KOMMISSIONENS BESLUT

av den 4 mars 2008

om antagande av Sirenehandboken och andra genomförandeåtgärder avseende andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II)

[delgivet med nr K(2008) 774]

(Endast de bulgariska, estniska, finska, franska, grekiska, italienska, lettiska, litauiska, maltesiska,nederländska, polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska texterna är giltiga)

(2008/333/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1987/2006 av den 20 december 2006 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) (1), särskilt artiklarna 8.4, 9.1, 20.3, 22 a, 36.4 och 37.7, och

av följande skäl:

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

När det gäller frågor som omfattas av EG-fördraget ska Sirenehandboken och andra genomförandeåtgärder med avseende på andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) utformas i enlighet med bilagan.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till Konungariket Belgien, Republiken Bulgarien, Republiken Tjeckien, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Estland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Italien, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Storhertigdömet Luxemburg, Republiken Ungern, Republiken Malta, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Polen, Republiken Portugal, Rumänien, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien, Republiken Finland och Konungariket Sverige i enlighet med fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

(1)  EUT L 381, 28.12.2006, s. 4.

(2)  Se sidan 39 i detta nummer av EUT.

(3)  EGT L 131, 1.6.2000, s. 43.

(4)  EGT L 64, 7.3.2002, s. 20.

(5)  EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.

(6)  EGT L 176, 10.7.1999, s. 31.

(7)  EUT L 370, 17.12.2004, s. 78.

BILAGA

Sirenehandboken och andra genomförandeåtgärder (1)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING

Schengenregelverket

Andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II)

Kompletterande uppgifter

Informationsutbyte efter det att nya uppgifter framkommit

Förenlighet mellan registreringar om gripande och andra typer av registreringar

Förenlighet mellan registreringar om nekad inresa eller vistelse

Överensstämmelse mellan registreringar om försvunna personer

Överensstämmelse mellan registreringar om personer i samband med domstolsförfaranden

Förenlighet mellan registreringar om kontroller

Överensstämmelse mellan registreringar om föremål som ska beslagtas eller användas som bevismaterial i brottmål

INLEDNING

Schengenregelverket

I det lilla luxemburgska samhället Schengen undertecknade den 14 juni 1985 fem länder, nämligen Belgien, Tyskland, Frankrike, Luxemburg och Nederländerna, ett avtal för att säkerställa fritt passerande av de inre gränserna för alla medborgare i medlemsstaterna och fri rörlighet för varor och tjänster.

De fem grundarländerna undertecknade konventionen om tillämpning av Schengenavtalet (2) den 19 juni 1990. Senare anslöt sig Italien den 27 november 1990, Spanien och Portugal den 25 juni 1991, Grekland den 6 november 1992, Österrike den 28 april 1995 och Danmark, Sverige och Finland den 19 december 1996.

Dessutom slöt Island och Norge ett samarbetsavtal med medlemsstaterna den 19 december 1996, i syfte att ansluta sig till konventionen.

Den 26 mars 1995 tillämpades följaktligen Schengenregelverket till fullo i Belgien, Tyskland, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna, Spanien och Portugal (3). den 31 mars 1998 i Österrike och Italien (4) och den 26 mars 2000 i Grekland (5). Från och med den 25 mars 2001 var Schengenregelverket slutligen tillämpligt fullt ut i Norge, Island, Sverige, Danmark och Finland (6).

Förenade kungariket och Irland deltar i enlighet med beslut 2000/365/EG respektive beslut 2002/192/EG endast i vissa av Schengenregelverkets bestämmelser.

De bestämmelser som Förenade kungariket önskade delta i (med undantag för SIS) är tillämpliga från och med den 1 januari 2005 (7).

Schengenregelverket införlivades 1999 med Europeiska unionens rättsliga ram genom ett protokoll som fogades till Amsterdamfördraget (8). Den 12 maj 1999 antog rådet ett beslut om fastställande av rättslig grund för samtliga bestämmelser och beslut som utgör Schengenregelverket, i enlighet med relevanta bestämmelser i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och fördraget om Europeiska unionen.

Från och med den 1 maj 2004 är Schengenregelverket bindande för Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien, såsom det införlivats med Europeiska unionens regelverk genom det protokoll som fogats till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska gemenskapen (nedan kallat Schengenprotokollet), och de rättsakter som bygger på eller på annat sätt har samband med det, Från och med den 1 januari 2007 gäller detta även för Bulgarien och Rumänien.

