16.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 11/7

(1)

Genom en skrivelse av den 11 september 2001, som registrerades den 13 september 2001, anmälde Italiens ständiga representation vid Europeiska unionen texten i artikel 257 i regional lag nr 10 av den 10 maj 2001 om ändring av artikel 2 i regional lag nr 52 av den 31 oktober 1994 till kommissionen i enlighet med artikel 88.3 i EG-fördraget.

(2)

Italiens ständiga representation vid Europeiska unionen översände genom en skrivelse av den 19 april 2002, som registrerades den 22 april 2002, den ytterligare information som kommissionen i en skrivelse av den 9 november 2001 hade begärt av de italienska myndigheterna om de ovannämnda bestämmelserna.

(3)

Efter att ha granskat denna information uppmanade kommissionen genom en skrivelse av den 17 juni 2002 de italienska myndigheterna att översända ytterligare information inom fyra veckor.

(4)

Eftersom kommissionen ännu inte hade fått något svar när den angivna tidsfristen i skrivelsen av den 17 juni 2002 hade löpt ut, skickade den en ny skrivelse av den 19 augusti 2003 med en skyndsam begäran om den tidigare efterfrågade informationen.

(5)

Italiens ständiga representation vid Europeiska unionen översände genom en skrivelse av den 23 oktober 2003, som registrerades den 29 oktober 2003, den ytterligare information som kommissionen hade begärt av de italienska myndigheterna i skrivelsen av den 17 juni 2002.

(6)

Genom en skrivelse av den 11 december 2003 informerade kommissionen Italien om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget i fråga om bestämmelserna i artikel 257 i regional lag nr 10 av den 10 maj 2001 (nedan kallad lag nr 10/01) och det stöd som betalats ut mellan den 1 januari 1998 och den 20 maj 2001 (dagen för ikraftträdandet av lag nr 10/01) inom ramen för den stödordning som skulle ha återfinansierats genom det budgetanslag som föreskrevs i den artikeln (1).

(7)

Kommissionens beslut om att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (2). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med synpunkter.

(8)

Kommissionen har inte mottagit några synpunkter från berörda parter. De italienska myndigheterna träffade emellertid tjänstemän från kommissionen för att göra förtydliganden i fråga om kommissionens synpunkter efter det att förfarandet i enlighet med artikel 88.2 i EG-fördraget hade inletts.

(9)

Genom ett e-brev av den 3 april 2009 översände Italiens ständiga representation vid Europeiska unionen en skrivelse till kommissionen från de italienska myndigheterna med en sammanfattning av de diskussioner som förts vid det mötet.

(10)

I artikel 257 i lag nr 10/01 fastställs att det ska beviljas ett extra anslag på 400 miljoner italienska lire (206 583 euro) för att finansiera de ränterabatter på lån på femton år som beviljats för dyra lån som tagits av jordbrukskooperativ och konsortier eller företag enligt bestämmelserna i regional lag nr 52 av den 31 oktober 1994 (nedan kallad lag nr 52/94) efter ändring genom regional lag nr 13 av den 29 april 1996 (nedan kallad lag nr 13/96). Artikel 257 innebär också en ändring av artikel 2 i regional lag nr 52/94 genom att målgruppen för det stöd som avses i denna utvidgas till att omfatta stora skulder som löper den 31 december 2000. Slutligen omfattar artikeln en klausul som innebär att det föreskrivna stödet endast kan genomföras efter offentliggörandet i Bollettino ufficiale della Regione Lazio [Lazioregionens officiella bulletin] av ett positivt resultat av kommissionens granskning i enlighet med artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget.

(11)

Lag nr 52/94, som utgör den rättsliga grunden för konsolideringen, omfattade följande bestämmelser:

(12)

Kommissionen inledde granskningsförfarandet i enlighet med artikel 88.2 (tidigare artikel 93) i EG-fördraget med avseende på det stöd som föreskrevs genom lagen i fråga (3), eftersom den tvivlade på att stödet uppfyllde de kriterier som användes vid tidpunkten för kommissionens analys.

(13)

Enligt dessa kriterier betraktade kommissionen den här formen av bidrag som driftsstöd, vilket i princip endast kunde anses vara förenligt med den gemensamma marknaden om följande tre villkor var uppfyllda:

(14)

Efter det att förfarandet hade inletts ändrade de italienska myndigheterna lag nr 52/94 genom lag nr 13/96, vilket gjorde det möjligt för kommissionen att avsluta förfarandet genom att konstatera att stödet i den ändrade utformningen var förenligt med den gemensamma marknaden (8).

