19.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 192/5

(1)

Efter en antidumpningsundersökning (nedan kallad den ursprungliga undersökningen) införde rådet genom förordning (EG) nr 85/2006 (2) en slutgiltig antidumpningstull på import av odlad lax med ursprung i Norge. Tullen infördes i form av ett lägsta importpris (MIP).

(2)

Den 20 februari 2007 mottog kommissionen en begäran om partiell interimsöversyn från följande medlemsstater: Italien, Litauen, Polen, Portugal och Spanien (nedan kallade sökandena) enligt artikel 11.3 i grundförordningen.

(3)

Sökandena har kunnats styrka att de förutsättningar som gällde när åtgärderna infördes har förändrats och att förändringarna är varaktiga till sin natur. Sökandena hävdade och har kunnat styrka att en jämförelse mellan ett konstruerat normalvärde och exportpriserna skulle leda till en minskning av dumpningen som ligger betydligt under nivån på de nuvarande åtgärderna. Att fortsätta tillämpa åtgärder på nuvarande nivå är därför inte längre nödvändigt för att motverka dumpning. De bevis som lämnades för detta ansågs tillräckliga för att motivera en granskning.

(4)

Följaktligen, och efter att ha samrått med rådgivande kommittén, inledde kommissionen den 21 april 2007, genom offentliggörandet av ett meddelande i Europeiska unionens officiella tidning  (3), en partiell interimsöversyn av de gällande antidumpningsåtgärderna mot import av odlad lax med ursprung i Norge i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen (tillkännagivandet om inledande).

(5)

Översynen begränsades till frågan om dumpning och syftade till att avgöra behovet av att fortsätta, avsluta eller ändra de nuvarande åtgärderna.

(6)

Kommissionen har officiellt meddelat alla kända exportörer och producenter i Norge, handlare, importörer och intresseorganisationer som man vet är berörda, samt företrädare för Konungariket Norge, om att förfarandet inletts. De berörda parterna fick en möjlighet att redovisa sina synpunkter skriftligt och att begära en utfrågning inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(7)

I punkt 5 a i tillkännagivandet om inledande anges att kommissionen kan besluta att tillämpa ett stickprovsförfarande i enlighet med artikel 17 i grundförordningen. Som svar på begäran enligt punkt 5 a i) i tillkännagivandet om inledande lämnade 267 företag den begärda informationen inom den angivna tidsfristen. Av dessa var 169 exporterande producenter av odlad lax. Exporten skedde antingen direkt eller indirekt via närstående och icke-närstående handlare.

(8)

Men tanke på det stora antalet företag som berördes beslutade man att tillämpa stickprovsförfarandet. I det syftet utvaldes ett antal producerande företag med de största exportvolymerna till gemenskapen (exporterande producenter), i samråd med företrädare för det norska näringslivet. Företrädarna för det norska näringslivet föreslog att man skulle ta med i) ett producerande företag som inte exporterade på egen hand utan enbart via icke närstående handlare i Norge och ii) två exportörer som inte var producenter av den berörda produkten i stickprovsundersökningen. Detta var oacceptabelt, eftersom det inte gavs tillräckliga garantier för att exportförsäljningen till gemenskapen via icke-närstående handlare faktiskt skulle kunna identifieras för det producerande företaget. När det gällde exportörer utan egen produktion av lax kunde inget normalvärde fastställas och därför kunde ingen tull fastställas för dessa företag.

(9)

I enlighet med artikel 17 i grundförordningen täcker det valda stickprovet största möjliga representativa exportvolym som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. De exporterande producenter som valdes ut i det slutgiltiga urvalet svarade för minst 60 % av den rapporterade volymen av den berörda produkten som exporterades till gemenskapen.

(10)

Vad gäller importörer, och för att göra det möjligt för kommissionen att avgöra om det behövdes några stickprov, krävdes det i punkt 5 a ii i tillkännagivandet om inledande att de sökande importörerna i gemenskapen skulle skicka in den information som anges i denna punkt. Endast fyra importörer i gemenskapens besvarade provtagningsblanketten. Med tanke på det låga antalet samarbetande importörer krävdes ingen stickprovsundersökning i detta fall.

(11)

Kommissionen sökte och kontrollerade all information som bedömdes nödvändig för att avgöra frågan om dumpning. I det syftet uppmanade kommissionen samtliga parter som man visste var berörda och alla andra parter som hade gett sig tillkänna inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande att samarbeta i det pågående förfarandet och fylla i relevanta frågeformulär. Totalt 267 producenter och exportörer i Norge, företrädarna för gemenskapens laxproducenter och regeringarna i Irland och Skottland samarbetade med kommissionen och redovisade sina ståndpunkter. Dessutom skickade fyra importörer och de sex norska exporterande producenter som deltog i stickprovsundersökningen in fullständiga frågeformulär inom den angivna tidsfristen.

(12)

Kommissionen genomförde undersökningar på plats hos följande företag:

(13)

De två största norska exporterande producenterna, dvs. Marine Harvest AS och Hallvard Leroy AS, svarade för över 44 % av den totala produktion som rapporterades av de samarbetande norska producenterna och 45 % av den norska exporten till gemenskapen.

(14)

Den information som lämnades av de övriga fyra företag som ingick i stickprovsundersökningen blev föremål för en grundlig skrivbordsanalys och det upptäcktes att deras produktionskostnader och exportpriser i stort sett låg i linje med de besökta företagens.

(15)

Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl för detta gavs tillfälle att bli hörda.

(16)

Undersökningen av dumpningen omfattade perioden från den 1 januari 2006 till den 31 december 2006 (nedan kallad översynsperioden).

(17)

Den produkt som granskas är densamma som i den ursprungliga undersökningen, dvs. odlad (till skillnad från viltlevande) lax, oavsett om den är filead, färsk, kyld eller fryst med ursprung i Norge (nedan kallad den berörda produkten). Definitionen utesluter andra liknande odlade fiskprodukter, såsom stor (lax)öring, biomassa (levande lax) samt vild lax och förädlade produkter såsom rökt lax.

