BILAGA

EU-stöd till genomförandet av Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 1540 (2004)

1.   Bakgrund

I sin rapport från april 2006 konstaterade 1540-kommittén att 62 stater fortfarande inte hade lagt fram sin första nationella rapport och att 55 stater, fastän de hade gjort detta, ändå måste lämna in kompletterande uppgifter och förtydliganden. Eftersom dessa stater var koncentrerade till tre geografiska områden (Afrika, Västindien och södra Stillahavsområdet) och eftersom bristerna i de nationella rapporterna följde vissa regionala mönster, föreslog 1540-kommittén att insatserna för att bistå stater med att uppfylla genomförandekraven i resolution 1540 borde inriktas på regioner och områden där särskilda behov har identifierats.

Med anledning av detta synsätt hade EU:s stöd till 1540-kommitténs verksamhet under perioden 2004–2007 följande tvåfaldiga inriktning:

—	EU genomförde demarscher till tredjestater för att verka för att nationella rapporter läggs fram i enlighet med resolution 1540.

—

Den 12 juni 2006 antog EU gemensam åtgärd 2006/419/Gusp för att tillhandahålla ekonomiskt stöd till fem utåtriktade projekt med inriktning på fem olika regioner med utvecklingsländer. Den utåtriktade verksamheten i form av seminarier syftade till att öka medvetenheten hos utvecklingsländerna om deras skyldigheter enligt resolution 1540 samt bidra till att stärka tredjeländers nationella administrativa kapacitet när det gäller att utarbeta nationella rapporter om genomförandet av resolution 1540.

Enligt den rapporten från 1540-kommitténs ordförande till FN:s säkerhetsråd den 17 december 2007 har man gjort avsevärda framsteg när det gäller FN-medlemsstaternas rapporteringsskyldigheter, men det krävs ytterligare insatser under nästa period för att uppnå ett fullständigt genomförande av alla aspekter av resolutionen. I mars 2008 hade 144 stater redan lämnat in sin första rapport, och 99 stater har redan lämnat den kompletterande information som begärts. Vid den temadiskussion om utåtriktad verksamhet som 1540-kommittén höll i oktober 2007 konstaterades följaktligen att insatserna bör genomföras stegvis, och man rekommenderade att framtida utåtriktad verksamhet ska fokusera mindre på rapporteringsfrågan och mer på att bistå stater med frågor som rör genomförandet.

I rapporten från december 2007 betonades också att 1540-kommitténs praktiska arbete i stället för att inriktas på rapportering nu huvudsakligen bör fokusera på genomförandet av alla aspekter av resolution 1540. I detta hänseende kan individuellt utformad utåtriktad verksamhet och bistånd som är anpassat till regionala och andra särskilda omständigheter hjälpa medlemsstaterna att hantera utmaningarna i samband med genomförandet. Som kommittén angav i sitt arbetsprogram kan nationella planer eller färdplaner för genomförandet utgöra användbara planeringsverktyg för staterna och denna idé bör drivas vidare. De berörda länderna bör ges ytterligare bistånd när det gäller att utarbeta nationella handlingsplaner. Likaledes bör medlemsstaternas kapacitet att formulera framställningar om bistånd på ett effektivt sätt förstärkas.

2.   Projektbeskrivningar

Projekten till stöd för genomförandet av resolution 1540 kommer att ha formen av sex workshoppar som går ut på att öka kompetensen hos de tjänstemän som ansvarar för exportkontroll i fem delregioner (Afrika, Centralamerika, Mercosur, Mellanöstern och Gulfregionen, Stillahavsområdet och Sydostasien), så att de på det praktiska planet ska kunna bidra till genomförandet av resolution 1540. De föreslagna workshopparna kommer att specialutformas för gränskontrolltjänstemän, tulltjänstemän och tjänstemän med ansvar för reglering och tillsyn och kommer att omfatta de viktigaste inslagen inom ett förfarande för exportkontroll, vilket inbegriper tillämplig lagstiftning (inbegripet nationella och internationella rättsliga aspekter), tillsynskontroller (inbegripet bestämmelser om tillståndsgivning, kontroll av slutanvändare och informationsprogram) samt verkställighet (inbegripet varubestämning, riskbedömning och detektionsmetoder).

