16.9.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 247/27


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 11 december 2007

om stödåtgärd C 53/06 (ex N 262/05, ex CP 127/04) av Amsterdams kommun till förmån för Glasvezelnet Amsterdam för en investering i ett fiberaccessnät

[delgivet med nr K(2007) 6072]

(Endast den nederländska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2008/729/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 88.2 första stycket,

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a,

efter att i enlighet med ovan nämnda bestämmelser (1) ha givit berörda parter tillfälle att yttra sig, och med beaktande av dessa synpunkter, och

av följande skäl:

I   FÖRFARANDE

(1)

I april 2004 tog Amsterdams kommun kontakt med kommissionen angående frågor rörande offentlig anbudsinfordran i samband med byggandet av ett FTTH-accessnät för telekommunikation (FTTH – fiber-to-the-Home: fiber till hemmet). Dessutom begärde kommunen att kommissionen skulle bekräfta att projektet saknade inslag av statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget. Genom en skrivelse av den 22 juli 2004 meddelade kommissionen Amsterdams kommun att en sådan bekräftelse endast kunde lämnas sedan åtgärden anmälts av de nederländska myndigheterna. Kommissionen sände de nederländska myndigheterna en kopia av denna skrivelse. Kommissionen begärde den 23 juli 2004 att de nederländska myndigheterna skulle tillhandahålla alla nödvändiga upplysningar för bedömningen av åtgärden i ljuset av artikel 87.1 i EG-fördraget. I augusti 2004 begärde de nederländska myndigheterna en förlängning av tidsfristen, vilket kommissionen villfor den 7 september 2004.

(2)

I september 2004 ägde ett möte rum mellan de nederländska myndigheterna och kommissionen varvid Amsterdams kommuns planer presenterades och diskuterades. Den 7 oktober 2004 förklarade myndigheterna i sitt svar på kommissionens skrivelse av den 23 juli 2004 att projektet i Amsterdam inom kort skulle anmälas. Den 17 maj 2005 anmälde de nederländska myndigheterna genom en rekommenderad skrivelse slutgiltigt projektet – Amsterdams kommuns deltagande i ett företag som har hand om utbyggnaden av nätet och också äger det. Härvid påpekade myndigheterna att anmälan avsåg att nå klarhet om rättsläget och bad kommissionen att bekräfta att Amsterdams kommuns investering i den juridiska person som var ägare av nätet överensstämde med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi och således inte utgjorde statligt stöd.

(3)

Sedan de nederländska myndigheterna den 23 juni 2005 tillhandahållit ytterligare upplysningar och ett möte ägt rum den 28 juni 2005 mellan företrädare för Amsterdams kommun och kommissionen, gick kommissionen genom en skrivelse av den 15 juli 2005 närmare in på tillämpningen av principen om en privat investerare i en marknadsekonomi och begärde ånyo upplysningar från de nederländska myndigheterna.

(4)

I en skrivelse som inkom den 18 november 2005 förklarade de nederländska myndigheterna att planeringen drabbats av förseningar och att Amsterdams kommun fortfarande höll på med planeringen av projektet och utarbetandet av investeringsvillkoren. Myndigheterna meddelade att de behövde mer tid för att överlämna den efterfrågade informationen och begärde att kommissionen skulle skjuta upp sin bedömning till dess att alla uppgifter var tillgängliga.

(5)

Amsterdams kommun meddelade därefter kommissionen per e-post, registrerad den 23 december 2005, att Amsterdams kommunstyrelse enhälligt hade beslutat att investera i utbyggnaden av FTTH-nätet. I samma e-post förklarade kommunens representant vidare att förhandlingarna med BAM/DRAKA (i fråga om byggandet av nätet) och med BBned (för driften av nätet) samt förhandlingarna med ING RE och fem kommunala bostadsbolag (medinvesterare) förlöpte planenligt och sannolikt skulle avslutas i januari 2006.

(6)

Genom en skrivelse som inkom den 27 december 2005 mottog kommissionen ett klagomål över projektet från VECAI (branschorganisation för kabelföretag i Nederländerna, som i september 2007 ändrade sitt namn till ”NLKabel”) (2). UPC Nederland BV (en kabeloperatör som framför allt är verksam i Amsterdam, nedan kallad UPC  (3)) hade till en början i mars 2005 informerat kommissionen om sina invändningar. Ett antal möten har ägt rum med de båda klagande. De hävdar att kommunens deltagande inte överensstämmer med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi och därför utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

(7)

Den 3 mars 2006 tillställde kommissionen de nederländska myndigheterna ett påminnelsebrev med en hänvisning till de nederländska myndigheternas tillkännagivande från november 2005 om att ytterligare information skulle tillhandahållas när man kommit längre i planeringen av projektet, vilket förväntades ske våren 2006. Kommissionen påminde även de nederländska myndigheterna om skyldigheten att invänta godkännande enligt artikel 88.3 i EG-fördraget.

(8)

Den 3 april 2006 svarade de nederländska myndigheterna på kommissionens skrivelse av den 3 mars 2006 och sände den 2 maj 2006 ytterligare upplysningar. Den 19 maj 2006 sände kommissionens avdelningar på nytt en skrivelse till de nederländska myndigheterna, där de hävdade att de hade mottagit information från UPC som väckte tvivel beträffande tillämpningen av principen om en privat investerare i en marknadsekonomi. De påminde ånyo myndigheterna om deras skyldighet att invänta godkännande (4).

(9)

I maj och juni 2006 skaffade de nederländska myndigheterna på nytt fram information (5). Efter ännu en begäran från kommissionen om upplysningar den 24 juli 2006 lämnade de nederländska myndigheterna in olika informationspaket (6). Efter en ny begäran om upplysningar den 29 september 2006 bad de nederländska myndigheterna den 13 oktober 2006 om en förlängning av svarsfristen.

(10)

Under tiden satte utbyggnaden av nätet officiellt i gång den 12 oktober 2006 (7). I ljuset av detta avslogs den av de nederländska myndigheterna begärda förlängningen av fristen. Myndigheterna lämnade in en del av sina svar innan fristen löpte ut den 26 oktober, men en betydande mängd information tillhandahölls även den 30 oktober och den 16, 20 och 21 november 2006.

(11)

UPC begärde i ett förfarande att distriktsdomstolen i Amsterdam skulle ålägga Amsterdams kommun att efterleva skyldigheten att invänta godkännande enligt artikel 88.3 i EG-fördraget och att stoppa projektet till dess att kommissionen fattat sitt beslut. Denna begäran av UPC avvisades av distriktsdomstolen. Domstolen menade i sin dom av den 22 juni 2006 att det inte var troligt att kommunens deltagande i projektet innebar statligt stöd. Enligt domstolen kunde det blotta faktum att kommunen hade tagit initiativet till projektet inte anses vara en stödåtgärd. Dessutom drog domstolen slutsatsen att de initiala kostnader som Amsterdam stått för (studier osv.) skulle återbetalas genom partnerskapet Glasvezelnet Amsterdam CV och därför inte utgjorde statligt stöd.

(12)

UPC meddelade kommissionen genom e-post den 22 september 2006 att företaget överklagat distriktsdomstolens dom (8). UPC och Amsterdams kommun meddelade kommissionen i november 2006 att appellationsdomstolen hade föreslagit UPC och Amsterdams kommun att avvakta kommissionens beslut innan domstolens dom skulle meddelas. Båda parterna godtog detta förslag (9).

(13)

Genom en skrivelse av den 20 december 2006 meddelade kommissionen Nederländerna sitt beslut om att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende det anmälda stödet.

(14)

Genom en skrivelse av den 8 januari 2007 begärde de nederländska myndigheterna tillgång till olika handlingar som inlämnats av UPC och som omnämndes i beslutet om att inleda förfarandet. Genom en den 13 februari 2007 registrerad skrivelse gick UPC med på att låta de nederländska myndigheterna ta del av de efterfrågade handlingarna som kommissionen därefter tillställde myndigheterna.

(15)

I sitt utslag av den 18 januari 2007 ogillade appellationsdomstolen i Amsterdam (10) UPC Nederlands överklagande mot Amsterdams kommun och yrkandet om att arbetet i samband med åtgärden skulle stoppas. Appellationsdomstolen fann att kommissionen visserligen i sitt beslut om att inleda ett formellt granskningsförfarande hyste tvivel om huruvida principen om en privat investerare i en marknadsekonomi hade iakttagits, men att Amsterdams kommun genom att tillhandahålla närmare information ändock kunde göra det troligt att så inte var fallet. Under dessa omständigheter ansåg domstolen att goda chanser förelåg för att kommissionen ändå skulle komma till slutsatsen att det inte var fråga om statligt stöd. Enligt domstolen skulle kommunens intressen skadas om allt arbete stoppades i samband med GNA, medan UPC inte skulle uppleva någon betydande nackdel av kommunens förberedande arbeten.

(16)

Genom en skrivelse av den 5 mars 2007 begärde UPC i syfte att motivera sitt klagomål ytterligare hos kommissionen att få tillgång till konfidentiell information som inlämnats av de nederländska myndigheterna samt att ett ”data room” (11)-förfarande skulle anordnas för att företaget skulle kunna undersöka de nederländska myndigheternas påståenden. Genom en skrivelse av den 26 mars 2007 meddelade kommissionen UPC att statsstödsförfarandenas bestämmelser inte medger berörda parter tillgång till den efterfrågade konfidentiella informationen eller ”data room”-förfaranden.

(17)

De nederländska myndigheterna bemötte genom en skrivelse, som registrerades den 16 mars 2007, kommissionens beslut om att inleda ett formellt granskningsförfarande (nedan kallat beslutet om att inleda ett förfarande).

(18)

Efter någon skriftväxling mellan kommissionen och de nederländska myndigheterna i fråga om konfidentialitetsfrågan sändes den offentliga versionen av beslutet om att inleda ett förfarande den 23 april 2007 till de klagande och offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (12). Kommissionen uppmanade berörda parter att inkomma med sina synpunkter på åtgärden i fråga.

(19)

Efter det att förfarandet inletts mottog kommissionen synpunkter från fem berörda parter, nämligen Liberty Global/UPC (13), Com Hem (14), Ono (15), France Telecom (16) och ytterligare en part som önskar förbli anonym (17). Genom en skrivelse, registrerad den 30 juli 2007, sände kommissionen dessa berörda parters synpunkter till de nederländska myndigheterna. De nederländska myndigheterna svarade genom en skrivelse av den 17 september 2007.

(20)

Kommissionens avdelningar träffade företrädare för Liberty Global/UPC den 5 juli 2007 och de nederländska myndigheterna den 5 november 2007. De nederländska myndigheterna sände ytterligare upplysningar den 9 och 12 november 2007.

II   BESKRIVNING AV ÅTGÄRDEN

(21)

Amsterdams kommun beslöt 2004 att undersöka möjligheterna till en investering i ett FTTH-accessnät för elektronisk kommunikation (18) (Citynet Amsterdam). Efter rapporterna, marknadsundersökningarna och de första kontakterna med potentiella investerare beslöt kommunen i december 2005 officiellt att börja med investeringen och fastställa villkoren för hur investeringen skulle kunna göras.

(22)

Det planerade fiberaccessnätet i Amsterdam ska betjäna 37 000 hushåll i Amsterdam och i kommundelarna Zeeburg, Osdorp och Oost-Watergraafsmeer, som tillsammans utgör ungefär 10 % av Amsterdams kommun. Kommunen har även tillkännagivit att den på lång sikt vill utvidga projektet till andra delar staden, med sammanlagt upp till 400 000 anslutna hushåll. Denna eventuella utvidgning ingår dock inte i det här bedömda projektet.

(23)

Amsterdamprojektet bygger på en modell med tre skikt som återges schematiskt i figur 1.

Figur 1

Förenklad översikt över projektet Citynet Amsterdam

Image

(24)

Det första skiktet är den så kallade ”passiva nätinfrastrukturen” och omfattar kabelrör, fiberkablar och gatuskåp för utrustning.

(25)

Denna passiva infrastruktur aktiveras med telekommunikationsutrustning (det andra eller ”aktiva skiktet”) med hjälp av en operatör i grossistledet som administrerar och underhåller nätet och erbjuder grossisttjänster till operatörer i detaljistledet. Det aktiva skiktet innefattar administrations-, kontroll- och underhållssystem som är nödvändiga för att driva nätet, exempelvis växlar, router och splitter.

(26)

Operatören i grossistledet ger operatörerna i detaljistledet öppen och icke-diskriminerande tillgång för deras utbud av televisions-, bredband- och telefonitjänster och andra Internettjänster riktat till slutanvändarna (det tredje skiktet eller ”tjänsteskiktet”). För att kunna erbjuda dessa tjänster måste leverantörerna av detaljisttjänster bl.a. investera i utrustning, skaffa fram innehåll samt driva en egen tjänsteplattform (underhåll, kundvård och fakturering).

(27)

Ägare och förvaltare av den passiva infrastrukturen blir partnerskapet Glasvezelnet Amsterdam CV (nedan kallat GNA) (19), vari ingår som aktieägare Amsterdams kommun, två privata investerare, ING Real Estate (nedan kallat ING RE) (20) och Reggefiber (21), liksom fem dotterföretag till kommunala bostadsbolag (22). Den 11 april 2006 slöt parterna ett samarbetsavtal och investeringsavtalet (”CV-overeenkomst”) undertecknades den 26 maj 2006.

