8.4.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 94/17

(1)

Den 28 maj 2008 mottog kommissionen enligt artikel 5 i grundförordningen ett klagomål rörande import av aluminiumfolie med ursprung i Armenien, Brasilien och Folkrepubliken Kina (nedan kallat Kina) av Eurométaux (nedan kallad klaganden) såsom företrädare för de tillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 25 %, av gemenskapens sammanlagda tillverkning av aluminiumfolie.

(2)

Klagomålet innehöll bevisning om dumpning och därav följande väsentlig skada, och denna bevisning ansågs tillräcklig för att motivera att ett förfarande inleddes.

(3)

Den 12 juli 2008 inleddes förfarandet genom ett tillkännagivande som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (2).

(4)

Kommissionen underrättade officiellt de klagande gemenskapstillverkarna, de exporterande tillverkarna i Armenien, Brasilien och Kina, de importörer, handlare, användare, leverantörer och organisationer som den visste berördes samt företrädarna för Armenien, Brasilien och Kina om inledandet av förfarandet. De berörda parterna fick möjlighet att lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(5)

För att de exporterande tillverkarna i Armenien och Kina om de så önskade skulle kunna ansöka om att bli behandlade som företag verksamma under marknadsekonomiska förhållanden (nedan kallat marknadsekonomisk status) eller om individuell behandling, sände kommissionen ansökningsformulär till den armeniska exporterande tillverkaren och de kinesiska exporterande tillverkare som den visste var berörda, de armeniska och kinesiska myndigheterna samt till övriga kinesiska exporterande tillverkare som gav sig till känna inom de tidsfrister som angavs i tillkännagivandet. Den armeniska exporterande tillverkaren och sex kinesiska exporterande tillverkare, i vissa fall tillsammans med närstående försäljningsföretag, ansökte om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 i grundförordningen och i andra hand om individuell behandling, om undersökningen skulle visa att de inte uppfyllde villkoren för att beviljas marknadsekonomisk status.

(6)

Eftersom det föreföll finnas ett stort antal exporterande tillverkare i Kina och importörer i gemenskapen, angav kommissionen i tillkännagivandet om inledande att ett stickprovsförfarande kunde komma att tillämpas i undersökningen för fastställandet av dumpning och skada i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(7)

För att kommissionen skulle kunna besluta om huruvida ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall kunna göra ett urval, uppmanade den alla exporterande tillverkare i Kina och alla importörer i gemenskapen att, enligt tillkännagivandet om inledande, ge sig till känna och lämna grundläggande uppgifter om sin verksamhet rörande den berörda produkten under perioden 1 juli 2007–30 juni 2008.

(8)

Sex exporterande tillverkare i Kina besvarade frågorna inom ramen för stickprovsförfarandet. Ett företag slutade emellertid på ett tidigt stadium att samarbeta i undersökningen och således kvarstod bara fem exporterande tillverkare. Något stickprovsförfarande behövdes därför inte längre och alla parter informerades om att något urval inte skulle göras.

(9)

Åtta importörer/användare besvarade frågorna inom ramen för stickprovsförfarandet. Något stickprovsförfarande behövdes därför inte längre och alla parter informerades om att något urval inte skulle göras.

(10)

Kommissionen skickade frågeformulär till alla parter som den visste var berörda och till alla övriga företag som gav sig till känna inom de tidsfrister som angavs i tillkännagivandet om inledande. Svar mottogs från en exporterande tillverkare i Armenien, fem i Kina och en i Brasilien samt en tillverkare i det jämförbara landet, Turkiet. Kompletta svar på frågeformuläret inkom också från sex gemenskapstillverkare och åtta importörer/användare samarbetade genom att svara på frågeformuläret. Inga andra slutanvändare försedde kommissionen med några uppgifter eller gav sig till känna under undersökningen.

(11)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för ett preliminärt fastställande av dumpning, därav vållad skada och gemenskapens intresse samt genomförde kontroller på plats hos följande företag:

(12)

Eftersom det var nödvändigt att fastställa ett normalvärde för de exporterande tillverkare som eventuellt inte skulle komma att beviljas marknadsekonomisk status, utfördes ett kontrollbesök på plats hos nedanstående företag i syfte att fastställa normalvärdet på grundval av uppgifter från Turkiet i egenskap av jämförbart land.

(13)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 juli 2007 till och med den 30 juni 2008 (nedan kallad undersökningsperioden). Undersökningen av utvecklingstendenser som är av betydelse för bedömningen av skadan omfattade perioden från och med den 1 januari 2005 till och med undersökningsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(14)

I tillkännagivandet om inledande definierades den berörda produkten som aluminiumfolie med en tjocklek av minst 0,008 mm men högst 0,018 mm, utan förstärkning, valsad men inte vidare bearbetad, på rullar med en bredd av högst 650 mm, med ursprung i Armenien, Brasilien och Kina (nedan kallad den berörda produkten) som när förfarandet inleddes normalt klassificerades enligt KN-nummer ex 7607 11 10.

(15)

Undersökningen visade att ovannämnda produktbeskrivning omfattade olika produkter, särskilt s.k. jumbo- och konsumentrullar. Skillnaden mellan jumborullar och konsumentrullar är främst vikten (jumborullar väger vanligtvis minst 150 kg), därav behovet av att rulla om aluminiumfolien för att omvandla den till en konsumentprodukt som kan användas för förpackning eller annan användning i hushållet.

(16)

Det KN-nummer ex 7607 11 10 som angavs i tillkännagivandet om inledande delades i januari 2009 upp på två koder: Ex76071111 (aluminiumfolie med en tjocklek på högst 0,021 mm och en vikt på högst 10 kg för konsumentrullar) och ex 7607 11 19 (samma, men med en vikt på minst 10 kg för jumborullar). KN-numret hänvisar till vikten på aluminiumfolierullen, som är identisk med aluminiumfolierullen i den ursprungliga produktbeskrivningen. Båda hänvisar till själva aluminiumfolien, som rullas på en större eller mindre rulle, som sätts in i en hållare.

(17)

Industrin i senare led i produktionskedjan i gemenskapen, dvs. de som gör omrullningarna, hävdade att den berörda produkten också borde inbegripa konsumentrullar, därför att om åtgärder bara införs på import av aluminiumfolie med en vikt på minst 10 kg, skulle detta kunna ge upphov till export av produkter i senare led i produktionskedjan, dvs. aluminiumfolie med en vikt på högst 10 kg. Verksamheten med omrullningen skulle då äga rum i de exporterande länderna istället för i gemenskapsländerna och omrullningsindustrin i gemenskapen skulle till följd av detta drabbas svårt. Denna angelägenhet behandlas i skälen 150–162.

(18)

Aluminiumfolie framställs genom att aluminiumgöt eller band för vidare valsning (foil-stock) valsas till önskad tjocklek. Efter valsningen glödgas folien i en värmebehandlingsprocess så att den blir böjlig. Efter valsning och glödgning rullas folien på rullar med en bredd av högst 650 mm. Rullens storlek är avgörande för foliens användning, eftersom användarna av denna produkt (spoolers eller rewinders, nedan kallade hushållsfolietillverkarna) rullar över aluminiumfolien på mindre rullar avsedda för detaljhandelsförsäljning.

(19)

Mot bakgrund av ovanstående dras slutsatsen att den produkt som enligt klagomålet dumpas är aluminiumfolie med en tjocklek av minst 0,008 mm, men högst 0,018 mm, utan förstärkning, valsad men inte vidare bearbetad, på rullar med en bredd av högst 650 mm och en vikt av minst 10 kg, med ursprung i Armenien, Brasilien och Kina och som klassificeras enligt KN-nummer ex 7607 11 19 (nedan kallad den berörda produkten).

(20)

Undersökningen visade att den aluminiumfolie som gemenskapsindustrin tillverkar och säljer i gemenskapen, den aluminiumfolie som tillverkas och säljs på de inhemska marknaderna i Armenien, Brasilien och Kina och den aluminiumfolie som importeras till gemenskapen från dessa länder samt den aluminiumfolie som tillverkas och säljs i Turkiet har i stort sett samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande slutanvändningsområden.

