detta bara möjligt, genom att TGD erhöll bidrag för ”globala åtgärder” och därmed kunde erbjuda betydligt billigare kliniskt-diagnostiska och terapeutiska tjänster än veterinärer med egen praktik, som måste klara sig utan stöd. Denne påpekar också att de på TGD anställda veterinärerna redan arbetade på plats och därmed lättare fick uppdrag och även resekostnader bortföll.

(26)

Enligt kommissionens tillkännagivande om vilka regler som är tillämpliga för att avgöra om ett statligt stöd är olagligt (4), bedömer kommissionen om olagligt statligt stöd är förenligt med den inre marknaden enligt de materiella kriterier som fastställs i de bestämmelser som gällde när stödet beviljades. När förfarandet inleddes hade kommissionen inte tillräcklig information för att kunna fastslå om stödet till jordbrukarna var förenligt med unionens relevanta regelverk, dvs. riktlinjerna för statligt stöd inom jordbrukssektorn och riktlinjerna för granskning av statligt stöd inom sektorn för fiske och vattenbruk. Kommissionen anmodade därför Tyskland att lämna in nödvändiga uppgifter.

(27)

Genom skrivelse av den 12 december 2008 bad kommissionen Tyskland att bekräfta om det granskade stödet hade lämnats från och med den 1 januari 2008. Om så var fallet, ombads Tyskland att lämna in nödvändiga underlag för bedömning av stödets förenlighet med gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till jordbruk och skogsbruk 2007–2013 (5) (nedan kallade riktlinjerna), som från och med den 1 januari 2007 ersatte gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till jordbrukssektorn av den 1 februari 2000 (6) (nedan kallade gemenskapsriktlinjerna) samt förenligheten med riktlinjerna för granskning av statligt stöd inom sektorn för fiske och vattenbruk (7) (nedan kallade riktlinjerna från 2008). Genom en skrivelse av den 9 februari 2009 meddelade Tyskland att stöden inom jordbrukssektorn hade beviljats efter 2008 och lämnade de begärda uppgifterna.

(28)

Tyskland framförde att de betalningar Bayern och BTSK beviljat för genomförande av ”globala åtgärder” handlade om vederlag för att tillhandahålla offentliga tjänster av allmänt intresse. Tyskland hänvisade till rättspraxisen att statliga vederlag för tillhandahållande av allmännyttiga tjänster inte utgör statligt stöd, om vissa villkor är uppfyllda. Enligt Tyskland bör åtgärderna därför inte betraktas som statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget.

(29)

Tyskland anser att de ”globala åtgärderna” för djurens hälsa och välbefinnande både gynnade konsumenter och djurskydd. Således ligger genomförandet av de ”globala åtgärderna” framför allt i allmänhetens intresse.

(30)

Enligt Tysklands kommentarer ger genomförandet av de ”globala åtgärderna” omfattande kunskaper, som sedan presenteras både nationellt och internationellt i fackpress och vetenskapliga föredrag. På detta sätt blir en väsentlig del av de ”globala åtgärdernas” resultat tillgängliga för fackfolk i EU.

(31)

Enligt Tysklands uppgifter utfördes det inom åtgärdsprogrammet inga behandlingstjänster, dvs. tjänster som normalt tillhandahålls av lokala veterinärer (exempelvis läkemedelsbehandling eller skyddsvaccinering). Förutom detta stödprogram utövade TGD också viss vinstdrivande verksamhet (behandlingstjänster). Denna svarade dock för mindre än 5 % av de samlade veterinärtjänsterna. TGD:s vinstdrivande verksamhet stod per år för 2,6–2,85 % av den totala omsättningen.

(32)

Genom att verksamhetsområdena ”globala åtgärder” och ”vinstdrivande verksamhet” är klart och tydligt åtskilda kan en korssubventionering uteslutas. Detta säkerställs genom en mycket kostsam och detaljerad avräkningsmetod samt omfattande kontroller.

(33)

De berörda parterna upprepade sina åsikter att TGD genom sina anställda veterinärer inte bara vidtog förebyggande åtgärder, utan också tillhandahöll behandlingstjänster.

(34)

De berörda parterna menade inte att dessa behandlingstjänster fick direkt ekonomiskt stöd, men de betonade att TGD kunde tillhandahålla motsvarande tjänster på väsentligt mycket gynnsammare villkor än vad som varit möjligt för veterinärer med egen praktik.

(35)

Det hävdades inte att stödet till jordbrukarna stred mot riktlinjerna för statligt stöd inom jordbrukssektorn eller tillämpliga rättsregler. Det anmärktes inte heller på att medlen tillhandahållits.

