12.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 185/1

(1)

Genom rådets förordning (EG) nr 2022/95 (2) infördes en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland, enligt KN-nummer 3102 30 90 och 3102 40 90. Efter ytterligare en undersökning, som konstaterade att tullen absorberades, ändrades åtgärderna genom förordning (EG) nr 663/98 (3). Efter en begäran om översyn vid giltighetstidens utgång och en interimsöversyn i enlighet med artikel 11.2 och 11.3 i grundförordningen, införde rådet genom förordning (EG) nr 658/2002 (4) en slutgiltig antidumpningstull på 47,07 euro per ton på import av ammoniumnitrat enligt KN-numren 3102 30 90 och 3102 40 90 och med ursprung i Ryssland. Till sist gjordes en interimsöversyn avseende produktomfattningen och, genom förordning (EG) nr 945/2005 (5), infördes en slutgiltig antidumpningstull på 41,42–47,07 euro per ton på import av gödselmedel i fast form med ursprung i Ryssland innehållande mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat och enligt KN-nummer 3102 30 90, 3102 40 90, ex 3102 29 00, ex 3102 60 00, ex 3102 90 00, ex 3105 10 00, ex 3105 20 10, ex 3105 51 00, ex 3105 59 00 och ex 3105 90 91.

(2)

Rådet införde den 19 april 2007 genom förordning (EG) nr 442/2007 (6) en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ukraina.

(3)

Kommissionen mottog den 30 augusti 2005 en ansökan om partiell interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen (interimsöversynen). Begäran, begränsad i omfattning till dumpning, ingavs av Open Joint Stock Company (OJSC) Mineral and Chemical Company ”Eurochem” (Eurochem), en exporterande tillverkare av ammoniumnitrat i Ryssland.

(4)

Eurochem lade fram tillräcklig prima facie-bevisning för att omständigheterna hade förändrats och hävdade särskilt att en jämförelse mellan normalvärdet enligt företagets egna uppgifter och priserna på den berörda produkten vid export till gemenskapen skulle leda till att dumpningen minskade till långt under nivån på de nuvarande åtgärderna. Fortsatt tillämpning av åtgärderna på den nuvarande nivån, vilken baserats på nivån för den tidigare fastställda skademarginalen, var därför inte längre nödvändig för att motverka dumpningen.

(5)

Kommissionen fastslog efter samråd med rådgivande kommittén att bevisningen var tillräcklig för att motivera en interimsöversyn och påbörjade därför en sådan översyn den 30 november 2005 (7).

(6)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att antidumpningsåtgärderna snart skulle upphöra att gälla (8) mottog kommissionen den 17 januari 2007 en begäran om översyn vid giltighetstidens utgång.

(7)

Begäran ingavs av European Fertilizer Manufacturers Association (EFMA) (nedan kallad sökanden) såsom företrädare för tillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 50 %, av gemenskapens sammanlagda produktion av ammoniumnitrat.

(8)

Begäran om översyn vid giltighetstidens utgång grundades på att det var sannolikt att dumpningen och skadan för gemenskapsindustrin skulle fortsätta eller återkomma om åtgärderna upphörde att gälla. En part hävdade att kommissionen på eget initiativ borde ha inlett en parallell interimsöversyn avseende både dumpning och skada för att kunna beakta de förändrade omständigheter som berodde på EU:s utvidgning 2004 och 2007. Kommissionen uppmanade i flera tillkännagivanden (9) som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning berörda parter att begära att interimsöversyner skulle inledas om de kunde lämna bevisning för att åtgärderna skulle ha blivit väsentligen annorlunda om de hade grundats på uppgifter som hade omfattat de nya medlemsstaterna. Någon sådan begäran eller underbyggd bevisning har inte lämnats in till kommissionen. Det bör i detta sammanhang noteras att, i avsaknad av sådana bevis, utgör utvidgningen i sig inte en tillräcklig grund för att inleda en översyn. Följaktligen avvisades denna begäran.

(9)

Kommissionen fastslog efter samråd med rådgivande kommittén att bevisningen var tillräcklig för att motivera en översyn vid giltighetstidens utgång och påbörjade därför en sådan översyn den 14 april 2007 (10).

(10)

Interimsöversynen är begränsad i omfattning till undersökning av dumpning när det gäller Eurochem. Kommissionen underrättade officiellt den exporterande tillverkaren, företrädare för exportlandet och tillverkarna i gemenskapen om att en partiell interimsöversyn hade inletts.

(11)

När det gäller översynen vid giltighetstidens utgång, underrättade kommissionen officiellt de exporterande tillverkarna, företrädare för exportlandet, importörer, gemenskapstillverkare, användare och sökanden (EFMA) om att översynen hade inletts.

(12)

Med tanke på det stora antalet gemenskapstillverkare (23) och importörer i gemenskapen ansågs det i översynen vid giltighetstidens utgång lämpligt att i enlighet med artikel 17 i grundförordningen undersöka huruvida ett stickprovsförfarande borde användas. För att kommissionen skulle kunna besluta om ett stickprovsförfarande verkligen var nödvändigt och i så fall göra ett urval, ombads gemenskapstillverkarna och importörerna att i enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen ge sig till känna inom 15 dagar efter det att undersökningen hade inletts och till kommissionen lämna de uppgifter som begärts i tillkännagivandet om inledande.

(13)

Efter en granskning av de inlämnade uppgifterna och med hänsyn till att 14 gemenskapstillverkare förklarat sig vara villiga att samarbeta, beslutades det att ett stickprovsförfarande var nödvändigt när det gällde gemenskapstillverkarna.

(14)

Bara en importör svarade på tillkännagivandet om inledande och förklarade sig till att börja med vara villig att samarbeta. Denna importör lämnade ändå inte in de begärda uppgifterna, eftersom företaget hade slutat att importera ammoniumnitrat från Ryssland 2005.

(15)

För interimsöversynen sändes ett frågeformulär till Eurochem, som samarbetade genom att besvara frågeformuläret.

(16)

För översynen vid giltighetstidens utgång sändes frågeformulär till alla kända exporterande tillverkare i de berörda länderna, närstående importörer, gemenskapstillverkare som ingick i urvalet, användare samt sökanden.

(17)

När det gäller översynen vid giltighetstidens utgång, inkom besvarade frågeformulär från:

(18)

Tre ryska exporterande tillverkare/distributörer. Det rör sig om följande företag: Eurochem, Acron (Acron) samt JSC Minudiobreniya (Minudiobreniya).

(19)

De fyra gemenskapstillverkare som ingår i urvalet

(20)

Av de 55 potentiella importörer av ammoniumnitrat som kommissionen kontaktade var det bara tre företag som svarade och dessa uppgav att de inte hade någon import av den berörda produkten under skadeundersökningsperioden.

(21)

Skriftliga synpunkter som mottogs från Committee of Professional Agricultural Organisations in the EU (COPA)/General Confederation of Agricultural Co-operatives in the EU (COGECA), National Farmers’ Union of England and Wales samt Lantbrukarnas Riksförbund i Sverige.

(22)

I båda undersökningarna gavs berörda parter tillfälle att lämna synpunkter skriftligen och begära att bli hörda inom den tidsfrist som angavs i de respektive tillkännagivandena om inledande. Alla berörda parter som begärde att bli hörda, och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem, gavs tillfälle att bli hörda.

(23)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för sin analys och gjorde kontrollbesök på plats hos följande företag:

Inga kontrollbesök utfördes, eftersom inga importörer av ammoniumnitrat från det berörda landet besvarade frågeformuläret.

(24)

Undersökningsperioden för den partiella interimsöversynen enligt artikel 11.3 i grundförordningen rörande import från Eurochem omfattade perioden 1 juli 2004–30 juni 2005 (nedan kallad perioden för interimsöversynen).

(25)

Undersökningsperioden för översynen vid giltighetstidens utgång omfattade perioden 1 april 2006–31 mars 2007 (nedan kallad perioden för översynen vid giltighetstidens utgång). Undersökningen av tendenser av betydelse för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2003 fram till slutet av perioden för översynen vid giltighetstidens utgång (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(26)

Alla berörda parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen avsåg att rekommendera en ändring av de antidumpningsåtgärder som införts för företaget Eurochem och upprätthålla en slutgiltig antidumpningstull på ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland. Det fastställdes även en tidsfrist inom vilken parterna kunde lämna synpunkter sedan uppgifterna meddelats. Deras synpunkter övervägdes och togs i beaktande där så var lämpligt.

(27)

Den produkt som berörs av dessa översyner är samma produkt som definierades i förordning (EG) nr 945/2005, dvs. gödselmedel i fast form innehållande mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat, med ursprung i Ryssland, och som klassificeras enligt KN-nummer 3102 30 90, 3102 40 90, ex 3102 29 00, ex 3102 60 00, ex 3102 90 00, ex 3105 10 00, ex 3105 20 10, ex 3105 51 00, ex 3105 59 00 och ex 3105 90 91.

(28)

Precis som i de tidigare undersökningarna konstaterades det att ammoniumnitrat som tillverkas och säljs på den inhemska marknaden i Ryssland och ammoniumnitrat som exporteras till gemenskapen från Ryssland har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och användningsområden. I dessa undersökningar anses de därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(29)

Det ammoniumnitrat som tillverkas av gemenskapsindustrin är en likadan produkt när det gäller fysiska och tekniska egenskaper som det ammoniumnitrat som exporteras till gemenskapen från Ryssland.

(30)

Eftersom alla produkter som såldes av Eurochem till gemenskapen under perioden för interimsöversynen tillverkades av en enda närstående tillverkare, NAK Azot, har analysen beträffande normalvärde och exportpris gjorts med avseende på enbart denna tillverkare. Den därav följande dumpningsmarginalen och tull som eventuellt ska påläggas importvaror framställda av NAK Azot bör också tillämpas på det närstående företaget Nevinka Azot.

(31)

Bara en enda produkttyp exporterades till gemenskapen och normalvärdet har därför bara fastställts för denna produkttyp. Sedan undersöktes det huruvida tillräcklig försäljning skett vid normal handel enligt artikel 2.4 i grundförordningen. De inhemska försäljningspriserna för varje transaktion jämfördes med den totala produktionskostnaden.

