19.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 343/1

—

med ursprung i Vitryssland, Folkrepubliken Kina och Ryssland efter ett förfarande enligt artikel 5 i förordning (EG) nr 384/96,

—

med ursprung i Thailand efter en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i samma förordning,

—

med ursprung i Ukraina efter en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 och en interimsöversyn enligt artikel 11.3 i samma förordning,

—

och om avslutande av förfarandena avseende import av samma produkt med ursprung i Bosnien och Hercegovina samt Turkiet.

(1)

Genom förordning (EG) nr 1697/2002 införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa svetsade rör av järn eller olegerat stål med ursprung i bland annat Thailand, Turkiet och Ukraina (nedan kallade gällande åtgärder) (2).

(2)

Ett klagomål ingavs den 20 augusti 2007 av Defence Committee of the Welded Steel Tube Industry of the European Union (nedan kallad Defence Committee) såsom företrädare för tillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 50 %, av den totala gemenskapsproduktionen av vissa svetsade rör av järn eller olegerat stål.

(3)

Klagomålet innehöll tillräckliga bevis för dumpning av produkten i fråga med ursprung i Vitryssland, Bosnien och Hercegovina, Folkrepubliken Kina (nedan kallat Kina) och Ryssland, och därav följande väsentlig skada för att motivera att ett förfarande inleddes, efter samråd med den rådgivande kommittén.

(4)

En begäran om översyn i enlighet med artikel 11.2 och 11.3 i grundförordningen ingavs den 25 juni 2007 av Defence Committee of the Welded Steel Tube Industry of the European Union, klaganden, såsom företrädare för tillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 50 %, av den totala gemenskapsproduktionen av vissa svetsade rör av järn eller olegerat stål.

(5)

Begäran innehöll tillräckliga bevis för att en översyn skulle inledas vid slutet av giltighetstiden för de antidumpningsåtgärder som är tillämpliga för import av den berörda produkten från Thailand, Turkiet och Ukraina samt för att en interimsöversyn skulle inledas av dumpning och skada när det gäller import från Turkiet. Efter samråd med rådgivande kommittén inledde kommissionen översyner i enlighet med artikel 11.2 och 11.3 i grundförordningen.

(6)

När det gäller Turkiet innehöll begäran tillräckliga bevis för att importen av den berörda produkten har legat kvar på en mycket hög nivå både i absoluta tal och uttryckt som marknadsandel. Vidare angavs att importens omfattning och priserna på den importerade berörda produkten från detta land bl.a. har inverkat negativt på gemenskapsindustrins marknadsandel och de priser gemenskapsindustrin kan ta ut, vilket i sin tur har haft en väsentlig negativ inverkan på gemenskapsindustrins sammantagna resultat och ekonomiska situation.

(7)

En begäran om en partiell interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen ingavs den 15 oktober 2007 av Interpipe Group, en exportör från Ukraina. Begäran begränsades i omfattning till att gälla undersökningen av dumpning.

(8)

Den 26 september 2007 tillkännagav kommissionen (nedan kallat tillkännagivande 1) i Europeiska unionens officiella tidning  (3), att ett antidumpningsförfarande skulle inledas enligt artikel 5 i grundförordningen avseende import av vissa svetsade rör av järn eller olegerat stål med ursprung i Vitryssland, Bosnien och Hercegovina, Kina och Ryssland (nedan kallad antidumpningsundersökningen).

(9)

Samma dag tillkännagav kommissionen (nedan kallat tillkännagivande 2) i Europeiska unionens officiella tidning  (4), att, enligt artikel 11.2 och 11.3 i grundförordningen, en översyn vid giltighetstidens slut skulle inledas beträffande import från Thailand, Turkiet och Ukraina (översynen vid giltighetstidens slut) och en interimsöversyn av import från Turkiet skulle inledas beträffande import av vissa svetsade rör av järn eller olegerat stål (nedan kallad interimsöversynen av Turkiet).

(10)

Den 24 januari 2008 publicerade kommissionen i Europeiska unionens officiella tidning  (5) ett tillkännagivande (nedan kallat tillkännagivande 3), enligt artikel 11.3 i grundförordningen, av en interimsöversyn som omfattade dumpning från en exportör av vissa svetsade rör av järn eller olegerat stål med ursprung i Ukraina, Interpipe Group (nedan kallad interimsöversynen av Ukraina).

(11)

Ovannämnda undersökningar har behandlats gemensamt eftersom de är tydligt förbundna med varandra, särskilt när det gäller fastställandet av skada och sannolikheten för återkomst av skada. För att underlätta administrationen har de kombinerats i en enda förordning.

(12)

Kommissionen meddelade officiellt klaganden, de gemenskapstillverkare som nämndes i klagomålet och begäran, alla övriga kända gemenskapstillverkare, importörer, handlare, de kända exporterande tillverkarna i Vitryssland, Bosnien och Hercegovina, Kina, Ryssland, Thailand, Turkiet och Ukraina, samt myndigheterna i de berörda länderna.

(13)

De berörda parterna fick tillfälle att yttra sig skriftligt och att begära att bli hörda inom de tidsfrister som angavs i tillkännagivandena. Ett antal exporterande tillverkare och gemenskapstillverkare som företräddes av klaganden utnyttjade denna möjlighet och framförde synpunkter för beaktande under undersökningen.

(14)

Mot bakgrund av det stora antalet exporterande tillverkare i vissa exportländer, gemenskapstillverkare och -importörer som berördes av undersökningarna tillämpades ett stickprovsförfarande där så var lämpligt i antidumpningsförfarandet, översynen vid giltighetstidens utgång och interimsöversynen beträffande Turkiet, såsom nämns i skälen 8 och 9 ovan, i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(15)

För att möjliggöra för kommissionen att besluta om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall kunna göra ett urval, ombads alla exporterande tillverkare och företrädare för dem, gemenskapstillverkare och -importörer att ge sig till känna och att, i enlighet med tillkännagivandena om inledande, lämna uppgifter.

(16)

Femton berörda parter, varav 13 klagande och två stödjande tillverkare, besvarade stickprovsformuläret. Ytterligare två företag samarbetade genom att fylla i ett minifrågeformulär. Deltagandet var omkring 95 % av gemenskapstillverkningen.

(17)

Ett urval gjordes i enlighet med artikel 17 i grundförordningen, efter samråd med klaganden, på grundval av den största representativa försäljningsvolymen. Därigenom valdes ett stickprov ut bestående av nio företag. Företagen i stickprovet svarade för 67 % av den totala gemenskapstillverkningen under undersökningsperioden.

(18)

Omkring 140 importörer kontaktades på grundval av den information som kommissionen hade tillgång till. Av dessa 140 förklarade 16 att de inte importerade svetsade rör från de berörda länderna och tre företag svarade att de inte längre var verksamma på marknaden för den berörda produkten. Tretton oberoende importörer besvarade frågeformuläret, men endast två lämnade ett fullständigt svar. De oberoende importörer som samarbetade svarade för mindre än 5 % av den totala berörda importen – ett mycket lågt deltagande.

(19)

Såsom nämndes i tillkännagivandena om inledande planerades ett stickprovsförfarande för exportörer/tillverkare i Kina, Ryssland, Turkiet, Ukraina och Thailand. Detaljerade upplysningar om stickprovsinsamlingen för varje land återfinns i analysen av varje land nedan.

(20)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för att fastställa dumpning, vållad skada och gemenskapsintresse. Den information som överlämnades av följande företag kontrollerades på plats.

(21)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 juli 2006 till och med den 30 juni 2007 (nedan kallad undersökningsperioden eller i tabeller UP). Undersökningen av skadeindikatorernas utveckling omfattade perioden från och med den 1 januari 2004 till och med undersökningsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden). Samma undersökningsperiod användes också för interimsöversynen av Turkiet och för översynen vid giltighetstidens slut, som också omfattades av samma skadeundersökningsperiod.

(22)

Undersökningsperioden för interimsöversynen av Ukraina omfattade hela kalenderåret 2007 (nedan kallad undersökningsperioden för Interpipe).

(23)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att rekommendera

(24)

I enlighet med bestämmelserna i grundförordningen beviljades parterna en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter efter meddelandet av resultatet.

(25)

Parternas muntliga och skriftliga synpunkter beaktades och i motiverade fall ändrades de slutgiltiga undersökningsresultaten i enlighet med detta.

(26)

Den berörda produkten är svetsade rör av järn eller olegerat stå, med runt tvärsnitt och en ytterdiameter som inte överstiger 168,3 mm, med undantag för linjerör som används i olje- och gasledningar, ledningar som används för olje- eller gasborrning, precisionsrör och rör med röranslutningar lämpliga för ledning av gaser eller vätskor som används i civil luftfart, med ursprung i Vitryssland, Bosnien och Hercegovina, Kina, Ryssland, Thailand, Turkiet och Ukraina. Den klassificeras vanligtvis enligt KN-nummer ex73063041, ex73063049, ex73063072 och ex73063077.

(27)

Svetsade rör har många olika användningsområden, bl.a. för ledning av vatten, ånga, naturgas, luft och andra vätskor och gaser i rör-, värme- och ventilationssystem, lufkonditioneringsanläggningar, automatiska sprinklersystem och andra liknande användningsområden. Tämligen ofta används de även för byggnads- och anläggningsarbeten, bärighetssyften, till rörstängsel, för skyddsändamål och byggnadsställningar.

(28)

Den främsta råvaran för den berörda produkten är varmvalsade ringar eller rullar vilka formas till rör. De svetsade rören kan därefter behandlas ytterligare genom beläggning eller galvanisering. Dessa ytterligare behandlingar är avsedda att höja produktens kvalitet. De levereras vanligtvis med släta kanter men kan också ha avfasade eller gängade kanter, med eller utan kopplingar. Denna produkt tillverkas i många olika storlekar och enligt skilda nationella standarder och klassificeringar. Den är i omfattande utsträckning utbytbar beroende på dess slutanvändning och därför finns det en betydande grad av överlappning och konkurrens mellan de olika typerna av den berörda produkten. Kommissionen drar därför slutsatsen, såsom gjorts vid tidigare undersökningar som omfattade samma produkt, att alla typer av den berörda produkten bör anses utgöra en och samma produkt inom ramen för denna undersökning.

(29)

Den berörda produkten i översynen vid giltighetstidens slut, interimsöversynen av Turkiet och interimsöversynen av Ukraina är densamma som omfattas av den ursprungliga och tidigare undersökningen som nämns i skäl 1.

(30)

Den produkt som tillverkas i Vitryssland, Bosnien och Hercegovina, Kina, Ryssland, Thailand, Turkiet och Ukraina och exporteras till gemenskapen är i alla avseenden likadan som den produkt som säljs på dessa länders hemmamarknader, och som den produkt som framställs av tillverkare i gemenskapen och säljs på gemenskapens marknad. Samma gäller för den produkt som tillverkas och säljs på export till gemenskapen jämfört med den produkt som tillverkas och säljs i Förenta staterna, dvs. det land som användes som jämförbart tredjeland med marknadsekonomi för Kina och Vitryssland. Alla dessa produkter ansågs därför vara likadana produkter enligt artikel 1.4 i grundförordningen.

(31)

Den allmänna metod som anges nedan har tillämpats på alla exporterande aktörer där så är lämpligt. Undersökningsresultaten rörande dumpning för de berörda länderna beskriver följaktligen endast de särskilda aspekterna för ett visst exporterande land.

(32)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först för var och en av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna huruvida dennes inhemska försäljning av svetsade rör var representativ, dvs. om den totala volymen av denna försäljning motsvarade minst 5 % av dess sammanlagda exportförsäljning till gemenskapen.

(33)

Kommissionen fastställde därefter de typer av rör som såldes på hemmamarknaden som var identiska eller direkt jämförbara med de typer som såldes på export till gemenskapen. När det gäller jämförelsen per produkttyp betraktade kommissionen såsom direkt jämförbara produkttyper sådana produkttyper som såldes både på hemmamarknaden och på export och som hade liknande ursprung, storlek (yttre diameter), väggtjocklek, beläggning och kanter.

(34)

För varje typ som de exporterande tillverkarna sålde på sina hemmamarknader, och som konstaterades vara direkt jämförbar med den typ som exporterades till gemenskapen, fastställdes huruvida försäljningen på hemmamarknaden var tillräckligt representativ enligt artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en viss typ av svetsade rör ansågs vara tillräckligt representativ om den sammanlagda försäljningsvolymen på hemmamarknaden av denna typ under undersökningsperioden motsvarade minst 5 % av den sammanlagda försäljningsvolymen av den jämförbara typen av rör som exporterades till gemenskapen.

(35)

Dessutom undersöktes huruvida den inhemska försäljningen av varje typ av svetsade rör kunde anses ha ägt rum vid normal handel, i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen. I detta syfte fastställdes, för varje exporterande tillverkare i det berörda landet, den andel av försäljningen på hemmamarknaden till oberoende kunder av varje exporterad typ av den berörda produkten som varit lönsam under undersökningsperioden.

(36)

För de produkttyper där det inte förekom någon försäljning på hemmamarknaden i normal handel, undersöktes huruvida normalvärdet kunde fastställas på grundval av andra tillverkares inhemska priser i enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen. Om inga tillförlitliga inhemska priser från andra tillverkare fanns att tillgå användes konstruerat normalvärde, i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen.

(37)

Om normalvärdet konstruerades i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen, grundades försäljnings- och administrationskostnaderna, andra allmänna kostnader samt vinsten på aktuella uppgifter som hänför sig till tillverkning och försäljning vid normal handel med den likadana produkten, av den exporterande tillverkaren i fråga, i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(38)

I samtliga fall där den berörda produkten exporterades till oberoende kunder i gemenskapen fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, dvs. på grundval av det exportpris som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(39)

Om exportförsäljningen ägde rum via en närstående importör, och det inte bedömdes vara tillförlitligt, konstruerades exportpriset, i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen, på grundval av det pris till vilket de importerade produkterna första gången såldes vidare till en oberoende köpare, efter justering för de kostnader som uppstått mellan importen och återförsäljningen samt en rimlig marginal för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. Härvidlag användes den närstående importörens egna försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader. Vinstmarginalen fastställdes på grundval av tillgängliga uppgifter från samarbetsvilliga, icke närstående importörer.

(40)

I de fall då det inte fanns något exportpris och följaktligen ingen återförsäljning av importerade produkter, konstruerades exportpriset i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen på någon annan skälig grund.

(41)

Normalvärdet och exportpriset för jämförbara produkttyper jämfördes på nivån fritt fabrik. För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis tog man i form av justeringar hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Lämpliga justeringar beviljades i samtliga fall där dessa konstaterades vara skäliga, korrekta och styrkta med kontrollerad bevisning.

(42)

I allmänhet, och i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen fastställdes dumpningsmarginalen för varje exporterande tillverkare på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset per produkttyp.

(43)

För grupper med flera närstående företag fastställdes en gemensam dumpningsmarginal som tillämpades för alla företag i gruppen, i enlighet med kommissionens praxis för att motverka eventuellt kringgående av åtgärderna.

(44)

För icke samarbetsvilliga företag fastställdes i enlighet med artikel 18 i grundförordningen en övrig dumpningsmarginal på grundval av tillgängliga uppgifter.

(45)

För att fastställa den övriga dumpningsmarginalen fastställdes först hur omfattande samarbetsviljan var. Samarbetsviljan ansågs vara hög om de samarbetande exporterande tillverkarnas exportvolym låg nära Eurostats uppgifter för det berörda landet och det inte fanns någon anledning att anta att någon exporterande tillverkare avstod från att samarbeta. För att säkra att eventuella åtgärder skulle bli verkningsfulla fastställdes i sådana fall dumpningsmarginalen för övriga företag till den högsta dumpningsmarginal som konstaterats för ett samarbetsvilligt företag.

(46)

I de fall där samarbetsviljan var låg fastställdes i allmänhet dumpningsmarginalen för övriga företag till den högsta dumpningsmarginal som konstaterats för en representativ modell för någon annan samarbetande tillverkare. Detta tillvägagångssätt ansågs nödvändigt också för att undvika att belöna bristande samarbetsvilja.

(47)

Importen från Bosnien och Hercegovina uppgick till 33 kiloton (kt) under undersökningsperioden och en marknadsandel på ca 2,5 %. Den största exporterande tillverkaren svarade för mer än 90 % av den totala tillverkningen i Bosnien och Hercegovina (avsedd för den inhemska marknaden och export). Denne samarbetade i samband med undersökningen och besvarade frågeformuläret.

(48)

Den totala volymen inhemsk försäljning av den likadana produkten var representativ, enligt definitionen i skäl 32. I enlighet med den allmänna metod som beskrivs ovan baserades normalvärdet på det pris som faktiskt betalats eller skulle ha betalats vid normal handel av oberoende kunder i Bosnien och Hercegovina, eller, där så var motiverat, konstruerades det.

(49)

I samtliga fall såldes den berörda produkten till oberoende kunder i gemenskapen. Exportpriset baserades således på de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas av kunder i gemenskapen, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(50)

Exportören ifrågasatte de transportkostnader som uppgavs av klaganden. Exportören kunde faktiskt bevisa lägre sådana kostnader vid undersökningen på plats.