(36)

Enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den inre marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(37)

Domstolen har slagit fast att för att kunna bedöma om en statlig åtgärd utgör stöd enligt artikel 107 i EUF-fördraget, måste det avgöras om det mottagande företaget får ekonomiska fördelar som det inte skulle ha erhållit enligt normala marknadsvillkor (8), eller om företaget därmed avlastas kostnader som det normalt skulle ha fått betala med egna medel (9).

(38)

Vid första anblicken verkar dessa villkor vara uppfyllda.

(39)

Stödet finansieras med statliga medel. Det gynnar vissa företag, nämligen bayriska jordbrukare som gratis erhåller de subventionerade tjänsterna. Då dessa företag verkar på en marknad med stor internationell konkurrens, snedvrider åtgärden konkurrensen eller hotar att snedvrida den (10). Vidare påverkar det handeln mellan medlemsstaterna (11).

(40)

Således innebär åtgärden ett stöd och artikel 107.1 i EUF-fördraget är tillämplig. Det måste därför undersökas, om det trots avvikelsen från artikel 107.1 i EUF-fördraget kan beviljas undantag från huvudregeln om statliga stöds oförenlighet med den inre marknaden.

(41)

Utan anmälan till kommissionen beviljades ”globala åtgärder” för jordbrukare (från 1990) och vederlag till TGD för genomförandet av ”globala åtgärder” under perioden 1990–2004. Dessa är rättsstridiga, då beviljandet strider mot artikel 108.3 i EUF-fördraget.

(42)

Förbudet mot statligt stöd enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget gäller dock inte undantagslöst. Kommissionen har granskat om något av undantagen respektive befrielserna från det principiella förbudet mot stöd enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget kan tillämpas.

(43)

Ej tillämpliga i detta sammanhang är undantagen i artikel 107.2 i EUF-fördraget för stöd av social karaktär till enskilda konsumenter, stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser och stöd som ges till näringslivet i vissa områden i Förbundsrepubliken Tyskland.

(44)

Kommissionen anser att de undantag enligt artikel 107.3 a i EUF-fördraget som gäller utvecklingen i vissa regioner inte är tillämpliga på denna stödordning, då åtgärden inte utgör något stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsättning.

(45)

När det gäller undantag enligt artikel 107.3 b i EUF-fördraget, kan man bara hänvisa till att stödet i fråga inte avser något viktigt projekt av gemensamt europeiskt intresse eller avser att avhjälpa någon allvarlig störning i Tysklands ekonomi. Det avser inte heller att främja kultur och bevara kulturarvet enligt artikel 107.3 d i EUF-fördraget.

(46)

Varken Tyskland eller de berörda parterna har under granskningsförfarandet åberopat nämnda undantag och befrielser.

(47)

Det enda undantag som kan komma i fråga är således artikel 107.3 c i EUF-fördraget. Enligt denna artikel är ett statligt stöd förenligt med den inre marknaden, om det underlättar utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

(48)

Eftersom det handlar om jordbrukarstöd, är gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till jordbruk och skogsbruk respektive riktlinjerna för granskning av statligt stöd inom sektorn för fiske och vattenbruk tillämpliga. I enlighet med skäl 26 bedömer kommissionen om olagligt statligt stöd är förenligt med den inre marknaden enligt de kriterier som fastställs i de bestämmelser som gällde när stödet beviljades

(49)

Efter kommissionens offentliggörande av de regler som ska tillämpas vid bedömning av olagligt statligt stöd, ska gemenskapens riktlinjer tillämpas på de ifrågasatta åtgärderna. Innan gemenskapens riktlinjer trädde ikraft skulle däremot kommissionens arbetsdokument av den 10 november 1986 (12) tillämpas på det beviljade stödet (dvs. före den 1 januari 2000).

(50)

I punkt 11.4.1 i gemenskapens riktlinjer anges följande: ”Om en jordbrukare förlorar boskap till följd av en djursjukdom eller om jordbrukarens grödor angrips av en växtsjukdom, utgör detta normalt inte en naturkatastrof eller en exceptionell händelse i fördragets mening.”

(51)

I dessa fall kan kommissionen bara tillåta stöd för att kompensera förlusterna och stöd för att förebygga framtida förluster, på grundval av artikel 107.3 c i EUF-fördraget. Det föreskrivs där att stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner kan anses vara förenligt med den inre marknaden, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

(52)

Det aktuella jordbrukarstödet omfattas av punkt 11 i gemenskapens riktlinjer, eftersom åtgärderna syftar till att förebygga och bekämpa djursjukdomar. Vid sin bedömning av stöd för att förebygga och bekämpa djursjukdomar utgår kommissionen från punkt 11.4 i gemenskapens riktlinjer. Sådant stöd anses vara förenligt med artiklarna 107 och 108 i EUF-fördraget, om det uppfyller följande krav.