(28)

Amsterdams kommun investerar 6 miljoner euro, ING RE och Reggefiber vardera 3 miljoner euro, tre kommunala bostadsbolag var och en 1,5 miljoner euro och två kommunala bostadsbolag vardera 750 000 euro (23). Det totala deltagandet uppgår till 18 miljoner euro. Dessutom har GNA fått ett lån av […] (24) på […] euro (25). Totalkostnaden för projektet är beräknad till 30 miljoner euro. Såsom anges i figur 1 äger Amsterdams kommun en tredjedel av aktierna i GNA, de två privata investerarna tillsammans ytterligare en tredjedel, medan dotterföretag till de kommunala bostadsbolagen kontrollerar den återstående tredjedelen.

(29)

GNA:s passiva nät ska aktiveras och drivas av BBned (26), på grundval av ett kontrakt mellan GNA och BBned som slöts den […]. BBned kommer att vara tvunget att göra de investeringar som behövs för att erbjuda tillgång till nätet för grossister. BBned ska hyra fiber från GNA och ha […] (27) rätt att erbjuda överföring i grossistledet och därmed sammanhängande tjänster till operatörerna i detaljistledet på egen risk. För användningen av det passiva nätet ska BBned betala en ersättning per hushåll som är anslutet till GNA.

(30)

Operatören i grossistledet ska obehindrat erbjuda icke diskriminerande tillgång till operatörer i detaljistledet som tillhandahåller tjänster på områdena television, telefoni och bredband/Internetåtkomst. De tjänster som kommer att erbjudas via det nya nätet ska konkurrera med det befintliga utbudet från kabel- och telekommunikationsföretag som t.ex. KPN och UPC. På grundval av en offentliga källa förefaller BBned ha slutit kontrakt med olika leverantörer av detaljisttjänster som redan börjat leverera ”triple play”-tjänster (28) via GNA-nätet till slutanvändarna. Kommissionen noterar att BBned också är verksamt på detaljistnivå via sina dotterföretag Pilmo och Bbeyond.

III   SKÄL TILL ATT ETT FORMELLT GRANSKNINGSFÖRFARANDE INLEDDES

(31)

Den 20 december 2006 beslöt kommissionen att inleda ett formellt granskningsförfarande eftersom ofullständigt bevismaterial inkommit från de nederländska myndigheterna för bedömningen av om Amsterdams kommuns investering i GNA överensstämmer med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi. Kommissionen ansåg det såväl av materiella som av formella (29) skäl vara nödvändigt att inleda ett formellt granskningsförfarande.

(32)

Kommissionen var framför allt inte övertygad om att Amsterdams kommuns investering i GNA hade ägt rum ”samtidigt”, dvs. vid samma tidpunkt som de privata investeringarna från ING RE och Reggefiber. Dessutom var kommissionen inte säker på att villkoren för Amsterdams kommuns investering i GNA var desamma som villkoren för övriga parters investeringar. Dessa betänkligheter föranleddes främst av att Amsterdams kommun bidrog med pengar till Citynet-projektet innan GNA hade bildats (de s.k. förhandsinvesteringarna) (30). På grundval av den preliminära undersökningen betvivlade kommissionen även om GNA:s affärsplan verkligen var genomförbar. Det var således vid den tidpunkten inte möjligt att utesluta inslag av statligt stöd.

(33)

Bortsett från dessa svårigheter och effekten av eventuellt statligt stöd på de privata parternas investeringar motiverades förfarandet likaså av att de nederländska myndigheterna inte gett kommissionen alla upplysningar som behövdes för att kunna bedöma projektet.

(34)

Kommissionen inledde också slutligen det formella granskningsförfarandet för att ge de nederländska myndigheterna och berörda parter tillfälle att redogöra för sina synpunkter på kommissionens preliminära bedömning av den beskrivna åtgärden och att meddela eventuell relevant information angående åtgärden.

IV   SYNPUNKTER FRÅN BERÖRDA PARTER

(35)

UPC sände sin synpunkter i en skrivelse som inkom den 17 juli 2007. Företaget vidhöll häri ståndpunkten att det redan före kommissionens beslut om att inleda ett förfarande (31) hade tillkännagett att Citynet-projektets affärsplan byggde på orealistiska ekonomiska hypoteser, framför allt i fråga om penetrationsgrad och grossistpriser, och att affärsplanen således inte föreföll kommersiellt hållbar. För att underbygga denna ståndpunkt lämnade UPC in en rapport från en konsultfirma, RBB Economics, som utgör en àjourförd version av andra rapporter utarbetade av samma firma i denna fråga (32). Rapporten lades fram innan det formella granskningsförfarandet inleddes (33).

(36)

När det gäller projektets kommersiella hållbarhet hävdar UPC att det nya fibernätet inte sätter operatörerna i stånd att erbjuda några betydande andra tjänster än de som redan levereras av de nuvarande operatörerna. Med hänsyn till att bredbandspenetrationen i de av GNA betjänade stadsdelarna redan uppgår till 65 % av hushållen, skulle det nya nätet inte kunna attrahera tillräckligt många användare för att göra affärsplanen lönsam.

(37)

För att understödja detta argument lade UPC fram uppgifter beträffande det totala bortfallet av kunder (34) för det egna kabelnätet i de områden där GNA redan erbjuder ”triple play”-tjänster (35). Detta bortfall avser perioden 1 januari 2006–1 juni 2007 i de områden där GNA-nätet ska byggas. De maximala kundbortfallssiffrorna visar att UPC:s penetration i fråga om analog kabel-TV, Internetanslutning, telefoni och digital television var stabil i de aktuella områdena, och till och med ökade något i fråga om Internetanslutning. UPC påpekar därför att det inte finns några tecken på att det på grund av GNA:s närvaro var fråga om någon tydlig nedgång av penetrationsgraden.

(38)

Vidare påstår UPC att den framgångsrika fiberkabelutbyggnaden i de nederländska orterna Nuenen och Hillegom (36), som de nederländska myndigheterna hänvisat till, inte utan vidare kan jämföras med projektet i Amsterdam eftersom dessa projekt ska ha fått betydande stöd från det nederländska ekonomiministeriet, nätet ägs gemensamt av invånarna och operatörerna, projekten är tämligen småskaliga (37) och de redan befintliga bredbandsoperatörerna bara erbjöd allmänna bredbandstjänster på de båda orterna. Detta i motsats till situationen i Amsterdam, där snabba tjänster redan erbjuds via de befintliga kabel- och telekommunikationsnäten.

(39)

Eftersom GNA:s affärsplan enligt UPC sannolikt inte är realistisk rimmar Amsterdams kommuns investering i GNA illa med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi och utgör statligt stöd. Under åberopande av kommissionens beslut i Appingedam-ärendet (38) upprepar UPC vidare sin tidigare ståndpunkt att något statligt stöd till projektet inte kan anses vara förenligt med fördraget eftersom det varken är nödvändigt eller proportionellt.

(40)

Vidare hyser UPC tvivel om huruvida den offentliga investeringen i GNA ägt rum på samma villkor som GNA:s övriga aktieägares investeringar. UPC hävdar att det faktum att Amsterdams kommun gjorde vissa förhandsinvesteringar och att andra GNA-aktieägare beslöt att delta i projektet efter det att kommunen hade låtit göra genomförbarhetsstudier, låter antyda att alla aktieägares investeringar inte skedde på samma villkor, vilket gör åtgärdens marknadskonformitet än mer tvivelaktig.

(41)

Slutligen framhåller UPC att om projektet misslyckas, skulle nätet eventuellt säljas billigt till någon annan operatör, som då inte behöver bära de totala investeringskostnaderna. Denna operatör skulle således kunna stärka sin konkurrensposition genom att profitera på ett offentligt finansierat projekt. UPC understryker även åtgärdens föregivna prejudicerande karaktär. Om kommissionen skulle dra slutsatsen att åtgärden inte utgör statligt stöd skulle andra kommuner kunde följa Amsterdam i spåren och bygga FTTH-nät. UPC framhåller att det nederländska ekonomiministeriet och ett teknikföretag, Arcadis (39), redan har tagit fram en gratis åtkomlig beräkningsmodell on-line (40), varigenom kommuner enligt företaget uppmuntras att anlägga egna FTTH-nät.

(42)

ONO, en spansk kabeloperatör som erbjuder radio-/TV-, överförings- och telekommunikationstjänster, anser att kommissionen strikt måste tillämpa testet gällande principen om privata investerare i en marknadsekonomi eftersom andra kommuner skulle kunna följa Amsterdams exempel och för liknande projekt stödja sig på denna princip, varigenom det offentliga stödet skulle kunna sprida sig. ONO hävdar att offentligt stöd endast kan tillämpas under väl avgränsade omständigheter, som t.ex. vid marknadsmisslyckanden, med tanke på att garantera åtgärdens proportionalitet eller för att efterleva principen om teknisk neutralitet, vilket det tydligen inte är fråga om i denna åtgärd. ONO hävdar att om Amsterdams investering utgör statligt stöd, skulle det vara oförenligt med den gemensamma marknaden, eftersom omständigheterna är identiska med dem i Appingedam-ärendet (41), och eventuellt utbetalat stöd måste i så fall krävas tillbaka. ONO pekar på beslutets föregivna prejudicerande karaktär i frågan om, och på vilka villkor, utbyggnaden av FTTH-näten kan stödjas med offentliga medel.

(43)

France Telecom (nedan kallat FT), den etablerade telekomoperatören för det fasta nätet i Frankrike, intar samma ståndpunkt som UPC och ONO. Företaget betvivlade att Amsterdams kommuns investering i Citynet-projektet överensstämmer med principen om privata investerare. FT stöder vidare kommissionens tillvägagångssätt att bland statsstödsåtgärder särskilja mellan ”vita”, ”gråa” och ”svarta” områden, vilket den gör vid bedömningar av stödets förenlighet (42). FT hävdar att statligt stöd inom ”svarta” områden (exempelvis Amsterdam) är svårt att rättfärdiga eftersom detta leder till allvarlig snedvridning av konkurrensen. Enligt FT skulle detta i synnerhet gälla för den föreliggande åtgärden eftersom byggandet av fiberaccessnätet kräver stora investeringar från marknadsaktörer.

(44)

De synpunkter som lämnats av Com Hem, en svensk kabeloperatör, ansluter till de som inkommit från de övriga operatörerna. Com Hem betvivlar generellt marknadskonformiteten hos Amsterdams kommuns investering. I de synpunkter Com Hem lämnar, hävdar företaget att de offentliga medlen för bredbandsprojekt i stadsområden sällan överensstämmer med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi och i hög grad snedvrider konkurrensen. Com Hem efterlyser vidare en sträng tillämpning av denna princip och understryker det föreliggande ärendets prejudicerande karaktär för framtida investeringar som görs av kommuner och andra offentliga organ.

(45)

En annan part som begärt att få förbli anonym och som erbjuder telekommunikationstjänster i olika europeiska länder, välkomnar kommissionens beslut om att inleda ett formellt granskningsförfarande. Detta företag hävdar att dess investeringar äventyras genom kommunernas initiativ med offentliga medel som snedvrider marknaden. Företaget förväntar sig att kommissionen ska förbjuda användningen av offentliga medel i projektet Citynet Amsterdam.

V   KOMMENTARER FRÅN DE NEDERLÄNDSKA MYNDIGHETERNA

(46)

Genom en skrivelse som inkom den 16 mars 2007 svarade de nederländska myndigheterna på kommissionens beslut att inleda ett formellt granskningsförfarande. Vidare tillkännagav de sina kommentarer angående de icke-konfidentiella versionerna av RBB:s studier som utförts på UPC:s uppdrag.

(47)

I alla sina kommentarer vidhåller de nederländska myndigheterna att Amsterdams kommuns investering i GNA överensstämmer med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi och således inte utgör statligt stöd.

V.1   Kommentarer i samband med beslutet att inleda ett förfarande

(48)

De nederländska myndigheterna hävdar att fibernät i stor skala anläggs i Förenta staterna och Asien och att Europa därigenom hamnar på efterkälken. De påstår att projekt, som det i detta fall aktuella, är särskilt positiva för den europeiska ekonomin och helt ansluter sig till Lissabon-agendan (43).

(49)

Myndigheterna understryker vidare den konkurrensbefordrande karaktären hos GNA:s affärsmodell, som – i motsats till kabelföretagens slutna modell – erbjuder öppen och icke diskriminerande tillgång till alla operatörer i detaljistledet. De hävdar att den nya affärsmodellen bland annat främjar konkurrensen på tjänsteområdet, stimulerar till innovation och hjälper till att minska risken för tjänsteleverantörerna genom att göra det möjligt för dem att använda finansiering som passar riskprofilen för varje skikt.

(50)

De nederländska myndigheterna anser att det också med tanke på den bakgrund som projektets aktieägare har, framgår att GNA-projektet finansieras på ett sätt som är marknadskonformt. De framhåller att två privata investerare, liksom de kommersiella dotterföretagen till kommunala bostadsbolag, är beredda att delta i projektet på samma villkor som kommunen. Vidare nämner myndigheterna de öppna offentliga förfarandena för anbudsinfordran för byggandet av nätet och för erbjudandet av grossisttjänster via nätet. Vidare pekar de på att det faktum att GNA fått ett betydande banklån på marknadsvillkor tydligt visar att projektet och den bakomliggande affärsplanen är marknadskonform.

(51)

De nederländska myndigheterna hävdar också att de många jämförbara framgångsrika fiberprojekt som marknadsaktörer har utfört i hela Europa, och framför allt i Nederländerna (44), tillräckligt visar att dylika investeringar kan ske på normala marknadsvillkor.