Vissa av Schengenregelverkets bestämmelser blir tillämpliga i samband med att nya stater ansluter sig till EU. Andra bestämmelser ska endast tillämpas i dessa medlemsstater i enlighet med ett rådsbeslut om detta. Slutligen ska rådet fatta beslut om avskaffande av gränskontrollerna, efter att ha konstaterat de nödvändiga villkoren för tillämpning av alla relevanta delar av Schengenregelverket har uppfyllts i den berörda medlemsstaten, i enlighet med tillämpliga utvärderingsförfaranden och efter samråd med Europaparlamentet.

Under 2004 undertecknade Schweiz ett avtal med Europeiska unionen och Europeiska gemenskapen om Schweiz associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (9). Avtalet ska jämföras med beslut 2004/860/EG.

Andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II)

SIS II, som inrättats i enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1987/2006 (10) och rådets beslut 2007/533/RIF (11) (nedan kallade SIS II-rättsakterna), är ett gemensamt informationssystem som gör det möjligt för medlemsstaternas myndigheter att utbyta information och ett viktigt verktyg för tillämpningen av Schengenregelverkets bestämmelser som införlivats med Europeiska unionens regelverk. Det ersätter första generationen av Schengens informationssystem som togs i drift 1995 och utvidgades 2005 och 2007.

Dess syfte i enlighet med artikel 1 i ovannämnda rättsakter ska vara att ”[…] på medlemsstaternas territorier, med hjälp av information som överförs via detta system inom ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i Europeiska unionen, garantera hög säkerhetsnivå, inbegripet bevarandet av allmän säkerhet och allmän ordning och skyddet av säkerhet, samt att tillämpa bestämmelserna i avdelning IV i tredje delen i EG-fördraget avseende rörlighet för personer i de territorierna”.

I enlighet med de ovannämnda SIS II-rättsakterna ska SIS II genom ett automatiskt sökningsförfarande ge tillgång till upplysningar om personer och föremål för följande myndigheter:

I enlighet med SIS II-beslutet har även Europol och Eurojust tillgång till vissa kategorier av registeruppgifter. Både Europol och Eurojust har tillgång till uppgifter som införts i SIS II i enlighet med artiklarna 26 (registreringar om gripande) och artikel 38 (registreringar om beslagtagande av föremål eller användning av föremål som bevismaterial). Dessutom har Europol tillgång till uppgifter som registrerats i enlighet med artikel 36 (registreringar för diskreta eller särskilda kontroller), samtidigt som Eurojust har tillgång till uppgifter som registrerats i enlighet med artikel 32 (registreringar om försvunna personer) och artikel 34 (registreringar om personer som söks för rättsliga förfaranden).

SIS II omfattar följande komponenter:

Kompletterande uppgifter

SIS II innehåller endast de uppgifter som krävs för att identifiera en person eller ett föremål och för att vidta nödvändiga åtgärder. Dessutom ska medlemsstaterna i enlighet med SIS II-rättsakterna utbyta kompletterande uppgifter som är nödvändiga för genomförandet av vissa bestämmelser i SIS II-rättsakterna och för att SIS II ska kunna fungera på rätt sätt. Detta utbyte kan vara bilateralt eller ett multilateralt.

Den struktur som skapats för att möjliggöra utbytet av kompletterande uppgifter har givits namnet Sirene, en förkortning av den engelska definitionen i detta dokument: Supplementary Information REquest at the National Entries.

I enlighet med SIS II-rättsakterna ska kompletterande uppgifter utbytas i följande fall:

1.   SIRENEKONTOREN OCH SIS II

1.1   Sirenekontoret

Varje medlemsstat ska inrätta ett nationellt Sirenekontor i enlighet med artikel 7.2 i SIS II-rättsakterna. Kontoret ska fungera som en samlad kontaktpunkt för medlemsstaterna för utbyte av tilläggsinformation. Dess viktigaste uppgifter är (14)

SIS II fungerar enligt principen att de nationella systemen inte kan ha något direkt elektroniskt datautbyte utan att utbytet måste ske via det centrala systemet (CS-SIS).

De kompletterande uppgifter som är nödvändiga för genomförandet av vissa bestämmelser i tillämpningskonventionen och de uppgifter som krävs för att SIS ska fungera måste emellertid kunna utbytas bilateralt eller multilateralt mellan medlemsstaterna.