(18)

Produkten kan för närvarande klassificeras med KN-koderna ex 0302 12 00, ex 0303 11 00, ex 0303 19 00, ex 0303 22 00, ex 0304 19 13 och ex 0304 29 13 som motsvarar olika beredningsformer av fisken (färsk eller kyld fisk, färska eller kylda kotletter, fryst fisk och frysta filéer).

(19)

Enligt vad som fastställdes i den ursprungliga undersökningen och som bekräftas av denna undersökning, befanns den berörda produkten och de produkter som produceras och säljs på hemmamarknaden i Norge ha samma grundläggande fysiska egenskaper och samma användning. De bedömdes därför vara likadana produkter i den mening som anges i artikel 1.4 i grundförordningen. Eftersom denna granskning begränsades till att gälla dumpning drogs inga slutsatser med avseende på produkter som producerats och sålts av gemenskapens industri på gemenskapens marknad.

(20)

De norska producenterna av odlad lax sålde produkten till gemenskapen antingen direkt eller via närstående eller icke-närstående handlare. Enbart identifierbara försäljningar avsedda för gemenskapsmarknaden som gjordes direkt eller via anknutna företag baserade i Norge utnyttjades för att beräkna exportpriset på producentnivå.

(21)

För att bestämma normalvärdet bestämde kommissionen först för var och en av de exporterande producenterna som ingick i stickprovsundersökningen om den totala försäljningen av odlad lax på hemmamarknaden var representativ jämfört med den totala exportförsäljningen till gemenskapen. I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen ansågs försäljningen på hemmamarknaden vara representativ när den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden var minst 5 % av företagets totala exportvolym till gemenskapen.

(22)

För att avgöra om försäljningen på hemmamarknaden var representativ bortsåg man från försäljning till icke-närstående handlare i Norge som hade exportlicens under översynsperioden, eftersom slutdestinationen för den försäljningen inte kunde fastställas med säkerhet. Undersökningen kunde i själva verket visa att denna försäljning till övervägande del var avsedd för export till tredje lands marknader och därför inte såldes för inhemsk konsumtion.

(23)

Kommissionen identifierade därefter de produkttyper som såldes på hemmamarknaden av företag med en totalt sett representativ försäljning på hemmamarknaden, som var identisk eller direkt jämförbar med de typer som såldes för export till gemenskapen.

(24)

Försäljningen av en viss produkt på hemmamarknaden betraktades som tillräckligt representativ när volymen för den produkttypen som såldes på hemmamarknaden till oberoende kunder under översynsperioden representerade 5 % eller mer av den totala volymen för en jämförbar produkt som såldes för export till gemenskapen.

(25)

En undersökning gjordes också av om försäljningen på hemmamarknaden av varje typ av den berörda produkten som såldes på hemmamarknaden i representativa kvantiteter kunde anses ha skett i samband med normal handel i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen, genom att fastställa andelen lönsam försäljning till oberoende kunder av den aktuella typen. Detta gjordes genom att fastställa andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden för varje exporterad produkttyp på hemmamarknaden under översynsperioden enligt följande.

(26)

Om försäljningsvolymen för en produkttyp, som sålts till ett nettoförsäljningspris som motsvarar eller som ligger ovanför den beräknade produktionskostnaden, motsvarade över 80 % av den totala försäljningsvolymen för den typen, och om det viktade genomsnittliga priset för den typen motsvarade eller var högre än produktionskostnaden, baserades normalvärdet på de faktiska priserna på hemmamarknaden. Priset beräknades som ett viktat genomsnitt för priserna på all försäljning på hemmamarknaden av den typ som ägt rum under översynsperioden, oavsett om försäljningen varit lönsam eller ej.

(27)

Om volymen för lönsam försäljning av en viss produkttyp utgjorde 80 % eller mindre av den totala försäljningsvolymen för den typen, eller om det viktade genomsnittliga priset för den typen låg under produktionskostnaden, baserades normalvärdet på det faktiska priset på hemmamarknaden, beräknat som ett viktat genomsnitt för lönsam försäljning av enbart den produkttypen, under förutsättning att denna försäljning utgjorde minst 10 % av den totala försäljningsvolymen av den typen.

(28)

Om volymen lönsam försäljning av en viss produkttyp utgjorde mindre än 10 % av den totala försäljningsvolymen för den typen, ansågs det att den speciella produkttypen såldes i tillräcklig mängd för att priset på hemmamarknaden skulle utgöra en lämplig grund för att fastställa normalvärdet.

(29)

Om priserna på hemmamarknaden för en viss produkt som sålts av en exporterande producent inte kunde användas för att fastställa normalvärdet, måste en annan metod tillämpas.

(30)

Först undersökte man om normalvärdet kunde fastställas på grundval av priserna på hemmamarknaden från andra producenter i Norge i enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen. Eftersom det i detta fall inte fanns tillgång till fler pålitliga priser från andra producenter, användes det konstruerade normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen.

(31)

I enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen beräknade kommissionen därför ett normalvärde genom att till varje exporterande producents produktionskostnader för de exporterade produkttyperna, i förekommande fall justerade, lägga ett rimligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt en rimlig vinstmarginal.

(32)

I samtliga fall fastställdes försäljning, allmänna och administrativa kostnader enligt de metoder som anges artikel 2.6 i grundförordningen. I det syftet undersökte kommissionen om uppgifterna om försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst för var och en av de exporterande producenterna på hemmamarknaden var tillförlitliga.

