28.5.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/1

(1)

Den 26 april 2010 granskade rådet Tjeckiens uppdaterade konvergensprogram, som omfattar 2009–2012.

(2)

Den globala krisen har haft omfattande konsekvenser på den tjeckiska ekonomin. Efter en period på tre år med tillväxt på över 6 % växte den reala bruttonationalprodukten med bara 2,5 % 2008 och minskade med 4 % 2009, enligt det uppdaterade konvergensprogrammet. Ekonomin påverkades främst av svagare handel, minskad tillförsikt, strängare kreditvillkor och minskade inflöden av utländska investeringar. Myndigheterna reagerade beslutsamt på krisen.

Den tjeckiska nationalbanken minskade sin viktigaste styrränta från 3,75 % i mitten av 2008 till den nuvarande nivån på 1 %, och regeringen utformade och genomförde ett omfattande finanspolitiskt stimulanspaket i överensstämmelse med den europeiska återhämtningsplanen, vilket uppgick till 2,2 % av BNP under 2009. Den tjeckiska korunan minskade i värde mot euron med omkring en femtedel mellan mitten av juli 2008 och mitten av februari 2009 (dess värde ökade därefter med omkring 14 % till mitten av februari 2010). I nuläget omedelbart efter krisen lider inte den tjeckiska ekonomin av några större makroekonomiska sårbarheter. Den viktigaste utmaningen är att minska det stora strukturella offentliga underskottet, uppskattningsvis 6 % av BNP under 2009, till en hanterbar nivå. Dessutom är det viktigt att se till att arbetsmarknaden snabbt kan anpassas till nedgången och göra framsteg i riktning mot långsiktig konvergens. Den 2 december 2009 konstaterade rådet, mot bakgrund av det planerade underskottet för 2009, att det förelåg ett alltför stort underskott, och utfärdade rekommendationer om hur underskottet kunde minskas under gränsvärdet på 3 % av BNP senast 2013.

(3)

Även om mycket av den konstaterade reala BNP-nedgången är konjunkturberoende i en krissituation, har nivån på den potentiella produktionen påverkats negativt. Dessutom kan krisen påverka den potentiella tillväxten på medellång sikt genom lägre investeringar och ökad strukturell arbetslöshet. Vidare sammanfaller konsekvenserna av den ekonomiska krisen med åldrandets negativa effekter på den potentiella produktionen och de offentliga finansernas hållbarhet. För att främja den potentiella tillväxten blir det mot denna bakgrund viktigt att öka strukturreformernas takt. För Tjeckien är det särskilt viktigt att genomföra reformer för att öka produktiviteten (ökad FoU och innovation, bättre villkor för företagande samt ökad konkurrens) samt för att förbättra arbetskrafts- och kompetensförsörjningen.

(4)

Det makroekonomiska scenario som programmet utgår från är en real BNP-tillväxt på 1,3 % under 2010, 2,6 % under 2011 och 3,8 % under 2012. På grundval av tillgänglig information förefaller detta scenario rimligt fram till 2011 och är förenligt med antagandena om penningpolitik och växelkurser.

Programmets prognos för real BNP-tillväxt 2012, en tillväxtökning som ligger över potentialen, förefaller dock vara väl optimistisk. Inflationen förväntas öka måttligt under 2010, främst på grund av ökade indirekta skatter, och förbli måttlig under hela programperioden. Enligt programmet förväntas läget på arbetsmarknaden försämras ytterligare under 2010. På det hela taget förefaller inflations- och arbetsmarknadsprognoserna rimliga och förenliga med prognoserna för real BNP-tillväxt.

(5)

I programmet beräknas det offentliga underskottet för 2009 uppgå till 6,6 % av BNP. Detta är en betydande försämring från ett underskott på 2,1 % av BNP under 2008, vilket i mycket återspeglar krisens inverkan på de offentliga finanserna, men försämringarna beror också på stimulansåtgärder på 2,2 % av BNP under 2009 som regeringen vidtagit i linje med den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa. De viktigaste åtgärderna var bland annat minskade sociala avgifter, ökade investeringar i offentlig infrastruktur samt ekonomiskt stöd till företag och till sysselsättningen. Det är värt att framhålla att de offentliga utgifterna ökade mindre under 2009 än vad som förutsågs i den föregående uppdateringen av konvergensprogrammet. Det strukturella saldot (dvs. det konjunkturjusterade saldot minus engångsåtgärder och andra temporära åtgärder, beräknat enligt de gemensamma metoderna på grundval av uppgifterna i programmet) försämrades med omkring 2 procentenheter av BNP under 2009. Enligt programmet planerar de tjeckiska myndigheterna en aggressiv konsolidering med början 2010, som med tanke på Tjeckiens stora strukturella underskott och de förutspådda förbättringarna av det ekonomiska läget överensstämmer med den exitstrategi som rådet förordar.