1.2   Sirenehandboken

Sirenehandboken består av en samling anvisningar för operatörerna vid medlemsstaternas Sirenekontor och innehåller en detaljerad beskrivning av reglerna och förfarandena för bilateralt eller multilateralt utbyte av kompletterande uppgifter. Handboken är en nödvändig genomförandeåtgärd för att SIS II ska kunna drivas på det sätt som föreskrivs i SIS II-rättsakterna.

Närmare bestämmelser om utbytet av kompletterande uppgifter ska antas i enlighet med det förfarande som beskrivs i artikel 51.2 i SIS II-förordningen och artikel 67 i SIS II-beslutet, i form av en handbok som kallas ”Sirenehandboken”.

1.3   Andra genomförandeåtgärder

Vissa aspekter av SIS II, t.ex. tekniska regler om införande av uppgifter, inklusive sådana data som krävs för att införa en registrering, uppdatera, radera och söka uppgifter, samt regler om överensstämmelse och prioritering av registreringar, tillägg av flaggning, länkar mellan registreringar och utbyte av tilläggsinformation kan inte täckas på ett uttömmande sätt av SIS II-förordningen och SIS II-beslutet på grund av att deras tekniska beskaffenhet, detaljnivå och behov av regelbunden uppdatering. Genomförandebefogenheterna för dessa aspekter bör därför delegeras till kommissionen.

Eftersom vissa bestämmelser av teknisk natur direkt påverkar slutanvändarnas arbete i medlemsstaterna inkluderas sådana bestämmelser lämpligen i Sirenehandboken. Därför ska bilagorna 1, 2 och 4 till denna handbok innehålla bestämmelser om translitteration, kodtabeller andra tekniska genomförandeåtgärder avseende databehandling.

1.4   Standarder

Följande grundläggande standarder ska ligga till grund för Sirenesamarbetet:

1.4.1   Tillgänglighet

Ett nationellt Sirenekontor ska vara i full drift 24 timmar om dygnet, alla dagar i veckan. Även teknisk analys, tekniskt stöd och tekniska lösningar måste vara tillgängliga dygnet runt, alla dagar i veckan.

1.4.2   Kontinuitet

Varje Sirenekontor ska skaffa sig en intern struktur som säkerställer kontinuitet i förvaltningen och i hanteringen av frågor rörande personal och teknisk infrastruktur.

Sirenekontorens chefer ska mötas minst två gånger om året för att utvärdera hur samarbetet mellan deras kontor har fungerat, diskutera nödvändiga tekniska och organisatoriska åtgärder för att hantera eventuella problem och vid behov förtydliga sina förfaranden.

1.4.3   Säkerhet

Enligt artikel 10.2 i SIS II-rättsakterna är medlemsstaterna skyldiga att med avseende på utbytet av kompletterande uppgifter vidta säkerhetsåtgärder motsvarande de som i enlighet med artikel 10.1 ska vidtas i samband med deras N.SIS II.

De rekommendationer och bästa metoder som ange i volym 2 av ”EU:s Schengenkatalog: Schengens informationssystem, SIRENE” bör i största möjliga utsträckning avspeglas i praxis.

Sirenekontoret bör ha en reservdator och ett reservdatabassystem på annan plats som kan användas i allvarliga nödsituationer vid Sirenekontoret.

Det fordras fysiska och organisatoriska säkerhetsarrangemang för att skydda Sirenekontorens lokaler. För att uppfylla säkerhetskraven i SIS II-rättsakterna ska det ställas lämpliga krav på säkerheten i lokalerna. De specifika arrangemangen kan dock skilja sig åt eftersom de måste anpassas till hot i den omedelbara närheten och i enlighet med den exakta platsen för Sirenekontoren. De kan därför inbegripa följande (förteckningen är dock inte uttömmande):

De enskilda medlemsstaterna beslutar vilka särskilda åtgärder som ska vidtas i enlighet med artikel 10.2 i SIS II-rättsakterna. Medlemsstaterna ska se till att dessa säkerhetsåtgärder är effektiva och vidta de organisatoriska åtgärder rörande intern övervakning som behövs för att garantera överensstämmelse med SIS II-rättsakterna.

1.4.4   Sekretess

Enligt artikel 11 i SIS II-rättsakterna ska relevanta nationella bestämmelser om tystnadsplikt eller motsvarande sekretesskrav gälla för all Sirenepersonal. Dessa skyldigheter kvarstår även efter det att de berörda personerna har lämnat sin befattning eller anställning.

1.4.5   Tillgänglighet

För att Sirenekontorets personal ska kunna fullgöra skyldigheten att tillhandahålla kompletterande uppgifter måste den ha direkt eller indirekt tillträde till alla relevanta nationella uppgifter och expertråd.

