18.3.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 75/8

(1)

Den 22 januari 2001 införde rådet genom förordning (EG) nr 132/2001 (2) en slutgiltig antidumpningstull (nedan kallad de gällande åtgärderna) på 33,25 EUR per ton på import av ammoniumnitrat med KN-nummer 3102 30 90 och 3102 40 90 med ursprung i bland annat Ukraina. Den undersökning som ledde fram till dessa åtgärder kallas nedan den ursprungliga undersökningen.

(2)

Efter en partiell interimsöversyn beslutade rådet den 17 maj 2004 genom förordning (EG) nr 993/2004 (3) att import till gemenskapen av den berörda produkten som tillverkas av företag från vilka kommissionen godtog åtaganden skulle undantas från de antidumpningstullar som infördes genom rådets förordning (EG) nr 132/2001. Genom kommissionens förordning (EG) nr 1001/2004 (4) godtogs åtaganden för en period på sex månader, och genom kommissionens förordning (EG) nr 1996/2004 (5) förlängdes denna period fram till och med den 20 maj 2005. Syftet med dessa åtaganden var att beakta vissa konsekvenser av Europeiska unionens utvidgning till 25 medlemsstater den 1 maj 2004.

(3)

Genom förordning (EG) nr 945/2005, som följde på en interimsöversyn vilken begränsades till att endast omfatta definitionen av den berörda produkten, beslöt rådet att definitionen av den berörda produkten skulle klargöras och att de gällande åtgärderna skulle tillämpas på den berörda produkten när denna tillsammans med andra marginella ämnen och näringsämnen ingick i andra gödselmedel, dock proportionellt mot produktens halt av ammoniumnitrat.

(4)

Efter en översyn vid giltighetstidens utgång som inleddes i januari 2006, förlängde rådet genom förordning (EG) nr 442/2007 (6) dessa åtgärder med två år på nuvarande nivå. Åtgärderna består av specifika tullar.

(5)

En begäran om partiell interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen lämnades in av Open Joint Stock Company (OJSC) Azot Cherkassy (nedan kallad sökanden), en exporterande tillverkare från Ukraina. Begäran gällde endast dumpning för sökandens del.

(6)

I sin begäran enligt artikel 11.3 i grundförordningen hävdade sökanden att de omständigheter när det gäller dumpning som låg till grund för fastställandet av de gällande åtgärderna hade förändrats och att dessa förändringar var av varaktig karaktär. Sökanden gjorde vidare gällande att en jämförelse mellan det normalvärde som fastställts på grundval av företagets egna kostnader eller priser på hemmamarknaden och priserna på dess export till gemenskapen skulle visa att dumpningen ligger betydligt under nivån på de gällande åtgärderna. Sökanden hävdade därför att en fortsatt tillämpning av de gällande åtgärderna på nuvarande nivå inte längre var nödvändig för att motverka dumpning.

(7)

Kommissionen fastslog efter samråd med rådgivande kommittén att begäran innehöll tillräcklig prima facie-bevisning för att motivera att en partiell interimsöversyn inleddes och offentliggjorde därför den 19 december 2006 i Europeiska unionens officiella tidning  (7) ett tillkännagivande om inledande av en partiell interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen.

(8)

Översynen begränsades till en undersökning av dumpning med avseende på sökanden. Undersökningen av dumpning omfattade perioden 1 oktober 2005–30 september 2006 (nedan kallad undersökningsperioden).

(9)

Kommissionen underrättade officiellt sökanden, företrädarna för exportlandet och gemenskapstillverkarnas intresseorganisation om att översynen hade inletts. Berörda parter gavs möjlighet att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(10)

Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl för detta gavs tillfälle att bli hörda.

(11)

För att kommissionen skulle få de uppgifter som den ansåg nödvändiga för undersökningen sände den ett frågeformulär till sökanden och fick svar inom den fastställda tidsfristen.

(12)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla de uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för fastställandet av dumpning. Kommissionen utförde kontrollbesök på plats hos sökanden i Tjerkasy.

(13)

De berörda parterna fick meddelande om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka man avser att rekommendera att den nuvarande översynen avslutas och att de befintliga antidumpningsåtgärderna på import av den berörda produkten av sökanden upprätthålls, och parterna gavs tillfälle att lämna synpunkter. De synpunkter som inkom övervägdes och togs i beaktande där så var lämpligt.