(15)

Följande ändringar gjordes i ordningen genom lag nr 13/96:

(16)

Stödordningen, som godkändes mot bakgrund av dessa ändringar, förblev oförändrad tills kommissionen beslutade att inleda det förfarande som avses i artikel 88.2 i EG-fördraget med avseende på bestämmelserna i artikel 257 i lag nr 10/01.

(17)

Kommissionen inledde det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget i fråga om bestämmelserna i artikel 257 i lag nr 10/01 och det stöd som betalats ut mellan den 1 januari 1998 och den 20 maj 2001 (dagen för ikraftträdandet av lag nr 10/01) inom ramen för den stödordning som skulle ha återfinansierats genom det budgetanslag som föreskrivs i den artikeln, eftersom kommissionen tvivlade på att det aktuella stödet var förenligt med den gemensamma marknaden, särskilt med avseende på följande:

(18)

Genom en skrivelse av den 2 juli 2004, registrerad den 7 juli 2004, översände Italiens ständiga representation vid Europeiska unionen de italienska myndigheternas synpunkter till kommissionen i fråga om det förfarande som hade inletts i enlighet med artikel 88.2 i EG-fördraget angående bestämmelserna i artikel 257 i lag nr 10/01 och det stöd som hade betalats ut mellan den 1 januari 1998 och den 20 maj 2001 (dagen för ikraftträdandet av den regionala lagen) inom ramen för den stödordning som skulle ha återfinansierats genom det budgetanslag som föreskrevs i den artikeln.

(19)

I sin skrivelse meddelade de italienska myndigheterna först att de drog tillbaka sin anmälan av artikel 257 i lag nr 10/01 och att ett förfarande hade inletts för att upphäva den, samtidigt som myndigheterna konstaterade att inga genomförandeåtgärder hade antagits och att inget stöd hade betalats ut i enlighet med den artikeln.

(20)

De italienska myndigheterna betonade också att kommissionen i skrivelsen om godkännande av lag nr 52/94 hade konstaterat att stödet i fråga uppfyllde de kriterier som var tillämpliga på det och därför kunde omfattas av det undantag som anges i artikel 92.3 c (nu artikel 87) i EG-fördraget, eftersom åtgärderna syftade till att underlätta utvecklingen av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, utan att påverka handeln i negativ riktning i en omfattning som stred mot det gemensamma intresset. Kommissionen hade inte hänvisat till gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter.

(21)

De ansåg, vilket också framgår av korrespondensen med kommissionen mellan 1994 och 1996, att det var uppenbart att målet för lag nr 52/94 var att undvika situationer där jordbruksföretag när de investerade ställdes inför räntesatser som var betydligt högre än marknadsräntorna till följd av fluktuationer i räntekostnaderna, och därmed hamnade i svårigheter. Dessutom garanterade den regionala myndigheten i Lazio alltid att mottagarföretagens lönsamhet skulle kontrolleras, särskilt i fråga om de återhämtningsplaner som dessa skulle överlämna i enlighet med lag nr 52/94, med ändringar.

(22)

Därför hävdade de italienska myndigheterna att stödet enligt lag nr 52/94 kunde omfattas av det undantag som anges i artikel 87.3 c i EG-fördraget.

(23)

I sin skrivelse av den 2 juli 2004 frågade de italienska myndigheterna om det i det aktuella fallet, när det gällde undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter, kunde vara möjligt att det stöd som betalats ut mellan 1998 och 2000 (11) för lån som löpte den 5 december 1994 omfattades av punkt 2.5 i 1997 års riktlinjer, dvs. ”riktlinjerna påverkar inte heller tillämpningen av stödprogram som godkänts för andra syften än undsättning eller omstrukturering, såsom regional utveckling, utveckling av SMF”, eftersom de åtgärder som föreskrivs i lag nr 52/94 hade godkänts som åtgärder avsedda att underlätta utvecklingen av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, utan att påverka handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

(24)

Slutligen förklarade de italienska myndigheterna följande, som svar på punkt 29 i skrivelsen av den 11 december 2003 (se fotnot 1), där kommissionen uppmanade de italienska myndigheterna att översända en serie beslut av den regionala myndigheten i Lazio samt utdrag ur samtliga finanslagar som antagits med verkan från och med den 1 januari 1998, för att kommissionen skulle kunna fastställa det exakta värdet av de anslag som öronmärkts varje år för att finansiera den aktuella ordningen:

(25)

I den skrivelse som skickades till kommissionen den 3 april 2009 förklarade de italienska myndigheterna att samtliga ansökningar om stöd inom ramen för ordningen hade lämnats in före den 1 januari 1998.