(21)

Dessa produkter anses därför preliminärt vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(22)

I enlighet med artikel 2.7 b i grundförordningen ska normalvärdet vid antidumpningsundersökningar av import med ursprung Armenien och Kina fastställas enligt punkterna 1–6 i samma artikel för tillverkare som konstaterats uppfylla kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen. Kriterierna är i sammanfattning följande:

(23)

Den enda samarbetsvilliga armeniska exporterande tillverkaren och fem exporterande tillverkare från Kina som samarbetade i detta förfarande ansökte om marknadsekonomisk status och lämnade inom tidsfristen in ansökningsblanketten för exporterande tillverkare som ansöker om sådan status.

(24)

Armenal, den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i Armenien, hävdade att tillämpningen av artikel 2.7 på Armenien var olaglig, eftersom Armenien bör anses ha marknadsekonomisk status enligt regler från Världshandelsorganisationen (WTO).

(25)

Behandlingen av Armenien som en övergångsekonomi är emellertid i överensstämmelse med grundförordningen, som uttryckligen omnämner Armenien i fotnoten till artikel 2.7 a. Detta argument avvisas därför.

(26)

När det gäller alla samarbetsvilliga exporterande tillverkare i Armenien och Kina, inhämtade kommissionen alla uppgifter den ansåg vara nödvändiga och kontrollerade på plats hos de berörda företagen alla uppgifter som lämnats i ansökan om marknadsekonomisk status.

(27)

Armenal vägrades marknadsekonomisk status, eftersom kriterierna 2 och 3 inte var uppfyllda. När det gäller kriterium 2, innehöll företagets räkenskaper för 2006 ett negativt yttrande från dess revisorer, och företaget lämnade inte in några reviderade räkenskaper för 2007.

(28)

Företaget hävdade att efterlevnaden av revisionsförfarandet (som gjordes 2006) och ett åtagande att lämna in reviderade räkenskaper för 2007 i enlighet med internationella redovisningsstandarder (IAS) skulle räcka för att uppfylla kriterium 2. Företaget hävdade vidare att även om revisorn lämnar ett negativt yttrande när det gäller efterlevnaden av de internationella redovisningsstandarderna (IAS), är det för att uppfylla kriterium 2 tillräckligt att räkenskaperna reviderats enligt internationella revisionsstandarder.

(29)

Detta argument kan inte godtas. För det första lämnades de reviderade räkenskaperna för 2007 inte in, trots att kommissionen begärde det, och för det andra, när det gäller de reviderade räkenskaperna för 2006, måste man minnas att artikel 2.7 b i grundförordningen är ett undantag, och att artikeln där måste ges en snäv tolkning. Det är tydligt att räkenskaperna inte bara ska revideras enligt internationella revisionsstandarder, utan att de också ska utarbetas i enlighet med de internationella redovisningsstandarderna (IAS). Argumentet avvisas därför.

(30)

När det gäller kriterium 3, framgick det av undersökningen att det pris som betalades till staten för en väsentlig andel av aktierna var ungefär en tredjedel av deras nominella värde och att företaget fick marken av staten utan kostnad. Det hävdades att aktierna förvärvades till marknadsvärde och att snedvridningen av konkurrensen dessutom inte var särskilt stor. Tillräckligt med bevisning lämnades dock inte till stöd för detta påstående. Företaget hävdade vidare att det inte kunde sälja marken utan att betala värdet enligt fastighetsregistret till staten och att det inte hade någon större betydelse att företaget ägde marken. Detta argument kan inte godtas, eftersom mark är en central tillgång och har en direkt och väsentlig påverkan på företagets verksamhetsförmåga och därmed på dess finansiella situation.

(31)

Mot denna bakgrund anses det att Rusal Armenal ska förvägras marknadsekonomisk status. Samråd hölls med rådgivande kommittén, som inte hade några invändningar mot kommissionens slutsatser.

(32)

Alla de fem samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i Kina nekades marknadsekonomisk status, eftersom kostnaderna för den viktigaste insatsvaran, primärt aluminium, inte i någon större utsträckning återspeglade marknadsvärdena, vilket krävs enligt artikel 2.7 c i grundförordningen. I undersökningen för marknadsekonomisk status fastställdes det att detta berodde på statlig inblandning på aluminiummarknaden i Kina. Priserna på primärt aluminium baseras på noteringen på aluminium på den statskontrollerade Shanghai Non-ferrous Metal Exchange market (SHFE), som bara är öppen för kinesiska handlare, medan det globala referenspriset är noteringen på London Metal Exchange (LME). Noteringen på LME var på en genomsnittlig månadsvis basis mer än 21 % högre än på SHFE under undersökningsperioden. Vidare är primärt aluminium inte föremål för återbetalning av mervärdesskatt och är belagd med en exportskatt på 15 %. Följaktligen säljs det mesta av produktionen av primärt aluminium på den kinesiska marknaden, vilket leder till en prisnedgång på det inhemska priset på primärt aluminium och en viktig kostnadsfördel för de tillverkare av aluminiumfolie som är verksamma i Kina. Man ska minnas att primärt aluminium står för cirka 70 % av produktionskostnaden för aluminiumfolie, vilket betyder en 14 %-ig kostnadsfördel för de kinesiska tillverkarna, vilket är mycket på en råvarumarknad som den för aluminiumfolie.

(33)

Utöver den allmänna situation som beskrivs ovan, finns det tre andra företag som inte uppfyller kraven i kriterium 1. Ett av företagen är föremål för ett betydande statligt inflytande över deras affärsbeslut, ett annat fick en stor subvention för inköp av den viktigaste utrustningen och det tredje företagets anläggningstillgångar återspeglade inte marknadsvärdena.

(34)

Ett företag uppfyllde inte kriterium 2, eftersom det fanns tydliga bokföringsmisstag som revisorerna inte hade anmärkt på.

(35)

När det gäller kriterium 3, var det två företag som inte uppfyllde kraven. När det gäller ett av företagen, påverkade snedvridningar dess rätt till markanvändning. När företaget ändrade sin juridiska form 1993, överförde det inte med en gång rätten till markanvändning till den nya enheten, vilket skulle ha varit gängse praxis. Rätten till markanvändning överfördes i själva verket inte förrän 10 år senare. Det fanns ingen skadeståndsklausul i kontraktet som skulle gälla om överföringen inte gjordes. Dessutom gjordes det under år 2004 inte någon preliminär inbetalning av skatt, varken under det föreskrivna kvartalet eller i slutet av året. Företaget hävdade att de oegentligheter som konstaterats när det gäller överföringen av rätten till markanvändning inte har någon särskild betydelse för räkenskaperna, och förseningen av överföringen gällde rättsligt, men inte i praktiken. Icke desto mindre har förmågan att utnyttja marken som en central tillgång en direkt och väsentlig påverkan på företagets verksamhetsförmåga och därmed på dess finansiella situation.

(36)

När det gäller det andra företaget, fick det sitt bevis om rätt till markanvändning innan hela köpesumman hade erlagts, och beviset användes för att få ett hypotekslån från en statsägd bank.

(37)

Kommissionen underrättade officiellt de berörda exporterande tillverkarna i Kina, de kinesiska myndigheterna och klaganden om resultaten av bedömningen av marknadsekonomisk status. De gavs också tillfälle att skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda om det fanns särskilda skäl till detta.

(38)

En exporterande tillverkare hävdade att jämförelsen mellan aluminiumpriserna borde vara en jämförelse mellan LME-priset exklusive mervärdesskatt och SHFE-priset inklusive mervärdesskatt. Detta skulle naturligtvis minska den prisskillnad som konstaterats för undersökningsperioden, men metoden avvisades eftersom det inte gick att göra en korrekt jämförelse av de två börserna.

(39)

Flera parter har också gjort gällande att resultaten när det gäller aluminiumpriserna inte stämmer med kommissionens praxis, eftersom kommissionen i tidigare företagssammanslagningar (analyserade i ljuset av konkurrensreglerna), har ansett att marknaden för primärt aluminium är global. Enligt ordalydelsen i kommissionens beslut från 2007 i företagssammanslagningen Tinto/Alcan  (3), lades emellertid inte argumentet rörande SHFE fram av någon av de berörda parterna, och det var därför inte möjligt för kommissionen att analysera det. Oavsett detta, och även om frågan skulle tagits upp, ska kommissionens slutsatser i konkurrensmål om relevanta geografiska marknader ses i ljuset av ett tillkännagivande som bara tillämpas på konkurrenslagstiftning (4) och bestämmelserna i detta tillkännagivande är inte nödvändigtvis tillämpliga på eller relevanta för handelspolitiska skyddsåtgärder. Argumentet avvisas därför.

