(1)

Det bör klargöras att det namn under vilket olivolja och olivolja av pressrester säljs måste vara någon av de beteckningar som fastställs i den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna. Märkningen bör också innehålla ytterligare information om var och en av de fastställda kategorierna av olja, men inte nödvändigtvis invid det namn under vilket produkten säljs. När det gäller varor som innehåller olivolja bör det inte krävas att märkningen innehåller beteckningen eller den ytterligare informationen.

(2)

I kommissionens förordning (EG) nr 1019/2002 (2) fastställs en ordning med frivillig ursprungsangivelse för olivolja, även om målet var att införa en ordning med obligatorisk ursprungsangivelse för extra jungfruolja och jungfruolja, för att återspegla att dessa oljor, alltefter geografisk härkomst, kan ha mycket olika smak och vara av mycket olika kvalitet, beroende på olika jordbruksmetoder eller lokala sätt att framställa eller blanda dem. Den frivilliga ordning som därefter genomförts har visat sig vara otillräcklig för att undvika att konsumenter vilseleds när det gäller jungfruoljans verkliga egenskaper i detta avseende. I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (3) fastställs dessutom sedan 2002 bestämmelser om spårbarhet. Bestämmelserna började tillämpas den 1 januari 2005. De erfarenheter som gjorts av aktörer och administrationer på det här området innebär att ursprungsangivelsen kan göras obligatorisk när det gäller extra jungfruolja och jungfruolja.

(3)

I gemenskapen svarar en blandning av oljor med ursprung i olika medlemsstater och tredjeländer för en stor del av olivoljan av typerna ”extra jungfruolja” och ”jungfruolja”. Det bör införas enkla bestämmelser om sådana blandningars ursprungsangivelse. I och med att enkla bestämmelser införs kan man stryka de tidigare bestämmelserna om märkning av ”dominerande ursprung”, som är komplicerade att genomföra, svåra att kontrollera och potentiellt vilseledande.

(4)

Internationella olivoljerådet har i sin reviderade metod för organoleptisk bedömning av jungfruolja nyligen definierat vissa begrepp som beskriver organoleptiska egenskaper och som avser smak och/eller doft på extra jungfruolja och jungfruolja. I märkningen av extra jungfruolja och jungfruolja bör dessa begrepp endast användas när det gäller oljor som har bedömts genom motsvarande analysmetod. Det krävs övergångsbestämmelser för vissa aktörer som i dagsläget använder dessa reserverade begrepp.

(5)

Flera medlemsstater har behållit nationella bestämmelser som förbjuder produktion av blandningar bestående av olivolja och andra vegetabiliska oljor för inhemsk konsumtion, för att bevara sina traditioner och en viss produktkvalitet på nationell nivå. Bestämmelserna i förordning (EG) nr 1019/2002 gäller inte tonfisk och sardiner, som i stället omfattas av rådets förordning (EEG) nr 1536/92 av den 9 juni 1992 om gemensamma marknadsnormer för konserverad tonfisk och bonit (4) respektive rådets förordning (EEG) nr 2136/89 av den 21 juni 1989 om gemensamma marknadsnormer för konserverade sardiner (5). Av tydlighetsskäl bör detta klart anges i förordning (EG) nr 1019/2002.

(6)

Förordning (EG) nr 1019/2002 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

1.

Artikel 1.1 ska ersättas med följande:

(*1)   EUT L 93, 31.3.2006, p. 12.” "

2.

Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

3.

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

4.

Artikel 5 ska ändras på följande sätt:

5.

Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

6.

I artikel 8.2 ska led b ska ersättas med följande:

7.

I artikel 9.2 ska första stycket ersättas med följande:

”För kontroll av sådana uppgifter som avses i artiklarna 4, 5 och 6 får de berörda medlemsstaterna införa ett system för godkännande av företag vars förpackningsanläggningar finns i den berörda medlemsstaten.”