(51)

Normalvärdet och exportpriset jämfördes på nivån fritt fabrik. För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis gjordes justeringar för att beakta olikheter som påverkade prisernas jämförbarhet i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Efter meddelandet av uppgifter ifrågasatte en part de påstådda justeringar som kommissionen gjort för fysiska egenskaper. Justeringarna för fysiska egenskaper var dock varken befogade eller faktiskt tillämpade när dumpningsmarginalen för den enda exporterande tillverkaren i Bosnien och Hercegovina beräknades.

(52)

En jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset på grundval av vägda genomsnittliga värden visade en dumpningsmarginal på 0,7 %.

(53)

Eftersom dumpningsmarginalen ligger under miniminivån, dvs. under 2 %, bör, enligt artikel 9.3 i grundförordningen, förfarandet mot Bosnien och Hercegovina avslutas utan att åtgärder införs. En analys av importen från detta land, dess art och påverkan återfinns i avsnittet om undersökning av skada under ”Övriga faktorer”.

(54)

Enligt Eurostats uppgifter (alla KN-nummer) har kinesisk import ökat kraftigt under de senaste åren, från 22 kt år 2004 till 111 kt år 2006 (180 kt under undersökningsperioden). Kina är således den överlägset största importören på gemenskapsmarknaden, med en marknadsandel som ökade från 1,8 % år 2004 till mer än 13,8 % under undersökningsperioden. De samarbetsvilliga tillverkarna har uppgett ännu högre exportvolymer på 233 kt. Sex företag i stickprovet uppgav 219 kt. En första konsekvens av denna bristande överensstämmelse är att genomslaget på marknaden och andelen kinesisk export till och med är mer betydande än man först trott.

(55)

Denna bristande överensstämmelse när det gäller kvantiteter mellan Eurostats uppgifter och uppgifterna från de samarbetande tillverkarna skulle också kunna motsvaras av en felaktig tulldeklaration av den berörda produkten. Detta sammanfaller med uppgifter från gemenskapsindustrin, vilka tyder på att den berörda produkten deklareras felaktigt. Undersökningen i dess helhet visade att aktörerna själva kan sälja olika typer av rör (vissa hör till den berörda produkten och andra inte) på en och samma faktura. Det är därför inte uteslutet att, beroende på hur tydligt dessa skillnader finns specificerade på fakturan, detta skulle kunna användas för att deklarera den berörda produkten felaktigt, med andra nummer än de som hör till den berörda produkten.

(56)

I enlighet med artikel 2.7 b i grundförordningen ska normalvärdet vid antidumpningsundersökningar beträffande import med ursprung i Kina fastställas i enlighet med punkterna 1–6 i denna artikel när det gäller tillverkare som konstaterats uppfylla de kriterier som anges i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(57)

Dessa kriterier är i korthet följande:

(58)

Sedan denna undersökning inletts valde man ut ett stickprov av sex kinesiska tillverkare/grupper (nedan kallade enheter), varav alla begärde marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 b i grundförordningen och fyllde i ansökningsblanketten för marknadsekonomisk status inom den angivna tidsfristen. I enlighet med deras ansökan kontrollerades de på plats. Kommissionens praxis är att konsekvent undersöka huruvida en grupp närstående företag i sin helhet uppfyller villkoren för marknadsekonomisk status. När ett dotterbolag eller ett annat företag som står nära sökanden tillverkar, exporterar eller handlar med den berörda produkten uppmanas företaget därför att fylla i en separat ansökningsblankett för marknadsekonomisk status.

(59)

Efter kontroller på plats hos de sex företagen i stickprovet beslutades att alla deras ansökningar om marknadsekonomisk status skulle avslås, eftersom ingen av enheterna uppfyllde kriterierna 1, 2 och 3 (se analys nedan). Undersökningen visade att alla enheter uppfyllde kriterierna 4 och 5. Detta innebär att lagstiftning om konkurser och ägandeförhållande garanterar stabilitet och rättssäkerhet och att valutaomräkning sker till marknadskurser.

(60)

I många fall var företagens dokumentation inte tillförlitlig. Vissa företag uppvisade olika versioner av samma dokument (justerade tillstånd, två olika uppsättningar av bolagsordningen med olika aktieägare, ej undertecknade bolagsordningar). De lokala myndigheterna accepterade detta och utfärdade till och med motsvarande tillstånd och dokument utan bestyrkande. Sådana otillförlitliga dokument gjorde företagens rättsliga status osäker och tydde på att det statliga inflytandet fortfarande kvarstod.

(61)

I vissa andra fall förelåg tvetydigheter i fråga om verksamhetstillstånd. I ett fall uppvisades ett tillstånd där varken startdatum eller slutdatum angavs. I ett senare skede uppvisades en version som innehöll endast ett slutdatum. Detta medför att man generellt sett tvivlar på att de dokument som visas upp är tillförlitliga.

(62)

Efter tillkännagivandet av kommissionens undersökningsresultat framhöll företagen vanligtvis att de var privatägda. Tvärtemot vad som sades i deras ansökningar kunde dock statligt inflytande påvisas där statligt ägande saknades helt eller delvis. Såsom framgår ovan ledde även andra omständigheter till slutsatsen att det, på det hela taget, förelåg ett betydande statligt inflytande.

(63)

De synpunkter som framfördes föranledde ingen ändring av kommissionens undersökningsresultat. Slutsatsen blev att företagen var föremål för ett betydande statligt inflytande.

(64)

Ett antal oegentligheter upptäcktes avseende redovisningsrutinerna hos de undersökta företagen. Det upptäcktes att bokföringen var inkonsekvent.

(65)

Vissa oegentligheter konstaterades exempelvis avseende företagens ökning av aktiekapital (ökningen av kapitalet återspeglade inte någon faktiskt investering). I vissa fall fanns värdet av företagets egna kapital inte i form av kontanter eller in natura. I vissa andra fall hade osäkra fordringar inte bokförts enligt internationell redovisningsstandard. Vissa företags årsredovisningar återspeglade inte aktiekapitalet såsom det uppgavs i företagshandlingar som bolagsordning eller tillstånd. Oegentligheter upptäcktes i fråga om avskrivningar (vissa företag upphörde med avskrivningen av vissa tillgångar) eller rätt till markanvändning, som inte bokfördes ordentligt.

(66)

Vissa enheter hävdade att oegentligheterna i bokföringen inte borde ha påverkat beslutet om marknadsekonomisk status i så hög utsträckning. Enligt dem var oegentligheterna i bokföringen, även om de var många, inte i sig tillräckliga för att man skulle kunna dra slutsatsen att kriterium 2 inte uppfylldes. Även om kriterium 2 skulle kunna anses vara uppfyllt om oegentligheterna i bokföringen kunde ses som mindre, enligt ovan, så var oegentligheterna i detta specifika fall ändå avsevärda.

(67)

Det framhölls också i vissa fall att räkenskaperna reviderats av externa och följaktligen oberoende revisorer. Revisorerna påtalade dock inte några av de problem som upptäcktes under undersökningen och följde följaktligen inte internationell redovisningsstandard. Därmed kunde de berörda enheterna inte bevisa att de hade en enda uppsättning av grundläggande räkenskaper som var föremål en självständig revision i enlighet med internationell redovisningsstandard.

(68)

Det fanns också oegentligheter i fråga om markanvändningsavtal. I många fall kunde inget bevis för betalning för markanvändning uppvisas vilket visar att dessa enheter är föremål för betydande statligt inflytande, eftersom marken är statligt ägd. Vissa enheter kunde inte uppvisa tillförlitliga bevis på förvärv och överföring av aktier. I vissa fall var det uppenbart att uppskrivningen av värdet på tillgångar var godtycklig. Oegentligheterna i privatiseringsprocessen gav anledning till tvivel på alla efterföljande överföringar av aktier och föreföll vara en källa till lokala myndigheters makt över vissa företags verksamhet.

(69)

Följaktligen påverkar oegentligheterna i privatiseringsprocessen fortfarande företagens situation och verksamhet, eftersom produktionskostnaderna och värdet på tillgångarna är föremål för omfattande snedvridning till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet.

(70)

Samråd hölls med rådgivande kommittén och de direkt berörda parterna informerades därefter. Gemenskapsindustrin fick tillfälle att inkomma med synpunkter, men inga synpunkter togs emot rörande fastställandet av marknadsekonomisk status.

(71)

Kommissionen mottog synpunkter från dem som ansökt om marknadsekonomisk status. Dessa synpunkter har bemötts där så är motiverat, antingen i analysen ovan eller i ett enskilt svar till den berörda exportören. Ingen av de synpunkter som mottogs föranledde emellertid någon ändring av utslaget när det gällde marknadsekonomisk status.

(72)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen ska en landsomfattande tull fastställas för de länder som omfattas av artikeln, utom i de fall där företagen kan visa att de uppfyller alla kriterier för individuell behandling i artikel 9.5 i samma förordning.

(73)

Arten av statligt inflytande som fastställts för alla företag berör hela deras verksamhet. Det kan därför inte uteslutas att ett sådant inflytande skulle påverka fastställandet av exportpriser och kvantiteter liksom fastställandet av försäljningsvillkor och andra sammanhängande aspekter som rör exportverksamheten.

(74)

På samma sätt erinras om att de sex undersökta enheterna stod för nästan all export till gemenskapen. Mot bakgrund av denna koncentration, det relativt låga antalet marknadsaktörer och den betydande nivån av statligt inflytande som fastställts för alla de undersökta enheterna, kan det inte uteslutas att statligt inflytande används för att kringgå åtgärder, om individuella exportörer får olika tullsatser.

(75)

Följaktligen kunde företagen inte bevisa att de uppfyllde kriterierna b och e enligt artikel 9.5 i grundförordningen.

(76)

I enlighet med artikel 2.7 i grundförordningen fastställdes normalvärdet för företag som inte kunde beviljas marknadsekonomisk status på grundval av priser eller konstruerat värde i ett jämförbart land.

(77)

I tillkännagivande 1 framförde kommissionen sin avsikt att använda Förenta staterna som ett lämpligt jämförbart land för att fastställa normalvärdet för Kina och Vitryssland, och berörda parter ombads lämna synpunkter. En berörd part hade invändningar mot förslaget och framförde att Turkiet skulle vara ett lämpligare val med hänvisning till att ett tredjeland med marknadsekonomi som är föremål för samma undersökning ska användas där så är lämpligt, enligt artikel 2.7 i grundförordningen. Dessutom konstaterades att Turkiet användes som jämförbart land för Ukraina i den ursprungliga undersökningen.

(78)

Gemenskapsinstitutionerna vidhöll dock sin uppfattning att Förenta staterna var ett lämpligare val av jämförbart land för den aktuella undersökningen, med tanke på de argument som anförs nedan.

(79)

För det första höll gemenskapsinstitutionerna i princip med om att det i en översyn vore logiskt att använda samma jämförbara land som i den ursprungliga undersökningen (även om det också i en översyn kan finnas godtagbara anledningar till en förändring). När det gäller Kina och Vitryssland bygger dock denna förordning inte på en översyn, utan på en ny undersökning. Sådana överväganden är inte tillämpliga i det fallet. Som förklaras på andra ställen i den här förordningen och i enlighet med rapporten från WTO:s överprövningsorgan Beef and rice (Mexico), (7) ansågs dessutom de turkiska företag som hade en nolltullsats i den ursprungliga undersökningen inte omfattas av det aktuella förfarandet. Institutionerna har därför inte en fullständig bild av normalvärdet på den turkiska marknaden. Dessutom verkar det förekomma viss snedvridning på den turkiska marknaden. Marknadsandelen för import i Turkiet var mycket låg, 3,3 %, medan marknadspenetrationen för import till Förenta staterna låg på 39 %. En sådan låg markandsandel när det gäller import kan peka på vissa hinder för internationell konkurrens på den turkiska marknaden, trots att det finns ungefär 15 kända tillverkare i Turkiet.

(80)

Förenta staterna är å andra sidan en stor marknad för svetsade rör i allmänhet och för den berörda produkten, i samma storleksordning som gemenskapen. Konkurrensen förefaller vara betydande. Det verkar finnas fler än 15 inhemska tillverkare som konkurrerar, vilket får betraktas som en omfattande inhemsk försäljning i jämförelse med Kinas export till gemenskapen.

(81)

Dessutom är importen till Förenta staterna från tredjeländer omfattande, trots de befintliga antidumpningsåtgärderna under undersökningsperioden på import från flera länder (Taiwan, Mexiko, Turkiet, Thailand, Brasilien, Indien och Korea). Under undersökningsperioden beräknades importen stå för mer än en tredjedel av den amerikanska förbrukningen, och omkring tre fjärdedelar av importvolymen kom från länder vars import var varken tullbelagd eller föremål för antidumpningstullar. Undersökningsperioden sammanfaller i själva verket med en period då amerikanska myndigheter utredde kinesisk export för påstådd skadevållande dumpning vilket i januari 2008 ledde till att åtgärder vidtogs (senare ändrade i april 2008, mellan 69,2 % och 85,55 %) (8). Dessa åtgärder har således inte märkbart påverkat den tidigare nämnda analysen, utan framhäver snarare prisnivåerna i Förenta staterna under undersökningsperioden som återhållna eller konstlat låga beroende på den prisdumpade importen från Kina.

(82)

Dessutom är tillverkningsprocessen och tillgången till råvaror jämförbar i Förenta staterna och Kina, och Kina förefaller inte ha några märkbara naturliga fördelar i tillverkningen och försäljningen av den berörda produkten.

(83)

När man jämfört Turkiet och Förenta staterna mot bakgrund av detta, har man kommit fram till att Förenta staterna är ett lämpligt jämförbart land för Kina och Vitryssland.

(84)

Frågeformulär skickades till alla kända tillverkare i Förenta staterna. Kommissionen fick svar från en betydande tillverkare. Dennes tillverkning och inhemska försäljning var båda representativa för fastställande av normalvärdet.

(85)

Sedan Förenta staterna valts ut som jämförbart land fastställdes normalvärdet, i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen, på grundval av uppgifter från den samarbetsvilliga tillverkaren i det jämförbara landet, dvs. på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas, i enlighet med den metod som anges i skälen 32–37 ovan.

(86)

Tillverkarens inhemska försäljning av den likadana produkten befanns vara representativ jämfört med den berörda produkten som exporterades till gemenskapen av de exporterande tillverkarna i Kina. Vidare ansågs landets inhemska försäljning äga rum vid normal handel.

(87)

I de fall exportförsäljning till gemenskapen skedde direkt till oberoende kunder fastställdes exportpriserna på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(88)

I de fall exportförsäljning till gemenskapen skedde genom icke närstående handelsföretag fastställdes exportpriserna på grundval av priserna för produkten när denna såldes på export till handelsföretagen, dvs. till en icke närstående köpare, av de berörda tillverkarna i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(89)

Normalvärdet och exportpriserna jämfördes på nivån fritt fabrik. För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvist tog man i form av justeringar hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Lämpliga justeringar rörande transporter och försäkringar, krediter, provisions- och bankavgifter beviljades där det ansågs befogat. Justeringar gjordes även för fysiska olikheter där så var nödvändigt.

(90)

För att beräkna den landsomfattande dumpningsmarginalen för alla exportörer i Kina fastställde kommissionen först hur omfattande samarbetsviljan var. En jämförelse gjordes mellan den totala importen av den berörda produkten med ursprung i Kina beräknad på grundval av Eurostats uppgifter och den exportvolym som uppgavs i de besvarade frågeformulären från de kinesiska exportörerna. Som nämns i skäl 54 förelåg en bristande överensstämmelse mellan Eurostats uppgifter om exporterad kvantitet och den kvantitet de exporterande tillverkarna uppgav i sina svar (180 kt respektive 216 kt). På denna grund fastslogs att graden av samarbetsvilja var mycket hög.

(91)

Dumpningsmarginalen beräknades därefter på följande sätt. Exportpriset beräknades på grundval av de detaljerade upplysningar som de samarbetande exportörerna gav i de besvarade frågeformulären, med undantag för en enhet vars svar inte var fullständigt vilket omöjliggjorde en jämförelse av produkternas fysiska egenskaper. Exportpriset jämfördes med det normalvärde som fastställts för det jämförbara landet.

(92)

Den landsomfattande dumpningsmarginalen fastställdes till 130,8 % av priset cif vid gemenskapens gräns.

(93)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen anses Vitryssland inte vara ett land med marknadsekonomi. Därför fastställdes normalvärdet för vitrysk export till gemenskapen på grundval av uppgifter som erhållits från en tillverkare i ett tredjeland med marknadsekonomi.

(94)

Under undersökningsperioden uppgick importen från Vitryssland till totalt omkring 29 kt, således en marknadsandel på omkring 2,3 %. Den enda kända vitryska tillverkaren samarbetade och sände in ett besvarat frågeformulär. Denne arbetar inom ramen för ett förädlingsavtal med två importörer i Tyskland och Schweiz. Endast den EU-baserade importören samarbetade i undersökningen.

(95)

Enligt förädlingsavtalet förser den tyska importören, som är oberoende av den vitryska tillverkaren, denne med råvaror och står för alla utgifter för importen av råvaror till Vitryssland (transport-, hanterings- och försäkringskostnader). Därefter betalar den tyska importören en avgift och står för utgifterna för transport, hantering och försäkringar från Vitryssland till EU. Under hela tillverkningsprocessen är den tyska importören ägare till den berörda produkten som exporteras från Vitryssland. Eftersom det inte finns något faktiskt exportpris enligt avgiftsavtalet måste ett sådant konstrueras.