(40)

Av ovanstående framgår det att inget av de kinesiska företagen som hade ansökt om marknadsekonomisk status kunde visa att de uppfyller alla kriterier i artikel 2.7 c i grundförordningen. Slutsatsen blev därför att alla dessa företag bör förvägras marknadsekonomisk status. Samråd hölls med rådgivande kommittén, som inte hade några invändningar mot kommissionens slutsatser.

(41)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen ska det vid behov fastställas en landsomfattande tull för länder som omfattas av artikel 2.7 i samma förordning, utom i de fall där företagen, i enlighet med artikel 9.5 i samma förordning, kan visa att deras exportpriser, exportkvantiteter och försäljningsvillkor bestäms fritt, att valutaomräkning sker till marknadskurser och att den statliga inblandningen inte är av sådant slag att det är möjligt att kringgå åtgärderna om exportörerna tilldelas olika tullsatser.

(42)

Alla exporterande tillverkare som hade ansökt om marknadsekonomisk status ansökte också om individuell behandling för den händelse de inte skulle beviljas marknadsekonomisk status. På grundval av de tillgängliga uppgifterna konstaterades det preliminärt att företaget i Armenien och fyra av de fem företagen i Kina uppfyllde samtliga villkor för individuell behandling. Ett företag i Kina förvägrades individuell behandling på grund av betydande statligt inflytande över företagets affärsbeslut.

(43)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen ska normalvärdet för exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status fastställas på grundval av priserna eller det konstruerade normalvärdet på hemmamarknaden i ett jämförbart land.

(44)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den hade för avsikt att använda Turkiet som lämpligt jämförbart land för fastställande av normalvärdet och uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på detta val.

(45)

Armenal ansåg att Ryssland skulle vara ett lämpligare jämförbart land när det gäller Armenien, därför att Ryssland och Armenien har liknande villkor för tillgång till råvaror för den berörda produkten och använder samma teknik och samma know-how och Armenal är dessutom ett dotterbolag till Rusal-gruppen, som är den största ryska tillverkaren av aluminiumfolie. Armenal anförde också att Rusals ledande marknadsställning i Ryssland liknar Armenals ledande marknadsställning i Armenien och att både de ryska och armeniska marknaderna påverkas av en massiv ökning av lågprisimport från Kina. Dessa påståenden styrktes emellertid inte av någon bevisning. Undersökningen visade också att den inhemska marknaden i Ryssland för den berörda produkten var liten och mindre än den i Turkiet.

(46)

Som ett alternativ till Ryssland som jämförbart land, uppgav Armenal att Turkiet verkade vara det näst bäst valet.

(47)

Företagen i Alcoa-gruppen föreslog Indien som ett lämpligare jämförbart land för Kina. Det fastslogs att den indiska marknaden inte är särskilt mycket större än den turkiska och att konkurrensen i huvudsak kommer från kinesisk import. Andra leverantörer till den indiska marknaden är små och medelstora företag, varav de flesta inte har några valsverk och använder sig av importerat kinesiskt material i form av jumborullar eller direkt i små rullar. Därför ansågs varken Ryssland eller Indien vara ett lämpligt val av jämförbart land.

(48)

Kommissionen undersökte sedan huruvida Turkiet var ett rimligt val av jämförbart land. Man kom fram till att Turkiet, trots att det endast hade en tillverkare av den berörda produkten, var en öppen marknad med låg importtull och betydande import från tredjeländer. Dessutom upptäcktes vid undersökningen inga anledningar, t.ex. orimligt höga kostnader för råvaror eller energi, till att Turkiet inte skulle kunna betraktas som lämpligt för att fastställa normalvärdet.

(49)

Med hänsyn till ovanstående ansågs det att Turkiet var ett lämpligare val av jämförbart land i den aktuella undersökningen. Ingen annan berörd part ansåg att Indien skulle användas som lämpligt jämförbart land i den aktuella undersökningen och Armenal ansåg att Turkiet också kunde vara ett lämpligt val.

(50)

En tillverkare i Turkiet svarade på det frågeformulär som sändes till alla tillverkare av aluminiumfolie i Turkiet.

(51)

Uppgifterna i den samarbetsvillige turkiske tillverkarens svar kontrollerades på plats och kommissionen drog slutsatsen att de var tillförlitliga och att ett normalvärde kunde baseras på dem.

(52)

Den preliminära slutsatsen är därför att Turkiet är ett lämpligt och skäligt jämförbart land i enlighet med artikel 2.7 i grundförordningen.

(53)

Dumpningen beräknades för den enda exporterande tillverkaren i Brasilien med hjälp av den metod som anges nedan.

(54)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först om varje enskild exporterande tillverkares inhemska försäljning av den berörda produkten till oberoende kunder var representativ, dvs. om den totala försäljningsvolymen motsvarade minst 5 % av företagets totala exportförsäljning av den berörda produkten till gemenskapen. Den enda exporterande brasilianska tillverkarens inhemska försäljning var representativ under undersökningsperioden.

(55)

Därefter identifierade kommissionen de produkttyper som detta företag sålt på hemmamarknaden och som var identiska eller direkt jämförbara med de typer som såldes på export till gemenskapen.

(56)

Försäljningen på hemmamarknaden av en viss produkttyp ansågs vara tillräckligt representativ när den inhemska försäljningen av den produkttypen till oberoende kunder under undersökningsperioden uppgick till minst 5 % av den totala volymen av jämförbara produkttyper som såldes för export till gemenskapen.

(57)

Kommissionen undersökte därefter om försäljningen på hemmamarknaden av varje typ av aluminiumfolie, såld i representativa kvantiteter, kunde anses ha skett vid normal handel i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen. I detta syfte fastställdes den andel av den inhemska försäljningen till oberoende kunder som, för varje exporterad produkttyp, varit lönsam på hemmamarknaden under undersökningsperioden.

(58)

All inhemsk försäljning av varje typ av aluminiumfolie som sålts i representativa volymer var lönsam till mer än 80 % och därför fastställdes normalvärdet på grundval av det faktiska inhemska priset på alla transaktioner under undersökningsperioden.

(59)

I de fall där de inhemska priserna för en viss typ inte kunde användas för att fastställa normalvärdet måste någon annan metod tillämpas. I enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen beräknade kommissionen istället ett konstruerat normalvärde enligt följande:

(60)

Normalvärdet konstruerades genom att varje exportörs tillverkningskostnader för de exporterade typerna, efter eventuell justering, ökades med ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en skälig vinstmarginal.

(61)

I samtliga fall fastställdes försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader och vinst enligt de metoder som anges i artikel 2.6 i grundförordningen. För detta ändamål undersökte kommissionen om de uppgifter om försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst som den exporterande tillverkaren hade haft på hemmamarknaden kunde betraktas som tillförlitliga och kunde användas för beräkningen av normalvärdet.

(62)

I samtliga fall där den berörda produkten exporterades till oberoende kunder i gemenskapen fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, dvs. på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(63)

Jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset gjordes på nivån fritt fabrik.

(64)

För att säkerställa en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset tog man i form av justeringar och i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen hänsyn till olikheter som påverkar priserna och prisernas jämförbarhet, bl.a. justeringar för fraktkostnader i det exporterande landet, sjöfrakt, hanterings- och förpackningskostnader, kreditkostnader och bankavgifter. Företaget begärde också, och beviljades preliminärt, en justering för olika handelsled enligt artikel 2.10 d i i grundförordningen.

(65)

I enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen fastställdes dumpningsmarginalerna på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet per produkttyp och det vägda genomsnittliga exportpriset per produkttyp fastställt enligt ovan.

(66)

När det gäller dumpningsmarginalen för icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkare fastställdes det först hur omfattande den bristande samarbetsviljan var. För detta ändamål jämfördes den exportvolym till gemenskapen som den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren uppgett med Eurostats importstatistik.

(67)

Eftersom samarbetsviljan i Brasilien var hög (100 %), och eftersom det inte fanns någon anledning att tro att någon exporterande tillverkare medvetet valt att inte samarbeta, ansågs det lämpligt att fastställa den övriga dumpningsmarginalen för eventuella icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkare i Brasilien till den högsta marginal som införts för en samarbetsvillig exportör.