(32)

Här bör det påpekas att energikostnader, t.ex. elektricitet och gas, utgör merparten av tillverkningskostnaden och en väsentlig del av den totala produktionskostnaden. När det gäller bedömningen av om försäljningen ägde rum vid normal handel, undersöktes det också huruvida kostnader kopplade till tillverkning och försäljning av den berörda produkten avspeglades på ett rimligt sätt i de berörda parternas bokföring.

(33)

Det fanns inget som tydde på att elkostnaderna inte hade redovisats på rätt sätt i bokföringen. I detta sammanhang kan det bl.a. noteras att sökanden under perioden för interimsöversynen betalade elpriser i nivå med internationella marknadspriser, om man jämför med andra länder, t.ex. Kanada och Norge. Detsamma kunde emellertid inte sägas om gaspriserna.

(34)

När det gäller gasleveranser, kunde man på grundval av uppgifter från internationellt erkända informationskällor med specialisering på energimarknader fastställa att det pris som Eurochem betalade var cirka en femtedel av Rysslands exportpris på naturgas. Vidare tydde alla tillgängliga uppgifter på att de inhemska gaspriserna i Ryssland var reglerade och låg långt under marknadspriset för naturgas i t.ex. Förenta staterna, Kanada, Japan och EU. Dessa fyra marknader svarar för sammanlagt 46 % av gasförbrukningen i världen, och de inhemska priserna på dessa marknader förefaller avspegla kostnaderna på ett rimligt sätt. Dessa gasmarknader kan därför betraktas som representativa i den mening som avses i artikel 2.5 i grundförordningen. Den tillgängliga informationen ger vidare en antydan om att priserna på gas på marknaden i Ryssland inte ens täcker de kostnader som gasleverantören Gazprom har.

(35)

Mot bakgrund av ovanstående gjordes bedömningen att de gaspriser som NAK Azot betalade under undersökningsperioden inte kunde användas för att fastställa produktionskostnaden för den berörda produkten på det sätt som anges i artikel 2.5 första meningen i grundförordningen. Enligt artikel 2.5 i grundförordningen justerades således NAK Azots kostnad, dvs. i detta fall gasleveranser, så att den motsvarade kostnaden vid tillverkning och försäljning av den likadana produkten under perioden för interimsöversynen. Eftersom den aktuella översynen är begränsad till en bedömning av nivån på Eurochems dumpning, gick det inte att göra någon justering baserad på de marknadsmässiga priser som betalas av andra tillverkare eller exportörer i Ryssland, eftersom sådana uppgifter inte fanns att tillgå. Det ansågs därför lämpligt att enligt artikel 2.5 i grundförordningen basera justeringen på uppgifter från andra representativa marknader. Det justerade priset baserades i detta fall på det genomsnittliga exportpriset på rysk gas vid den tyska/tjeckiska gränsen, med avdrag för transportkostnader (det justerade Waidhaus-priset).

(36)

Den produktionskostnad som NAK Azot hade uppgivit räknades sedan om på grundval av de justerade gaspriserna. Utifrån denna omräknade produktionskostnad visade det sig att all försäljning av den inhemska produkt som var direkt jämförbar med den enda produkttyp som exporterades av företaget var olönsam, dvs. den hade inte skett vid normal handel. Det blev således nödvändigt att konstruera ett normalvärde. Detta gjordes på grundval av tillverkningskostnaden för den produkttyp som exporterades till gemenskapen, efter justering för den gaskostnad som nämns ovan och, enligt artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen, ökad med ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst.

(37)

Försäljnings- och administrationskostnaderna, de allmänna kostnaderna samt vinsten kunde inte fastställas på grundval av den inledande meningen i artikel 2.6 i grundförordningen, eftersom NAK Azot inte hade någon representativ inhemsk försäljning av den berörda produkten vid normal handel. Artikel 2.6 a i grundförordningen kunde inte tillämpas, eftersom bara en enda annan tillverkare ingår i undersökningen (Nevinka Azot). Artikel 2.6 b var inte heller tillämplig, eftersom de tillverkningskostnader som NAK Azot hade för produkter i samma allmänna produktkategori också hade behövt justeras med hänsyn till gaskostnaderna av de skäl som anges ovan. Därför fastställdes försäljnings- och administrationskostnaderna, de allmänna kostnaderna samt vinsten enligt artikel 2.6 c i grundförordningen.

(38)

I enlighet med artikel 2.6 c i grundförordningen baserades försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader på annan rimlig metod. För den nordamerikanska marknaden kunde man konstatera att företagen hade stora inhemska försäljningsvolymer och att konkurrensen var betydande från både inhemska och utländska företag. Härvid användes offentligt tillgänglig information om större företag verksamma inom sektorn för gödselmedel. Man fann att motsvarande uppgifter från nordamerikanska tillverkare (i Förenta staterna och Kanada) är de mest lämpliga för undersökningens ändamål, eftersom det är lätt att få tag på tillförlitliga och fullständiga offentliga uppgifter om den finansiella situationen för börsnoterade företag i denna del av världen. Därför fastställdes försäljnings- och administrationskostnaderna, de allmänna kostnaderna samt vinsten för tre nordamerikanska tillverkare, vilka befanns vara bland de största företagen i sektorn för kvävegödselmedel när det gäller inhemsk försäljning av samma allmänna produktkategori (kvävegödselmedel). Dessa tre tillverkare ansågs vara representativa för sektorn för kvävegödselmedel (de stod för cirka 80 % av omsättningen inom denna sektor), och deras försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst ansågs därmed representativa för de företag som är framgångsrika inom denna bransch.

(39)

Försäljnings- och administrationskostnaderna samt de allmänna kostnaderna uppgick till 6,9 %. Den beräknade genomsnittliga vinsten var 9,1 %. Det bör noteras att denna framräknade vinstmarginal inte var större än de ryska tillverkarnas vinst på den inhemska försäljningen av produkter av samma allmänna produktkategori.

(40)

Det konstaterades att Eurochems försäljning av den berörda produkten till gemenskapen under perioden för interimsöversynen skedde via två närstående handlare, en baserad i Schweiz, Eurochem Trading, och den andra på Brittiska Jungfruöarna, Cumberland. Den sistnämndas verksamhet upphörde i början av 2005.

(41)

Exportpriset fastställdes, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas för produkten när den såldes på export från det berörda landet till gemenskapen.

(42)

Normalvärdet och exportpriset jämfördes fritt fabrik och i handelsledet NAK Azot. I enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen gjordes dessutom justeringar för olikheter som påverkar priserna och prisernas jämförbarhet. Således gjordes, där så var tillämpligt och med stöd av verifikationer, justeringar för olikheter avseende transport-, hanterings- och lastningskostnader och därmed sammanhängande kostnader, förpacknings- och kreditkostnader samt provisioner. Eftersom exportförsäljningen sker via de närstående handlare som nämns ovan, vilka befanns fungera ungefär som en agent som säljer mot provision, gjordes dessutom en justering av exportpriset för var och en av dessa handlare enligt vad som sägs i artikel 2.10 i i grundförordningen. Eftersom ingen gemenskapsimportör samarbetade bestämdes justeringen till 1,5 %, vilket är i nivå med de provisioner som betalades till oberoende agenter som handlade med den berörda produkten i den ursprungliga undersökningen.

(43)

Dumpningsmarginalen fastställdes i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset.

(44)

Den fastställda dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av priset cif vid gemenskapens gräns, före tull, uppgår till 28,3 %.

(45)

I enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen undersöktes det om de förändrade omständigheterna beträffande dumpningen rimligen kunde anses vara av bestående karaktär.

(46)

Här bör det påpekas att normalvärdet i den ursprungliga undersökningen fastställdes på grundval av lönsam försäljning på den amerikanska hemmamarknaden, eftersom Ryssland inte var någon marknadsekonomi vid denna tidpunkt. Nu när denna översyn görs betraktas Ryssland som en marknadsekonomi och normalvärdet har därför fastställts på grundval av Eurochems produktionskostnad, vilken har justerats när detta ansetts nödvändigt. Det framkom inget som tydde på att det normalvärde som fastställts inom ramen för den nuvarande undersökningen inte kunde anses vara av bestående natur.

(47)

Det framgick av en jämförelse mellan de normalvärden och exportpriser som konstaterats i den tidigare respektive den nu aktuella undersökningen, med beaktande av produkttypernas jämförbarhet, att normalvärdet har stigit väsentligt, men att det genomsnittliga exportpriset har stigit ännu mer, vilket har lett till en sänkt dumpningsnivå. Exportpriserna till andra marknader konstaterades i allmänhet ligga på samma nivå som exportpriserna till gemenskapsmarknaden. Det fanns ingen bevisning för att exporten inte skulle fortsätta till dumpade priser, även om nivån skulle bli lägre än i den ursprungliga undersökningen.

(48)

Med hänsyn till detta dras slutsatsen att de ändrade omständigheter som konstaterats i förhållande till den ursprungliga undersökningen avseende dumpningen (nu på grundval av jämförelsen av Eurochems eget normalvärde och egna exportpriser) rimligtvis kan anses vara av bestående karaktär.

(49)

Enligt artikel 9.4 i grundförordningen får antidumpningstullarna inte överstiga den fastställda dumpningsmarginalen, utan bör vara lägre än den marginalen om en sådan lägre tull ska räcka till för att undanröja den skada som vållats gemenskapsindustrin. Eftersom de nu gällande tullarna för Ryssland har beräknats på grundval av skademarginalen och eftersom den nya dumpningsmarginal som fastställs genom denna undersökning är lägre än den tidigare beräknade skademarginalen, bör tullen anpassas till den dumpningsmarginal som fastställts i denna undersökning, nämligen 28,3 %.

(50)

Mot bakgrund av slutsatserna beträffande dumpning och de förändrade omständigheternas bestående karaktär, bör den individuella antidumpningstullen på import av den berörda produkten när det gäller Eurochem ändras för att återspegla den nya dumpningsmarginal som konstaterats.

(51)

Eftersom den konstaterade dumpningsnivån är lägre än den skademarginal som fastställdes i den tidigare undersökningen, bör tullsatsen fastställas till den konstaterade dumpningsnivån.