(6)

I programmet beräknas det offentliga underskottet för 2010 uppgå till 5,3 % av BNP. Detta innebär att det strukturella saldot förbättras med 2 procentenheter av BNP, vilket är mer än vad rådet rekommenderade i december 2009, nämligen att säkerställa en finanspolitisk ansträngning på 1 % av BNP per år under perioden 2010–2013. Under 2010 kommer konsolideringen att bygga på en ökad inkomstkvot på 1,5 procentenheter av BNP.

Detta ska uppnås genom bland annat ökningar av mervärdesskatt, acciser och fastighetsskatt (omkring 0,8 % av BNP). Dessutom ingår tillbakadraganden i förtid av tillfälliga nedsättningar av sociala avgifter samt höjda tak i socialtrygghetssystemen. Åtgärder på utgiftssidan består bl.a. av nedskärningar i sociala förmåner vid sjukdom eller moderskapsledighet (omkring 0,1 % av BNP) och en outnyttjad möjlighet att indexreglera pensionerna (omkring 0,2 % av BNP).

(7)

Det viktigaste målet för den medelfristiga budgetstrategin är att fortsätta konsolideringen efter 2010 och få ned det offentliga underskottet under 3 % av BNP senast 2013, enligt rådets rekommendation från december 2009. Enligt programmet kommer underskottet att minska från 5,3 % av BNP under 2010 till 4,8 % av BNP 2011 och 4,2 % av BNP 2012. Trots den förväntade ekonomiska återhämtningen skulle förbättringen av det strukturella saldot avmattas märkbart jämfört med 2010, och inte överstiga 0,6 procentenheter av BNP under 2011–2012. Merparten av justeringen skulle göras på utgiftssidan. Enligt programmet ska hälften av utgiftsnedskärningarna beröra driftskostnader och den andra hälften obligatoriska utgifter, men det saknas tillräckliga uppgifter om hur dessa besparingar ska uppnås. Åtgärderna på inkomstsidan är små, men bättre redovisade, och omfattar bland annat högre socialförsäkringsavgifter och högre personlig inkomstskatt. För 2013 uppsätts i programmet målet för det offentliga underskottet (3 % av BNP), men det finns inga närmare uppgifter om hur målet ska nås (exempelvis vilka antaganden om tillväxten man utgår från), varför det inte är möjligt att beräkna den årliga genomsnittliga finanspolitiska ansträngningen under perioden 2010–2013. Enligt myndigheternas uppgifter är Tjeckiens medelfristiga mål ett saldo i de offentliga finanserna på – 1,0 % av BNP i strukturella termer. Mot bakgrund av de senaste beräkningarna och skuldnivån, motsvarar detta mål paktens mål. Målet ska dock enligt programmet inte uppnås under programperioden.

(8)

Utfallet för de offentliga finanserna 2010 kan komma att bli något lägre än vad som anges i programmet. Inkomster från mervärdesskatt och acciser kan komma att bli något lägre än förväntat på grund av vikande privat konsumtion.

På utgiftssidan kan utgifterna komma att öka på grund av ett utgiftstryck före parlamentsvalet. Osäkerheten i de finanspolitiska målen är större för de senare åren. Utgiftsmålen i den innevarande uppdateringen för 2011 och 2012 är inte underbyggda med konkreta åtgärder, varför det är osäkert om de kommer att uppnås, och inkomstberäkningen för 2012 bygger på ett optimistiskt antagande om real BNP-tillväxt. Slutligen sägs inget i programmet om hur underskottet ska sänkas från 4,2 % under 2012 till mindre än 3 % av BNP 2013.

(9)

Den offentliga bruttoskulden uppskattas till 35 % av BNP 2009, en ökning från 30 % året innan. Under programperioden beräknas skuldkvoten öka med ytterligare 7 procentenheter till 42 % av BNP år 2012, främst till följd av fortsatt höga offentliga underskott. Skuldkvoten torde utvecklas mindre gynnsamt än vad som förutspås i programmet, särskilt efter 2010, med tanke på att de identifierade riskerna för budgetkonsolideringen kan förvärras av en eventuell mindre gynnsam real BNP-tillväxt 2012 än vad som antas i programmet. Den offentliga skuldkvoten kommer dock att ligga gott och väl under gränsen på 60 % av BNP under hela programperioden.

(10)

Beräkningar av skulden på medellång sikt, med antagandet att BNP-tillväxten gradvis återgår till prognosvärdena före krisen och att även skatterna återgår till nivåerna före krisen, och inbegriper den beräknade ökningen i de åldersrelaterade utgifterna, visar att programmets finanspolitiska strategi nominellt sett och utan ytterligare förändringar i politiken inte skulle vara tillräcklig för att stabilisera skuldkvoten till år 2020.

(11)

Befolkningens åldrande har klart större effekter på de offentliga finanserna på sikt än EU-genomsnittet, framför allt på grund av den relativt stora ökningen av pensionsutgifternas andel av BNP under de närmaste årtiondena. De offentliga finansernas ställning 2009 enligt beräkningarna i programmet förstärker budgeteffekterna av befolkningens åldrande på hållbarhetsgapet.