(53)

Åtgärden ska vara en del av ett lämpligt program på unionsnivå eller på nationell eller regional nivå för att förebygga, bekämpa eller utrota den aktuella sjukdomen (punkt 11.4.2 i gemenskapens riktlinjer). Enligt punkt 11.4.2 i gemenskapens riktlinjer ska ett övervakningssystem inrättas som kan ha inslag av stöd för att uppmuntra enskilda jordbrukare att frivilligt delta i de förebyggande åtgärderna. Följaktligen är det bara sjukdomar som det ligger i myndigheternas intresse att bekämpa som kan komma i fråga för stödåtgärder, inte åtgärder som jordbrukare rimligen själva måste ta ansvar för.

(54)

Stödåtgärderna ska vara förebyggande, kompenserande eller utgöra en kombination av dessa två aspekter (punkt 11.4.3 i gemenskapens riktlinjer).

(55)

Stödet ska vara förenligt med de särskilda bestämmelser som fastställts i unionens veterinära och fytosanitära lagstiftning (punkt 11.4.4 i gemenskapens riktlinjer).

(56)

Stöd får beviljas för upp till 100 % av de faktiska kostnaderna (punkt 11.4.5 i gemenskapens riktlinjer). Stöd får inte beviljas, om det i unionslagstiftningen föreskrivs att jordbrukarna själva ska svara för åtgärdernas kostnader.

(57)

Nedan anges hur dessa krav uppfylls.

(58)

Åtgärderna är en del av ett program på regional nivå (Bayern). Syftet är att förebygga och bekämpa djursjukdomar. Detta framgår av den uttryckliga målsättningen i LwFöG (”Att trygga och förbättra den hygieniska nivån på livsmedel från djur”) och av de genomförda ”globala åtgärderna”. De granskade åtgärderna syftar till att bekämpa smittsamma djursjukdomar, inklusive multifaktoriella sjukdomar och zoonoser. De ska dessutom optimera och minska läkemedelsanvändningen. De viktigaste sjukdomarna är i vissa djurgrupper följande. Hos nötkreatur och får: zoonoser, Q-feber, paratuberkulos, transmissibel spongiform encefalopati och mastit; hos grisar och fjäderfä: zoonoser, salmonella, Escherichia coli och enterit. Dessutom utvecklas och utprovas metoder och förfaranden för att identifiera och diagnostisera virusinfektioner.

(59)

De ”globala åtgärderna” bidrar till unionens mål att åstadkomma god djurhälsa. Dessutom har kommissionen inga belägg för att de kan strida mot unionens relevanta veterinärlagstiftning.

(60)

Enligt programmet får stödintensiteten uppgå till högst 100 %. Dock får enligt programmet stöd inte beviljas, om det i unionslagstiftningen föreskrivs att jordbrukarna själva ska svara för kostnaderna.

(61)

Bayern svarar självt för 50 % av kostnaderna för de ”globala åtgärderna” inom jordbruks- och fiskesektorn. I sina kommentarer när förfarandet inletts meddelade Tyskland också kommissionen att en större andel av kostnaderna övertagits av BTSK. Detta är ett offentligt organ som finansieras med skatteliknande avgifter. Bayerns och BTSK:s gemensamma stödfinansiering får uppgå till högst 100 % och ligger i praktiken till och med under denna nivå. Tidigare har kommissionen vid flera tillfällen godkänt att BTSK finansieras med skatteliknande avgifter (13). Därför finns det för kommissionen ingen anledning att återigen utförligt granska dessa skatteliknande avgifter. Varken den klagande eller andra berörda parter har ifrågasatt BTSK:s finansieringsmodell (dvs. denna del av stödfinansieringen).

(62)

Gemenskapens riktlinjer utgår från samma principer som kommissionens arbetsdokument av den 10 november 1986. Följaktligen gäller samma bedömning för det stöd som beviljades jordbrukarna mellan 1990 och 1999, som också bör anses vara förenligt med dessa principer. Därför kan detta statliga stöd anses vara förenligt med den inre marknaden.

(63)

När det gäller situationen efter 2007, anges i punkt 133 i riktlinjerna att kommissionen kommer att förklara att statligt stöd som ges för att bekämpa djur- och växtsjukdomar är förenligt med artikel 107.3 c i EUF-fördraget. Förutsättningen är att det uppfyller samtliga villkor i artikel 10 i kommissionens förordning (EG) nr 1857/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag som är verksamma inom produktion av jordbruksprodukter och om ändring av förordning (EG) nr 70/2001 (14). I detta sammanhang får bara sjukdomsförebyggande åtgärder beaktas, eftersom inget stöd får beviljas för behandlingsåtgärder eller vederlag för förluster.