(52)

Eftersom tullen i den ursprungliga undersökningen angavs i form av ett visst belopp per ton, bör den uttryckas på samma sätt i den nu aktuella undersökningen. Tullen är alltså 32,82 euro/ton. När det gäller ammoniumnitratgödselmedel med en kvävehalt som överstiger 28 viktprocent, bör tullen enligt förordning (EG) nr 945/2005 tillämpas i förhållande till innehållet av ammoniumnitrat samt andra marginella ämnen och näringsämnen.

(53)

Även om denna tull har beräknats på uppgifter från NAK Azot (se ovan), kommer den att tillämpas på all försäljning från Eurochem, oavsett i vilken närstående fabrik produkten har tillverkats.

(54)

Av konsekvensskäl undersöktes det till en början om det för närvarande förekommer dumpning och om åtgärdernas upphörande sannolikt skulle innebära fortsatt dumpning.

(55)

Såsom nämns ovan, samarbetade tre exporterande tillverkare (Eurochem, Acron och Minudiobreniya) i undersökningen.

(56)

Kommissionen undersökte om den inhemska försäljningen kunde anses ha skett vid normal handel enligt artikel 2.4 i grundförordningen. I detta syfte undersöktes produktionskostnaden för den produkt som tillverkats och sålts av de exporterande tillverkarna på den inhemska marknaden.

(57)

Gas är en viktig råvara i tillverkningsprocessen av den berörda produkten och utgör en betydande andel av produktionskostnaden. I enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen undersökte man därför om kostnaderna i samband med produktion och försäljning av den undersökta produkten på ett rimligt sätt avspeglades i de berörda parternas bokföring.

(58)

På grundval av uppgifter från internationellt erkända informationskällor som specialiserar sig på energimarknader, fastställdes det att de priser som de ryska tillverkarna betalade enligt en regeringsförordning var onaturligt låga. De uppgick till bara en fjärdedel av Rysslands exportpris på naturgas och var avsevärt mycket lägre än det gaspris som gemenskapstillverkarna betalade.

(59)

Eftersom gaskostnaderna inte på ett rimligt sätt avspeglades i de samarbetsvilliga tillverkarnas bokföring, justerades de i enlighet med detta. Eftersom det inte fanns några ryska inhemska gaspriser som var tillräckligt representativa och inte snedvridna, blev det enligt artikel 2.5 i grundförordningen nödvändigt att grunda justeringen på uppgifter hämtade från andra representativa marknader. Det justerade priset baserades på det genomsnittliga exportpriset för rysk gas på gränsen mellan Tyskland och Tjeckien, med avdrag för transportkostnader och justerade för att avspegla lokala distributionskostnader (det justerade Waidhaus-priset). Waidhaus är den viktigaste leveranspunkten för rysk försäljning av gas till EU, som är den största marknaden för rysk gas. Denna marknad kan följaktligen anses vara representativ.

(60)

När det gäller det justerade Waidhaus-priset, har de ryska tillverkarna fört fram ett antal invändningar.

(61)

För det första hävdades det att en justering av det gaspris som betalades på den inhemska marknaden skulle vara oberättigad, eftersom företagens bokföring fullt ut avspeglade kostnaderna i samband med tillverkning och försäljning av den likadana produkten i ursprungslandet. Till stöd för påståendet lämnade man in en studie från ett oberoende konsultföretag som fastslog att det gaspris som de två ryska exportörerna betalade återspeglade de fulla kostnader för produktion och försäljning av gasen som gasleverantören hade. Såsom också anges i själva studien, ska det noteras att gaskostnaderna liksom leveranskostnaderna till de ryska tillverkare av ammoniumnitrat som användes i jämförelsen var beräknade kostnader och alltså inte faktiska kostnader som uppstått under perioden för översynen vid giltighetstidens utgång. Det är också oklart om de kostnader som fastställts var fullständiga kostnader enligt grundförordningen, dvs. om de inkluderade alla tillverkningskostnader samt försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som var kopplade till produktionen och försäljningen av gas. Det ska till sist också noteras att de tillgängliga uppgifterna om gasleverantörens kostnader inte kunde kontrolleras inom ramen för detta förfarande och att de tillgängliga uppgifterna inte visar att gaspriserna på marknaden i Ryssland skulle täcka gasleverantören Gazproms kostnader under hela perioden för översynen vid giltighetstidens utgång.

(62)

Enligt artikel 2.5 i grundförordningen får det hur som helst anses att det faktum att det gaspris som leverantören tar ut av sina kunder är kostnadstäckande inte som sådant är något kriterium för att fastställa huruvida de produktionskostnader för den likadana produkten som anges i företagets bokföring på ett rimligt sätt avspeglar kostnaderna för tillverkningen och försäljningen av den produkt som undersöks. Av de skäl som nämns ovan (publikationer från internationellt erkända informationskällor som specialiserar sig på energimarknader och en jämförelse mellan gaspriserna i Ryssland och priserna på exporterad rysk gas) fann man att så inte var fallet. För det andra nämnde inte de ryska tillverkarna av ammoniumnitrat den till synes betydande prisskillnaden mellan det inhemska gaspriset i Ryssland och exportpriset för naturgas från Ryssland, å ena sidan, och det pris som betalas av gemenskapstillverkarna, å andra sidan. De nämnde inte heller det faktum att de inhemska gaspriserna i Ryssland var reglerade och inte på ett rimligt sätt avspeglade det pris som normalt betalas på marknader som inte är snedvridna. Även om det gaspris som tillverkaren av ammoniumnitrat betalade täckte leverantörens produktions- och försäljningskostnader per enhet, är dessa invändningar irrelevanta, eftersom marknadspriset på gas inte nödvändigtvis är direkt kopplat till produktions- och försäljningskostnaderna. Vidare fortsätter det pris som de ryska företagen köpte gas för under perioden för översynen vid giltighetstidens utgång att vara statsreglerat och avsevärt mycket lägre än på icke-reglerade marknader (se ovan) och var under perioden för översynen vid giltighetstidens utgång ungefär en fjärdedel av exportpriset. Detta krav måste därför avvisas.

(63)

Det hävdades vidare att genom att man gjorde en justering för gas användes i praktiken en metod för fastställandet av normalvärdet som inte föreskrivs i grundförordningen. Genom att man ersatte de inhemska gaskostnaderna med kostnader som beräknats på det justerade Waidhaus-priset, och beroende på det faktum att dessa kostnader utgör merparten av de sammanlagda kostnaderna för den likadana produkten och därför också av det konstruerade normalvärdet, skulle normalvärdet i praktiken bestämmas av uppgifter från en tredje representativ marknad. I samband med detta, hävdades det att när det gäller marknadsekonomier föreskriver grundförordningen bara följande metoder för fastställandet av normalvärdet: i) på grundval av det inhemska priset på den likadana produkten vid normal handel eller, alternativt, om försäljningen inte skett vid normal handel, ii) på grundval av produktionskostnaden i ursprungslandet (jämte ett skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst) eller iii) representativa exportpriser på den likadana produkten till ett lämpligt tredjeland. Mot bakgrund av detta drog de ryska tillverkarna slutsatsen att normalvärdet inte borde baseras på uppgifter från en tredje representativ marknad.

(64)

Det ska härvidlag först och främst noteras att normalvärdet konstruerades enligt de metoder som anges i artikel 2.1–2.6 i grundförordningen. För att fastställa om den inhemska försäljningen skett vid normal handel på grundval av priset, dvs. om den varit lönsam, måste man emellertid först fastställa om ammoniumnitrattillverkarens kostnader var en tillförlitlig grund i den mening som föreskrivs i artikel 2.5 i grundförordningen. Först när kostnaderna har fastställts på ett tillförlitligt sätt, kan man avgöra vilken metod som ska användas för att fastställa normalvärdet. Det är därför fel att påstå att man genom att fastställa tillförlitliga kostnader enligt artikel 2.5 i grundförordningen skulle ha infört en ny metod för fastställandet av normalvärdet. Den ryska tillverkarens argument rörande detta måste därför avvisas.

(65)

Dessutom gjordes det gällande att, även om en justering skulle göras av kostnaderna för naturgas på den inhemska marknaden, var Waidhaus-priset på rysk naturgas inte en tillförlitlig grund för en sådan justering, eftersom priset har satts enligt ett långtidskontrakt, där priset är kopplat till priserna på oljeprodukter och därmed inte är relaterat till kostnaderna för produktion och leverans av gas till Eurochem i Ryssland. Det hävdades vidare att Waidhaus-priset på rysk gas inte är en tillförlitlig grund, därför att det påverkas av överdrivet höga och kanske icke-konkurrensutsatta priser på gas i Tyskland, vilket tyska konkurrensmyndigheter för närvarande utreder.

(66)

För det första var ett av de främsta kriterierna för val av grund för fastställandet av gaspriserna att värdet på ett rimligt sätt avspeglar det pris som normalt betalas på marknader som inte är snedvridna. Detta villkor är utan tvekan uppfyllt när det gäller priserna i Waidhaus. Den i särklass största kvantiteten gas som exporteras från Ryssland görs med Waidhaus som leveranspunkt och Waidhaus-priset är därför en lämplig grund för en justering. Mot bakgrund av detta ansågs Waidhaus var en representativ marknad och en rimlig grund för fastställandet av gaskostnader i den mening som avses i artikel 2.5 i grundförordningen. För det andra är det i sig irrelevant huruvida priset är kostnadsbaserat, bara det på ett rimligt sätt avspeglar det pris som normalt betalas på marknader som inte är snedvridna. När det gäller gaspriset i Waidhaus, finns det inget som tyder på statlig inblandning i prissättningen och detta villkor har således uppfyllts. När det gäller påståendet om icke-konkurrensutsatt prissättning på gas i Tyskland ska det till sist noteras att den undersökning som Bundeskartellamt gör fortfarande pågår och att det därför inte går att dra några slutsatser. Dessutom gäller undersökningen i Tyskland de största tyska gasdistributörernas prissättning vid försäljning på den tyska hemmamarknaden och inte till vilket pris de köper gas som importeras från Ryssland. Tvärtemot vad som påstås, hänger dessa två priser inte nödvändigtvis ihop, eftersom gasdistributörerna och deras kunder har motsatta ekonomiska intressen. Man kan alltså utgå ifrån att distributörerna försöker att hålla försäljningspriset på en så hög nivå som möjligt, medan det samtidigt ligger i deras ekonomiska intresse att hålla inköpspriset på en så låg nivå som möjligt för att kunna maximera vinsterna. Påståendet att de tyska företagen inte skulle vara motiverade att förhandla fram låga priser på rysk importerad gas vid Waidhaus är ett löst antagande utan någon faktabakgrund. Dessa argument avvisades därför.

