(1)

Den 26 september 2007 mottog kommissionen ett klagomål som ingetts i enlighet med artikel 5 i förordning (EG) nr 384/96 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (nedan kallad grundförordningen) av European Industrial Fasteners Institute (EIFI, nedan kallad den klagande) som företrädare för tillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 25 procent, av den sammanlagda produktionen i gemenskapen av vissa fästdon av järn eller stål.

(2)

Klagomålet innehöll bevisning om dumpning av vissa fästdon av järn eller stål från Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina) och om därav vållad väsentlig skada, vilken ansågs tillräcklig för att motivera att ett förfarande inleddes.

(3)

Den 9 november 2007 inleddes förfarandet genom att ett tillkännagivande om inledande (2) (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning.

(4)

Eftersom det var nödvändigt att ytterligare granska vissa aspekter i samband med undersökningen, beslutades det att undersökningen skulle fortsätta utan att provisoriska åtgärder infördes avseende import av vissa fästdon av järn eller stål från Kina.

(5)

Den 4 augusti 2008 erhöll alla berörda parter ett informationsdokument där det angavs vilka preliminära resultat som undersökningen dittills hade gett (nedan kallat informationsdokumentet), och parterna uppmanades att kommentera dessa resultat.

(6)

Därefter fortsatte undersökningen med avseende på bl.a. frågor som rörde gemenskapens intresse samt en utförlig analys av vilka produkter som skulle omfattas och i vilken mån olika produkter var jämförbara, eftersom flera berörda parter hade haft synpunkter på dessa aspekter.

(7)

De klagande tillverkarna i gemenskapen, övriga tillverkare i gemenskapen, de exporterande tillverkarna, importörerna, användarna, de intresseorganisationer som såvitt känt var berörda samt företrädare för Kinas regering underrättades officiellt om att förfarandet hade inletts. De berörda parterna gavs tillfälle att inom den tidsfrist som anges i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(8)

Ett antal berörda parter lämnade skriftliga synpunkter, särskilt om valet av jämförbart land, skillnader i typ och kvalitet mellan kinesiska fästdon och de fästdon som produceras och säljs av tillverkarna i gemenskapen, de klagandes representativitet samt frågor som rörde skada och gemenskapens intresse. Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs dessutom tillfälle till detta.

(9)

Alla berörda parter (tillverkare i gemenskapen, importörer i gemenskapen och exporterande tillverkare i Kina) som hade lämnat synpunkter om vilka produkter som skulle omfattas deltog den 18 september 2008 i ett gemensamt möte (nedan kallat det gemensamma mötet) som anordnades av den ansvariga tjänstemannen i enlighet med artikel 6.6 i grundförordningen.

(10)

Eftersom antalet kända exporterande tillverkare i Kina liksom antalet kända tillverkare och importörer i gemenskapen var stort, angavs det i tillkännagivandet om inledande att ett stickprovsförfarande i enlighet med artikel 17 i grundförordningen skulle kunna komma att tillämpas vid fastställandet av dumpning och skada.

(11)

Eftersom antalet exporterande tillverkare i Kina var stort föreslogs det, som redan nämnts, i tillkännagivandet om inledande att ett stickprovsförfarande skulle tillämpas i enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen.

(12)

För att kommissionen skulle kunna besluta om huruvida ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall kunna göra ett urval, uppmanades de exporterande tillverkarna att ge sig till känna inom femton dagar efter det att undersökningen inletts och lämna grundläggande uppgifter om sin export och sin inhemska försäljning samt namn på och verksamhetsuppgifter för alla närstående företag som sysslar med tillverkning eller försäljning av den berörda produkten. Samråd ägde också rum med de kinesiska myndigheterna.

(13)

Sammanlagt 120 företag och företagsgrupper i Kina gav sig till känna och redovisade de begärda uppgifterna inom föreskriven tid. De redovisade uppgifterna tydde dock på att vissa av dessa företag och företagsgrupper inte själva producerade fästdon, och några av dem redovisade export till gemenskapen av fästdon producerade av närstående företag. De företag och företagsgrupper som hade producerat och exporterat den berörda produkten till gemenskapen under undersökningsperioden och som förklarade sig villiga att ingå i urvalet betraktades som samarbetsvilliga företag och beaktades vid urvalet för stickprovsundersökningen. Dessa företag utgjorde 110 av de 120 företag och företagsgrupper som gav sig till känna efter inledandet.

(14)

De exporterande tillverkare som inte gav sig till känna inom tidsfristen betraktades som icke-samarbetsvilliga i samband med undersökningen.

(15)

I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen valdes de exportörer som svarade för den volymmässigt största exporten till gemenskapen, så att den representativa exportvolym som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande skulle bli så stor som möjligt.

(16)

Utifrån detta kriterium fastställdes ett urval bestående av nio exporterande tillverkare och företagsgrupper i Kina. De utvalda företagen svarade för 61 procent av de samarbetsvilliga företagens export och 39 procent av den totala exporten från Kina till gemenskapen av den berörda produkten.

(17)

I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen gavs de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna och myndigheterna i Kina möjlighet att lämna synpunkter på urvalet för stickprovsundersökningen.

(18)

Ett antal tillverkare i Kina hävdade att de borde ha ingått i urvalet på grund av särskilda omständigheter i samband med deras företag, t.ex. att de tillverkade vissa produkttyper som de påstod att inget av företagen i urvalet tillverkade. Vilka typer av fästdon av järn eller stål som exportörerna tillverkade fanns dock inte med bland de kriterier som användes för att fastställa urvalet. Som anges i skäl 15 ovan valdes de exportörer som svarade för den volymmässigt största exporten till gemenskapen. Detta är förenligt med kraven i artikel 17.1 i grundförordningen.

(19)

Frågeformulär sändes till de företag som ingick i urvalet och alla besvarade det inom den fastställda tidsfristen.

(20)

Fem företag som inte ingick i urvalet besvarade också frågeformuläret och ansökte om individuell behandling enligt artiklarna 9.6 och 17.3 i grundförordningen. Ansökan bifölls i fyra av fallen. Det femte företaget tillverkade inte självt den berörda produkten, varför dess ansökan avslogs.

(21)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter begärde en exportör att de företag som fick individuell behandling skulle räknas in i urvalet vid tillämpningen av artikel 9.5 i grundförordningen. En annan exportör ansåg att kommissionen borde ha utökat det ursprungliga urvalet i stället för att godkänna ansökningar om individuell behandling enligt artikel 17.3. I detta avseende bör det påpekas att urvalet fortfarande anses vara tillräckligt representativt. Även efter det att fyra av företagen i urvalet underlät att samarbeta, vilket beskrivs i skäl 62, motsvarade det återstående urvalet av företag 54 procent av de samarbetsvilliga företagens totala export av den berörda produkten till gemenskapen. Av objektivitets- och öppenhetsskäl anses det dessutom vara lämpligt att göra ett urval i början av förfarandet och sedan behålla detta urval under hela förfarandets gång, om det inte finns anledning att anse att urvalet inte längre är representativt. Av samma skäl bör urvalsförfarandet ses som individuellt och separat från beviljandet av individuell behandling enligt artikel 17.3 i grundförordningen.

(22)

Eftersom antalet tillverkare i gemenskapen var stort föreslogs det, som redan nämnts, i tillkännagivandet om inledande att ett stickprovsförfarande skulle tillämpas i enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen.

(23)

För att kommissionen skulle kunna besluta om huruvida ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall kunna göra ett urval, uppmanades tillverkarna i gemenskapen att ge sig till känna inom femton dagar efter det att undersökningen inletts och lämna grundläggande uppgifter om sin tillverkning och försäljning samt namn på och verksamhetsuppgifter för alla närstående företag som sysslar med tillverkning eller försäljning av den berörda produkten.

(24)

Sammanlagt 46 tillverkare i gemenskapen som hade tillverkat den berörda produkten i gemenskapen under undersökningsperioden och som inom tidsfristen förklarade sig villiga att ingå i urvalet betraktades som samarbetsvilliga företag och beaktades när urvalet gjordes.

(25)

Dessa tillverkare i gemenskapen svarade för över 30 procent av den beräknade produktionen i gemenskapen år 2006. Dessa tillverkare anses utgöra ”gemenskapsindustrin” i den mening som avses i skäl 114.

(26)

Några importörer i gemenskapen och några exporterande tillverkare ifrågasatte gemenskapsindustrins representativitet. Efter offentliggörandet av tillkännagivandet om inledande ingav vissa berörda parter förteckningar över tillverkare i gemenskapen som de hävdade inte hade tillfrågats om huruvida de stödde förfarandet. Därefter sändes ett frågeformulär till alla dessa tillverkare. Flera företag trädde också fram på eget initiativ utan att ha erhållit något frågeformulär. Inget av svaren från dessa tillverkare har dock sänkt den nivå på representativiteten som nämns i det föregående skälet. I själva verket stödde många av dessa företag klagomålet.

(27)

Bland de tillverkare i gemenskapen som utgör gemenskapsindustrin valdes, i enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen, de med den största produktionsvolymen, så att den representativa produktionsvolym av likadan produkt som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande skulle bli så stor som möjligt.

(28)

Utifrån detta kriterium fastställdes ett urval bestående av sju tillverkare. De utvalda företagen svarade för omkring 70 procent av gemenskapsindustrins produktion. Efter det att en av tillverkarna i urvalet betraktades som icke-samarbetsvillig sjönk andelen till omkring 65 procent.

(29)

I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen gavs de samarbetsvilliga tillverkarna i gemenskapen möjlighet att lämna synpunkter på urvalet för stickprovsundersökningen. Det inkom inga synpunkter som motiverade någon ändring av urvalet.

(30)

Frågeformulär sändes till de företag som ingick i urvalet och alla besvarade det inom den fastställda tidsfristen.

(31)

Eftersom antalet importörer i gemenskapen var stort föreslogs det, som redan nämnts, i tillkännagivandet om inledande att ett stickprovsförfarande skulle tillämpas i enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen.

(32)

För att kommissionen skulle kunna besluta om huruvida ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall kunna göra ett urval, uppmanades importörerna i gemenskapen att ge sig till känna inom femton dagar efter det att undersökningen inletts och lämna grundläggande uppgifter om sin import och försäljning samt namn på och verksamhetsuppgifter för alla närstående företag som sysslar med tillverkning eller försäljning av den berörda produkten.

(33)

Sammanlagt 45 företag och företagsgrupper i gemenskapen gav sig till känna och redovisade de begärda uppgifterna inom föreskriven tid; dessa svarar för nära 29 procent av den totala volym som importeras till gemenskapen.

(34)

I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen valdes de importörer i gemenskapen som hade störst försäljningsvolym, så att den representativa volymen som rimligen kunde undersökas skulle bli så stor som möjligt. Därför valdes de sju importörer som hade den största försäljningsvolymen ut att ingå i urvalet. Frågeformulär sändes till de företag som ingick i urvalet och alla besvarade det inom den fastställda tidsfristen.

(35)

För att de exporterande tillverkare i Kina som så önskade skulle kunna ansöka om marknadsekonomisk status eller individuell behandling sändes ansökningsblanketter till de exporterande tillverkare i Kina som såvitt känt var berörda, till de kända intresseorganisationerna för exportörer och till de kinesiska myndigheterna. Ansökningar om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 i grundförordningen inkom från 106 exporterande tillverkare. Alla dessa företag ansökte också om individuell behandling för den händelse att undersökningen skulle visa att de inte uppfyllde villkoren för marknadsekonomisk status. Två andra företag ansökte enbart om individuell behandling. Alla de nio företagen i urvalet ansökte om marknadsekonomisk status och individuell behandling.

(36)

Frågeformulär sändes till de exporterande tillverkare i Kina som ingick i urvalet, till de fyra exporterande tillverkare i Kina som ansökt om och beviljats individuell behandling, till de tillverkare och importörer i gemenskapen som ingick i urvalen och till användare i gemenskapen. Svar inkom från alla de nio exporterande tillverkare i Kina som ingick i urvalet, från de fyra exporterande tillverkare som beviljats individuell behandling, från en exportör i Kina som inte ingick i urvalet och som hade ansökt om individuell behandling men slutligen fick avslag på ansökan enligt vad som beskrivits i skäl 20, från sju tillverkare i gemenskapen som ingick i urvalet, från sju icke-närstående importörer som ingick i urvalet, från tre användare och från två tillverkare i det jämförbara landet (Indien).

(37)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för sitt fastställande av dumpning, skada och gemenskapens intresse och gjorde kontroller på plats hos följande företag:

(38)

Eftersom det var nödvändigt att fastställa ett normalvärde för de exporterande tillverkare i Kina som eventuellt inte skulle komma att beviljas marknadsekonomisk status, gjordes kontrollbesök på plats hos följande företag i syfte att fastställa normalvärdet på grundval av uppgifter från ett jämförbart land (Indien):

(39)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 oktober 2006 till och med den 30 september 2007 (nedan kallad undersökningsperioden). När det gäller de tendenser som är av betydelse för skadebedömningen undersöktes uppgifter för perioden från och med den 1 januari 2003 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(40)

Den berörda produkten är vissa fästdon av järn eller stål utom rostfritt stål, nämligen träskruvar (utom franska träskruvar), självgängande skruvar, andra skruvar och bultar med huvud (även med tillhörande muttrar eller underläggsbrickor, men exklusive skruvar svarvade av massivt material med en skafttjocklek av högst 6 mm och exklusive skruvar och bultar för att fästa järnvägsmateriel) och underläggsbrickor med ursprung i Kina (nedan kollektivt kallade fästdon eller den berörda produkten).

(41)

Den berörda produkten deklareras normalt under KN-nummer 7318 12 90 , 7318 14 91 , 7318 14 99 , 7318 15 59 , 7318 15 69 , 7318 15 81 , 7318 15 89 , ex 7318 15 90 , ex 7318 21 00 och ex 7318 22 00 .

(42)

Fästdon används för att mekaniskt förbinda två eller flera delar inom byggnadsverksamhet, maskinindustri m.m. och används i ett stort antal olika industrisektorer samt av konsumenter. Mot bakgrund av de grundläggande fysiska och tekniska egenskaperna och slutanvändningsområdena anses alla fästdon utgöra en enda produkt i detta förfarande. Inom ramen för en viss nationell eller internationell standard ska alla fästdon uppfylla samma grundläggande fysiska och tekniska krav med avseende på bl.a. styrka, tolerans, ytbehandling och ytbeläggning.

(43)

Under utredningen, särskilt vid det gemensamma mötet, hävdade ett antal importörer och exporterande tillverkare i Kina att visa typer av skruvar, underläggsbrickor eller bultar med lägre hållfasthetsgrad skulle uteslutas ur utredningens produktdefinition eftersom dessa inte tillverkas av gemenskapsindustrin och inte heller liknar typiska produkter från gemenskapsindustrin. I detta avseende konstaterades det vid utredningen att det finns en betydande produktion av samma eller liknande fästdonstyper i gemenskapsindustrin. För det andra krävs det inte heller enligt grundförordningen att de exporterade produkterna ska vara lika i alla avseenden för att betraktas som en enda produkt under utredningen. Följaktligen avvisades dessa invändningar.

(44)

Framför allt en återförsäljare i gemenskapen hävdade att träskruvar borde uteslutas från undersökningen dels eftersom sådana skruvar enligt vad återförsäljaren påstod inte tillverkas i större kvantiteter av gemenskapsindustrin, dels eftersom de tillverkare i gemenskapen som har specialiserat sig på träskruvar inte stödde förfarandet. Undersökningen har dock visat att det finns en betydande produktion av träskruvar hos tillverkare i gemenskapen, inbegripet några av dem som stödde förfarandet. Dessutom erinras det om att den miniminivå på stödet som krävs enligt grundförordningen inte behöver föreligga för varje enskild produkttyp och att detta inte kan användas som underlag för fastställandet av undersökningens produktmässiga omfattning. Följaktligen avvisades dessa invändningar.

(45)

En annan återförsäljare i gemenskapen hävdade att fästdon avsedda för marknadssegmentet ”gördetsjälvare” borde uteslutas från undersökningen eftersom sådana fästdon enligt återförsäljaren inte är utbytbara mot de fästdon som tillverkas av gemenskapsindustrin utan är en produkt i en separat ”gren av industrin”. Efter utlämnandet av uppgifter begärde och beviljades denna distributör att bli hörd ytterligare en gång, varvid distributören upprepade sin invändning om att fästdon för gördetsjälvare tydligt kan särskiljas från de andra produkterna och därför inte är av intresse för gemenskapsindustrin. För det första bör det påpekas att fästdon för gördetsjälvare inte i grunden skiljer sig från andra fästdon avsedda för mer professionellt bruk, eftersom fästdon som används för gördetsjälv-ändamål, professionella eller industriella ändamål i viss omfattning utgör överlappande kategorier. Samma distributör beskrev några av de typiska egenskaperna för de s.k. fästdonen för gördetsjälvare, t.ex. förpackning, hållfasthet, märkning och ytbehandling, och hävdade att fästdon för gördetsjälv-segmentet på marknaden därför gick att särskilja från fästdon avsedda att användas inom andra segment. Dessa egenskaper ansågs dock inte vara tillräckliga för att dra en tydlig skiljelinje mellan fästdon avsedda för gördetsjälv-marknaden och andra typer av fästdon. Under utredningen och framför allt vid det gemensamma mötet gav slutligen företrädare för gemenskapsindustrin också exempel på företag i gemenskapen som tillverkar skruvar och standardfästdon där de s.k. fästdonen för gördetsjälvare borde ingå. Det har också bekräftats att de återstående tillverkarna i gemenskapen har den tekniska kapaciteten för att tillverka dessa fästdon om marknadsvillkoren tillät det. Följaktligen avvisades denna återförsäljares invändning.

(46)

En gemenskapstillverkare av ankare importerade skruvspikar från Kina för att användas vid tillverkningen av dessa ankare och hävdade att det så vitt de visste inte fanns någon produktionskapacitet för skruvspikar i gemenskapen. De hävdade vidare att skruvspikar inte borde ingå i undersökningen eftersom de inte kan användas som vanliga skruvar. Undersökningen har dock visat att skruvspikar har samma grundläggande fysiska egenskaper som andra fästdon och att skruvspikar faktiskt tillverkas av gemenskapsindustrin. Dessa slutsatser har inte ifrågasatts av företaget i fråga. Därför saknades det skäl att utesluta dessa produkter från undersökningen.

(47)

Två tillverkare i gemenskapen hävdade att fästdon utan huvud och ”honfästdon” borde ingå i utredningen eftersom deras fysiska egenskaper liknar egenskaperna hos berörd produkt och också skadas av import med ursprung i Kina. I detta avseende bör det påpekas att dessa produkter inte omfattades av det klagomål som anges i skäl 1 och att det därför inte finns några uppgifter om dessa produkter i utredningen. Därför är det inte möjligt att i detta skede godkänna dessa förändringar i utredningens produktdefinition.

(48)

Ett antal parter hävdade att de fästdon som tillverkas i Kina för export till gemenskapen inte är jämförbara med de fästdon som tillverkas av gemenskapsindustrin, och att de sistnämnda används för andra ändamål än de fästdon som tillverkas i Kina, med vilka de således inte konkurrerar direkt. I synnerhet hävdade de att flertalet av de fästdon som tillverkas i Kina dels är standardprodukter (i huvudsak hållfasthetsklass 4.8 till 8.8) utan särskilda egenskaper i fråga om råvaror, hållfasthet, ytbeläggning eller certifierings- och säkerhetsaspekter, dels är avsedda för mindre avancerade ändamål (icke-professionellt bruk och allmän handel) snarare än högteknologiska ändamål, dels inte uppfyller de hårda krav som ställs av specifika slutanvändare som fordons-, kemi- och flygindustrin. Dessa krav framfördes i ett antal skriftliga inlagor och även under det gemensamma mötet. De framfördes också i en skriftlig inlaga från de kinesiska myndigheterna.

(49)

Under det gemensamma mötet hävdade vissa importörer och deras intresseorganisationer att fästdon som tillverkas i Kina säljs till konsekvent lägre pris än fästdon som tillverkas av gemenskapsindustrin, varvid de hävdade att detta bevisade att de kinesiska och de gemenskapstillverkade fästdonen var avsedda för olika ändamål. Till stöd för sitt påstående noterade de också att gemenskapsindustrin hade kunnat öka sin försäljningsvolym och höja sitt genomsnittliga försäljningspris per enhet, trots att importen från Kina ökade väsentligt under samma period.

(50)

I detta avseende bör det påpekas att vid det gemensamma mötet erkände alla parter att det görs en viktig åtskillnad inom fästdonsindustrin mellan standardfästdon och s.k. specialfästdon. Standardprodukter beskrivs i detalj i industristandarder som exempelvis standarder från Deutsches Institut für Normung (DIN) eller tyska standardiseringsinstitutet. Dessa standarder garanterar att produkter som tillverkas av olika leverantörer i olika länder i princip är utbytbara med varandra ur användarens synvinkel. Specialfästdon är däremot anpassade efter en viss användares konstruktion och/eller krav. Det är också allmänt erkänt att specialfästdon tenderar att användas för mer krävande ändamål, t.ex. inom fordonsindustri, kemisk industri och annan industri, och i genomsnitt är betydligt dyrare att tillverka och sälja än standardfästdon.

(51)

Även om skillnaden mellan standard- och specialfästdon inte ursprungligen ingick i den produkttypsklassificering (produktkontrollnummer) som användes i undersökningen beslutades det efter det gemensamma mötet att denna åtskillnad skulle läggas till de produktegenskaper som beaktades vid beräkningen av dumpnings- och skademarginalerna. Eftersom den största delen av de undersökta företagens export av den berörda produkten bestod av standardprodukter görs jämförelsen i de flesta fall mellan standardprodukter som tillverkats i Kina, det jämförbara landet och gemenskapen.

(52)

Till den inlaga från de kinesiska myndigheterna som nämns i skäl 48 bifogades en analys med påstådda skillnader i kvalitet mellan fästdon av en viss standard (DIN 933 används som exempel) som tillverkats i gemenskapen och i Kina. I analysen beaktades variationer i geometri, hårdhet och kemisk sammansättning. Det hävdades att även om båda de testade produkterna följde DIN-standarden var fästdon tillverkade i gemenskapen mer enhetliga, dvs. uppvisade mindre variationer med avseende på samtliga analyserade parametrar än de fästdon som tillverkats i Kina. Därför drog de kinesiska myndigheterna slutsatsen att den produkt som tillverkades i gemenskapen var av högre kvalitet och därför inte var jämförbar med den kinesiska produkten. I detta avseende bör det påpekas att syftet med DIN och andra allmänt vedertagna standarder är att se till att produkter uppfyller vissa grundläggande användarkrav. Eventuella återstående variationer måste ligga inom gränser som inte väsentligt påverkar fästdonets kvalitet och funktion. Ett fästdon som marknadsförs som en DIN 933-bult måste därför i allt väsentligt vara jämförbar med ett annat fästdon som marknadsför enligt samma standard. Eventuella uppfattade kvalitetsskillnader som kan kvarstå ur användarens synvinkel kan hanteras genom en justering för olikheter i fysiska egenskaper (se skäl 103) men detta innebär inte att de båda produkterna inte är jämförbara.

(53)

I samma inlaga hävdades det också att de fästdon som tillverkas av gemenskapsindustrin har en fördel av överlägsen ytbeläggningsteknik som tillverkare i Kina inte har tillgång till och de produkterna därför inte kan anses vara likadana. Hänsyn har emellertid tagits till skillnaderna i ytbeläggning genom de produktkontrollnummer som använts i utredningen och de innebär inte att de fästdon som tillverkas av gemenskapsindustrin och de som tillverkas i Kina inte är likadana i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen. I den artikeln krävs i själva verket endast att en likadan produkt har egenskaper som nära påminner om den berörda produktens egenskaper. Denna invändning avvisades därför.

(54)

När det sammanfattningsvis gäller de påstådda skillnaderna i fysiska och tekniska egenskaper visade utredningen att det visserligen förekom en rad olika produkttyper på marknaden, men att en stor del av de typer som tillverkades i Kina för export till gemenskapen och de som tillverkades av gemenskapsindustrin i allmänhet marknadsfördes inom ramen för liknande standarder. Dessutom gjordes prisjämförelserna i utredningen så gott som enbart mellan fästdon av standardtyp. I detta sammanhang erinras det om att fästdon som tillverkas och klassificeras under samma standarder i princip måste uppfylla alla kraven i fråga om mekaniska egenskaper hos den använda råvaran, form, toleranser osv. Kommissionen är medveten om att inte alla typer av fästdon kan användas för alla ändamål, framför allt i fråga om specialfästdon och högteknologiska ändamål, men konstaterade trots detta att inom ramen för en viss standard är alla typer av fästdon att betrakta som utbytbara för de flesta andra användningsområden. Trots de lägre priser som observerats i Kina bekräftade dessutom Eurofer (en europeisk intresseorganisation för järn- och stålindustrin) att det inte finns någon större kvalitetsskillnad mellan stål av en viss standardiserad kvalitetsklass som produceras i Kina respektive i gemenskapen. Därför drar kommissionen slutsatsen att skillnader i råvarukvalitet inte påverkar jämförbarheten mellan fästdon som exporteras från Kina och fästdon som tillverkas och säljs i gemenskapen.

(55)

När det gäller skillnaderna i prisnivå anser kommissionen att prisskillnader mellan produkter inte i sig motiverar slutsatsen att en viss produkttyp bör betraktas som en annan produkt. Eftersom det har konstaterats att alla typer av fästdon inom en viss standard har likartade grundläggande egenskaper och slutanvändningsområden, avvisades den ovan beskrivna invändningen.

(56)

Flera importörer och exporterande tillverkare hävdade vidare att de fästdon som tillverkas i det jämförbara landet (Indien) huvudsakligen är produkttyper med högt värde som är avsedda för fordonsindustrin och liknande ändamål och därför inte är likadana som de fästdon som tillverkarna i Kina exporterar till gemenskapen. Undersökningen har dock visat att både special- och standardprodukter tillverkas och säljs i Indien. Som förklaras ovan har sådana produkter befunnits ha samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper som de produkter som exporteras från Kina.

(57)

Det dras därför slutsatsen att de fästdon som tillverkas och säljs av gemenskapsindustrin inom gemenskapen, de fästdon som tillverkas och säljs på den inhemska marknaden i Kina och de som tillverkas och säljs på den inhemska marknaden i Indien (som fungerade som jämförbart land) och de fästdon som tillverkas i Kina och säljs till gemenskapen är likadana i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(58)

Enligt artikel 2.7 b i grundförordningen ska normalvärdet vid antidumpningsundersökningar beträffande import med ursprung i Kina fastställas i enlighet med punkterna 1–6 i samma artikel när det gäller tillverkare som konstaterats uppfylla de kriterier för marknadsekonomisk status som anges i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(59)

Dessa kriterier är i korthet följande:

(60)

Som nämns i skäl 35 ansökte 106 exporterande tillverkare, däribland alla de nio företagen i urvalet, om marknadsekonomisk status.

(61)

Kommissionen kontrollerade på plats hos de nio företag och företagsgrupper som ingick i urvalet alla uppgifter som dessa lämnat i sina ansökningar om marknadsekonomisk status.

(62)

Av de nio företag och företagsgrupper som blev föremål för inspektioner avseende marknadsekonomisk status ansågs fyra ha lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter. Dessa fyra företag och företagsgrupper underrättades om detta och bereddes möjlighet att lämna kommentarer i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Det inkom emellertid inte någon ny bevisning eller information från något av de fyra företagen som hindrade att artikel 18 i grundförordningen tillämpades på dessa företag. I och med att den artikeln tillämpades på dessa fyra företag gjordes inget fastställande i fråga om marknadsekonomisk status.

(63)

De fem återstående företagen och företagsgrupperna i urvalet fick samtliga avslag på ansökan om marknadsekonomisk status med motiveringen att kostnaden för den främsta insatsvaran, valstråd av stål, inte i stort sett återspeglade marknadsvärden, något som krävs enligt artikel 2.7 c i grundförordningen. Det konstaterades att priserna på valstråd av stål, eller i vissa fall dragen ståltråd, var avsevärt lägre på den kinesiska marknaden än på andra marknader, bl.a. i Europa, Indien, Nordamerika och Japan (3). Med tanke på att Kina måste importera huvuddelen av sin järnmalm till internationella marknadspriser är det tydligt att landet inte åtnjuter någon naturlig komparativ fördel som skulle kunna förklara dessa abnormt låga priser på valstråd på den inhemska kinesiska marknaden. Samtidigt tyder olika studier (4), liksom även årsredovisningar från vissa stora valstrådsproducenter (5) (som förser fästdonstillverkare med dessas råvara, även om detta oftast sker via handlare), på att det förekommer ett betydande statligt inflytande i denna bransch. Ett exempel är att de reviderade ekonomiska redovisningarna för båda de tillverkare som avses ovan visar att dessa erhöll betydande statliga subventioner under 2006 och 2007. Dessutom betalade ett av företagen, tack vare olika skatteeftergifter och bidrag, bara omkring 4,5 procent i skatt på sin vinst om 2,8 miljarder yuan år 2007, i stället för den normala bolagsskattesatsen på 33 procent. I en av de ovannämnda rapporterna, Money for Metal, görs en sammanfattning i fråga om typer och belopp för de statliga subventioner som de större kinesiska stålproducenterna erhållit under det senaste decenniet. I samma rapport identifieras subventioner om över 393 miljarder yuan som beviljats kinesiska stålproducenter; den slutsats som dras i rapporten är att detta har lett till att Kinas stålkapacitet och stålproduktion har ökat på konstlad väg, på bekostnad av de internationella konkurrenterna.

(64)

De berörda parterna gavs tillfälle att lämna synpunkter på ovanstående slutsatser.

(65)

Flera exporterande tillverkare hävdade att beslutet att i enlighet med artikel 2.7 c i grundförordningen förvägra samtliga företag i urvalet marknadsekonomisk status med hänvisning till snedvridning av råvarukostnader innebar en felaktig tolkning av denna artikel, som de hävdade borde tolkas som tillämplig enbart på enskilda företag och inte på branschen som helhet. Dessutom hävdade vissa företag att de ”marknadsvärden” som det hänvisas till i artikeln borde tolkas som marknadsvärdena i Kina snarare än de internationella marknadsvärdena.

(66)

Som svar på dessa invändningar noteras det att artikel 2.7 c i grundförordningen bl.a. föreskriver att kostnaderna för de viktigaste insatsvarorna i stort sett ska återspegla marknadsvärden. Den huvudsakliga insatsvaran för fästdon – valstråd – svarar för omkring 50 procent av tillverkningskostnaden. Uppgifter som inhämtats och kontrollerats inom ramen för undersökningen och från oberoende marknadskällor, bl.a. Steel Bulletin Board, visar att valstrådspriset på den inhemska kinesiska marknaden obestridligen ligger avsevärt lägre än priserna på andra marknader. Med tanke på att Kina inte åtnjuter någon naturlig komparativ fördel när det gäller järnmalm, som landet importerar till internationella marknadspriser, anses det inte finnas något berättigande för de abnormt låga priserna på valstråd, vilka inte i stort sett återspeglar marknadsvärdena. Denna slutsats är tillämplig i samma mån på branschen som helhet och på vart och ett av de undersökta företagen i urvalet. Därför anses kriterium 1 i artikel 2.7 c inte vara uppfyllt.

(67)

När det gäller tolkningen av begreppet ”marknadsvärde” måste ”marknadsvärde” tolkas som ett ej snedvridet marknadspris. I detta hänseende finns det, som nämns ovan, ett flertal källor och studier som tyder på att det förekommer statligt inflytande över den kinesiska stålbranschen. Som också nämns ovan erhöll dessutom vissa av de största kinesiska valstrådsproducenterna olika slags subventioner under 2006 och 2007, något som framgår av deras reviderade ekonomiska redovisningar. Man bör också hålla i minnet att det åligger de exporterande tillverkarna att visa att de är verksamma under marknadsmässiga förhållanden och att kostnaderna för deras viktigaste insatsvaror i stort sett återspeglar marknadsvärden. Detta har de berörda företagen inte kunnat visa i det aktuella fallet.

(68)

Vissa exporterande tillverkare har också hävdat att en eventuell skillnad mellan råvarupriserna på den inhemska kinesiska marknaden och på andra internationella marknader skulle kunna förklaras med kvalitetsskillnader. Det står dock klart att även om det fanns vissa kvalitetsskillnader skulle dessa inte kunna förklara den enorma prisskillnad som konstaterats för stål i liknande kvalitetsklasser som används av de exporterande tillverkarna i Kina respektive av tillverkarna i gemenskapen och Indien. Dessutom är skillnaden mellan priserna på valstråd – av samma typ – i Kina och på andra marknader ytterst betydande, enligt vad som framgår av publicerade källor; enligt uppgifter som publicerats av Steel Bulletin Board låg de inhemska valstrådspriserna i Kina under undersökningsperioden i intervallet 300–350 euro per ton samtidigt som priserna för samma kvalitet i Nordamerika, Europa och Japan låg i intervallet 400–500 euro per ton. Uppgifter som i samband med undersökningen inhämtats och kontrollerats hos de exporterande tillverkarna och gemenskapstillverkarna i urvalen ligger i linje med de ovannämnda publicerade uppgifterna. Därför vidhålls det att eventuella kvalitetsskillnader inte skulle kunna förklara den enorma skillnaden i råvarupriser mellan den inhemska kinesiska marknaden och andra internationella marknader.

(69)

Vissa exporterande tillverkare hävdade också att eventuella snedvridningar i råvarupriser borde hanteras genom att normalvärdet i dumpningsberäkningarna justerades snarare än genom att de berörda företagen förvägrades marknadsekonomisk status. I det aktuella fallet är det dock, mot bakgrund av att valstråd svarar för en så stor del av totalkostnaden, tydligt att kravet enligt artikel 2.7 c på att ”kostnader[na] för de viktigaste insatsvarorna återspeglar i stort sett marknadsvärden” inte är uppfyllt. Om man gjorde justeringar i dumpningsberäkningarna för att beakta den snedvridna insatsvarukostnaden skulle därför artikel 2.7 c bli väsentligen meningslös.

(70)

En exporterande tillverkargrupp bestred slutsatsen att dess ansökan om marknadsekonomisk status skulle avslås även med hänvisning till att den kinesiska staten (med ett aktieinnehav på 47,18 procent) hade befunnits ha möjlighet att antingen i väsentlig omfattning påverka eller blockera alla beslut rörande företaget; tillverkargruppen lade fram bevisning till stöd för sin invändning. I synnerhet hävdade gruppen att beslut om priser, kostnader och insatsvaror fattades av verkställande direktören och de vice verkställande direktörerna, vilka utsågs av styrelsen och inte av aktieägarna. Gruppen hävdade att det därför var irrelevant att vissa beslut fattades av årsmötet med två tredjedelars majoritet eftersom inget av dessa beslut rörde affärsförhållanden som priser, kostnader och insatsvaror.

(71)

Styrelseledamöternas oberoende gentemot staten anses kunna ifrågasättas mot bakgrund av att styrelsen, som utsetts av den kontrollerande aktieägaren, förblev oförändrad under privatiseringen. Det är också värt att notera att styrelsens sammansättning inte återspeglade aktieinnehaven i gruppen efter privatiseringen. Det kan därför inte uteslutas att affärsbeslut indirekt påverkades av staten; företaget kunde inte heller lägga fram någon bevisning som tydde på motsatsen.

(72)

Det ursprungliga konstaterandet att gruppen i fråga bör förvägras marknadsekonomisk status även av detta skäl kvarstår därför.

(73)

En annan exporterande tillverkare som förvägrades marknadsekonomisk status bestred kommissionens slutsatser om dess redovisningsnormer och om snedvridningar till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet; tillverkaren lade fram argument till stöd för att dessa konstateranden inte borde utgöra underlag för ett beslut att förvägra tillverkaren marknadsekonomisk status. Dessa konstateranden har analyserats noga. När det gäller redovisningsnormerna är det fortfarande ostridigt att företaget inte följde internationella och kinesiska redovisningsnormer i fråga om avskrivningen av en anläggningstillgång. När det gäller snedvridningar till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet med koppling till privatiseringen av företaget före undersökningsperioden, lade företaget inte fram någon ny bevisning som gav kommissionen anledning att ändra sina slutsatser om privatiseringsprocessen.

(74)

Det ursprungliga konstaterandet att företaget i fråga bör förvägras marknadsekonomisk status även av dessa båda skäl kvarstår därför.

(75)

En tredje exporterande tillverkare hävdade att den omständigheten att majoriteten av dess kapital kontrollerades via en fackförening inte innebar att det första kriteriet på marknadsekonomisk status inte skulle vara uppfyllt. Företaget kunde dock inte visa hur aktieägarna fritt kunde utöva kontroll över företaget på grundval av sitt respektive aktieinnehav, som är fallet i en marknadsekonomi. Därför kan statligt inflytande inte uteslutas. Samma företag bestred konstaterandet att det hade erhållit ekonomiskt stöd från staten på särskilt gynnsamma villkor i och med att räntan på dess skulder till staten låg nära den gällande marknadsräntan. Utöver att den överenskomna räntan låg under marknadsnivån hade företaget emellertid dessutom inte betalat ränta på sina skulder till staten enligt de överenskomna tidsplanerna. Företaget hävdade också att enbart kinesiska redovisningsnormer borde användas som kriterium vid beslut om marknadsekonomisk status.

(76)

Som nämns ovan ställer artikel 2.7 c i grundförordningen emellertid krav på revision i överensstämmelse med internationella redovisningsnormer. Dessutom konstaterades det att det berörda företagets redovisningspraxis inte stod i överensstämmelse med de kinesiska redovisningsföreskrifterna. Följaktligen avvisades företagets invändningar.

(77)

Det nämns ovan att fyra exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet för stickprovsundersökningen ansökte om och beviljades individuell behandling i enlighet med artikel 17.3 i grundförordningen.

(78)

En tillverkargrupp lämnade vilseledande uppgifter, varför bestämmelserna i artikel 18.1 i grundförordningen tilllämpades. Två av de återstående tre företagen förvägrades marknadsekonomisk status av samma skäl som beskrivs ovan för företagen i urvalet, dvs. att de inte uppfyllde det första kriteriet på marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 c i grundförordningen eftersom kostnaden för deras främsta insatsvara, ståltråd, inte i stort sett återspeglade internationella marknadsvärden. Det fjärde företaget förvägrades marknadsekonomisk status därför att det inte uppfyllde det andra och det tredje kriteriet.

(79)

Ett av de företag som beviljades individuell behandling bestred kommissionens konstaterande att företaget skulle förvägras marknadsekonomisk status därför att det inte uppfyllde det första kriteriet på marknadsekonomisk status; företaget hävdade att ståltråd inte tillhörde de huvudsakliga insatsvarorna i dess produktionsprocess och att en del ståltråd dessutom hade införskaffats från andra källor än kinesiska stålverk. Företagets kostnader under undersökningsperioden var dock högre än de annars skulle ha varit på grund av kostnader för att starta verksamheten, vilket gör att ståltrådens andel av totalkostnaden förefaller mindre betydande än den skulle ha varit under normala omständigheter. Den ståltråd som införskaffats från kinesiska stålverk utgjorde vidare större delen av den ståltråd som köpts in under undersökningsperioden. Därför avvisades invändningarna.

(80)

Om artikel 2.7 a i grundförordningen är tillämplig och man avser att införa en antidumpningstull, ska denna införas i form av en landsomfattande tull, utom i de fall då enskilda företag i enlighet med artikel 9.5 i grundförordningen kan visa att deras exportpriser, exportkvantiteter och försäljningsvillkor bestäms fritt, att valutaomräkning sker till marknadskurser och att eventuell statlig inblandning inte är av sådant slag att antidumpningsåtgärderna kan kringgås om enskilda exportörer beviljas olika tullsatser.

(81)

De fem exporterande tillverkare i urvalet som förvägrades marknadsekonomisk status hade alla ansökt om individuell behandling för den händelse att de inte skulle beviljas marknadsekonomisk status. På grundval av tillgängliga uppgifter konstaterades det till en början att fyra av dessa företag uppfyllde samtliga krav i artikel 9.5 i grundförordningen för att beviljas individuell behandling.

(82)

Kommissionens ursprungliga avsikt var – i enlighet med underrättelsen till de berörda parterna i det informationsdokument där de preliminära undersökningsresultaten redovisades – att inte bevilja det femte företaget individuell behandling därför att det inte kunde visa att utländska aktieägare fritt kunde ta hem kapital och vinster, något som krävs enligt grundförordningen. Sedan de preliminära undersökningsresultaten lämnats ut inkom företaget dock med kompletterande förklaringar, som bekräftades vid ett möte med en företrädare för den utländska aktieägaren. Kommissionen godtar därför att det inte fanns några restriktioner när det gällde att ta hem kapital och vinster, varför företaget kan beviljas individuell behandling.

(83)

Kommissionen drog därför slutsatsen att av de nio exporterande tillverkare i Kina som ingick i urvalet skulle följande beviljas individuell behandling:

(84)

De tre exporterande tillverkare som förvägrades marknadsekonomisk status hade alla ansökt om individuell behandling för den händelse att de inte skulle beviljas marknadsekonomisk status. På grundval av tillgängliga uppgifter konstaterades det att dessa tillverkare uppfyllde samtliga krav i artikel 9.5 i grundförordningen för att beviljas individuell behandling.

(85)

Kommissionen drog därför slutsatsen att följande tre exporterande tillverkare i Kina skulle beviljas individuell behandling:

(86)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen ska normalvärdet för exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status fastställas på grundval av priserna eller det konstruerade värdet i ett jämförbart land.

(87)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den hade för avsikt att vid fastställandet av normalvärde för Kina använda Indien som ett lämpligt jämförbart land och uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på detta val.

(88)

Flera importörer i gemenskapen och exporterande tillverkare i Kina motsatte sig valet av Indien och hävdade att landets produktsortiment inte är jämförbart med de kinesiska exporterande tillverkarnas produktsortiment. De flesta av dessa parter föreslog att Taiwan skulle användas i stället.

(89)

Kommissionen sökte aktivt efter samarbetsvilliga parter bland kända fästdonstillverkare över hela världen, även i Taiwan. Ingen av de taiwanesiska tillverkarna var dock villig att samarbeta. Inte heller erbjöd sig några andra tillverkare i tredje land att samarbeta i förfarandet. Däremot gick två indiska tillverkare med på att samarbeta genom att besvara frågeformuläret för tillverkare i det jämförbara landet. De uppgifter som dessa båda företag lämnade i sina svar på frågeformulären kontrollerades på plats i deras lokaler. Bara ett av företagen lämnade dock uppgifter som var tillräckligt utförliga för att kunna läggas till grund för fastställandet av normalvärdet.

(90)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter ifrågasatte ett antal importörer och exportörer det lämpliga i att använda uppgifterna från den indiska tillverkaren dels eftersom den kvantitet som tillverkades och såldes på den inhemska indiska marknaden av denna producent inte påstods vara representativ för den kvantitet som exporterades från Kina till gemenskapen, dels eftersom denna indiska tillverkare påstods ha affärsförbindelser med en av de tillverkare i gemenskapen som stödde klagomålet. Här bör det för det första påpekas att den indiska tillverkarens försäljningsvolym ansågs vara tillräckligt representativ för att det skulle vara möjligt att fastställa tillförlitliga normalvärden och för det andra att det faktum att tillverkaren i det jämförbara landet har förbindelser med en tillverkare i gemenskapen som stöder klagomålet inte innebär att valet av det jämförbara landet är orimligt. Dessutom konstaterades det att dessa förbindelser upprättades efter undersökningsperioden. Mot bakgrund av det ovan anförda och bristen på samarbetsvilja hos andra tillverkare i tredjeländer ansågs valet av Indien som jämförbart land vara rimligt.

(91)

Mot bakgrund av ovanstående och med tanke på konkurrensförhållandena och öppenheten på den indiska marknaden samt den omständigheten att den samarbetsvilliga indiska tillverkaren sålde produkttyper som var jämförbara med dem som de exporterande tillverkarna i Kina exporterade, drog kommissionen slutsatsen att Indien var ett lämpligt tredjeland med marknadsekonomi i den mening som avses i artikel 2.7 i grundförordningen.

(92)

Normalvärdet för de exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status fastställdes i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen på grundval av kontrollerade uppgifter från tillverkaren i det jämförbara landet enligt vad som beskrivs nedan.

(93)

För var och en av de typer av den berörda produkten som sålts i representativa kvantiteter på den inhemska marknaden i Indien undersöktes det om försäljningen kunde anses ha ägt rum vid normal handel i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen. Detta gjordes genom att andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på den inhemska marknaden under undersökningsperioden fastställdes för varje produkttyp.

(94)

I de fall där försäljningsvolymen av en produkttyp, som sålts till ett nettoförsäljningspris som var lika stort som eller högre än dess beräknade tillverkningskostnad, utgjorde mer än 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för denna typ, och det vägda genomsnittliga priset för denna typ var lika högt som eller högre än tillverkningskostnaden, baserades normalvärdet på det faktiska inhemska priset. Detta pris beräknades som ett vägt genomsnitt för priserna på all försäljning av denna typ på hemmamarknaden under undersökningsperioden, oavsett om försäljningen varit lönsam eller inte.

(95)

I de fall där den lönsamma försäljningsvolymen för en produkttyp utgjorde högst 80 procent av den totala försäljningsvolymen för produkttypen, eller där det vägda genomsnittliga priset för produkttypen understeg tillverkningskostnaden, baserades normalvärdet på det faktiska inhemska priset, vilket beräknades som ett vägt genomsnitt enbart för den lönsamma försäljningen av produkttypen.

(96)

Normalvärdet fastställdes på grundval av det vägda genomsnittliga försäljningspriset – beroende på produkttyp antingen för all försäljning eller enbart för den lönsamma försäljningen – på det jämförbara landets inhemska marknad, utifrån kontrollerade uppgifter från en tillverkare i det landet.

(97)

Ett av de företag som beviljades individuell behandling, liksom vissa importörer, hävdade att det normalvärde som erhållits för en enda tillverkare i Indien – som dessutom uppgavs inte tillverka liknande fästdonstyper som det berörda företaget – inte vore det bästa underlaget för en fullgod jämförelse. Företaget i fråga föreslog därför att normalvärdet i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen skulle beräknas ”på någon annan skälig grund”, närmare bestämt på grundval av exportörernas egna uppgifter efter justering för den påstådda snedvridningen av råvarukostnaderna.

(98)

Denna invändning avvisades eftersom det konstaterades att den indiska tillverkaren, som nämns i skäl 91, även sålde fästdonstyper som var jämförbara med dem som de exporterande tillverkarna i Kina exporterade. Dessutom gjordes, som förklaras i skäl 103, lämpliga justeringar av normalvärdet som påverkade prisjämförbarheten.

(99)

I samtliga fall där den berörda produkten exporterades till oberoende kunder i gemenskapen fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, dvs. på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller ska betalas.

(100)

För två av de exporterande tillverkarnas del skedde exportförsäljningen till gemenskapen helt eller delvis via närstående företag i gemenskapen med därpå följande vidareförsäljning till icke-närstående företag i gemenskapen. I dessa fall konstruerades exportpriset i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen på grundval av det pris till vilket de importerade produkterna första gången såldes vidare till en oberoende köpare, efter justering för kostnader som uppstått mellan importen och återförsäljningen samt vinst. Vinstmarginalen fastställdes på grundval av tillgängliga uppgifter från samarbetsvilliga icke-närstående importörer.

(101)

Normalvärdet och exportpriserna jämfördes på nivån fritt fabrik. För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis gjordes i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen justeringar för att beakta olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten.

(102)

Vid jämförelsen av priserna på fästdon som exporterats från Kina och priserna på fästdon som sålts på den indiska marknaden av den indiska samarbetsvilliga tillverkaren gjordes åtskillnad mellan fästdon av standardtyper och specialtyper.

(103)

Bevisning som inhämtades på plats gav dessutom vid handen att rutinerna för kvalitetsstyrning hos den indiska tillverkare vars uppgifter användes vid fastställandet av normalvärdet var mer avancerade än de kvalitetsstyrningsrutiner som observerades hos de samarbetsvilliga exporterande tillverkare i Kina som huvudsakligen tillverkade och exporterade fästdon av standardtyper. I dessa fall gjordes en justering av det indiska normalvärdet utifrån den konstaterade kostnaden för kvalitetsstyrning hos den indiska tillverkaren.

(104)

Dessutom beviljades lämpliga justeringar för transport-, försäkrings- och hanteringskostnader samt därmed sammanhängande kostnader, för förpacknings- och kreditkostnader och för bankavgifter i samtliga fall där sådana kostnader och avgifter befanns vara skäliga och korrekta och kunde styrkas med kontrollerad bevisning.

(105)

För de fem företag i urvalet som beviljades individuell behandling fastställdes dumpningsmarginalerna i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen genom att det vägda genomsnittliga normalvärde som fastställts för den helt samarbetsvilliga indiska tillverkaren jämfördes med det vägda genomsnittspriset för varje företags export till gemenskapen.

(106)

Genomsnittet för urvalet beräknades i enlighet med artikel 9.6 i grundförordningen som ett vägt genomsnitt av dumpningsmarginalerna för alla de fem samarbetsvilliga företagen i urvalet.

(107)

De slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns, före tull, är följande:

(108)

Dumpningsmarginalerna fastställdes på det sätt som beskrivs i skäl 107.

(109)

De slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta som andel av importpriset cif vid gemenskapens gräns, före tull, är följande:

(110)

Vid beräkningen av en landsomfattande dumpningsmarginal för alla andra exportörer i Kina fastställdes det först hur stor samarbetsviljan hade varit. Samarbetsviljan kan bedömas som låg, dvs. motsvarande ungefär 53 procent av den sammanlagda importen från Kina. Därför fastställdes dumpningsmarginalen för de icke-samarbetsvilliga företagen som ett genomsnitt av det värde som konstaterats utifrån Eurostat-uppgifter och de högsta marginaler som påträffats för produkttyper som sålts i representativ kvantitet av den samarbetsvilliga exporterande tillverkare som har den högsta dumpningsmarginalen.

(111)

På denna grundval fastställdes den landsomfattande dumpningsmarginalen till 115,4 % av priset cif vid gemenskapens gräns, före tull.

(112)

Undersökningen visade att den likadana produkten framställs av ett stort antal tillverkare i gemenskapen – uppskattningsvis över 300 företag, mestadels små och medelstora men även ett fåtal större företag. Flertalet av tillverkarna i gemenskapen gav sig inte till känna efter offentliggörandet av tillkännagivandet om inledande. De klagande tillverkare på vars vägnar klagomålet ingavs samarbetade i undersökningen även om ett av företagen, som ingick i urvalet, inte lämnade tillräckliga uppgifter under kontrollen på plats för att betraktas som samarbetsvilligt. Uppgifter om detta företag togs därför inte med i uppgifterna om gemenskapsindustrin. Ett antal andra tillverkare, som antingen stödde eller motsatte sig klagomålet, lämnade allmänna uppgifter om produktions- och försäljningsvolym. Eftersom många tillverkare i gemenskapen – huvudsakligen småföretag – inte samarbetade i undersökningen, var det inte möjligt att utifrån uppgifter från enskilda företag exakt fastställa den sammanlagda produktionsvolymen i gemenskapen.

(113)

Därför har produktionsvolymen i gemenskapen skattats utifrån uppgifter från Eurostat om industriproduktion. På grundval av dessa uppgifter beräknas den sammanlagda produktionen i gemenskapen år 2006 ha varit 1 431 602 ton.

(114)

De tillverkare i gemenskapen som stödde klagomålet och samarbetade helt och hållet i undersökningen svarar för 27,0 procent av produktionen av den berörda produkten i gemenskapen. Dessa företag anses därför utgöra ”gemenskapsindustrin” i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen.

(115)

Vissa importörer i gemenskapen och vissa exporterande tillverkare hävdade – något som också bekräftades av undersökningen – att ett antal av de samarbetsvilliga tillverkarna i gemenskapen utöver tillverkningen vid deras egna produktionsanläggningar i gemenskapen även hade importerat betydande kvantiteter av den berörda produkten från Kina för återförsäljning på gemenskapsmarknaden.

(116)

Det hävdades också att tre av de samarbetsvilliga tillverkarna i gemenskapen delvis hade flyttat sin tillverkning genom att upprätta produktionsanläggningar i Kina, och att dessa tillverkare därför borde uteslutas från representativitetsberäkningen. Det konstaterades dock att dessa tillverkares kinesiska dotterbolag i första hand hade upprättats för att sälja på den kinesiska marknaden och att tillverkarnas intressecentrum fortfarande var i gemenskapen.

(117)

När det gällde de volymer som importerats av de samarbetsvilliga tillverkarna i gemenskapen visade undersökningen att de kvantiteter av den berörda produkten med ursprung i Kina som vissa företag importerade var förhållandevis små jämfört med försäljningen av deras egen produktion i gemenskapen. Denna försäljning, genom både närstående och icke-närstående företag, avsåg mycket mindre kvantiteter än vad de ovannämnda parterna hade hävdat.

(118)

Undersökningen visade att intressecentrum för dessa företag utan tvivel är i gemenskapen och att alla dessa företag, trots sin import från Kina, bör anses vara en del av gemenskapstillverkningen.

(119)

Förbrukningen i gemenskapen år 2006 fastställdes utifrån de uppgifter om total produktionsvolym som medlemsstaternas myndigheter rapporterat till Eurostat, plus importen och minus exporten. Den synbara förbrukningen befanns ligga i linje med uppgifterna i klagomålet. I avsaknad av andra uppgifter användes därför även uppgifterna för 2004–2005 i klagomålet. För åren mellan 2003 och undersökningsperioden baserades import- och exportvolymerna på uppgifter från Eurostat. För 2003 fanns det inga uppgifter att tillgå, varför det inte var möjligt att göra någon skattning av förbrukningen i gemenskapen eller av marknadsandelar.

(120)

På grundval av dessa uppgifter befanns efterfrågan i gemenskapen på den berörda produkten ha ökat med 29 procent mellan 2004 och undersökningsperioden.

(121)

Uppgifter om volymen på importen från Kina hämtades från Eurostat. Sett till volym och marknadsandel har importen från Kina utvecklats på följande sätt:

(122)

Förbrukningen av den berörda produkten ökade med 29 procent mellan 2004 och undersökningsperioden samtidigt som importen från Kina kontinuerligt ökade, med totalt 103 procent under samma tid. Kinas marknadsandel under skadeundersökningsperioden ökade således från 17 till 26 procent.

(123)

Tabellen nedan visar utvecklingen av de genomsnittliga priserna för importen från Kina. Under skadeundersökningsperioden var dessa priser förhållandevis stabila, med en mindre ökning fram till 2005 och en minskning 2006.

(124)

När det gäller försäljningspriset på gemenskapsmarknaden för den berörda produkten under undersökningsperioden jämfördes de priser som togs ut av gemenskapstillverkarna i urvalet med de priser som togs ut av de kinesiska exporterande tillverkarna i urvalet. Kommissionen använde därvid gemenskapsindustrins priser vid försäljning till oberoende kunder, vid behov justerade till nivån fritt fabrik, dvs. exklusive kostnader för frakt inom gemenskapen och med avräkning för rabatter och avdrag. Dessa priser jämfördes med de kinesiska exporterande tillverkarnas försäljningspriser exklusive rabatter, vid behov justerade till nivån pris cif vid gemenskapens gräns, med en lämplig justering för tullklareringskostnader och kostnader efter importen. Eftersom gemenskapsindustrin säljer sin produktion både till återförsäljare och till slutanvändare medan de kinesiska varorna säljs via närstående eller icke-närstående importörer eller handlare, gjordes där så var lämpligt en justering av importpriset för att se till att jämförelsen gjordes i samma handelsled.

(125)

Som nämns ovan hävdade importörer i gemenskapen och exporterande tillverkare att de kinesiska produkterna mestadels är fästdon av standardtyp och baskvalitet medan gemenskapsindustrin tenderar att tillgodose behoven i marknadssegmenten för de dyraste fästdonen. De hävdade att prisjämförelser baserade på genomsnittspriser därför måste bli vilseledande. Härvid bör det noteras att marginalen för prisunderskridandet fastställdes på grundval av uppgifter per produkttyp från företagen, vilket innebär att hänsyn togs till egenskaperna hos de produkter som jämfördes. I synnerhet användes en metod liknande den som beskrivs i skälen 102 och 103, och åtskillnad gjordes mellan fästdon av standardtyper – som svarar för den allra största delen av den kinesiska exporten – och fästdon av specialtyper.

(126)

Det framgår av jämförelsen att priserna i gemenskapen för importen av den berörda produkten under undersökningsperioden i genomsnitt underskred gemenskapsindustrins priser med över 40 procent (uttryckt i procent av gemenskapsindustrins priser).

(127)

Undersökningen av hur den dumpade importen från Kina påverkade gemenskapsindustrin innefattade, i enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen, en analys av alla ekonomiska faktorer och förhållanden som har betydelse för gemenskapsindustrins tillstånd från och med 2003 till och med undersökningsperioden. Analysen av gemenskapsindustrins tillstånd omfattade de ovannämnda företagen i urvalet – utom med avseende på produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljning, marknadsandel, sysselsättning och produktivitet, där uppgifterna avser gemenskapsindustrin i dess helhet och bygger på den information som lämnades av de samarbetsvilliga tillverkarna i gemenskapen.

(128)

Gemenskapsindustrins produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande uppvisade följande utveckling:

(129)

Trots den betydande efterfrågeökningen på 29 procent mellan 2004 och undersökningsperioden varierade gemenskapsindustrins produktionsvolym under skadeundersökningsperioden; den var under undersökningsperioden bara 6 procent högre än den var 2003.

(130)

Produktionskapaciteten ökade bara marginellt under skadeundersökningsperioden, vilket innebär att kapacitetsutnyttjandet under hela perioden genomgående låg på en mycket låg nivå: 52–53 procent. Vissa importörer i gemenskapen hävdade att uppgifterna om produktionskapacitet utgjorde en överskattning, exempelvis genom att de byggde på ett antagande om kontinuerlig produktion (dygnet runt, 365 dagar om året), genom att de underskattade den tid som krävs för att ställa in verktygen för en ny produktionstyp eller genom att gammal utrustning hade räknats in. Kapaciteten beräknades emellertid utifrån tre skift 220 dagar per år, med vederbörlig hänsyn tagen till flaskhalsar i produktionen, vilka oftast befanns avse värmebehandlingen. Antalet tillgängliga kallsmidesmaskiner har kontrollerats, och den genomsnittliga ledtiden för att anpassa verktygen till nya produktionssatser (som kan variera mellan två och tolv timmar) har beaktats i beräkningen av den tillgängliga kapaciteten.

(131)

Utvecklingen av produktions- och kapacitetsindikatorerna för gemenskapsindustrin kan förklaras på följande sätt:

(132)

Icke-närstående importörer i gemenskapen hävdade också att om tillverkarna i gemenskapen under skadeundersökningsperioden även hade producerat kvantiteter motsvarande dem som importerades från Kina, skulle effekten av detta på kapacitetsutnyttjandet ha varit mycket liten; utnyttjandet skulle ändå ha varit under 60 procent. Härvid bör det noteras att de kvantiteter som importerades från Kina under skadeundersökningsperioden är avsevärda eftersom de motsvarar omkring 26,9 procent av den sammanlagda produktionen i gemenskapen 2006. Den positiva inverkan på kapacitetsutnyttjandet om dessa kvantiteter hade tillverkats i gemenskapen (där ledig kapacitet fanns) skulle därför ha varit mer betydande än vad dessa importörer hävdade.

(133)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade flera icke-närstående importörer i gemenskapen att om dessa åtgärder slutgiltigt skulle antas skulle detta leda till en brist på gemenskapsmarknaden på mer än 200 000 ton. Med utgångspunkt i den reservkapacitet som konstaterades under undersökningsperioden uppskattas den faktiska tillgängliga tillverkningskapaciteten i gemenskapen till över 2,5 miljoner ton, vilket är betydligt högre än förbrukningen i gemenskapen, som ligger på 2,27 miljoner ton. Därför konstaterades att den tillgängliga reservkapaciteten för produktion i gemenskapen ligger gott och väl över den påstådda bristen på 200 000 ton och lätt skulle kunna möta efterfrågan på den berörda produkten.

(134)

I tabellen nedan anges gemenskapsindustrins lagervolym vid utgången av varje period.

(135)

Lagervolymen minskade med 5 procent under skadeundersökningsperioden, trots att produktionen ökade med 7 procent. Detta beror framför allt på att standardprodukter kom att utgöra en allt mindre andel av gemenskapsindustrins sortiment. Eftersom tillverkningen av den likadana produkten i gemenskapen huvudsakligen sker på beställning, anses lagerhållningen dock inte vara någon särskilt meningsfull indikator för denna produkt.

(136)

I tabellen nedan visas gemenskapsindustrins försäljning till oberoende kunder i gemenskapen.

(137)

Gemenskapsindustrin ökade under skadeundersökningsperioden sin försäljning med 12 procent räknat i volym och med 21 procent räknat i värde till följd av att specialprodukter baserade på kundernas ritningar kom att svara för en allt större andel av försäljningen.

(138)

Samtidigt konstaterades det att genomsnittspriset vid försäljning till icke-närstående köpare i gemenskapen ökade under skadeundersökningsperioden. Denna prisökning bör ses mot bakgrund av den avsevärda ökningen av råvarupriserna och det faktum att gemenskapsindustrin har satsat särskilt på marknadens högkvalitetssegment (specialprodukter), som påverkades mindre av den dumpade importen. Högkvalitetsprodukter, som tillgodoser specifika behov hos kunderna, är i allmänhet dyrare än standardprodukter sett till försäljningspriset per enhet. Ökningen av försäljningspriset återspeglar därför inte bara ökningen av råvarukostnaderna utan också förändringen av gemenskapsindustrins produktsortiment.

(139)

Efter en ökning mellan 2003 och 2004 minskade försäljningsvolymen för tillverkarna i gemenskapen med 1 procent. Samtidigt ökade gemenskapens förbrukning med 29 procent, vilket innebär att gemenskapsindustrin inte lyckades dra fördel av den ökade gemenskapsförbrukningen och därmed att gemenskapstillverkarnas marknadsandel minskade med 24 procent på mindre än tre år. Sett till hela skadeundersökningsperioden (dvs. inbegripet 2003) är minskningen av gemenskapstillverkarnas marknadsandel dessutom med all sannolikhet ännu större.

(140)

Det konstaterades därför att gemenskapsindustrin inte lyckades dra fördel av den marknadstillväxt som den ökade gemenskapsförbrukningen gav upphov till eftersom dumpad import från Kina berövade gemenskapstillverkarna möjligheten att fortsätta tillverka standardprodukter i större skala.

(141)

Vinsten från gemenskapsindustrins försäljning av den likadana produkten varierade under skadeundersökningsperioden men nådde aldrig mer än måttligt positiva nivåer.

(142)

Lönsamheten var som lägst 2003 (2,1 procent) men har sedermera förbättrats. Detta beror delvis på gemenskapsindustrins satsningar på att minska produktionskostnaderna och öka produktiviteten samt på att gemenskapsindustrin främst inriktade sig på att leverera högkvalitetsprodukter, som ger större intäkter än standardprodukter eftersom de i lägre grad påverkas av dumpad import från Kina.

(143)

Det bör noteras att den övergripande positiva lönsamheten under skadeundersökningsperioden sammanföll i tiden med en expanderande marknad under högkonjunktur år 2004 och i början av 2008; det är sannolikt att lönsamheten kommer att försämras avsevärt när konjunkturen vänder. Eftersom fästdon är industriprodukter som används i många olika sektorer är de ytterst känsliga för förändringar i den allmänna konjunkturen och i all synnerhet för förändringar i industriproduktionen.

(144)

Kassaflödet från försäljningen av den likadana produkten i gemenskapen ökade med 33 procent fram till 2005 men återvände under undersökningsperioden till en nivå som låg nära ursprungsnivån.

(145)

Tillverkning av fästdon är en förhållandevis kapitalintensiv verksamhet. Gemenskapsindustrin har hävdat att produktionen måste optimeras för att man ska kunna klara de allt besvärligare villkor som råder på marknaden. För att åstadkomma den nödvändiga flexibiliteten har gemenskapsindustrin behållit en relativt hög investeringsnivå, som trots att den har minskat något under skadeundersökningsperioden ändå fortfarande är betydande. Investeringarna har främst avsett inköp av nya maskiner för att optimera produktionen.

(146)

Under skadeundersökningsperioden ökade räntabiliteten, uttryckt i procent av nettoförsäljningen, med 7 procentenheter mellan 2003 och undersökningsperioden. Förklaringen till detta är att gemenskapsindustrin har försökt maximera utnyttjandet av sin befintliga produktionskapacitet utan att göra större investeringar. Som framgick under undersökningen har alla tillverkarna i urvalet utvecklat sina interna verktygsresurser i syfte att anpassa sina produktionsanläggningar till sin nya kundbas (specialprodukter baserade på kundernas ritningar).

(147)

Det framkom ingen bevisning som tydde på att kapitalanskaffningsförmågan hade vare sig minskat eller ökat under skadeundersökningsperioden.

(148)

Utvecklingen när det gäller sysselsättning, produktivitet och lönekostnader i gemenskapsindustrin såg ut på följande sätt:

(149)

Antalet anställda i gemenskapsindustrin ökade mellan 2003 och undersökningsperioden. Detta berodde både på en satsning på att vidmakthålla produktionsvolymen och på tillverkningen av mer diversifierade komplexa produkter, som kräver konstant flexibilitet hos verktyg och maskiner. Resultaten av denna strategiska process inom gemenskapsindustrin återspeglades också i produktiviteten, som var stabil under skadeundersökningsperioden trots att industrin var tvungen att anpassa sig till sin nya kundbas (specialprodukter baserade på kundernas ritningar), som kräver större personalresurser.

(150)

Den genomsnittliga lönenivån ökade något under skadeundersökningsperioden.

(151)

Som anges i skälet ovan ligger de konstaterade dumpningsmarginalerna klart över miniminivån. Med tanke på den dumpade importens volym och pris kan verkningarna av den faktiska dumpningsmarginalen dessutom inte anses vara försumbara.

(152)

Gemenskapsindustrin återhämtar sig inte från verkningarna av tidigare dumpning, eftersom inga undersökningar har gjorts tidigare.

(153)

Mellan 2003 och undersökningsperioden ökade volymen av dumpad import från Kina av den berörda produkten med nästan 180 procent, och under undersökningsperioden uppnådde den dumpade importen en marknadsandel om 26 procent. Priserna på den dumpade importen av den berörda produkten underskred dessutom väsentligt gemenskapsindustrins försäljningspriser under undersökningsperioden. Prisunderskridandet, beräknat som ett vägt genomsnitt, var över 40 procent.

(154)

Gemenskapens förbrukning ökade under denna tid med 29 procent medan gemenskapsindustrins försäljningsvolym minskade med bara 1 procent. Gemenskapsindustrins marknadsandel föll med 24 procent och gemenskapsindustrin kunde inte helt kompensera den globala ökningen av råvarupriserna genom att höja priserna för sina kunder, vilket ledde till att dess lönsamhet förblev låg.

(155)

Under skadeundersökningsperioden ökade därför tillverkningen inte i samma takt som gemenskapens förbrukning, och kapacitetsutnyttjandet förblev mycket lågt: omkring 50 procent. Detta har också haft en negativ inverkan på lönsamheten eftersom det har hindrat industrin från att maximalt utnyttja stordriftsfördelar.

(156)

Den dumpade importens effekt på gemenskapsindustrins lönsamhet mildrades något under skadeundersökningsperioden av att gemenskapsmarknaden expanderade och av att det rådde högkonjunktur. Situationen kan dock bli den motsatta när konjunkturen vänder.

(157)

Trots att industrin under hela skadeundersökningsperioden gjorde betydande ansträngningar att genom flexibel produktion bibehålla sin produktionsvolym, och trots att den ständigt ansträngde sig att öka sin produktivitet och konkurrenskraft, återspeglade dess lönsamhet, kassaflöde och räntabilitet inte den stadiga ökningen av efterfrågan i gemenskapen på den berörda produkten. Denna trend kan få allvarliga konsekvenser för gemenskapsindustrins förmåga att vidmakthålla tillverkningen av högkvalitetskomponenter.

(158)

Sedan informationsdokumentet gjorts tillgängligt hävdade exporterande tillverkare i Kina och importörerna i gemenskapen att eftersom vissa indikatorer – bl.a. försäljningsvolym, pris och vinst – uppvisar en positiv utveckling under skadeundersökningsperioden, borde kommissionen dra slutsatsen att gemenskapsindustrin inte har lidit väsentlig skada.

(159)

Gemenskapsindustrin har å andra sidan hävdat att den rådande låga lönsamheten i allt högre grad påverkar dess förmåga att vidmakthålla och förbättra sin produktionsutrustning på en nivå som gör det möjligt för den att förbli en mer betydande aktör på den del av marknaden där priserna ligger högre. Förlusten av stora produktionsvolymer när det gäller standardprodukter påverkar därmed också gemenskapsindustrins förmåga att fortsätta tillhandahålla högkvalitetsprodukter.

(160)

Undersökningen har sedermera bekräftat att väsentlig skada har uppstått till följd av att gemenskapsprodukter i avsevärd utsträckning har konkurrerats ut av kinesisk import inom vissa betydelsefulla marknadssegment, vilket har fått negativ inverkan på kapacitetsutnyttjandet och lönsamheten, även om denna inverkan i någon mån har mildrats av att industrin lyckats kompensera minskningen av produktionsvolymerna genom att satsa på marknadssegment och produkter som ger större intäkter.

(161)

Mot denna bakgrund dras slutsatsen att gemenskapsindustrin har lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3 i grundförordningen.

(162)

Det undersöktes i enlighet med artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen om det fanns ett orsakssamband mellan den dumpade importen från Kina och den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit. Andra kända faktorer än den dumpade importen som vid samma tid skulle ha kunnat vålla gemenskapsindustrin skada undersöktes också, i syfte att se till att den eventuella skada som dessa faktorer vållat inte skulle tillskrivas den dumpade importen.

(163)

Mellan 2004 och undersökningsperioden ökade den synbara förbrukningen i gemenskapen (räknat i volym) med 29 procent, samtidigt som gemenskapstillverkarnas försäljning ökade med bara 17 procent. Detta innebär att gemenskapstillverkarnas marknadsandel under denna tid minskade med mer än 6,8 procentenheter.

(164)

Icke-närstående importörer i gemenskapen hävdade att bilden skulle se signifikant annorlunda ut om försäljningen uttrycktes i värde snarare än i kvantitet, eftersom försäljningspriset per enhet för gemenskapstillverkade fästdon ligger avsevärt högre än för kinesiska produkter och dessutom har stigit under skadeundersökningsperioden. Vid analysen av lågprisimportens inverkan på gemenskapsmarknaden ansågs det dock lämpligt att i linje med tidigare praxis bedöma importtrender och marknadsandelar huvudsakligen på volymbasis snarare än på värdebasis. Försäljningsvärden påverkas dessutom av förändringar i produktmixen, något som är fallet här eftersom gemenskapsindustrin övergick till produkter med högre värde. Slutligen bör det noteras att försäljningstrenderna bara är en av skadefaktorerna och inte i sig har någon avgörande inverkan.

(165)

Mellan 2003 och undersökningsperioden ökade den dumpade importen från Kina avsevärt, med över 170 procent, och denna imports andel av gemenskapsmarknaden räknat i volym ökade från 17 till 26 procent mellan 2004 och undersökningsperioden, samtidigt som gemenskapstillverkarna successivt förlorade marknadsandelar.

(166)

Priserna för den dumpade importen var förhållandevis stabila och låga under skadeundersökningsperioden, trots att råvarupriserna steg globalt. Till skillnad från de kinesiska exportörernas priser följde däremot de försäljningspriser som tillverkarna i gemenskapen tog ut den stigande trenden för råvarukostnaderna.

(167)

På grund av de ökande kvantiteterna av importerade standardprodukter med ursprung i Kina har gemenskapsindustrin utvecklat sin verksamhet i fråga om tillverkning av specialkomponenter (baserade på kundernas ritningar) och därigenom lyckats vidmakthålla sina produktionsvolymer och undvika en ytterligare försämring av lönsamheten. Dessa produkter, som hör till den del av marknaden där priserna ligger högre, kan dock inte helt kompensera förlusten av stora produktionsvolymer avseende standardprodukter.

(168)

Priserna för den dumpade importen underskred dessutom gemenskapsindustrins priser i väsentlig grad och utövade därför en stark prispress nedåt, samtidigt som råvarukostnaderna steg avsevärt. Undersökningen visade att gemenskapsindustrin inte helt kunde kompensera kostnadsökningarna genom att höja priserna för sina kunder eftersom de avsevärda volymer av dumpade produkter som importerades från Kina innebar en mycket stark prispress. Detta gjorde lönsamheten otillräcklig och ledde till svag räntabilitet och dåligt kassaflöde.

(169)

Ett antal exportörer och importörer samt intresseorganisationer för exportörer och importörer hävdade att den kinesiska exporten inte konkurrerar med gemenskapsindustrins produkter eftersom de tillhör olika produktkategorier, som kompletterar varandra. Det förefaller visserligen stämma att den kinesiska exporten under undersökningsperioden var koncentrerad till vissa marknadssegment, bl.a. skruvar och bultar av standardtyp, men man bör hålla i minnet att marknaderna för de produkter som tillverkas och säljs av gemenskapsindustrin respektive av de kinesiska exportörerna trots detta i betydande grad överlappar varandra samt att det rör sig om en situation som är stadd i ständig utveckling. Gemenskapsindustrin har i vissa marknadssegment redan förlorat större delen av sin marknadsandel till importerade produkter, och om de rådande trenderna fortsätter kan den även komma att förlora marknaden för sina i dagsläget starka produkter.

(170)

Uppgifterna från Eurostat visade också att det för varje enskilt KN-nummer finns en betydande gemenskapsproduktion som konkurrerar med import från Kina. Vissa importörer har hävdat att gemenskapsproduktion visserligen förekommer inom alla KN-numren men däremot inte för vissa produkttyper och kvaliteter inom de enskilda KN-numren. Inga uppgifter till stöd för det påståendet har dock redovisats. Dessutom utnyttjar gemenskapstillverkarna, som visas i avsnitt 4.5.1, för närvarande ungefär hälften av sin produktionskapacitet; de har tekniska möjligheter att tillverka alla sorters fästdon om detta är motiverat mot bakgrund av förhållandena på marknaden.

(171)

Slutsatsen blir därför att det tryck som utövades av den dumpade importen, vars volym och marknadsandel ökade avsevärt från och med 2003 och som skedde till dumpade priser, var en avgörande orsak till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(172)

Som nämnts ovan var det Kina som svarade för den största exporten av den likadana produkten till gemenskapsmarknaden under skadeundersökningsperioden. Importen från Kina av den berörda produkten som andel av importen från övriga världen ökade med 20 procentenheter under skadeundersökningsperioden och uppgick till 61 procent vid undersökningsperiodens slut.

(173)

Som framgår av figuren nedan (källa: Comext) konstaterades det dessutom att det genomsnittliga försäljningspriset per enhet (i euro) inte följde samma trend för importen från övriga världen som för importen från Kina: det pris som övriga världen tog ut ökade under skadeundersökningsperioden med 19 procent, att jämföra med 2 procent för importen från Kina. Genomsnittspriset per enhet (i euro per ton) för övriga världen låg i genomsnitt 180 procent över genomsnittspriset per enhet för importen från Kina.

(174)

Det anses därför att import med ursprung i andra tredjeländer inte kan ha bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit. Tabellen nedan, som är mer specifik i och med att den innehåller uppgifter för de främsta exportländerna (Taiwan, Japan och USA), visar exakt samma trender som för kategorin ”övriga världen”.

(175)

Det undersöktes också om gemenskapsindustrins export till länder utanför EU kunde ha bidragit till den skada som industrin led under skadeundersökningsperioden. Exporten till länder utanför EU motsvarade 2006 bara omkring 11 procent av gemenskapsindustrins produktion av den likadana produkten. Denna export ökade med omkring 81 procent mellan 2003 och undersökningsperioden. Dessutom skedde denna export genomgående till priser som låg avsevärt över försäljningspriserna på gemenskapsmarknaden. Slutsatsen blir därför att resultaten av export till tredjeland inte vållade gemenskapsindustrin någon väsentlig skada.

(176)

Den tillgängliga bevisningen tyder visserligen på att stålpriserna i gemenskapen ökade något under undersökningsperioden, men dessa prisökningar förefaller inte ha varit den avgörande faktorn bakom försämringen av gemenskapsindustrins situation. Försämringen berodde snarare, som påpekas i skäl 165 på förlusten av marknadsandelar. Det framkom av undersökningen att ökningen under skadeundersökningsperioden av det genomsnittliga försäljningspriset per enhet huvudsakligen berodde på att produkter av specialtyp – som är dyrare att tillverka – kom att svara för en allt större andel av gemenskapsindustrins produktmix.

(177)

Vidare kunde gemenskapsindustrin inte höja försäljningspriset tillräckligt för att kompensera den kostnadsökning som uppstått till följd av tillverkningen av produkter som betingar ett högre pris. Denna brist på prisflexibilitet berodde på att den dumpade importen med ursprung i Kina samtidigt ökade kraftigt och låg på en prisnivå som avsevärt underskred gemenskapsindustrins. Dessa sakomständigheter föranleder slutsatsen att gemenskapsindustrin utsattes för en mycket stor prispress genom den dumpade importen och följaktligen saknade möjlighet att helt kompensera kostnadsökningen genom att höja sina försäljningspriser.

(178)

Slutligen bör det noteras att ökningen av råvarupriserna borde ha påverkat alla aktörer på marknaden, även de exporterande tillverkarna i Kina, och att denna prisökning därför inte kan betraktas som en faktor som särskilt vållade gemenskapsindustrin skada – i synnerhet inte som försäljningspriset per enhet för den berörda produkten med ursprung i Kina förblev stabilt trots att råvarupriserna steg.

(179)

På grundval av framställningen ovan dras slutsatsen att ökningen av råvarupriserna inte i sig bryter orsakssambandet mellan den dumpade importen från Kina och den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(180)

Skadan utgörs i det aktuella fallet främst av utebliven potentiell försäljningsvolym på en växande marknad samt förlorad marknadsandel. De därav följande prissänkningarna och uteblivna stordriftsfördelarna på grund av lågt kapacitetsutnyttjande ledde till att lönsamheten blev otillräcklig trots att den allmänna konjunkturen var gynnsam under skadeundersökningsperioden.

(181)

Undersökningen har visat att bristen på förbättring för de flesta av skadeindikatorerna för gemenskapsindustrin sammanföll med en kraftig ökning av volymen och marknadsandelen för importen från Kina och med ett betydande prisunderskridande i samband med den importen. Det konstaterades också att import med ursprung i andra tredjeländer inte kunde ha bidragit till den skada som gemenskapsindustrin led eftersom de genomsnittliga priserna för import från sådana länder ligger avsevärt högre än priserna för import från Kina och eftersom marknadsandelen i gemenskapen för import från andra länder än Kina har minskat jämfört med marknadsandelen för importen från Kina.

(182)

Att gemenskapsindustrins export till länder utanför EU har utvecklats positivt innebär att den potentiella verkan av denna utveckling inte kan bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen från Kina och den skada som gemenskapsindustrin har lidit.

(183)

Den rekordstora ökning av råvarupriserna som faktiskt inträffade under skadeundersökningsperioden borde vidare ha påverkat alla aktörer på marknaden, och det tidsmässiga mönstret för skadeindikatorerna tyder dessutom inte på att denna prisökning skulle ha varit huvudorsaken till den skada som gemenskapsindustrin led.

(184)

Därför dras slutsatsen att den dumpade importen med ursprung i Kina har vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(185)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen har det undersökts om det finns några tvingande skäl som skulle kunna leda till slutsatsen att det inte skulle ligga i gemenskapens intresse att införa antidumpningsåtgärder beträffande import från det berörda landet. Frågeformulär sändes till alla importörer, handlare och industriella användare som nämndes i klagomålet. Svar på frågeformuläret inkom från sju importörer, och dessutom mottog kommissionen viss information från industriella användare.

(186)

Om åtgärder införs förväntas dessa förhindra ytterligare snedvridningar och återställa rättvisa konkurrensförhållanden på marknaden. Gemenskapsindustrin är en konkurrenskraftig och ekonomiskt bärkraftig industri, något som framgår av att den kan exportera en rad olika produkter på globala marknader där konkurrensen är hård. Ett införande av åtgärder bör därför ge gemenskapsindustrin möjlighet att nå ett skäligt kapacitetsutnyttjande och förbättra sin ekonomiska situation. Detta kommer också att ge industrin möjlighet att fortsätta sina investeringar i teknik och att modernisera sina produktionsanläggningar, så att den kan överleva.

(187)

Om antidumpningsåtgärder inte införs är det däremot sannolikt att situationen för gemenskapsindustrin kommer att försämras. Gemenskapsindustrin kommer i så fall inte att kunna göra de investeringar som krävs för att den på ett ändamålsenligt sätt ska kunna konkurrera med import från tredje land, i synnerhet från Kina. Detta kommer att leda till att en del företag inom en snar framtid tvingas upphöra med sin tillverkning och avskeda sina anställda. En nedläggning av gemenskapstillverkning skulle öka beroendet av leverantörer utanför gemenskapen hos ett antal industrisektorer i gemenskapen som utgör senare led i förädlingskedjan.

(188)

Slutsatsen är följaktligen att införandet av antidumpningsåtgärder skulle göra det möjligt för gemenskapsindustrin att återhämta sig från verkningarna av den skadevållande dumpning som den utsatts för och att sådana åtgärder därför ligger i gemenskapsindustrins intresse.

(189)

Sju importörer i det slutliga urvalet (se skäl 28) samarbetade i undersökningen genom att besvara frågeformuläret. Dessa sju importörer svarade för omkring 15 procent av den sammanlagda importen av den berörda produkten till gemenskapen under undersökningsperioden. En av dessa importörer godtog dock inte att kommissionen gjorde ett kontrollbesök, varför uppgifterna om detta företag fick lämnas utan beaktande. För de importörer som samarbetade helt och hållet svarar den berörda produkten för en betydande del av omsättningen. Lönsamheten för den berörda produkten befanns i genomsnitt vara högre än företagens allmänna lönsamhet. Under skadeundersökningsperioden ökade dessa importörers import av den berörda produkten kraftigt samtidigt som deras inköp från tillverkare i gemenskapen minskade.

(190)

Flera icke-närstående importörer i gemenskapen hävdade i inlagor att antidumpningsåtgärder skulle leda till negativa verkningar av två slag: dels skulle det saknas tillräcklig kapacitet i gemenskapen för att säkerställa samma nivå på utbudet av den berörda produkten, dels skulle priset på den berörda produkten öka utan att prisökningen skulle kunna kompenseras genom höjning av priset för slutanvändarna, vilket skulle försämra importörernas lönsamhet. Det framgick av undersökningen att den berörda produkten svarar för bara en begränsad del av det produktsortiment som saluförs av de icke-närstående importörerna i gemenskapen och att dessa importörer huvudsakligen köper de övriga produkterna i gemenskapen. För att inte behöva lita till en enda leverantör köper importörerna i gemenskapen dessutom produkter av samma typ från tillverkare både i gemenskapen och i Kina, även om de köper störst kvantiteter från de exporterande tillverkarna i Kina. Det konstaterades också att importörerna i gemenskapen fortfarande förlitar sig på tillverkare i gemenskapen när det gäller leveranser av mindre kvantiteter av den berörda produkten för att tillgodose kortsiktiga behov hos sina kunder och fortsätta att erbjuda ett komplett produktsortiment. Importörerna i gemenskapen kunde inte lägga fram någon övertygande bevisning till stöd för påståendet att tillverkarna i gemenskapen inte skulle kunna tillgodose efterfrågan på alla typer av fästdon, både av standardtyp och motsvarande specifika kunders behov. Vidare visade undersökningen att importörerna i gemenskapen i allt större utsträckning utöver att enbart tillhandahålla fästdon även erbjuder sina kunder särskilda kompletterande logistiktjänster. Eventuella åtgärder som avsåg bara en begränsad del av produktsortimentet skulle därför få en än mer begränsad verkan eftersom logistiktjänsterna ger upphov till nya kostnader och nya intäkter. Med tanke på den avsevärda och diversifierade produktionskapacitet som finns i gemenskapen innebär detta att ett införande av åtgärder inte skulle hindra importörerna i gemenskapen från att erbjuda sina kunder samma tjänstenivå som i dag, vilket skulle begränsa åtgärdernas effekter på gemenskapsimportörernas lönsamhet.

(191)

Det framgick av undersökningen att de sex icke-närstående importörer i gemenskapen hos vilka besök gjordes hade ökat sina inköp av produkter från Kina avsevärt under skadeundersökningsperioden, något som hade haft en särskilt positiv inverkan på lönsamheten för deras försäljning av fästdon. Den genomsnittliga vinstmarginalen för den berörda produkten, som låg på nära 10 procent, befanns överstiga importörernas övergripande vinstmarginal. Även den övergripande lönsamheten befanns vara positiv för alla de sex icke-närstående importörer i gemenskapen som besöktes, med marginaler på mellan 5 och 10 procent.

(192)

De undersökta företagen erbjuder ett mycket brett produktsortiment, där den berörda produkten bara utgör en del. Dessutom fortsätter importörerna både att köpa den berörda produkten av tillverkare i gemenskapen och att importera den från andra tredjeländer, inte bara för att undvika att bli helt beroende av leveranser från tillverkare i Kina utan även för att kunna tillgodose kortsiktiga behov. Eftersom importörerna för att kunna erbjuda sina kunder ett så brett produktsortiment som möjligt diversifierar sin inköpsbas genom att handla av tillverkare både i gemenskapen och i Fjärran östern, kan konsekvenserna av en eventuell antidumpningsåtgärd beträffande ett enskilt exportland inte förväntas bli så omfattande att de skulle hindra importörerna från att fortsätta att erbjuda samma produkter och bibehålla tillräckliga vinstmarginaler.

(193)

Efter meddelandet av ovanstående slutsatser hävdade ett antal importörer och deras intresseföreningar att de föreslagna åtgärderna skulle få starka negativa verkningar på deras affärsverksamhet i fråga om affärsvolym, lönsamhet och sysselsättning. Framför allt har importörer hävdat att införandet av tullar tillsammans med den senaste tidens kraftiga prisökningar på fästdon till följd av höjda råvarupriser skulle leda till stora påfrestningar på deras kassaflöde och öka deras behov av rörelsekapital och finansiering. Dessutom hävdades det att kunderna skulle ha svårt att acceptera ytterligare prishöjningar och att de befintliga kontrakten i många fall skulle innebära att importörerna inte skulle kunna kompensera för prisökningarna till följd av tullarna. Vissa importörer hävdade också att de är kraftigt beroende av import från Kina och att det skulle bli svårt att hitta alternativa leverantörer i gemenskapen eller i tredjeländer. Detta skulle särskilt vara fallet för importörer som har investerat i tillverkningsanläggningar i Kina eller som har upprättat tekniska förbindelser med tillverkare i Kina för exempelvis tillverkning av särskilda typer av fästdon.

(194)

Även om de ovanstående påståendena inte har kunnat kontrolleras går det inte att utesluta att åtgärderna kan få negativa effekter på vissa importörer och andra handlare i gemenskapen, åtminstone under en period, innan kontrakt kan omförhandlas och distributionskedjan organiseras om. De negativa effekterna är sannolikt beroende av dessa aktörers enskilda position på marknaden och deras förbindelser med exporterande tillverkare i Kina. Det konstateras dock att det finns en betydande reservkapacitet för tillverkning hos tillverkare i gemenskapen och detta är en möjlig alternativ försörjningskälla, liksom leverantörer i andra tredjeländer.

(195)

Vad gäller inverkan på priserna bör det påpekas att även om det skedde en kraftig, rekordstor prisökning på valstråd under första halvåret 2008 vände trenden under andra halvåret, varför införandet av tullar sannolikt kommer att ske i ett sammanhang med sjunkande priser på den berörda produkten.

(196)

Även om de föreslagna åtgärdernas effekter på importörer och distributörer inte anses vara lika stora som vissa parter hävdar går det inte att utesluta negativa effekter i fråga om kassaflöde och lönsamhet, framför allt under en inledande period efter det att åtgärderna vidtas.

(197)

Frågeformulär avsedda för användare sändes till 16 företag och företagsgrupper. Det inkom bara tre svar. Två biltillverkare meddelade att de inte berördes av det aktuella förfarandet eftersom de inte köpte den berörda produkten direkt från Kina och inte visste hur det förhöll sig med deras leverantörer. Bilindustrin i vid mening (dvs. biltillverkarna och alla deras underleverantörer av komponenter) förefaller ha så specifika krav att den i dagsläget huvudsakligen köper den berörda produkten i gemenskapen.

(198)

I det tredje svaret, som kom från Verband der Automobilindustries (”VDA”), en intresseorganisation för tyska biltillverkare, framhölls att VDA:s medlemmar huvudsakligen köper den berörda produkten av tillverkare i gemenskapen; detta bekräftade alltså uttalandena från de båda ovannämnda användarna. VDA motsätter sig dock införandet av antidumpningsåtgärder med motiveringen att dess medlemmar har ett intresse av att ha så många leverantörsalternativ som möjligt. Härvidlag erinras det om att syftet med åtgärderna inte är att stänga gemenskapsmarknaden för leverantörer från tredje land utan bara att återupprätta rättvisa konkurrensvillkor. Även med de föreslagna antidumpningsåtgärderna väntas antalet aktörer från gemenskapen, Kina och andra tredjeländer bli tillräckligt stort för att garantera att konkurrens råder mellan dem som levererar fästdon till bilindustrin i gemenskapen.

(199)

Ingen av de kontaktade användarna reagerade på att informationsdokumentet gjordes tillgängligt. Efter det slutliga meddelandet av uppgifter framförde en tillverkare av möbler för självmontering att de föreslagna antidumpningstullarna skulle få betydande effekter på kostnaderna för företagets produkter. Det bör påpekas att de sifferuppgifter som lämnades in inte kunde kontrolleras eftersom informationen kom i ett mycket sent skede av undersökningen. Den påstådda inverkan på detta företags totala möbelkostnader förefaller dock vara överdriven med hänsyn till den typiska volym av den berörda produkten som ingår i möbler för självmontering.

(200)

Både före och efter det slutliga meddelandet av uppgifter framförde vissa importörer och deras intresseorganisationer liknande farhågor om den eventuella inverkan på ekonomin i byggnadsindustrin, eftersom den är en stor användare av fästdon och nu befinner sig i en allvarlig konjunkturnedgång. I detta avseende bör det för det första påpekas att byggnadsindustrin inte är utsatt för internationell konkurrens, vilket bör begränsa kostnadsökningarnas effekter på deras marknadssituation. För det andra gjorde de parter som lämnade in dessa kommentarer aldrig någon kvantifiering av den berörda produktens betydelse för denna industris kostnader.

(201)

Rent generellt tyder de tillgängliga uppgifterna i ärendet också på att fästdon oftast bara utgör en liten del av den sammanlagda tillverkningskostnaden och att antidumpningstullarna inte skulle få någon större inverkan på de berörda användarbranschernas kostnader eller konkurrenssituation.

(202)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en återförsäljare och två intresseorganisationer för återförsäljare i gördetsjälv-segmentet att åtgärderna skulle få stor inverkan på detaljhandelspriserna, med negativa följder för inflationen, konsumenternas välfärd och den ekonomiska situationen i gördetsjälv-sektorn. Även om dessa påståenden inte kunde kontrolleras i detalj eftersom synpunkterna kom in så sent bör det påpekas att de föreslagna tullarna inte skulle motsvara mer än några procent av de observerade detaljhandelspriserna på fästdon i gördetsjälv-sektorn. Enligt den tillgängliga informationen motsvarar den berörda produkten dessutom endast omkring 0,5 procent av omsättningen i gördetsjälv-sektorn vilket också tyder på att den berörda produkten inte utgör en huvudkomponent i en typisk konsuments konsumtionsmönster.

(203)

En tillverkare och två intresseorganisationer som företrädde tillverkare av s.k. ankare lämnade in synpunkter efter det slutliga meddelandet av uppgifter. Alla dessa parter emotsatte sig åtgärderna även om en intresseorganisation erkände att dess medlemmar hade olika situationer och intog olika ståndpunkter i detta avseende. Deras främsta argument var att tillverkare av ankare i gemenskapen skulle få en konkurrensnackdel eftersom åtgärderna inte skulle omfatta slutprodukten, dvs. ankare, utan endast omfatta vissa delar som importeras från Kina. Dessutom hävdades det att dessa komponenter inte gick att köpa inom gemenskapen, vilket gemenskapsindustrin ifrågasatte. Eftersom påståendena ovan gjordes förhållandevis sent i processen kunde de inte kontrolleras ordentligt. Det har dock konstaterats att tillverkarna i gemenskapen vid behov kan tillhandahålla de komponenter som för närvarande importeras från Kina.

(204)

Eurofer har hävdat att kapacitetsutnyttjandet försämrades mellan 2004 och 2007 inom gemenskapens stålindustri i ett tidigare led i förädlingskedjan, dvs. hos producenterna av valstråd och stång för kallbearbetning. Orsaken skulle vara både direkt importtryck inom deras produktsortiment och utarmning av deras marknader i senare led i förädlingskedjan till följd av illojal konkurrens. Med hänvisning till detta hävdade Eurofer att producenterna i gemenskapen av valstråd och stång för kallbearbetning också förfogar över kapacitet som skulle kunna användas till nytta för gemenskapstillverkarna av den berörda produkten.

(205)

Kort därefter påstod två valstrådsproducenter i Spanien respektive Tjeckien samma sak. Enligt dessa företag finns det tillräcklig kapacitet i gemenskapen för att möjliggöra en eventuell ökning av tillverkningen av den berörda produkten i gemenskapen.

(206)

På grundval av ovanstående dras slutsatsen att ett införande av åtgärder skulle ligga i linje med intressena hos råvaruleverantörerna i gemenskapen.

(207)

Flera importörer och exportörer samt intresseorganisationer för importörer och exportörer hävdade att ett införande av åtgärder skulle stärka den påstått dominerande ställning som de två största tillverkarna i gemenskapen åtnjuter.

(208)

I detta sammanhang konstaterades det att det stora antalet tillverkare i gemenskapen och importen från ett antal andra tredjeländer garanterar att användarna och detaljhandlarna även i fortsättningen kommer att kunna välja mellan ett stort antal leverantörer av den likadana produkten som säljer denna till skäliga priser. Dessutom väntas de exporterande tillverkarna i Kina kunna fortsätta att sälja den berörda produkten – till icke-skadevållande priser – eftersom de har en stark ställning på marknaden i gemenskapen.

(209)

Det kommer således att finnas ett avsevärt antal marknadsaktörer som kommer att kunna tillgodose efterfrågan. Mot denna bakgrund dras därför slutsatsen att konkurrensen med största sannolikhet kommer att förbli hård även efter införandet av antidumpningsåtgärder.

(210)

Flera importörer och exportörer samt intresseorganisationer för importörer och exportörer har hävdat att priserna för import av den berörda produkten har stigit kraftigt efter undersökningsperioden, på grund av råvaruprisutvecklingen, marknadssituationen i Kina och ökade transportkostnader. De har hävdat att detta skulle göra dumpnings- och skadenivåerna avsevärt lägre, vilket skulle innebära att det inte längre skulle vara lämpligt att införa åtgärder.

(211)

Det bör noteras att utvecklingen av de globala priserna på råvaror, energi osv. påverkar alla marknadsaktörer på liknande sätt och därför inte i sig kan göra nivåerna av dumpning eller prisunderskridande lägre än dem som konstaterats under undersökningsperioden.

(212)

Frågan undersöktes ändå. Enligt den senaste tillgängliga statistiken uppvisar priset per enhet för importen från Kina dock bara en mindre ökning under första halvåret 2008 jämfört med året innan, trots att de internationella stålpriserna har stigit kraftigt. De kvantiteter som importeras från Kina har dessutom inte minskat under första halvåret 2008.

(213)

Därför dras slutsatsen att det inte har skett någon utveckling efter undersökningsperioden som i förhållande till gemenskapens intresse skulle göra det olämpligt att införa åtgärder.

(214)

Enligt artikel 21 i grundförordningen ska särskild hänsyn tas till behovet av att undanröja den snedvridning av handeln som följer av skadevållande dumpning och till behovet av att återställa en effektiv konkurrens, även om denna särskilda bestämmelse måste ses mot bakgrund av den övergripande prövning av gemenskapsintresset som föreskrivs i denna artikel. Verkningarna för alla berörda parter av att införa eller inte införa åtgärder måste sålunda beaktas.

(215)

Det går inte att utesluta att införandet av åtgärder kan få negativa verkningar för vissa importörer och handlare i gemenskapen. Införandet av åtgärder anses emellertid också leda till vissa fördelar för gemenskapsindustrin och dess leverantörsindustrier i gemenskapen, t.ex. i form av ökad produktion och sysselsättning.

(216)

Även om samarbetet med användare har varit begränsat beräknas åtgärdernas inverkan på kostnaderna för de industrierna vara förhållandevis försumbara och åtgärderna förväntas inte leda till bristande konkurrens på gemenskapsmarknaden.

(217)

Mot bakgrund av den betydande dumpningen och de höga dumpningsmarginalerna dras ändå slutsatsen att det i detta särskilda fall inte finns tillräcklig bevisning för att dra slutsatsen att ett eventuellt införande av åtgärder skulle bli klart oproportionerligt och strida mot gemenskapens intresse.

(218)

Kommissionen tog emot erbjudanden om åtaganden från flera exporterande tillverkare och för medlemmarnas räkning från China Chamber of Commerce for Import and Export of Machinery and Electronics Products (CCCME) som företrädare för exportörer i Kina. Flera andra exporterande tillverkare angav att de hade för avsikt att erbjuda sig att göra åtaganden.

(219)

För det första bör det noteras att mer än 100 exportföretag ingår i detta ärende. Antalet faktiska och potentiella exporterande tillverkare ansågs vara alltför stort för att ett åtagande skulle vara genomförbart, eftersom det skulle göra det mycket svårt att övervaka alla slags prisåtaganden. Dessutom har endast åtta av dessa företag undersökts och beviljats individuell behandling.

(220)

För det andra utmärks den berörda produkten av ett stort antal produkttyper med kraftigt varierande priser och vissa egenskaper som inte är lätta att urskilja vid import. Detta gör det så gott som omöjligt att fastställa minimipriser för varje produkttyp som skulle vara meningsfulla och möjliga att övervaka ordentligt av kommissionen och medlemsstaternas tullmyndigheter vid import. Det stora antalet olika produkttyper, som klassificeras under inte mindre än 10 KN-nummer, ökar dessutom risken för att åtagandena kringgås betydligt. Samtidigt noteras att det för närvarande tillämpas antidumpningsåtgärder på vissa fästdon av rostfritt stål med ursprung i bl.a. Kina (6). Eftersom endast ett litet antal exporterande tillverkare kunde undersökas individuellt går det inte att utesluta att några av de företag som erbjuder ett åtagande även tillverkar och säljer sådana fästdon av rostfritt stål till samma kunder i EU. I dessa fall finns det en ytterligare risk för att åtagandena ska kringgås.

(221)

Slutligen har dem berörda produkten visat starka prisvariationer och lämpar sig därför inte för ett fast prisåtaganden för en längre period. Prisvariationerna beror på de instabila priserna på råmaterial, dvs. valstråd, särskilt under de senaste månaderna. Detta skulle komplicera övervakningen av åtagandena ytterligare.

(222)

Därför ansåg kommissionen att prisåtagandena inte gick att genomföra och inte kunde godtas.

(223)

Antidumpningsåtgärdernas nivå bör vara tillräcklig för att undanröja den skada som gemenskapsindustrin lidit till följd av den dumpade importen utan att överskrida de dumpningsmarginaler som konstaterats. Vid beräkningen av den tull som är nödvändig för att undanröja verkningarna av den skadevållande dumpningen ansågs det att de åtgärder som vidtas bör göra det möjligt för gemenskapsindustrin att uppnå en vinst före skatt på den nivå som rimligen skulle kunna uppnås under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte förekom någon dumpad import. Härvidlag ansågs det att en vinstmarginal på 5 procent är en skälig nivå som gemenskapsindustrin skulle kunna förväntas uppnå, även med hänsyn tagen till den likadana produkten, om det inte förekom någon skadevållande dumpning.

(224)

Den nödvändiga prisökningen fastställdes därefter på grundval av en jämförelse, för varje produkttyp, mellan det vägda genomsnittliga importpris som fastställts för beräkningen av prisunderskridandet och det icke-skadevållande priset för den likadana produkt som gemenskapsindustrin sålde på gemenskapsmarknaden. Det icke-skadevållande priset erhölls genom att gemenskapsindustrins försäljningspris justerades för att återspegla den ovan nämnda vinstmarginalen. De eventuella skillnader som framkom vid jämförelsen uttrycktes sedan i procent av det totala importvärdet cif.

(225)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter påpekade en exportör ett skrivfel i beräkningen av skademarginalen. Det konstaterades att detta fel påverkade skademarginalerna för samtliga exportörer. Samtliga skademarginaler korrigerades i enlighet med detta.

(226)

Den ovannämnda prisjämförelsen resulterade i följande skademarginaler för de exporterande tillverkarna i urvalet:

(227)

För de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som beviljats individuell behandling är de på ovan beskrivna sätt beräknade skademarginalerna följande:

(228)

Som nämns i skäl 110 kan den samarbetsvilja som de exporterande tillverkarna i Kina visat prov på anses som låg. Därför fastställdes skademarginalen för de icke-samarbetsvilliga företagen som ett genomsnitt av det värde som konstaterats utifrån uppgifter från Eurostat och de högsta marginaler som påträffats för produkttyper som sålts i representativ kvantitet av den samarbetsvilliga exporterande tillverkare som har den högsta skademarginalen.

(229)

På denna grundval fastställdes den landsomfattande skademarginalen till 85,0 procent av priset cif vid gemenskapens gräns, före tull.

(230)

Under ärendets gång, särskilt vid det slutliga meddelandet av uppgifter, påstod vissa importörer att de utför en rad steg i Kina, t.ex. emballering i detaljhandelsförpackningar och kvalitetskontroll, vars värde inte borde inkluderas i det cif-pris som tullen ska tillämpas på. Detta förhållande har dock inte påträffats hos någon av de undersökta exporterande tillverkarna, och även om det styrks torde det föreligga enbart hos en liten del av de företag som importerar från Kina. Kommissionen kan dock komma att granska denna fråga närmare.

(231)

Mot denna bakgrund och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen görs bedömningen att en slutgiltig antidumpningstull bör införas på import av vissa fästdon med ursprung i Kina på den nivå som är lägst av dumpnings- och skademarginalen.

(232)

Följande antidumpningstullar bör därför införas:

(233)

De individuella antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den aktuella undersökningen. De avspeglar således den situation som har konstaterats i denna undersökning när det gäller dessa företag. Dessa tullsatser är således (i motsats till den landsomfattande tullsats som är tillämplig på ”övriga företag”) tillämpliga uteslutande på import av produkter som har sitt ursprung i Kina och har tillverkats av dessa företag, dvs. de specifika juridiska enheter som nämns. Importerade produkter som tillverkats av något annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del, inbegripet enheter som är närstående dem som uttryckligen nämns, omfattas inte av denna tullsats utan ska omfattas av den landsomfattande tullsatsen.

(234)

Eventuella ansökningar om tillämpning av en individuell företagsspecifik antidumpningstullsats (t.ex. till följd av att en enhets namn ändrats eller att nya produktions- eller försäljningsenheter inrättats) bör snarast inges till kommissionen tillsammans med alla relevanta upplysningar, särskilt beträffande eventuella ändringar av företagets verksamhet när det gäller den tillverkning och den försäljning på den inhemska marknaden eller på export som hänger samman med en sådan namnändring, en sådan ändring av produktions- eller försäljningsenheterna osv. Förordningen kommer därefter i förekommande fall att ändras i enlighet med sådana ansökningar genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(235)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för rekommendationen att införa slutgiltiga antidumpningstullar. De gavs även möjlighet att inom en viss tid efter denna underrättelse inkomma med synpunkter. Parternas skriftliga synpunkter har beaktats och undersökningsresultaten har där så varit lämpligt ändrats i enlighet med dessa synpunkter.

(236)

För att säkerställa likabehandling mellan eventuella nya exportörer och de samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet (se förteckningen i bilagan till denna förordning) bör den vägda genomsnittliga tull som införs för de sistnämnda företagen även tillämpas på de eventuella nya exportörer som annars skulle ha rätt till en översyn enligt artikel 11.4 i grundförordningen; artikel 11.4 är inte tillämplig i fall där stickprov har använts.

(237)

För att reducera den risk för kringgående som beror på att det är så stor skillnad mellan de olika tullsatserna anser man att det krävs särskilda åtgärder för att säkerställa att antidumpningstullsatserna tillämpas korrekt. Dessa särskilda åtgärder omfattar följande:

(238)

Uppvisande för medlemsstaternas tullmyndigheter av en giltig faktura som ska uppfylla kraven i bilagan till denna förordning. Importvaror som inte åtföljs av en sådan faktura ska omfattas av den övriga antidumpningstull som är tillämplig på alla andra exportörer.

(239)

Om exporten från ett av de företag som beviljats lägre individuella tullsatser skulle öka väsentligt i volym efter vidtagandet av åtgärderna i fråga, måste en sådan volymökning i sig betraktas som en förändring av handelsmönstret på grund av åtgärder enligt artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter, och under förutsättning att villkoren är uppfyllda, kan en undersökning beträffande kringgående inledas. I samband med denna undersökning kan bl.a. behovet av att avskaffa de individuella tullsatserna för att i stället införa en landsomfattande tull komma att undersökas.