Under workshoppen kommer staterna att uppmuntras att överföra och utbyta erfarenheter om praktiska frågor rörande genomförandet. Staterna kommer att ges tillfälle att jämföra sina förfaranden för exportkontroll och på så sätt identifiera de förfaranden där andras erfarenheter med fördel skulle kunna utnyttjas. På de områden där bistånd kan behövas för att göra det möjligt för stater att tillämpa de mest effektiva förfarandena kan biståndsprogram eventuellt utarbetas.

Den föreslagna verksamheten bör även ge ovan nämnda tjänstemän möjlighet att klart fastställa brister och behov med hänsyn till olika perspektiv (offentlig förvaltning och näringsliv) så att framställningar om bistånd vad gäller utbildning, utrustning och andra verksamhetsområden kan utformas på ett effektivt sätt. Dessa framställningar kommer att läggas fram för 1540-kommittén – för spridning till olika stater – eller direkt till olika stater samt till internationella, regionala och icke-statliga organisationer. Dessa workshoppar kommer förutom utnyttjandet av experterna inom 1540-kommittén att behöva utnyttja den expertis som finns tillgänglig internationellt. Därför skulle olika länder, liksom internationella mellanstatliga organisationer, även kunna tillhandahålla väletablerad eller känd kompetens genom att ställa sina experter till förfogande under den tid som workshoppen pågår.

Denna nya gemensamma åtgärd bygger på och intensifierar de insatser som gjorts enligt föregående gemensam åtgärd 2006/419/Gusp som huvudsakligen inriktades på medvetandehöjande och rapporteringsskyldigheter. Den kommer att ge projekten en klar operativ och subregional dimension genom att under tre till fyra dagar engagera cirka tre statliga tjänstemän (på fältet verksamma/på expertnivå) från varje stat som deltar i workshopparna.

De workshoppar som finansieras genom denna gemensamma åtgärd kommer att underlätta ett klart fastställande av brister och behov, vilket kommer att bli synnerligen värdefullt för Europeiska unionen, framför allt när det gäller att välja ut vilka länder som kan komma i fråga för projekt för kapacitetsuppbyggnad som finansieras inom ramen för det nya stabilitetsinstrumentet. Detta kommer också att bidra till att fastställa inom exakt vilka områden som ytterligare EU-åtgärder bäst behövs. Workshopdeltagarna kommer att uppmanas att lämna in specifika framställningar om bistånd. EU kommer att fastställa biståndets omfattning med hänsyn till andra eventuella givares avsikter och kommer att garantera största möjliga synergi med andra EU-finansieringsinstrument (t.ex. överensstämmelse mellan denna gemensamma åtgärd och verksamhet som rör exportkontroll i tredjeländer i enlighet med stabilitetsinstrumentet).

Resultat av projekten:

—	Ökade insikter hos deltagarna om nationella, regionala och internationella insatser för att förhindra spridning av massförstörelsevapen och deras bärare.

—	Större klarhet om nuvarande genomförande- och verkställighetsåtgärder och ökat antal vidtagna eller planerade åtgärder för ett fullständigt genomförande av resolution 1540.

—	Förbättrade riskbedömnings-, detektions- och undersökningsmetoder.

—	Förbättrad samverkan och informationsförmedling mellan nationella och regionala exportkontroll- och verkställighetsmyndigheter.

—	Ökade insikter om godsrörelser och metoder för att kringgå exportkontrollförfaranden.

—	Ökade insikter i vissa råvarors dubbla användningsegenskaper och bättre förmåga att identifiera de råvaror med dubbla användningsegenskaper som har anknytning till massförstörelsevapen och deras bärare.

—	Ökat samarbete mellan tjänstemän med ansvar för tillsyn och verkställighet och näringslivet.

—

Workshopresultat för deltagarna: a) Utarbeta möjliga nationella handlingsplaner. b) Utarbeta framställningar om hjälp för framtida uppföljning av mer specifika områden i denna workshop och, i förekommande fall, främja samarbete med mellanstatliga organisationer och subregionala organisationer när det gäller att lämna sådan hjälp. c) Rapportera om seminarierna.

3.   Varaktighet

Projektet beräknas pågå i totalt 24 månader.