(68)

Följande preliminära dumpningsmarginaler, uttryckta i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns, före tull, fastställdes:

(69)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen ska normalvärdet för exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status fastställas på grundval av priserna eller det konstruerade normalvärdet på hemmamarknaden i ett jämförbart land.

(70)

Såsom anges ovan, har kommissionen beslutat att använda Turkiet som lämpligt jämförbart land för fastställandet av normalvärdet.

(71)

I enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen fastställdes normalvärdet för den exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status på grundval av kontrollerade uppgifter från tillverkaren i det jämförbara landet, dvs. på grundval av de priser som betalats eller skulle betalas på den turkiska marknaden för jämförbara produkttyper, i enlighet med den metod som anges i skälen 43–52.

(72)

Den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens exportförsäljning till gemenskapen skedde direkt till oberoende kunder i gemenskapen. Exportpriserna grundades därför i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen på de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten. Större delen av försäljningen gjordes emellertid via närstående handels- och importföretag i Ryssland, Schweiz och Tyskland. I dessa fall konstruerades exportpriserna enligt artikel 2.9 i grundförordningen, med provisoriska justeringar för alla kostnader som uppkommit mellan import och återförsäljning, inklusive försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, samt förväntad vinst baserad på vinsten för en icke-närstående importör av eller handlare med den berörda produkten.

(73)

I enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen beviljades i tillämpliga fall justeringar för transport, försäkrings- och hanteringskostnader samt därmed sammanhängande kostnader, förpacknings- och kreditkostnader samt bankavgifter och provisioner i alla de fall där dessa konstaterades vara skäliga och korrekta och kunde bestyrkas med verifikationer.

(74)

För den enda exporterande tillverkare som beviljades individuell behandling fastställdes en dumpningsmarginal genom en jämförelse mellan exportpriset och normalvärdet från det jämförbara landet, såsom beskrivs ovan.

(75)

Eftersom samarbetsviljan i Armenien var hög (praktiskt taget 100 %), och eftersom det inte fanns någon anledning att tro att någon exporterande tillverkare i detta land medvetet valt att inte samarbeta, ansågs det lämpligt att fastställa den övriga dumpningsmarginalen för eventuella icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkare i Armenien till den högsta marginal som införts för den samarbetsvilliga exportören.

(76)

Mot bakgrund av detta fastställdes den landsomfattande dumpningsmarginalen preliminärt till 37,0 % av priset cif vid gemenskapens gräns före tull.

(77)

Dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns, före tull, är följande:

(78)

I enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen fastställdes normalvärdet för de exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status på grundval av kontrollerade uppgifter från tillverkarna i det jämförbara landet, dvs. på grundval av de priser som betalats eller skulle betalas på den turkiska marknaden för jämförbara produkttyper, i enlighet med den metod som anges ovan.

(79)

Eftersom försäljningen på hemmamarknaden till icke-närstående kunder var representativ och generellt sett lönsam, etablerades normalvärdet på grundval av alla de priser som betalats eller skulle betalas på den turkiska marknaden vid försäljning av jämförbara produkttyper vid normal handel, enligt beskrivningen i skälen 43–52. Om försäljningen inte var representativ eller lönsam, konstruerades normalvärdet genom att man använde den turkiska tillverkarens tillverkningskostnad, jämte försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt en skälig vinst på hemmamarknaden.

(80)

För de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som sålde på export direkt till oberoende kunder i gemenskapen, fastställdes exportpriserna, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten. För den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren som sålde via en närstående importör i gemenskapen, konstruerades exportpriserna enligt artikel 2.9 i grundförordningen, med provisoriska justeringar för alla kostnader som uppkommit mellan import och återförsäljning, inklusive en rimlig marginal för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, samt förväntad vinst baserad på vinsten för en icke-närstående importör av eller handlare med den berörda produkten.

(81)

I enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen beviljades i tillämpliga fall justeringar för transport, försäkrings- och hanteringskostnader samt därmed sammanhängande kostnader, förpacknings- och kreditkostnader samt bankavgifter och provisioner i alla de fall där dessa konstaterades vara skäliga och korrekta och kunde bestyrkas med verifikationer.

(82)

I enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen fastställdes dumpningsmarginalerna på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet per produkttyp och det vägda genomsnittliga exportpriset per produkttyp fastställt enligt ovan. För de två närstående företagen i Kina, Alcoa Shanghai och Alcoa Bohai, som beviljats individuell behandling, räknades ett genomsnitt ut för båda tillsammans så att man kunde beräkna en enda dumpningsmarginal för företagsgruppen i fråga.

(83)

Eftersom samarbetsviljan i Kina var mycket låg, beräknades den landsomfattande dumpningsmarginal som är tillämplig för alla övriga exportörer i Kina genom att man använde transaktionerna med högst dumpningsmarginal från en samarbetsvillig exporterande tillverkare som förvägrats både marknadsekonomisk status och individuell behandling.

(84)

Mot bakgrund av detta fastställdes den landsomfattande dumpningsmarginalen preliminärt till 42,9 % av priset cif vid gemenskapens gräns före tull.

(85)

Följande preliminära dumpningsmarginaler, uttryckta i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns, före tull, fastställdes:

(86)

Med hänsyn till den definition av gemenskapsindustri som anges i artikel 4.1 i grundförordningen, använde man sig av produktionen från alla de gemenskapstillverkare i gemenskapen som inte var närstående någon exporterande tillverkare när man fastställde gemenskapens totala produktionsvolym.

(87)

Klagomålet ingavs av Eurométaux på uppdrag av fyra gemenskapstillverkare som samarbetade i undersökningen. En ytterligare tillverkare stödde klagomålet och en tillverkare var emot. Under undersökningsperioden stod de fem samarbetsvilliga tillverkarna för mer än 60 % av gemenskapens sammanlagda tillverkning (se skäl 86). De fem gemenskapstillverkarna anses därför utgöra gemenskapsindustrin i enlighet med artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen.

(88)

Förbrukningen i gemenskapen fastställdes på grundval av gemenskapsindustrins försäljningsvolym på gemenskapsmarknaden, uppskattade uppgifter om andra tillverkares försäljning i gemenskapen och importen till gemenskapsmarknaden från de berörda länderna och övriga tredjeländer enligt Eurostat samt på grundval av de uppgifter som lämnats av de berörda tillverkarna.

(89)

Det bör påpekas att KN-nummer ex 7607 11 10, enligt vilket importvolymerna fastställdes i denna undersökning, utöver den berörda produkten också omfattade andra typer av aluminiumfolie, såsom aluminiumfolie för vidare förädling (som i huvudsak används för förvaring under längre tid av vätskor och livsmedel) eller andra aluminiumprodukter inklusive konsumentrullar (se skäl 15), vilka alltså inte är den berörda produkten. Det var inte möjligt att ur denna mer allmänna produktkategori ta fram uppgifter endast för aluminiumfolie och den totala importvolymen av den berörda produkten fick därför uppskattas. När det gäller detta, ansåg klaganden att viss import enligt det relevanta numret skulle uteslutas på grund av sitt särskilda ursprung (t.ex. från länder där det inte fanns någon känd tillverkning av aluminiumfolie) eller produkternas särskilda prisnivåer som skulle tyda på att det inte rörde sig om den berörda produkten. På samma sätt borde import avsedd för aktiv förädling uteslutas, eftersom aktiv förädling inte är ekonomiskt lönsamt för aluminiumfolie beroende på att den är tekniskt avancerad och kostar mycket. Man ansåg att denna metod skulle ge en rättvisande bild av de totala importvolymerna av aluminiumfolie.

(90)

Minskningen av gemenskapens förbrukning med 8 procentenheter 2006 kan förklaras av den kraftiga prisökningen på aluminium på den internationella marknaden, som ökade med 33 % under det året, vilket fick direkta följder för efterfrågan på aluminiumfolie.

Tabell 1

Förbrukning i gemenskapen (volym)

(91)

Kommissionen undersökte huruvida importen av aluminiumfolie med ursprung i Armenien, Brasilien och Kina borde bedömas sammantaget i enlighet med artikel 3.4 i grundförordningen.

