13.8.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 217/1

(1)

Efter en antidumpningsundersökning (nedan kallad den ursprungliga undersökningen) införde rådet genom förordning (EG) nr 437/2004 (2) en slutgiltig antidumpningstull på import av stor regnbåge (nedan även kallad den berörda produkten enligt definitionen i skäl 19) med ursprung i Norge. Den slutgiltiga tullen infördes i form av en landsomfattande värdetull på 19,9 % (nedan kallad de gällande åtgärderna).

(2)

Den 12 mars 2007 mottog kommissionen en begäran om partiell interimsöversyn från flera producenter och exportörer av stor regnbåge – Sjøtroll Havbruk AS, Lerøy Fossen AS, Firda Sjøfarmer AS, Coast Seafood AS, Hallvard Lerøy AS och Sirena Norway AS (nedan kallade sökandena) – i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen.

(3)

Sökandena har lagt fram prima facie-bevisning för att de omständigheter som låg till grund för fastställandet av åtgärderna har förändrats och att förändringarna är av varaktig karaktär. Sökandena gjorde gällande och lade fram prima facie-bevisning för att priserna på deras export till gemenskapen har ökat betydligt, och väsentligt mer än priserna på hemmamarknaden och produktionskostnaderna i Norge. Sökandena gjorde vidare gällande att detta skulle leda till en minskning av dumpningen till en nivå som väsentligt underskrider nivån på de gällande åtgärderna och att det därför inte längre är nödvändigt att tillämpa åtgärderna på den nuvarande nivån för att motverka dumpningen. Denna bevisning ansågs tillräcklig för att motivera att ett förfarande inleddes.

(4)

Följaktligen, och efter samråd med rådgivande kommittén, inledde kommissionen den 15 maj 2007, genom ett tillkännagivande (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) i Europeiska unionens officiella tidning  (3), en partiell interimsöversyn av de gällande antidumpningsåtgärderna beträffande import av stor regnbåge med ursprung i Norge i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen.

(5)

Översynen begränsades till frågan om dumpning och syftade till att avgöra behovet av att bibehålla, upphäva eller ändra de gällande åtgärderna.

(6)

Kommissionen underrättade officiellt alla kända exportörer och producenter i Norge, handlare, importörer och intresseorganisationer som man visste var berörda, samt företrädare för Norge, om att förfarandet inletts. Berörda parter gavs möjlighet att inom den tidsfrist som anges i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(7)

Enligt punkt 5 a i tillkännagivandet om inledande kan kommissionen besluta att tillämpa ett stickprovsförfarande i enlighet med artikel 17 i grundförordningen. Som svar på begäran enligt punkt 5 a i i tillkännagivandet om inledande lämnade 298 företag, som stod för mer än 70 % av de använda produktionslicenserna under undersökningsperioden, de begärda uppgifterna inom den angivna tidsfristen. Av dessa var 123 exportörer och/eller producenter av stor regnbåge. Exporten skedde antingen direkt eller indirekt via närstående och oberoende handlare.

(8)

Med tanke på det stora antalet företag som berördes beslutade man att tillämpa stickprovsförfarandet, och i det syftet gjordes ett urval av producerande företag med de största exportvolymerna till gemenskapen (exporterande producenter), i samråd med företrädare för den norska industrin.

(9)

I enlighet med artikel 17 i grundförordningen omfattade det valda stickprovet den största möjliga representativa exportvolym som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande.

(10)

De företag som inte ingick i stickprovet begärde att kommissionen skulle fastställa en individuell dumpningsmarginal. Med hänsyn till det stora antalet ansökningar och det stora antalet företag som ingick i stickprovet ansågs det emellertid att sådana individuella undersökningar skulle ha blivit orimligt betungande i den mening som avses i artikel 17.3 i grundförordningen och skulle ha gjort det omöjligt att avsluta undersökningen i tid. Därför avslås ansökningarna om fastställande av individuella dumpningsmarginaler.

(11)

En av de exporterande producenter som ingick i stickprovet meddelade att den inte kunde fylla i antidumpningsfrågeformuläret. Denna exporterande producent uteslöts därför från stickprovet, och resultatet för detta företag grundades på tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(12)

Undersökningen visade även att två andra exporterande producenter som ingick i stickprovet inte exporterade den berörda produkt som de eller dem närstående företag producerat till gemenskapen under översynsperioden. Eftersom det således inte fanns något exportpris, kunde ingen dumpningsmarginal fastställas för dessa exporterande producenter.