(96)

En jämförelse gjordes mellan den totala importen av den berörda produkten med ursprung i Vitryssland beräknad på grundval av Eurostats uppgifter (med KN-nummer ex73063041, ex73063049, ex73063072 och ex73063077) och den exportvolym som uppgavs i det besvarade frågeformuläret från den samarbetande tillverkaren och den förut nämnda tyska aktören. På denna grundval fastställdes att samarbetsviljan var låg – 30 % av Vitrysslands totala export till gemenskapen.

(97)

Ingen begäran om individuell behandling enligt artikel 9.5 i grundförordningen framställdes.

(98)

Normalvärdet fastställdes på grundval av priserna eller konstruerade värden i ett jämförbart land, i enlighet med artikel 2.7 i grundförordningen.

(99)

Som nämndes ovan i avsnittet om Kina angavs i tillkännagivande 1 Förenta staterna som ett lämpligt jämförbart land för att fastställa normalvärdet för både Vitryssland och Kina. De huvudsakliga motiven för att välja Förenta staterna, som nämns ovan i analysen rörande Kina, gäller även för Vitryssland. Två parter motsatte sig valet av Förenta staterna som jämförbart land och föreslog i stället Turkiet. De huvudsakliga motiven för kommissionens val av Förenta staterna framför Turkiet har utvecklats i skälen 76–84 ovan.

(100)

Den metod som framgår av skälen 32–37 har följaktligen tillämpats för att fastställa normalvärdet.

(101)

Uppgifterna från den tyska importören gällde bara en del av de produkter från Vitryssland som exporterades till gemenskapen. Inga uppgifter lämnades för den övriga, mycket omfattande delen av denna import. Därför blev man tvungen att, för den övriga delen, använda de bästa tillgängliga uppgifterna enligt artikel 18 i grundförordningen.

(102)

Två huvudkällor för information analyserades. Eurostats uppgifter ansågs inte vara tillräckliga. För det första innehöll de transaktioner med den tyska aktören där det saknades exportpris. För det andra innehöll de också transaktioner med det schweiziska företag som inte samarbetade. Det bör också betonas att det ukrainska företag som är föremål för interimsöversynen av Ukraina, enligt vad vissa parter hävdar och enligt webbplatsen för Interpipe-gruppen, står nära både det schweiziska företaget och det vitryska företaget. Eftersom det schweiziska företaget inte samarbetade, kunde inga exportpriser fastställas för de transaktioner som företaget gjort.

(103)

Å andra sidan fanns detaljerade uppgifter tillgängliga för varje produkttyp och transaktioner som berörde den tidigare nämnda tyska aktören, inklusive dennes omkostnader. Därmed kunde den undersökande myndigheten fastställa exportpriset produkttyp för produkttyp, som redovisas nedan. Detta ansågs därför vara den bästa information som kommissionen hade tillgång till.

(104)

Exportpriset konstruerades på grundval av priset på den berörda produkten som såldes till den samarbetande tyska importörens första oberoende kund. I detta specifika fall var man, på grund av förädlingsavtalet, tvungen att göra vissa justeringar för att fastställa ett tillförlitligt exportpris, vid gemenskapens gräns. Justeringar gjordes följaktligen för alla kostnader som uppstod mellan gemenskapsgränsen och den tyska importörens första oberoende kund. Däri ingick försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst för den tyska importören liksom transporter, försäkringar och tullavgifter inom gemenskapen.

(105)

Normalvärdet och exportpriserna jämfördes på nivån fritt fabrik. För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis tog man i form av justeringar hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Lämpliga justeringar rörande fysiska egenskaper, transporter, försäkringskostnader och tullavgifter beviljades där de konstaterades vara motiverade, korrekta och styrkta med kontrollerad bevisning.

(106)

På denna grundval fastställdes dumpningsmarginalen för hela landet till 92,4 % av priset cif vid gemenskapens gräns.

(107)

Den ryska importvolymen uppgick till omkring 36 kt, vilket motsvarade en marknadsandel på 3,3 % under undersökningsperioden.

(108)

På grund av det synbart stora antalet exporterande tillverkare gjordes till att börja med ett urval. Fyra grupper informerades om att de skulle besvara kommissionens frågeformulär, men endast två svar inkom, och det var därför inte längre nödvändigt att göra något urval.

(109)

Den inhemska försäljningen av den berörda produkten för båda de exporterande tillverkarna var representativ enligt skäl 32. I enlighet med den metod som beskrivs i skäl 33 och följande grundades normalvärdet på det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas i normal handel med oberoende kunder i Ryssland.

(110)

När det gäller tillverkningskostnader, särskilt energikostnader, undersöktes för gas om de gaspriser som de exporterande tillverkarna betalade på ett rimligt sätt återspeglade de kostnader som var förenade med tillverkningen och distribueringen av gas.

(111)

Man fann att det inhemska gaspris som de exporterande tillverkarna betalade var närmare en fjärdedel av exportpriset för naturgas från Ryssland. I detta avseende tyder alla tillgängliga uppgifter på att det inhemska gaspriset i Ryssland är reglerat, långt under de marknadspriser som betalas på den oreglerade marknaden för naturgas. Eftersom gaskostnaderna inte på ett rimligt sätt återspeglades i de exporterande tillverkarnas bokföring enligt artikel 2.5 i grundförordningen var det nödvändigt att justera dem i enlighet med detta. I brist på tillräckligt representativa, icke snedvridna gaspriser på den ryska hemmamarknaden ansågs det vara lämpligt att basera justeringen, i enlighet med artikel 2.5, på uppgifter från andra representativa marknader. Det justerade priset baserades på det genomsnittliga priset på rysk gas som säljs på export vid den tysk-tjeckiska gränsen (Waidhaus), med justeringar för lokala distributionskostnader. Waidhaus är den viktigaste leveranspunkten för rysk försäljning av gas till EU, som både är den största marknaden för rysk gas och har priser som på ett rimligt sätt återspeglar kostnaderna. Därför kan denna marknad anses vara en representativ marknad i den mening som avses i artikel 2.5 i grundförordningen.

(112)

För de produkttyper vars värde var konstruerat enligt beskrivningen ovan gjordes konstruktionen på grundval av tillverkningskostnaderna för de exporterade produkttyperna efter justeringen för gaskostnaden.

(113)

I de fall där exporten till gemenskapen skedde via en närstående importör i gemenskapen fastställdes ett konstruerat exportpris i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. I de fall där export skedde till oberoende kunder i gemenskapen via en närstående handlare i Ryssland, baserades exportpriset på de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas av oberoende kunder i gemenskapen.

(114)

Lämpliga justeringar rörande kredit, transportkostnader och övriga avgifter gjordes där de konstaterades vara befogade och styrkta med kontrollerad bevisning.

(115)

Jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset visade att det förekom dumpning. Efter meddelandet av uppgifter lämnade de båda ryska exporterande tillverkarna in synpunkter. I det första fallet rörde det sig om väl underbyggda synpunkter som särskilt berörde justeringar av det konstruerade normalvärdet, vilket gav upphov till en mindre ändring av dumpningsmarginalen som inte kommer att få några konsekvenser för antidumpningstullen, eftersom den reviderade dumpningsmarginalen fortfarande är högre än skademarginalen. I det andra fallet påpekade den berörda parten ett skrivfel som hade lett till att försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader hade räknats två gånger. Detta räknefel har rättats till. Mot bakgrund av detta fastställdes följande dumpningsmarginal (per grupp exporterande tillverkande) uttryckt i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns, före tull:

(116)

Eftersom samarbetsviljan var hög (över 90 % av exporten av den berörda produkten från Ryssland till gemenskapen, enligt Eurostats uppgifter), fastställdes dumpningsmarginalen för alla övriga exportörer i Ryssland till samma nivå som för den samarbetande exporterande tillverkaren TMK Group, dvs. 22,7 %.

(117)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersöktes huruvida det var sannolikt att dumpningen skulle fortsätta eller återkomma om åtgärderna mot Thailand, Turkiet och Ukraina skulle upphöra att gälla.

(118)

Vidare undersöktes, i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen, om omständigheterna för Turkiet och det enda ukrainska företaget hade förändrats på ett bestående sätt sedan den ursprungliga undersökningen rörande dumpning.

(119)

Till skillnad från vid den ursprungliga undersökningen förekom ingen export av den berörda produkten från Thailand under undersökningsperioden enligt Eurostats uppgifter. Den enda samarbetande tillverkaren deklarerade ingen exportförsäljning till gemenskapen, och inga andra exporterande aktörer samarbetade. Thailändsk exportstatistik antydde att det fanns viss thailändsk export registrerad under undersökningsperioden som delvis kunde gälla den berörda produkten, men att denna i vilket fall som helst var försumbar till sin volym och således inte skulle ha varit representativ.

(120)

Samarbetsviljan i den aktuella undersökningen var mycket låg, med endast en thailändsk tillverkare som gav sig till känna under förfarandet. Enligt klagomålet fanns dock minst ytterligare tolv tillverkare av den berörda produkten i Thailand under undersökningsperioden, vilket också bekräftades av offentliga uppgifter. Ingen av dessa deltog i undersökningen, och följaktligen motsvarade graden av samarbetsvilja mindre än 10 % av den totala uppskattade thailändska tillverkningen av den berörda produkten. Dumpning av import under undersökningsperioden

(121)

Den enda samarbetande thailändska tillverkaren hade ingen export till gemenskapen under undersökningsperioden. Med tanke på att det inte fanns någon export av den berörda produkten till gemenskapen från Thailand kunde ingen fortsatt dumpning äga rum. Därmed måste analysen i detta fall baseras på sannolikheten för att dumpningen skulle återkomma om åtgärderna skulle upphöra.

(122)

Såsom anges i skäl 120 har undersökningen visat att det fanns åtminstone 13 tillverkare av den berörda produkten i Thailand under undersökningsperioden och endast en samarbetade i undersökningen.

(123)

Det utreddes i vilken utsträckning uppgifterna från den enda samarbetande thailändska tillverkaren skulle kunna användas för att analysera den allmänna situationen rörande en sannolik utveckling av exporten från Thailand och även, mera specifikt, tjäna som riktmärke för inhemska priser och exportpriser, kostnader, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande.

(124)

I detta avseende konstaterades ett antal brister i uppgifterna från det samarbetsvilliga företaget. För det första kunde företaget inte få inhemska priser och exportpriser att stämma med de aktuella transaktionerna och med sina reviderade konton under undersökningsperioden. Dessutom kunde företaget inte tillhandahålla någon uppdelning av kostnaden produkt för produkt genom ett produktkodnummer, enligt de frågeformulär som sänts ut till berörda parter. Tillverkaren kunde bara tillhandahålla produktionskostnaden som en genomsnittlig produktionskostnad uppdelad på svarta och galvaniserade av alla de produktkodnummer som tillverkades. Kostnadsstrukturen för olika produktkodnummer från olika tillverkare i andra länder som berördes av undersökningen, inklusive gemenskapen, visade att det faktiskt förelåg stora variationer i tillverkningskostnaden per produktkodnummer. Detta gäller också för särskilda produkttyper som tillverkas och säljs av det thailändska företaget i fråga. Under dessa omständigheter kan en kostnadsuppdelning som inte möjliggör jämförelser per produktkodnummer inte anses vara tillräcklig för att fastställa normalvärdet på hemmamarknaden.

(125)

Även om det hade gått att få sådana uppgifter, bör man ha i åtanke att den samarbetande tillverkaren svarade för mindre än 10 % av den totala tillverkningen av den berörda produkten i Thailand, vilket innebar att uppgifterna i vilket fall som helst skulle ha behövt kompletteras av annat statistiskt material för att bli representativa för en landsomfattande bedömning.

(126)

Företaget informerades om kommissionens avsikt att tillämpa artikel 18 i grundförordningen och motiven för att detta ansågs nödvändigt inom en rimlig tidsperiod, med vederbörlig hänsyn till tidsfristerna för undersökningen. Synpunkter inkom och de analyserades noggrant och besvarades i detalj. Ingen av de förklaringar som företaget gav ansågs vara tillräcklig för att kommissionen skulle undvika att tillämpa de bästa tillgängliga uppgifterna på ovanstående områden.

(127)

Följaktligen har uppgifterna om inhemska priser och exportpriser för thailändska exportörer grundats på de bästa tillgängliga uppgifterna inklusive klagomålet och offentlig information.

(128)

Däremot kunde uppgifter avseende lager, produktionsnivå och produktionskapacitet från företaget kontrolleras. Dessa uppgifter tillsammans med uppgifter från klagomålet kunde därför användas för att fastställa produktionsvolymen och produktionskapaciteten för alla exporterande tillverkare i Thailand.

(129)

Mot bakgrund av ovanstående beaktades följande vid bedömningen av den sannolika effekten av om åtgärderna skulle upphöra att gälla:

(130)

Klagomålet visar på en outnyttjad kapacitet i Thailand på över 370 kt, vilket är nästan 30 % av den totala kapaciteten. Denna outnyttjade produktionskapacitet motsvarar mer än 25 % av den totala förbrukningen i gemenskapen (se skäl 231) och skulle kunna riktas direkt mot gemenskapsmarknaden.

(131)

Den outnyttjade kapaciteten var ännu större hos den samarbetande tillverkaren, som svarade för mindre än 10 % av Thailands totala tillverkning under undersökningsperioden. För denna tillverkare upptäcktes outnyttjad produktionskapacitet på över 50 % under undersökningsperioden.

(132)

Tillsammans pekar dessa förhållanden mot att det finns en avsevärd outnyttjad produktionskapacitet i Thailand. I brist på bevis för att denna kapacitet skulle kunna sugas upp av en ökad inhemsk försäljning, försäljning till andra tredjeländer eller tillverkning av andra produkter än den berörda, drogs slutsatsen att sådan outnyttjad produktionskapacitet, om åtgärderna skulle upphöra, med största sannolikhet skulle riktas mot gemenskapen, inte minst på grund av att gemenskapen är en attraktiv exportmarknad.

(133)

Eftersom gemenskapsmarknaden är en av de största i världen är den attraktiv genom sin blotta storlek för alla thailändska exportörer av den berörda produkten. Den potentiella betydelsen av gemenskapsmarknaden förstärks av det faktum att det i Förenta staterna, som är en annan viktig marknad, finns gällande åtgärder mot import från Thailand.

(134)

Allt sammantaget, med den relativt attraktiva prisnivån i gemenskapen där det också finns välutvecklade distributionskanaler, anses att det, om åtgärder saknades, skulle finnas tydliga ekonomiska incitament för att flytta exporten från stora marknader i tredjeländer, såsom Förenta staterna, till gemenskapen.

(135)

Rent allmänt anses det att alla ökningar av det nuvarande kapacitetsutnyttjandet under dessa omständigheter sannolikt skulle inriktas på export, särskilt till gemenskapsmarknaden.

(136)

Ett antal faktorer pekar på att det är sannolikt att thailändska exportpriser till gemenskapen skulle dumpas.

(137)

Till att börja med förefaller exporten till större marknader i tredjeländer ha skett till dumpade priser. Detta bekräftades av att det finns amerikanska antidumpningsåtgärder på omkring 15 % för den thailändska exporten av svetsade rör. Detta tyder på ett mer allmänt beteendemönster som grundas på dumpning på stora marknader i tredjeländer. Det faktum att den thailändska exporten till gemenskapen upphörde efter det att åtgärder vidtagits förefaller förstärka intrycket att thailändska exporterande tillverkare skulle vara oförmögna eller ovilliga att sälja till icke-dumpade priser.

(138)

Dessutom skulle potentiella thailändska säljare av den avsedda produkten, som i allmänhet är ganska homogen, sannolikt vara benägna att tillhandahålla produkter till de priser som råder för annan import till gemenskapen. Importpriserna från andra exporterande länder är, som sägs ovan, i allmänhet låga. Med tanke på att de thailändska exporterande tillverkarnas potentiella exportpriser sannolikt kommer att behöva återspegla dessa låga priser och på kostnadsstrukturen för den berörda produkten, som i stor utsträckning grundas på priserna på stålrullar och zink som har ökat kraftigt i hela världen, är det sannolikt att exportpriserna skulle dumpas.

(139)

En avsevärd mängd av den thailändska exporten skulle därför sannolikt säljas i gemenskapen till dumpade priser om åtgärderna skulle upphöra.

(140)

Klaganden hävdade att den dumpade importen från Turkiet sannolikt skulle leda till mycket allvarlig skada för gemenskapsindustrin om åtgärderna tillåts upphöra. Under interimsöversynen (se nedan) hävdade klaganden att åtgärderna borde justeras uppåt på grund av den påstådda ökningen av dumpningen och skadan.

(141)

Statistiska uppgifter visade att importen från Turkiet uppgick till 110 kt, vilket motsvarar nästan 9 % av gemenskapens förbrukning (se skäl 231). Det fanns en bristande överensstämmelse mellan Eurostats uppgifter och uppgifterna från företagen (138 kt). Här hänvisas till synpunkterna i skäl 55.