4.   Mottagare och deltagare

Urvalet av deltagande stater har skett utifrån flera olika kriterier. Med hjälp av en genomgång av landöversikter för genomförandet av resolution 1540 har man fastställt vilka stater som kan behöva bistånd när det gäller riskbedömning, gräns- och omlastningskontroller samt varubestämning och detektionsmetoder.

När nedanstående stater föreslagits för deltagande i projekten, har man även tagit hänsyn till att genomförandet och kapaciteten varierar mellan dessa stater. Likheter när det gäller regionala frågor, till exempel omlastning, utgör en gemensam grund och gör det möjligt att fastställa och utveckla synergier mellan staterna.

Dessutom har de utvalda staterna deltagit i utåtriktad verksamhet som tidigare genomförts i de berörda subregionerna.

Staterna kommer att anmodas att utse tjänstemän på genomförandenivå som är förtrogna med förfarandena för exportkontroll och gränskontroll. Dessa tjänstemän skulle kunna inbegripa företrädare för följande offentliga förvaltningar:

—	tillsynsmyndigheter och

—	myndigheter för gränsskydd (bland annat tull- och polismyndigheter; särskild uppmärksamhet kommer att ägnas åt förfarandena mellan olika förvaltningar och organ).

Ytterligare organ som fastställs som centrala för förfarandet för exportkontroll kommer vid behov att inbjudas efter ett beslut av EU:s ordförandeskap, biträtt av generalsekreteraren/den höge representanten.

En inbjudan att närvara vid och delta i workshoppen kommer också att övervägas för relevanta mellanstatliga och regionala organisationer.

Det är viktigt att betona att en del deltagande stater – t.o.m. ofrivilligt – skulle kunna riskera spridning av massförstörelsevapen på grund av sitt geografiska läge, sin politiska situation eller sina nationella energiplaner. Flera av dem har också redan inlett en konstruktiv dialog med EU om icke-spridning av massförstörelsevapen, bland annat genom förhandlingar och undertecknande av bilaterala avtal med bestämmelser om icke-spridning av massförstörelsevapen. Anordnandet av dessa workshoppar ger EU en utmärkt möjlighet att fullgöra sina åtaganden enligt dessa bestämmelser och visa hur viktigt EU anser det vara att bistå utvecklingsländerna även genom multilaterala åtgärder.

Följande stater har valts ut för att närvara vid workshopparna:

1.	Projekt i Afrika Ghana, Kenya, Marocko, Nigeria, Uganda, Sydafrika, Republiken Kongo, Egypten, Libyen och Tanzania.

2.	Projekt i Centralamerika Belize, Costa Rica, El Salvador, Guatemala, Honduras, Mexiko, Nicaragua och Panama.

3.	Projekt som omfattar Mercosurstaterna Argentina, Brasilien, Uruguay, Paraguay, Venezuela, Bolivia, Chile, Colombia, Ecuador och Peru.

4.	Projekt som omfattar Mellanöstern och Gulfregionen Bahrain, Irak, Jordanien, Kuwait, Oman, Saudiarabien, Syrien och Förenade Arabemiraten.

5.	Projekt som omfattar staterna i Stillahavsområdet Fiji, Marshallöarna, Mikronesien (Mikronesiska federationen), Nauru, Palau, Papua Nya Guinea, (Republiken) Salomonöarna, Östtimor, Tuvalu, Vanuatu.

6.	Projekt som omfattar de sydostasiatiska staterna Kambodja, Indonesien, Malaysia, Myanmar, Filippinerna, Singapore, Thailand och Vietnam.

6.   Genomförandeorgan

Ordförandeskapet, biträtt av generalsekreteraren/den höge representanten, har ansvaret för genomförandet av denna gemensamma åtgärd. Ordförandeskapet ska anförtro FN-sekretariatet det tekniska genomförandet. FN-sekretariatet kommer att underteckna ett stödavtal med de stater som utses till värdstater. Värdstaten kommer att delta i genomförandet av de projekt som finansieras genom denna gemensamma åtgärd. Eventuell upphandling av varor, entreprenader eller tjänster som görs i värdstaterna av FN-sekretariatet inom ramen för denna gemensamma åtgärd kommer att genomföras i enlighet med FN:s tillämpliga regler och förfaranden, såsom fastställs i finansieringsöverenskommelsen med FN-sekretariatet (artikel 3.3 i denna gemensamma åtgärd).