(14)

Den berörda produkten är densamma som i den ursprungliga undersökningen enligt klargörande i förordning (EG) nr 945/2005, dvs. gödselmedel i fast form innehållande mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat med ursprung i Ukraina och som klassificeras enligt KN-nummer 3102 30 90, 3102 40 90, ex 3102 29 00, ex 3102 60 00, ex 3102 90 00, ex 3105 10 00, ex 3105 20 10, ex 3105 51 00, ex 3105 59 00 och ex 3105 90 91 (nedan kallade ammoniumnitrat). Ammoniumnitrat är ett kvävegödselmedel i fast form som är vanligt förekommande inom jordbruket. Det framställs av ammoniak och salpetersyra och innehåller mer än 28 viktprocent kväve i pelletform eller granulatform.

(15)

I denna översyn bekräftades vad som konstaterades i den ursprungliga undersökningen, nämligen att ammoniumnitrat är en utpräglad stapelvara och att produktens kvalitet och grundläggande fysikaliska egenskaper är desamma oavsett ursprungsland. Det ammoniumnitrat som framställs och säljs av sökanden på dennes hemmamarknad i Ukraina och det som exporteras till gemenskapen har samma grundläggande fysikaliska och kemiska egenskaper och i huvudsak samma användningsområden. De anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen. Eftersom den nuvarande översynen begränsades till fastställande av dumpning för sökandens del, drogs det inga slutsatser beträffande den produkt som tillverkas och säljs av gemenskapsindustrin på gemenskapsmarknaden.

(16)

I syfte att fastställa normalvärdet kontrollerades till att börja med att sökandens totala försäljning på hemmamarknaden av den berörda produkten var representativ enligt artikel 2.2 i grundförordningen, dvs. att denna försäljning sammanlagt motsvarade minst 5 % av sökandens totala export till gemenskapen. Undersökningen visade att sökanden endast sålde en typ av ammoniumnitrat och att denna typ såldes i representativa mängder på hemmamarknaden.

(17)

Kommissionen undersökte sedan om försäljningen av ammoniumnitrat på hemmamarknaden kunde anses ha skett vid normal handel enligt artikel 2.4 i grundförordningen genom att jämföra nettoförsäljningspriset på hemmamarknaden med de beräknade produktionskostnaderna.

(18)

När sökandens produktionskostnader bedömdes, konstaterades det att gaskostnaderna inte avspeglades på ett rimligt sätt i sökandens bokföring. Det bör påpekas att energikostnader, t.ex. gas, utgör merparten av tillverkningskostnaden och en väsentlig del av den totala produktionskostnaden.

(19)

När det gäller gaskostnaderna, konstaterade man att Ukraina importerar större delen av den gas som används vid produktionen av ammoniumnitrat från Ryssland. Alla tillgängliga uppgifter tyder på att Ukraina importerar naturgas från Ryssland till priser som är betydligt lägre än de marknadspriser som betalas för naturgas på icke reglerade marknader. Undersökningen visade att priset på naturgas från Ryssland vid export till gemenskapen var ungefär dubbelt så högt som gaspriset på hemmamarknaden i Ukraina. Därför justerades de gaskostnader som bärs av sökanden på grundval av uppgifterna från andra representativa marknader, såsom föreskrivs i artikel 2.5 i grundförordningen.

(20)

Efter det att resultaten meddelats, hävdade sökanden att det inte var befogat att justera det gaspris som företaget betalar på hemmamarknaden eftersom företagets bokföring fullt ut återspeglar kostnaderna i samband med produktion och försäljning av den likadana produkten i ursprungslandet.

(21)

När produktionskostnaden för den likadana produkten undersöks i enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen, ska det emellertid fastställas huruvida de kostnader som anges i företagets bokföring på ett rimligt sätt återspeglar kostnaderna i samband med produktion och försäljning av den undersökta produkten. Av de skäl som anges ovan i skäl 19, konstaterades det att så inte var fallet.

(22)

Sökanden hävdade vidare att dess normalvärde borde grundas på dess försäljning av den berörda produkten på dess hemmamarknad och gjorde gällande att det inte finns några skäl att anse att denna försäljning inte skett vid normal handel. Här bör det påpekas att för att fastställa om försäljningen på hemmamarknaden skett vid normal handel på grundval av priset, dvs. om den var lönsam, måste man först fastställa om sökandens kostnader utgör en tillförlitlig grund enligt artikel 2.5 i grundförordningen. Först när kostnaderna har fastställts på ett tillförlitligt sätt, kan man avgöra vilken metod som ska användas för att fastställa normalvärdet. Såsom beskrivs i skäl 28 och följande, visade jämförelsen av nettoförsäljningspriset på hemmamarknaden med den justerade produktionskostnaden under undersökningsperioden att ingen försäljning på hemmamarknaden skett vid normal handel. Därför kunde sökandens priser på hemmamarknaden inte användas vid fastställandet av normalvärdet.