(13)

De tre exporterande producenterna i det slutliga stickprovet stod för ca 33 % av den norska exporten av stor regnbåge till gemenskapen och 31 % av produktionsvolymen i Norge under översynsperioden, vilket ansågs vara representativt.

(14)

För att göra det möjligt för kommissionen att avgöra om det behövdes ett stickprov för importörer, begärdes det i punkt 5 a ii i tillkännagivandet om inledande att importörerna i gemenskapen skulle lämna de uppgifter som anges i den punkten. Endast tre importörer i gemenskapen besvarade urvalsblanketten. Med tanke på det låga antalet samarbetsvilliga importörer krävdes det inget stickprov i detta fall.

(15)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för fastställandet av dumpning. I det syftet uppmanade kommissionen samtliga parter som man visste var berörda och alla andra parter som hade gett sig till känna inom tidsfristerna i tillkännagivandet om inledande att samarbeta i det aktuella förfarandet och fylla i relevanta frågeformulär.

(16)

Kommissionen utförde kontrollbesök på plats hos följande företag:

(17)

Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl för detta gavs tillfälle att yttra sig.

(18)

Dumpningsundersökningen omfattade perioden från och med den 1 april 2006 till och med den 31 mars 2007 (nedan kallad översynsperioden).

(19)

Den produkt som är föremål för översyn är densamma som i den ursprungliga undersökningen, dvs. stor regnbåge (Oncorhynchus mykiss), färsk, kyld eller fryst, antingen hel fisk (med huvud och gälar, rensad, vägande mer än 1,2 kg vardera eller utan huvud, utan gälar, rensad, vägande mer än 1 kg vardera) eller filéer (vägande mer än 0,4 kg vardera) med ursprung i Norge (nedan kallad den berörda produkten).

(20)

Den berörda produkten klassificeras för närvarande enligt KN-numren 0302 11 20, 0303 21 20, 0304 19 15 och 0304 29 15 beroende på produktformen (färsk eller kyld hel fisk, färska eller kylda filéer, fryst hel fisk och frysta filéer).

(21)

Enligt vad som fastställdes i den ursprungliga undersökningen och som bekräftas i denna undersökning, befanns den berörda produkten och den produkt som produceras och säljs på hemmamarknaden i Norge ha samma grundläggande fysiska egenskaper och samma användningsområden. De ansågs därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen. Eftersom den aktuella översynen begränsades till att gälla dumpning drogs inga slutsatser med avseende på den produkt som produceras och säljs av gemenskapsindustrin på gemenskapsmarknaden.

(22)

De norska producenterna av stor regnbåge sålde den berörda produkten till gemenskapen antingen direkt eller via närstående eller oberoende handlare. Vid beräkningen av exportpriset användes enbart identifierbar försäljning avsedd för gemenskapsmarknaden som gjordes antingen direkt eller via företag i Norge som var närstående till de exporterande producenter som ingick i stickprovet.

(23)

För att fastställa normalvärdet avgjorde kommissionen först för var och en av de exporterande producenter som ingick i stickprovet om dess totala försäljning av den berörda produkten på hemmamarknaden var representativ i förhållande till den totala exportförsäljningen till gemenskapen. I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen ansågs försäljningen på hemmamarknaden vara representativ när den exporterande producentens totala försäljningsvolym på hemmamarknaden var minst 5 % av dess totala exportförsäljningsvolym till gemenskapen.

(24)

För att avgöra om försäljningen på hemmamarknaden var representativ bortsåg man från försäljningen till oberoende handlare i Norge under översynsperioden, eftersom slutdestinationen för den försäljningen inte kunde fastställas med säkerhet. Undersökningen visade faktiskt att denna försäljning till övervägande del var avsedd för export till tredjelandsmarknader och således inte såldes för inhemsk konsumtion.

(25)

Kommissionen identifierade därefter de produkttyper som såldes på hemmamarknaden av företagen med en totalt sett representativ försäljning på hemmamarknaden och som var identiska eller direkt jämförbara med de typer som såldes för export till gemenskapen.

(26)

Försäljningen av en viss produkttyp på hemmamarknaden betraktades som tillräckligt representativ när volymen för den produkttyp som såldes på hemmamarknaden under översynsperioden utgjorde 5 % eller mer av den totala volymen för en jämförbar produkttyp som såldes för export till gemenskapen.