(67)

Det hävdades vidare att om en justering ska göras av kostnaderna för naturgas på den inhemska marknaden, bör en sådan justering grundas på de icke-reglerade gaspriserna i Ryssland. För det första gör det faktum att kommissionen skulle ha kunnat välja en annan grund, inte valet av Waidhaus orimligt. Det främsta kriteriet för val av grund för fastställandet av gaspriset ska vara att värdet på ett rimligt sätt avspeglar det pris som normalt betalas på marknader som inte är snedvridna. Detta villkor är utan tvekan uppfyllt när det gäller priserna i Waidhaus. För det andra kan man av det faktum att den gaskvantitet som såldes till icke-reglerade priser på den inhemska marknaden inte var särskilt stor under perioden för översynen vid giltighetstidens utgång (mindre än 2 %) och att priserna låg betydligt närmare de reglerade inhemska priserna än det fritt bestämda exportpriset ganska säkert utgå från att dessa icke-reglerade priser hade snedvridits av de rådande reglerade priserna. De icke-reglerade inhemska priserna kunde därför inte användas.

(68)

Man hävdade vidare att de inhemska gaspriser i Ryssland som regleras av staten ständigt höjs. Priset på den inhemska marknaden kan därför inte ses som snedvridet i konkurrenshänseende eller orimligt lågt. Man angav också att den ryska regeringen hade antagit ett dekret (12) om ett statligt program som kommer att leda till ett antal prisökningar på gas för industriella användare i Ryssland under åren fram till 2011.

(69)

Denna invändning är ogrundad, eftersom det korrekta sättet att välja en representativ marknad inte är på grundval av om priserna i sig är lönsamma, utan på grundval av om priserna på ett rimligt sätt avspeglar det pris som normalt betalas på marknader som inte är snedvridna. Så är inte fallet med priser som regleras av staten, även om de ständigt ökar. Dessa påståenden avvisades därför.

(70)

Man föreslog vidare att det ryska exportpriset till de omgivande marknaderna skulle användas som en alternativ grund för justeringen, dock utan att man lade fram ytterligare uppgifter eller bevis om sådana marknader. Det ansågs dessutom att de ryska exportpriserna på gas till Baltstaterna, för vilka viss prisinformation fanns tillgänglig, inte var tillräckligt representativa, beroende på en relativt låg exportkvantitet till de här länderna. Vidare fanns det inte tillräckligt med uppgifter att tillgå om transport- och distributionskostnader, och några tillförlitliga priser till Baltstaterna kunde hur som helst inte fastställas. Dessa priser kunde därför inte användas som grund för justeringen.

(71)

Alternativt hävdades det att om exportpriset vid Waidhaus skulle användas, borde det göras avdrag från Waidhaus-priset för den ryska exporttull som ska betalas för all export, eftersom motsvarande tull inte finns inom landet.

(72)

Marknadspriset i Waidhaus, som ansågs vara en representativ marknad i den mening som avses i artikel 2.5 i grundförordningen, är priset efter exportskatter och inte priset före dessa skatter. Ur köparens synvinkel är det priset som betalas i Waidhaus som är relevant, och det är i detta hänseende irrelevant hur stor andel av priset som är en exportskatt och hur stor andel som betalas till gasleverantören. Den senare kommer å andra sidan alltid att vilja maximera sina vinster och därför ta ut det högsta pris som kunderna är villiga att betala. Eftersom detta pris alltid ligger klart över produktionskostnaderna och tillåter gasleverantören att göra stora vinster, påverkas prissättningen inte i första hand av storleken på exportskatten, utan av vilket pris som kunderna är villiga att betala. Man drog därför slutsatsen att priset inklusive exportskatt, och inte priset före skatt, är det marknadsmässiga priset utan snedvridning. Argumenten i detta avseende måste följaktligen avvisas.

(73)

Det gjordes härvidlag också gällande att de lokala distributörernas prispåslag inte borde läggas till exportpriset vid Waidhaus, eftersom distributörernas vinster redan ingick i Waidhaus-priset. Det hävdades vidare att de lokala distributörerna i Ryssland var helägda dotterbolag till gasleverantören och att distributörernas vinst därför kunde ha räknats två gånger. Man hävdade också att Rysslands naturliga komparativa fördel borde beaktas. Det ansågs också att eftersom det finns rikligt med gas i Ryssland, men inte i gemenskapen, är det naturligt att priserna där är lägre än priset på exporterad gas, vilket borde ha beaktats vid fastställandet av justeringen av de gaspriser som betalas på den inhemska marknaden. Det gjordes också gällande att en part under perioden för översynen vid giltighetstidens utgång inte hade använt de lokala distributörernas system med gasledningar (pipelines) med lågt tryck för att leverera gas från huvudgasledningen med högt tryck till sina produktionsanläggningar. Justeringarna av gaspriserna bör därför inte inkludera regionala transportkostnader.

(74)

Det ska först och främst noteras att de lokala distributörernas påslag inte bara består av företagens vinstmarginal, utan också av kostnaderna mellan inköp och återförsäljning av naturgasen.

(75)

För det andra går det inte längre att tillräckligt kontrollera detta argument. Det beror på det faktum att gasleverantören i Ryssland och dess filialer inte var föremål för denna undersökning och att det därför inte finns tillräckligt med uppgifter tillgängliga om organisationen och dess kostnadsstruktur. Det ska också noteras att situationen i Ryssland, bl.a. när det gäller de nära banden mellan gasleverantören och den ryska regeringen, inte tillåter den insyn som krävs för att man ska få tillräcklig tillgång till nödvändig bevisning.

(76)

De ryska exportörerna kunde inte heller tillhandahålla någon ytterligare information eller bevisning för att styrka om och i vilken utsträckning distributionskostnaderna verkligen ingick i Waidhaus-priset. Eftersom de inhemska kunderna köpte gasen från lokala leverantörer, måste man emellertid utgå ifrån att de var tvungna att betala lokala distributionskostnader, åtminstone för försäljningstjänster, vilka inte i sig är inkluderade i det icke-justerade Waidhaus-priset.

(77)

I detta sammanhang bör det påpekas att även om justeringarna av gaspriset inte inkluderar några transportkostnader skulle följderna bli avsevärda för beräkningen av dumpningsmarginalen, men den omräknade dumpningsmarginalen skulle fortfarande vara stor och inte ändra de slutsatser som dras i översynen vid giltighetstidens utgång. Följaktligen avslogs denna begäran. Om de ryska tillverkarna lämnar in tillräckligt med bevisning som är möjlig att kontrollera för att dumpningsmarginalen ska kunna minskas, kan kommissionen dock komma att ompröva de partiella interimsundersökningarna i detta hänseende.

(78)

När det gäller de påstådda komparativa fördelarna med tillgången till naturgas i Ryssland, ska det noteras att det främsta kriteriet för val av Waidhaus-priset som grund för fastställandet av gaspriserna är att de på ett rimligt sätt avspeglar det pris som normalt betalas på marknader som inte är snedvridna. Vilka marknadsförhållanden som råder på den inhemska marknaden är i detta sammanhang irrelevant. Denna invändning måste alltså avvisas.

(79)

Försäljnings- och administrationskostnaderna, de allmänna kostnaderna samt vinsten kunde inte fastställas på grundval av den inledande meningen i artikel 2.6 i grundförordningen, eftersom ingen av de samarbetsvilliga exportörerna hade någon representativ inhemsk försäljning av den berörda produkten vid normal handel. Artikel 2.6 b var inte heller tillämplig, eftersom de tillverkningskostnader som de exporterande tillverkarna hade för produkter i samma allmänna produktkategori också hade behövt justeras för gaskostnaderna av de orsaker som anges i skälen 58 och 59. Därför fastställdes försäljnings- och administrationskostnaderna, de allmänna kostnaderna samt vinsten enligt artikel 2.6 c i grundförordningen. I enlighet med artikel 2.6 c i grundförordningen baserades försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader på en rimlig metod. För den nordamerikanska marknaden kunde man konstatera att företagen hade stora försäljningsvolymer på hemmamarknaden och att konkurrensen var betydande från både inhemska och utländska företag. Härvid användes offentligt tillgänglig information om större företag med verksamhet inom sektorn för gödselmedel. Man fann att motsvarande uppgifter från nordamerikanska tillverkare (i Förenta staterna och Kanada) var de mest lämpliga för undersökningens ändamål, eftersom det är lätt att få tag på tillförlitliga och fullständiga offentliga uppgifter om den finansiella situationen för börsnoterade företag i denna del av världen. Därför fastställdes försäljnings- och administrationskostnaderna, de allmänna kostnaderna samt vinsten för tre nordamerikanska tillverkare, vilka befanns vara bland de största företagen i branschen kvävegödselmedel när det gäller inhemsk försäljning av samma allmänna produktkategori (kvävegödselmedel). Dessa tre tillverkare betraktades som representativa för branschen kvävegödselmedel och deras försäljnings- och administrationskostnader, allmänna kostnader samt vinst ansågs därmed representativa för de kostnader som normalt belastar framgångsrika företag i denna bransch. Det bör noteras att de försäljnings- och administrationskostnader, allmänna kostnader samt vinst som räknats fram på detta sätt inte var högre än de ryska samarbetsvilliga tillverkarnas motsvarande kostnader.

(80)

I samtliga fall där den berörda produkten exporterades till oberoende kunder i gemenskapen fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, dvs. på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(81)

I de fall där försäljningen skedde via en närstående importör konstruerades exportpriset på grundval av denna närstående importörs priser vid återförsäljning till oberoende kunder. I enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen gjordes justeringar för samtliga kostnader som uppstod mellan import och återförsäljning, inbegripet försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt en skälig vinstmarginal.