(64)

Om stödet till jordbrukarna avser rådgivningskostnader, handlar det enligt punkt 103 i riktlinjerna om tillhandahållande av tekniskt stöd. Således förklarar kommissionen att statligt stöd som ges för att tillhandahålla tekniskt stöd är förenligt med artikel 107.3 c i EUF-fördraget, om samtliga villkor i artikel 15 i förordning (EG) nr 1857/2006 är uppfyllda.

(65)

Enligt artikel 10 i förordning (EG) nr 1857/2006 får stöd beviljas i följande fall.

(66)

Förenliga med den inre marknaden är stöd för att kompensera jordbrukare för kostnader i samband med förebyggande och utrotning av djur- eller växtsjukdomar eller skadedjursangrepp – i form av kostnader för hälsokontroller, tester och andra undersökningsåtgärder, inköp och insättande av vaccin, läkemedel och växtskyddsprodukter, slakt- och destruktionskostnader för djur och kostnader för destruktion av grödor. Stödet ska beviljas i form av upp till 100 % subventionerade tjänster och får inte medföra direkta penningbetalningar till producenter (artikel 10.1 i förordning (EG) nr 1857/2006).

(67)

Den stödberättigande kostnaden eller förlusten ska minskas med eventuella belopp som erhållits via försäkringssystem och kostnader som inte uppstått till följd av sjukdomen (artikel 10.3 i förordning (EG) nr 1857/2006).

(68)

Betalningarna måste avse djursjukdomar, växtsjukdomar samt skadedjursangrepp som omfattas av unionsbestämmelser eller nationella bestämmelser, oavsett om de är fastställda i lagar eller i andra författningar. Betalningarna måste således ingå som en del av ett offentligt program på unionsnivå, på nationell nivå eller på regional nivå för förebyggande, kontroll eller utrotning av den aktuella sjukdomen eller skadegöraren. Sjukdomarna eller skadedjursangreppet måste tydligt anges i programmet, som också måste innehålla en beskrivning av de aktuella åtgärderna (artikel 10.4 i förordning (EG) nr 1857/2006).

(69)

Stödet får inte avse en sjukdom för vilken det i unionslagstiftningen föreskrivs särskilda avgifter för kontrollåtgärder eller för vilken unionslagstiftningen föreskriver att kostnaden ska bäras av jordbruksföretaget, såvida inte kostnaden för sådana stödåtgärder helt och hållet täcks av obligatoriska producentavgifter (artikel 10.5 och 10.6 i förordning (EG) nr 1857/2006).

(70)

När det gäller djursjukdomar, får stöd endast ges för sjukdomar som tas upp i den förteckning över djursjukdomar som upprättas av Världsorganisationen för djurens hälsa (OIE) och/eller i bilagan till rådets beslut 90/424/EEG av den 26 juni 1990 om utgifter inom veterinärområdet (15) (artikel 10.7 i förordning (EG) nr 1857/2006).

(71)

Stödordningarna måste införas inom tre år efter det att utgiften eller förlusten uppstått. Stödet måste betalas ut inom fyra år efter det att utgiften eller förlusten uppstått (artikel 10.8 i förordning (EG) nr 1857/2006).

(72)

Nedan anges hur dessa krav uppfylls.

(73)

Enligt skäl 14 omfattar stödet olika åtgärder med direkt sjukdomsförebyggande mål (löpande övervakning genom tester eller hälsoundersökningar, urval och (laboratorie-/screening-)analyser, veterinär rådgivning, utarbetande av planer för prevention eller saneringsplaner och utveckling av vaccinationsprogram). Genom en skrivelse av den 9 februari 2009 bekräftade Tyskland att stödet ges i form av subventionerade tjänster. Därför är stöd för sådana kostnader tillåtet enligt artikel 10.1 i förordning (EG) nr 1857/2006.

(74)

Tyskland bekräftade genom skrivelsen av den 9 februari 2009, att i djursjukdomsprojekten är motsvarande sjukdomar upptagna i den förteckning över djursjukdomar som upprättas av Världsorganisationen för djurens hälsa (OIE) och/eller i bilagan till beslut 90/424/EEG.

(75)

Artikel 10.3 i förordning (EG) nr 1857/2006 är inte tillämplig, eftersom bara stöd för förebyggande åtgärder beviljas.

(76)

Då betalningarna avser vissa sjukdomar, är stödet en del av ett regionalt program där den aktuella sjukdomen och motsvarande åtgärder tydligt anges. Detta överensstämmer med artikel 10.4 i förordning (EG) nr 1857/2006.