(23)

Sökanden hävdade även att undersökningen grundades på uppgifter från undersökningsperioden och att det i slutsatserna därför inte togs hänsyn till utvecklingen efter denna period, i synnerhet de ständigt stigande gaspriserna och ökningen i inhemsk förbrukning av gödselmedel i Ukraina. I detta avseende bör det erinras om att man för att säkerställa att undersökningsresultaten blir representativa i enlighet med artikel 6.1 i grundförordningen ska välja en undersökningsperiod som i fråga om dumpning normalt ska omfatta en period om minst sex månader omedelbart innan förfarandet inleds. Det erinras också om att i överensstämmelse med gemenskapens sedvanliga praxis sträckte sig undersökningsperioden angående dumpning över ett år.

(24)

Man övervägde om gasprisernas utveckling i Ukraina efter undersökningsperioden skulle ha tagits i beaktande när sökandens dumpningsmarginal fastställdes. Det bör i detta avseende noteras att enligt artikel 6.1 i grundförordningen ska uppgifter som rör en period som infaller efter undersökningsperioden normalt inte beaktas. I överensstämmelse med sedvanlig gemenskapspraxis har detta tolkats som att händelser avseende en period som infaller efter undersökningsperioden endast kan beaktas om de är uppenbara, obestridda och av varaktig karaktär. Trots att man i detta fall kunde konstatera en ökning av gaspriserna efter undersökningsperioden, kunde man inte med tillräcklig säkerhet fastställa att denna prisökning verkligen var av varaktig karaktär. Det konstaterades att de tillgängliga uppgifterna om den framtida utvecklingen av gaspriserna i Ukraina endast bestod av uppskattningar och inte av kontrollerbara uppgifter i förhållande till faktiska gaspriser. Enligt artikel 6.1 medges användning av uppgifter utanför undersökningsperioden endast under mycket speciella omständigheter. Situationen i det aktuella fallet ansågs inte motivera användning av uppgifter utanför undersökningsperioden. Vidare underbyggde inte sökanden sina argument, eftersom ingen bevisning lades fram för att visa att uppgifter avseende en period efter undersökningsperioden skulle vara mer representativa än uppgifterna avseende undersökningsperioden. Därför avvisades argumentet.

(25)

När det gäller den ökade förbrukningen av gödselmedel i Ukraina efter undersökningsperioden, förklarade eller visade sökanden inte i vilken mån detta skulle kunna påverka de slutsatser som dragits på grundval av uppgifterna avseende undersökningsperioden. Sökanden lade alltså inte fram tillräckliga uppgifter som man hade kunnat dra några viktiga slutsatser av, och det fanns inte heller några andra uppgifter tillgängliga som hade kunnat stödja sökandens argument i denna fråga. Eftersom eventuella slutsatser på denna grund hade varit spekulationer, avvisades sökandens argument.

(26)

Det justerade gaspriset baserades på det genomsnittliga exportpriset för rysk gas vid gränsen mellan Tyskland och Tjeckien (Waidhaus), med avdrag för transportkostnader. Waidhaus är den viktigaste leveranspunkten för rysk försäljning av gas till EU, som både är den största marknaden för rysk gas och har priser som på ett rimligt sätt avspeglar kostnaderna. Därför kan denna marknad anses vara en representativ marknad i den mening som avses i artikel 2.5 i grundförordningen.

(27)

Sökanden hävdade vidare att Ukraina och gemenskapen köper gas till liknande marknadsvillkor och att de priser som sökanden betalade för gas under 2007 var högre än gaspriset vid gränsen mellan Ukraina och Ryssland under samma period. Sökanden lade emellertid inte fram någon bevisning som underbyggde dess påståenden och har således inte visat att de villkor som nämns ovan i skäl 24 för att händelser avseende en period som infaller efter undersökningsperioden ska tas i beaktande är uppfyllda. Därför avvisades argumentet.

(28)

Jämförelsen av nettoförsäljningspriset på hemmamarknaden med de justerade produktionskostnaderna under undersökningsperioden visade att ingen försäljning på hemmamarknaden skett vid normal handel enligt artikel 2.4 i grundförordningen.

(29)

Det ansågs därför att priserna på hemmamarknaden inte utgjorde en lämplig grund för fastställandet av normalvärdet, varför en annan metod måste användas. I enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen konstruerades normalvärdet genom att man till sökandens tillverkningskostnader för den berörda produkten, justerade i enlighet med skäl 19 ovan där så var nödvändigt, lade ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt ett skäligt belopp för vinst.

(30)

Försäljnings- och administrationskostnaderna, de allmänna kostnaderna samt vinsten kunde inte fastställas på grundval av den inledande meningen i artikel 2.6 i grundförordningen, eftersom sökanden inte hade någon representativ försäljning på hemmamarknaden av den berörda produkten vid normal handel. Artikel 2.6 a i grundförordningen kunde inte tillämpas, eftersom endast sökanden omfattas av undersökningen. Artikel 2.6 b var inte heller tillämplig, eftersom sökandens tillverkningskostnader för produkter i samma generella produktkategori också hade behövt justeras med hänsyn till gaskostnaderna av de orsaker som anges i skäl 19. Därför fastställdes försäljnings- och administrationskostnaderna, de allmänna kostnaderna samt vinsten i enlighet med artikel 2.6 c i grundförordningen.

(31)

För den nordamerikanska marknaden kunde man konstatera att företagen avsatte stora volymer på hemmamarknaden och att det förekom en betydande konkurrens från både inhemska och utländska företag. Härvid användes offentligt tillgänglig information om större företag med verksamhet inom gödselmedel. Man fann att motsvarande uppgifter från nordamerikanska (Förenta staterna och Kanada) tillverkare torde vara mest lämpliga för undersökningens ändamål, eftersom det är lätt att få tag på tillförlitliga och fullständiga offentliga uppgifter om den finansiella situationen för börsnoterade företag i denna del av världen. Därför fastställdes försäljnings- och administrationskostnaderna, de allmänna kostnaderna samt vinsten på grundval av vägda genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnader, allmänna kostnader samt vinst för tre nordamerikanska tillverkare, vilka befanns vara bland de största företagen i branschen kvävegödselmedel när det gäller försäljning på hemmamarknaden av samma generella produktkategori (kvävegödselmedel). Dessa tre tillverkare betraktades som representativa för branschen kvävegödselmedel och deras försäljnings- och administrationskostnader, allmänna kostnader samt vinst därmed som representativa för dem som framgångsrika företag i branschen normalt har. Det bör noteras att det inte finns något som tyder på att denna framräknade vinstmarginal var större än andra ukrainska tillverkares vinst på försäljning av produkter av samma generella produktkategori på sin hemmamarknad.

(32)

Efter det att resultaten meddelats, gjorde sökanden gällande att det finns betydande skillnader i marknadssituationen mellan Nordamerika och Ukraina. Sökanden förklarade dock inte vad denna påstådda skillnad bestod i och underbyggde inte sitt påstående. Sökanden föreslog inte heller någon annan lämplig grund för beräkning, varför detta argument måste avvisas.

(33)

Eftersom den berörda produkten exporterades till oberoende kunder i gemenskapen fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, dvs. på grundval av det exportpris som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(34)

Normalvärdet och exportpriset jämfördes på nivån fritt fabrik och i samma handelsled. För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis gjordes justeringar för att beakta olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet, i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Där så var tillämpligt och med stöd av verifikationer gjordes därför justeringar för olikheter i transport-, hanterings- och lastningskostnader samt därmed sammanhängande kostnader.

(35)

Efter det att resultaten meddelats, hävdade gemenskapstillverkarnas intresseorganisation att järnvägstaxorna i Ukraina för transport av bland annat den berörda produkten vid export till gemenskapen var konstlat låga och därför behövde justeras. Undersökningen visade emellertid inte att transportkostnaderna i Ukraina inte på ett rimligt sätt återspeglades i sökandens bokföring. Detta argument måste därför avvisas.

(36)

Dumpningsmarginalen fastställdes i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset.

(37)

Denna jämförelse visade på en dumpningsmarginal på 38,2 %, uttryckt i procent av priset cif vid gemenskapens gräns, före tull.

(38)

I enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen undersöktes det om de förändrade omständigheterna beträffande dumpningen rimligen kunde anses vara av varaktig karaktär.

(39)

Här konstaterades det att den dumpningsmarginal som för närvarande är tillämplig på sökanden fastställdes i den ursprungliga undersökningen med hjälp av ett normalvärde som fastställts på grundval av uppgifter från en tillverkare i ett tredjeland med marknadsekonomi, i enlighet med artikel 2.7 i grundförordningen. I den nuvarande översynen beräknades normalvärdet emellertid på grundval av information avseende sökandens egna uppgifter i enlighet med artikel 2.1–2.6 i grundförordningen, eftersom Ukraina beviljats marknadsekonomisk status (ändring av grundförordningen genom förordning (EG) nr 2117/2005.

(40)

Det finns inget som tyder på att nivån på det normalvärde eller det exportpris som fastställts för sökanden i den aktuella undersökningen inte kunde anses vara av varaktig karaktär. Det skulle kunna hävdas att utvecklingen av priset på naturgas, den huvudsakliga råvaran, skulle kunna påverka normalvärdet i betydande mån. Man ansåg dock att prisökningen skulle påverka alla aktörer på marknaden och därför påverka både normalvärdet och exportpriset.

(41)

Sökandens exportpris till gemenskapen under undersökningsperioden befanns vara mer eller mindre detsamma som vid export till andra länder, till vilka det såldes betydligt större kvantiteter under undersökningsperioden.

(42)

Därför finns det, även om den konstaterade dumpningsmarginalen under undersökningsperioden grundar sig på en relativt liten exportvolym från tillverkaren till gemenskapen, skäl att tro att den konstaterade dumpningsmarginalen grundas på förändrade omständigheter av varaktig karaktär.

(43)

Eftersom tullen i den ursprungliga undersökningen angavs i form av ett belopp per ton, bör den uttryckas på samma sätt i den aktuella undersökningen. Den tull som beräknats på grundval av den aktuella dumpningsmarginalen skulle uppgå till 47 EUR/ton.

(44)

Det erinras om att, såsom beskrivs i skäl 59 i förordning (EG) nr 132/2001, när de slutgiltiga åtgärderna infördes 2001 användes nivån för undanröjande av skada vid fastställandet av beloppet för den slutgiltiga antidumpningstull som skulle införas, i enlighet med regeln om lägsta tull. I enlighet med artikel 1.2 i förordning (EG) nr 442/2007 beror den tull som för närvarande är i kraft på den specifika produkttypen och varierar mellan 29,26 EUR/ton och 33,25 EUR/ton.

(45)

Eftersom den tull som fastställts på grundval av den aktuella dumpningsmarginalen är högre än den nuvarande tullen, bör översynen avslutas utan att den tullnivå som är tillämplig på sökanden ändras. Den bör alltså upprätthållas på samma nivå som den slutgiltiga antidumpningstullsats som fastställdes i den ursprungliga undersökningen.

(46)

Sökanden uttryckte intresse för att göra ett åtagande, men lämnade inte in ett tillräckligt väl underbyggt erbjudande om åtagande inom de tidsfrister som fastställs i artikel 8.2 i grundförordningen. Kommissionen kunde följaktligen inte godta något åtagande. Det anses dock att flera frågors komplexitet – för det första, volatiliteten på priset för den berörda produkten, vilken skulle kräva någon form av indexering av minimipriser, samtidigt som volatiliteten inte i tillräckligt hög grad förklaras av den viktigaste kostnadsdrivande faktorn och, för det andra, den särskilda marknadssituationen för den berörda produkten (bl.a. det faktum att importen från den exportör som berörs av denna översyn är begränsad) – tyder på att man måste överväga om ett åtagande som kombinerar ett indexerat minimipris och ett kvantitativt tak skulle fungera.

(47)

Såsom nämns ovan, kunde sökanden till följd av denna komplexitet inte utarbeta ett godtagbart erbjudande om åtagande inom den föreskrivna tidsfristen. Därför anser rådet att sökanden undantagsvis bör tillåtas att slutföra utarbetandet av sitt åtagande trots att den föreskrivna tidsfristen löpt ut, men inom tio kalenderdagar efter det att denna förordning trätt i kraft.

(48)

De berörda parterna fick meddelande om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka man avser att avsluta den nuvarande översynen och upprätthålla den befintliga antidumpningstullen på import av den berörda produkt som tillverkas av sökanden. Samtliga parter gavs möjlighet att framföra sina synpunkter. Deras synpunkter togs i beaktande där så var befogat och om de var underbyggda med bevisning.