1.4.6   Kommunikation

Enligt artikel 4.1 c i SIS II-rättsakterna ska Sirenekontoren använda ett krypterat virtuellt nätverk som är förbehållet SIS II-uppgifter och utbyte av uppgifter mellan Sirenekontoren. Endast om denna kanal inte är tillgänglig får ett annat lämpligt kommunikationssätt användas, förutsatt att det är tillräckligt säkert. Möjligheten att välja kommunikationssätt innebär att det ska fastställas från fall till fall beroende på de tekniska möjligheterna och de säkerhets- och kvalitetskrav som meddelandena ska uppfylla.

Skriftliga meddelanden delas in i två kategorier: fritext och standardformulär. Standardformuläret ska vara utformat i enlighet med bilaga 3.

För att den bilaterala kommunikationen mellan Sirenekontorens personal ska bli så effektiv som möjligt ska ett språk som behärskas av båda parter användas.

Sirenekontoret ska snarast möjligt svara på de framställningar om uppgifter som de andra medlemsstaterna gör via sina Sirenekontor. Svaret måste under alla omständigheter ges inom tolv timmar.

I det löpande arbetet ska prioriteringarna grunda sig på vilken kategori av registrering det rör sig om och hur viktigt fallet är.

Dessutom ska Sirenekontoret använda en för ändamålet avsedd och säker e-postadress för utbyte av all information som inte utbyts via formulär.

1.4.7   Translitterationsregler

Translitterationsreglerna i bilaga 1 ska följas.

1.4.8   Uppgifternas kvalitet

Enligt artikel 7.2 i SIS II-rättsakterna ska Sirenekontoren samordna kontrollen av kvaliteten på de uppgifter som läggs in i SIS II. Därför ska Sirenekontoren ha den nationella behörighet som är nödvändig för att genomföra denna uppgift. Därför ska det finnas en lämplig form av nationell kvalitetsgranskning som bland annat omfattar genomgång av antalet registreringar/träffar och uppgifternas innehåll.

För att Sirenekontoret ska kunna fullgöra sin uppgift som samordnare av kontrollen av uppgifternas kvalitet bör det ha tillgång till nödvändigt IT-stöd och för ändamålet avpassade rättigheter i systemet.

1.4.9   Strukturer

Alla nationella organ, inklusive Sirenekontoret, med ansvar för det internationella polissamarbetet bör organiseras på ett strukturerat sätt i syfte att förhindra intressekonflikter mellan olika nationella organ med ansvar för likartade uppgifter och att förebygga dubbelarbete.

1.4.10   Arkivering

1.5   Personal

1.5.1   Kunskap

Sirenekontorets personal måste ha språkkunskaper som täcker så många språk som möjligt och tjänstgörande personal ska kunna kommunicera med samtliga Sirenekontor.

De ska ha goda kunskaper om

De ska ha befogenhet att oberoende handlägga alla inkommande ärenden.

Operatörer som tjänstgör utanför kontorstid ska ha samma kompetens, kunskaper och befogenheter. De ska dessutom ha möjlighet att vända sig till jourhavande experter.

Juridiskt sakkunniga bör finnas tillgängliga vid Sirenekontoret för handläggning av såväl rutinärenden som undantagsfall. Denna sakkunskap kan, beroende på typ av fall, tillhandahållas av all slags personal som har den nödvändiga bakgrunden eller av sakkunniga från rättsliga myndigheter.

1.5.2   Rekrytering

De behöriga nationella rekryteringsmyndigheterna måste ta hänsyn till alla dessa färdigheter och kunskaper vid rekryteringen av ny personal, vilket innebär att de måste tillhandahålla internutbildning både på nationell och EU-nivå.

Personal med lång erfarenhet kan ta egna initiativ och därmed fungera mer effektivt. Det är därför önskvärt med en låg personalomsättning. Detta förutsätter att ledningen odelat stöder decentraliserade strukturer i arbetsorganisationen.

1.5.3   Utbildning

Nationell nivå

På nationell nivå ska tillräcklig utbildning säkerställa att personalen uppfyller kraven i denna handbok. Personal vid de myndigheter som har tillgång till SIS II ska, innan de tillåts behandla uppgifter som registrerats i SIS II, särskilt utbildas på lämpligt sätt i datasäkerhets- och dataskyddsregler, och de ska informeras om alla relevanta brott och påföljder.