(77)

De kostnader som producenterna enligt unionslagstiftningen själva ska svara för subventioneras inte. Detta överensstämmer med artikel 10.5 och 10.6 i förordning (EG) nr 1857/2006.

(78)

Kostnader som uppstått innan tjänsterna tillhandahålls är inte stödberättigande. Detta överensstämmer således med artikel 10.8 i förordning (EG) nr 1857/2006.

(79)

Tyskland har inte uteslutit möjligheten att de i skäl 14 nämnda åtgärderna även kan relateras till andra aspekter av djurs hälsa som särskilda och tydligt angivna sjukdomar eller skadedjursangrepp (exempelvis produktionshygien). Därför skulle åtgärderna handla om rådgivningstjänster, inom vars ramar råd och planer anpassas till vissa jordbrukares eller jordbrukargruppers situation.

(80)

Enligt artikel 15.2 c i förordning (EG) nr 1857/2006 är konsulttjänster stödberättigande, om de tillhandahålls av en tredje part och avser avgifter för tjänster som inte är av fortlöpande eller periodiskt återkommande slag eller rör företagets ordinarie driftsutgifter, exempelvis rutinmässig skatterådgivning, regelbunden juridisk rådgivning eller annonsering. Enligt artikel 15.3 i förordning (EG) nr 1857/2006 får stödet täcka upp till 100 % av dessa kostnader och ska beviljas i form av subventionerade tjänster.

(81)

Nedan anges hur dessa krav uppfylls.

(82)

Av Tysklands lämnade underlag (se skäl 14) framgår det att de subventionerade konsulttjänsterna tillhandahölls i form av projekt knutna till särskilda och punktvisa djurhälsobehov av allmänt intresse. Trots att det för vissa åtgärder kan krävas en kontinuerlig övervakning eller regelbundna tester, tycks detta avse det berörda projektet och utgör inga normala och löpande veterinär- eller kvalitetskontroller av djurbeståndet. Inte heller kan kostnaderna för sådana åtgärder betraktas som ordinarie driftsutgifter i den mening som avses i artikel 15.2 c i förordning (EG) nr 1857/2006, eftersom kostnaderna för rutinmässiga veterinärbesök i preventions- och behandlingssyfte inte är stödberättigande. Allt stöd avser subventionerade tjänster och får högst uppgå till 100 % av de stödberättigande kostnaderna. Därför kan detta statliga stöd anses vara förenligt med den inre marknaden.

(83)

Åtgärderna genomfördes också inom fiskodlingssektorn. Riktlinjerna för granskning av statligt stöd inom sektorn för fiske och vattenbruk under åren 1988, 1992, 1994, 1997 och 2001 motsvarar riktlinjerna ovan och anger följande kriterier för statligt stöds förenlighet med inre marknaden inom de veterinära och sanitära områdena (16): En myndighet ska ingripa mot en sjukdom så att det kan säkerställas att detta inte är av enskilt utan av allmänt intresse. Stödåtgärderna ska vara förebyggande, kompenserande eller utgöra en kombination av dessa två aspekter. TGD ålades av Bayern att genomföra åtgärderna och gör detta självständigt, vilket nämndes i skäl 16 i ett annat sammanhang. Åtgärderna är förebyggande. Därför kan det statliga stödet anses vara förenligt med den inre marknaden.

(84)

Det statliga stöd som beviljades mellan den 1 november 2004 och 31 mars 2008 granskas i varje enskilt fall i enlighet med punkt 3.10 i riktlinjerna för granskning av statligt stöd inom sektorn för fiske och vattenbruk (17) (nedan kallade riktlinjerna från 2004). I dessa hänvisas till artikel 4 i kommissionens förordning (EG) nr 1595/2004 (18), där det i sin tur hänvisas till artikel 15.3 i rådets förordning (EG) nr 2792/1999 av den 17 december 1999 om föreskrifter och villkor för gemenskapens strukturstöd inom fiskerisektorn (19). Enligt punkt 3.1 andra stycket i riktlinjerna från 2004 är detta statliga stöd förenligt med den inre marknaden och överensstämmer med målen för konkurrenspolitiken och för den gemensamma fiskeripolitiken, i den mening som avses i förordningarna (EG) nr 2371/2002 (20) och (EG) nr 2792/1999. Enligt artikel 15.2 i förordning (EG) nr 2792/1999 kan åtgärder av kollektivt intresse uppmuntras som går utöver vad ett privat företag normalt åtar sig. Exempel på sådana åtgärder anges i artikel 15.3 e och l. För det första vidhåller kommissionen att syftet med de ”globala åtgärderna” överensstämmer med syftena i dessa exempel. För det andra utövar TGD denna verksamhet på eget initiativ och inte på anmodan av jordbrukarna. Dessutom skulle jordbrukarna inte nödvändigtvis genomföra åtgärderna på rena marknadsvillkor (se. punkt 3.4 i riktlinjerna från 2004). Slutligen leder dessa åtgärder också till varaktiga förbättringar för fiskesektorn, i den mening som avses i punkt 3.5 i riktlinjerna från 2004.