(142)

Den allmänna metoden för att beräkna dumpning (som anges i skälen 31–46) har tillämpats för alla exporterande tillverkare i Turkiet. Den skiljer sig från den metod som användes i den ursprungliga undersökningen för vissa exportörer under exceptionella omständigheter på grund av betydande valutakurssvängningar under den ursprungliga undersökningsperioden. På grund av dessa svängningar ansåg man under den ursprungliga undersökningsperioden att det var lämpligare att jämföra det månadsvis vägda genomsnittliga normalvärdet med det månadsvis vägda genomsnittliga exportpriset. Dessa exceptionella omständigheter förelåg dock inte i den aktuella undersökningen och i stället tillämpades den standardmetod som beskrivs i skälen 31–46. I den aktuella undersökningen fastställdes dumpningsmarginalen för de exporterande tillverkarna i Turkiet på grundval av en jämförelse mellan ett vägt genomsnittligt normalvärde och ett vägt genomsnittligt exportpris.

(143)

Följande företag, vars individuella dumpningsmarginal var noll i den ursprungliga undersökningen, undersöktes ursprungligen i översynen och togs med i urvalet: Cayirova Boru Sanayi ve Ticaret AS, Istanbul, Yücel Boru ve Profil Endüstrisi AS, Istanbul och Noksel Çelik Boru Sanayi AŞ, Ankara. Även om det föreskrivs i artikel 9.3 i grundförordningen att företag med en dumpningsmarginal på noll eller under miniminivån i den ursprungliga undersökningen kan omfattas av en översyn, finns inget som tvingar gemenskapsinstitutionerna att ta med sådana företag. Dessutom har WTO:s tvistelösningsorgan, efter antagandet av grundförordningen, i fallet Mexico-Beef and Rice tolkat den tillämpliga bestämmelsen i antidumpningsavtalet som ett förbud mot översyn av sådana företag. Gemenskapsinstitutionerna drog därför slutsatsen att det är lämpligt att inte använda uppgifter som samlats in under översynen när det gäller dessa tre företag. Dessa företag uteslöts därför från urvalet. Vidare antas i denna förordning att inget av dessa företag för närvarande sysslar med dumpning.

(144)

Frågeformulär för stickprovsförfarandet sändes ut till 15 potentiella tillverkare och exportörer i Turkiet, och åtta av dem svarade. Tre företag eller grupper som svarar för 41 % av den totala importen till gemenskapen från Turkiet valdes ut för stickprovsförfarandet.

(145)

Som nämndes ovan var normalvärdet antingen konstruerat eller fastställt på grundval av det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas i normal handel av oberoende kunder i Turkiet. Vissa av de justeringar som de exporterande tillverkarna krävde har avslagits eller ändrats.

(146)

Efter meddelandet av kommissionens slutsatser hävdade vissa av exportörerna att faktiska kreditkostnader borde fastställas på basis av de verkliga betalningsvillkor som tillverkarna och deras kunder enats om. Dessa krav godtogs.

(147)

Vissa företag begärde en justering av tullrestitutioner baserat på att importavgifter togs ut på den råvara som användes för den likadana produkten när denna var avsedd för förbrukning i Turkiet, medan avgifterna återbetalades då produkten exporterades till gemenskapen.

(148)

I ett fall konstaterades att det belopp som begärdes var högre än den tull som tagits ut för råvara som fysiskt ingår i den likadana produkten som såldes på den inhemska marknaden. Det fastställdes att tullbördan var mindre, eftersom företaget/företagsgruppen i sin inhemska tillverkning inte bara använde tullbelagda importerade rullar utan även rullar som importerats med en tullsats på 0 % och lokalt inköpta rullar. Följaktligen gjordes justeringar i enlighet med detta.

(149)

Ett annat företag för vilket justeringen ursprungligen inte godtogs hävdade att den borde ha godtagits eftersom deras produkter som sålts på hemmamarknaden varit tullbelagda. Påståendet godtogs delvis.

(150)

I detta sammanhang hävdade gemenskapsindustrin att detta skulle vara en utjämningsbar subvention. Det bör dock framhållas att det nuvarande förfarandet är en antidumpningsundersökning. Därför har detta påstående inte analyserats.

(151)

En av de turkiska exportörerna hävdade att denne hade negativa försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, för den del av försäljningen där man tvingats konstruera normalvärdet. Detta berodde på omfattande valutaväxlingsvinster som var högre än de totala försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna. I detta fall bortsåg man från de ekonomiska fördelarna. Endast finansiella kostnader som sammanhänger med företagets lån beaktades. Försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna justerades i enlighet med detta.

(152)

I samtliga fall såldes den berörda produkten till oberoende kunder i gemenskapen. För samtliga exportörer grundades således exportpriset på de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas av icke närstående kunder i gemenskapen, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(153)

Normalvärdet och exportpriset jämfördes på nivån fritt fabrik. För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis gjordes justeringar för att beakta olikheter som påverkade prisernas jämförbarhet i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Därför gjordes justeringar för avdrag, rabatter, transporter, hantering, avgifter, bankavgifter samt försäkrings- och kreditkostnader, där så var lämpligt och styrkt med kontrollerad bevisning.

(154)

Dumpningsmarginalen för exporterande tillverkare i Turkiet fastställdes på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(155)

Jämförelsen mellan de vägda genomsnittliga exportpriserna och ett vägt genomsnittligt normalvärde visade följande dumpningsmarginaler:

(156)

Två företag förklarade att de hade för avsikt att samarbeta, men de ingick inte i urvalet. Med tanke på att de dumpningsmarginaler som fastställdes för alla företag i stickprovet understeg miniminivån och samarbetsnivån i undersökningen var mycket hög, ansågs även den landsomfattande dumpningsmarginalen understiga miniminivån.

(157)

Därför dras slutsatsen att dumpningen inte kunde ha fortsatt för Turkiets vidkommande. Den ytterligare analysen inom ramen för artikel 11.3 i grundförordningen kommer därför enbart att koncentreras till sannolikheten för återkommande dumpning.

(158)

Det är obestridligt att EU är en mycket attraktiv marknad för de turkiska tillverkarna. Det beror på ett antal faktorer, först och främst storleken. Storleken sammanhänger inte endast med en stor förbrukning, utan också med att den största delen av den turkiska exporten till marknader i tredjeländer är splittrad – små mängder skickas till många olika slutmål. I den bemärkelsen är gemenskapen attraktivare som ett enda slutmål med stor absorptionsförmåga.

(159)

Geografisk närhet är en annan viktig faktor, eftersom en inte obetydlig transportkostnad är förknippad med dessa produkter.

(160)

Gemenskapen är också en traditionell marknad för turkiska exportörer, som har väl etablerade distributionskanaler och en omfattande kundkrets.

(161)

Trots gällande åtgärder fortsatte exporten från Turkiet under hela undersökningsperioden. Ingen dumpning konstaterades dock för de företag som ingick i urvalet. Det bör noteras att de företag som ingick i urvalet och de företag som inte ingick i urvalet men som samarbetade i de aktuella översynerna samt de vars dumpningsmarginal var noll eller under miniminivån i den ursprungliga undersökningen står för cirka 90 % av den totala exporten från Turkiet till gemenskapen. Marknaden för denna turkiska export verkar vara stabil och det finns inget som tyder på att företagen skulle ändra sina prissättningsstrategier. De tre företag som ingick i urvalet samt de tre företag vars dumpningsmarginal var noll eller under miniminivån i den ursprungliga undersökningen, är de i särklass största aktörerna på marknaden och prisledande. Det är därför sannolikt att andra företag skulle följa deras prissättning. Det verkar därför osannolikt att dumpningen skulle återkomma för Turkiets vidkommande. För fullständighetens skull undersöktes dock även nedanstående faktorer.

(162)

I undersökningen fastställdes en total outnyttjad kapacitet på ungefär 143 000 ton under undersökningsperioden för de samarbetsvilliga tillverkarna, inbegripet både företag som ingick och som inte ingick i urvalet. Detta skulle motsvara omkring 10 % av den totala gemenskapsförbrukningen av svetsade rör (se skäl 231).

(163)

Den största marknaden i ett tredjeland för den berörda produkten (Förenta staterna) har gällande antidumpningsåtgärder för turkisk export på upp till 14,7 %. Detta skulle kunna antyda att, allt annat lika, Förenta staterna sannolikt inte skulle absorbera ytterligare export från Turkiet. Det faktum att exporten till tredjeland är fragmenterad med sändningar till många olika destinationer tyder på att de turkiska exportörerna utforskar nya marknader och det är därför inte sannolikt att tredjelandsmarknaderna skulle kunna absorbera en del av kapaciteten. Med hänsyn till den verkliga andelen av Turkiets export till gemenskapen och till tredjeland (70/30), kan dessutom samma andel rimligen förväntas om hittills outnyttjad kapacitet säljs. Detta skulle då uppgå till ytterligare import till gemenskapen på ungefär 100 000 ton, vilket skulle motsvara en ytterligare marknadsandel på 7 %, baserat på uppgifter om förbrukningen under undersökningsperioden. Det bör dock noteras att detta skulle innebära maximal teoretisk ökning av försäljningen baserat på antagandet att outnyttjad kapacitet används till 100 %, vilket är ovanligt i denna bransch.

(164)

Prisskillnaderna mellan den turkiska exporten till gemenskapen och till tredjeländer har inte varit särskilt stor och varierar beroende på vilket företag som berörs. Efter ytterligare analyser efter meddelandet av uppgifter fastställdes att Turkiets exportpriser till tredjeländer var något högre än priset för turkisk export till gemenskapen. Med tanke på att det fastställts att ingen dumpning förelåg för Turkiets vidkommande när det gäller deras export till gemenskapen, kan det antas att export till tredjeländer i allmänhet inte gjordes till dumpade priser. Det finns inget som tyder på att turkiska exportörer skulle ändra sin prisstrategi. Inga omständigheter som rör marknaden eller exportörernas situation visade att de skulle vara benägna att ändra sitt uppträdande på marknaden som helhet.

(165)

Mot bakgrund av ovanstående dras slutsatsen att det inte är sannolikt att dumpning återkommer för import med ursprung i Turkiet.

(166)

Klaganden hävdade att de gällande åtgärderna inte hindrade fortsatt dumpning av import och att nivån på åtgärderna inte längre var tillräcklig för att motverka den skadevållande dumpningen av import av den berörda produkten från Turkiet.

(167)

Som konstaterades ovan fortsatte inte importen från Turkiet att ske till dumpade priser. Alla dumpningsnivåer som fastställdes i den nuvarande undersökningen ligger under miniminivåerna. Detta gäller särskilt för tre företag, som ursprungligen befanns dumpa sina priser.

(168)

Gemenskapsmarknaden kommer att förbli en attraktiv marknad för de turkiska exportörerna, både när det gäller priset och väletablerade och varaktiga affärsförbindelser. Samtidigt säljer turkiska tillverkare omfattande volymer på hemmamarknaden. Dessa kvantiteter säljs till konkurrenskraftiga och relativt låga priser i jämförelse med andra viktiga marknader, inklusive EU och Förenta staterna. De inhemska priserna och normalvärdena låg på sådana nivåer att dumpning av exporten till gemenskapen helt försvunnit.

(169)

Undersökningen har inte visat att det föreligger några andra omständigheter som skulle kunna tyda på att priserna och dumpningen skulle kunna ändras om åtgärderna tillåts upphöra. För de företag som har haft en nolltullsats sedan den ursprungliga undersökningen, kommer de överväganden som baseras på rapporten Mexico Beef and Rice att fortsätta att gälla (se skäl 143). När det gäller andra företag, visade den nuvarande undersökningen mycket riktigt att omständigheterna ändrats, eftersom det konstaterats att det inte längre är fråga om dumpning. Dessutom finns det inga tvingande skäl som antyder att de ändrade omständigheterna inte skulle vara bestående. Alla de undersökta företagens export till tredjeländer under 2006 och undersökningsperioden skedde dessutom till priser som var högre än exportpriserna till gemenskapen. Under samma period skedde exporten till gemenskapen till priser som var högre än försäljningspriserna på hemmamarknaden. Detta visar tydligt att de förändrade omständigheterna (exporten dumpas inte längre) är av varaktig karaktär.

(170)

Man kan därför dra slutsatsen att om åtgärderna tillåts upphöra är det sannolikt att dumpningen av export till gemenskapen inte kommer att fortsätta. De förändrade omständigheterna när det gäller avsaknaden av dumpning jämfört med den ursprungliga undersökningen kan rimligen anses vara av varaktig karaktär.

(171)

Mot bakgrund av ovanstående bör förfarandet beträffande import med ursprung i Turkiet avslutas.

(172)

Företaget Interpipe Group gjorde gällande att en jämförelse mellan det normalvärde som fastställs på grundval av företagets egna kostnader eller priser på hemmamarknaden och priserna på dess export till en marknad i tredjeland som kan jämföras med EU skulle visa att dumpningen ligger betydligt under nivån på de gällande åtgärderna. Därför hävdade man att en fortsatt tillämpning av de gällande åtgärderna på nuvarande nivå inte längre är nödvändig för att motverka dumpning.

(173)

Under undersökningen informerades företaget om kommissionens avsikt att tillämpa artikel 18 i grundförordningen. Det berodde på att företaget inte tillhandahöll några uppgifter om produktionskostnad i det begärda produkttypsformatet (produktkodnummer). Företaget lämnade endast uppgifter om produktionskostnad som ett genomsnitt för alla tillverkade produkttyper i en särskild fabrik.

(174)

När man undersökte uppgifterna visade det sig att uppgifterna om produktionskostnad inte kunde godtas av kommissionen, eftersom de inte möjliggjorde någon verklig jämförelse mellan försäljningspriset på hemmamarknaden per produkttyp.

(175)

Företaget informerades om varför detta var nödvändigt inom en skälig tidsfrist, enligt kraven i artikel 18.4 i grundförordningen. Synpunkter inkom, och de analyserades och besvarades i detalj. Ingen av de förklaringar som företaget gav ansågs vara tillräcklig för att kommissionen skulle undvika att tillämpa de bästa tillgängliga uppgifterna på de områden som lyftes fram ovan.

(176)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade klaganden att ärendet borde avslutas, eftersom den enda ukrainska tillverkaren samarbetade i så liten utsträckning att kommissionen var tvungen att tillämpa artikel 18 i grundförordningen för att justera tillverkningskostnaden. Det bör dock noteras att artikel 18 tillämpades för att göra det möjligt för kommissionen att komplettera den information som den enda ukrainska samarbetsvilliga tillverkaren lämnat in genom att använda de mest tillförlitliga uppgifter som finns tillgängliga. Påståendet avvisades därför.

(177)

Kommissionen undersökte huruvida den inhemska försäljningen kunde anses ha ägt rum vid normal handel, i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen. I detta syfte undersöktes tillverkningskostnaden för den produkt som tillverkades och såldes av de samarbetande exporterande tillverkarna på hemmamarknaden.

(178)

OJSC Interpipe Novomoskovsk Pipe Production Plant (NMPP), som tillverkar den berörda produkten, kunde inte lämna uppgifter om fördelningen av produktionskostnaden per produktkodnummer. Denne exporterande tillverkare lämnade endast uppgift om den genomsnittliga produktionskostnaden per produktkodnummer för alla produktkodnummer som tillverkades i var och en av dennes två fabriker. Kostnadsstrukturen för olika produktkodnummer från olika tillverkare i andra länder som berördes av undersökningen, inklusive gemenskapen, visade att det faktiskt förelåg stora variationer i tillverkningskostnaden per produktkodnummer.

(179)

OJSC Interpipe Nizhnedneprovsk (NTRP) Tube Rolling Plant, som står NMPP nära, lämnade uppgifter om fördelningen av tillverkningskostnaden per produktkodnummer.

(180)

Som utvecklas i skäl 173 tillämpade kommissionen artikel 18 i grundförordningen gentemot NMPP för att erhålla tillverkningskostnaden per produktkodnummer. Man övervägde alternativet att använda tillgängliga uppgifter från den ursprungliga undersökningen, men eftersom Ukraina sedan dess har beviljats marknadsekonomisk status ansågs de uppgifterna inte vara de bästa tillgängliga. Kommissionen ansåg dessutom att kvaliteten på uppgifterna från gemenskapsindustrin skulle kunna möjliggöra slutsatser om tillverkningskostnaden per produktkodnummer. Därför ansågs uppgifterna från den samarbetande gemenskapsindustrin vara mest tillförlitliga och den bästa tillgängliga informationen för att komma fram till tillverkningskostnaden per produktkodnummer. Resultaten från utredningen visade, i detta avseende, att skillnaderna mellan det billigaste produktkontrollnumret från gemenskapen och alla övriga produktkodnummer kunde beräknas. Denna skillnad tillämpades sedan på den genomsnittliga tillverkningskostnad som NMPP uppgav. I de fall där det produktkodnummer som tillverkades i gemenskapsindustrin stämde överens med det som tillverkades av NTRP användes kostnadsuppgiften från NTRP.