(27)

Man undersökte också om försäljningen på hemmamarknaden av varje typ av den berörda produkten som såldes på hemmamarknaden i representativa mängder kunde anses ha skett vid normal handel i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen, genom att man fastställde andelen lönsam försäljning till oberoende kunder av den aktuella typen. I detta syfte fastställdes för varje exporterad produkttyp den andel av försäljningen på hemmamarknaden till oberoende kunder som varit lönsam under översynsperioden, enligt följande:

(28)

Om försäljningsvolymen för en produkttyp, som såldes till ett nettoförsäljningspris som motsvarade eller översteg den beräknade produktionskostnaden, utgjorde mer än 80 % av den totala försäljningsvolymen för den typen, och om det vägda genomsnittspriset för den typen motsvarade eller översteg produktionskostnaden, baserades normalvärdet på de faktiska priserna på hemmamarknaden. Detta pris beräknades som ett vägt genomsnitt av priserna på all försäljning på hemmamarknaden av den typen under översynsperioden, oavsett om försäljningen varit lönsam eller inte.

(29)

Om volymen av den lönsamma försäljningen av en viss produkttyp utgjorde 80 % eller mindre av den totala försäljningsvolymen för den typen, eller om det vägda genomsnittspriset för den typen understeg produktionskostnaden, baserades normalvärdet på det faktiska priset på hemmamarknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av den lönsamma försäljningen av enbart den produkttypen, under förutsättning att denna försäljning utgjorde minst 10 % av den totala försäljningsvolymen för den typen.

(30)

Om volymen av den lönsamma försäljningen av en viss produkttyp utgjorde mindre än 10 % av den totala försäljningsvolymen för den typen, ansåg man att priset på hemmamarknaden för den produkttypen inte utgjorde en lämplig grund för att fastställa normalvärdet.

(31)

Om priserna på hemmamarknaden för en viss produkttyp som såldes av en exporterande producent inte kunde användas för att fastställa normalvärdet, måste en annan metod tillämpas.

(32)

I detta syfte undersökte man först om normalvärdet kunde fastställas på grundval av priserna på hemmamarknaden för andra producenter i Norge i enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen. Eftersom företagsstrukturerna hos de grupper som valts ut i stickprovet var mycket komplexa och skilde sig betydligt från varandra, vilket troligen påverkade respektive exporterande producents försäljningspris på hemmamarknaden, ansåg man att det i detta fall inte var lämpligt att använda andra producenters försäljningspriser, eftersom det inte skulle ge tillförlitligare resultat än om man använde varje exporterande producents egna uppgifter. Normalvärdet konstruerades därför i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen, enligt följande:

(33)

Normalvärdet konstruerades genom att varje exporterande producents produktionskostnader för de exporterade typerna, efter eventuell justering, ökades med ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt en skälig vinstmarginal.

(34)

I samtliga fall fastställdes försäljnings- och administrationskostnaderna, de andra allmänna kostnaderna samt vinsten enligt de metoder som anges i artikel 2.6 i grundförordningen. I det syftet undersökte kommissionen om uppgifterna om försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst för var och en av de exporterande producenterna på hemmamarknaden var tillförlitliga.

(35)

En av de tre berörda exporterande producenter för vilka normalvärdet måste konstrueras hade inte någon representativ försäljning på hemmamarknaden. Därför kunde inte den metod som beskrivs i den inledande meningen i artikel 2.6 användas.

(36)

Eftersom de andra exporterande producenterna hade representativ försäljning på hemmamarknaden vid normal handel, fastställdes försäljnings- och administrationskostnaderna, de andra allmänna kostnaderna samt vinsten för denna exporterande producent i enlighet med artikel 2.6 a i grundförordningen, dvs. på grundval av det vägda genomsnittet av de faktiska belopp som fastställts för andra exportörer eller producenter som är föremål för undersökning avseende produktion och försäljning av den likadana produkten på hemmamarknaden i ursprungslandet.

(37)

I samtliga fall där den berörda produkten exporterades till oberoende kunder i gemenskapen fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, dvs. på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(38)

Om exportförsäljningen skedde via närstående importörer konstruerades exportpriset enligt artikel 2.9 i grundförordningen på grundval av det pris till vilket de importerade produkterna först såldes vidare till en oberoende köpare, efter justering för alla kostnader som uppkommit mellan import och återförsäljning, samt en skälig marginal för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst. I det syftet användes respektive importörs faktiska försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader under översynsperioden. När det gäller vinsten bestämde man på grundval av tillgängliga uppgifter, och i avsaknad av annan mer tillförlitlig information, att en vinst på 2 % var rimlig för en importör i denna bransch.