(92)

Den brasilianska exportören hävdade att både importkvantiteterna och marknadsandelarna från Brasilien minskade under skadeundersökningsperioden, medan importen från de två andra länderna ökade. Den importerade produkten från Brasilien påstås vidare vara av högre kvalitet än den som importeras från Kina och Armenien och försäljningskanaler och ”distributionsmetoder” är annorlunda. Detta skulle tyda på att det inte är samma konkurrensvillkor som råder för den brasilianska importen som för importen från de övriga berörda länderna. Åtminstone ett villkor i artikel 3.4 i grundförordningen ansågs därför inte var uppfyllt.

(93)

Av de skäl som redovisas nedan kunde denna begäran inte godtas.

Tabell 2

Genomsnittliga importpriser från de berörda länderna

(94)

Mot bakgrund av ovanstående drar kommissionen därför preliminärt slutsatsen att samtliga kriterier i artikel 3.4 i grundförordningen var uppfyllda och att importen från de berörda länderna alltså borde bedömas sammantaget.

(95)

Importen från de berörda länderna ökade från 13 499 ton 2005 till 48 141 ton under undersökningsperioden, dvs. en ökning på 257 %. Importökningen var särskilt tydlig mellan 2006 och 2007 då den var hela 276 %.

Tabell 3

Import från de berörda länderna

(96)

De berörda ländernas marknadsandel ökade med 35 procentenheter mellan 2005 och undersökningsperioden, från 14 % till 49 %. Särskilt markant var ökningen mellan 2006 och 2007, då den motsvarade 28 procentenheter.

Tabell 4

De berörda ländernas marknadsandel

(97)

Från 2005 fram till undersökningsperioden ökade priserna på importen från de berörda länderna med 15 % från 2 211 euro/ton till 2 552 euro/ton, vilket återspeglade prisökningen på råvaror, men ökningen var mindre jämfört med gemenskapsindustrins priser (se tabell 7).

Tabell 5

Priser på den berörda importen

(98)

I syfte att analysera prisunderskridandet jämfördes gemenskapsindustrins vägda genomsnittliga försäljningspris för varje produkttyp till icke-närstående kunder på gemenskapsmarknaden, justerat till nivån fritt fabrik, med motsvarande vägda genomsnittliga priser för importen från de berörda länderna till den första oberoende kunden, fastställda till cif-nivån med en lämplig justering för kostnader efter import.

(99)

Gemenskapsindustrins försäljningspriser och de berörda ländernas importpriser jämfördes i samma handelsled, nämligen ledet oberoende kunder på gemenskapsmarknaden.

(100)

Under undersökningsperioden var de vägda genomsnittliga prisunderskridandemarginalerna, uttryckt i procent av gemenskapsindustrins försäljningspriser, 8,0 % för Armenien, 12,6 % för Brasilien och 20 % för Kina. Den totala vägda genomsnittliga underskridandemarginalen för alla de berörda länderna var 10,0 % under undersökningsperioden.

(101)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på gemenskapsindustrin en bedömning av alla ekonomiska faktorer som var av betydelse för gemenskapsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(102)

Gemenskapsindustrins produktionsvolym visade en tydlig negativ tendens mellan 2005 och undersökningsperioden. Gemenskapsindustrins produktionsvolym minskade med 36 % och den sammanlagda tillverkningskapaciteten minskade med 9 %. Detta förklarar varför kapacitetsutnyttjandet bara gick ner med 30 % under skadeundersökningsperioden och inte ännu mer.

(103)

Av tabellen framgår gemenskapsindustrins resultat när det gäller dess försäljning till oberoende kunder i gemenskapen.

Tabell 7

Försäljningsvolym, marknadsandel, priser och genomsnittliga priser per enhet i gemenskapen

(104)

Medan gemenskapsförbrukningen fluktuerade under skadeundersökningsperioden och till sist ökade med 4 % i slutet av undersökningsperioden jämfört med början av undersökningsperioden, minskade gemenskapsindustrins försäljningsvolym av den berörda produkten till oberoende kunder på gemenskapsmarknaden med 30 %. Detta betyder att gemenskapsindustrin inte kunde dra nytta vare sig av den ökade förbrukningen, särskilt inte under 2007 och i slutet av undersökningsperioden, eller den allmänt stabila förbrukningen under skadeundersökningsperioden beroende på den dumpade importen. Följaktligen minskade gemenskapsindustrins marknad med mer än 16 procentenheter mellan 2005 och undersökningsperioden.

(105)

Under samma period ökade gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspriser, på nivån fritt fabrik, till icke-närstående kunder på gemenskapsmarknaden med 20 %, vilket återspeglade den kraftiga prisökningen på den huvudsakliga råvaran, d.v.s. aluminium. Kostnaden för aluminium ökade emellertid med 27 %, medan gemenskapsindustrins försäljningspris bara ökade med 20 %. Gemenskapsindustrin kunde inte fullt ut överföra dessa kostnadsökningar på sina kunder.

(106)

I tabellen nedan anges lagervolymen vid utgången av varje period.

Tabell 8

Lager

(107)

Undersökningen visade att lager inte kan anses vara en betydelsefull skadefaktor, eftersom den största delen av tillverkningen sker på beställning. Tendenserna när det gäller lagerhållning lämnas därför endast som upplysning. Lagernivån minskade med cirka 7 % mellan 2005 och undersökningsperioden.

(108)

Mellan 2005 och undersökningsperioden minskade investeringarna i tillverkningen av den likadana produkten med 42 %. Efter en kraftig minskning med 90 % mellan 2005 och 2006 förblev investeringsnivån låg under 2007. Under undersökningsperioden ökade investeringarna med 39 %, men i jämförelse med 2005 låg de kvar på en låg nivå. Under undersökningen konstaterades det att investeringar i byggnader, anläggningar och maskiner huvudsakligen gjordes för att upprätthålla tillverkningskapaciteten. Det bör noteras att dessa investeringar också kan användas för andra typer av aluminiumfolie, som inte är den berörda produkten. Fastän det inte har varit möjligt att koppla de exakta beloppen till den berörda produkten på grund av det låga kapacitetsutnyttjande som nämndes tidigare, verkade det emellertid som om investeringarna hur som helst inte gjordes för att öka den totala tillverkningskapaciteten, utan för att förbättra och ytterligare rationalisera tillverkningsprocessen i syfte att sänka kostnaderna.

(109)

Under skadeundersökningsperioden förblev lönsamheten uttryckt i procentandel av gemenskapsindustrins nettoförsäljning negativ och följde samma utveckling som gemenskapsförbrukningen, dvs. undersökningen visade på en svag förbättring i samband med den ökade gemenskapsförbrukningen under år 2007 för att sedan minska igen under undersökningsperioden.

(110)

Avkastningen på de totala investeringarna beräknades genom att nettovinsten före skatt på försäljning av den likadana produkten angavs som en procentandel av det bokförda nettovärdet av de anläggningstillgångar som avsatts för den likadana produkten. Indikatorn befanns vara negativ under skadeundersökningsperioden, vilket var särskilt tydligt mellan 2005 och 2006 då avkastningen på investeringar föll från – 90 % till – 719 %.

(111)

När det gäller gemenskapsindustrins kassaflöde, konstaterades en liknande negativ tendens som resulterade i en drastisk, generell försämring av gemenskapsindustrins ekonomiska situation under undersökningsperioden.

(112)

Antalet anställda i gemenskapsindustrin minskade totalt med 30 %, delvis på grund av den omstrukturering som genomfördes i slutet av skadeundersökningsperioden. Även om de totala personalkostnaderna minskade avsevärt förblev den genomsnittliga lönenivån stabil. Minskningen av antalet anställda gick långsammare än minskningen av produktionen. Gemenskapsindustrin kunde därför inte behålla samma produktivitetsnivå som 2005.

(113)

Med tanke på omfattningen av och priserna på den dumpade importen kan verkningarna av de faktiska dumpningsmarginalerna inte anses vara försumbara.

(114)

2001 införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av aluminiumfolie med ursprung i Kina och Ryssland (5). Dessa åtgärder löpte ut i maj 2006 (6). De uppgifter som samlades in under den aktuella undersökningen visar att gemenskapsindustrin inte har återhämtat sig från den tidigare dumpingen och att situationen på gemenskapsmarknaden har försämrats betydligt sedan 2006, när antidumpningstullarna upphörde att gälla och dumpad import på nytt kom in i gemenskapen.