(85)

Genom en skrivelse av den 9 februari 2009 bekräftade Tyskland att stöd fortfarande beviljas inom jordbrukssektorn och anförde exempel på typiska projekt. I dessa exempel ingår inte några projekt från fiskesektorn. Det kan dock inte uteslutas att stöd till fiskodling beviljats efter den 1 april 2008, varför det måste undersökas om sådant stöd skulle varit förenligt med de efter denna tidpunkt gällande bestämmelserna inom jordbruks- och fiskesektorn. I skäl 4.2 i riktlinjerna från 2008 hänvisas det om stöd som omfattas av andra bestämmelser till villkoren i dessa, i föreliggande fall till villkoren i kommissionens förordning (EG) nr 736/2008 av den 22 juli 2008 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag som är verksamma inom produktion, beredning och saluföring av fiskeriprodukter (21). Stöd till veterinära åtgärder omfattas av artikel 14 i förordning (EG) nr 736/2008. Enligt denna artikel är sådant stöd förenligt med den inre marknaden, om villkoren i artiklarna 28 och 32 i rådets förordning (EG) nr 1198/2006 (22) och artikel 12 i kommissionens förordning (EG) nr 498/2007 (23) är uppfyllda. I det ifrågasatta stödets fall har villkoren i dessa förordningar – och de allmänna principerna i punkt 3 i riktlinjerna från 2008 – samma innehåll som de bestämmelser som gällde för stödet som beviljades före den 1 april 2008. Därför kan bedömningen av det stödet också tillämpas på det stöd som beviljades före den 1 april 2008. Det stöd som beviljades före den 1 april 2008 är förenligt med gällande bestämmelser och stödet och beviljandeförfarandet efter den 1 april 2008 är oförändrade. Kommissionen drar därför slutsatsen att stödet uppfyller villkoren i gällande bestämmelser för sektorn för fiske och vattenbruk.

(86)

Mot denna bakgrund uppfyller det statliga stöd som beviljats jordbrukarna i samband med den granskade åtgärden villkoren i tillämpliga bestämmelser för sektorn för fiske och vattenbruk. I detta sammanhang vidhåller kommissionen att varken den klagande eller övriga berörda parter har påvisat något brott mot unionens tillämpliga bestämmelser. Därför kan detta statliga stöd anses vara förenligt med den inre marknaden.

(87)

För att det ska handla om statligt stöd, måste åtgärden ge stödmottagaren en fördel.

(88)

Av domstolens rättspraxis framgår att vederlag för tillhandahållandet av offentliga tjänster på vissa villkor inte utgör stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget (24). Om dessa villkor inte är uppfyllda medan de allmänna kriterierna för tillämpningen av artikel 107.1 i EUF-fördraget är det, handlar sådant vederlag om statligt stöd.

(89)

I domen i Altmark-målet angav domstolen på vilka villkor vederlag för tillhandahållandet av offentliga tjänster inte utgör ett statligt stöd (punkt 3):

(90)

Om dessa fyra villkor är uppfyllda, handlar vederlaget för tillhandahållandet av offentliga tjänster inte om statligt stöd och artiklarna 107.1 och 108 i EUF-fördraget är inte tillämpliga. Uppfyller medlemsstaterna inte dessa villkor medan de allmänna kriterierna för tillämpningen av artikel 107.1 i EUF-fördraget är uppfyllda, så utgör vederlaget för tillhandahållandet av offentliga tjänster ett statligt stöd. Sådant stöd ska anmälas till kommissionen, enligt artikel 108.3 i EUF-fördraget.

(91)

När förfarandet inleddes förelåg framför allt tvivel om huruvida villkoren c och d var uppfyllda.

(92)

Beträffande villkor a hänvisar kommissionen till att artikel 14.1 i LwFöG avser allmännyttiga tjänster i och med att ett klart mål uppställs (hälsosam mat) och även hur detta mål ska uppnås (högkvalitativa jordbruks- och skogsbruksprodukter) genom en rad åtgärder (se skäl 14). Enligt sina stadgar ska TGD främja och säkra djurs hälsa, särskilt intresset av att det produceras sunda livsmedel från djur och att konsumenter och djur skyddas. Föreningen använder egen personal och egna anläggningar för att uppnå detta mål. TGD:s åtgärder regleras i avtal nr R1–4010/1393 från 1974 och ramavtal nr T-7482–100 av den 13 juli 1993, som ingåtts av Bayern och TGD Bayern. Enskildheter regleras årligen genom avtal och förvaltningsbeslut.