(33)

Ingen av de sex exporterande producenter för vilka normalvärdet måste beräknas hade någon representativ försäljning på hemmamarknaden. Därför kunde inte den metod som beskrivs i artikel 2.6 användas. Artikel 2.6 a kunde inte tillämpas eftersom ingen av de berörda exporterade producenterna hade representativ försäljning på hemmamarknaden. Artikel 2.6 b kunde inte heller tillämpas, eftersom man fann att försäljningen av den allmänna kategorin av produkter på hemmamarknaderna inte utgjorde ett led i den normala handeln. Försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinsterna fastställdes därför enligt artikel 2.6 c i grundförordningen, dvs. på grundval av en annan rimlig metod. Därför, och i avsaknad av annan mer tillförlitlig information, ansågs det att en vinstmarginal på 30 % och försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader på 3 % skulle vara rimligt med hänsyn till de siffror för försäljningen på hemmamarknaden som rapporterats av de sex exporterande producenterna under översynsperioden.

(34)

De norska exporterande producenterna ifrågasatte tillämpningen av en vinstmarginal på 30 % och hävdade att den inte skulle motsvara några faktiska siffror för normala marginaler i fiskodlingsbranschen. Det fanns emellertid inget i materialet som pekade på att de vinstbelopp som beräknats enligt ovan skulle överstiga den vinst som normalt gjordes av andra exporterande producenter på försäljningen av produkter i samma allmänna kategori på hemmamarknaden i ursprungslandet under översynsperioden. Som redan påpekats ovan baserades faktiskt vinstmarginalen som tillämpades på faktiska, kontrollerade siffror. Detta argument måste därför tillbakavisas.

(35)

I alla de fall där den berörda produkten exporterades till oberoende kunder i gemenskapen fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, nämligen på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(36)

Om exportförsäljningen skedde via närstående handlare beräknades exportpriset enligt artikel 2.9 i grundförordningen på grundval av det pris till vilket de importerade produkterna först såldes vidare till en icke-närstående köpare, i vederbörlig ordning justerat med alla kostnader som uppkommit mellan import och återförsäljning, samt en rimlig marginal för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst. I det syftet användes respektive handlares faktiska försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader under översynsperioden. När det gällde vinsten bestämdes det på grundval av tillgänglig information, och i avsaknad av annan mer tillförlitlig information, att en vinst på 2 % var rimlig för en handlare i denna bransch.

(37)

Som angetts ovan i skäl 21 var det inte möjligt att med säkerhet bestämma slutdestinationen för den exporterade produkten i de fall när försäljningen ägde rum via icke-närstående handlare. Därför gick det inte att fastställa om en viss försäljning gjordes till en kund i gemenskapen eller annat tredje land, och man bestämde därför att bortse från försäljning till icke-närstående handlare. Gemenskapens företag i branschen protesterade mot denna strategi och hävdade att sådan försäljning borde undersökas eftersom lax såldes via icke-närstående handlare som kom in på gemenskapens marknad med priser under lägsta importpris.

(38)

Man bör komma ihåg att när exportpriset fastställs bör försäljningen till den första oberoende kunden beaktas i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen. Därför är grossistpriset från den första oberoende kunden irrelevant när det gäller att bestämma om det förekommer dumpning. Detta argument måste därför avvisas.

(39)

Jämförelsen mellan normalvärde och exportpriser gjordes fritt fabrik.

(40)

För att få en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset, togs vederbörlig hänsyn genom en justering av skillnader som påverkade priser och prisjämförelser i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Lämpliga justeringar beviljades i alla fall där de ansågs rimliga, korrekta och hade stöd av styrkta bevis. På den grunden gjordes justeringar för skillnader i rabatter, avdrag, transporter, försäkring, hantering, lastning och därmed förknippade kostnader, förpackning, kredit och importavgifter.

(41)

För de exporterande producenter som ingick i stickprovsundersökningen beräknades en individuell dumpningsmarginal. För dessa företag jämfördes det viktade genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den berörda produkten som exporterades till gemenskapen med det viktade genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av berörd produkt, enligt vad som anges i artikel 2.11 i grundförordningen.

(42)

När det gällde de samarbetande exporterande producenter som inte ingick i stickprovsundersökningen upptäcktes det att deras exportpriser för huvuddelen av deras försäljning i stort sett låg i linje med priserna från de exportörer som ingick i stickprovsundersökningen. I avsaknad av information som styrker motsatsen ansågs det därför att stickprovsresultaten var representativa för alla övriga exportörer.

(43)

Med tanke på den mycket höga samarbetsnivån, dvs. nästan 100 %, drogs också slutsatsen att dumpningsmarginalerna för de samarbetande exporterande producenter som deltog i stickprovsundersökningen var representativa för Norge.

(44)

På grundval av ovanstående är dumpningsmarginalerna, uttryckta som en procentuell andel av priset cif, netto, fritt gemenskapens gräns, före tull, följande:

(45)

Den viktade genomsnittliga dumpningsmarginalen för alla de sex exporterande företagen är – 16,1 %.

(46)

Eftersom den dumpning som upptäcktes under översynsperioden var under miniminivån, undersöktes även om det fanns sannolikhet för att dumpningen skulle återkomma om åtgärderna skulle upphöra att gälla i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen, dvs. om omständigheterna under översynsperioden var hållbara på lång sikt. I detta avseende undersöktes framför allt följande fyra aspekter: i) normalvärdets utveckling, ii) utvecklingen för exportvolymer och priser till gemenskapen och andra tredje länder, iii) produktionsvolymer och kapacitet i Norge och iv) läget i den norska industrin.

(47)

För den övervägande majoriteten av exporttransaktionerna (dvs. för 99 %) beräknades normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen på grundval av de exporterande producenternas produktionskostnader genom tillägg av ett belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst. Därför ansågs det lämpligt att undersöka den troliga utvecklingen av produktionskostnaden i Norge som en ersättning för inhemska priser, för att fastställa normalvärdets förmodade utveckling.

(48)

Undersökningen visade att kostnadsstrukturen för de norska exporterande producenterna har förblivit stabil under hela översynsperioden. Under översynsperioden har i själva verket produktionskostnaden per enhet för de undersökta företagen legat i genomsnitt 20–25 % under lägsta importpris.