(39)

Såsom anges i skäl 24 var det inte möjligt att med säkerhet bestämma slutdestinationen för den exporterade produkten när försäljningen ägde rum via oberoende handlare. Därför gick det inte att avgöra om en viss försäljning gjordes till en kund i gemenskapen eller ett tredjeland, och man beslutade således att bortse från försäljningen till oberoende handlare.

(40)

Normalvärdet och exportpriserna jämfördes på nivån fritt fabrik.

(41)

För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis tog man genom justeringar hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Lämpliga justeringar beviljades i samtliga fall där dessa konstaterades vara skäliga, korrekta och styrkta med kontrollerad bevisning. På den grunden gjordes justeringar för skillnader i rabatter, provisioner, transport-, försäkrings-, hanterings-, lastnings- och därmed sammanhängande kostnader, förpackningskostnader, bankavgifter, kreditkostnader och importavgifter.

(42)

För de exporterande producenter som ingick i stickprovet beräknades en individuell dumpningsmarginal. För dessa företag jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den berörda produkten som exporterades till gemenskapen med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen.

(43)

På grundval av ovanstående är dumpningsmarginalerna för företagen i stickprovet, uttryckta i procent av nettopriset cif, fritt gemenskapens gräns, före tull, följande:

(44)

Med tanke på att de dumpningsmarginaler som fastställdes för alla företag i stickprovet understeg miniminivån och samarbetsnivån i denna undersökning var mycket hög, ansågs även den landsomfattande dumpningsmarginalen understiga miniminivån.

(45)

I enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen undersökte man vidare om omständigheterna under översynsperioden, dvs. ovannämnda dumpningsmarginaler, var av varaktig karaktär. I detta syfte undersökte man särskilt följande aspekter: i) normalvärdets troliga utveckling, ii) utvecklingen av produktionsvolymen i Norge, iii) utvecklingen av konsumtionen av stor regnbåge på gemenskapsmarknaden, iv) utvecklingen av exportpriserna och exportvolymen till tredjelandsmarknader samt v) utvecklingen av exportpriserna och exportvolymen till gemenskapen.

(46)

Eftersom de normalvärden som fastställdes under översynsperioden måste konstrueras på grundval av produktionskostnaden för den exporterande producenten med den största exportvolymen till gemenskapen i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen, ansåg man att det för att fastställa normalvärdets troliga utveckling var lämpligt att undersöka den troliga utvecklingen av produktionskostnaden i Norge som en ersättning för priserna på hemmamarknaden.

(47)

Inom ramen för detta undersöktes flera faktorer som påverkar kostnaden per enhet, t.ex. kostnaderna för foder och smolt samt effekterna av konsolideringen av den norska industrin för stor regnbåge. För det första visade undersökningen att de två största kostnadsfaktorerna, dvs. kostnaderna för foder och smolt, som utgjorde över 60 % av den totala kostnaden, har minskat sedan den ursprungliga undersökningen och stabiliserats sedan översynsperioden. Det fanns inga tecken på att de skulle fluktuera väsentligt inom överskådlig framtid. Detta bekräftades av prislistor för foder för det första kvartalet 2008 som kontrollerades under undersökningen. För det andra hade även konsolideringen inom industrin en kostnadsminskande effekt till följd av stordriftsfördelar. Följaktligen minskade de totala produktionskostnaderna med ca 12 % mellan den ursprungliga undersökningen och översynsperioden. Det förväntas att totalkostnaderna nu kommer att stabiliseras på de nivåer som konstaterades under översynsperioden.

(48)

Eftersom de normalvärden som fastställdes under översynsperioden inte alltid var konstruerade, undersökte man om det är sannolikt att försäljningspriserna på hemmamarknaden kommer att ligga kvar på samma nivå som under översynsperioden. Det fanns inga uppgifter tillgängliga rörande priserna på hemmamarknaden i Norge efter översynsperioden. Även om man på grundval av offentligt tillgänglig statistik över prisutvecklingen under de senaste åren konstaterade att priserna på hemmamarknaden i Norge och exportpriserna till gemenskapen har legat på liknande nivåer och i allmänhet har följt samma utveckling, kunde man inte dra några meningsfulla slutsatser på grundval av detta. Det var därför svårt att förutsäga hur priserna på hemmamarknaden faktiskt kommer att utvecklas i framtiden, men man kunde sluta sig till att de skulle följa en utveckling som liknar den hos exportpriserna till gemenskapen.