(82)

Normalvärdet och exportpriset jämfördes fritt fabrik. I syfte att säkerställa en rättvis jämförelse gjordes justeringar för olikheter som påverkade jämförbarheten mellan priserna i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Således gjordes, där så var tillämpligt och med stöd av verifikationer, justeringar för olikheter avseende transport-, hanterings- och lastningskostnader och därmed sammanhängande kostnader, förpacknings- och kreditkostnader samt provisioner.

(83)

I enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen fastställdes dumpningsmarginalen på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset.

(84)

Undersökningen visade att dumpning ägde rum under perioden för översynen vid giltighetstidens utgång. Vid en jämförelse mellan ett vägt genomsnittligt faktiskt exportpris och ett vägt genomsnittligt normalvärde, visade jämförelsen på en dumpningsmarginal på över 74 % för Eurochem, över 54 % för Acron och över 92 % för Minudiobreniya.

(85)

Importen från Ryssland minskade från cirka 785 000 ton 2003 till cirka 155 891 ton under perioden för översynen vid giltighetstidens utgång. Marknadsandelen (cirka 2 %) är fortfarande betydande. Denna minskning hade påverkats av det faktum att gemenskapen utökades med tio nya medlemsstater 2004 och två nya medlemsstater 2007, vilka före dessa datum importerade från Ryssland utan några antidumpningstullar och som nu importerar till den gällande tullnivån.

(86)

Det bör erinras om att de ryska exportörerna redan har försökt att olagligen och på två olika sätt öka sin export till gemenskapen. År 1998 höjdes tullarna genom förordning (EG) nr 663/98 till sin nuvarande nivå (47 euro/ton, eller cirka 40 % av det ryska exportpriset), därför att man fann att exportörerna ägnade sig åt absorbering (dvs. exportpriserna minskade och dumpningen ökade som följd).

(87)

I juni 2005 utsträcktes genom förordning (EG) nr 945/2005 tullarna till att omfatta andra former av ammoniumnitrat som exporterades från Ryssland, vilka deklarerades som ”sammansatta gödselmedel”, men som i princip var ammoniumnitrat. Detta visar att de ryska exportörerna systematiskt försökte öka sina exportvolymer av ammoniumnitrat till gemenskapen till dumpade priser.

(88)

Det bör också noteras att under perioden för översynen vid giltighetstidens utgång gick 50 % av de ryska samarbetsvilliga exportörernas export till gemenskapen till Bulgarien och Rumänien (vilka inte omfattades av antidumpningstullar förrän den 1 januari 2007). Det faktum att exporten till de länderna före utvidgningen dumpades är ett tecken på att om åtgärderna tas bort, är det sannolikt att sådan dumpning skulle ske.

(89)

Undersökningarna har visat att de ryska exportörerna dumpar när de säljer till tredje marknader. Exportpriserna till sådana marknader ligger som högst i nivå med exportpriserna till gemenskapen.

(90)

Dessutom är importen av ammoniumnitrat från Ryssland föremål för betydande antidumpningsåtgärder i Australien och i Förenta staterna. Detta visar på en strukturell benägenhet att praktisera dumpning och en sannolikhet för att exporten till gemenskapen skulle komma att ske till dumpade priser om åtgärderna skulle upphävas.

(91)

Under perioden för översynen vid giltighetstidens utgång uppskattades de kända ryska exportörernas outnyttjade produktionskapacitet till omkring 1,7–2,3 miljoner ton. Denna kvantitet skulle motsvara nästan en fjärdedel av gemenskapens sammanlagda förbrukning av ammoniumnitrat. I undersökningen upptäckte man inget som skulle kunna hindra ett utnyttjande av denna kapacitet på kort sikt. Man analyserade hur sannolikt det var att denna outnyttjade kapacitet skulle användas.

(92)

Till att börja med ska det konstateras att några av de största exportmarknaderna i världen för ammoniumnitrat är skyddade från rysk import. Särskilt är importen av ammoniumnitrat från Ryssland föremål för betydande antidumpningsåtgärder i Australien och i Förenta staterna, och den är föremål för ett totalt förbud i Kina. Man drog därför slutsatsen att sådan outnyttjad kapacitet med största sannolikhet inte skulle absorberas av dessa marknader.

(93)

De ryska exportörerna har hävdat att förbrukningen i OSS-länderna stadigt har ökat sedan 2005 och förväntas fortsätta öka de kommande åren, och att den ryska tillverkningen av ammoniumnitrat i första hand kommer att riktas till dessa marknader för att helt fylla dessa länders behov. Dessa påståenden var inte tillräckligt underbygga genom bevisning som var möjlig att kontrollera. De verkade dessutom ofullständiga på det sättet att de inte tog hänsyn till att det finns tillverkning av ammoniumnitrat i andra OSS-länder, som mycket väl kunde konkurrera med den ryska försäljningen på de marknaderna. Den påstådda utvecklingen av förbrukningen i OSS-länderna skulle, enligt IFA:s statistik (13) hur som helst ge utrymme för en betydande tillgänglig outnyttjad kapacitet på kort och medellång sikt. Till sist skulle den befintliga prisnivån i gemenskapen, som enligt uppgifter från de samarbetsvilliga företagen är avsevärt mycket högre än i Ryssland och i OSS-länderna, motivera de ryska företagen att använda sin outnyttjade kapacitet till export till gemenskapen snarare än till försäljning på hemmamarknaden eller på OSS-ländernas marknad.

(94)

Inga uttalanden gjordes rörande sannolikheten för att övrig försäljning till andra tredjeländers marknader skulle absorbera den tidigare nämnda outnyttjade kapaciteten. I undersökningen hade man dessutom analyserat andra tredjeländers marknader på grundval av uppgifter från de samarbetande parterna och funnit att dessa marknader, om man ser till deras förbrukning, källor till ammoniumnitrat och prisnivåer, troligen inte skulle kunna absorbera den ryska exporten i en sådan utsträckning att den tillgängliga outnyttjade kapaciteten för export till gemenskapen markant skulle minska.

(95)

Till sist bekräftades det att gemenskapen är den främsta marknaden för ammoniumnitrat i världen, att närheten till Ryssland minskar logistikproblemen och att de ryska exportörerna har väl etablerade distributionskanaler till gemenskapen.

(96)

Sammanfattningsvis fann man att med tanke på användningen av den outnyttjade kapaciteten skulle en betydande del av en ökad export till gemenskapen komma från de ryska exportörerna, om de nuvarande åtgärderna skulle upphävas.

(97)

De tidigare nämnda skillnaderna mellan prisnivåerna i gemenskapen och på marknaderna i tredjeländer understryker att det skulle bli mer lönsamt för de ryska exportörerna att lägga om sin export från tredjeländer till gemenskapen. Avsevärda exportkvantiteter skulle därför kunna komma från denna källa.

(98)

Med tanke på de relativa prisnivåerna, den outnyttjade kapaciteten och de incitament som nämns ovan, dras därför slutsatsen att detta sannolikt kommer att leda till i) dumpning och ii) en betydande ökning av de kvantiteter som exporteras till gemenskapen, om de gällande antidumpningsåtgärderna skulle upphävas.

(99)

Inom gemenskapen framställs den likadana produkten av 23 tillverkare, vars produktion utgör gemenskapens sammanlagda tillverkning av den likadana produkten i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(100)

Följande elva gemenskapstillverkare samarbetade i undersökningen:

(101)

Eftersom dessa elva gemenskapstillverkare svarade för mer än 75 % av den sammanlagda gemenskapstillverkningen under perioden för översynen vid giltighetstidens utgång anses de svara för huvuddelen av gemenskapens sammanlagda tillverkning av den likadana produkten. De anses därför utgöra gemenskapsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen och kommer nedan att kallas gemenskapsindustrin.

(102)

Såsom anges ovan gjordes ett urval bestående av fyra företag. Alla gemenskapstillverkare som ingick i urvalet var samarbetsvilliga och besvarade frågeformuläret inom de fastställda tidsfristerna. De återstående samarbetsvilliga tillverkarna lämnade dessutom vissa allmänna uppgifter för skadeanalysen.

(103)

Den synbara förbrukningen i gemenskapen fastställdes på grundval av gemenskapsindustrins försäljningsvolym på gemenskapsmarknaden, de övriga gemenskapstillverkarnas försäljningsvolym på gemenskapsmarknaden samt uppgifter från Eurostat om all import till EU. Till följd av utvidgningen av Europeiska unionen 2004 och 2007 och i syfte att göra analysen tydligare och mer konsekvent fastställdes förbrukningen på grundval av marknaden för EU-27 under hela skadeundersökningsperioden.

(104)

Mellan 2003 och 2006 minskade gemenskapens förbrukning med 16 % för att sedan delvis öka igen under perioden för översynen vid giltighetstidens utgång. Allt som allt noteras en nedåtgående trend med en sammanlagd minskning med 10 % mellan 2003 och perioden för översynen vid giltighetstidens utgång.

Tabell 1

(105)

I tabellen nedan visas utvecklingen av volymer, marknadsandelar och genomsnittliga priser när det gäller importen från Ryssland. Utvecklingen av volymer och priser grundar sig på uppgifter från Eurostat.

Tabell 2

(106)

Importvolymen från Ryssland minskade under skadeundersökningsperioden. Deras marknadsandel föll också från 9,5 % 2003 till 2,1 % under perioden för översynen vid giltighetstidens utgång. Priserna ökade från 73 till 124 euro/ton under skadeundersökningsperioden. Denna utveckling återspeglar denna allmänna uppåtgående trenden på världsmarknaden, men inte prisökningen på den viktigaste råvaran, nämligen gas.

(107)

Det framgick av jämförelsen att importen från Ryssland underskred gemenskapsindustrins priser med mer än 30 % eller åtminstone 60 euro/ton, den gällande antidumpningstullen oräknad. Även om man lägger på antidumpningstullen på de ryska exportpriserna, kvarstår ett prisunderskridande på mer än 7 % eller åtminstone 13 euro/ton.

(108)

I tabellen nedan anges importvolymen från andra tredjeländer under skadeundersökningsperioden. Uppgifterna om volym- och prisutvecklingen grundar sig också på uppgifter från Eurostat.