(49)

När det gäller den troliga utvecklingen undersöktes flera olika faktorer som påverkar enhetskostnadernas nivå, till exempel kostnaderna för foder, kostnaderna för smolt, effekterna av konsolideringen av den norska laxindustrin och den ökade användningen av ny och allt mer kostnadseffektiv teknik.

(50)

Kostnaden för foder, som utgör 50–60 % av totalkostnaderna, ansågs vara en pålitlig indikator för den totala kostnadsutvecklingen. Detta bekräftas också av industrianalytiker specialiserade på denna bransch. Vissa berörda parter hävdade att totalkostnaderna skulle ha ökat efter översynsperioden och förmodligen skulle öka ytterligare, dvs. med minst 30 % till utgången av 2008, i jämförelse med början på översynsperioden, i första hand på grund av påstådda ökningar av foderpriserna. De hävdade dessutom att en kombination av stigande normalvärde med fallande exportpriser skulle resultera i en återkommande dumpning.

(51)

De berörda parterna lade inte fram någon särskild bevisning som stöd för den påstådda förväntade höjningen av foderkostnaderna med 30 %. En analys av den möjliga kostnadsutvecklingen kunde inte heller bekräfta påståendet. Till skillnad mot vad som har hävdats av de berörda parterna visade undersökningen att de bekräftade foderkostnaderna för de norska exporttillverkarna har varit mer eller mindre stabila under översynsperioden och de första tre kvartalen 2007. Tabell 1 i skäl 54 visar endast en smärre ökning av foderkostnaderna mellan 2006 och 2007. Undersökningen visade också att det höjda foderpriset orsakats av höjda priser på vissa beståndsdelar i fodret (råvaror) som fiskolja och fiskmjöl. Det bör noteras att fiskolja och fiskmjöl i viss utsträckning kan ersättas av andra råvaror i fiskfodret till lägre kostnader, till exempel vegetabiliska oljor och mjöl. Följaktligen skulle foderproducenterna normalt sett ändra sammansättningen av fiskfoder för att hålla de sammanlagda foderkostnaderna på så låg nivå som möjligt. Det kan därför förväntas att även om kostnaden för vissa beståndsdelar i fodret skulle öka, skulle detta inte få någon direkt linjär inverkan på de generella foderkostnaderna. Med andra ord: eventuella ökningar förekommer i betydligt lägre takt. Det kan också noteras att övriga kostnadsfaktorer som beskrivs i skälen 52 och 55–63 sannolikt har en dämpande och därmed kompenserande inverkan på eventuellt höjda foderkostnader.

(52)

Vad gäller priset på smolt, som utgör runt 15 % av totalkostnaderna vid odling, visade undersökningen att priserna har sjunkit, vilket framgår av tabell 1 nedan. Även om det är svårt att exakt förutse kostnadsutvecklingen för smolt ansågs den ihållande sjunkande trend som syns i tabell 1 vara en tillförlitlig indikator som gör att man på rimliga grunder kan konstatera att samma trend kommer att råda även i framtiden. I undersökningen avslöjades i vilket fall inte någon markant förändring av kostnadsutvecklingen för smolt i framtiden; de berörda parterna har inte heller gjort detta gällande.

(53)

Eftersom kostnaderna för smolt och foder utgör minst 65 % av de sammanlagda kostnaderna och eftersom fiskolja och fiskmjöl delvis kan ersättas av andra billigare råvaror vid sammansättningen av fiskfodret (se skäl 51), drogs slutsatsen att den totala kostnaden troligen inte kommer att öka markant inom en överskådlig framtid.

(54)

Tabell 1: Kostnadsutvecklingen för foder och smolt i norska kronor (per kilo lax – urtagen med huvud (källa: Kontali Analyse AS (4) (2008))

(55)

Gemenskapens industri motsatte sig efter offentliggörandet ovannämnda resultat och hävdade att foderkostnaderna borde ha delats upp enligt generation, eftersom foderkostnaderna under ett visst år inte påverkar kostnaderna för skörden under just det året utan kostnaderna för en kommande skörd. Resultaten för utvecklingen av foderkostnaderna återspeglar annars inte de verkliga förhållandena på rätt sätt. Denna invändning avvisades, eftersom faktiska kontrollerade foderkostnader uppdelade efter generation användes i analysen.

(56)

Gemenskapens industri invände också mot att högre priser på vissa beståndsdelar i fodret kan kompenseras med att ersättning används. I det hänseendet framfördes argumentet att sådana ersättningar endast skulle förekomma i begränsad omfattning eftersom priserna gått upp på andra foderbeståndsdelar och kvaliteten på laxköttet skulle försämras. Beträffande höjda kostnader på andra foderkomponenter fanns det inte tillräckliga bevis som gav stöd för detta och argumentet förkastades därför. Det bekräftas att möjligheten att ersätta vissa foderbeståndsdelar är begränsad. Som nämns ovan i skäl 51 konstaterade man dock att ersättningar visst går att använda i viss utsträckning. På grundval av detta drogs slutsatsen att även om foderkostnaderna kan öka i framtiden kommer de troligen inte att öka i samma omfattning som kostnaderna för fiskolja och fiskmjöl. Gemenskapens industri lade inte fram några bevis som kunde ändra dessa slutsatser.

(57)

Konsolideringsprocessen är en annan faktor som bidrar till en stabilisering av produktionskostnaderna. Sedan år 2000 har antalet företag som producerar 80 % av Atlantlaxen i Norge minskat från 55 till 31 (år 2006). Även om den norska fiskodlingsbranschen fortfarande kan anses vara fragmenterad har konsolideringen fått positiva effekter på produktionskostnaderna, inte bara för de största producenterna i Norge som också valdes ut i stickproverna, utan också för branschen som sådan, vilket bekräftats av specialiserade branschanalytiker. Nya synergier, integrering av produktionsverksamhet och stordrift har gett producenterna kontroll över kostnadsökningen per enhet, trots de mycket större produktionsvolymerna.