EU-nivå

I syfte att förbättra samarbetet mellan Sirenekontoren ska det minst en gång om året anordnas gemensam utbildning då personalen från de olika Sirenekontoren kan träffas för att utbyta erfarenheter om nationella arbetsmetoder och skapa en enhetlig och jämn kunskapsnivå. Detta kommer att göra personalen mer medveten om hur viktigt deras arbete är och om att medlemsstaternas gemensamma säkerhet kräver att de agerar solidariskt.

1.5.4   Personalutbyte

Sirenekontoren ska i möjligaste mån även organisera personalutbyten med andra Sirenekontor minst en gång om året. Avsikten med dessa utbyten är att förbättra personalens kunskaper om arbetsmetoderna, att visa hur andra Sirenekontor är organiserade och att knyta personliga kontakter mellan kollegor i olika medlemsstater.

1.6   Teknisk infrastruktur

Varje Sirenekontor ska ha ett datoriserat förvaltningssystem som möjliggör en hög grad av automatisering av det dagliga arbetsflödet.

1.6.1   Utbyte av uppgifter mellan Sirenekontor

De tekniska specifikationerna för utbyte av uppgifter mellan Sirenekontoren fastställs i ”Utbyte av uppgifter mellan Sirenekontor” (17).

1.7   Tillhandahållande av fortbildning för andra myndigheter

Sirenekontoren bör medverka vid fastställandet av nationella normer för utbildningen av slutanvändare när det gäller principerna och praxis rörande uppgiftskvalitet och vid fortbildning som tillhandahålls myndigheter som lägger in registreringar, varvid särskild vikt ska läggas vid uppgiftskvalitet, krav på uppgiftsskydd och ett maximalt utnyttjande av SIS II.

2.   ALLMÄNNA FÖRFARANDEN

De nedan beskrivna förfarandena är tillämpliga på alla typer av registreringar, och de förfaranden som gäller för respektive kategori av registrering återfinns i relevanta delar av denna handbok.

2.1   Definitioner

2.2   Flera registreringar (artikel 34.6 i SIS II-förordningen och artikel 49.6 i SIS II-beslutet)

Ibland kan det inträffa att flera länder gör en registrering om samma person. Detta får inte leda till en otydlig situation för slutanvändarna, utan dessa måste ha korrekt information om vilka åtgärder som ska vidtas när de gör en registrering och vilket förfarande som ska följas. Det bör därför införas både förfaranden som gör det möjligt att upptäcka om det finns flera registreringar och en prioriteringsmekanism för införandet i SIS II.

Detta kräver

2.2.1   Överensstämmelse mellan registreringar och prioriteringsordning

Endast en registrering per medlemsstat får göras i SIS II om en enskild person eller ett enskilt föremål.

När det är möjligt och nödvändigt ska därför den andra och alla därpå följande registreringar om samma person hålls tillgängliga på nationell nivå så att de kan läggas in när den första registreringen om denna person upphör att gälla eller raderas.

Flera medlemsstater får införa en registrering om samma person eller föremål om registreringarna är förenliga.

Registreringar om gripande (artikel 26 i SIS II-beslutet) är förenliga med registreringar om nekad inresa eller vistelse (artikel 24 i SIS II-förordningen), registreringar om försvunna personer (artikel 32 i SIS II-beslutet) och registreringar om ett rättsligt förfarande (artikel 34 i SIS II-beslutet). De är inte förenliga med registreringar om kontroller (artikel 36 i SIS II-beslutet).

Registreringar om nekad inresa eller vistelse är förenliga med registreringar om gripande. De är inte förenliga med registreringar om försvunna personer, registreringar om kontroller eller registreringar om ett rättsligt förfarande.

Registreringar om försvunna personer är förenliga med registreringar om gripande och registreringar om ett rättsligt förfarande. De är inte förenliga med registreringar om nekad inresa och vistelse eller registreringar om kontroller.

Registreringar om rättsliga förfaranden är förenliga med registreringar om gripande och registreringar om försvunna personer. De är inte förenliga med registreringar om kontroller eller registreringar om nekad inresa och vistelse.

Registreringar om kontroller är inte förenliga med registreringar om gripande, registreringar om nekad inresa och vistelse, registreringar om försvunna personer och registreringar om rättsliga förfaranden.

När det gäller registreringar om kontroller är registreringar om ”diskreta kontroller” inte förenliga med registreringar om ”särskilda kontroller”.

Olika kategorier av registreringar om föremål är sinsemellan oförenliga (se tabellen om förenlighet nedan).