(181)

Samma part ifrågasatte det faktum att kommissionen använde uppgifter från undersökningsperioden för att konstruera normalvärdet och exportpriserna under skadeundersökningsperioden. Vissa av påståendena med anknytning till detta godtogs. Kommissionen övervägde det vägda genomsnittet av exportpriserna cif till gemenskapen under de sex månader då de båda förfarandena överlappar varandra. För att möjliggöra en rättvis prisjämförelse inom samma tidsram mellan de vägda genomsnittliga normalvärdena för varje typ av berörd produkt som exporterats till gemenskapen och det vägda genomsnittliga exportpriset för varje motsvarade typ av berörd produkt, justerades tillverkningskostnaden för de samarbetsvilliga tillverkarna. Justeringen gjordes för att återspegla tillverkningskostnaderna för samma sex månader som för beräknandet av exportpriserna cif till gemenskapen. Den enda ukrainska samarbetsvilliga exportören hävdade att kommissionen borde använda tillverkningskostnaden från det relaterade företaget, OJSC Interpipe Nizhnedneprovsk (NTRP) tube rolling plant, när produktkodnumren är nästan identiska jämfört med dem som tillverkas av OJSC Interpipe Novomoskovsk Pipe Production Plant (NMPP). Som anges i skäl 175 har dock kommissionen bevis för att det förekommer stora variationer i tillverkningskostnaden per produktnummer. Påståendet avvisades därför.

(182)

Gruppens export av den berörda produkten till gemenskapen var försumbar under undersökningsperioden för Interpipe. Dessa transaktioner sett isolerade kunde inte anses representativa för att fastställa om någon förändring i uppträdandet av varaktig karaktär hade skett.

(183)

Interpipe Group föreslog att export till tredjeländer skulle användas för att fastställa prisnivån för export till gemenskapen. Exportören framhöll särskilt att man borde använda exporten till Ryssland i detta avseende. Företaget tillhandahöll bevis för sin export till marknader i tredjeland, och till den ryska marknaden.

(184)

Först fattades beslut om huruvida exportvolymerna av den berörda produkten till tredjeländer, som Interpipe Group föreslog, var tillräckligt omfattande när det gäller sammanlagd försäljning. Härvidlag kom man fram till att försäljningen till Ryssland stod för mer än häften av gruppens totala export och i princip var tillräcklig för att dra slutsatser om huruvida den ryska marknaden är tillräckligt lik gemenskapen.

(185)

På grundval av uppgifter som kommissionen hade tillgång till undersöktes om den ryska marknadens villkor och struktur liknade gemenskapens, för att bedöma huruvida exporten till Ryssland verkligen motsvarar sannolika priser för export till gemenskapen, för att fastställa en ny nivå på åtgärden.

(186)

Å ena sidan förefaller storleken på den ryska marknaden för den berörda produkten vara betydande, liksom gemenskapen, och de produkttyper som säljs inom båda områdena är vanligtvis liknande.

(187)

Å andra sidan upptäcktes framträdande skillnader mellan de båda marknaderna. Till att börja med finns omfattande importtullar i Ryssland, till skillnad från i gemenskapen där sådana saknas (9). Detta återspeglas i importandelarna, som är betydligt lägre än i gemenskapen. Dessutom förefaller produktionen i Ryssland vara mycket mer koncentrerad, med en handfull stora tillverkare som står för huvuddelen av verksamheten, medan det i gemenskapen finns en stor spridning på ett större antal tillverkare. Distributionskanalerna förefaller också bestå av färre återförsäljare än i gemenskapen. Det sker en omfattande dumpning från Ryssland till gemenskapen, och det tyder på skillnader i prisbildningen och på en snedvridning på den ryska hemmamarknaden, vilket krävs för att detta ska kunna fortgå.

(188)

Att det förekommer dumpning tyder på att prisnivån på hemmamarknaden i Ryssland ligger högre än de priser till vilka exportörer skulle vilja sälja till gemenskapen. Det beror på att de rådande priserna för importörer som finns i stor omfattning i gemenskapen sannolikt kommer att ligga på samma nivå som de ryska exportpriserna och också på den berörda produktens homogena karaktär, vilket tyder på att exportörer som vill göra inbrytningar i gemenskapen med all sannolikhet skulle behöva anpassa sig till den lägsta erbjudna prisnivån.

(189)

Det ovanstående tyder på olikheter som skulle påverka prisbildningen och prisnivåerna och att ryska priser därmed inte skulle kunna användas för att fastställa en ny nivå på åtgärder.

(190)

Kommissionen har vidare undersökt om exportpriserna till andra tredjeländer än Ryssland skulle kunna användas för detta ändamål. Först undersöktes om den näst största exportmarknaden kunde användas som referensland. Detta alternativ förkastades dock, eftersom Vitryssland inte är någon marknadsekonomi. Försäljningen till andra länder analyserades också, men deras exportvolymer var för små för att anses vara representativa.

(191)

Under dessa omständigheter kan användandet av priser på export från Ukraina till Ryssland (och till andra tredjeländer dit sökanden exporterade under undersökningsperioden för Interpipe) inte anses vara representativt för det sannolika priset för export till gemenskapen och förkastades därför. Mot bakgrund av ovanstående ansågs det nödvändigt att tillämpa artikel 2.9 i grundförordningen för Interpipe Group. Härvidlag beaktades huruvida det vägda genomsnittet av exportpriserna cif till gemenskapen under undersökningsperioden från alla samarbetande exporterande tillverkare i alla länder som berördes av undersökningen skulle kunna läggas ihop för varje produktkodnummer och användas som referens för att fastställa ett exportpris för den ukrainska exporterande tillverkaren.

(192)

Denna metod befanns vara lämplig, eftersom det är rimligt att anta att potentiell ukrainsk export till gemenskapsmarknaden inte i någon större utsträckning skulle avvika från prismönstret hos de direkta konkurrenterna, dvs. övriga som exporterar till gemenskapen.

(193)

Såsom framgår av skäl 181 använde kommissionen endast uppgifter från de sex månader då undersökningsperioden och skadeundersökningsperioden överlappar varandra när den fastställde exportpriset.

(194)

Dessa exportörers motsvarande exportpriser per enhet för produktkontrollnumren användes således för att fastställa exportpriset för Interpipe group.

(195)

Efter meddelandet om uppgifter hävdade den enda ukrainska exporterande tillverkaren att när exportpriset fastställdes borde inget avdrag göras för det närstående företagets försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst, eftersom artikel 2.9 i grundförordningen inte är tillämplig i det aktuella fallet. Det framhölls att artikel 2.9 i grundförordningen endast gäller närstående importföretag baserade i EU eftersom tydlig åtskillnad görs mellan ”import” och ”återförsäljning”. Vidare hävdade man att det närstående företaget fungerar som en exportavdelning.

(196)

Det bör noteras att den enda ukrainska exporterande tillverkaren vid försäljning av den berörda produkten till gemenskapen skickade den direkt till gemenskapen, fakturerade sitt närstående företag i Schweiz för varje sändning och erhöll betalning därifrån. Den exporterande tillverkaren skötte alltså alla uppgifter som ett exportföretag har. Det närstående företaget i Schweiz förhandlade om säljavtal och fakturerade den första oberoende köparen i gemenskapen. Det närstående företaget ombesörjde också leveransen av de sålda produkterna.

(197)

När det gäller de synpunkter på meddelandet av uppgifter från det ukrainska företaget, fastställs det att exportpriserna kan vara konstruerade enligt artikel 2.9 i grundförordningen om det inte finns något exportpris (första möjligheten enligt artikel 2.9). Enligt artikel 2.9 kan exportpriser också konstrueras på någon annan skälig grund. En sådan skälig grund kommer också att tillgodose ett avdrag för det närstående företagets försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. Även om man ansåg att dessa element avspeglas bättre som ”provisioner”/”prispålägg” i enlighet med artikel 2.10 i i grundförordningen, vilket inte ifrågasätts, skulle den beräknade dumpningsmarginalen ha blivit den samma. Eftersom det närstående företagets vinst påverkades av det faktum att inköpen skedde enligt de villkor som gällde inköp inom företaget, fastställdes därför en skälig vinstmarginal mot bakgrund av de uppgifter som samlats in från oberoende importörer/handlare som samarbetade i undersökningen.

(198)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade gemenskapsindustrin att grundförordningen och WTO:s bestämmelser inte tillåter att dumpningsmarginaler beräknas när ingen export görs till gemenskapen. Av de anledningar som uppgavs i förra skälet upprepas att artikel 2.9 i grundförordningen uttryckligen nämner att när det inte finns något exportpris, får ett sådant pris konstrueras på någon annan skälig grund. Begäran avvisades därför.

(199)

Jämförelsen mellan normalvärdet beräknat enligt ovanstående beskrivning och exportpriset, också det beräknat enligt ovanstående, visade att dumpning förekommer. Följande dumpningsmarginal för den ukrainska gruppen, uttryckt i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns, före tull, fastställdes:

Interpipe Group (OJSC Interpipe Novomoskovsk Pipe Production Plant och OJSC Interpipe Nizhnedneprovsk tube rolling plant): 10,7 %.

(200)

Sammanfattningsvis konstaterades att Interpipe Group tillämpade dumpning på den nivå som beskrivs i skäl 199. Dumpningsmarginalen för övriga exporterande tillverkare i Ukraina kommer inte att förändras.

(201)

De exporterade volymerna från det berörda landet till EU har kontinuerligt fortsatt minska från 29 kt år 2002 till 17,2 kt år 2005, och till nära noll under undersökningsperioden.

(202)

Endast de två ukrainska tillverkarna inom samma grupp (Interpipe Group) gav sig till känna och sände in ett besvarat frågeformulär, OJSC Interpipe Novomoskovsk Pipe Production Plant och OJSC Interpipe Nizhnedneprovsk Tube Rolling Plant.

(203)

Det fastställdes att det fanns minst ytterligare sju tillverkare som var aktiva i Ukraina. På grundval av den information som kommissionen hade tillgång till står Interpipe Group för omkring 26 % av Ukrainas produktion. Under dessa omständigheter ansågs det att samarbetsviljan var mycket låg.

(204)

Exporten till gemenskapen från den enda samarbetsvilliga företagsgruppen från Ukraina med tillverkning under undersökningsperioden var försumbar. Den mycket låga nivån på Ukrainas export av den berörda produkten till gemenskapen var inte representativ och utgjorde därför inte en tillförlitlig och meningsfull grund på vilken man kunde fastställa om dumpningen fortsatte. Man ansåg därför att det var lämpligt att i detta fall basera analysen på sannolikheten för att dumpningen skulle återkomma om åtgärderna skulle upphöra.

(205)

Såsom beskrivs i skäl 203 har undersökningen visat att det fanns åtminstone sju tillverkare av den berörda produkten i Ukraina under undersökningsperioden, och endast en grupp samarbetade i samband med undersökningen.

(206)

Det utreddes i vilken utsträckning uppgifter från den enda samarbetande gruppen i Ukraina skulle kunna användas för att analysera den allmänna utvecklingen av sannolik export från Ukraina och även, mera specifikt, tjäna som riktmärke för inhemska priser och exportpriser, kostnader, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande.

(207)

De uppgifter avseende lager, produktionsnivå och produktionskapacitet som tillhandahölls av företaget har använts tillsammans med uppgifter från klagomålet för att fastställa produktionsvolymen och produktionskapaciteten för ukrainska tillverkare.

(208)

Mot bakgrund av ovanstående beaktades följande vid bedömningen av den sannolika effekten av om åtgärderna skulle upphöra att gälla:

(209)

På grundval av den information som kommissionen hade tillgång till fastställdes att produktionskapaciteten för den berörda produkten i Ukraina överstiger 400 kt per år.

(210)

I brist på bevis på att denna kapacitet skulle kunna sugas upp av en ökad inhemsk försäljning, försäljning till andra tredjeländer eller tillverkning av andra produkter än den berörda, drogs slutsatsen att omfattande outnyttjad produktionskapacitet, om åtgärderna skulle upphöra, med största sannolikhet skulle riktas mot gemenskapen, inte minst på grund av att gemenskapen är en attraktiv exportmarknad. Detta bekräftas vidare av den omfattande outnyttjade kapaciteten hos Interpipe Group.

(211)

Eftersom gemenskapsmarknaden är en av de största i världen, är den genom sin blotta storlek attraktiv för alla ukrainska exportörer av den berörda produkten.

(212)

Det bör erinras om att Interpipe Group levererar rullar från Ukraina till tillverkaren Mogilev i Vitryssland, som enligt beställning förädlar dessa till den berörda produkten, som sedan säljs av Interpipes schweiziska dotterbolag till gemenskapen. Interpipe bibehåller äganderätten till produkten under hela processen. Som nämndes ovan har man konstaterat att denna export har dumpats. Det kan inte uteslutas att viss export från den vitryska gruppen i stället skulle ha sitt ursprung Ukraina, särskilt med tanke på att åtgärder mot Vitryssland föreslås.

(213)

Allt sammantaget, tillsammans med den relativt attraktiva prisnivån i gemenskapen där det också finns välutvecklade distributionskanaler, anses att det, om det inte fanns några åtgärder, skulle det finnas tydliga ekonomiska incitament för att flytta exporten från stora marknader i tredjeländer såsom Ryssland och Vitryssland mot gemenskapen.

(214)

Rent allmänt anses det att alla ökningar av det nuvarande kapacitetsutnyttjandet under dessa omständigheter sannolikt skulle riktas mot export, och särskilt mot gemenskapsmarknaden.

(215)

Mot bakgrund av den låga samarbetsviljan och uppgifterna ovan anses det att påståendena i klagomålet liksom sannolikheten för att dumpning återkommer bör bekräftas. Detta stöds av ytterligare faktorer.

(216)

Priserna för export till övriga tredjeländer ligger på samma nivå som de rådande priserna för import till gemenskapen. Detta torde tyda på att det är sannolikt att priset för export till sådana övriga tredjeländer också dumpas, vilket tyder på ett mer allmänt uppträdandemönster som grundas på dumpning.

(217)

Dessutom skulle potentiella ukrainska säljare av den avsedda produkten, som i allmänhet är ganska homogen, vara benägna att tillhandahålla produkter till de priser som råder för annan import till gemenskapen. Importpriserna från andra exporterande länder är, som sägs ovan, i allmänhet låga. Med tanke på att de potentiella exportpriserna på ukrainskt producerad export sannolikt kommer att behöva återspegla dessa låga priser och på kostnadsstrukturen för den berörda produkten, som i stor utsträckning grundas på priserna på stålrullar och zink vilka har ökat kraftigt i hela världen, är det sannolikt att exportpriserna skulle dumpas med omkring 10,7 % såsom sägs i skäl 199.

(218)

En avsevärd mängd av den ukrainska exporten skulle därför sannolikt säljas i gemenskapen till dumpade priser om åtgärderna tillåts upphöra.

(219)

Inom gemenskapens konstaterades att likadana produkter tillverkades av 17 företag som samarbetade i samband med undersökningen och stödde klagomålet, och två gemenskapstillverkare som inte samarbetade i samband med undersökningen. Ingen gemenskapstillverkare gav sig till känna och motsatte sig undersökningen.

(220)

Eftersom två gemenskapstillverkare inte samarbetade, fastställdes gemenskapstillverkningen på grundval av uppgifter i klagomålet och de uppgifter som samlades in från de samarbetande tillverkarna genom undersökningen.

(221)

De 17 samarbetande gemenskapstillverkarna stod för 95 % av den totala tillverkningen i gemenskapen av den berörda produkten. De bedömdes utgöra gemenskapsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(222)

De gemenskapstillverkare som ingick i urvalet stod för ungefär 67 % av gemenskapsindustrins tillverkning av den likadana produkten under undersökningsperioden.

(223)

Förbrukningen av den berörda produkten på gemenskapsmarknaden fastställdes på grundval av försäljningsvolymen på gemenskapsmarknaden för alla tillverkare inom gemenskapen samt importen från de berörda länderna och tredjeländer.

(224)

För gemenskapstillverkare fastställdes volymerna med hjälp av uppgifterna i svaren från gemenskapsindustrin tillsammans med uppgifterna i klagomålet för de två icke samarbetande tillverkarna.

(225)

När det gäller importvolymen från de berörda länderna och tredjeländerna undersöktes följande informationskällor:

(226)

Dessutom borde, enligt klagomålet, inga avdrag göras från uppgifterna om KN-nummer för att täcka andra produkter än den berörda produkten, eftersom inga större mängder av andra produkter hade importerats under dessa KN-nummer.

(227)

Härav drogs slutsatsen att de fullständiga KN-numren var den lämpligaste källan för fastställande av volymer och prisutveckling för hela skadeundersökningsperioden.

(228)

Följande synpunkter är relevanta i detta sammanhang. För Vitryssland, i avsaknad av andra uppgifter om priser som omfattar hela skadeundersökningsperioden och efter analys av prisnivåerna enligt Eurostat och prisnivåerna från den tyska aktör som nämns ovan, anses Eurostats uppgifter vara den mest korrekta källan för prisutvecklingen.

(229)

För Kina, fastställdes genom undersökningen att importen till EU-marknaden från de samarbetande exporterande tillverkarna var högre än den importstatistik som framgår av tabell 2 (nedan). Mot bakgrund av liknande prisnivåer i de två grupperna av uppgifter och för att säkerställa att siffrorna inte är överdrivna, beslutades det att man skulle använda officiell statistik, inte minst eftersom detta tillvägagångssätt inte hade någon avgörande inverkan på analysen av skada och orsakssamband, när det jämfördes med uppgifter från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna.

(230)

Eftersom den turkiska importen från de samarbetande exportörerna var högre än i Eurostats uppgifter, fördes ett liknande resonemang i fråga om Turkiet. Detta tillvägagångssätt hade inte någon avgörande inverkan på analysen av skada och orsakssamband, när det jämfördes med att använda uppgifter från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna.