(49)

Mot bakgrund av ovanstående anses det alltså att normalvärdet grundat på produktionskostnaden troligen inte kommer att öka markant inom överskådlig framtid. Däremot gav inte analysen av normalvärdet grundat på priserna på hemmamarknaden någon tydlig bild av den framtida utvecklingen. Även om man inte kunde dra en övergripande definitiv slutsats, finns det alltså tecken på att normalvärdet troligen inte kommer att öka markant inom överskådlig framtid.

(50)

Efter meddelandet av uppgifterna hävdade gemenskapsindustrin att slutsatserna rörande kostnaderna för foder och smolt var felaktiga. Gemenskapsindustrin gjorde gällande av foderpriset i Finland hade ökat med 36 % mellan 2001 och 2008, och att foderpriset i Norge hade följt samma utveckling. Gemenskapsindustrin hävdade också att priset på foderbeståndsdelar hade ökat kraftigt under och efter översynsperioden, vilket skulle medföra en ökad produktionskostnad för stor regnbåge i Norge.

(51)

Eftersom påståendena om foderpriset i Finland inte styrktes av några offentliga eller kontrollerbara uppgifter, måste de avvisas. När det gäller priset på foderbeståndsdelar, bestrids det inte att det kan ha ökat. Med tanke på olika foderbeståndsdelars utbytbarhet – dyrare beståndsdelar kan i regel bytas ut mot billigare – kan man emellertid förvänta sig att även om kostnaden för vissa foderbeståndsdelar ökat skulle det inte ha en direkt, linjär effekt på den totala foderkostnaden (och därmed den totala produktionskostnaden); om den totala foderkostnaden alltså ökat, skulle ökningen vara betydligt lägre.

(52)

Gemenskapsindustrin hävdade även att den norska statistiken visade att kostnaden per enhet för smolt hade ökat med 15,7 % mellan 2003 och 2006. Samma statistik över en längre tidsperiod visade dock att kostnaden för smolt hade fluktuerat under de senaste tio åren och sammantaget inte ökat väsentligt. Det bör också påpekas att den genomsnittliga kostnad för smolt som gemenskapsindustrin lämnat inte hänvisar till en genomsnittlig smoltvikt, en uppgift som emellertid är nödvändig för att man ska kunna göra en meningsfull bedömning av dessa kostnader. Mot bakgrund av ovanstående bortsåg man från gemenskapsindustrins argument rörande kostnaderna för foder och smolt, och slutsatserna i skäl 49 bekräftas alltså.

(53)

I motsats till vad de norska berörda parterna hävdade, visade undersökningen att produktionsvolymen i Norge av den berörda produkten troligen kommer att öka ytterligare inom en nära framtid. Även om det verkar som att två stora norska producenter av den berörda produkten faktiskt har beslutat att upphöra med produktionen av den berörda produkten, visade undersökningen också att andra producenter av både stor regnbåge och lax planerar att upphöra med laxproduktionen och koncentrera sig på att producera stor regnbåge.

(54)

De produktionslicenser som den norska staten utfärdar omfattar både den produkt som berörs av denna översyn (stor regnbåge) och lax och begränsar produktionsvolymen för dessa två produkter. Även om inga nya licenser förväntas utfärdas före 2009, kan enskilda producenter besluta att inom ramen för samma licens byta från produktion av lax till produktion av stor regnbåge (och vice versa). Med tanke på den relativa produktionsvolymen mellan lax och stor regnbåge – i genomsnitt används ca 90 % av en licens för laxproduktion och endast 10 % för produktion av stor regnbåge – skulle effekterna av ett byte från lax till stor regnbåge vara betydligt större än ett byte åt andra hållet.

(55)

De norska berörda parterna hävdade att stora producenter av stor regnbåge i allt högre grad byter till laxproduktion på grund av de biologiska skillnaderna mellan stor regnbåge och lax (t.ex. upptagningsfrekvens och kortare perioder för utsättning av smolt av regnbåge) som skulle göra produktionen av lax effektivare och därigenom mer lönsam. Förutom att detta argument inte styrktes med någon bevisning, tog det inte hänsyn till att stor regnbåge framgångsrikt producerats i Norge under många år, medan samma biologiska skillnader mellan lax och stor regnbåge alltid har funnits. Man förklarade inte vilka exakta omständigheter som hade ändrats för att förändrade produktionsstrategier skulle vara troligare nu än förr. Argumentet motsade också förväntningarna hos de norska producenterna av stor regnbåge att den globala konsumtionen skulle öka (se skäl 63). Argumentet måste alltså avvisas.