(93)

Beträffande villkor b kan det konstateras att varje enskild uppgift var fördefinierad och att det ekonomiska vederlaget beräknades med hjälp av ett poängsystem, utgående från förväntad tidsåtgång respektive kostnader. Detsamma skedde med tjänster som tillkom under följande år. Det bör här påpekas att TGD:s verksamhet granskats och godkänts av Bayerns statsrevision (Bayerischer Oberster Rechnungshof). Dessutom har oberoende revisionsbyråer granskat räkenskaperna under den period som detta beslut avser.

(94)

Beträffande villkor c har Tyskland lämnat uppgifter som visar att vederlaget inte överstigit kostnaderna för att tillhandahålla de allmännyttiga tjänsterna (se bilaga). Siffrorna visar att TGD under perioden 1990–2004 faktiskt inte gick med vinst. Kostnaderna för de ”globala åtgärderna” beräknas med hjälp av ett poängsystem, där en punkt motsvarar ett visst värde i euro. Denna beräkningsmetod utvecklades på initiativ av Bayerns statsrevision. Den kan jämföras med metoden för avräkning av tjänster inom humanmedicin. Tyskland har meddelat att den sedan 2002 använda beräkningsmetoden uppfyller kraven i kommissionens direktiv 2005/52/EG (25).

(95)

Beträffande villkor d gav Bayern TGD i uppdrag att tillhandahålla allmännyttiga tjänster efter en upphandling av den 1 januari 2005. Efter samråd med kommissionen inledde Bayern i juni 2004 ett anbudsförfarande på EU-nivå för upphandling av tjänster avseende ”I Bayern planerade åtgärder för djurhälsa inom animalieproduktionen”. Kostnaderna för samtliga åtgärder kalkylerades till 8 miljoner euro per år under en femårsperiod. Det offentliggjordes i tillägget till Europeiska unionens officiella tidning (S-serien) (26) och i Bayerns officiella tidning (Bayerisches Gesetz- und Verordnungsblatt). I anbudsförfarandet deltog tre potentiella uppdragstagare. Femårskontraktet gick till TGD, eftersom TGD kunde leverera de begärda tjänsterna till lägst kostnad. År 2009 inleddes ett nytt anbudsförfarande.

(96)

Vad beträffar det andra alternativet i villkor d, tillstod Tyskland att det till och med den 31 december 2004 inte fanns något normalt företag som var helt jämförbart med TGD.

(97)

Följaktligen har Tyskland inte styrkt att det till TGD utbetalda vederlaget under perioden 1990–2004 baserades på en undersökning av de kostnader som ett genomsnittligt och välskött företag skulle ha åsamkats vid fullgörandet av motsvarande tjänster. Man kan därför utgå ifrån att den ifrågasatta åtgärden till och med den 31 december 2004 gynnat TGD ekonomiskt i den mening som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget.

(98)

Det årliga vederlaget till TGD under perioden 1990–2004 utgör därför ett statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget. Det årliga vederlaget från och med den 1 januari 2005, som baserades på ett offentligt anbudsförfarande, uppfyller däremot alla villkor i Altmark-domen och utgör därmed inte ett statligt stöd till TGD. I detta sammanhang meddelar kommissionen att det av Tysklands lämnade underlaget framgår att utbetalningarna till TGD inte täckte samtliga kostnader för de ”globala åtgärderna” från och med den 1 januari 2005 till slutet av 2008.

(99)

Inget klagomål eller synpunkter från berörda parters avser uppfyllandet av villkoren i Altmark-domen.

(100)

Vid bedömningen av om vederlaget till TGD för att tillhandahålla allmännyttiga tjänster är förenligt med EUF-fördraget, ska de bestämmelser tillämpas som gällde när stödet beviljades.

(101)

Frågan om statliga vederlag ska granskas utifrån följande tre grundprinciper, enligt kommissionens meddelande om tjänster i allmänhetens intresse i Europa (27) (nedan kallat meddelandet), som enligt punkt 26 b i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd (28) är tillämpligt på ej anmälda stöd som beviljas som vederlag för tillhandahållandet av offentliga tjänster:

(102)

Med den första nämnda neutralitetsprincipen menas att kommissionen inte tar ställning till om tjänster i allmänhetens intresse tillhandahålls av offentliga eller privata företag. Följandet av denna princip ifrågasätts inte i föreliggande fall.