(115)

Undersökningen visade att trots en relativt stabil förbrukning, om än med vissa fluktuationer under skadeundersökningsperioden, förlorade gemenskapsindustrin försäljningsvolym (– 31,4 %) och marknadsandel (– 35 %) under skadeundersökningsperioden.

(116)

Analysen av skadeindikatorerna visade att gemenskapsindustrins situation försämrades betydligt under skadeundersökningsperioden. Alla skadeindikatorer följde en negativ tendens under skadeundersökningsperioden, utom försäljningspriserna per enhet beroende på de höjda råvarupriserna, och kunde därför inte positivt påverka gemenskapsindustrins lönsamhet, som förblev negativ under hela skadeundersökningsperioden. För att inte förlora fler marknadsandelar och för att bibehålla tillverkningen på en rimlig nivå, hade gemenskapsindustrin inget annat val än att följa de prisnivåer som skapats till följd av den dumpade importen och kunde alltså inte helt och hållet överföra den kraftiga ökningen av råvarupriset till kunderna. Detta resulterade i förluster för gemenskapsindustrin och dess ekonomiska situation försämrades märkbart under skadeundersökningsperioden.

(117)

Minskningen av försäljningsvolymen visade också att gemenskapsindustrin inte kunde dra nytta av den relativt stabila efterfrågan på marknaden för aluminiumfolie under skadeundersökningsperioden.

(118)

Mot bakgrund av detta dras preliminärt slutsatsen att gemenskapsindustrin led väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(119)

I enlighet med artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen om den dumpade importen av den berörda produkten med ursprung i Armenien, Brasilien och Kina hade vållat gemenskapsindustrin skada i en sådan utsträckning att skadan kan betecknas som väsentlig. Kända faktorer utöver den dumpade importen vilka vid samma tidpunkt skulle ha kunnat vålla gemenskapsindustrin skada undersöktes också, i syfte att se till att den eventuella skada som dessa andra faktorer vållat inte skulle tillskrivas den dumpade importen.

(120)

Importen från de berörda länderna ökade betydligt, med 257 % volymmässigt och med 35 procentenheter när det gäller marknadsandelar och kom under undersökningsperioden upp till 49 % av gemenskapsmarknaden. Samtidigt minskade gemenskapsindustrins marknadsandel med ungefär 17 procentenheter.

(121)

Det genomsnittliga enhetsförsäljningspriset per ton för importen från de berörda länderna ökade med bara med 15 %, trots att råvarupriserna ökade globalt med 27 %, och underskred därmed gemenskapsindustrins genomsnittliga pris med i genomsnitt 10 % under undersökningsperioden. Den betydande ökningen av importen från de berörda länderna, till priser som var betydligt lägre än gemenskapsindustrins, och dessa länders ökande marknadsandel under skadeundersökningsperioden sammanföll tidsmässigt med gemenskapsindustrins klart försämrade ekonomiska situation under samma period. Denna försämring visar sig framförallt i produktionsvolym och försäljning, vilka har minskat avsevärt. Vidare ökade inte försäljningspriserna i samma takt som kostnadsökningarna på råvaror. Även om vinstmarginalerna förbättrades något mellan 2005 och slutet av undersökningsperioden, förblev de negativa under skadeundersökningsperioden.

(122)

Vid analysen av verkningarna av den dumpade importen konstaterades det att priset är en viktig konkurrensfaktor, eftersom kvaliteten inte spelar någon större roll. Det bör även noteras att priserna på den dumpade importen låg avsevärt under gemenskapsindustrins priser och de priser som tillämpades av andra exportörer i tredjeländer.

(123)

Den preliminära slutsatsen är därför att det tryck som utövades av den berörda importen, vars volym och marknadsandel ökade från och med 2005, och som skedde till mycket låga, dumpade priser, var en avgörande orsak till att gemenskapsindustrin led väsentlig skada.

(124)

De främsta övriga exporterande länderna är Ryssland, Turkiet och Venezuela, som står för marknadsandelar på mellan 1,0 % och 7,3 % under undersökningsperioden. Importen från andra tredjeländer än dessa tre stod var för sig bara för försumbara marknadsandelar. Såsom framgår av tabell 11 minskade importvolymerna från övriga tredjeländer avsevärt under skadeundersökningsperioden, dvs. med 34 procentenheter från 19 614 ton 2005 till 12 870 ton under undersökningsperioden På samma sätt minskade marknadsandelarna från 20,6 % 2005 till 13 % under undersökningsperioden.

(125)

När det gäller importpriserna, bör det noteras att importen från de tre främsta övriga exporterande länderna, dvs. Ryssland, Turkiet och Venezuela, skedde till något lägre pris än gemenskapsindustrins försäljningspris. Deras begränsade och gradvis sjunkande marknadsandel ansågs emellertid inte ha någon negativ inverkan på gemenskapsindustrins situation. Priserna när det gäller andra tredjeländer, dvs. exklusive Ryssland, Turkiet och Venezuela och de tre berörda länderna, befanns i genomsnitt vara högre än gemenskapens priser (+ 7,8 %).

(126)

Därför dras slutsatsen att importen från övriga tredjeländer inte har påverkat gemenskapsindustrins situation i någon större utsträckning.

(127)

En exporterande tillverkare hävdade att det var den oförmånliga utvecklingen av växelkursen mellan euro och USD som var orsaken till den kraftiga försämringen av gemenskapsindustrins exportresultat, som i sin tur orsakat gemenskapsindustrin väsentlig skada.

(128)

Gemenskapsindustrins export av aluminiumfolie till länder utanför gemenskapen minskade med 63 % under skadeundersökningsperioden. Samtidigt minskade gemenskapsindustrins exportpriser med 26 % under skadeundersökningsperioden. Denna export motsvarade dock bara 6,6 % av gemenskapsindustrins totala försäljning till icke-närstående parter under undersökningsperioden och det fastställdes därför att den inte hade någon större inverkan på den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(129)

En gemenskapstillverkare importerade den berörda produkten från ett närstående företag i Kina och sålde den sedan vidare på gemenskapsmarknaden. Även om återförsäljningspriserna underskred gemenskapsindustrins priser, bör det noteras att denna importvolym från Kina bara utgjorde en mindre andel av den totala importen från Kina (1–5 %). Dessutom var syftet med denna import endast att kunna behålla internationella kunder som annars skulle ha köpt den berörda produkten från de kinesiska leverantörerna till dumpade priser. Därför drogs slutsatsen att den berörda gemenskapstillverkarens lilla importvolym av den berörda produkten från Kina inte upphävde orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(130)

En exporterande tillverkare hävdade att gemenskapsindustrins minskade försäljningsvolym inte berodde på den nämnda importen, utan på att gemenskapsindustrin hade beslutat att ställa om tillverkning och försäljning till den mer lukrativa marknaden för aluminiumfolie för vidare förädling.

(131)

Hushållsfolietillverkarna hävdade att den berörda produkten i själva verket var en biprodukt för gemenskapsindustrin och bara användes för att ”fylla maskinerna” om efterfrågan på aluminiumfolie för vidare förädling skulle vara låg.

(132)

Undersökningen har emellertid preliminärt visat att dessa påståenden är grundlösa. Produktionsvolymen för aluminiumfolie för vidare förädling för en av de största gemenskapstillverkarna förblev stabil under skadeundersökningsperioden, medan företagets försäljningsvolym av den berörda produkten minskade betydligt. Man kan därför preliminärt dra slutsatsen att det finns betydande outnyttjad kapacitet i gemenskapsindustrin. Den outnyttjade kapaciteten i gemenskapsindustrin har förvisso ökat, eftersom kapacitetsutnyttjandet har minskat kraftigt (från 86 % till 60 %).

(133)

Man granskade om utvecklingen av förbrukningen kunde ha varit en faktor som vållade gemenskapsindustrin väsentlig skada.

(134)

Såsom nämns i skäl 88, uppvisar gemenskapsförbrukningen inte en homogen tendens. Även om den sammanlagda gemenskapsförbrukningen föll mellan 2005 och 2006, ökade den igen 2007. Den föll under undersökningsperioden med 17 procentenheter Gemenskapsindustrins försäljningsvolym följde inte samma utveckling, eftersom försäljningen minskade kraftigt, särskilt mellan 2006 och 2007 (– 19 %), medan gemenskapens förbrukning under samma period ökade med + 29 %. Om man ser på skadeundersökningsperioden, framgår det dessutom att gemenskapsindustrin inte uppnådde samma nivå på försäljningsvolymen under undersökningsperioden, jämfört med början av skadeundersökningsperioden (– 30 %), även om gemenskapens förbrukning föll tillbaka till samma nivå som mot slutet av undersökningsperioden, med en sammanlagd ökning på 4 %.