(56)

Dessutom visar offentligt tillgänglig statistik att antalet smolt för produktion av den berörda produkten som sattes ut 2008 ökade väsentligt, med minst 20 % jämfört med 2007. En ökande produktionstendens framgår även av annan statistik (från Statistisk sentralbyrå, SSB) som visar på en kraftig ökning i produktion (+ 42 %) och försäljning (+ 53 %) av ungfisk av stor regnbåge under perioden 2003–2006.

(57)

Slutligen var den bevisning som de norska berörda parterna lämnade in till stöd för sina argument, dvs. att biomassenivån och romproduktionen minskat, vilket skulle tyda på lägre produktion i framtiden, ofullständig och grundades på många antaganden. Bevisningen ansågs därför inte vara hållbar.

(58)

På grundval av ovanstående måste man alltså avvisa de norska berörda parternas påstående att den totala produktionsvolymen i Norge kommer att minska.

(59)

Gemenskapsindustrin hävdade att produktionen i Norge förväntas öka ännu mer efter det troliga utfärdandet av nya produktionslicenser 2009. Såsom anges i skäl 54, förväntas inga nya licenser utfärdas före 2009. I detta avseende ansågs det att även om nya licenser skulle utfärdas 2009, är antalet nya licenser och således den ytterligare produktionsvolymen ännu okänd. Dessutom omfattar licenserna produktion av både lax och regnbåge, och det är för närvarande inte möjligt att med en tillräcklig grad av säkerhet förutse hur stor del av varje licens som kommer att användas för lax respektive regnbåge. Slutligen bör det påpekas att även om nya licenser skulle utfärdas, innebär det inte en omedelbar produktionsökning, med tanke på de relativt långa produktionscyklerna. Detta argument måste därför avvisas.

(60)

Fiskeri- og Havbruksnæringens Landsforening (Norwegian Seafood Federation) och Norske Sjømatbedrifters Landsforening (Norwegian Seafood Association) bestred att produktionen av regnbåge hade ökat eller skulle öka ytterligare i framtiden och hävdade att den totala biomassan och antalet fiskar i april 2008 var betydligt lägre än i april 2007. Dessa påståenden kunde dock inte kontrolleras och måste avvisas.

(61)

På grundval av ovanstående dras slutsatsen att produktionsvolymen av stor regnbåge i Norge troligen kommer att öka inom en nära framtid.

(62)

Det noteras att denna undersökning begränsades till dumpning, och att exakta uppgifter om gemenskapsindustrins produktion och försäljning av stor regnbåge på gemenskapsmarknaden under översynsperioden därför inte fanns tillgängliga.

(63)

Flera källor bekräftade emellertid att den globala efterfrågan på fiskprodukter, inbegripet stor regnbåge, förväntas öka med 5 % per år i framtiden. Denna ökande tendens kommer troligen att kunna observeras även i gemenskapen, även om efterfrågan i gemenskapen inte förväntas kunna absorbera hela den ytterligare volymen av stor regnbåge producerad i Norge.

(64)

Efter meddelandet av uppgifterna invände Finlands Fiskodlarförbund mot ovannämnda slutsats och menade att även om den globala efterfrågan på fisk förväntas öka, skulle det inte finnas någon ytterligare efterfrågan på stor regnbåge från Norge i gemenskapen. Finlands Fiskodlarförbund hävdade vidare att en eventuell ytterligare efterfrågan skulle gälla nya och exotiska fiskarter snarare än regnbåge. Det bör påpekas att såsom nämns i skäl 63 visade flera källor på en ökad konsumtion av stor regnbåge, vilket även bekräftades av andra berörda parter som företrädde odlare i flera medlemsstater och i Norge. Eftersom Finlands Fiskodlarförbund inte lämnade in några uppgifter eller någon bevisning som kunde styrka dess påståenden, måste påståendena avvisas.

(65)

Undersökningen visade att Norges största exportmarknader är Ryssland och, i mindre omfattning, Japan, som sammanlagt ca 57 % av den norska exporten av stor regnbåge var avsedd för, medan endast 13 % av den norska exporten var avsedd för gemenskapsmarknaden 2007. Under samma år var även ca 14 % av den norska exporten av stor regnbåge avsedd för Ukraina och Taiwan.

(66)

Norges export på världsmarknaden konkurrerar med exporten från Chile. Chile är den största globala aktören och landets produktions- och exportvolymer överstiger Norges.