Primära överskott på medellång sikt och reformer av pensions- och vårdsystemen i syfte att begränsa de framtida ökningarna av dessa utgifter skulle bidra till att minska riskerna för de offentliga finansernas hållbarhet, vilka i kommissionens hållbarhetsrapport 2009 bedömdes som höga. En rådgivande expertgrupp åt finansministrarna och arbetsmarknads- och socialministern upprättades i januari 2010 i syfte att förbereda alternativa förslag till en pensionsreform. Dessa kommer att slutföras i slutet av maj och överlämnas till den nya regeringen.

(12)

När det gäller budgetförfarandena utarbetas budgeten på ett tämligen decentraliserat sätt, utan att styras av strikta budgetpolitiska regler. Tjeckien införde 2004 en medelfristig budgetram som fastställer nominella utgiftstak för statsbudgeten under tre år. Erfarenheten visar dock att taken höjts vid flera tillfällen utöver de ändringar som budgetreglerna tillåter. De viktigaste svagheterna i det nuvarande upplägget är bland annat små möjligheter att genomdriva budgeten, begränsad övervakning i efterhand, komplicerad drift och begränsad offentlig insyn i processen. Den 2 december 2009 rekommenderade rådet Tjeckien att ”hålla sig strikt till den medelfristiga budgetramen och förbättra övervakningen av budgetgenomförandet under hela året så att utgifterna inte blir högre än vad som är fastställt i budgeten och de fleråriga planerna”. Programmet innehåller inte tillräckliga förslag om detta. Vissa framsteg görs dock för att förbättra den finanspolitiska styrningen. Det pågående genomförandet av avsevärda förändringar av skatteuppbörden och skatteförvaltningen samt den snabba övergången till ett nytt system för finansförvaltning kommer att bidra till en effektivare förvaltning av offentliga medel.

(13)

Det finns ett visst utrymme för förbättringar av de offentliga utgifterna i Tjeckien. Särskilt är anslagen till FoU lägre än genomsnittet i EU, och de offentliga utgifternas effektivitet inom bl.a. vård, utbildning och offentlig upphandling kan ökas.

Däremot är de offentliga investeringarna höga jämfört med EU-medeltalet och regionalt jämförbara länder (nära 5 % av BNP de senaste fyra åren). När det gäller intäkter har de tjeckiska myndigheterna genomfört flera reformer sedan 2007 i syfte att gradvis övergå från direkt till indirekt beskattning. Ytterligare reformer av skatte- och förmånssystemen krävs dock för att öka incitamenten att arbeta och motverka sysslolöshetsfällor. Vidare är systemen för direkt beskattning och skatteuppbörd komplicerade och kan med fördel förenklas ytterligare.

(14)

Allmänt sett är programmets finanspolitiska strategi för 2010 förenlig med rådets rekommendationer enligt artikel 126.7. Underskottsmålet förefaller lämpligt och understöds av särskilda konsolideringsåtgärder. Med hänsyn till riskerna verkar dock strategin från och med 2011 inte vara helt förenlig med rådets rekommendationer enligt artikel 126.7. Särskilt är konsolideringsplanerna för 2011 och 2012, med en genomsnittlig finanspolitisk justering på 0,3 % av BNP per år, inte tillräckligt långtgående och förenade med risker. Utgiftsmålen underbyggs inte av särskilda åtgärder, inkomstberäkningarna för 2012 bygger på optimistiska makroekonomiska antaganden och inga närmare uppgifter lämnas om hur underskottet ska minskas från 4,2 % av BNP 2012 till under 3 % av BNP 2013. Information om budgetstrategin för 2013 saknas. Den årliga finanspolitiska ansträngningen under programperioden (2010–2012) uppgår till i genomsnitt 0,8 %, vilket är nära men under den ansträngning på 1,0 % som rådet rekommenderar. För att uppfylla rekommendationen kommer det att krävas att ytterligare konsolideringsåtgärder vidtas 2011–2013 för att uppnå den rekommenderade finanspolitiska ansträngningen på 1 % i genomsnitt.

(15)

När det gäller uppgiftskraven i uppförandekoden för stabilitets- och konvergensprogram saknas vissa uppgifter i programmet (2). I sina rekommendationer enligt artikel 126.7 av den 2 december 2009, i syfte att få situationen med ett alltför stort offentligt underskott att upphöra, uppmanade även rådet Tjeckien att rapportera om de framsteg som görs för att genomföra rekommendationerna i ett särskilt kapitel i uppdateringarna av konvergensprogrammet. Tjeckien har delvis följt denna rekommendation.

i)

Genomföra 2010 års budget strikt och undvika utgiftsglidningar i linje med rådets rekommendation i enlighet med artikel 126.7. I budgetarna för 2011 och 2012 inrikta sig på en större budgetjustering än den som planeras i programmet och närmare ange de åtgärder som är nödvändiga för att korrigera det alltför stora underskottet senast 2013.

ii)

Vidta åtgärder för att förbättra budgetförfarandena och genomdriva och mer stringent övervaka de medelfristiga budgetmålen, i synnerhet för att undvika en större revidering uppåt av utgiftstaken än vad budgetreglerna medger.

iii)

Genomföra nödvändiga reformer för att förbättra de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt.