11.12.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 325/62

(1)

Genom rådets beslut 2007/133/EG (2) och med avvikelse från artikel 167 i direktiv 2006/112/EG fick Konungariket Sverige (nedan kallat Sverige) och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (nedan kallat Förenade kungariket) tillstånd att skjuta upp avdragsrättens inträde i fråga om mervärdesskatt till den tidpunkt skatten betalas till leverantören av varor eller tillhandahållaren av tjänster för sådana beskattningsbara personer som använder en frivillig ordning som innebär att mervärdesskatten på deras leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster i enlighet med artikel 66 b i det direktivet blir utkrävbar när de mottar betalningen för varorna eller tjänsterna (ordningen med redovisning enligt kontantprincipen). För att få omfattas av denna ordning får deras årsomsättning för Sveriges del inte överskrida 3 miljoner svenska kronor och för Förenade kungarikets del 1,35 miljoner brittiska pund.

(2)

I skrivelser som registrerades hos kommissionens generalsekretariat den 3 mars 2009 respektive den 15 januari 2009 ansökte Sverige och Förenade kungariket om tillstånd att förlänga denna särskilda avvikande åtgärd. Förenade kungariket begärde också att taket för årsomsättning enligt denna ordning skulle höjas till 1,5 miljoner brittiska pund.

(3)

I skrivelser av den 9 juli 2009 överlämnade kommissionen, enligt artikel 395.2 i direktiv 2006/112/EG, Sveriges och Förenade kungarikets ansökningar till de övriga medlemsstaterna. I skrivelser av den 13 juli 2009 underrättade kommissionen Sverige och Förenade kungariket om att den hade alla uppgifter den ansåg vara nödvändiga för att behandla ärendet.

(4)

Ordningen med redovisning enligt kontantprincipen utgör en förenklad och frivillig ordning som riktas till småföretag som inte omfattas av skattebefrielse. Enligt denna ordning kan dessa beskattningsbara personer använda en enkel regel grundad på vilka datum de betalar de utgifter som ligger till grund för ingående mervärdesskatt respektive när de får betalt för sina utgående transaktioner, för att fastställa vid vilka tidpunkter de måste utöva rätten att dra av mervärdesskatt och betala skatt till staten. Ordningen utgör således för dessa beskattningsbara personer en förenkling som dessutom kan ge dem en likviditetsfördel.

(5)

Den 28 januari 2009 lade kommissionen fram ett förslag till direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG avseende faktureringsregler och en möjlighet för samtliga medlemsstater att skjuta upp tidpunkten för rätten att dra av mervärdesskatt till den tidpunkt den betalas till leverantören av varor eller tillhandahållaren av tjänster, för sådana beskattningsbara personer vars årsomsättning inte överskrider en viss nivå – som medlemsstaterna får fastställa till högst 2 miljoner EUR – och vilka därigenom omfattas av en frivillig ordning enligt vilken mervärdesskatt på deras utgående transaktioner inte blir utkrävbar förrän de mottagit betalning för dessa transaktioner.

(6)

Den särskilda avvikande åtgärden i fråga påverkar inte Sveriges och Förenade kungarikets inkomster från mervärdesskatt i det sista konsumtionsledet och har inga effekter på unionens egna medel från mervärdesskatt.