(135)

Eftersom kostnaden för råvaran utgör 60–65 % av de totala produktionskostnaderna, ledde den kraftiga prisökningen (27 %) på aluminium på den globala marknaden under skadeundersökningsperioden till en kraftig ökning av gemenskapsindustrins kostnader.

(136)

Medan kostnaden för råvaran ökade med 27 %, ökade emellertid gemenskapsindustrins försäljningspris med bara 19 %, vilket betyder att kostnadsökningen inte helt och hållet kunde överföras till kunderna.

(137)

Utifrån ovanstående dras preliminärt slutsatsen att den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit inte kan tillskrivas import från övriga tredjeländer eller en minskning av efterfrågan på gemenskapsmarknaden, utan måste tillskrivas den stora ökningen av dumpad import från de berörda länderna under skadeundersökningsperioden. Den tidsmässiga överensstämmelsen mellan den ökade dumpade importen från Armenien, Brasilien och Kina, de ökade marknadsandelarna och det konstaterade prisunderskridandet, å ena sidan, och gemenskapsindustrins klart försämrade situation, å andra sidan, leder fram till slutsatsen att den dumpade importen har vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen. Gemenskapsindustrin kunde inte öka sina försäljningspriser på gemenskapsmarkanden till följd av prispressen från den dumpade importen. Den totala kostnadsökningen kunde inte överföras till kunderna och vinstmarginalerna förblev påtagligt låga, trots den kraftiga ökningen av gemenskapens förbrukning mellan 2006 och 2007, vilket fick en drastisk inverkan på gemenskapsindustrins övergripande ekonomiska situation. Eventuella verkningar av andra faktorer, främst importen från övriga tredjeländer, gemenskapsindustrins export och kostnadsutvecklingen, analyserades, men kunde inte anses vara en avgörande orsak till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(138)

På grundval av denna analys, i vilken det har gjorts en klar åtskillnad mellan alla kända faktorer som inverkar på gemenskapsindustrins situation och de skadliga verkningarna av den dumpade importen, dras den preliminära slutsatsen att importen av aluminiumfolie från Armenien, Brasilien och Kina har vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(139)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersöktes det om det trots slutsatsen om skadlig dumpning finns tvingande skäl som skulle kunna leda till slutsatsen att det inte ligger i gemenskapens intresse att införa åtgärder i detta särskilda fall. Det bör göras en bedömning av de eventuella åtgärdernas inverkan på alla parter som berörs av undersökningen samt av följderna av att inte vidta några åtgärder.

(140)

För att kunna bedöma de sannolika verkningarna av att åtgärder införs respektive inte införs, begärdes uppgifter in från alla parter som såvitt känt var berörda eller som hade givit sig till känna. Mot bakgrund av detta skickade kommissionen frågeformulär till gemenskapsindustrin, två icke-närstående importörer och 24 användare.

(141)

Sex gemenskapstillverkare och åtta icke-närstående importörer/användare besvarade frågeformuläret (se skäl 10).

(142)

Den skada som gemenskapsindustrin vållats berodde på att den hade svårt att konkurrera med den dumpade lågprisimporten.

(143)

Om åtgärder införs, förväntas dessa förhindra ytterligare snedvridningar av marknaden och prisfall samt återställa en sund konkurrens. Gemenskapsindustrin bör därefter kunna öka sin försäljningsvolym och återta marknadsandelar, vilket skulle leda till ökade stordriftsfördelar och ge den lönsamhetsnivå som krävs för att förbättra industrins ekonomiska situation. Detta kommer också att möjliggöra fortsatta investeringar i produktionsanläggningar så att gemenskapsindustrins överlevnad kan garanteras.

(144)

Om antidumpningsåtgärder inte införs, kommer gemenskapsindustrins situation att förvärras ytterligare. Gemenskapsindustrins situation kännetecknas särskilt av förlorade inkomster, trots ökade försäljningspriser per enhet. Detta beror på gemenskapsindustrins minskande försäljningsvolymer och marknadsandelar till följd av den dumpade importen. Gemenskapsindustrin kunde inte heller överföra hela ökningen av råvarukostnaderna till sina kunder, på grund av det pristryck som utövades av den dumpade lågprisimporten. Med tanke på de minskade inkomsterna och den förvärrade tendensen under undersökningsperioden är det högst sannolikt att gemenskapsindustrins ekonomiska situation kommer att förvärras ytterligare om åtgärder inte införs. Detta skulle slutligen leda till produktionsminskningar, vilket skulle äventyra sysselsättning och investeringar i gemenskapen. En nedläggning av gemenskapstillverkningen skulle göra användarna av aluminiumfolie mer beroende av leverantörer utanför gemenskapen.

(145)

Följaktligen dras preliminärt slutsatsen att införandet av antidumpningsåtgärder skulle göra det möjligt för gemenskapsindustrin att återhämta sig från den skadevållande dumpningen och att åtgärderna därför ligger i gemenskapsindustrins intresse.

(146)

Kommissionen sände frågeformulär till alla kända importörer och handlare. Av importörerna var det bara två som besvarade frågeformuläret. De volymer av den berörda produkten som dessa två importörer stod för motsvarade 17 % av den totala importen från de berörda länderna till gemenskapen och 8 % av förbrukningen i gemenskapen.

(147)

Om man ser till uppgifterna från de berörda importörerna, verkar det förvisso som att vinstmarginalerna på den berörda produkten är ganska låga. Det hävdades därför att eventuella antidumpningsåtgärder inte kommer att kunna föras över till slutkonsumenterna, som huvudsakligen är hushållsfolietillverkare.

(148)

Det bör först och främst noteras att undersökningen visade att prisökningarna åtminstone delvis kan föras över till kunderna, därför att priserna på aluminiumfolie fluktuerar kraftigt och tidigare stora prisökningar har redan förts över till kunderna (se nedan).

(149)

För det andra finns det andra leverantörsländer såsom Ryssland, Venezuela och Turkiet varifrån produkten kan importeras utan någon antidumpningstull. Att införandet av en antidumpningstull skulle få vissa effekter för dessa företag förnekas inte, men dessa effekter skulle mildras av att det finns övriga leverantörsländer.

(150)

Kommissionen sände frågeformulär till alla kända användare i gemenskapen och mottog sex svar på frågeformuläret. De huvudsakliga användarna i gemenskapen är hushållsfolietillverkarna, vars verksamhet består i att de handlar med förpackningsmaterial (aluminiumfolie, men också papper och plast) efter det att de rullat om den berörda produkten till små rullar och förpackat dessa för försäljning till industrin och detaljhandeln. Hushållsfolietillverkarna är inte kunder som köper aluminiumfolie för vidare förädling. Hushållsfolietillverkarna står för 80 % av gemenskapens förbrukning av den berörda produkten.

(151)

Om antidumpningsåtgärder skulle införas, var hushållsfolietillverkarna särskilt oroade för i) risken för en snedvridning av konkurrensen i förhållande till hushållsfolietillverkare i övriga tredjeländer, ii) att det inte skulle finnas tillräckligt med aluminiumfolie i gemenskapen och iii) följderna av eventuella åtgärder för deras industrisegment.

(152)

Man hävdade att om åtgärder införs skulle tillverkarna av aluminiumfolie i de berörda länderna, särskilt Kina, utvidga sin tillverkning till produkter i senare led i produktionskedjan (dvs. de skulle rulla om den berörda produkten till konsumentrullar av aluminiumfolie) för att kunna exportera den berörda produkten till gemenskapen utan att betala antidumpningstullar. Det skulle då förekomma dumpning av produkter i senare led i produktionskedjan och hushållsfolietillverkarna i gemenskapen skulle riskera att trängas ut från marknaden.

(153)

Det bör noteras att transportkostnaderna för konsumentrullar är förhållandevis mycket höga och att det kan hända att transporten av denna produkt till gemenskapen inte är ekonomiskt bärkraftig. Hushållsfolietillverkarna i gemenskapen skulle även i fortsättningen kunna dra nytta av naturliga fördelar såsom lägre transportkostnader och att ett större produktutbud kan erbjudas detaljhandlarna.