(231)

Förbrukningen (nedan kallad gemenskapsförbrukningen), som fastställts enligt vad som sagts ovan, ökade med 9 % under skadeundersökningsperioden, dvs. från 1 234 000 ton år 2004 till 1 342 000 ton under undersökningsperioden. Gemenskapsförbrukningen uppvisar också en minskning på 12 % år 2005 och ökar sedan igen under 2006 och undersökningsperioden. Nedgången i förbrukningen för år 2005 kan hänföras till lageruttag (och därmed minskad försäljning) av lagerhållarna under 2005 efter ökade inköp under 2004.

Tabell 1

(232)

För de länder antidumpningsundersökningen gäller, dvs. Vitryssland, Kina och Ryssland, undersöktes det huruvida villkoren gjorde det möjligt att analysera all import sammantaget. Eftersom dumpningen understeg miniminivån bedömdes exporten från Bosnien och Hercegovina istället under övrig export i avdelning 3.4 samt under andra orsaker enligt avdelning 4 nedan. Importen från länder som omfattas av översynen vid giltighetstidens slut och från Turkiet (inom interrimsöversynen av Turkiet) analyserades separat. Mot bakgrund av detta erinras om att dumpningsnivåerna för Turkiet låg under miniminivåerna och att importvolymerna när det gäller Thailand och Ukraina tillsammans och separat och låg på miniminivå. För de senare två länderna har man dock konstaterat att den skadevållande dumpningen sannolikt skulle återkomma, enligt vad som sägs i avdelning F nedan.

(233)

Kommissionen utredde huruvida den dumpade importen av den berörda produkten med ursprung i Vitryssland, Kina och Ryssland skulle bli föremål för en sammantagen bedömning i enlighet med artikel 3.4 i grundförordningen.

(234)

I denna artikel föreskrivs det att verkan av import från två eller flera länder som undersöks samtidigt i samma undersökning ska slås samman när i) varje lands dumpningsmarginal är högre än miniminivån enligt artikel 9.3 i grundförordningen, ii) omfattningen av importen från varje enskilt land inte är försumbar, och iii) det är lämpligt att slå samman verkan av importen med hänsyn till konkurrensvillkoren mellan de olika importerade produkterna och konkurrensvillkoren mellan de importerade produkterna och den likadana gemenskapsprodukten.

(235)

All import från Kina, Ryssland och Vitryssland uppfyller krav i, i skäl 234 ovan.

(236)

Importvolymerna från Kina, Ryssland och Vitryssland ligger över miniminivån och är därför inte försumbar (vilket framgår av tabell 2 nedan).

(237)

När det gäller konkurrensvillkoren visade undersökningen att den berörda produkten som importerades till dumpade priser från de berörda länderna och den produkt som tillverkades och såldes av gemenskapsindustrin hade samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper. Detsamma gällde vid en jämförelse mellan de dumpade importerade produkterna från de olika berörda länderna.

(238)

Dessutom var produkterna utbytbara och marknadsfördes i gemenskapen under skadeundersökningsperioden genom jämförbara försäljningskanaler, dvs. lagerhållare och handlare.

(239)

I undersökningen fastslogs också att det rådde konkurrens mellan gemenskapens olika medlemsstater och mellan alla olika typer av den berörda produkten, däribland galvaniserade produkter, svarta produkter och rör med annat utvändigt material. De importerade svetsade rören ansågs därför konkurrera sinsemellan och med de svetsade rör som tillverkades i gemenskapen.

(240)

Prissättningen från de olika länderna i den sammantagna bedömningen undersöktes också. Denna analys visade att dessa länder tillämpade prisunderskridande och målprisunderskridande i förhållande till gemenskapsindustrins industri och, såsom visas i skäl 244, var prisutvecklingen likartad.

(241)

Vissa parter hävdade att import från Ryssland inte borde räknas med i den sammantagna bedömningen i undersökningen eftersom import från detta land uppvisade en avvikande utveckling av volymer och marknadsandelar på en marknad med ökande efterfrågan. I detta avseende bör noteras att importvolymerna till gemenskapsmarknaden var fortsatt omfattande under hela skadeundersökningsperioden. Dessutom ökade den dumpade importen från alla tre länderna (Vitryssland, Kina och Ryssland) avsevärt under de senaste två åren som analyserades, och de allmänna prisnivåerna utvecklades på samma sätt i samma storleksordning, särskilt under undersökningsperioden, vilket framgår av uppgifterna för enskilda företag. All import i den sammantagna bedömningen underskred gemenskapsindustrins priser under undersökningsperioden.

(242)

På grundval av ovanstående drogs slutsatsen att alla villkor för sammantagen bedömning som beskrivs i artikel 3.4 i grundförordningen uppfylldes. Därför beslutades det om en sammantagen bedömning av importen av svetsade rör med ursprung i Vitryssland, Kina och Ryssland. Dessa länder kommer att kallas länderna i den sammantagna bedömningen och importen från dessa länder tillsammans kommer att kallas sammanlagd import.

Tabell 2 – Importvolym (ton)

Tabell 3 – Marknadsandel (%)

(243)

Den sammanlagda importen har ökat från 76 644 ton år 2004 till 250 559 ton under undersökningsperioden, dvs. med mer än 200 %. Eftersom förbrukningen av den berörda produkten under skadeundersökningsperioden har ökat med 9 %, ökade marknadsandelen för den sammanlagda importen av den berörda produkten från 6,2 % år 2004 till 18,7 % under undersökningsperioden. Utvecklingen av import och marknadsandelar av den berörda produkten under den skadeundersökningsperioden framgår av tabellerna 2 och 3 ovan.

(244)

Det vägda genomsnittspriset för import från de berörda länderna utvecklades enligt följande under skadeundersökningsperioden:

Tabell 4 – Importpriser (EUR/ton)

(245)

Tabell 4 är hämtad från databasen Comext på fullständig KN-nummernivå. Den allmänna prisutvecklingen för importen till gemenskapen visar en ökning i linje med den allmänna prisökningen för alla aktörer på EU-marknaden.

(246)

För att fastställa prisunderskridandet grundade kommissionen sin analys på de uppgifter som inkommit om enskilda produkttyper under undersökningen från de exporterande tillverkarna i urvalet från Kina. För Ryssland användes uppgifterna för den samarbetande exporterande tillverkaren. För Vitryssland användes uppgifter från den samarbetande tyska aktören.

(247)

Dessa uppgifter om exportpriser jämfördes med det vägda genomsnittpriset hos gemenskapstillverkarna i urvalet av samma produkttyp för att säkerställa en rättvis jämförelse i samma handelsled. I analysen beaktades i samtliga fall de aktuella exportpriserna hos exporterande tillverkare cif gemenskapens gräns. För gemenskapsindustrin användes försäljningspriset till oberoende kunder, där så var nödvändigt justerat till nivån fritt fabrik. Under undersökningsperioden fanns följande genomsnittliga prisunderskridandemarginaler som grundades på de olika produkttyper som definierades i frågeformuläret:

Tabell 5 – Prisunderskridande

(248)

För Ukraina och Turkiet erinras om att importvolymen låg under miniminivåerna och att man därför ansåg att priserna, och därigenom beräkningen av prisutvecklingen och prisunderskridandet, inte kunde vara tillförlitliga och meningsfulla.

(249)

Som framgår av tabellerna 2 och 3 ökade importen från tredjeländer, inbegripet från Bosnien och Hercegovina samt Turkiet, något från 222 096 ton år 2004 till 238 441 ton under undersökningsperioden. Marknadsandelen för denna import låg på omkring 18 % under hela perioden.

(250)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden av betydelse för gemenskapsindustrins tillstånd. Denna granskning genomfördes för de nio företagen i stickprovet som nämns i skäl 20 som hade fyllt i hela frågeformuläret. Bland de faktorer som granskades för företagen i stickprovet var priser, sysselsättning och löner, investeringar, lönsamhet, avkastning på investeringar, kassaflöde och kapitalanskaffningsförmåga. För vissa indikatorer (nedan analyserade som makroekonomiska indikatorer) fanns uppgifter tillgängliga, och de användes för alla 17 företagen (inklusive de nio i stickprovet) i gemenskapsindustrin. Dessa makroekonomiska indikatorer var marknadsandel, försäljningsvolym i gemenskapen, produktion och produktionskapacitet.

(251)

Gemenskapsindustrins produktion minskade med 10 % från år 2004 till undersökningsperioden. Produktionskapaciteten beräknades med en standardmetod för hela gemenskapsindustrin. Denna metod tog hänsyn till den faktiska långsiktiga kapaciteten genom att medge normala produktionsstopp för underhåll och var den metod som vanligtvis användes inom gemenskapsindustrin. Produktionskapaciteten för den berörda produkten har minskat något under skadeundersökningsperioden, från 2 218 597 ton år 2004 till 2 132 322 (eller med 4 %) under undersökningsperioden.

(252)

Kapacitetsutnyttjandet sjönk också, vilket återspeglar en produktionsminskning från omkring 44 % till 41 % under hela skadeundersökningsperioden. I detta avseende bör emellertid noteras att denna faktor inte är den mest relevanta indikatorn för skada på detta område, eftersom fabriker och produktionsutrustning också används vid tillverkning av andra rör och andra produkter som inte omfattas av denna undersökning.

Tabell 6 – Gemenskapsindustrin

(253)

Uppgifterna i tabell 7 visar en tydlig minskning av försäljningsvolymen på gemenskapsmarknaden för gemenskapsindustrin. Denna situation framhävs ytterligare av att den totala förbrukningen (se tabell 1) ökade med 9 % under samma period. Efter ett visst mått av stabilitet under 2004 och 2005 sjönk gemenskapsindustrins marknadsandel kraftigt under 2006 och undersökningsperioden. Detta står i kontrast till de konstanta eller ökande marknadsandelarna (se skäl 243) för dumpad import från Kina, Vitryssland och Ryssland var för sig och en ökande marknadsandel för länderna i den sammantagna bedömningen under hela skadeundersökningsperioden.

Tabell 7 – Gemenskapsindustrin

(254)

Lagernivån hos de gemenskapstillverkare som ingick i urvalet sjönk med 23 % mellan 2004 och 2005 och låg därefter på en oförändrad nivå. En beräkning av lageromsättningen under hela skadeundersökningsperioden visade att lagernivån låg på ungefär 30 dagars försäljning. Undersökningen bekräftade att lagernivån inte betraktas som en viktig indikator i detta avseende, eftersom gemenskapsindustrin vanligtvis tillverkar efter order och därmed håller relativt små lager.

Tabell 8

(255)

Det genomsnittliga försäljningspriset per enhet till icke närstående kunder i gemenskapen ökade med 14,8 % under skadeundersökningsperioden. Denna utveckling måste dock ses mot bakgrund av en betydande ökning av produktionskostnaden under samma period. Ökningen av produktionskostnaden berodde främst på en betydande ökning av inköpspriset på de huvudsakliga råvarorna, dvs. rullar, zink och energi, såsom förklaras i skäl 278. Allmänt sett skedde ingen väsentlig förändring i produktmixen under skadeundersökningsperioden som skulle kunna snedvrida utvecklingen av försäljningspriserna, vilket framgår av tabell 9 nedan.

Tabell 9

(256)

Den ökande produktionskostnaden under skadeundersökningsperioden motsvarades inte av någon ökning av försäljningspriset. Detta var främst ett resultat av det starka trycket från importen från de berörda länderna Under dessa omständigheter har det varit omöjligt för gemenskapsindustrin att lägga över de höjda råvarupriserna på sina kunder.

(257)

Gemenskapindustrins priser hölls därför tillbaka även om de har ökat i absoluta termer. Med andra ord, prisökningen skulle ha varit mycket högre om det inte hade varit för den dumpade importen.

(258)

Försäljningspriserna på gemenskapsmarknaden underskreds med mellan 12 % och 43 %, såsom förklaras i skäl 246 och efterföljande.

(259)

Den totala lönsamheten för tillverkarna i urvalet när det gäller den berörda produkten baseras på den vägda genomsnittliga lönsamheten på nettoomsättningen för den berörda produkten som sålts till icke närstående kunder på EU-marknaden. Under skadeundersökningsperioden sjönk lönsamhetsnivån ned till -1,0 %. Dessutom var lönsamhetsnivån uppenbarligen inte tillräcklig under hela skadeundersökningsperioden, och med tanke på att denna situation har rått under många år äventyras själva överlevnaden för åtminstone delar av denna industri.

(260)

Lönsamheten nådde aldrig vinstmålet på 5 % som nämns i skäl 352 och följande.

Tabell 10 – Lönsamhet (%)

(261)

Sysselsättningen hos gemenskapstillverkarna i stickprovet minskade med 23,5 % under skadeundersökningsperioden, från 2 772 arbetstagare 2004 till 2 123 under undersökningsperioden.

(262)

Lönerna, som beräknades som en genomsnittlig kostnad per anställd, ökade från 15 668 euro 2004 till 21 558 euro under undersökningsperioden. En huvudorsak till denna löneökning per anställd är den kraftiga löneökningen i gemenskapsindustrins företag i de tio länder som blev medlemmar i gemenskapen 2004.

(263)

Denna ökning kompenseras emellertid gott och väl av den tidigare nämnda minskningen av arbetskraft tillsammans med den betydande produktionsökningen (17 %). Detta framhäver gemenskapsindustrins fortsatta ansträngningar att öka effektiviteten.

Tabell 11 – Sysselsättning

(264)

Undersökningen bekräftade att gemenskapstillverkarna i stickprovet inte gjorde några omfattande investeringar i förhållande till företagens totala verksamhet, i den del som rörde den berörda produkten. Inga investeringar gjordes för att öka produktionskapaciteten såsom framgår av skälen 251 och 252. Under de nuvarande marknadsvillkoren investerade gemenskapsindustrin inte i någon kapacitetsökning, utan vidtog i stället åtgärder för att bibehålla och öka effektiviteten i den nuvarande produktionsutrustningen. Vissa investeringar i verksamheten relaterad till svetsade rör gjordes också med tanke på miljö, hälsa och säkerhet.

(265)

Nivån på avkastningen på investeringar uttryckt som förhållandet mellan nettovinsten för gemenskapstillverkarna i urvalet och bokfört bruttovärde av anläggningstillgångar speglar vinstutvecklingen såsom förklaras i skäl 259. Den nivån är mycket låg och ligger kvar på ett negativt värde sedan år 2005.

Tabell 12

(266)

Utvecklingen av det kassaflöde som genererades av gemenskapstillverkarna i stickprovet genom försäljningen av den berörda produkten på gemenskapsmarknaden återspeglade lönsamhetsutvecklingen. Det är värt att notera att även om kassaflödet var litet var det fortfarande positivt under skadeundersökningsperioden, med undantag för år 2005 då det precis passerade gränsen och blev negativt.

(267)

Undersökningen visade inte att gemenskapsindustrin hade några svårigheter att anskaffa kapital. Det bör dock noteras att kapitalanskaffningsförmågan möjligen kan ses som en mindre meningsfull indikator för denna undersökning. Det beror på att de flesta tillverkarna av den berörda produkten i gemenskapsindustrin ingår i stora företagsgrupper. Kapitalanskaffningsförmågan är därför nära knuten till resultatet för gruppen som helhet snarare än till resultatet för den berörda produkten. Att ingen av dessa stora företagsgrupper fattade beslut om några investeringar i nya produktionsanläggningar visar emellertid att avkastningen på sådana investeringar de senaste åren inte har varit tillräcklig.

Tabell 13

(268)

Såsom förklaras i skäl 253 bör det noteras att gemenskapsindustrins marknadsandel sjönk med 10,3 procentandelar, medan förbrukningen i gemenskapen ökade med 9 %. Detta visar tydligt att gemenskapstillverkarna inte har kunnat expandera tillräckligt under de marknadsvillkor som har rått under skadeundersökningsperioden.

(269)

Verkan av den betydande dumpningsmarginal som konstaterades under undersökningsperioden för import från Kina, Ryssland och Vitryssland kan inte anses vara försumbar, mot bakgrund av volymen och priset på den berörda importen.

(270)

För Ukraina och Turkiet erinras det om att exporten under undersökningsperioden låg under miniminivåerna och att man därför inte ansåg att den utgjorde en tillförlitlig och meningsfull bas för fastställandet av en dumpningsmarginal. Det ansågs därför vara lämpligt att basera bedömningen på sannolikheten för att den skadevållande dumpningen skulle återkomma, enligt vad som sägs i avdelning F nedan.

(271)

Den förväntade återhämtningen för gemenskapindustrin från verkningarna av tidigare dumpning har inte helt och hållet förverkligats, vilket visas av den låga lönsamheten och oförmågan att väsentligt höja försäljningsvolymen, tillsammans med en betydande förlust av marknadsandelar. Industrin har de senaste åren ställts inför omfattande volymer av dumpad import från Kina, Ryssland och Vitryssland, vilket har förhindrat återhämtningen.

(272)

Både var för sig och tillsammans har importen från länderna i den sammantagna bedömningen (som anges i skäl 242) varit omfattande på gemenskapsmarknaden under hela skadeundersökningsperioden. Sedan 2005 har importvolymerna till och med ökat, både i absoluta och relativa termer. Sammantaget ökade deras marknadsandel från ca 6 % år 2004 till ca 10 % år 2005 och därifrån till omkring 19 % under undersökningsperioden, såsom förklaras i skäl 243. Dessutom uppvisar den dumpade importen från dessa länder var för sig ett avsevärt prisunderskridande. Marginalerna för målprisunderskridande är betydande, vilket återspeglar att gemenskapsindustrin gör förluster.