(67)

Till följd av ökande efterfrågan har dock Norges export till Ryssland och Ukraina ökat kraftigt under de senaste åren, från 8 600 ton 2002 till sammanlagt 31 500 ton 2007. Denna tendens bekräftas av ny statistik, som visar att betydande ytterligare volymer av stor regnbåge från Chile och Norge exporteras till Ryssland.

(68)

Såsom anges i skäl 65 visade undersökningen att Ryssland har blivit den största exportmarknaden för norska producenter. Förutom den betydande ökningen i exportvolym till Ryssland kunde man även konstatera en övergång från försäljning av fryst regnbåge till färsk regnbåge under 2007. Denna förändring visar de norska producenternas vilja att tillgodose behoven hos de ryska kunderna, som föredrar färska produkter, vilket är ett tecken på de norska exporterande producenternas starka intresse för den blomstrande ryska marknaden.

(69)

Den norska exporten till Japan minskade mellan 2006 och 2007 med 39 %, från 10 877 ton till 6 661 ton. Liksom i fråga om Ryssland konkurrerar exporten från Norge på den japanska marknaden med exporten från Chile. Chile kunde öka sin exportvolym till Japan kraftigt. För att dra mer definitiva slutsatser skulle man dock behöva beakta en längre tidsperiod. På grundval av de uppgifter som kommissionen har tillgång till kunde man emellertid inte dra några sådana slutsatser.

(70)

De norska exportpriserna konstaterades vara högre till tredjelandsmarknader än till gemenskapen (med i genomsnitt 8,6 %) under översynsperioden. Statistik över perioden efter översynsperioden visar emellertid en sjunkande prisutveckling även på Norges traditionella exportmarknader. De genomsnittliga exportpriserna från Norge till Ryssland har mellan 2006 och 2007 varierat mellan 34,70 NOK per kg och 24,22 NOK per kg, vilket till stora delar förklaras av övergången från fryst till färsk regnbåge, som var billigare, men även av den internationella konkurrensen. På samma sätt förändrades exportpriserna till Japan från i genomsnitt 33,26 NOK per kg under 2006 till 29,79 NOK per kg. Trots denna minskning låg exportpriserna till gemenskapen 2007 fortfarande i genomsnitt 4 % under exportpriserna till Japan och Ryssland. Denna tendens bekräftades även för början av 2008.

(71)

Med tanke på den ökande globala efterfrågan, den största växande marknadens (Ryssland) attraktivitet (genom högre priser) och den stadigt ökande efterfrågan från andra marknader, t.ex. Ukraina och länder i Fjärran Östern, dit exporten av stor regnbåge med ursprung i Norge har ökat under de senaste åren, är det sannolikt att de ytterligare volymerna av stor regnbåge till största delen kommer att ledas till och absorberas av dessa marknader.

(72)

Efter meddelandet av uppgifterna hävdade gemenskapsindustrin att det finns höga lagernivåer av fryst stor regnbåge i Norge, vilket borde beaktas vid analysen av den sannolika utvecklingen av exportvolymen till gemenskapen. Gemenskapsindustrin lämnade dock inte in någon bevisning som pekar på förekomsten av höga lagernivåer. Påståendet ansågs därför vara spekulativt. Det noteras även att kontrollbesök gjordes hos de största exporterande producenterna av stor regnbåge i Norge och att inga höga lagernivåer kunde hittas. Alltså avvisades påståendet.

(73)

Gemenskapsindustrin hävdade vidare att den ryska produktionen av stor regnbåge ökade och att de ryska myndigheterna troligen skulle införa ytterligare tullar på stor regnbåge från Norge för att skydda den ryska produktionen av denna produkt. Andra producenter av stor regnbåge hävdade att de norska producenterna av stor regnbåge var beroende av den ryska marknaden och att om tillträdet till den ryska marknaden skulle komma att begränsas till följd av denna marknads oförutsägbarhet, skulle betydande volymer av stor regnbåge styras mot gemenskapen.

(74)

Inte heller dessa påståenden styrktes med någon bevisning och ansågs vara rent spekulativa. Således fanns det ingen anledning att anta att den för närvarande växande ryska marknaden skulle begränsa tillträdet för den norska exporten. Såsom nämns i skäl 65 noteras det vidare att även andra tredjelandsmarknader, som Ukraina och i Fjärran Östern, växer och att exporten från Norge till dessa länder har ökat. Argumentet att Norge är beroende enbart av exporten till Ryssland måste alltså avvisas.