(26)

Enligt artikel 87.1 i EG-fördraget är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(27)

Åtgärden i fråga uppfyller denna definition i så måtto att den gynnar vissa företag (dem med stora skulder inom jordbrukssektorn) och kan påverka handeln, med tanke på Italiens ställning inom sektorn för jordbruksproduktion (under 2006 var Italien t.ex. den tredje största producenten av nöt- och kalvkött och den största tomatproducenten inom EU).

(28)

I de fall som anges i artikel 87.2 och 87.3 i EG-fördraget kan emellertid sådana åtgärder genom undantag betraktas som förenliga med den gemensamma marknaden.

(29)

Med hänsyn till den typ av ordning som berörs i detta fall är det endast det undantag som anges i artikel 87.3 c i EG-fördraget som kan komma i fråga. Enligt den artikeln kan stöd anses vara förenligt med den gemensamma marknaden när det syftar till att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

(30)

Innan kommissionen undersöker om detta undantag är tillämpligt vill den påpeka att de italienska myndigheterna i sin skrivelse av den 2 juli 2004, efter det att förfarandet enligt artikel 88.2 i EG-fördraget hade inletts, hävdade att förfarandet för att upphäva artikel 257 i lag nr 10/01 hade inletts och att inget stöd hade betalats ut i enlighet med den artikeln. Genom ett telexmeddelande av den 20 september 2005 uppmanade kommissionen de italienska myndigheterna att översända bevis för att artikel 257 i lag nr 10/01 hade upphävts.

(31)

Kommissionen tog emot ett svar på telexmeddelandet genom en skrivelse av den 16 juli 2008 där det bekräftades att de ifrågasatta bestämmelserna i artikel 257 i lag nr 10/01 hade upphävts genom artikel 27.2 i regional lag nr 4 av den 28 april 2006 och att artikeln i vilket fall som helst inte hade tillämpats sedan förfarandet i enlighet med artikel 88.2 i EG-fördraget hade inletts. Dessutom meddelade de italienska myndigheterna att de drog tillbaka anmälan av artikel 257 i skrivelsen av den 2 juli 2004.

(32)

Därför har kommissionen ingen anledning att fortsätta sin undersökning av bestämmelserna i artikel 257 i lag nr 10/01 och kan avsluta sitt granskningsförfarande.

(33)

När det gäller huruvida undantaget enligt artikel 87.3 c i EG-fördraget kan tillämpas på det stöd som beviljats mellan den 1 januari 1998 och den 31 december 2000 (se fotnot 11), konstaterar kommissionen att de italienska myndigheterna i sina synpunkter efter det att förfarandet enligt artikel 88.2 i EG-fördraget inleddes och under det efterföljande mötet förklarade att stödet i fråga finansierats uteslutande med belopp som förts in i budgeten för ordning C 43/95, som hade godkänts av kommissionen (se skäl 24). Av de italienska myndigheternas skrivelse av den 3 april 2009 framgår också att samtliga stödansökningar hade lämnats in före den 1 januari 1998 (se skäl 25).

(34)

Eftersom dessa förklaringar visar att de belopp som använts mellan 1998 och 2000 redan omfattades av ett kommissionsbeslut och att inga ansökningar lämnades in efter den dag då eventuella nya ansökningar måste följa de nya bestämmelserna om stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (se skäl 17), har kommissionen inte längre någon anledning att fatta något nytt beslut på grundval av bestämmelserna om tillämplighet av undantaget enligt artikel 87.3 c i EG-fördraget på det stöd som beviljats mellan 1998 och 2000, vilket i praktiken är en fortsättning av finansieringen till följd av stödansökningar som lämnats in före den 1 januari 1998, som uppfyllde de villkor som anges i skäl 15 och som redan hade godkänts av kommissionen (se skäl 14). Det förfarande som inletts i fråga om det stöd som beviljats mellan 1998 och 2000 kan alltså också avslutas.