Tabell 3

(109)

Medan exportvolymen från Georgien ökade från 2003 till perioden för översynen vid giltighetstidens utgång minskade den från Ukraina och andra tredjeländer under skadeundersökningsperioden. Det bör noteras att import från Ukraina är föremål för en antidumpningstull på mellan 29,26 euro per ton och 33,25 euro per ton och att den utsträcktes genom förordning (EG) nr 442/2007. Vidare bör det noteras att importpriserna från alla tredjeländer genomgående var högre än de ryska importpriserna under hela skadeundersökningsperioden

(110)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden av betydelse för gemenskapsindustrins tillstånd.

(111)

En del av de samarbetsvilliga gemenskapstillverkarna befanns använda den likadana produkten för ytterligare tillämpningar i efterföljande led. De produkter som blev resultatet konkurrerade inte med den likadana produkten på marknaden.

(112)

Sådana företagsinterna överföringar av ammoniumnitrat kommer inte ut på den öppna marknaden och konkurrerar därför inte direkt med importen av den berörda produkten. Man undersökte därför om och i vilken utsträckning den senare användningen av gemenskapsindustrins produktion av den likadana produkten måste beaktas i analysen. Undersökningen visade att företagsinterna överföringar står för en inte obetydlig del av gemenskapsindustrins sammanlagda produktion (upp till 25 %) under skadeundersökningsperioden. De berörda kvantiteterna räknades inte med eller, där så var lämpligt och som anges nedan, räknades separat för en analys av de respektive skadeindikatorerna.

(113)

När ett stickprovsförfarande används, analyseras i enlighet med etablerad praxis vissa skadeindikatorer (tillverkning, tillverkningskapacitet, försäljning, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning och produktivitet) för gemenskapsindustrin som helhet, medan sådana skadeindikatorer som rör enskilda företags resultat, t.ex. priser, lager, produktionskostnader, lönsamhet, löner, investeringar, räntabilitet, kassaflöde och kapitalanskaffningsförmåga undersöks på grundval av de uppgifter som inhämtats för de gemenskapstillverkare som ingår i urvalet (i tabellerna kallade utvalda gemenskapstillverkare).

(114)

Gemenskapsindustrins sammanlagda tillverkning, inklusive tillverkningen för företagsintern användning, förblev relativt stabil mellan 2003 och 2005 på en nivå på cirka 8,4 miljoner ton. Den sjönk 2006 till cirka 7,7 miljoner ton och ökade sedan under perioden för översynen vid giltighetstidens utgång för att komma upp i 2003 års nivå. Tillverkningen för företagsinterna överföringar minskade mellan 2003 och 2006 och ökade under perioden för översynen vid giltighetstidens utgång. Denna ökning under perioden för översynen vid giltighetstidens utgång berodde i huvudsak på att en operatör under denna period gjorde en omstrukturering i syfte att utveckla sin egen interna förbrukning. Tillverkningen avsedd för försäljning minskade med 5 % mellan 2003 och perioden för översynen vid giltighetstidens utgång.

Tabell 4

(115)

Produktionskapaciteten uppvisade en nedåtgående trend mellan 2003 och 2006. Den ökade under perioden för översynen vid giltighetstidens utgång när en av gemenskapstillverkarna omstrukturerade sin verksamhet för företagsintern användning. Såsom påpekades redan i den ursprungliga undersökningen kan kapacitetsutnyttjandet för detta slags tillverkning och industri påverkas av tillverkningen av andra produkter som kan tillverkas med samma utrustning, och tillverkningen är därför mindre lämplig som skadeindikator.

Tabell 5

(116)

Gemenskapsindustrins försäljning på gemenskapsmarknaden minskade med 8 % mellan 2003 och undersökningsperioden. Denna utveckling ligger i linje med den allmänna trenden med minskande förbrukning på gemenskapsmarknaden.

Tabell 6

(117)

Gemenskapsindustrins marknadsandel ökade med 3,3 procentenheter mellan 2003 och 2005, för att därefter minska med 1,6 procentenheter under perioden för översynen vid giltighetstidens utgång. Detta innebar en sammanlagd ökning med 1,7 procentenheter.

Tabell 7

(118)

Eftersom försäljningen inte minskade lika mycket som förbrukningen, vann gemenskapsindustrin marknadsandelar.

(119)

Gemenskapsindustrins sysselsättningsnivå minskade med 8 % mellan 2003 och perioden för översynen vid giltighetstidens utgång, vilket var mer än tillverkningen minskade. Detta visar att gemenskapsindustrin satsar på att hela tiden förbättra sin produktivitet och konkurrenskraft.

Tabell 8

(120)

Produktionen per anställd och år i gemenskapsindustrin ökade med 9 % mellan 2003 och perioden för översynen vid giltighetstidens utgång, vilket berodde både på att sysselsättningen minskat och på att produktionen ökat.

Tabell 9

(121)

Importen från Ryssland skedde till markant dumpade priser. Volymerna uppgick till en marknadsandel på cirka 2 %, vilket för en råvaruliknande produkt som ammoniumnitrat kan ha en avsevärd påverkan på gemenskapsindustrin som helhet. Åtgärderna tycks dock i detta fall ha motverkat nästan all sådan påverkan.

(122)

Det genomsnittliga nettoförsäljningspriset för de gemenskapstillverkare som ingick i urvalet ökade väsentligt mellan 2003 och perioden för översynen vid giltighetstidens utgång, vilket är ett resultat dels av de gynnsamma internationella marknadsvillkor som rådde för ammoniumnitrat under samma period, dels av trycket att öka försäljningspriserna beroende på högre kostnader för insatsvaror (särskilt gas).

Tabell 10

(123)

Nivån på de utvalda tillverkarnas utgående lager mer än fördubblades mellan 2003 och perioden för översynen vid giltighetstidens utgång. Detta kan vara ett tecken på att det är svårt att sälja när förbrukningen minskar.

Tabell 11

(124)

Mellan 2003 och perioden för översynen vid giltighetstidens utgång ökade den genomsnittliga lönen per anställd med 13 % (se tabellen nedan). Löneökningen anses med tanke på inflationstakten och den totalt sett lägre sysselsättningen vara måttlig.

Tabell 12

(125)

De årliga investeringarna i den likadana produkten som tillverkas av de fyra utvalda tillverkarna ökade med 121 % under skadeundersökningsperioden, även om de fluktuerade något. Investeringarna gjordes främst för att modernisera maskinparken. Detta visar att gemenskapsindustrin satsar på att hela tiden förbättra sin produktivitet och konkurrenskraft.

Tabell 13

(126)

Lönsamheten har i allmänhet varit cirka 8 %. Denna nivå har fastställts som den nivå som bör uppnås i avsaknad av skadevållande dumpning. Detta visar att åtgärderna haft en positiv verkan. Under 2006 och perioden för översynen vid giltighetstidens utgång uppvisades emellertid mindre fördelaktiga resultat, vilket understryker att en viss underliggande känslighet i detta avseende. Räntabiliteten, uttryckt som vinst i procent av investeringarnas bokförda värde (efter avskrivning), följde i stort sett den ovan angivna lönsamhetsutvecklingen under hela skadeundersökningsperioden.

Tabell 14

(127)

Kassaflödet minskade något (6 %) under skadeundersökningsperioden, efter att ha uppvisat en del fluktuationer och varit på en särskilt låg nivå 2006. Det ska noteras att lönsamheten på nettoförsäljningen också låg som lägst 2006 för att sedan återhämta sig något under perioden för översynen vid giltighetstidens utgång.

Tabell 15

(128)

Det framgick inte av undersökningen att de gemenskapstillverkare som ingick i urvalet skulle ha haft svårt att anskaffa kapital. Det är att notera att eftersom många av dessa företag ingår i större företagsgrupper så finansierar de sin verksamhet inom den grupp de tillhör, antingen genom centraliserad likviditetsförvaltning eller genom företagsinterna lån från moderbolaget.

(129)

Mellan 2003 och perioden för översynen vid giltighetstidens utgång uppvisade skadeindikatorerna en viss förbättring. Marknadsandelen ökade, om än inte i någon större utsträckning och inte på grund av försäljningen (som minskade), utan snarare på grund av en oproportionerligt stor minskning av förbrukningen. Försäljningspriserna per enhet ökade, vilket till stor del berodde på kostnadsökningar på insatsvarorna, men mindre än man skulle ha väntat sig med tanke på de allmänt höga priserna på gödselmedel. Tillverkningen minskade inte även om förbrukningen gick ner. Detta berodde uppenbarligen inte på gemenskapsindustrins förbättrade marknadsställning, utan snarare på en ökning av de företagsinterna överföringarna, vilka tycks återspegla en defensiv reaktion på den minskande efterfrågan. Lönsamheten ökade också överlag, men visade en viss känslighet 2006 och under perioden för översynen vid giltighetstidens utgång.

(130)

Kassaflödet avspeglade i viss utsträckning de trender som noterats för vinsterna. Lönerna ökade måttligt och gemenskapsindustrin fortsatte att investera. Produktiviteten ökade, vilket återspeglade gemenskapsindustrins ansträngningar att rationalisera verksamheten och förbättra den genom investeringar.

(131)

Sökanden gör vidare gällande att, när det gäller gödselmedelsindustrin, är vinsten på försäljningen inte en lämplig skadeindikator, och att avkastning på det insatta kapitalet eller avkastning på investeringar är kvalitativt mer adekvata för en sådan bedömning. Vidare hävdade man utifrån de senare indikatorerna att gemenskapsindustrin led skada.

(132)

Mot bakgrund av gödselmedelsindustrins särskilda villkor (bl.a. dess kapitalintensitet) och marknadens särskilda egenskaper (prisvariationerna på råvarorna och på produktpriserna), anses det att enbart vinsten på försäljningen inte nödvändigtvis är den lämpligaste indikatorn på lönsamhet, utan att denna måste kompletteras med avkastning på det insatta kapitalet och avkastning på investeringar. Sökanden har emellertid inte lämnat in något belägg för att gemenskapsindustrin, utan dumpad import, skulle ha kunnat uppnå en avkastning på den begärda nivån. Sökanden visade inte heller vilken vinstmarginal som gemenskapsindustrin skulle ha uppnått utan dumpad import, såsom förstainstansrätten i mål T-210/95 (14) har fastslagit att man ska göra. I punkt 60 i denna dom sägs följande: ”Den vinstmarginal som ska beaktas av rådet vid beräkningen av det riktpris vid vilket den ifrågavarande skadan undanröjs, är den vinstmarginal gemenskapsindustrin skäligen skulle kunna räkna med under normala konkurrensförhållanden utan dumpad import”. Detta påstående avvisades därför. Att skadan i hög grad har kunnat undanröjas under perioden beror till stor del på de befintliga åtgärderna. Genom höjda priser i gemenskapen har åtgärderna förhindrat en ökning av exportvolymer till mycket låga priser, vilket gjorde det möjligt för gemenskapsindustrin att få till stånd den tidigare nämnda förbättringen.

(133)

För detta ändamål undersöktes två viktiga faktorer, nämligen: i) möjliga exportvolymer och priser för det berörda landet och ii) möjliga följder för gemenskapsindustrin av dessa beräknade volymer och priser från det berörda landet.

(134)

Det är känt att de ryska tillverkarna har en outnyttjad produktionskapacitet på omkring 2 miljoner ton, vilket är ungefär en fjärdedel av gemenskapsmarknaden. Denna direkt lediga kapacitet tyder på att de ryska tillverkarna kan öka sin nuvarande produktion på kort sikt och därmed även exporten av ammoniumnitrat.

(135)

Eftersom efterfrågan på den ryska marknaden har legat still på en relativt låg nivå i många år, är de ryska tillverkarna dessutom mycket beroende av export till tredjeländer. Såsom förklaras ovan, skedde den exporten till betydligt lägre priser än exporten till gemenskapen.

(136)

Mot bakgrund av ovanstående förefaller gemenskapsmarknaden attraktiv för de ryska exporterande tillverkarna med tanke på prisnivån jämförd med alla andra exportmarknader. Mot bakgrund av detta är det rimligt att anta att en stor del av de exporterade volymerna till tredjeländerna skulle riktas till gemenskapsmarknaden om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Den relativa närheten till gemenskapsmarknaden jämfört med andra exportmarknader, med undantag av andra OSS-länder, gör också gemenskapsmarknaden mer attraktiv och detta kan leda till att de ryska tillverkarnas export till tredjeländer läggs om till gemenskapen.

(137)

En part gjorde gällande att gemenskapsmarknaden i viss mån inte längre är lika attraktiv för de ryska tillverkarna. Man hävdade att efter utvidgningen av EU 2004 och 2007 försörjs gemenskapsmarknaden av gemenskapstillverkare i större utsträckning än tidigare. Enligt samma part har vissa medlemsstater börjat tillämpa restriktioner på användningen av ammoniumnitrat. Dessa påståenden måste tillbakavisas. En mer restriktiv användning skulle påverka gemenskapstillverkarna och de ryska tillverkarna i lika stor utsträckning. Självförsörjningen på gemenskapsmarknaden kan ha ökat sedan utvidgningen 2004 och 2007, också därför att de nya medlemsstaterna började dra nytta av den befintliga antidumpningstullen. Det stämmer att importen från Ryssland gick ner mellan 2005 och perioden för översynen vid giltighetstidens utgång. Trots den påstådda självförsörjningen, gick priserna i gemenskapen upp under samma period. Priserna i gemenskapen ökade kraftigt därför att kostnaderna för insatsvaror (särskilt gas) ökade drastiskt. Gemenskapsindustrin kunde överföra dessa kostnadsökningar till kunderna bara därför att de befintliga antidumpningsåtgärder hade en viss effekt. På grund av de rådande höga priserna bör gemenskapsmarknaden i sin tur vara mycket attraktiv för de ryska tillverkarna som kan ta ut avsevärt mycket lägre priser både på den inhemska marknaden och på export till tredjeländer.

(138)

Man gjorde gällande att gemenskapstillverkarna påverkades allt mindre av de påstådda prisskillnaderna på gas. Man hävdade att gemenskapstillverkarna hade importerat ökade kvantiteter billigt ammonium under skadeundersökningsperioden och att de därför var mindre beroende av gas. Man hävdade vidare att gemenskapstillverkarna i vissa fall kunde köpa naturgas på villkor som var förmånligare än Waidhaus-villkoren. Dessa påståenden ansågs ogrundade. Trots att importen av ammonium är på uppåtgående, har inte undersökningen visat på någon ökad användning vid tillverkningen av ammoniumnitrat. Huvuddelen av ammoniumimporten användes uppenbarligen för andra ändamål. Undersökningen visade inte heller på att det i någon högre grad skulle finnas villkor som var förmånligare än Waidhaus-villkoren. Skillnaderna i gaspriser var fortfarande mycket stora (se ovan), med en betydande påverkan på kostnaderna (och därmed prisnivåerna) såsom nämns ovan. Detta skapar en situation där prisnivåerna i gemenskapen skulle vara strukturellt mer attraktiva för de ryska exportörerna inom den närmaste framtiden.

(139)

För att öka sin marknadsandel när det gäller denna råvaruliknande produkt, där priset är en nyckelfaktor, är det troligt att de ryska tillverkarna skulle konkurrera med priset. Såsom anges ovan finns det ett antal fakta som pekar på att det är troligt att de ryska exportörerna skulle sälja till mycket låga exportpriser. Med tanke på att det finns ett visst prisunderskridande, även med gällande åtgärder, skulle ett sådant prisunderskridande bara öka vid en trolig prisnedgång.

(140)

Det understryks också att de ryska tillverkarna (i den mån de drar fördel av den prisskillnad på gas som uppstår genom den dubbla prissättningen) mycket väl kan exportera ammoniumnitrat till mycket låga, dumpade priser till gemenskapen och ändå uppnå en rejäl vinst på den dumpade exporten. Denna faktor gör att gemenskapsmarknaden blir ännu mer attraktiv för de ryska tillverkarna, även till mycket låga exportpriser.

(141)

Mot bakgrund av ovanstående är det därför sannolikt att betydande kvantiteter ammoniumnitrat från Ryssland skulle exporteras till gemenskapsmarknaden (både genom användningen av outnyttjad kapacitet och genom omläggning av den befintliga exporten) till dumpade priser som väsentligt underskrider gemenskapsindustrins priser, om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(142)

Som fastställts ovan är det sannolikt att exportvolymen från Ryssland till gemenskapsmarknaden skulle öka betydligt och att detta skulle innebära dumpade priser och prisunderskridande och att gemenskapsindustrin troligtvis skulle behöva sänka sina försäljningspriser betydligt för att behålla sina kunder. Detta gäller särskilt eftersom ammoniumnitrat är en råvara med instabila priser som kan påverkas väsentligt av dumpad import som underskrider gemenskapsindustrins priser. Det skulle leda till betydligt lägre vinster.

(143)

Det bör noteras att de gynnsamma marknadsvillkor som framgår av vissa skadeindikatorer under 2006 och perioden för översynen vid giltighetstidens utgång var en viktig förklaring till den höga prisnivån, utöver de gällande antidumpningsåtgärderna. Under den perioden ledde nämligen en knapp balans mellan tillgång och efterfrågan på världsmarknaden i kombination med högre kostnader för insatsvaror (gas) till höga priser på alla kvävehaltiga gödselmedel. Ammoniumnitrat är liksom andra kvävehaltiga gödselmedel en vara vars pris påverkas av många olika faktorer, från det instabila gaspriset som har en stor påverkan på tillgången eftersom det är den viktigaste kostnadsfaktorn, till vädret och lagernivåerna för skörd och grödor som ger minskad eller ökad efterfrågan. Särskilt när det gäller gemenskapsmarknaden förväntas efterfrågan på ammoniumnitrat att minska något under kommande år. Den totala förbrukningen uppvisar redan en nedåtgående trend under skadeundersökningsperioden. Eftersom Rysslands priser väsentligt underskred gemenskapsindustrins priser skulle den sannolika ökningen av importen från Ryssland leda till att gemenskapsindustrins priser pressas ned betydligt, och därigenom vinsten, och/eller till att gemenskapsindustrin förlorar marknadsandelar och därigenom får lägre intäkter. En lyckad omstrukturering av gemenskapsindustrin skulle troligen bara delvis kunna kompensera den troliga prisnedgången, och hela återhämtningen skulle därmed äventyras. Det sannolika resultatet om åtgärderna skulle upphöra att gälla är därför en försämring av gemenskapsindustrins övergripande resultat.

(144)

Det som anförs ovan leder till slutsatsen att det är mycket sannolikt att exportvolymerna från det berörda landet kommer att öka betydligt och att detta kommer att ske till dumpade priser som underskrider gemenskapsindustrins priser, om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Detta skulle med största sannolikhet leda till en prisnedgång på gemenskapsmarknaden, vilket förväntas påverka gemenskapsindustrins ekonomiska situation negativt. Detta skulle framför allt motverka den ekonomiska återhämtning som till en del ägde rum under skadeundersökningsperioden, vilket sannolikt skulle leda till återkommande skada.

(145)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersöktes det huruvida ett bibehållande av de gällande antidumpningsåtgärderna skulle strida mot gemenskapens intresse som helhet. Gemenskapens intresse fastställdes på grundval av en bedömning av alla berörda intressen.

(146)

Det bör erinras om att införandet av åtgärder inte ansågs strida mot gemenskapens intresse i den ursprungliga undersökningen. Genom att den nu aktuella undersökningen är en översyn, där man analyserar en situation i vilken antidumpningsåtgärder redan tillämpas, är det möjligt att bedöma om de gällande antidumpningsåtgärderna har några oberättigade negativa verkningar för de berörda parterna.

(147)

På denna grundval undersöktes det om det, trots slutsatserna vad gäller sannolikheten för återkommande skadevållande dumpning, fanns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i gemenskapens intresse att bibehålla åtgärderna i detta särskilda fall.

(148)

Gemenskapsindustrin har visat sig vara en strukturellt livskraftig industri. Detta bekräftades av den relativt positiva utvecklingen av dess ekonomiska situation under skadeundersökningsperioden. Gemenskapsindustrin lyckades behålla bärkraftiga vinstmarginaler, trots ökande kostnader för insatsvaror (särskilt gas), och öka sin marknadsandel under skadeundersökningsperioden.

(149)

Det kan rimligen förväntas att gemenskapsindustrin kommer att fortsätta att ha fördelar av de åtgärder som redan införts, och att den kommer att återhämta sig ytterligare genom att den bibehåller och stabiliserar sin lönsamhet. Om åtgärderna inte bibehålls kommer detta sannolikt att leda till ökad import till dumpade priser från det berörda landet, vilket skulle vålla skada för gemenskapsindustrin genom ett pristryck neråt på försäljningspriserna, vilket kommer att äventyra industrins nuvarande positiva ekonomiska situation.

(150)

Såsom nämns i skäl 23, var det ingen icke-närstående importör i det berörda landet som samarbetade i den nuvarande undersökningen.

(151)

I de tidigare undersökningarna konstaterades det att införandet av åtgärder inte skulle leda till några betydande verkningar för importörerna, eftersom de vanligtvis inte bara handlar med ammoniumnitrat utan också i betydande utsträckning med andra gödselmedel. Om antidumpningsåtgärderna tas bort på andra gödselmedel, skulle denna tendens bara öka. I detta sammanhang bör det nämnas att antidumpningsåtgärderna beträffande import av karbamid med ursprung i Ryssland, Vitryssland, Kroatien, Libyen och Ukraina upphörde att gälla i augusti 2007 respektive mars 2008 (15). Det faktum att importen från det berörda landet minskade under skadeundersökningsperioden leder till slutsatsen att införandet av åtgärder kan ha påverkat vissa importörer negativt. Eftersom inga importörer var samarbetsvilliga och det således inte fanns tillräcklig bevisning för att bedöma några betydande negativa konsekvenser, drogs emellertid slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl som talar emot att bibehålla de nuvarande antidumpningsåtgärderna.

(152)

Det finns ingen tillförlitlig information som tyder på att ett bibehållande av åtgärderna skulle påverka importörerna eller handlarna negativt i någon betydande utsträckning.

(153)

Ammoniumnitrat används av jordbrukare i gemenskapen. En del sammanslutningar som företräder jordbrukare lämnade synpunkter och hävdade att jordbrukarnas inkomster har påverkats negativt av att priserna på gödselmedel ökat under senare år. Vidare har en del av deras produkter gått ner i pris och miljölagstiftning har ökat kostnadsbördan. Dessa påståenden kunde emellertid inte styrkas.

(154)

European Fertilizer Manufacturers Association (EFMA) tillhandahöll agronomisk och ekonomisk bevisning, som visade att ammoniumnitrat bara utgör en liten del av jordbrukarnas totala produktionskostnader. Det konstaterades därför att de åtgärder som för närvarande tillämpas överlag inte har haft några betydande negativa effekter på deras ekonomiska situation och att fortsatta åtgärder inte skulle påverka jordbrukarnas ekonomiska intressen negativt.

(155)

Mot bakgrund av ovanstående dras slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl för att inte bibehålla de nuvarande antidumpningsåtgärderna.

(156)

Efter en begäran ingiven av OJSC Acron och OJSC Dorogobuzh, vilka ingår i Acron Holding Company, inledde kommissionen den 19 december 2006 (16) en partiell interimsöversyn. Resultaten av den interimsöversynen framgår av rådets förordning (EG) nr 236/2008 (17). Under interimsöversynen sade sig Acron vara intresserad av att göra ett prisåtagande, men lämnade inte in ett tillräckligt väl underbyggt åtagande inom tidsfristen enligt artikel 8.2 i grundförordningen. Såsom nämns i skälen 56 och 57 i ovannämnda rådsförordning, ansåg rådet att Acron undantagsvis bör tillåtas att lämna in ett erbjudande om åtagande inom tio kalenderdagar från det att den förordningen trätt ikraft, eftersom flera frågor är komplicerade, nämligen 1) prisvariationerna på den berörda produkten som skulle kräva någon form av indexreglering av minimipriser, samtidigt som prisvariationerna inte bara kan förklaras av den viktigaste kostnadsdrivande faktorn, och 2) den särskilda marknadssituationen för den berörda produkten. Efter offentliggörandet av förordning (EG) nr 236/2008 och inom den tidsfrist som fastställs i den förordningen, inkom Acron med ett godtagbart prisåtagande i enlighet med artikel 8.1 i grundförordningen.

(157)

Under den pågående partiella interimsöversynen som inleddes den 30 november 2005 (18) inkom Eurochem med ett godtagbart prisåtagande i enlighet med artikel 8.1 i grundförordningen.

(158)

Kommissionen godtog åtagandet genom beslut 2008/577/EG (19). Beslutet innehåller närmare upplysningar om varför åtagandena kan godtas. Rådet konstaterar att åtagandet innebär att de skadliga verkningarna av dumpningen undanröjs och att risken för kringgående begränsas i tillräckligt stor utsträckning.

(159)

För att kommissionen och tullmyndigheterna effektivt ska kunna övervaka att företagen fullgör sina åtaganden bör vid ansökan om övergång till fri omsättning hos den berörda tullmyndigheten befrielsen från antidumpningstullen förutsätta i) att det uppvisas en åtagandefaktura som innehåller åtminstone de uppgifter och den försäkran som anges i bilagan; ii) att de importerade varorna har tillverkats, skickats och fakturerats direkt av de nämnda företagen till den första oberoende kunden i gemenskapen samt iii) att de varor som deklareras och uppvisas för tullen exakt motsvarar varubeskrivningen i åtagandefakturan. Om ovanstående villkor inte uppfylls, ska en antidumpningstull uppkomma när en deklaration för övergång till fri omsättning godtas.

(160)

När kommissionen, i enlighet med artikel 8.9 i grundförordningen, efter en överträdelse drar tillbaka sitt godtagande av ett åtagande genom att hänvisa till särskilda transaktioner och förklara de berörda åtagandefakturorna ogiltiga, ska en tullskuld uppkomma när en deklaration för övergång till fri omsättning godtas.

(161)

Importörerna bör vara medvetna om att en tullskuld kan uppkomma och se den som en normal affärsrisk när en deklaration för övergång till fri omsättning godtas (se skälen 159 och 160), även om ett åtagande från den tillverkare som de direkt eller indirekt köpt av hade godtagits av kommissionen.

(162)

I enlighet med artikel 14.7 i grundförordningen bör tullmyndigheterna omedelbart underrätta kommissionen om det finns tecken på att åtagandena har överträtts.

(163)

Av ovan nämnda skäl anser kommissionen att de åtaganden som erbjudits av Eurochem och Acron kan godtas och Eurochem och Acron har underrättats om de huvudsakliga omständigheter, överväganden och skyldigheter som godtagandet grundar sig på.

(164)

Om ett åtagande överträds eller dras tillbaka eller om kommissionen drar tillbaka sitt godkännande av åtagandet, ska den antidumpningstull som rådet införde enligt artikel 9.4 automatiskt tillämpas i enlighet med artikel 8.9 i grundförordningen.

(165)

Samtliga parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för rekommendationen att på import från Ryssland bibehålla de nuvarande åtgärderna respektive ändra nivåerna där så är befogat. Parterna beviljades också en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter och yrkanden efter meddelandet av undersökningsresultaten. Inga synpunkter lämnades som skulle ha kunnat ändra de ovannämnda slutsatserna.

(166)

Mot bakgrund av slutsatserna beträffande dumpning och de förändrade omständigheternas varaktighet, bör den individuella antidumpningstullen på import av den berörda produkten när det gäller Eurochem ändras för att återspegla den nya dumpningsmarginal som konstaterats.

(167)

Eftersom den konstaterade dumpningsnivån är lägre än den skademarginal som fastställdes i den tidigare undersökningen, bör tullsatsen fastställas till den konstaterade dumpningsnivån.

(168)

Eftersom tullen i den ursprungliga undersökningen angavs i form av ett belopp per ton, bör den uttryckas på samma sätt i den nu aktuella undersökningen. Tullen är alltså 32,82 euro/ton. När det gäller sammansatta gödselmedel med ammoniumnitrat med en kvävehalt som överstiger 28 viktprocent, bör tullen enligt förordning (EG) nr 945/2005 tillämpas i förhållande till innehållet av ammoniumnitrat samt andra marginella ämnen och näringsämnen.

(169)

Tullen har beräknats på uppgifter från NAK Azot (se skäl 30), men kommer att tillämpas på all försäljning från Eurochem, oavsett i vilken närstående fabrik produkten har tillverkats.

(170)

De antidumpningstullar som tillämpas på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland bör bibehållas i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(171)

Eftersom två exportörer i samband med den partiella interimsöversynen gavs tillfälle att göra åtaganden, kommer särskild hänsyn, där så är lämpligt, att tas till inledandet av interimsöversynerna i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen, för att undersöka eventuella ytterligare åtaganden, om kommissionen skulle få in tillräcklig bevisning för att sådana översyner skulle vara berättigade.

(172)

Mot bakgrund av slutsatserna när det gäller fortsatt dumpning, sannolikheten för att skada återkommer och gemenskapens intresse, bör antidumpningsåtgärderna avseende import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland bibehållas, för att förhindra att gemenskapsindustrin på nytt orsakas skada genom den dumpade importen.

a)

För Open Joint Stock Company (OJSC) Mineral and Chemical Company Eurochem, medlem av företagsgruppen Eurochem, Moskva, Ryssland, för varor framställda av dess närstående företag JSC NAK Azot, Novomoskovsk, Ryssland, eller dess närstående företag JSC Nevinka Azot, Nevinnomyssk, Ryssland, och sålda av Eurochem Trading GmbH, Zug, Schweiz, till den första oberoende kunden i gemenskapen (Taric-tilläggskod A522):

b)

För alla övriga företag (Taric-tilläggsnummer A999):

—

de har tillverkats, skickats och fakturerats direkt av de nämnda företagen till den första oberoende kunden i gemenskapen,

—

de åtföljs av en åtagandefaktura, dvs. en faktura som innehåller åtminstone de uppgifter och den försäkran som anges i bilagan till denna förordning, och

—

de varor som deklareras och visas upp för tullen exakt motsvarar beskrivningen på åtagandefakturan.

—

när det rörande den import som beskrivs i punkt 1 fastställs att ett eller flera av de villkor som anges i den punkten inte är uppfyllda, eller

—

när kommissionen återkallar godtagandet av åtagandet i enlighet med artikel 8.9 i förordning (EG) nr 384/96 genom en förordning eller ett beslut som hänvisar till särskilda transaktioner och förklarar de berörda åtagandefakturorna ogiltiga.