(75)

Tillgängliga prisuppgifter om exportförsäljningen till gemenskapen visar att exportpriserna mellan 2006 och 2007 sjönk från i genomsnitt 4,02 EUR per kg 2006 till i genomsnitt 2,87 EUR per kg 2007. Från det sista kvartalet 2007 till början av 2008 visar dock statistiken att denna tendens har brutits och att priserna har stabiliserats.

(76)

Såsom analysen i skäl 71 visar, är det, i en situation med växande marknader, föga troligt att den ökade produktionsvolymen av stor regnbåge i Norge i sin helhet styrs mot gemenskapen om åtgärderna tillåts upphöra. Efterfrågan ökar globalt och exporten från Norge är redan väl etablerad på flera tredjelandsmarknader och förväntas öka ytterligare. Trots konkurrensen med den chilenska exporten och även om Norge relativt sett har förlorat marknadsandelar till Chile på vissa marknader, har landets export till de flesta av dessa länder ökat i absoluta tal och förväntas öka ytterligare med tanke på situationen på världsmarknaden.

(77)

Vad gemenskapsmarknaden beträffar, är det, såsom nämns i skäl 63, sannolikt att konsumtionen av stor regnbåge kommer att öka och att gemenskapsmarknaden följaktligen kommer att kunna absorbera ökade importmängder utan att det nödvändigtvis uppstår ett betydande pristryck. Det noteras även att konkurrensen mellan norsk och chilensk import inte enbart är stark på tredjelandsmarknader, utan även på gemenskapsmarknaden. Det finns därför inga tydliga tecken på att importen från Norge till gemenskapen kommer att öka kraftigt om åtgärderna tillåts upphöra.

(78)

Med tanke på den förväntade ökningen i konsumtion och ovannämnda situation på världsmarknaden, kan man inte dra slutsatsen att det finns en risk för utbudsöverskott på gemenskapsmarknaden med betydande prisfall som följd.

(79)

Därför drogs slutsatsen att den situation i fråga om exportpriser och produktionsvolym som rådde under översynsperioden är av varaktig karaktär.

(80)

Efter meddelandet av uppgifterna hävdade gemenskapsindustrin att exportpriserna till Finland hade fallit kraftigt under och efter översynsperioden och att exportpriset för stor regnbåge till Finland hade underskridit produktionskostnaden sedan juli 2007.

(81)

Det bör först påpekas att produktionskostnaderna för stor regnbåge i Norge enligt gemenskapsindustrins uppskattning var överdrivna och inte motsvarade den faktiska, kontrollerade odlings- och produktionskostnaden för de undersökta företagen. När det gäller exportprisernas nivå importerar Finland visserligen en betydande del av Norges totala export till gemenskapen, men betydande mängder exporteras också till Sverige och Danmark, där det genomsnittliga exportpriset var högre. Eftersom en bedömning måste göras på gemenskapsnivå, måste de genomsnittliga exportpriserna till alla länder i gemenskapen beaktas. På grundval av detta bekräftas således slutsatsen i skäl 75, dvs. att exportpriserna till gemenskapen som helhet stabiliserats i början av 2008.

(82)

Undersökningen visade att dumpningsmarginalerna understeg miniminivån.

(83)

Undersökningen visade även att produktionskapaciteten i Norge för den berörda produkten sannolikt kommer att öka. Av undersökningen framgår dock också att även om något större mängder kan komma att styras mot gemenskapen, kommer den ökade produktionsvolymen, till följd av en förväntad konsumtionsökning, till stora delar troligen att absorberas av tredjelandsmarknader. Konsumtionen kommer troligen också att öka på gemenskapsmarknaden, som kommer att kunna absorbera den möjliga importökningen, och därför förväntas inte något betydande utbudsöverskott.

(84)

Vidare sjönk visserligen priserna i gemenskapen, men denna tendens har brutits efter översynsperioden, då priserna har stabiliserats. På grundval av ovanstående, dvs. ökande konsumtion och ingen större risk för utbudsöverskott, förväntas inte pristrycket i gemenskapen öka.

(85)

Därför dras slutsatsen att de omständigheter som låg till grund för beräkningen av dumpningsmarginalerna under översynsperioden är av varaktig karaktär.

(86)

Den aktuella interimsöversynen bör därför avslutas och de slutgiltiga antidumpningsåtgärderna upphävas.

(87)

De berörda parterna underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att avsluta den aktuella interimsöversynen. Samtliga parter gavs möjlighet att framföra sina synpunkter. Deras synpunkter togs i beaktande där så var befogat och om de var underbyggda med bevisning.