(273)

Indikatorerna för gemenskapsindustrin har visat en totalt sett negativ utveckling under skadeundersökningsperioden och har visat att väsentlig skada har skett. I detta sammanhang måste en till synes positiv utveckling, såsom ökningen av försäljningspriserna, jämföras med den mer betydande ökningen av kostnaderna för de huvudsakliga råvarukomponenterna, som har tagit ut den positiva utvecklingen.

(274)

På grundval av den ovanstående analysen förefaller gemenskapsindustrin befinna sig i en svår ekonomisk och finansiell situation och har lidit väsentlig skada enligt artikel 3 i grundförordningen. Denna slutsats kan dras för gemenskapsindustrin i dess helhet, mot bakgrund av att urvalet av gemenskapstillverkare i högsta grad är representativt och av att de makroekonomiska indikatorerna analyserades för alla företag i gemenskapsindustrin, såsom förklaras i skäl 250 ovan.

(275)

I enlighet med artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit hade vållats av den dumpade importen från de berörda länderna. Kommissionen undersökte även andra kända faktorer, utöver den dumpade importen, som kunde ha skadat gemenskapsindustrin, för att säkerställa att skada som eventuellt orsakats av dessa faktorer inte tillskrevs den dumpade importen.

(276)

Såsom förklaras ovan har importen från länderna i den sammantagna bedömningen ökat med mer än 200 % under skadeundersökningsperioden. Deras marknadsandel har ökat från 6,2 % till 18,7 %. Försämringen av situationen för gemenskapsindustrin sammanfaller också tydligt i tiden med den omfattande ökningen av den dumpade importen från länderna i den sammantagna bedömningen. Även om det i tabell 4 framgår att importpriserna från länderna i den sammantagna bedömningen har ökat under skadeundersökningsperioden, bör detta ses mot bakgrund av den motsvarande allmänna prisökningen på gemenskapsmarknaden såsom förklaras i skäl 255.

Tabell 14 – Importvolym

(277)

Importen från länderna i den sammantagna bedömningen har ökat sin spridning på EU-marknaden och tagit över betydande marknadsandelar som tidigare innehades av länder som är föremål för översynen vid giltighetstidens slut (med undantag för Turkiet) samt av tredjeländer som inte är föremål för undersökning, och gemenskapsindustrin. Gemenskapsindustrin förlorade över 10 procentenheter marknadsandel under skadeundersökningsperioden. Under samma period ökade importen från länderna i den sammantagna bedömningen med mer än 10 procentenheter såsom framgår av tabell 14 ovan.

(278)

Denna marknadspenetration har varit möjlig eftersom importen skedde till mycket låga priser. Priserna på importen från länderna i den sammantagna bedömningen underskred gemenskapstillverkarnas priser avsevärt såsom framgår i skäl 247.

(279)

Inverkan av den dumpade importen från länderna i den sammantagna bedömningen har lett till den skada som beskrivs ovan i avsnitt 4, varvid ett tryck nedåt på priserna har lett till att gemenskapindustrin inte har uppnått tillräckliga vinster utan till och med gått med förlust. En negativ utveckling iakttogs också för många andra skadefaktorer såsom produktion, sysselsättning och marknadsandel. Som visas ovan i skäl 273 sammanföll ökningen av importen från länderna i den sammantagna bedömningen också tydligt i tiden med de negativa tendenserna för skadeindikatorerna.

(280)

Importen från Bosnien och Hercegovina uppgick till totalt ca 33 000 ton eller 2,5 % av gemenskapsförbrukningen på gemenskapsmarknaden. Det genomsnittliga importpriset var 576 euro per ton vilket tyder på att priserna underskrider gemenskapsindustrins priser. Med tanke på de volymer det rör sig om drog kommissionen slutsatsen att endast en liten del av skadan kan tillskrivas denna import och att detta inte bryter orsakssambandet mellan den skada som gemenskapsindustrin lidit och den dumpade importen från länderna i den sammantagna bedömningen.

(281)

Denna import uppgick till totalt ca 111 000 ton eller 8,3 % av gemenskapsförbrukningen på gemenskapsmarknaden under undersökningsperioden. Det genomsnittliga importpriset var 620 euro per ton, vilket underskred gemenskapsindustrins priser. Inte desto mindre var Turkiets priser högre än de priser som länderna i den sammantagna bedömningen tillämpade, vilket framgår av tabell 4. Prisskillnaden blir ännu tydligare om man beaktar det faktum att tillverkarna i Turkiet i huvudsak exporterade svarta rör till gemenskapsmarkanden (dvs. produkter med låga omkostnader), medan importen från länderna i den sammantagna bedömningen huvudsakligen bestod av galvaniserade rör (dvs. produkter med höga omkostnader). Dessutom är importvolymerna från länderna i den sammantagna bedömningen 125 % högre än de från Turkiet.

(282)

Med tanke på volymerna och prisunderskridandet dras slutsatsen att en stor del av skadan kan tillskrivas importen från Turkiet. När skadan jämförs med den sammanlagda importens inverkan, som beskrivs ovan, kan emellertid en mycket större del av den tillskrivas importen från länderna i den sammantagna bedömningen. Därför dras slutsatsen att den skada som vållats av importen från Turkiet inte är av den arten att den bryter orsakssambandet mellan den dumpade importen från länderna i den sammantagna bedömningen och den väsentliga skada som gemenskapsindustrin har lidit.

(283)

Importen från Ukraina och Thailand var försumbar och anses således inte ha vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada.

(284)

Importen från andra tredjeländer under 2004 (utom från Bosnien, Turkiet, Ukraina och Thailand) uppgick till totalt ca 127 000 ton eller 10,3 % av gemenskapsförbrukningen på gemenskapsmarknaden. Under skadeundersökningsperioden fluktuerade denna importnivå men återgick till samma nivå för gemenskapsförbrukning innan undersökningsperioden var över. Det genomsnittliga importpriset under undersökningsperioden var 735 euro per ton, jämfört med 586 euro år 2004. Med tanke på att man inte vet exakt vilken typ av import det rör sig om var det svårt att göra prisjämförelser. Inte desto mindre förefaller priserna från övriga tredjeländer vara mycket högre än priserna på importen från länderna i den sammantagna bedömningen och andra berörda länder. Detta tyder på att priset på import från övriga tredjeländer (i bästa fall) underskrider gemenskapsindustrins priser i mindre utsträckning än den dumpade importen, eller att den inte alls är prisunderskridande. Man kan därför inte dra slutsatsen att den bidrar väsentligt till den skada som gemenskapsindustrin lidit eller att den bryter orsakssambandet.

(285)

Gemenskapstillverkarna i stickprovet upplevde att exportförsäljningen sjönk från ca 60 000 ton till ca 20 000 ton under skadeundersökningsperioden. En bedömning gjordes av huruvida denna minskning hade bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit. Försäljningsvolymen på marknader i tredjeländer var aldrig högre än 10 % av den totala försäljningsvolymen under skadeundersökningsperioden, och denna försäljning utgjorde en begränsad del (ca 5 %) av den totala produktionen, vilket pekar på att exportförsäljningen inte var avgörande för gemenskapsindustrins resultat.

(286)

Det bör också noteras att den lönsamhet som nämns i skäl 259 endast gäller försäljning på EU-marknaden och därför inte påverkas av den ovannämnda minskningen av exporten. Undersökningen visade också att lönsamheten för försäljningen på gemenskapsmarknaden och på tredjeländers marknader var jämförbara varje år under skadeundersökningsperioden. Detta visar att det inte fanns någon faktisk skillnad mellan resultatet på EU-marknaden och exportmarknaderna. Därför drogs slutsatsen att endast en försumbar del, om ens någon, av den skada som gemenskapsindustrin lidit i slutändan kunde tillskrivas denna faktor och att detta därför inte skulle bryta orsakssambandet.

(287)

Kostnaderna för råvaror är en stor del av den totala produktionskostnaden för den berörda produkten (mer än 75 % av den totala produktionskostnaden, om energin räknas in). Därmed är priset på svetsade rör starkt beroende av råvarukostnaderna. De viktigaste råvarorna är rullar, zink och energi. Priserna på dessa komponenter ökade med mer än 20 %, 200 % respektive 50 % under skadeundersökningsperioden.

(288)

Såsom förklaras i skälen 255 och 256, har också försäljningspriserna gått upp under samma period. Priserna har dock inte ökat tillräckligt för att återspegla kostnadsökningarna på grund av trycket på försäljningspriset från konkurrenterna på marknaden, särskilt trycket från den illojala handeln i form av dumpad import. Därför drogs i undersökningen slutsatsen att råvarupriserna i sig inte var upphov till skada, för om det inte hade funnits någon dumpad import skulle gemenskapsindustrin ha kunnat lägga över kostnadsökningarna – eller åtminstone en omfattande del av dem – på sina kunder.

(289)

Dessutom understryks att sådana kostnadsökningar på insatsvaror inte begränsas till gemenskapen, och mot bakgrund av insatsvarornas art skulle kostnader och kostnadsutveckling kunna förväntas vara liknande i de berörda länderna.

(290)

Kommissionen undersökte huruvida den skada som gemenskapsindustrin lidit var ett resultat av gemenskapsindustrins bristande konkurrenskraft och/eller lågt kapacitetsutnyttjande. För att ta reda på det jämfördes kostnadsstrukturen inom gemenskapsindustrin och hos de exporterande tillverkarna. Vissa skillnader i tillverkningskostnaderna upptäcktes såsom lönenivå, energikostnader samt kostnader relaterade till miljö, hälsa och säkerhet.

(291)

Man bör erinra om att kapacitetsutnyttjandet inte bör överskattas som indikator, eftersom gemenskapsindustrin kan tillverka andra produkter med samma utrustning. Det är också mer sannolikt att problem med kapacitetsutnyttjandet skulle hänga ihop med förlorade marknadsandelar för gemenskapsindustrin som orsakades av dumpad import.

(292)

Vissa parter har framfört argumentet att ökande driftskostnader har påverkat gemenskapsindustrins konkurrenskraft och orsakat den skada som beskrivs ovan i avsnitt 4. Här bör understrykas att dessa extra driftskostnader inte är tillräckligt omfattande för att ha vållat den väsentliga skada som konstateras i denna undersökning.

(293)

Man bör komma ihåg att råvaru- och energikostnaden utgjorde mer än 75 % av den totala produktionskostnaden för de färdiga rören. Den potentiella effekten av en eventuell ökning av övriga driftskostnader skulle i vilket fall som helst endast påverka 25 % av den totala produktionskostnaden. Denna ökning har varit blygsam och effekten av den blir alltså inte omfattande.

(294)

Under undersökningen upptäcktes ingen strukturell ineffektivitet som skulle göra att gemenskapsindustrin saknar konkurrenskraft. Tvärtom höjde gemenskapsindustrin sin produktivitet med 17 % under skadeundersökningsperioden, såsom framgår av tabell 11.

(295)

Undersökningen visade dessutom att EU-marknaden var mycket konkurrenskraftig, inte minst till följd av det stora antalet företag på marknaden. Utöver de 19 gemenskapstillverkarna bidrog dussintals med importörer från hela världen till den hårda konkurrensen på EU-marknaden. Därför drogs slutsatsen, såsom förklaras i skälen ovan, att gemenskapsindustrin i allmänhet var mycket konkurrenskraftig och att eventuellt bristande konkurrenskraft inte vållade den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(296)

Vissa berörda parter hävdade att den skada som gemenskapsindustrin lidit vållats av valutakursfluktuationer som stimulerade importen till EU.

(297)

Syftet med undersökningen är alltså att undersöka om den dumpade importen (med avseende på priser eller omfattning) har vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada eller om den väsentliga skadan har berott på andra faktorer. I detta avseende föreskrivs det i artikel 3.6 i grundförordningen att det, när det gäller priser, ska visas att prisnivån på den dumpade importen vållar skada. Där finns endast en hänvisning till skillnader i prisnivå, och följaktligen krävs ingen analys av de faktorer som påverkar prisnivån.

(298)

Oberoende av ovanstående sker försäljningen från många av de exporterande länder som berörs av denna undersökning i US-dollar. US-dollarns fluktuationer i förhållande till euron under skadeundersökningsperioden var dock endast 6 %. Det större fallet för US-dollarn inträffade efter undersökningsperiodens slut. Från juli 2007 till april 2008 sjönk US-dollarns värde med 16 % jämfört med euron.

(299)

Därför drogs slutsatsen att valutakursfluktuationer inte har vållat gemenskapstillverkarna väsentlig skada.

(300)

Vissa berörda parter framförde allmänna påståenden (utan att nämna särskilda företag eller tidsperioder) om att den skada som gemenskapsindustrin lidit var självförvållad och ett resultat av problem med stridsåtgärder och strejker hos vissa av tillverkarna i de nya medlemsstaterna. I detta avseende bör erinras om att inga styrkta bevis lades fram för detta påstående. Anklagelsen gällde dessutom bara en del av gemenskapsindustrin. Liknande skadlig utveckling konstaterades dock för tillverkare i både de gamla och de nya medlemsstaterna. Man kan därför dra slutsatsen att även om vissa tillverkare inom gemenskapsindustrin skulle ha drabbats av strejker och stridsåtgärder så skulle detta inte ha varit tillräckligt för att bryta orsakssambandet mellan dumpningen och skadan.

(301)

Det hävdades att gemenskapsindustrins omfattande investeringar hade bidragit till skadan. Såsom framförs i skäl 264 visade undersökningen att inga sådana omfattande investeringar hade gjorts under skadeundersökningsperioden. Man bör också ha i åtanke att den relativt låga värdeminskningen i förhållande till de totala kostnaderna i vilket fall som helst skulle begränsa effekten av detta påstående, även om det var väl underbyggt, och därför drogs slutsatsen att omfattande investeringar inte hade bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(302)

Det påstods att stålindustrins cykliska karaktär skulle ha bidragit till skadan, dvs. att undersökningsperioden inföll vid botten i cykeln. Först och främst bör understrykas att skadlig dumpning mycket väl kan inträffa när som helst under hela den ekonomiska cykeln. Dessutom stöds inte detta argument av undersökningen (se analysen av förbrukningen i skäl 231). Förbrukningen under undersökningsperioden var i själva verket stigande och uppenbarligen inte alls längst ned i cykeln. Påståendet avvisades därför.

(303)

Ökningen av den dumpade importen från de berörda länderna i den sammantagna bedömningen, deras ökande marknadsandel, det konstaterade prisunderskridandet och målprisunderskridandet sammanföll i tid med försämringen av situationen för gemenskapsindustrin och detta leder till slutsatsen att den dumpade importen har bidragit till den väsentliga skada som gemenskapsindustrin har lidit.

(304)

Efter att ha analyserat de kända, framträdande övriga faktorerna tillsammans med påståendena från berörda parter (se skäl 285 och följande), drog kommissionen slutsatsen att de inte är av den arten att de bryter orsakssambandet mellan den dumpade importen från de berörda länderna och den väsentliga skada som gemenskapsindustrin har lidit.

(305)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen ska en bedömning göras av importen från länder som är föremål för översyn, för att avgöra om det är sannolikt att skadan fortsätter eller återkommer.

(306)

När det gäller den sannolika effekten för gemenskapsindustrin av att åtgärderna upphör att gälla ansågs följande faktorer peka åt samma håll som de faktorer som sammanfattas ovan när det gäller sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada.

(307)

Såsom förklaras ovan i skäl 223 och följande, ökade förbrukningen med 9 %, trots att prognosen för hela världens förbrukning av den berörda produkten inte förväntas förändras i någon större utsträckning inom en överskådlig framtid, även om förbrukningen kan anses vara föremål för vissa cykliska svängningar. Alternativa produkter såsom plaströr har inte i någon större utsträckning kunnat ersätta svetsade rör och därigenom minska förbrukningen av dem.

(308)

Sedan åtgärder infördes har importen från Ukraina sjunkit till miniminivån. Det finns dock tydliga tecken (se skäl 172 och följande) på att omfattande import från Ukraina åter skulle komma in på gemenskapsmarknaden till dumpade priser om inga åtgärder vidtas. Det är också sannolikt att priserna avsevärt skulle underskrida gemenskapindustrins priser, mot bakgrund av att de med största sannolikhet skulle återspegla priserna från den som erbjuder de lägsta priserna i gemenskapen.

(309)

I skäl 119 (och följande) dras slutsatsen att omfattande volymer med största sannolikhet skulle komma att exporteras från Thailand till gemenskapen till dumpade priser. Det är också sannolikt att priserna avsevärt skulle underskrida gemenskapindustrins priser, mot bakgrund av att de med största sannolikhet skulle återspegla priserna från den som erbjuder de lägsta priserna i gemenskapen.

(310)

Med tanke på att man ovan drar slutsatsen att det inte är sannolikt att dumpningen kommer att fortsätta eller återkomma, krävs det ingen ytterligare analys av sannolikheten för att skadan fortsätter eller återkommer.