(103)

Medlemsstaternas frihet att definiera tjänsterna betyder att det i första hand är de som ska definiera vilka uppgifter som ligger i allmänhetens intresse, på grundval av de olika verksamheternas särdrag. Beträffande denna definition ingriper kommissionen enbart vid missbruk eller uppenbara fel. Undantag enligt artikel 106.2 i EUF-fördraget kan dock enbart tillämpas i särskilda fall, när uppdraget att utföra en tjänst i allmänhetens intresse är klart definierat och uttryckligen har tilldelats av en offentlig myndighet (även kontrakt). Detta är nödvändigt för att garantera rättslig säkerhet liksom öppenhet och insyn för medborgarna. Det behövs också för att kommissionen ska ha möjlighet att bedöma åtgärdens proportionalitet.

(104)

De ”globala åtgärder” TGD anförtroddes kan klassificeras som en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse och som nämndes i skäl 92 blev de klart definierade och anförtroddes TGD.

(105)

Med utgångspunkt från proportionalitetsprincipen ska artikel 106.2 i EUF-fördraget tolkas så att medlen för att fullgöra uppdraget i allmänhetens intresse inte i onödan får störa handeln eller överstiga vad som krävs för att faktiskt fullgöra uppdraget. Enligt punkt 26 i meddelandet och domstolens gällande rättspraxis får vederlaget inte överstiga de extra nettokostnader som det anförtrodda uppdraget medför. Offentliga tjänster av allmänt intresse måste tillhandahållas och de anförtrodda företagen måste kunna bära de extra kostnader som det anförtrodda uppdraget medför.

(106)

I föreliggande fall måste man därför beräkna de extra nettokostnader som TGD åsamkats vid tillhandahållandet av de offentliga tjänsterna (”globala åtgärderna”) i enlighet med de båda avtalen. Resultatet bör sedan jämföras med det statliga stödet. Om vederlaget som beviljats TGD inte överstiger merkostnaderna för uppdraget, kan proportionalitetsprincipen anses vara uppfylld.

(107)

Under den för beslutet aktuella perioden 1990–2004 översteg merkostnaderna för de ”globala åtgärderna” det stöd som beviljades TGD, vilket framgår av bilagan till beslutet.

(108)

Följaktligen har betalningarna till TGD för att svara för de aktuella ”globala åtgärderna” inte utgjort någon överkompensation för de merkostnader TGD åsamkats vid tillhandahållandet.

(109)

Mot denna bakgrund utgör vederlaget till TGD för att under perioden 1990–2004 tillhandahålla de offentliga tjänsterna ett statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 och är förenligt med artikel 106.2 i EUF-fördraget.

(110)

Kommissionen anser i detta sammanhang att det är obegripligt hur ett statligt vederlag, som inte ens täckte samtliga merkostnader för uppdraget, kunnat användas till att subventionera TGD:s vinstdrivande verksamhet som den klagande hävdat. Dessutom har varken den klagande eller övriga berörda parter styrkt den förres påstående att de av TGD anställda veterinärerna tillhandahöll vissa kliniska, diagnostiska och terapeutiska tjänster upp till 90 % billigare än självkostnaden.

(111)

Med anledning av detta påstående genomförde Tyskland en särskild granskning av TGD. Man fann då inga belägg för påståendet. För granskningen av fallet har Tyskland därför begärt att få ta del av eventuella nya uppgifter av konkret art.

(112)

Kommissionen konstaterar också att Bayerische Landestierärztekammer (bayriska veterinärkammaren) och Bundesverband praktizierender Tierärzte – Landesverband Bayern (Bayernavdelningen inom Federala föreningen praktiserande veterinärer) stöder TGD:s arbete inklusive dess vinstdrivande verksamhet.

(113)

Kommissionen konstaterar att Tyskland har genomfört det ifrågasatta stödet i strid med artikel 108.3 i EUF-fördraget.

(114)

Efter granskningen drar kommissionen slutsatsen att det i skälen 13 och 14 nämnda statliga stödet till jordbrukare i form av ”globala åtgärder” (från 1990) och det i skälen 17 och 18 nämnda statliga vederlaget till TGD för tillhandahållandet av en offentlig tjänst under perioden 1990–2004 är förenliga med EUF-fördraget. Som det framgått visar det sig delvis inte alls handla om statligt stöd. Det i skälen 17 och 18 nämnda årliga vederlaget till TGD för tillhandahållandet av en offentlig tjänst sedan den 1 januari 2005 uppfyller alla Altmark-domens villkor och utgör därför inte ett statligt stöd.