(52)

I fråga om Amsterdams kommuns förhandsinvesteringar påpekade kommissionen i sitt beslut om att inleda ett förfarande att kommunen redan före bildandet av GNA hade vidtagit initiativ som föreföll gå längre än vad som kunde förstås med vanlig ”normal marknadspraxis”. Kommissionen ställde sig frågan om en del av startrisken för det arbete som GNA:s affärsplan bygger på, möjligen redan hade absorberats av Amsterdams kommun, innan ING och Reggefiber bidrog med sin investering i GNA. Av de upplysningar som överlämnats av de nederländska myndigheterna före inledandet av ett formellt granskningsförfarande framgick det inte tydligt om alla GNA:s aktieägare hade gjort sina investeringar på samma villkor.

(53)

I sitt svar understryker de nederländska myndigheterna att alla investerare den 24 maj 2006 hade förbundit sig att investera i GNA på samma villkor.

(54)

När det gäller förhandsinvesteringarna, som uppgår till ett belopp av […] euro, förklarar de nederländska myndigheterna att alla GNA:s aktieägare från första början överenskommit att Amsterdams kommuns förhandsinvesteringar ska återbetalas av GNA. För att understödja detta påstående framhåller de nederländska myndigheterna att förhandsinvesteringarna uppdelats i två delar.

(55)

Vad den första delen beträffar, förklarar de nederländska myndigheterna att även om avtalet om bildandet av GNA där alla parter förpliktigas göra investeringar på […] euro undertecknades först den 24 maj 2006, hade GNA:s framtida aktieägare i sina avsiktsförklaringar av den […] gemensamt beslutat om att skjuta till ett belopp på […] euro (exklusive moms) för projektets förberedelsekostnader. Detta belopp täckte bland annat kostnaderna för anbudsinfordran i samband med valet av konstruktören av nätet (BAM/Draka) och av operatören (BBNed), vissa kostnader i samband med anmälningsförfarandet samt vissa grävningsarbeten.

(56)

Vad beträffar förhandsinvesteringarnas andra del, som uppgår till […] euro, hävdade de nederländska myndigheterna att dylika förhandsinvesteringar helt överensstämmer med normal marknadspraxis: försiktiga privata investerare skulle vid gemensamma projekt gå till väga på samma sätt eftersom en av parterna vanligtvis måste överta ledningen. Vidare påpekade myndigheterna att kommunens förhandsinvesteringar inte minskade startrisken för GNA:s övriga aktieägares investeringar.

(57)

Vidare förklarade de nederländska myndigheterna att förhandsinvesteringarna inte gav någon som helst fördel för någon av parterna, och därför inte kunde innehålla inslag av statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget. Så inleddes exempelvis vissa grävningsarbeten eftersom civiltekniska arbeten utfördes i områden som var viktiga för det framtida byggandet av GNA:s nät. Eftersom alla grävningsarbeten i Amsterdam koordineras, skulle dessa grävningsarbeten ha varit omöjliga några månader senare, varigenom förseningar och extra kostnader skulle uppstå för GNA.

(58)

Vidare hävdar de nederländska myndigheterna att alla dessa kostnader var upptagna i affärsplanen och att det inte fanns några nya kostnadselement som övriga GNA-aktieägare inte kände till.

(59)

För att underbygga dessa påståenden har Amsterdams kommun lagt fram en rapport av revisionsföretaget Deloitte av den 18 januari 2007, där återbetalningen av förhandsinvesteringarna kontrolleras. I denna rapport anges att de ovan nämnda förhandsinvesteringarna på totalt […] euro helt hade betalats tillbaka, inklusive ränta, av GNA i slutet av 2006. De nederländska myndigheterna har meddelat kommissionen att den ränta (45) som tillämpades låg på […] %, vilket överensstämmer med nederländsk lagstiftning (46). Räntan uppgick till […] euro och betaldes av GNA den […].

(60)

Vidare betraktar inte de nederländska myndigheterna sina egna genomförbarhetsstudier som en del av förhandsinvesteringarna. Enligt de nederländska myndigheterna skulle alla försiktiga marknadsinvesterare göra sådana studier. De nederländska myndigheterna tillbakavisar påståendet att dessa studier skulle ha minskat eller eliminerat en del av startrisken för andra GNA-aktieägare, eftersom de övriga potentiella aktieägarna också är hänvisade till sin bedömning och själva måste uppskatta riskerna och fördelarna i samband med projektet.

(61)

På samma sätt finansierades de genomförbarhetsstudier som GNA:s övriga aktieägare, t.ex. ING RE eller Reggefiber, gjorde före sin investering i GNA, av de olika parterna utan att GNA belastades.

(62)

De nederländska myndigheterna hävdar att kommissionens inledande tvivel i fråga om ”samtidighet” och ”samma villkor” i samband med Amsterdams kommuns förhandsinvesteringar, vederbörligen undanröjts genom ovanstående förklaring samt GNA:s återbetalning av de ovan nämnda kostnaderna för förhandsinvesteringarna.

(63)

Vad gäller GNA:s affärsplan hävdar de nederländska myndigheterna att investeringar som görs av myndigheter iakttar principen om en privat investerare i en marknadsekonomi om de sker på samma villkor som gäller för privata investerare. Privata investerares deltagande bör garantera att projektet utförs på marknadsvillkor. De menar således att det inte var absolut nödvändigt för kommissionen att göra en analys av GNA:s affärsplan.

(64)

Dessutom anser de nederländska myndigheterna att alla antagandena i GNA:s affärsplan inte var optimistiska, utan snarare återhållsamma.

(65)

När det gäller affärsplanens finansiella indikatorer har kommissionen i beslutet om att inleda ett förfarande närmare bestämt jämfört de eftersträvade finansiella indikatorerna med relevanta offentliga komparativa uppgifter, nämligen den vägda genomsnittliga kapitalkostnaden (47) för liknande företag (48). Kommissionen drog preliminärt slutsatsen, att GNA:s finansiella målsättningar på det hela inte föreföll orealistiska, men var starkt beroende av utfallet för centrala framgångsfaktorer. Dessutom hävdade kommissionen att uppskattningarna av affärsplanens viktigaste framgångsfaktorer sannolikt är mycket osäkra med tanke på att Amsterdamprojektet är en novitet vad gäller den använda tekniken (fiberteknik), företagsmodellen (treskiktsmodell), de begränsade projektomfånget (varigenom bara begränsade stordriftsfördelar är möjliga) och den förväntade efterfrågan från användare efter snabba bredbandstjänster.

(66)

De nederländska myndigheterna menar att projektets internränta (49) inte bör jämföras med de vägda genomsnittliga kapitalkostnadssiffrorna för vertikalt integrerade företag, såsom kommissionen gör i sitt beslut om att inleda ett förfarande, eftersom dessa siffror återspeglar risken från alla de tre skikt som dessa nätoperatörer är verksamma på. GNA investerar däremot uteslutande i det passiva nätet, som har en förväntad ekonomisk livslängd på 30 år (eller t.o.m. längre) och som uppvisar fler likheter med infrastrukturinvesteringar där investerarna i allmänhet godtar en lägre avkastning.

(67)

Vad beträffar den planerade penetrationsgraden drog kommissionen i beslutet om att inleda ett förfarande den preliminära slutsatsen på basis av tillgängliga uppgifter att en penetrationsgrad på minst […] % enligt GNA:s ”minimiscenario” föreföll optimistiskt. Dessutom förefaller penetrationsmålet på […] % av alla hushåll efter […] månader mycket ambitiöst och denna siffra kan bara uppnås genom en storskalig ”penetrationspris”-strategi som leder till att andra företags kunder går över till GNA-nätet.

(68)

De nederländska myndigheterna hävdar att ett antal mycket framgångsrika fiberprojekt i Nederländerna redan genomförts där fibernäten kunnat nå en hög penetration. Enligt dem uppgick exempelvis fiberpenetrationen i Nuenen eller Hillegom efter ett år till mer än 80 %. Vidare menar de att den befintliga bredbandspenetrationsprocenten i detta fall inte är relevant: de tjänster som erbjuds via fibernät bör betraktas som en ny marknad i förhållande till de bredbandstjänster som för närvarande erbjuds av redan befintliga operatörer. Den befintliga bredbandspenetrationsprocenten bör således inte användas som norm. Dessutom finns det enligt myndigheterna talrika nya tjänster och tillämpningar (50) på gång för vilka det är nödvändigt med snabba symmetriska förbindelser som uteslutande kan skapas via ett FTTH-nät. Med dessa argument understryker de nederländska myndigheterna att en penetrationsgrad på ungefär […] % i […] i de delar av Amsterdam där nätet byggs ut inte bara är realistisk, utan till och med kan betraktas som en återhållsam målsättning.

(69)

Vad beträffar de grossistpriser som GNA tar ut av operatören i grossistledet påpekar kommissionen i sitt beslut om att inleda förfarandet att experterna visserligen menar att fibernät medför lägre operativa kostnader än befintliga koppar- och kabelnät, men att GNA:s grossistpriser dock är ännu mycket lägre än de priser som framträder i marknadsrapporterna.

(70)

De nederländska myndigheterna påpekar att fibernät medför lägre operativa kostnader och har en längre ekonomisk livslängd än de redan befintliga näten. Lägre grossistpriser är därigenom möjliga jämfört med vad som antyds av uppgifterna om de befintliga näten. Denna kostnadsfördel ger tillräckligt utrymme för relativt låga grossistpriser i förhållande till de priser som erbjuds på de befintliga kopparnäten.

(71)

I frågan om de uppskattade investeringskostnaderna är korrekta drog kommissionen slutsatsen i sitt beslut om att inleda ett förfarande att referenssiffror visar på att de av GNA uppskattade kapitalutgifterna per anslutning föreföll låga i jämförelse med marknadsinformation från andra källor.

(72)

Enligt de nederländska myndigheterna understöds genomförbarheten i fråga om de uppskattade investeringskostnaderna av topologin och särdragen för det geografiska område där nätet ska byggas: de berörda stadsdelarna i Amsterdam har en hög befolkningstäthet och många nya eller renoverade hyreshus, vilket minskar anläggningskostnaderna för nätet per hushåll.

(73)

Vad gäller beräkningen av nätets restvärde uppger de nederländska myndigheterna att uppskattningen i GNA:s affärsplan är realistisk eftersom fibernät kan ha en ekonomisk livslängd på 30 år eller till och med längre. Inom denna period kommer det inte att behövas några stora extra investerings- eller underhållskostnader i motsats till de befintliga koppar- och kabelnäten. Vidare hävdar myndigheterna att nätet när det väl har byggts kommer att ha ett viktigt ”strategiskt värde” tack vare sina ”drag av naturligt fiberaccessnätmonopol” som GNA i egenskap av att vara ”först på plan” kommer att dra nytta av.

(74)

De nederländska myndigheterna kommenterar vidare kommissionens preliminära slutsats att alla de antaganden som affärsplanen vilar på föreföll optimistiska och att projektets framgång äventyras, om också bara en av målsättningarna (t.ex. penetrationsgraden) inte uppnås.

(75)

Genomförbarheten hos antagandena undersöktes på uppdrag av de nederländska myndigheterna och bekräftades i en rapport från Stratix Consulting/Technische Universiteit Delft (51). I denna rapport bedöms också genomförbarheten i fråga om den planerade penetrationsgraden. På grundval av en undersökning av liknande projekt inom och utom Europa och framför allt i Nederländerna, varvid även den framtida marknadsefterfrågan efter symmetriska nät med hög bandbredd uppskattats (exempelvis fibernät), fastställs i den tidigare nämnda rapporten att de planerade GNA-penetrationssiffrorna kan betecknas som en återhållsam uppskattning. Vidare hävdas i rapporten att efterfrågan på fibernät till följd av den stigande efterfrågan på tjänster som bara kan erbjudas via fibernät, och med tanke på den öppna infrastrukturens konkurrensbefrämjande karaktär, måhända kommer att öka ännu snabbare och uppnå en högre nivå än vad som förutsågs för några år sedan.

(76)

Den främsta slutsatsen i studien, vilka delas av de nederländska myndigheterna, är att Amsterdams kommuns investering är kommersiellt hållbar och således är förenlig med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi.

V.2   Kommentarer i anslutning till de berörda parternas synpunkter

(77)

För det första upprepar de nederländska myndigheterna sin ståndpunkt att kommissionens tvivel i fråga om investeringarnas ”samtidighet” och ”samma villkor” som föranleddes av Amsterdams kommun förhandsinvesteringar, vederbörligen har undanröjts genom att de ”förskotterade” beloppen återbetalats av GNA. Vidare menar de att GNA:s affärsplan är genomförbar och realistisk och att Amsterdams kommuns investeringar i GNA-projektet därför helt iakttar principen om en privat investerare i en marknadsekonomi.

(78)

För det andra understryker de nederländska myndigheterna på nytt sin åsikt att, i överensstämmelse med fast rättspraxis (52) och kommissionens beslut (53), ett betydande deltagande från privata investerare i ett projekt på samma villkor som offentliga investerare måste betraktas som ”övertygande bevis” för att principen om en privat investerare i en marknadsekonomi iakttagits och att det således inte är fråga om statligt stöd.

(79)

De nederländska myndigheterna hävdar med hänvisning till rådets förordning (EG) nr 659/1999 (54), att om ett företags konkurrensställning inte direkt skadas av den aktuella åtgärden kan det inte anses som berörd part. Därför uppmanar de nederländska myndigheterna kommissionen att inte beakta synpunkterna från ONO, France Telecom (55) och Com Hem eftersom dessa företag inte är verksamma på bredbandsmarknaden i Nederländerna, och framför allt inte i Amsterdam.

(80)

De nederländska myndigheterna anser att de parter som lämnat synpunkter i detta ärende inte beaktat att blotta faktumet att privata intressenter medverkar i investeringarna räcker för slutsatsen att investeringen överensstämmer med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi. Vidare hävdar de att någon analys av affärsplanen, enligt domstolens relevanta rättspraxis, inte behövdes, med tanke på dessa privata investerares medverkan.

(81)

Vad beträffar UPC:s påstående att bredbandspenetrationen i de zoner som GNA ska betjäna redan uppgår till 65 % och att GNA således inte skulle kunna nå den eftersträvade penetrationsgraden, påpekar de nederländska myndigheterna att den potentiella marknaden är mycket större eftersom inte bara bredbandstjänster, utan även televisions- och telefonitjänster och även andra nya tjänster kommer att erbjudas via GNA-nätet. Vad beträffar det kundbortfall som nämns av UPC som illustration på det bristande intresset för de tjänster som kan erbjudas via GNA:s nät, hävdar de nederländska myndigheterna att dessa uppgifter inte är relevanta eftersom tjänsteleveranserna via nätet inte startade förrän i mars 2007 och några slutsatser på basis av dessa uppgifter således ännu inte kan dras (56).

(82)

Av de orsaker som redogörs i skäl 79 betvivlar de nederländska myndigheterna att de fyra andra företagen kan betraktas som berörda parter. De anför att dessa parter endast har lämnat generella synpunkter son inte är relevanta vid bedömningen av den aktuella åtgärden. De nederländska myndigheterna anser det därför inte vara nödvändigt att bemöta dessa synpunkter. De kommenterar lika litet de berörda parternas synpunkter på förenligheten hos eventuellt statligt stöd i åtgärden. Enligt myndigheterna behöver förenligheten i föreliggande fall inte undersökas eftersom åtgärden inte har något inslag av statligt stöd.

VI   BEDÖMNING MOT BAKGRUND AV REGLERNA FÖR STATLIGT STÖD

(83)

Kommissionen har undersökt om åtgärden kan betraktas som statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget där det föreskrivs att: ”stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, [är] oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.” Härav följer att en åtgärd bara kan betraktas som statligt stöd om samtliga följande villkor är uppfyllda: 1) åtgärden ska finansieras med statliga medel och kunna tillskrivas staten, 2) den ska ge företagen en ekonomisk fördel, 3) fördelen ska vara selektiv och snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen, och 4) åtgärden ska negativt påverka handeln mellan medlemsstaterna.

(84)

Vid bedömningen av åtgärden ska hänsyn tas till marknadsomständigheterna: den elektroniska kommunikationssektorn liberaliserades för några år sedan helt i Europa. Framför allt vid investeringar i bredbandsnäten i så kallade ”svarta områden” där olika bredbandstjänster erbjuds via minst två konkurrerande infrastrukturnät (t.ex. telefon- och kabeltelevisionsnäten) (57) tar i regel privata företag initiativet. Kommissionen har på detta område som policy att vara strängare i sin bedömning av projekt med offentliga medel inom geografiska områden på grund av den konkurrenshämmande effekten på privata marknadsaktörers verksamhet (58).

VI.1   Statliga medel

(85)

För det första måste det bedömas om åtgärden finansieras direkt eller indirekt med statliga medel och kan tillskrivas staten (59).

(86)

I föreliggande ärende investerar Amsterdams kommun 6 miljoner euro i partnerskapet GNA. Eftersom en kommun måste betraktas som en offentlig myndighet måste denna investering anses vara en investering med statliga medel i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget (60). De nederländska myndigheterna har inte förnekat inslaget av statliga medel.

VI.2   Fördel

VI.2.1   Principen om privata investerare i en marknadsekonomi

(87)

För att fastställa om det vid statliga finansiella investeringar i ett företag rör sig om en fördel i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget, använder sig kommissionen av principen om en privat investerare i en marknadsekonomi, i enlighet med domstolens relevanta rättspraxis. Enligt denna princip utgör en transaktion inte statligt stöd om stödåtgärden äger rum samtidigt med den privata investeringen och under omständligheter som skulle vara godtagbara för en privat investerare som agerar under normala marknadsvillkor (61).

(88)

När kapital under omständigheter som överensstämmer med normala marknadsvillkor, direkt eller indirekt, ställs till ett företags förfogande av staten, kan detta enligt fast rättspraxis inte betraktas som statligt stöd. Om kapitaltillskottet från en offentlig investerare också på lång sikt bortser från alla lönsamhetsutsikter måste detta betraktas som stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget (62).

(89)

På denna grundval måste ett kapitaltillskott med offentliga medel anses klara testet gällande en privat investerare i en marknadsekonomi och inte utgöra statligt stöd om det bland annat sker samtidigt som betydande kapitalbidrag från en privat investerare under jämförbara omständigheter (”samtidighets”-testet) (63).

(90)

I föreliggande fall skedde Amsterdams kommuns investering tillsammans med kapitaltillskotten från två privata investerare, ING RE och Reggefiber. Kommissionen ska därför först undersöka om kommunens investering klarar testet om en privat investerare i en marknadsekonomi genom att ha skett tillsammans med en omfattande privat investering. För detta använder kommissionen följande kriterier:

(91)

För det första måste det fastställas om dessa investerare är marknadsinvesterare och om de privata investerarnas investeringar har en reell ekonomisk effekt. Denna effekt måste utvärderas i absoluta termer (en betydande del av den totala investeringen) samt i förhållande till de berörda privata investerarnas finansiella styrka.

(92)

För det andra måste det undersökas om alla berörda parter har gjort investeringen samtidigt (”samtidighet”).

(93)

För det tredje måste det undersökas om investeringsvillkoren är identiska för alla aktieägare.

(94)

För det fjärde kan det i fall när staten, övriga investerare eller stödmottagaren har andra relationer vid sidan av investeringen (exempelvis i form av en bilaga innehållande en statsgaranti) finnas skäl till tvivel om huruvida likheten mellan investeringsvillkoren som sådana är att anse som tillräcklig (64).

(95)

Således ska kommissionen även undersöka GNA:s affärsplan, framför allt med tanke på påståendet från klaganden Liberty Global/UPC och andra berörda parter, om att det inte fanns någon underbyggd affärsidé innan GNA byggde nätet.

VI.2.2   Bedömning av åtgärden mot bakgrund av principen om en privat investerare i en marknadsekonomi

VI.2.2.1   Betydande deltagande av privata investerare

(96)

Såsom kommissionen medgav i sitt beslut om att inleda ett förfarande (65) kan både ING RE och Reggefiber utan tvivel betraktas som ”privata investerare” (66). Dessutom stämmer båda företagens affärsintressen överens med det av GNA genomförda projektet: ING RE investerar i fastigheter och infrastruktur och Reggefiber är involverat i ett antal projekt som rör fibernät i Nederländerna. Kommissionen påpekar vidare att de två privata investerarna kan bidra med olika typer av expertkunnande för att projektet ska lyckas.

(97)

I absoluta termer investerar företagen ett betydande belopp (vardera 3 miljoner euro) i partnerskapet GNA. En investering på 3 miljoner euro utgör visserligen i relativ mening en liten investering med tanke på både ING RE:s och Reggefibers finansiella styrka, men detta belopp har säkerligen betydelse med tanke på GNA:s totala kapitalisering och kapitaltillskotten från Amsterdams kommun.

(98)

Tillsammans äger de två privata investerarna en tredjedel av det totala aktiekapitalet. Inom ramen för det aktuella projekt utgör detta deltagande, även om det inte ger de två företagen hela bestämmanderätten över GNA, en betydande del av den totala investeringen. Därför betraktar kommissionen både ING RE och Reggefiber som de viktigaste aktieägare i GNA. Den största minoritetsaktieägaren (Amsterdams kommun) äger 33 % av GNA:s kapital. ING RE:s och Reggefibers aktievolym uppgår till hälften av den största minoritetsaktieägarens. Tillsammans har de lika stor aktieandel som kommunen. Övriga aktieägare, dvs. de fem kommunala bostadsbolagen, har var och en färre aktier än ING RE och Reggefiber. Härav följer att förhållandet inom GNA är att en enda aktieägare inte kan utöva bestämmanderätten i företaget. Dessutom kan de två privata investerarna var för sig, men i än högre grad gemensamt, ha utslagsgivande betydelse för att skapa en majoritet med bestämmanderätten inom GNA (67).

(99)

Vidare påpekar kommissionen att en tredjedel av aktierna enligt nederländsk bolagslagstiftning räcker för att skapa en blockerande minoritet vid viktiga beslut i GNA. Således kan de två privata investerarna tillsammans bilda en blockerande minoritet.

(100)

Kort sagt är både ING RE och Reggefiber marknadsinvesterare och deras investeringar har i sammanhang av GNA:s aktieägarstruktur en reell ekonomisk effekt såväl i absoluta termer som i relativ bemärkelse.

VI.2.2.2   Samtidighet

(101)

I sitt beslut om att inleda ett förfarande (68) medgav kommissionen att kommunen formellt sett gjort sin investering samtidigt med de privata investerarna i partnerskapet GNA, men förklarade sig tills vidare betvivla den faktiska samtidigheten för alla GNA-aktieägares investeringar eftersom kommunen redan hade tagit initiativ och gjort investeringar innan ett slutgiltigt avtal slutits med alla de övriga investerarna.

(102)

Kommissionen pekade på att kommunen beställde olika studier som en förberedelse för projektet 2003 och 2004. Kommunen vidtog emellertid dessutom ett antal initiativ som förefaller gå bortom dessa förberedande åtgärder. Trots att inga privata investerare hade gjort några fasta utfästelser började kommunen offentliggöra och organisera anbudsinfordringar och förde till och med förhandlingar om kontrakten för byggandet och driften av nätet. Dessutom finansierade kommunen vissa grävningsarbeten och köpte programvara för byggandet av nätet.

(103)

De nederländska myndigheterna har införskaffat närmare upplysningar (kontrollerade av Deloitte) om förhandsinvesteringarna och återbetalningen av förhandsinvesteringarna sedan det formella granskningsförfarandet hade inletts. Enligt revisorsrapporten från Deloitte uppgick den finansiering som gemensamt tillskjutits av GNA:s aktieägare till […] euro, av ett totalbelopp för förhandsinvesteringar på […] euro. Övriga […] euro finansierades inledningsvis bara av kommunen (69).

(104)

Tack vare de nya uppgifter som mottogs under den formella undersökningen kunde kommissionen fastställa följande fakta. För det första fanns en betydande del av arbetena och förhandsinvesteringarna ([…] euro) uttryckligen fastställda i de avsiktsförklaringar som GNA:s framtida aktieägare hade undertecknat och som finansierades av dessa investerare i förhållande till deras deltagande redan före bildandet av företaget, eftersom alla parter i projektet ansåg det vara nödvändigt att alla bidrog med lika mycket till GNA:s förberedelsekostnader.

(105)

För det andra var alla förhandsinvesteringarna (inklusive beloppet på […] euro som bara förfinansierades av Amsterdams kommun) upptagna i den affärsplan som investeringen byggde på. Om detta hade således alla aktieägare enats. Alla parter i projektet betraktade alltså dessa förhandsinvesteringar som positiva åtgärder som förberedde bildandet av GNA. Enligt de nederländska myndigheterna hade alla aktieägare avtalat att den initialt av kommunen finansierade delen skulle återbetalas av GNA. Med andra ord varken skadade eller påverkade kommunens agerande de övriga marknadsinvesterarna.

(106)

Med tanke på det ovan anförda anser kommissionen inte att Amsterdams kommuns begränsade förhandsinvesteringar före det formella bildandet av GNA ifrågasätter iakttagandet av principen om en privat investerare i en marknadsekonomi eftersom alla aktieägare hade enats om att dessa förhandsinvesteringar måste återbetalas till Amsterdams kommun.

VI.2.2.3   Villkor

(107)

I beslutet om att inleda förfarandet (70) hyste kommissionen inledningsvis tvivel om huruvida villkoren för investeringen var desamma för alla aktieägare. Kommissionen ställde sig framför allt frågan om de av Amsterdams kommun gjorda förhandsinvesteringarna möjligen avlägsnat eller minskat en del av den startrisk som var förenad med projektet för övriga investerande parter.

(108)

Dessa initiala betänkligheter berodde på att det inte rådde någon klarhet om kommunens alla ”förfinansierings”-aktiviteter, exempelvis vilka belopp som kommunen reellt hade utbetalat, trots att kommissionen vid flera tillfällen hade begärt en heltäckande översikt över kostnaderna för förhandsinvesteringarna (71) och de nederländska myndigheterna tillhandahållit viss information om avtalen mellan Amsterdam, GNA och dess aktieägare.

(109)

Det gick på grundval av de handlingar som de nederländska myndigheterna hade tillhandahållit fram till det att ett formellt granskningsförfarande inleddes, inte att beräkna eller kontrollera det totala beloppet för dessa förhandsinvesteringar, som kommissionen uppskattade till ungefär 1,5 miljoner euro. Vidare var kommissionen inte helt klar över hur dessa kostnader fördelade sig mellan aktieägarna och hur de togs upp i GNA:s affärsplan.

(110)

Kommissionen befarade framför allt att kommunens förhandsinvesteringar, delvis gjorda utan uttryckligt tillstånd från vissa andra investerare, kunde ha minskat investeringsrisken för övriga investerare i GNA och eventuellt ha påverkat deras investeringsvillighet i positiv riktning. De upplysningar som tillhandahållits av de nederländska myndigheterna efter inledandet av ett formellt granskningsförfarande har undanröjt dessa inledande betänkligheter.

(111)

För det första, enligt vad som framgår genom de av de nederländska myndigheterna tillhandahållna upplysningarna om återbetalningen av kostnaderna för förhandsinvesteringarna liksom av revisorsrapporten, uppgick de totala förhandsinvesteringarna till […] euro och kan delats upp i två delar: ett belopp på […] euro som pari passu skulle finansieras av alla GNA:s framtida aktieägare i enlighet med vad som fastställts i avsiktsförklaringarna, och ett belopp på […] euro som i första rummet uteslutande skulle finansieras av Amsterdams kommun. Alla dessa kostnader lades vederbörligen på GNA, inklusive ränta (72), och några extra projektkostnader verkar inte ha lämnats oupptagna.

(112)

För det andra fanns även alla kostnader i samband med förhandsinvesteringarna från början medtagna i GNA:s affärsplan, och inga nya kostnader förefaller således ha dykt upp efter undertecknandet av GNA-avtalet varigenom villkoren för de övriga aktieägarna skulle ha ändrats. Detta överensstämmer med tillkännagivandet att alla aktieägare hade enats om att de av Amsterdams kommun finansierade förhandsinvesteringarna måste gottgöras.

(113)

För det tredje kunde dessa initiativ och investeringar, även om Amsterdams kommun tog initiativet och stod för en del av projektkostnaderna, inte minska risken i samband med projektet för de övriga aktieägarna. Sina ursprungliga betänkligheter i beslutet om att inleda ett förfarande till trots drar kommissionen slutsatsen att de inledningsvis av kommunen finansierade investeringarna i begränsade förberedande anläggningsarbeten och i inköp av programvara, med tanke på deras karaktär och ringa finansiella betydelse, inte kunde ändra projektets riskprofil. Detsamma gäller för de förhandsinvesteringar vilkas kostnader skulle bäras av alla framtida aktieägare, i enlighet med vad som avtalades vid undertecknandet av de avsiktsförklaringarna. En analys av affärsplanen visar tydligt att affärsriskerna med investeringen i GNA är kopplade till om projektet lyckas under kommande år, framför allt i marknadsutvecklingshänseende, och inte med de första åtgärderna i samband med förberedelserna för projektet.

(114)

För det fjärde instämmer kommissionen inte i UPC:s argument om att de av kommunen gjorda genomförbarhetsstudierna hade minskat något av risken för GNA:s övriga aktieägare, eftersom de eventuellt först därefter beslutat sig för att investera i GNA. Kommissionen påpekar att en försiktig marknadsinvesterare normalt själv i en genomförbarhetsstudie skulle bedöma strategin och avkastningsutsikterna i ett investeringsprojekt (73) utan att detta skulle ses som ett sätt att minska de med projektet förbundna riskerna för övriga investerare. Om projektet skulle misslyckas måste under alla omständigheter alla investerare gemensamt bära förlusterna som uppstår på grund av dåliga affärsresultat eller, i värsta fall, genom GNA:s konkurs.

(115)

På grundval av det ovan anförda drar kommissionen slutsatsen att alla GNA:s aktieägare har gjort sina investeringar på samma villkor.

VI.2.2.4   Andra relationer

(116)

UPC har hävdat att ING RE eventuellt beslutat att investera i GNA-projektet, inte av ekonomiska skäl, utan snarare som en del av sin marknadsföringsstrategi för att underhålla goda relationer med Amsterdams kommun, som enligt UPC är en viktig affärspartner för ING RE.

(117)

En granskning måste ske om andra relationer existerade, bortsett från samarbets- och investeringsavtalet, som är relevanta för bedömningen av om investeringen överensstämmer med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi. I beslutet om att inleda ett förfarande (74) hänvisas till det faktum att de nederländska myndigheterna hade lämnat ett tillkännagivande där de meddelar att det inte finns några andra reaktioner mellan parterna, dvs. vid sidan av det anmälda avtalet, som är relevanta för bedömningen av om investeringen överensstämmer med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi.

(118)

Kommissionens egen undersökning och den av berörda parter inlämnade informationen innehåller inte någonting som antyder att tillkännagivandet från de nederländska myndigheterna inte skulle vara korrekt.

(119)

Således drar kommissionen slutsatsen att den investering som gjorts av Amsterdams kommun skett samtidigt och på jämförbara villkor med de betydande kapitalbidragen från de privata investerarna.

(120)

Amsterdams kommuns investering överensstämmer således med principen om marknadsinvesteraren och utgör inte statligt stöd.

VI.2.2.5   Bedömning av affärsplanen

(121)

Kommissionen har dessutom gjort en bedömning av GNA:s affärsplan, framför allt mot bakgrund av de tvivel som uttryckets i beslutet om att inleda ett förfarande samt påståendena från de berörda företagen Liberty Global/UPC, ONO, FT, Com Hem och en anonym part (75).

(122)

I beslutet om att inleda ett förfarande (76) intog kommissionen efter en första analys av GNA:s affärsplan och UPC:s kritiska synpunkter i detta avseende, ståndpunkten att inte bara de planerade resultatindikatorerna, utan alla antaganden som affärsplanen byggde på, föreföll optimistiska. Dessutom ansåg kommissionen att det skulle medföra stora konsekvenser för projektets framgång om målsättningarna (t.ex. penetrationsgraden) inte uppnås, och än mer om en av de bakomliggande hypoteserna skulle avvika från de planerade nivåerna.

(123)

Kommissionen mottog synpunkter på analysen av affärsplanen i beslutet om att inleda ett förfarande både från de nederländska myndigheterna och UPC, varför en grundlig undersökning kunde göras.

(124)

Kommissionen framhåller att GNA:s affärsplan avser ett nybildat företag utan något förflutet, som är verksamt i ett nytt, innovativt företagssegment, nämligen utbjudande av FTTH-teknik på grundval av en ”treskiktsmodell”, där den passiva och den aktiva infrastrukturen drivs och administreras separat, med öppen och icke diskriminerande tillgång för alla operatörer i detaljistledet, i enlighet med vad som beskrivs i skälen 21–30. I dylika fall bygger bedömningen av en affärsplan av ett nybildat företag av nödvändigtvis och oundvikligen på marknadsprognoser och hypoteser beträffande den förmodade utvecklingen av efterfrågan på och utbudet av FTTH-tjänster.

(125)

Kommissionen påpekar att den metod som använts för affärsplanen av PricewaterhouseCoopers (77), ett oberoende revisionsföretag, är kontrollerad och godkänd. Efter en första analys av den första versionen av GNA:s affärsplan har PricewaterhouseCoopers föreslagit några förändringar för att ta bort vissa inkonsekvenser. Dessa förslag beaktas i GNA:s modifierade affärsplan. Efter dessa modifikationer förklarade PricewaterhouseCoopers att modellen inte innehöll några integritetsproblem i tekniskt eller ekonomiskt hänseende och därefter inlämnades affärsplanen till kommissionen.

(126)

Efter kommissionens beslut om att inleda ett förfarande lade de nederländska myndigheterna fram en rapport, utarbetad av Stratix Consulting/Technische Universiteit Delft (78), som undersöker och bekräftar genomförbarheten hos GNA:s affärsplan, med särskild fokus på de antaganden som kommissionen hade betraktat som ”optimistiska” i sitt beslut om att inleda ett förfarande. Slutsatsen i rapporten är att affärsplanen var realistisk och att de bakomliggande antagandena på korrekt sätt byggde på den rådande marknadsutvecklingen och måste betraktas som ”återhållsamma” uppskattningar.

(127)

GNA har använt sig av tre viktiga resultatindikatorer för att mäta projektets framgång, nämligen framtida kassaflöde, avkastning på eget kapital samt internräntan.

(128)

Kommissionen anser att internräntan är den mest lämpade parametern för en analys av affärsplanen. Internräntan används för att fatta beslut om långsiktiga investeringar och för att jämföra olika investeringsprojekt med varandra. Internräntan för GNA:s affärsplan ligger på […] %.

(129)

Eftersom det gäller ett nytt projekt och marknaderna för bredbandstelekommunikation är mycket dynamiska är det vanskligt att göra någon jämförande analys. De offentliga siffrorna avseende internräntan från jämförbara projekt är begränsade, inte minst eftersom de betraktas som affärshemligheter och således sällan offentliggörs. De mest relevanta offentliga jämförande uppgifterna är de som rör den vägda genomsnittliga kapitalkostnaden för andra företag inom samma bransch. Uppgifter beträffande den vägda genomsnittliga kapitalkostnaden kan vara ett användbart kriterium eftersom ett projekt anses vara värt att genomföras om internräntan är högre än den vägda genomsnittliga kapitalkostnaden. På grundval av de uppgifter som kommissionen har till sitt förfogande, varierar branschsiffrorna mellan 8,1 % och 10,6 % (79). Internräntan verkar således ligga inom en godtagbar marginal.

(130)

I sina synpunkter hävdade UPC att den planerade internräntan för GNA, som i grund och botten är ett nystartat företag, till följd av projektets nyhet och stora risk måste vara högre än siffrorna för den vägda genomsnittliga kapitalkostnaden för ett etablerat företag som har en betydande kundbas och genererar kassaflöde, som exempelvis KPN eller UPC.

(131)

De nederländska myndigheterna ifrågasätter kommissionens bedömning gällande de kriterier som använts för utvärderingen av internräntan i beslutet om att inleda ett förfarande. De anser att siffrorna för den vägda genomsnittliga kapitalkostnaden syftar på vertikalt integrerade företag, medan GNA bara investerar i ett passivt nät, en investering som mer liknar en infrastrukturinvestering, för vilka investerarna i regel accepterar en lägre avkastning.

(132)

Kommissionen finner att den planerade internräntan i affärsplanen verkar stämma överens med marknadsförväntningarna för företag inom telekommunikationssektorn. Dessutom medger kommissionen att det berörda investeringsprojektet skiljer sig från ett projekt i ett vertikalt integrerat företag och har drag av en infrastrukturinvestering, för vilken det krävs lägre internränta.

(133)

Kommissionen har också undersökt de alternativa finansiella indikatorer som används i affärsplanen, exempelvis det positiva framtida kassaflödet och avkastningen på eget kapital. På grund av bristen på offentliggjord information (80) kunde kommissionen inte åstadkomma någon grundlig jämförande studie av dessa indikatorer och har därför bedömt dem på grundval av hur adekvata de är samt på den interna konsistensen med affärsplanen. På grundval av denna analys drar kommissionen slutsatsen att de siffror som ingår i affärsplanen är godtagbara för en privat investerare i en marknadsekonomi.

(134)

En av de viktigaste aspekterna av affärsplanen är den planerade penetrationsgraden. Eftersom GNA:s inkomster i hög grad kommer att bero på den uppnådda penetrationsgraden, dvs. procentandelen anslutna hushåll, är den planerade penetrationsgradens genomförbarhet av avgörande betydelse för hur väl GNA:s verksamhet kommer att lyckas.

(135)

GNA vill inom […] månader uppnå en penetrationsgrad på […] % av alla hushåll (enligt förväntningarna kommer penetrationen att vara mättad ungefär på denna nivå). Dessutom måste […] (81).

(136)

UPC förklarade sig i sin inlaga starkt betvivla om projektet kan skaffa sig någon betydande marknadsandel, exempelvis en planerad penetrationsgrad på 40 % som uppges i en investeringsrapport (82). På grundval av RBB-rapporten och uppgifter rörande de totala kundbortfallssiffrorna i områden där GNA redan erbjuder ”triple play”-tjänster, hävdar UPC att den nuvarande totala bredbandspenetrationen i de zoner som GNA avser att betjäna, redan har nått upp till 65 %. Enligt UPC understöds synpunkten att de operatörer i detaljistledet som via BBned använder sig av GNA-nätet inte kommer att kunna attrahera tillräckligt med kunder särskilt av den tämligen starka konkurrensen i området och de begränsade nya erbjudanden som finns tillgängliga på GNA:s fibernät.

(137)

UPC understryker vidare att företaget inte alls inser vari konkurrensfördelen för det nya fibernätet består jämfört med de nuvarande bredbandsoperatörernas befintliga tjänsteutbud bortsett från byggandet av symmetrisk bandbredd till detaljistkunder, en tjänst som det dock inte finns någon efterfrågan på. Dessutom förklarar UPC att det nya nätets mest avancerade bredbandsprodukt i termer av tillgänglig bandbredd (83) hittills inte varit någon framgång och att kunderna, varje gång mer avancerade produkter erbjuds på marknaden, är benägna att välja billigare och mindre sofistikerade produkter.

(138)

De nederländska myndigheterna hävdar däremot, att nya tjänster kan erbjudas via den symmetriska fiberbredbandsanslutning, t.ex. fildelning och andra ”peer-to-peer”-tillämpningar, HDTV och digital TV, som hör till en annan marknad än de nuvarande tjänsterna som erbjuds via asymmetriska anslutningar. Vidare understryker de nederländska myndigheterna, på grundval av en studie av Stratix Consulting och Technische Universiteit Delft, att olika framgångsrika förebilder, inte bara i Nederländerna, utan också i Förenta staterna och Japan, tyder på att den planerade penetrationsgraden är realistisk.

(139)

Kommissionen har studerat argumenten från de olika parterna. Kommissionen påpekar att GNA för att bestämma kurvan för penetrationsgraden, […]. I denna modell som används för att uppskatta den framtida penetrationsgraden finns alla hypoteser som krävs, exempelvis abonnenttillströmning, hastigheten på abonnenttillströmning och kundbortfall, liksom antagandena som UPC anser vara viktiga för bedömningen av affärsplanens genomförbarhet. Affärsplanen innefattar således de relevanta faktorer som behövs för att uppskatta penetrationsgraden.

(140)

När det gäller huruvida efterfrågan eller penetrationsgraden i affärsplanen går att genomföra påpekar kommissionen att detta till stor del kommer att bero på utvecklingen av marknaden, hur snabbt nya applikationer och ny teknik, som behöver snabba symmetriska fiberbredbandsanslutningar, kommer att börja användas av tjänsteleverantörerna samt kundernas reaktioner på dessa nya möjligheter. Dessa faktorer kan för ögonblicket ännu inte bedömas så väl, vilket ju framgår av de divergerande ståndpunkter som intas av UPC, som är mer skeptiskt vad beträffar marknadsutsikterna, och Reggefiber, ING RE och de Technische Universiteit Delft, som har ställt sig bakom uppskattningarna i affärsplanen å ena sidan som investerare och å andra sidan som oberoende konsulter.

(141)

Kommissionen noterar i fråga om de kundbortfallssiffror som UPC inlämnat för att visa att projektet inte kan uppnå någon betydande penetrationsgrad, att de inlämnade siffrorna avser perioden från 1 januari 2006 till 1 juni 2007, trots att de operatörer i detaljistledet som använder sig av GNA:s nät började leverera sina tjänster till kunder i begränsade delar av Amsterdam först i mars 2007. Med tanke på den mycket korta tid som förflutit sedan tjänsterna började erbjudas via GNA-nätet är kommissionen inte övertygad om att dessa kundbortfallssiffror redan nu kan ge någon användbar information.

(142)

Vad beträffar UPC:s argument att exemplen på framgångsrik utbyggnad av fibernät på mindre nederländska orter, som t.ex. Hillegom och Nuenen (84), inte bör tas i beaktande eftersom dessa orter i fråga om storlek, konkurrenssituation och understöd inte kan jämföras med Amsterdamprojektet, anser kommissionen att dessa projekt, även om det helt klart finns skillnader, dock ger nyttig information för den jämförande analysen i egenskap av exempel på nederländska fiberprojekt.

(143)

En branschanalys (85) utvisar att i genomsnitt cirka 20–25 % av befolkningen är beredd att gå över till ett nytt nät. […].

(144)

Med tanke på den nuvarande utvecklingen verkar dessutom efterfrågan på tjänster som levereras via fibernät med hög bandbredd öka snabbare än vad marknadsexperterna förväntade för några år sedan. De befintliga planerna att bygga fibernät, framför allt i Nederländerna och andra europeiska länder (86) visar på att investeringar i fiberaccessnäten är attraktiva. Därför är det inte orealistiskt att uppnå en penetrationsgrad på […] % av alla hushåll på […] månader.

(145)

Kommissionen drar således slutsatsen att en privat investerare i en marknadsekonomi skulle kunna investera i projektet på basis av de enligt affärsplanen förväntade penetrationsnivåerna, precis som Reggefiber och ING RE har gjort.

(146)

Grossistpriserna per anslutning som BBned måste betala till GNA för driften av det passiva nätet […].

(147)

Enligt UPC beräkningar måste GNA minst ta ut 20 till 22 euro per månad för en anslutning i grossistledet med ”triple play”-tjänster på sitt nät. På denna prisnivå skulle priserna för de slutliga detaljisttjänsterna av nöden vara högre än de nuvarande erbjudandena från befintliga operatörer, vilket enligt UPC väcker tvivel angående huruvida den planerade penetrationsgraden är möjlig att uppnå.

(148)

För att underbygga sina argumenten lade UPC fram beräkningar av (87) grossistpriserna på basis av priserna på detaljisttjänster som erbjuds av tjänsteleverantörerna (88) på GNA-nätet. UPC menar att det med nuvarande detaljistpriser är osannolikt att de tre skikten (det passiva, aktiva och detaljistskiktet) alla samtidigt kommer att vara vinstgivande.

(149)

Mot detta invänder de nederländska myndigheterna att andra kostnadsberäkningar är nödvändiga för den nya fibertekniken än vid traditionella koppar- eller kabelledningar. Ett fibernät medför exempelvis mycket lägre operativa kostnader (underhåll och administration) och har dessutom en längre ekonomisk livslängd, dvs. en längre avskrivningsperiod (till 30 år).

(150)

UPC hävdade vidare att de tre skikten (89) inte alla samtidigt kan vara vinstgivande. Kommissionen påpekar att den bedömt de grossistpriser som tagits ut för tillgång till det passiva skiktet, eftersom det är detta skikt som finns med i den undersökta affärsplanen och delvis bekostats med offentliga medel. Kommissionen kom till slutsatsen att dessa grossistpriser inte är orealistiska (90). Chanserna att överleva för de två andra skikten, som drivs av privata operatörer, påverkas i viss mån av de grossistpriser som tas ut för användningen av det passiva skiktet. Med tanke på att driften av det andra skiktet tilldelats BBned efter offentlig anbudsinfordran, att öppen och icke diskriminerande tillgång erbjuds alla operatörer i detaljistskiktet samt vidare med hänsyn till GNA:s grossistpriser är det enligt kommissionen osannolikt att de två övriga skikten inte skulle drivas med vinst.

(151)

Vad gäller de priser som GNA tar ut för att ge grossisttillgång finns indikationer på att fibernät möjligen medför lägre operativa kostnader än befintliga telekommunikations- och kabelnät. Kommissionen drar på basis av dessa överväganden och med hänsyn till referenssiffrorna och resultaten i rapporten från Stratix Consulting/Technische Universiteit Delft, slutsatsen att grossistpriserna i affärsplanen inte är orealistiska i förhållande till priserna på liknande tjänster som erbjuds av andra operatörer.

(152)

Kommissionen har dessutom utvärderat de planerade investeringskostnaderna. GNA räknar med […]. Detta medför en total kostnad för det passiva skiktet på […] euro per hushåll. De referenssiffror som kommissionen har samlat in för den sammantagna infrastrukturen (det aktiva och passiva skiktet tillsammans) varierar mellan 1 000 euro och 2 000 euro (91), medan relationen mellan investeringsbehoven för en passiv och en aktiv anslutning grovt räknat är två till en.

(153)

UPC ställer sig bakom kommissionens preliminära åsikt i beslutet om att inleda ett förfarande att affärsplanens överlevnadschanser i hög grad beror på investeringskostnaderna, och företaget framhåller att de beräknade kostnaderna utgörs av mycket låga uppskattningar. Mot detta invänder de nederländska myndigheterna att investeringskostnaderna är en följd av topologin i de berörda områdena, den höga befolkningstätheten och de många hyreshusen, varigenom anläggningskostnaderna per hushåll blir lägre. Dessutom understryker myndigheterna att GNA redan […] 2006 slöt ett kontrakt med teknikföretagen Van den Berg/BAM och Draka Comteq (92) på särskilda villkor, vilket skulle garantera att byggkostnaderna håller sig inom de marginaler som fastställts i affärsplanen.

(154)

Om hänsyn också tas till topografin i de berörda områdena (tätt befolkat område med plan terräng), det faktum att de kontrakterade anläggningsföretagen har gått med på att utföra arbetet till ett pris som överensstämmer med affärsplanen, och de tillgängliga referenssiffrorna, finner kommissionen att de uppskattade investeringssiffrorna verkar vara realistiska. Kommissionen noterar vidare att GNA har gjort sin beräkning med en viss marginal för det fall investeringskostnaderna skulle överskridas, något som stämmer överens med en försiktig marknadsinvesterares agerande och som än mer påvisar att uppskattningarna av investeringskostnaderna är tillförlitliga.

(155)

Det passiva nätets uppskattade restvärde är enligt GNA:s affärsplan av avgörande betydelse för uppnåendet av de finansiella målsättningarna och för att förse investerarna med en realsäkerhet. GNA bygger sin beräkning av nätets restvärde på flera uppgifter. Det uppskattade värdet på nätet i […] uppgår till […] euro. I GNA:s affärsplan sammanhänger värdet uteslutande med den uppnådda penetrationsgraden. Kommissionen har också gjort en bedömning av restvärdet på GNA:s nät på grundval av en alternativ multipel metod, och erhöll då ett värde på […] euro vid en penetrationsgrad på […] %, vilket är jämförbart med GNA:s uppskattning.

(156)

Enligt UPC är de referenssiffror som kommissionen använt i beslutet om att inleda ett förfarande (93) för att bestämma nätets restvärde alltför optimistiska, eftersom de avser ett etablerat företag med återkommande inkomster och kunder. UPC hävdar vidare att en uppskattning på maximalt 20 år förefaller skälig i fråga om nätets förväntade ekonomiska livslängd, i stället för […] som är utgångspunkten i GNA:s affärsplan. UPC rekommenderar vidare att nätets restvärde ska kontrolleras med hjälp av en utvärdering som bygger på kassaflödet.

(157)

De nederländska myndigheterna hävdar att beräkningen av nätets restvärde enligt affärsplanen är realistisk och bygger på en korrekt metod. Dessutom förklarar de att fibernätens ekonomiska livslängd kan uppgå till […] eller till och med längre. Vidare hävdar de att nätet när det väl är byggt kommer att ha restvärde på grund av fördelen av att ha varit ”först på plan” och eftersom byggandet av ett andra liknande nät möjligen inte är ekonomiskt lönsamt till följd av att fiberaccessnäten har drag av ett naturligt monopol. Dessa sistnämnda faktorer påvisar enligt myndigheterna än mer att nätet när det väl är byggt kommer att få ett betydande värde, även om målsättningarna i affärsplanen inte helt skulle uppnås.

(158)

Eftersom bara begränsade relevanta marknadsuppgifter fanns tillgängliga för denna parameter gjorde kommissionen en analys av nätets restvärde med hjälp av olika alternativa metoder, exempelvis en bedömning på grundval av det förväntade kassaflödet (94). Dessutom understöder ett antal branschrapporter (95) de nederländska myndigheternas ståndpunkt att den ekonomiska livslängden för fibernät kan uppgå till […]. På grundval av de tillgängliga uppgifterna skiljer sig restvärdet inte signifikant från det intervall som referensuppgifterna ger. Vidare uppmärksammar kommissionen att nätet som materiella anläggningstillgångar sannolikt kommer att ha ett betydande värde för GNA:s aktieägare, […] (96).

(159)

I sitt beslut om att inleda ett förfarande anförde kommissionen också ett antal preliminära metodologiska invändningar mot GNA:s affärsplan. Affärsplanen beaktar exempelvis inte bolagsskatten. De nederländska myndigheterna hävdar att GNA:s aktieägare som rättslig form har valt ”gesloten commanditaire vennootschap” som inte är skyldig att betala vinstskatt. GNA:s resultat kommer således att konsolideras direkt genom sina aktieägare och projektet bedöms på basis av ”resultat före skatt”.

(160)

Efter att ingående ha granskat åtgärden under den formella undersökningen har kommissionen fastställt att det som ger upphov till metodologiska invändningar är av liten betydelse, att det sammanhänger med GNA:s metodval och att det inte ifrågasätter överlevnadschanserna för den generella affärsplanen. Vidare påpekar kommissionen att såväl de privata investerarna som PriceWaterhouseCoopers som har kontrollerat affärsplanen, har instämt med de metodval som planen bygger på (97).

(161)

Kommissionen påpekar att de nederländska myndigheterna även har presenterat ett antal känslighetsanalyser och affärsscenarier (98) för att ytterligare understryka stadigheten i GNA:s affärsplan. Av denna information framgår på nytt att GNA:s affärsplan beaktar alla risker och chanser som projektet medför.

(162)

UPC kritiserade vidare i sin inlaga vissa antaganden i GNA:s affärsplan som inte nämns explicit i den bedömning av affärsplanen som ges i skälen 121 och följande. Företaget drar slutsatsen att planen inte är kommersiellt hållbar. Kommissionen skulle vilja upprepa att varken UPC eller RBB, den konsultfirma som har utarbetat olika rapporter för UPC inom ramen för undersökningen av detta ärende, hade tillgång till GNA:s faktiska affärsplan. Deras analyser var således baserade på offentlig information, framför allt på en analytikerrapport om genomförbarheten av ett projekt gällande ett fiberaccessnät i Amsterdam (99).

(163)

Kommissionen påpekar att de viktiga avgörande faktorer i affärsplanen som UPC uppmärksammar antingen redan har tagits upp av kommissionen i sin bedömning av GNA:s affärsplan, t.ex. penetrationsgrad, abonnenttillströmning, kundbortfall, grossistinkomster, investeringskostnader, nätets förväntade livslängd och beräkningen av ”restvärdet” eller så är de av ringa betydelse för denna bedömning, t.ex. den i planen valda metoden (100).

(164)

UPC underströk vidare att kommissionen inte bara borde beakta de separata antagandena, utan också relationen mellan dem. UPC hävdar exempelvis att kombinationen hög penetration och höga priser anses vara omöjlig. Kommissionen har utvärderat metoden och de siffror som affärsplanen bygger på, och har kommit till slutsatsen att den kan anses godtagbar för en privat investerare som agerar under normala villkor i en marknadsekonomi.

(165)

UPC hävdar vidare att kommissionen vid sina beräkningar gällande affärsplanen inte har beaktat det faktum att GNA kommer att erbjuda rabatter till användarna av nätet de första åren, eftersom dessa uppgifter först offentliggjorts i kommissionens beslut om att inleda ett förfarande. UPC menar att detta GNA:s bidrag till marknadsföringskostnaderna för hela projektet ytterligare minskar den finansiella avkastningen från projektet för investerarna och än mer bevisar att GNA:s affärsplan inte håller. Kommissionen påpekar att det är i överensstämmelse med normal marknadspraxis att nya tjänster i början erbjuds med rabatt för att bygga upp en viss kundbas. Vidare beaktades den finansiella effekten av denna rabatt helt i den av kommissionen analyserade affärsplanen.

(166)

Vad beträffar Arcadis-modellen (101), som av UPC anges som en möjlig modell för GNA:s affärsplan, påpekar kommissionen att denna modell inte ingick i det material som de nederländska myndigheterna lämnade in, och att myndigheterna har förklarat att något samband inte finns mellan det granskade projektet och Arcadis-modellen.

(167)

Kommissionen förfogar vidare inte över några indikationer på att det lån på […] euro som gavs av […], inte kom till stånd på marknadsvillkor. Den av […] (102) beräknade räntan och tillgångens potentiella säkerhetsvärde utgör tillräckliga belägg för att lånet gjordes upp på marknadsmässiga villkor.

(168)

Efter den formella undersökningen och efter bedömning av de ytterligare upplysningar som kommissionen mottagit blir slutsatsen att GNA:s affärsplan överensstämmer med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi.

(169)

Den viktigaste prognos som affärsplanen utgår ifrån är att utvecklingen av telekommunikations- och mediemarknaden i Nederländerna kommer att skapa en betydande efterfrågan på snabba bredbandstjänster, som till stor del kommer att tillgodoses genom FTTH-näten. På denna prognos, som understöds av rapporten från Stratix Consulting/Technische Universiteit Delft, bygger antagandena i fråga om priserna och GNA-nätets penetrationsgrad. Tillsammans med andra antaganden, exempelvis investeringskostnaderna, leder dessa faktorer till slutsatsen att projektet kommer att kunna gottgöra investerarna i tillräcklig grad.

(170)

Kommissionen har bedömt planen och dess antaganden genom att jämföra den med liknande projekt, samt genom att verifiera den interna konsistensen och genomförbarheten för antagandena. Slutsatsen av denna utvärdering är att affärsplanen är metodologiskt korrekt och tar hänsyn till alla relevanta faktorer som kan ha inflytande på om projektet lyckas.

(171)

Kommissionen finner vidare att GNA:s affärsplan inte innehåller några tydligt inkorrekta antaganden. De hypoteser som planen utgår ifrån är realistiska om de ses mot bakgrund av den viktigaste prognosen beträffande utvecklingen av telekommunikations- och mediemarknaden. Den förefaller också realistisk vid jämförelser med liknande projekt. De invändningar som kan resas mot vissa antaganden i affärsplanen av principiella skäl eller på grundval av en annan prognos gällande den framtida utvecklingen av de relevanta marknaderna, är inte så stora att de undergräver planens generella trovärdighet. Dylika meningsskiljaktigheter hör till den vida bedömningsmarginal som företagare använder sig av i sina investeringsbeslut.

(172)

Noteras bör att två privata investerare som också är specialiserade på investeringar i kommunikationsinfrastruktur, ING RE och Reggefiber, tagit en betydande andel i projektet på grundval av affärsplanen. […] (103). Bortsett från den finansiella avkastningen är det mycket möjligt att projektets strategiska värde (som ett ganska småskaligt ”provprojekt” för att testa FTTH-teknikens potential i tätt befolkade områden och den bakomliggande nya affärsmodellen (104) har bidragit till såväl de offentliga som de privata investerarnas beslut att godta en relativt stor risk (105).

(173)

På grundval av dessa skäl drar kommissionen slutsatsen att en privat investerare som agerar under normala förutsättningar i en marknadsekonomi skulle kunna investera i GNA på basis av affärsplanen. Detta bekräftas genom närvaron av två privata marknadsparter som investerar i GNA.

(174)

I fråga om synpunkterna från UPC, ONO, FT, Com Hem och den anonyma berörda parten med uppmaning till kommissionen om att strikt tillämpa principen om en privat investerare i en marknadsekonomi i föreliggande ärende med tanke på projektets föregivna ”prejudicerande karaktär” med tanke på andra bredbandsinvesteringar i Europa, vill kommissionen understryka att prövningen mot principen om en privat investerare i en marknadsekonomi alltid måste göras från fall till på grundval av befintlig rättspraxis och kommissionens egen beslutspraxis på området.

(175)

Sammanfattningsvis drar kommissionen således slutsatsen att Amsterdams kommuns investeringar inte utgör statligt stöd eftersom de skett samtidigt med ett betydande kapitalbidrag från en privat investerare på jämförbara villkor. Dessutom har det även framgått av undersökningen av affärsplanen att investeringarna skett i överensstämmelse med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi.

VII   SLUTSATS

(176)

Efter inledandet av ett formellt granskningsförfarande har de nederländska myndigheterna på ett tillfredsställande sätt undanröjt de betänkligheter som kommissionen uttryckte i sitt beslut om att inleda ett förfarande. Framför allt har det slagits fast att alla Amsterdams kommuns förhandsinvesteringar återbetalats av GNA. Kommissionen har fastställt att Amsterdams kommun investerat i GNA på samma villkor som de privata parter som ingår i projektet, vars deltagande i projektet sker på basis av GNA:s affärsplan.

(177)

Kommissionen drar således slutsatsen att Amsterdams kommuns investeringar i GNA inte utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget, eftersom de skett i överensstämmelse med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den till kommissionen den 17 maj 2005 anmälda investering som Amsterdams kommun gjort i Glasvezelnet Amsterdam C.V. för byggandet av ett fiberaccessnät i Amsterdam utgör inte ett stöd som omfattas av artikel 87.1 i EG-fördraget.

Åtgärden får således genomföras.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till Konungariket Nederländerna.

Utfärdat i Bryssel den 11 december 2007.

På kommissionens vägnar

Neelie KROES

Ledamot av kommissionen


(1)  EUT C 134, 16.6.2007, s. 9: Statligt stöd C 53/06 (ex N 262/05) – Citynet Amsterdam: Amsterdams kommuns investering i ett fiber fram till bostaden-nät – Uppmaning enligt artikel 88.2 i EG-fördraget att inkomma med synpunkter.

(2)  VECAI sände ytterligare upplysningar genom e-postmeddelanden som registrerades den 27 december 2005 samt den 11 januari 2006 och den 31 januari 2006.

(3)  UPC Nederland BV är ett dotterföretag till Liberty Global Inc. UPC Nederland BV är verksam i Nederländerna under namnet UPC. Liberty Global Inc. (nedan kallat Liberty Global) är en internationell kabeloperatör som erbjuder tjänster i form av video, telefon och Internettillgång. Företaget driver bredbandsnät i olika länder.

(4)  Denna information tillhandahölls av UPC genom en skrivelse av den 12 maj 2006, registrerad den 15 maj 2006.

(5)  Den 19 och 31 maj och den 1, 7 och 13 juni 2006.

(6)  Den 18, 25 och 29 augusti 2006.

(7)  Enligt offentlig information, exempelvis artiklar i tidningarna Het Parool (7.10.2006) och Trouw (13.10.2006).

(8)  Detta e-postmeddelande registrerades den 22 september 2006.

(9)  Appellationsdomstolens protokoll av den 21 november 2006, nr 200601252.

(10)  Appellationsdomstolens domslut av den 18 januari 2007 i mål 1252/06 KG.

(11)  Data rooms brukar man exempelvis använda i den noggranna granskningen (due diligence) under undersökningen i samband med koncentrations- och förvärvstransaktioner och ger de potentiella anbudsgivarna tillgång till konfidentiell affärsinformation.

(12)  Se fotnot 1.

(13)  Genom en skrivelse av den 17 juli 2007, som registrerades samma datum.

(14)  Genom en skrivelse av 16 juli 2007, som registrerades samma datum.

(15)  Genom en skrivelse av den 17 juli 2007, som registrerades samma datum.

(16)  Genom en skrivelse av den 17 juli 2007, som registrerades samma datum.

(17)  Genom en skrivelse av den 17 juli 2007, registrerad samma datum. Den icke konfidentiella versionen mottogs den 27 juli 2007.

(18)  Byggandet av fiberaccessnät betraktas som nästa stora steg inom den elektroniska kommunikationssektorn. I jämförelse med befintliga kopparnät (som t.ex. ADSL eller kabel) erbjuder de nya fibernäten mycket högre hastigheter och symmetriska tjänster. Förväntningen är att de kommer att leda till talrika nya innovativa tjänster och applikationer på basis av IP-teknik (IPTV, beställvideo, distansvård osv.).

(19)  Byggkontraktet har tilldelats Van den Berg Infrastructuren (BAM)/Draka Comteq Telecom. Van den Berg är ett dotterföretag till BAM, ett stort byggföretag, och Draka Comteq är kabeltillverkare. BBned har valts ut för att sköta driften av nätet (anbudsförfarande 2005/S 79-076325).

(20)  ING RE är ett dotterföretag till ING, som i sin tur är ett konglomerat på området finansiella tjänster (bank- och försäkringsverksamhet).

(21)  Reggefiber deltar i olika fibernätprojekt i Nederländerna och är lierad med byggkoncernen Volker Wessels.

(22)  Finansieringen av kommunala bostadsbolag i Nederländerna är för närvarande föremål för kommissionens förfarande gällande befintligt stöd (ärende E-2/2005 Beestaande woonwet en financieringsmethoden voor woningbouwcorporaties). I en skrivelse av den 20 december 2005 till kommissionen begärde VECAI att kommissionen skulle undersöka de kommunala bostadsbolagens rättliga ställning mot bakgrund av reglerna för statligt stöd. Genom en skrivelse av den 3 februari 2006 besvarade kommissionen denna skrivelse och klargjorde att generaldirektoratet för konkurrens behandlade detta ärende inom ramen för ovan nämnda ännu pågående förfarande.

(23)  Ungefär en tredjedel av bostäderna (13 000) i detta område ägs av de kommunala bostadsbolagen.

(24)  […]: Informationen inom hakparanteser har utelämnats eftersom den är konfidentiell.

(25)  […]

(26)  BBned är en privat bredbandsoperatör, ett dotterföretag till Telecom Italia. BBned valdes ut efter ett anbudsförfarande som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning med referensnummer 2004/S 138-118456, den 17 juli 2004.

(27)  […]

(28)  Inom telekommunikationssektorn avses med termen ”triple play” leverans av snabba Internetuppkopplingar, televisions- och telefonitjänster via en enda bredbandsanslutning.

(29)  Förstainstansrättens beslut i mål T-73/98, Société chimique Prayon-Rupel SA mot kommissionen, REG 2001, s. II-867, punkt 93 innehåller följande passage: ”att den första granskningen enligt artikel 93.3 i fördraget tar avsevärt mycket längre tid än normalt, tillsammans med andra omständigheter, kan leda till slutsatsen att kommissionen har stött på allvarliga svårigheter vid bedömningen och att den därför borde ha inlett ett förfarande enligt artikel 93.2 i fördraget”.

(30)  Kommunen hade 2003 och 2004 beställt olika studier för att förbereda projektet, och den arrangerade anbudsinfordringarna för byggandet och driften av nätet. Dessutom finansierade kommunen vissa grävningsarbeten och köpte programvara för byggandet av nätet. Kommunens ”förhandsinvesteringar” uppgick till […] euro.

(31)  Se skäl 30 ff. i beslutet om att inleda ett förfarande.

(32)  Eftersom GNA:s affärsplan på begäran av de nederländska myndigheterna omfattas av sekretess fick firman RBB Economics inte tillgång till GNA:s faktiska affärsplan, varför den baserade sin studie på offentlig information och på den offentliga versionen av kommissionens beslut om att inleda ett förfarande.

(33)  Se skäl 30 och följande i beslutet om att inleda förfarandet.

(34)  Det totala kundbortfallet innefattar alla kunder som lämnat UPC till förmån för en annan operatör (exempelvis KPN, GNA, som flyttat till ett annat område osv.). Därför betraktar UPC denna siffra som maximal kundbortfallsprocent som det nya GNA-fibernätet vid denna tidpunkt hade kunnat uppnå vid denna tidpunkt.

(35)  GNA inledde utbyggnaden av nätet i oktober 2006 och de operatörer i detaljistledet som via BBned utnyttjade GNA-nätet började erbjuda sina tjänster i mars 2007.

(36)  I vissa delar av Nuenen och Hillegom uppgår marknadspenetrationen för tjänsteleverans via fibernätet exempelvis efter ett år till över 80 %. Projekten i Nuenen och Hillegom har en annan bakgrund än projektet i Amsterdam; i Hillegom finns ingen offentlig investerare involverad i projektet.

(37)  Fibernätet i Nuenen når 7 400 hushåll, mindre än 25 % av den nuvarande storleken på Amsterdamprojektet.

(38)  Se kommissionens beslut av den 19 juli 2006 om stödåtgärd C 35/05, Anläggning av bredbandsnät i Appingedam (EUT L 86, 27.3.2007, s. 1), där kommissionen menar att stöd till byggandet av ett accessnät av optisk fiber är oförenligt med den gemensamma marknaden eftersom kommunen Appingedam byggt sitt nät med statligt stöd trots att privata bredbandsnätoperatörer redan erbjuder liknande tjänster i samma område. I Appingedam-ärendet var inga privata intressenter inblandade i finansieringen av projektet och principen om en privat investerare i en marknadsekonomi åberopades inte av de nederländska myndigheterna.

(39)  Arcadis är ett teknikföretag som tillhandahåller projektledning, rådgivning och ingenjörstjänster för utbyggnad av fibernät.

(40)  Modellen finns på följande webbplats: http://ngn.arcadis.nl/

(41)  Se fotnot 37.

(42)  Skillnaden mellan ”vita”, ”grå” och ”svarta” områden beror på det befintliga utbudet av bredbandstjänster. På det hela taget är ”vita områden” glest befolkade landsbygdsområden där några bredbandstjänster över huvud taget inte är tillgängliga. ”Grå områden” är zoner där allmänna bredbandstjänster redan erbjuds i vissa delar av de aktuella området, och ”svarta områden” är zoner där olika bredbandstjänster erbjuds via minst två konkurrerande infrastrukturnät (t.ex. telefon- och kabeltelevisionsnät).

(43)  Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet. Gemensamma insatser för tillväxt och sysselsättning: gemenskapens Lissabonprogram, KOM(2005) 330 slutlig av den 20 juli 2005.

(44)  I rapporten från Stratix Consulting/Technische Universiteit Delft för de nederländska myndigheterna, offentliggjord den 8 mars 2007 och överlämnad till kommissionen den 16 mars 2007, uppges att det i december 2006 pågick ungefär 50 projekt gällande utbyggnad av fibernät i Nederländerna, och att lika många nya projekt hade aviserats och skulle inledas 2007.

(45)  Information som lämnades den 9 november 2007 och den 12 november 2007.

(46)  […]

(47)  Den vägda genomsnittliga kapitalkostnaden (”weighted average cost of capital” [”WACC”]) återger ett företags relativa kostnader för eget och främmande kapital. WACC är en allmänt accepterad finansiell indikator för att beräkna den avkastning för ett specifikt företag eller projekt som krävs av dem som tillhandhåller kapital (både främmande och eget kapital), med hänsyn till projektets riskkarakteristik. Företag eller projekt som kan ge en avkastning (exempelvis mätt på basis av internräntan (”internal rate of return”) som överstiger kostnaderna för kapital, ger investerare ytterligare värde. Företag eller projekt däremot som, även om de kan vara vinstgivande, ger mindre avkastning än kostnaderna för kapital, ”förstör” investeringsvärde.

(48)  I kommissionens komparativa analys jämförs hypotesen i GNA:s affärsplan med tillgänglig information från liknande företag, främst europeiska telekomföretag.

(49)  Internräntan (internal rate of return – IRR) används för att fatta beslut om långsiktiga investeringar och för att jämföra olika investeringsprojekt med varandra.

(50)  Exempelvis peer-to-peer-tillämpningar, nedladdning av filer, HDTV-tjänster osv.

(51)  Se fotnot 44.

(52)  De nederländska myndigheterna åberopar framför allt förstainstansrättens beslut i mål T-296/97, Alitalia mot kommissionen, REG 2000, s. II-3871, punkterna 80 och 81, EG-domstolens dom i mål C-303/88, Italien mot kommissionen, REG, s. I-1433, punkt 20, och förstainstansrättens beslut i målet T-358/94, Air France mot kommissionen, REG, s. II-2109, punkt 70.

(53)  De nederländska myndigheterna åberopar kommissionens beslut 95/404/EG av den 19 juli 1995 med anledning av ett förfarande för tillämpning av rådets förordning (EEG) nr 2407/92 (Swissair/Sabena), (EGT L 239, 7.10.1995, s. 28), och beslutet i ärende N 172/2000 (Irland), Seed and Venture Capital Scheme, (EGT C 37, 3.2.2001, s. 48).

(54)  Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, 27.3.1999, s. 1).

(55)  France Telecom har nyligen sålt sina dotterföretag, Orange Netherlands och Nederland Breedband till Deutsche Telekom. Transaktionen godkändes av kommissionen den 20 augusti 2007.

(56)  De senaste uppgifterna som inlämnats av UPC med avseende på kundbortfallet gäller situationen per den 1 juni 2007.

(57)  Se även fotnot 41.

(58)  Se exempelvis kommissionens beslut 2007/175/EG av den 19 juli 2006 om anläggning av ett bredbandsnät i Appingedam (EUT L 86, 27.3.2007, s. 1). Se även fotnot 37.

(59)  Mål C-345/02, Pearle BV m.fl., REG 2004, s. I-7139, punkt 35, med hänvisning till mål C-303/88, Italien mot kommissionen, REG 1991, s. I-1433, punkt 11, och mål C-482/99, Frankrike mot kommissionen, Stardust Marine, REG 2002, s. I-4379, punkt 24.

(60)  Juridiskt sett investerar kommunen inte själv i GNA, utan via en ”special purpose vehicle” som inrättats för detta projekt […] och som Amsterdams kommun äger via Ontwikkelingsbedrijf Amsterdam (OGA, ett företag ägt av Amsterdams kommun). Investeringen finansieras därför med offentliga medel och kan tillskrivas staten (dotterföretaget ägs av kommunen och investeringsbeslutet fattades av kommunen och vidarebefordrad via dotterföretaget på initiativ av kommunen). Därför uppfylls villkoren som anges i mål C-482/99, punkt 37, Stardust Marine (se fotnot 56).

(61)  Se exempelvis dom i de förenade målen C-328/99 och C-399/00: Italien och SIM 2 Multimedia SpA mot kommissionen, REG 2003, s. I-4035, punkterna 37 och 38, ”Seleco-domen”, dom i de förenade målen C-296 och 318/82, Nederlands en Leeuwarder Papierwarenfabriek BV mot kommissionen, REG 1985, s. 809, punkt 17, tilllämpningen av artiklarna 92 och 93 i EG-fördraget och artikel 61 i EES-avtalet på statliga stödåtgärder inom luftfartssektorn, se ovan, punkterna 25 och 26, kommissionens beslut 2006/621/EG om det statliga stöd som Frankrike genomfört till förmån för France Télécom (EUT L 257, 20.9.2006, s. 11) och kommissionens meddelande till medlemsstaterna om tillämpningen av artiklarna 92 och 93 i EEG-fördraget och artikel 5 i kommissionens direktiv 80/723/EEG på offentliga företag inom tillverkningssektorn (EGT C 307, 13.11.1993, s. 3).

(62)  Se exempelvis beslutet i mål C-303/88 Italien mot kommissionen, REG 1991, s. I-1433, punkt 20, ”ENI-Lanerossi-domen” samt i mål T-358/94, Air France mot kommissionen, REG 1996, s. II-2109, punkt 70.

(63)  Mål T-296/97, Alitalia, REG 2000, s. II-3871, punkt 81. Mål C-385/94, Air France, REG 1996, s. II-2109, punkterna 148 och 149. Se även kommissionens ståndpunkt, The application of Articles 92 and 93 of the EC Treaty to public undertakings, Bulletin EC-9/1984, punkt 3.2 i och iii.

(64)  Med andra ord kan villkoren i ett visst avtal vara likadana, men det kan i andra avtal finnas kompletterande villkor med andra rättigheter och skyldigheter.

(65)  Fotnot 48 i beslutet om att inleda förfarandet.

(66)  ING:s aktier är till 100 % emitterade på börsen och ingen aktieägare besitter mer än 5 % av aktierna i företaget. Reggefiber är ett dotterföretag till Reggeborgh, ett investeringsinstrument tillhörigt familjen Wessels. Se även fotnoterna 20 och 21.

(67)  Betydelsen av privat deltagande måste också ses i sammanhang av att det framför allt är privata operatörer som står för bredbandsinvesteringar i ”svarta” zoner. Se också skäl 84.

(68)  Skälen 49 ff.

(69)  Se även skälen 54–55.

(70)  Skälen 52 ff.

(71)  Exempelvis i sin skrivelse till de nederländska myndigheterna av den 29 september 2006.

(72)  Se även skäl 59. De nederländska myndigheterna har meddelat kommissionen att räntan uppgick till […] euro och betalades av GNA den […].

(73)  Se exempelvis kommissionens beslut 2006/176/EG om den industriella omstruktureringsplanen för Alitalia (EUT L 69, 8.3.2006, s. 1), punkt 194. ”Deutsche Bank har, för att kunna lägga fram sitt erbjudande, gjort en utvärdering av strategin och studerat prognoserna för en framtida utdelning inom företaget. Man planerar också att före slutandet av det definitiva avtalet göra en ’beredskapsundersökning’. Detta måste alla investerare göra innan de bestämmer sig för att delta i en transaktion”.

(74)  Skäl 62.

(75)  I bedömningen nedan hänvisas i huvudsak till UPC eftersom de av detta företag inlämnade handlingarna är de mest utförliga. Bedömningen har dock också avseende på de mer allmänna kommentarerna från övriga berörda parter.

(76)  Skälen 63 ff.

(77)  Kontrollen ägde rum den 2 maj 2006 å de nederländska myndigheternas vägnar. Rapport inlämnades till kommissionen den 11 maj 2006.

(78)  Inlämnad den 16 mars 2007, se även skäl 75.

(79)  UPC (nederländskt kabelföretag) 10,6 %, Fastweb (italiensk bredbandsoperatör) 9 %, Telenet (flamländskt kabelföretag) 8,5 %, KPN (etablerat nederländskt telekommunikationsföretag) 8,1 %.

(80)  Noteras bör att UPC i sin inlaga inte heller använde dessa indikatorer för sina kommentarer angående GNA:s affärsplan.

(81)  […]

(82)  UPC/RBB har baserat sin analys på offentlig information, och framför allt på en analytikerrapport från ING ”European Telecoms” från den 24 februari 2006 om genomförbarheten hos ett Fibre-to-the-Home-projekt i Amsterdam.

(83)  Nämligen Chello Extreme, som för närvarande erbjuder en nedladdningshastighet på 20 Mbps och en uppladdningshastighet på 2 Mbps.

(84)  Där fiberpenetrationen uppnått mer än 80 %.

(85)  Exempelvis en studie av JP Morgan (2006): ”The fibre battle - Changing Dynamics in European Wirelines”, 4 oktober 2006. JP Morgan har också beräknat att återbetalningstiden för fiber till hemmet-infrastruktur – med öppen tillgång på en genomsnittlig marknad i stadsområden – blir intressant i och med en marknadsandel på 25 %.

(86)  Som exempelvis framgår av Reggefibers investeringar i Nederländerna eller andra operatörers investeringar i Frankrike och andra europeiska länder. Se även ”The Netherlands: FTTH deployment overview, 4Q2006”, av Stratix, januari 2007.

(87)  Källa: Supplement to the RBB report on Amsterdam’s investment in the FttH Citynet project, 7 november 2006.

(88)  Företag som Pilmo, Unet eller InterNLnet erbjuder redan tjänster med begränsad geografisk räckvidd på GNA-nätet.

(89)  För en beskrivning av treskiktsmodellen, se skälen 23 ff.

(90)  För en utvärdering av grossistpriserna, se skälen 146 ff.

(91)  För den fullständiga infrastrukturen (aktiv och passiv) beräknar UPC/RBB kostnaderna till 1 500 euro per ansluten bostad (1 000 respektive 500 euro), KPN till 1 300 euro, Hillegom (ett nederländskt FTTH-projekt) till 1 200 euro, Corning (en fiberfabrikant) till 1 200 euro, Arthur D. Little (en konsultfirma) till 1 000 euro (600 respektive 400 euro), Fastweb (en italiensk bredbandsoperatör) till 1 200 euro, ARCEP (fransk regleringsmyndighet) till 2 000 euro (uppgifter från 2005 och 2006), JP Morgan (konsultfirma) till 1 000–2 000 euro.

(92)  Se även fotnot 19.

(93)  Fotnot 37 i beslutet om att inleda förfarandet.

(94)  Den bedömning som byggde på kassaflödet gav (i överensstämmelse med UPC:s synpunkter) ett värde på […] euro.

(95)  Se exempelvis dokument från The Fiber-to-the-Home Council, som är tillgängliga på http://www.ftthcouncil.org/ eller Gartners undersökning från den 14 februari 2006: ”Governments Can Bring Moore’s Law to Broadband Access”.

(96)  De nederländska myndigheterna har också lämnat in olika känslighetsanalyser och affärsscenarier som en del av GNA:s affärsplan. De nederländska myndigheterna hävdar att värdet på infrastrukturen till och med i det värsta scenariot kommer att vara tillräckligt […].

(97)  Revisionskontroll den 2 maj 2006 å GNA:s vägnar, rapporten inlämnades till kommissionen den 11 maj 2006. Se också skäl 125.

(98)  I fråga om affärsplaner sätter känslighetsanalyserna beslutsfattarna i stånd att bedöma hur pass känsliga affärsplanens finansiella resultat är för förändringar i de bakomliggande antagandena. Likaså sätter olika affärsscenarier ljuset på projektets olika resultat mot bakgrund av divergerande marknadsantaganden.

(99)  Denna rapport av ING kom till slutsatsen att ett FTTH-nät i Amsterdam är finansiellt genomförbart och hållbart (ING:s analytikerrapport ”European Telecoms”, 24 februari 2006). Den affärsplan som används i analytikerrapporten skiljer sig dock avsevärt från GNA:s affärsplan (exempelvis vad gäller tillämpad metod, planerad tidtabell, finansiella målsättningar osv.).

(100)  GNA använder en annan metod än den som används i den ING-rapport som nämns i fotnot 98. Enligt den av GNA använda metoden behövdes ingen kapitalkostnadsindikator. Kommissionen har dock i sin analys likaså använt siffror beträffande kapitalkostnaderna, för att jämföra dessa med internräntan i GNA:s affärsplan. Se även skälen 134 f.

(101)  Se skäl 41.

(102)  Myndigheterna överlämnade låneavtalen till kommissionen den […]. Enligt dessa är den årliga räntan som tas ut lika med […] %.

(103)  […]

(104)  Det vill säga ”treskiktsmodellen”, varvid de passiva och aktiva skikten drivs och administreras separat, med öppen och icke diskriminerade tillgång för alla operatörer i detaljistledet, se även figur 1.

(105)  Små, riskabla investeringar kan också förklaras genom ”realoptions”-teorin, enligt vilken riskabla investeringar kan göras i två faser. I den första fasen görs bara en liten investering (det vill säga företaget köper en option). En tid senare när mer information föreligger, kan företaget göra en större investering (det vill säga använda sig av optionen) eller ge upp sina planer, varvid förlusterna begränsas till den ursprungliga lilla investeringen (det vill säga kostnaden för optionen). Genom att ta på sig en högre risk och en större osäkerhet i den första fasen (med ett litet deltagande) kan företag minska risken i samband med senare (större) investeringar.