(58)

Konsolideringstrenden förväntas fortsätta framöver, vilket med stor sannolikhet påverkar kostnaderna ytterligare i positiv riktning tack vare stordriftsfördelarna.

(59)

Införandet av ny teknik och utrustning inom fiskodling har slutligen bidragit till att hålla kostnadsökningarna per enhet kvar på samma nivå, trots ökade produktionsvolymer (se skäl 64 och följande).

(60)

Efter offentliggörandet bestred gemenskapens industri att produktionskostnaderna skulle ha minskat eftersom konsolideringen i sig inte behöver utgöra en kostnadssänkande faktor. Man hävdade att norsk statistik visade att små och medelstora företag i Norge är effektivare än större koncerner. Man hävdade också att slutsatsen om minskade kostnader inte överensstämde med det resultat som redovisas i skäl 92 om de eventuella konsekvenserna av sjukdomar och den förväntade lägre avkastningen per smolt i framtiden, två faktorer som skulle ha en kostnadshöjande inverkan.

(61)

Det kan först noteras att skäl 92 inte handlar om följderna av sjukdomar, utan om normal dödlighet vid laxuppfödning som inte påverkar kostnaderna som sådana. För det andra beror inte den förväntade sämre avkastningen per smolt som omnämns i detta skäl på någon exceptionell situation och anses inte vara betydande, och har därför ingen väsentlig inverkan på totalkostnaderna. I skäl 92 försöker man bara visa att ökningen i produktionsvolym inte i sig kan översättas med att smoltproduktionen har ökat, eftersom andra faktorer också påverkar de volymer som fångas, något som inte bestridits av gemenskapsindustrin.

(62)

Vad gäller konsolideringsprocessens inverkan för att sänka kostnaderna lade inte gemenskapsindustrin fram några bevis som stöd för sina invändningar. Gemenskapens argument i detta hänseende förkastades därför.

(63)

Mot bakgrund av ovannämnda anser man att marknadsvärdet troligen inte kommer att öka markant inom en förutsebar framtid. På grund av den pågående konsolideringsprocessen kan snarare ytterligare kostnadsminskningar realiseras även om foderpriserna tenderar att öka (se skäl 51). Det beräknade normalvärdet som bygger på tillverkningskostnaden anses därför vara bestående.

(64)

Som framgår av tabell 2 i skäl 65 har den norska produktionen av lax ökat stadigt de senaste tre åren och framför allt under 2007, huvudsakligen beroende på gynnsamma biologiska villkor och i förhållande till det svarta produktionsåret 2006. Som framgår av tabell 3 i skäl 66 över beräknad totalkonsumtion inom gemenskapen har även gemenskapens marknad för den berörda produkten ökat markant, det vill säga + 9,40 % mellan 2006 och 2007, och bör enligt senaste tendenser öka ytterligare. I konsumtionsutvecklingen som avspeglas i tabell 3 nedan ingår import från samtliga tredjeländer samt försäljning från gemenskapens företag till gemenskapens marknad.

(65)

Tabell 2: Sammanlagd produktion av lax i ton fiskekvivalenter (WFE) mellan 2003 och 2007 (källa: Kontali Analyse: Monthly Salmon Report January No 01/2008).

(66)

Tabell 3 Konsumtionsutveckling (utbud från alla producenter, inklusive gemenskapsindustrin) för Atlantlax i gemenskapen 2004–2007 (källa: Kontali Analyse: Monthly Salmon Report January No 01/2008).

(67)

Enligt officiell statistik (Kontali Analyse) uppgick den beräknade marknadsandelen för norsk lax i gemenskapen till 71 % år 2007, jämfört med 69 % 2006. Detta beror framför allt på minskad import från Chile där produktionsnivåerna sjönk 3–5 % (beroende på källor) mellan 2006 och 2007, på grund av sjukdomar som förväntades få långsiktiga följder för produktionsnivåerna under minst 2008 och följande år.

(68)

På grundval av ovanstående drogs slutsatsen att den ökande gemenskapsmarknaden kommer att kunna absorbera en stor del av produktionsvolymerna i Norge utan att den norska produktionen nödvändigtvis tar över några större marknadsandelar från gemenskapens industri. Enligt vad som beskrivs i skäl 78 och följande kommer dessutom delar av de norska produktionsvolymerna troligen att exporteras i högre grad till marknader i tredjeländer där en avsevärd tillväxt har konstaterats. Det är också mycket troligt att den lägre chilenska närvaron i gemenskapen bidrar till att ytterligare minska risken för ett överutbud av export i gemenskapen.

(69)

Efter offentliggörandet hävdade gemenskapsindustrin att situationen i Chile inte nämnvärt påverkar gemenskapsmarknaden, eftersom chilensk lax i huvudsak exporteras till Förenta staterna-marknaden och tillgången på gemenskapsmarknaden därmed till största delen är beroende av den norska exporten. Gemenskapsindustrin hävdade också att Norges marknadsandelar i gemenskapen ökade med ytterligare två procentenheter, medan importen från Chile till gemenskapen borde ha ökat med 5 % i början av 2008.

(70)

Det kan först konstateras att de uppgifter som lämnats av gemenskapsindustrin endast gäller två–tre månader under 2008 och att några meningsfulla slutsatser därför inte kan dras av dem. På den här typen av marknad måste man betrakta utvecklingen över längre perioder. Sjukdomsförhållandena i Chile borde för det andra påverka tillgången världen över, som faktiskt minskar och ger utrymme för en omdirigering av utökade norska produktionsvolymer.

(71)

Vad gäller exportpriserna till gemenskapen hävdar vissa berörda parter att de har sjunkit markant sedan översynsperioden och skulle ha nått nivån 2,85 EUR/kg under 2008, vilket i kombination med påstått högre kostnad, och därmed även ett högre normalvärde skulle leda till dumpning. Priset beräknades genom att från genomsnittspriserna, noterade på Oslomarknaden 2007, det vill säga 3,13 EUR/kg, dra ett beräknat medelpris på mellan 0,06 EUR/kg och 0,28 EUR/kg.

(72)

Beträffande utvecklingen av normalvärdet (se skäl 47 och följande), måste de argument som framförts av de berörda parterna tillbakavisas.

(73)

När det gäller exportpriserna till gemenskapen visar officiell tillgänglig statistik att ovannämnda berörda parters påståenden inte bekräftas av exportprisernas senaste utveckling, vilket även framgår av diagram 1 nedan:

(74)

Diagram 1: Prisutveckling (FCA Oslo, EUR/kg Fresh salmon superior (källa: Fish Pool) 2006, 2007 och början av 2008.

(75)

Av ovannämnda diagram framgår att priserna inom gemenskapen 2007 verkligen var markant lägre än under en stor del av översynsperioden, det vill säga de låg på mellan 2,88 EUR/kg och 3,51 EUR/kg under 2007. I undersökningen fastställdes dock att dessa priser fortfarande i huvudsak var högre än den fastställda produktionskostnaden och därför också högre än normalvärdet. De ansågs därför inte utgöra några dumpade nivåer. Med utgångspunkt från tillgängliga uppgifter för de första tre månaderna 2008 visar det sig också att priserna under perioden låg på mellan 2,96 EUR/kg och 3,35 EUR/kg, det vill säga även här över de fastställda kostnaderna. De var därför med stor sannolikhet inte dumpade med tanke på att normalvärdet har varit stabilt – något som också konstaterades i skäl 47 och följande. Undersökningen har visat att priserna fortfarande påverkas av efterfrågan på marknaden, men att de i dagsläget ligger på en högre nivå. Det bör också noteras att dessa prisfluktuationer är normala i branschen.

(76)

Gemenskapsindustrin hävdade att exportpriserna efter översynsperioden påverkades av det lägsta importpriset och därför låg kvar på en relativt hög nivå. Gemenskapsindustrins talesmän menade därför att om åtgärderna upphävdes skulle prisnivåerna till gemenskapen sjunka betydligt. Denna slutsats bekräftas inte av resultaten i denna undersökning, vilka visade att normalvärdet skulle ligga kvar på en relativt stabil nivå, medan sannolikheten för markant sänkta exportpriser till gemenskapen var liten. De senare resultaten byggde på en noggrann analys av flera av de faktorer som anges i skäl 46, till exempel den troliga utvecklingen av produktions- och exportvolymer från Norge till gemenskapen och andra tredjelandsmarknader. Gemenskapsindustrin lade inte fram några uppgifter eller bevis som kunde undergräva de resultat man kommit fram till i detta hänseende.

(77)

Mot bakgrund av ovannämnda drogs slutsatsen att om laximporten från Norge till gemenskapen ökar, så bör detta ske utan risk för överutbud på gemenskapsmarknaden. Mot bakgrund av kostnadsläget för produktions- och exportpriser till gemenskapen verkar dessutom risken för dumpning avlägsen.

(78)

Undersökningen visade att gemenskapen är och troligen förblir huvudmarknad för norsk lax, följd av Ryssland och Japan. Det finns också tillväxtmarknader för lax där norsk export har ökat de senaste åren, en tendens som förväntas hålla i sig framöver (se vidare skäl 82 och följande). Undersökningen har visat att norska producenter är beredda att leverera till dessa marknader i framtiden, eftersom de har lyckats etablera lokala kundkontakter och distribution/försäljningsverksamhet, vilket visar att det finns ett stort intresse för norska exportproducenter på dessa marknader.

(79)

Vissa berörda parter har påpekat att den ryska marknaden historiskt sett är ombytlig och att det därför inte går att förutse huruvida efterfrågan på den marknaden verkligen kommer att öka och huruvida norska exportproducenter därför kan exportera större kvantiteter till den här marknaden i framtiden. Samma parter har också hävdat att exportförsäljningen från Norge till Japan har uppvisat en nedåtgående trend de senaste fem åren, och att det även här är ovisst huruvida ökade produktionsvolymer i Norge verkligen kan exporteras till den japanska marknaden.

(80)

När det gäller Ryssland visade dock undersökningen att marknaden på omkring 61 000 ton har fortsatt växa och att det inte finns några skäl att anta att den inte fortsätter att göra det inom den närmaste framtiden.

(81)

Den totala exporten av lax från olika producentländer till Japan minskade med 15 % under 2007, jämfört med 2006. Medan vissa av de levererande länderna har minskat sin export till Japan har dock Norge kunnat öka sin marknadsandel från 52 % 2006 till 66 % 2007 (källa: Kontali Analyse). Såsom nämns i skäl 67 påverkade sjukdomar i hög grad Chiles produktionsresultat och därmed även exportvolymerna i allmänhet. Därmed minskade även volymerna till Japan markant. Norge har därför kunnat ta över marknadsandelar från Chile, ett förhållande som förväntas hålla i sig åtminstone till 2009 (se skäl 67).

(82)

Som framgår av tabell 4 i skäl 85 har även norsk export till världens tillväxtmarknader som östra Europa (Ukraina, Vitryssland) och Fjärran östern (Kina, Sydkorea, Hongkong, Thailand) ökat markant och i motsats till vad som har hävdats av berörda parter kommer dessa marknader med all sannolikhet också att absorbera en allt större del av den norska produktionen de närmaste åren.

(83)

Exportpriser till gemenskapen och andra tredjeländer visade sig enligt FCA Oslo ligga på samma nivåer, och man konstaterade därför att om efterfrågan är tillräckligt stor är alla marknader lika attraktiva. När produkten säljs färsk eller kyld transporteras den vanligtvis till EU med lastbil. När den säljs till mer avlägsna destinationer som inte kan nås med lastbil inom en viss tidsgräns transporteras produkterna med flyg.

(84)

Med utgångspunkt i det ovannämnda konstateras att om övriga faktorer förblir oförändrade kommer den minskade chilenska laxproduktionen på 3–5 % 2007 på grund av sjukdomar att bidra till att den totala ökade tillväxten under 2008 bibehålls och till att norska producenter får marknadsmöjligheter på marknader som Japan, Förenta staterna och andra tillväxtmarknader där chilenska producenter har stora andelar.

(85)

Tabell 4: Marknadsutveckling (export) för Atlantlax från Norge – 2006 jämfört med 2007 (volym i ton, levande vikt fisk) – (Källa: Norwegian Seafood Export Council).

(86)

Gemenskapsindustrin invände mot ovannämnda resultat och hävdade att utvecklingen av exportvolymer från Norge till övriga tredjeländer uppvisade en annan tendens i början av 2008, det vill säga att exporten till dessa länder i absoluta tal skulle ha minskat och den sammanlagda exportökningen därmed vara lägre än under 2007 och lägre än exportökningen till gemenskapen under samma period.

(87)

Undersökningen visade att importuppgifterna för början av 2008 i hög utsträckning varierade beroende på vilken källa som anlitas. Kontali Analyse visade därmed i mycket högre utsträckning en ökande tendens för samma period. Som redan har nämnts i skäl 70 bör också marknadsutvecklingen ses över en längre tidsperiod för att man ska få en avgörande bild. Gemenskapsindustrins argument kan därför inte undergräva resultaten beträffande utvecklingen av exportvolymer till övriga tredjeländer.

(88)

Produktionsnivån i Norge, det vill säga högsta tillåtna biomassa, avgörs i huvudsak av antalet produktionslicenser som beviljas av de norska myndigheterna och fiskodlarnas förmåga att få högsta möjliga produktion inom licensgränsen. Andra faktorer som kan öka produktionen av lax är till exempel gynnsamma biologiska och meteorologiska förhållanden och förbättrade fiskodlingsprocesser med högteknologisk utrustning. Å andra sidan kan fisksjukdomar leda till betydande skador för produktionen och till minskade fångster, vilket blev fallet i Chile 2007.

(89)

Vissa berörda parter hävdade att den ökade produktionen av ungfisk i Norge sedan 2006 (en uppgiven ökning på 20 % mellan 2006 och 2008) skulle vara ett tydligt tecken på att norska laxproduktionsvolymer kommer att öka markant de närmaste två åren och därmed skapa ett överutbud. På grundval av detta och med hänsyn till den särskilt höga fångstnivån 2007 ansåg dessa parter att produktionsvolymerna i Norge 2008 (och senare) kommer att bli markant högre och i hög grad ligga över tillväxten på exportmarknaderna, i synnerhet gemenskapsmarknaden. De hävdade att om de ökade fångsterna i norsk laxindustri 2007 upprepades 2008 kunde överskottet eller de osålda volymerna uppgå till mellan 20 000 och 91 000 ton, beräknat med en uppskattad produktionsnivå på 870 000 ton hela fiskekvivalenter, det vill säga 150 000 ton mer än 2007.

(90)

Undersökningen kunde inte bekräfta ovannämnda påståenden. Det är visserligen sant att produktionen av ungfisk ökade 2006, men den ökningen låg i linje med föregående års ökningar och kan inte betraktas som exceptionell, vilket syns i diagram 2 nedan:

(91)

Diagram 2: Antal producerad unglax (i tusental) – (Källa: SSB, Norge)

(92)

På grund av en kombination olika faktorer, till exempel fiskedödligheten, statliga bestämmelser om högsta tillåtna biomassa och lägre fångst av unglax 2008 bör dessutom den beräknade laxproduktionen under 2008 enligt Kontali Analyse AS öka med enbart 6 %, det vill säga från 723 000 ton hela fiskekvivalenter 2007 till 770 000 ton 2008, alltså 47 000 ton hela fiskekvivalenter. Siffrorna för den dämpade biomassautvecklingen 2008 stöds av foderförsäljningsuppgifter som visar en markant minskning 2008 jämfört med 2007 (källa: Havbruksdata och FHL).

(93)

Efter offentliggörandet upprepade gemenskapsindustrin att produktionsvolymerna i Norge troligen kommer att öka markant och lämnade ytterligare uppgifter om skördekvantiteter, bestånd och ungfisk som gällde inledningen av 2008. Såsom nämns ovan ansåg man dock att uppgifter som endast gäller två av årets månader inte kan fungera som underlag för några slutsatser och därför inte heller kan undergräva de resultat beträffande produktionsvolymer i Norge som beskrivs ovan.

(94)

På grundval av tillgängliga uppgifter och trots att produktionsvolymerna i Norge uppvisar en ökande tendens är det därför inte troligt att vi får se någon dramatisk ökning av produktionen inom en snar framtid, vilket hävdas av ovannämnda berörda parter. Dessutom, vilket nämns i skäl 82 och följande, är det inte sannolikt att eventuella högre produktionsvolymer exporteras i sin helhet till gemenskapen. Det är mycket troligt att de till stora delar styrs mot andra tredjelandsmarknader med tydligt ökad efterfrågan. Slutligen, av de orsaker som anges i skäl 71 och följande, förväntas ovannämnda export till gemenskapen inte ske till dumpade priser.

(95)

Slutligen har särskild hänsyn tagits till förhållandena för den norska industrin i allmänhet och under översynen i synnerhet. Undersökningen visade därmed att till skillnad mot vad som framgick under den ursprungliga undersökningen består vattenbrukbranschen i Norge av mycket lönsamma företag. Det beror delvis på den stora konsolideringsprocess som fortfarande pågår och som har gjort branschen mycket effektiv och sund. Det märks också på de berörda företagens ägarstruktur: flera norska och globala investerings- och pensionsfonder har en mycket framträdande roll i exportproducenternas koncerner. Detta var inte fallet när den ursprungliga undersökningen gjordes.

(96)

Undersökningen visade också att norska producenter under tiden dessutom har blivit väl etablerade på gemenskapens marknad där de svarar för ungefär 80–90 % av den sammanlagda produktionsvolymen. Företag inom gemenskapen med norska intressen visade sig i stor utsträckning producera och sälja lax till och på gemenskapsmarknaden.

(97)

Det bör också noteras att även de norska moderbolagen exporterade avsevärda kvantiteter till gemenskapen.

(98)

Det ansågs mot bakgrund av detta att de norska moderbolagen i de producerande företagen inom gemenskapen skulle påverkas minst lika negativt av eventuella betydande prisminskningar på gemenskapsmarknaden på grund av dumpad import från Norge. Av dessa skäl var det också rimligt att förmoda att det åtminstone i ekonomiskt hänseende inte skulle vara någon mening för norska exportproducenter att via dumpning bidra till sänkta priser på odlad lax inom gemenskapen. Det skulle direkt försämra lönsamheten i branschen och påverka bolagens aktier negativt på börsmarknaderna samt, vilket nämns i skäl 95, även påverka större investerare och pensionsfonder i egenskap av aktieägare.

(99)

På grundval av ovannämnda var det därför rimligt att konstatera att norska exportproducenter har ett välgrundat intresse av att undvika situationer där marknadspriserna urholkas och av att behålla sin vinstinriktning. Följaktligen ansågs risken för att norska exportproducenters dumpningsaktioner skulle återupptas i framtiden som begränsad.

(100)

Gemenskapsindustrin invände mot ovannämnda resultat och hävdade att de norska producenternas goda förhållanden under översynen inte var bestående och att producenterna skulle få ekonomiska problem efter perioden. En del av dem skulle till och med ha uppgett att de gick med förlust i början av 2008. Gemenskapsindustrin hävdade också att en bred majoritet av norska producenter inte har några dotterbolag på gemenskapsmarknaden och att man därför inte kunde använda detta skäl som argument för att dumpningen inte skulle upprepas. Det påstods slutligen att norska producenter med dotterbolag i gemenskapen skulle minska sin produktion på gemenskapens marknad och öka produktionen i Norge om åtgärderna upphävdes.

(101)

Vad gäller de norska producenternas ekonomiska förhållanden kan noteras att vissa företags förluster hörde samman med deras investeringar i Chile och de sjukdomar som brutit ut i detta land. Dessa speciella omständigheter gällde endast ett litet antal av alla producenter i Norge. Uppgifterna gällde dessutom bara inledningen av 2008 och ger inte underlag för några övergripande slutsatser om företagens resultat för året som helhet. Beträffande norskägd produktion i gemenskapen är visserligen antalet företag med dotterbolag i gemenskapen begränsat, vilket även bekräftats av gemenskapsindustrin, men de utgör ändå en stor del av den norska produktionen och betraktades därför som betydande. Argumentet att norskägd produktionskapacitet i gemenskapen skulle minska om åtgärderna upphävs styrktes inte med några bevis. Dessa argument förkastades därför.

(102)

Undersökningen visade att dumpningen under översynsperioden låg under miniminivån. Undersökningen visade också att det inte finns några skäl att tro att produktionsvolymen i Norge kommer att öka utöver den traditionella tillväxttakten och därmed leda till markant högre exportvolymer från Norge till gemenskapen. Undersökningen fastställde också att risken för markant sänkta norska exportpriser till dumpningsnivåer är begränsad inom överskådlig framtid, huvudsakligen beroende på att man inte förväntar sig den betydande överproduktion i Norge som skulle kunna bli den främsta utlösande faktorn för en sådan prissänkning. Framför allt var normalvärdet, som troligtvis förblir stabilt, markant lägre än exportpriserna under översynsperioden, vilket är en normal variation orsakad av marknadsfluktuationer. Därför behöver tillfälligt sänkta exportpriser inte automatiskt leda till dumpning. Det ansågs slutligen att den ändrade situationen för den norska vattenbruksbranschen som har blivit mycket lönsam och vars aktier omsätts på börsen, liksom den betydande närvaron av norskägd produktion inom gemenskapen, gör ny dumpning osannolik inom överskådlig framtid. Av ovannämnda skäl drog man slutsatsen att sannolikheten för ny dumpning är liten och inte utgör något skäl till fortsatta antidumpningsåtgärder.

(103)

Den aktuella partiella interimsöversynen bör följaktligen avslutas och de åtgärder som är i kraft för import av odlad lax från Norge bör upphävas.

(104)

Såsom beskrivs ovan förväntas marknadsvillkoren, det vill säga tillgång och efterfrågan, förbli stabila inom överskådlig framtid. Det finns därför ingen uppenbar sannolikhet för ny dumpning. Samtliga indikatorer som undersökts visar att det finns rimliga skäl att tro att exportvolymerna till gemenskapen inte ökar markant och att exportpriserna ligger kvar på nivåer som inte innebär någon dumpning.

(105)

Med tanke på att det råder viss oförutsebarhet i fråga om marknadsvillkor, huvudsakligen beroende på produktens karaktär (lättfördärvliga varor), anses det lämpligt att övervaka marknaden noga och granska förhållandena om det uppkommer tillräckliga direkta bevis för att marknadsvillkoren har ändrats markant. I sådana fall bör man överväga att vid behov tillsätta en undersökning på eget initiativ.

(106)

Övervakningen bör vara tidsbegränsad och gälla fram till det att de ursprungliga slutgiltiga åtgärderna som infördes genom förordning (EG) nr 85/2006 skulle upphört att gälla om de fortfarande varit i kraft, det vill säga till och med den 21 januari 2011.

(107)

De berörda parterna har informerats om huvuddragen och resonemangen som låg till grund för att avsluta den aktuella partiella interimsöversynen och upphäva nuvarande antidumpningstullar på import av den berörda produkten. Alla parter har beretts möjlighet till kommentarer. Deras kommentarer har beaktats i de fall de är bekräftade och har bestyrkts med bevis.