(154)

Hushållsfolietillverkarna har hävdat att gemenskapstillverkarna av jumborullar är mer intresserade av att tillverka aluminiumfolie för vidare förädling, som har ett högre försäljningspris än aluminiumfolie och att de bara förser hushållsfolietillverkarna med aluminiumfolie om efterfrågan på aluminiumfolie för vidare förädling är låg. Eftersom aluminiumfolie för vidare förädling och aluminiumfolie tillverkas på samma produktionslinje, borde övergången från en produkt till en annan kunna ske lätt och inte vara särskilt kostsam.

(155)

Samma berörda parter framhöll att det är av detta skäl som tillgången på aluminiumfolie i gemenskapen är otillräcklig (eller åtminstone instabil), vilket resulterar i ett större beroende av import, särskilt från de berörda länderna. På grundval av tillgängliga kontrollerade uppgifter avvisades i detta skede dessa påståenden som ogrundade. Produktionsvolymen för aluminiumfolie för vidare förädling för en av de största gemenskapstillverkarna förblev stabil under skadeundersökningsperioden, medan företagets försäljningsvolym av den berörda produkten minskade betydligt. Detta visar på att tillverkningen av aluminiumfolie inte ersattes av tillverkningen av aluminiumfolie för vidare förädling.

(156)

Den outnyttjade kapaciteten i gemenskapsindustrin har i allmänhet ökat, eftersom kapacitetsutnyttjandet har minskat kraftigt (från 88 % till 62 %). Slutsatsen drogs därför att det finns betydande outnyttjad kapacitet i gemenskapsindustrin, vilken skulle kunna tillgodose en efterfrågeökning på gemenskapsindustrins produkt. Utifrån detta kunde man inte dra slutsatsen att kunderna i gemenskapen är beroende av import av aluminiumfolie.

(157)

Tullarna bör inte resultera i att det råder brist på produkten. Dessutom finns alternativa försörjningskällor att tillgå i övriga tredjeländer, som inte omfattas av antidumpningstullar. Övriga tredjeländer drabbades dessutom också av en nedgång i sin marknadsandel, vilket betyder att det i dessa länder finns outnyttjad kapacitet att tillgå, som kan användas för att försörja gemenskapsmarknaden om sund konkurrens återställs.

(158)

Dessa mindre rullar (konsumentrullar) väger mindre än 10 kg och används som förpackningsmaterial för korttidsförvaring för skilda ändamål (huvudsakligen i hushåll, cateringverksamhet samt livsmedels- och blomsterdetaljhandel).

(159)

Hushållsfolietillverkarna hävdade att de är i en känslig situation, eftersom de befinner sig mittemellan aluminiumfolietillverkarna och de stora detaljhandelskedjorna, som tvingar på dem mycket små vinstmarginaler. Den totala lönsamheten för hushållsfolietillverkarna befanns ligga på mellan – 2 % och + 2 %.

(160)

Även om hushållsfolietillverkarna i allmänhet erbjuder ett brett utbud av förpackningsprodukter, är aluminiumfolie en viktig del av deras omsättning (upp till 70 %) och, med tanke på deras låga lönsamhetsnivå, skulle eventuella åtgärder få allvarliga följder, eftersom de inte tror att de kan överföra de ökade kostnaderna på sina kunder.

(161)

Hushållsfolietillverkarna kan förmodligen ändå överföra antidumpningstullen på sina kunder, särskilt om priserna på den huvudsakliga råvaran förblir relativt låga jämfört med de höga prisnivåerna 2006 och 2007. Dessutom finns det andra leverantörsländer (se skäl 149).

(162)

Mot denna bakgrund dras preliminärt slutsatsen att verkningarna för användarna inte är sådana att åtgärderna måste anses strida gemenskapens övergripande intresse.

(163)

Med beaktande av alla ovannämnda faktorer dras slutsatsen att införandet av åtgärder inte skulle få några större negativa effekter för användarna och importörerna av den berörda produkten. Med beaktande av detta dras den preliminära slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl för att inte införa antidumpningsåtgärder.

(164)

Mot bakgrund av slutsatserna beträffande dumpning, skada, orsakssamband och gemenskapens intresse bör provisoriska åtgärder införas i syfte att förhindra att dumpad import vållar gemenskapsindustrin ytterligare skada.

(165)

Vid fastställandet av nivån på tullen måste hänsyn tas till de dumpningsmarginaler som konstaterats och till det tullbelopp som är nödvändigt för att undanröja den skada som gemenskapsindustrin lidit. Vid beräkningen av det tullbelopp som var nödvändigt för att undanröja verkningarna av den skadevållande dumpningen, ansågs det att åtgärderna borde göra det möjligt för gemenskapsindustrin att täcka sina produktionskostnader och totalt sett uppnå en vinst före skatt som en industri av denna typ inom sektorn rimligen skulle kunna uppnå vid försäljning av den likadana produkten i gemenskapen under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte hade förekommit någon dumpad import. Vinstmarginalen före skatt för de tillverkare som undersöktes sattes till 5 %, vilket också var den vinstmarginal som föreslogs i klagomålet och användes i den ursprungliga undersökningen. Vinstnivån bekräftades under denna undersökning.

(166)

Den nödvändiga prisökningen fastställdes därefter på grundval av en jämförelse, per produkttyp, mellan det vägda genomsnittliga importpriset, såsom detta fastställts för beräkningen av prisunderskridandet (se skälen 98–100), och det icke-skadevållande priset för de produkter som gemenskapsindustrin säljer på gemenskapsmarknaden. Det icke-skadevållande priset beräknades genom att gemenskapsindustrins försäljningspris justerades mot den faktiska förlusten under undersökningsperioden och ökades med den ovannämnda vinstmarginalen. De eventuella skillnader som framkom vid jämförelsen uttrycktes sedan i procent av det totala importvärdet cif. Med tanke på den höga graden av samarbetsvilja i Armenien och Brasilien, beräknades den övriga skademarginalen för dessa länder till samma nivå som hade konstaterats för de berörda samarbetsvilliga exportörerna. Eftersom graden av samarbetsvilja i Kina var låg, beräknades den övriga skademarginalen för detta land till den mest skadevållande exporten från en samarbetsvillig exporterande tillverkare som beviljats individuell behandling.

(167)

Mot denna bakgrund anser kommissionen att preliminära antidumpningstullar bör införas och att dessa, i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen och regeln om lägsta tull, bör fastställas till en nivå motsvarande den lägre av dumpnings- och skademarginalerna.

(168)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den aktuella undersökningen. De avspeglar alltså den situation för företagen som konstaterades föreligga enligt undersökningen. Dessa tullsatser är (i motsats till den övriga tull som är tillämplig på ”alla övriga företag” i Armenien, Brasilien och Kina) uteslutande tillämpliga på import av produkter med ursprung i det berörda landet vilka tillverkats av de företag, dvs. de specifika juridiska personer, som omnämns. Importerade produkter tillverkade av något annat företag, som inte uttryckligen omnämns med namn och adress i detta dokuments normativa del, inbegripet enheter som är närstående de uttryckligen nämnda företagen, omfattas inte av dessa tullsatser utan av tullsatsen för ”övriga företag”.

(169)

Eventuella ansökningar om tillämpning av dessa individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser (t.ex. till följd av att företagets namn ändrats eller nya produktions- eller försäljningsenheter inrättats) bör snarast sändas till kommissionen (7) tillsammans med alla uppgifter av betydelse, särskilt uppgifter om eventuella ändringar av företagets verksamhet när det gäller produktion, inhemsk försäljning eller export som har samband med t.ex. namnändringen eller ändringen av produktions- eller försäljningsenheterna. Om det är motiverat kommer kommissionen, efter samråd med rådgivande kommittén, i sådana fall att ändra förordningen och uppdatera förteckningen över företag som omfattas av individuella tullsatser.

(170)

Mot bakgrund av ovanstående bör satserna för den preliminära tullen fastställas till följande:

(171)

Enligt god förvaltningspraxis bör en period fastställas inom vilken de berörda parter som gav sig till känna inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande får lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda. Det bör också anges att de undersökningsresultat när det gäller införandet av tullar som redovisas i denna förordning är preliminära och kan komma att behöva omprövas i samband med fastställandet av en eventuell slutgiltig tull.