(311)

När det gäller skadefrågor i samband med interimsöversynen (artikel 11.3 i grundförordningen) krävs här ingen analys, eftersom man vid översynen kom fram till att det när det gäller det här landet var det inte sannolikt att dumpningen skulle fortsätta eller återkomma.

(312)

Den troliga följden av ett upphävande av åtgärderna skulle därför bli en stor ökning av import från både Ukraina och Thailand till priser som underskrider gemenskapsindustrins. Sådan import skulle sannolikt få märkbart negativa effekter för gemenskapsindustrin. Under sådana omständigheter skulle gemenskapsindustrin antingen bli tvungen att följa efter med prissänkningar för att behålla sin marknadsandel eller bibehålla priserna på den nuvarande nivån och i stället förlora kunder och med det försäljning. I det förra fallet skulle gemenskapsindustrin tvingas gå med förlust, och i det senare fallet skulle förlusten av försäljning så småningom leda till ökade kostnader följt av förluster.

(313)

Gemenskapsindustrin har dessutom drabbats av effekterna av dumpad import under många år och befinner sig just nu i en besvärlig ekonomisk situation. Om denna skadliga situation fortsätter/återkommer skulle själva överlevnaden för industrin äventyras.

(314)

Undersökningen har visat att det när det gäller import från både Ukraina och Thailand är sannolikt att skadan återkommer eller fortsätter för gemenskapsindustrin, som har drabbats av konsekvenserna av skadlig dumpning under många år. När det gäller import från Turkiet förväntas inte den skadevållande dumpningen fortsätta eller återkomma.

(315)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen har kommissionen utrett huruvida det trots slutsatserna om dumpning, skada och orsakssamband finns tvingande skäl som skulle leda till slutsatsen att det inte ligger i gemenskapens intresse att införa antidumpningsåtgärder på import från de berörda länderna eller utvidga de gällande åtgärderna.

(316)

För att göra en bedömning av de sannolika effekterna av att införa eller avstå från att införa åtgärder och av en förlängning eller ett upphörande av de gällande åtgärderna, har kommissionen begärt uppgifter från alla kända berörda parter. Kommissionen har skickat frågeformulär till 116 importörer, lagerhållare och användare. Inga andra berörda parter har gett sig till känna inom tidsfristen.

(317)

Av de kontaktade, icke närstående importörerna svarade 32. Däribland förklarade 16 att de inte importerade från de berörda länderna och tre att de inte längre var verksamma på området. Bland de återstående 13 icke närstående importörerna återsände endast två ett fullständigt ifyllt frågeformulär. Därför var det inte nödvändigt att tillämpa något stickprovsförfarande.

(318)

Som tidigare har sagts drogs slutsatsen att gemenskapsindustrin har lidit väsentlig skada, såsom omnämns i skälen 250–274.

(319)

Införandet av antidumpningsåtgärder kommer sannolikt att möjliggöra för gemenskapsindustrin att öka sin försäljning, sin marknadsandel och höja sina försäljningspriser. Gemenskapsindustrin skulle därmed kunna uppnå lönsamhet eftersom det inte finns någon dumpad import samt dra fördel av tillväxten på gemenskapsmarknaden, vilket skulle stimulera investeringar och industrins konkurrenskraft i allmänhet.

(320)

Om åtgärderna fortsätter att gälla kommer gemenskapsindustrin att kunna fortsätta verka inom ramen för en lojal konkurrens gentemot import från Thailand och Ukraina. Därmed kommer de positiva effekterna av införandet av nya antidumpningsåtgärder inte att motarbetas av illojal konkurrens.

(321)

Om rättvisa marknadsvillkor skulle upprättas, är det troligt att gemenskapsindustrin skulle återfå konkurrenskraften och öka sina vinstmarginaler till mer adekvata nivåer. Gemenskapsindustrin har visat sig vara strukturellt livskraftig genom sitt ekonomiska resultat det senaste årtiondet – trots återkommande illojal konkurrens i form av dumpad import har den kunnat minska förlusten av marknadsandelar. Gemenskapsindustrin är dessutom, såsom nämns i skäl 295, konkurrenskraftig och kan öka sin produktivitet.

(322)

Om befintliga antidumpningsåtgärder skulle upphävas och nya antidumpningsåtgärder inte införas, skulle marknaden å andra sidan snedvridas ännu mer, vilket skulle leda till att gemenskapsindustrin gradvis drar sig undan från marknaden. Upphävandet av åtgärderna och den omfattande produktionskapaciteten hos de berörda länderna, särskilt Kina, skulle sannolikt leda till en ökning av den dumpade importen till gemenskapsmarknaden. Under de förhållandena blir det allt svårare för gemenskapsindustrin att återhämta sig och försvara sin marknadsandel. Dessutom kan bristen på investeringar äventyra dess långsiktiga överlevnad.

(323)

De samarbetande, icke närstående importörerna stod för mindre än 5 % av den totala importen av den berörda produkten till gemenskapen under undersökningsperioden.

(324)

Flera exportörer argumenterade dock för att inverkan av åtgärderna på importörer/lagerhållare skulle bli omfattande, eftersom deras kostnader för import från de berörda länderna skulle öka.

(325)

Om antidumpningsåtgärder skulle införas skulle troligen importen från dessa länder minska. Dessutom skulle en måttlig ökning av försäljningspriset för den berörda produkten i gemenskapen kunna ske som följaktligen skulle påverka importörernas/lagerhållarnas ekonomiska situation, särskilt de som kommer från de länder som är föremål för undersökning. Anledningen skulle vara att det återförsäljningspris de skulle kunna erbjuda sina kunder skulle bli mer jämförbart med de konkurrenter som också har sitt ursprung i gemenskapsindustrin.

(326)

Denna inverkan på importörers och lagerhållares situation skulle emellertid sannolikt bli måttlig, eftersom den berörda produkten står för en liten del av deras totala affärsverksamhet. På grundval av uppgifterna från dessa importörer/lagerhållare som gav giltiga svar är det uppenbart att de också säljer många andra stålprodukter. Det konstaterades att den berörda produkten stod för i genomsnitt mindre än 4 % av den sammanlagda omsättningen. Mot bakgrund av den relativt låga inverkan av den berörda produkten när det gäller användarkostnader skulle importörerna/lagerhållarna troligen lägga över prisökningar på sina kunder.

(327)

Grundat på det har konstaterats att införandet av antidumpningsåtgärder och fortsatta gällande åtgärder sannolikt inte kommer att få någon allvarlig negativ inverkan på importörers/lagerhållares situation i gemenskapen.

(328)

Den huvudsakliga användaren av den berörda produkten i gemenskapen är byggnads- och anläggningsindustrin. Efterfrågan på den berörda produkten är därför beroende av situationen i denna industri.

(329)

Såsom anges i skäl 316 har varken berörda användare eller deras organisationer gett sig till känna under undersökningen.

(330)

Ett antal andra exportörer har emellertid hävdat att inverkan på användare/konsumenter skulle bli omfattande om åtgärder skulle införas. Man framhöll särskilt att åtgärderna skulle vara negativa för konkurrensen och leda till kostnadsökningar för användare/konsumenter.

(331)

Såsom nämns i skäl 302 kan det inte uteslutas att priset på den berörda produkten i gemenskapen skulle öka måttligt. Den negativa inverkan för användare/konsumenter av ökade kostnader skulle dock troligen bli liten, eftersom priset på den berörda produkten i förhållande till användarnas/konsumenternas totala kostnader är måttligt.

(332)

Flera exportörer påstod att införandet av åtgärder för den grupp av länder som omfattades av den nya undersökningen faktiskt skulle förebygga konkurrensen i gemenskapen. Införandet av antidumpningsåtgärder och bibehållna gällande åtgärder kommer att förbättra gemenskapsindustrins villkor och följaktligen säkerställa ett stort antal leverantörer på gemenskapsmarknaden, eftersom leverantörer från tredjeländer eller icke-dumpande exportörer från de berörda länderna inte skulle beröras av åtgärderna.

(333)

Mot bakgrund av ovanstående kan slutsatsen dras att införandet av antidumpningsåtgärder sannolikt inte allvarligt skulle skada den ekonomiska situationen för användarna av den berörda produkten.

(334)

Den huvudsakliga råvaran i produktionen av den berörda produkten är varmvalsade ringar eller rullar.

(335)

Såsom anges i skäl 316 har varken berörda tillverkare av varmvalsade ringar eller rullar i tidigare led eller deras organisationer gett sig till känna under undersökningen.

(336)

Om åtgärderna inte skulle införas, skulle tillverkarna av varmvalsade ringar eller rullar troligen ställas inför en minskad efterfrågan som en konsekvens av produktionsminskningen hos gemenskapstillverkarna av den berörda produkten.

(337)

På denna grund har slutsatsen dragits att införandet av antidumpningsåtgärder är av intresse för dem som tillverkar den huvudsakliga råvara som används i tillverkningen av den berörda produkten i gemenskapen.

(338)

Ett bibehållande av åtgärderna rörande import av den berörda produkten från Thailand och Ukraina och införande av antidumpningsåtgärder på import med ursprung i Vitryssland, Kina och Ryssland skulle troligen möjliggöra för gemenskapsindustrin att stoppa förlusten av marknadsandelar, återta förlorad försäljning och återfå en tillräcklig lönsamhet. Om de gällande åtgärderna skulle upphävas och antidumpningsåtgärder inte införas skulle gemenskapsindustrin troligen ställas inför ett problem med växande illojal konkurrens som skulle driva bort vissa gemenskapstillverkare från marknaden, och ytterligare kostnader skulle kunna uppstå för stängning eller omställning av anläggningar.

(339)

Några negativa effekter av införandet av antidumpningsåtgärder skulle vara en minskning av importen och måttliga kostnadsökningar för importörer/lagerhållare och användare/konsumenter, på grund av ett högre försäljningspris på den berörda produkten i gemenskapen.

(340)

Prishöjningen skulle dock inte bli så omfattande, eftersom konkurrensen mellan gemenskapstillverkare, import från de berörda länderna till icke-dumpade eller icke-skadliga priser och import från övriga tredjeländer skulle finnas kvar.

(341)

Slutligen har en berörd part hävdat att antidumpningsåtgärder enligt den ekonomiska litteraturen medför ”omfattande välfärdskostnader för de importerande länderna”. Inga bevis har lagts för detta när det gäller denna produkt och de ekonomiska aktörer som berörs av detta fall. I den aktuella undersökningen måste fallet bedömas utifrån de enskilda omständigheterna, och det är därför osannolikt att importörer/lagerhållare och användare/konsumenter av den berörda produkten skulle drabbas av allvarliga konsekvenser mot bakgrund av den mycket blygsamma inverkan av priset på vissa svetsade rör på slutkostnaderna för deras produkter eller inköp.

(342)

Industrin i tidigare led kommer sannolikt att tjäna på att åtgärderna bibehålls och på att antidumpningsåtgärder införs, genom att efterfrågan ökar på varmvalsade ringar eller rullar på gemenskapsmarknaden.

(343)

Med beaktande av alla ovannämnda faktorer dras slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl för att upphäva de befintliga åtgärderna och för att inte införa nya antidumpningsavgifter.

(344)

Mot bakgrund av undersökningsresultaten i skäl 52 respektive 170 och följande har slutsatsen dragits att förfarandet bör avslutas avseende Bosnien och Hercegovina samt Turkiet.

(345)

Två exporterande tillverkare i Ryssland och den enda tillverkaren i Vitryssland har erbjudit prisåtaganden i enlighet med artikel 8.1 i grundförordningen.

(346)

Dessa erbjudanden undersöktes. Undersökningen visade att huvuddelen av resultaten och övervägandena i förordning (EG) nr 1697/2002 (se skälen 77 och 78) som ledde till att alla åtaganden under den undersökningen avvisades, fortfarande är giltiga. Undersökningen bekräftade alltså följande:

(347)

Den berörda produkten omfattar dessutom en rad olika produkttyper med produktegenskaper som inte alltid är lätta att identifiera vid import. Det gör det praktiskt taget omöjligt att fastställa meningsfulla minimiimportpriser för varje produkttyp som kan övervakas på lämpligt sätt av kommissionen och medlemsstaternas tullmyndigheter vid import.

(348)

Det noteras också att utöver de produktrelaterade anledningarna finns det också företagsspecifika anledningar till att avvisa de åtaganden som erbjudits. När det gäller tillverkaren från Vitryssland erinras först och främst om att Vitryssland inte är ett land med marknadsekonomi enligt artikel 2.7 a i grundförordningen och att företaget inte ansökt om individuell behandling i enlighet med artikel 9.5 i grundförordningen. Företaget samarbetade dessutom bara delvis i undersökningen (se skälen 101–104) och därför ansågs det också olämpligt att godta ett prisåtagande av skäl av allmänpolitisk karaktär. När det gäller en exporterande tillverkare från Ryssland, noteras att tillverkaren också säljer andra produkter än den berörda produkten till samma kunder i EU. På grund av detta anses risken för korsvis kompensation vara alltför hög. När det gäller den andra exporterande tillverkaren från Ryssland, hade företaget svårigheter att lämna in korrekta och tillförlitliga uppgifter. Detta berodde främst på svagheter i tillverkarens bokföring. Under dessa omständigheter anser kommissionen att företaget inte har den infrastruktur som är nödvändig för att kunna genomföra ett åtagande och övervaka det på ett effektivt sätt.

(349)

Dessa prisåtaganden avvisades därför.

(350)

Mot bakgrund av de slutsatser som dras ovan bör gällande åtgärder för import av den berörda produkten med ursprung i Thailand och Ukraina bibehållas enligt den tidigare förordningen, med undantag för OJSC Interpipe vars marginal framgår nedan.

(351)

Därutöver bör slutgiltiga åtgärder på import av den berörda produkten med ursprung i Kina, Ryssland och Vitryssland införas såsom beskrivs nedan.

(352)

De slutgiltiga antidumpningsåtgärderna bör införas på en nivå som, utan att de konstaterade dumpningsmarginalerna överskrids, är tillräcklig för att undanröja den väsentliga skada som den dumpade importen vållar gemenskapsindustrin. Vid beräkningen av den tull som är nödvändig för att undanröja verkningarna av den skadevållande dumpningen, ansågs det att de åtgärder som vidtas bör göra det möjligt för gemenskapsindustrin att täcka sina kostnader och uppnå en vinst före skatt på den nivå som rimligen skulle kunna uppnås under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte förekom någon dumpad import.

(353)

Klaganden hävdade under undersökningen att en normal vinst på 10,8 % borde användas i denna undersökning, baserat på avkastningen på den omsättning som uppnåddes under 2004 för den berörda produkten. Påståendet grundades på fem utvalda gemenskapstillverkare och 2004 valdes som ett representativt år, eftersom de giltiga antidumpningsåtgärderna delvis uppvägde effekten av den dumpade importen.

(354)

Undersökningen visade dock att lönsamheten även hos de utvalda fem gemenskapstillverkarna var mycket lägre än 10,8 % som påstods. Dessutom ansågs inte 2004 vara en lämplig period för denna bedömning, eftersom skadlig dumpning ägde rum då.

(355)

Under den tidigare undersökningen ansågs det att en vinstmarginal på 5 % av omsättningen kunde ses som en lämplig nivå som gemenskapsindustrin kunde förväntas uppnå utan den skadliga dumpningen, grundat på uppgifter från 1997 och 1998. Eftersom dessa uppgifter inte var helt aktuella, användes andra källor för att se om de fortfarande var skäliga. För det första är svetsade rör en fullt utvecklad produkt och tillverkningsprocessen har knappast förändrats sedan 1997. För det andra visar tillgängliga uppgifter från databasen BACH på lönsamhetsnivåer på runt 5 % för ett stort antal metalltillverkare.

(356)

Därför ansågs en lönsamhetsnivå på 5 % vara skälig för denna produkt.

(357)

Det icke skadevållande priset erhölls genom att addera den normala vinsten som beräknats enligt ovan till tillverkningskostnaden för varje produkttyp. Alla skillnader mellan detta icke skadevållande pris och exportpriset på samma produkttyp uttrycktes sedan som en procentsats av det totala importvärdet cif.

(358)

Det bör erinras om att inget av de samarbetande kinesiska exportföretagen beviljades marknadsekonomisk status eller individuell behandling, och därför beräknades en landsomfattande skademarginal. Beräkningen grundades på de samarbetande exporterande tillverkarna. Uppgifter för en kinesisk exportör uteslöts från beräkningen eftersom tillräckligt fullständiga produktkodnummeruppgifter inte hade uppgetts till kommissionen.

(359)

När det gäller Vitryssland beräknades också en landsomfattande tull grundat på importpriserna från den tyska importör som nämndes i skäl 95, i brist på tillräckligt samarbete.

(360)

För Ryssland beviljades de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna individuella skademarginaler. För dem som inte samarbetade fastställdes den landsomfattande marginalen på samma nivå för den som samarbetade mest, med tanke på att samarbetsnivån låg på över 80 %.

(361)

Mot bakgrund av slutsatserna ovan beräknades följande skademarginaler:

(362)

Mot denna bakgrund och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen görs bedömningen att slutgiltiga antidumpningsåtgärder bör införas på import från Kina, Ryssland och Vitryssland på nivån för dumpningsmarginalen eller nivån för undanröjande av skada, beroende på vilken som är lägre, i enlighet med regeln om lägsta tull.

(363)

På grundval av ovanstående föreslås följande slutgiltiga tullar: