4.12.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 295/1

(1)

I Europeiska unionen utgör konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan kallad konventionen) den gemensamma grunden för skyddet av misstänkta eller åtalade personers rättigheter vid straffrättsliga förfaranden, vilka enligt denna resolution inkluderar etapperna före och under rättegången.

(2)

Dessutom utgör konventionen, såsom den tolkats av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, en viktig grundval för medlemsstaters förtroende för varandras straffrättsliga system och för att stärka detta förtroende. Samtidigt finns det utrymme för Europeiska unionen att vidta ytterligare åtgärder för att säkerställa fullt genomförande av och respekt för konventionens normer samt, i förekommande fall, garantera en enhetlig tillämpning av tillämpliga normer och höja befintliga sådana.

(3)

Europeiska unionen har med framgång upprättat ett område med fri rörlighet och vistelse, som medborgarna drar nytta av genom att i ökande omfattning resa, studera och arbeta i andra länder än det där de är bosatta. Emellertid har avskaffandet av de inre gränserna och det ökande utövandet av rättigheterna till fri rörlighet och vistelse som en oundviklig följd lett till att ett ökande antal människor blir föremål för straffrättsliga förfaranden i en annan medlemsstat än den där de är bosatta. I de situationerna blir de misstänkta eller åtalade personernas processuella rättigheter särskilt viktiga för att säkra rätten till en rättvis rättegång.

(4)

Olika åtgärder har vidtagits på EU-nivå för att garantera en hög säkerhetsnivå för medborgarna, men det är också nödvändigt att ta upp de särskilda problem som kan uppstå när en person blir föremål för misstanke eller åtal i straffrättsliga förfaranden.

(5)

Detta kräver särskilda åtgärder när det gäller processuella rättigheter för att säkerställa rättvisan i de straffrättsliga förfarandena. Sådana åtgärder, som kan inbegripa lagstiftning och andra åtgärder, kommer att stärka medborgarnas förtroende för att Europeiska unionen och dess medlemsstater kommer att skydda och garantera deras rättigheter.

(6)

Europeiska rådet i Tammerfors 1999 konstaterade, i samband med genomförandet av principen om ömsesidigt erkännande, att man också bör påbörja arbete med de delar av processrätten för vilka gemensamma miniminormer anses nödvändiga för att underlätta tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande, samtidigt som medlemsstaternas grundläggande rättsprinciper respekteras (slutsats 37).

(7)

I Haagprogrammet från 2004 anges också att det fortsatta förverkligandet av ömsesidigt erkännande som hörnstenen i det rättsliga samarbetet medför att likvärdiga standarder för processuella rättigheter vid straffrättsliga förfaranden måste utarbetas, grundade på studier av den befintliga säkerhetsnivån i medlemsstaterna och med vederbörlig respekt för deras rättstradition (punkt III 3.3.1).

(8)

Ett ömsesidigt erkännande förutsätter att de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna har förtroende för de straffrättsliga systemen i de övriga medlemsstaterna. För att kunna stärka det ömsesidiga förtroendet inom Europeiska unionen är det viktigt att det, förutom konventionen, finns EU-normer för skydd av processuella rättigheter som genomförs korrekt och tillämpas i medlemsstaterna.

(9)

Färska undersökningar visar att det finns ett brett stöd bland experterna för EU-åtgärder om processuella rättigheter genom lagstiftning och andra åtgärder och att det finns ett behov av att stärka det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaternas rättsliga myndigheter (1). Dessa tankar upprepas av Europaparlamentet (2). I sitt meddelande för Stockholmsprogrammet (3) noterar Europeiska kommissionen att stärkande av försvarets rättigheter är avgörande för att bibehålla ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna och allmänhetens förtroende för Europeiska unionen.

(10)

Diskussionerna om processuella rättigheter i samband med Europeiska unionen under de senaste åren har inte lett till några konkreta resultat. En hel del framsteg har dock gjorts på området straffrättsligt samarbete och polissamarbete när det gäller åtgärder som gör det lättare att väcka åtal. Det är nu dags att agera för att förbättra balansen mellan dessa åtgärder och skyddet av den enskildes processuella rättigheter. Insatser bör göras för att stärka processuella garantier och respekten för rättsstatsprincipen vid straffrättsliga förfaranden, oberoende av var medborgarna beslutar att resa, studera, arbeta eller bo inom Europeiska unionen.

(11)

Med tanke på frågornas betydelse och komplexitet verkar det lämpligt att ta itu med dem steg för steg, samtidigt som en övergripande enhetlighet säkerställs. Genom att ta upp framtida åtgärder inom ett område åt gången kan ökad uppmärksamhet ägnas varje enskild åtgärd så att problemen kan identifieras och behandlas på ett sätt som ger mervärde till varje åtgärd.

(12)

Med tanke på att åtgärdskatalogen i bilagan till denna resolution inte är uttömmande bör rådet också överväga möjligheten av att behandla frågan om skyddet av processuella rättigheter utöver dem som förtecknas i katalogen.

(13)

Eventuella nya EU-rättsakter på detta område bör överensstämma med de minimistandarder som anges i konventionen, såsom de tolkas av Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna.

1.

Åtgärder bör vidtas på EU-nivå för att stärka misstänkta eller åtalade personers rättigheter vid straffrättsliga förfaranden. Dessa åtgärder kan omfatta såväl lagstiftning som andra åtgärder.

2.

Som utgångspunkt för framtida åtgärder godkänner rådet Färdplan för att stärka misstänkta eller åtalade personers processuella rättigheter vid straffrättsliga förfaranden (nedan kallad färdplanen) som återfinns i bilagan till denna resolution. Rättigheterna i färdplanen, vilka kan kompletteras med andra rättigheter, anses vara grundläggande processuella rättigheter och åtgärder avseende dessa rättigheter bör prioriteras i detta skede.

3.

Kommissionen uppmanas att lägga fram förslag när det gäller de åtgärder som anges i färdplanen och överväga att lägga fram den grönbok som nämns i punkt F.

4.

Rådet kommer att granska alla förslag som läggs fram i samband med färdplanen och lovar att behandla dem som prioriterade ärenden.

5.

Rådet kommer att fullt ut samarbeta med Europaparlamentet i enlighet med tillämpliga bestämmelser samt kommer vederbörligen att samarbeta med Europarådet.