Följande prioriteringsordning ska gälla för registreringar om personer:

Följande prioriteringsordning ska gälla för registreringar om föremål:

Ovannämnda prioriteringsordning kan i undantagsfall frångås efter samråd mellan medlemsstaterna om viktiga nationella intressen kräver det.

Överensstämmelsetabell för registreringar om personer

Överensstämmelsetabell för registreringar om föremål

2.2.2   Kontroll av om en sökning givit träff på flera registreringar

Vid behandling av flera registreringar om samma person eller föremål är det viktigt att göra åtskillnad mellan personer eller föremål som har likartade särdrag eller egenskaper. Detta förutsätter samråd och samarbete mellan Sirenekontoren, och varje medlemsstat ska införa lämpliga tekniska förfaranden för att upptäcka denna typ av fall innan en registrering införs.

Följande förfarande ska tillämpas:

Följande identitetskriterier ska jämföras vid kontrollen av om det finns flera registreringar om en och samma person.

Följande identitetskriterier ska jämföras vid kontrollen av om det finns flera registreringar om ett fordon:

Om det vid en ny registrering visar sig att samma VIN-nummer och/eller registreringsnummer redan finns i SIS II ska det antas att det kan föreligga flera registreringar avseende samma fordon. Denna kontroll fungerar dock endast om samma identitetskriterier används, vilket innebär att en jämförelse inte alltid är möjlig

Sirenekontoret ska uppmärksamma de nationella användarna på vilka problem som kan uppstå när jämförelsen omfattar endast ett av dessa två olika nummer. Ett positivt svar innebär inte automatiskt att det föreligger en träff, och följaktligen ska ett negativt svar inte nödvändigtvis tolkas som att det saknas uppgifter om fordonet i fråga.

När det gäller andra föremål lämpar sig de obligatoriska fälten bäst för kontroll av om det föreligger flera registreringar. Alla dessa fält ska användas för automatisk jämförelse inom systemet.

2.2.3   Införande av flera registreringar

Om en begäran om registrering är oförenlig med en registrering som införts av samma medlemsstat ska det nationella Sirenekontoret i enlighet med det nationella förfarandet se till att det endast finns en registrering i SIS II.

Om flera medlemsstater ligger bakom registreringar ska följande förfarande tillämpas:

2.3   Informationsutbyte efter en träff

En träff föreligger om slutanvändaren vid sökning i SIS II konstaterar att det finns en registrering som motsvarar de angivna uppgifterna, och att vidare åtgärder behöver vidtas.

Om slutanvändaren behöver tilläggsinformation efter en träff ska Sirenekontoret så snabbt som möjligt kontakta Sirenekontoret i den registrerande medlemsstaten och begära fram dessa uppgifter. Sirenekontoren ska fungera som länk mellan de nationella myndigheterna och tillhandahålla och utbyta tilläggsinformation av relevans för registreringen i fråga.

Med vissa undantag ska den registrerande medlemsstaten informeras om träffen och dess resultat.

Följande förfarande ska tillämpas:

2.3.1   Förmedling av tilläggsinformation

Utbytet av uppgifter enligt SIS II-rättsakterna ska inte påverka de uppgifter som anförtrotts Sirenekontoren i enlighet med nationell lagstiftning som införlivar andra EU-rättsakter, särskilt med tillämpning av den nationella lagstiftning som införlivar rådets rambeslut 2006/960/RIF, eller om uppgifterna omfattas av tillämpningsområdet för ömsesidig rättslig hjälp (18).

2.4   Situationer då det är omöjligt att följa det förfarande som ska tillämpas efter en träff (artikel 48 i SIS II-beslutet och artikel 33 i SIS II-förordningen)

Enligt artikel 48 i SIS II-beslutet och artikel 33 i SIS II-förordningen ska följande förfarande tillämpas:

2.5   Behandling av uppgifter för andra ändamål än de för vilka de lades in i SIS II (artikel 46.5 i SIS II-beslutet)

Uppgifterna i SIS II får endast behandlas för de ändamål som anges för respektive kategori av registrering.

Om den registrerande medlemsstaten har lämnat tillstånd är det dock möjligt att behandla uppgifterna för ett annat ändamål, nämligen i syfte att avvärja ett omedelbart och allvarligt hot mot den allmänna ordningen och säkerheten, en omfattande risk för den inre säkerheten eller ett grovt brott

Om en medlemsstat vill behandla uppgifter i SIS II för andra ändamål än för vilka de registrerades, ska informationsutbytet ske i enlighet med följande regler:

Efter att ha träffat en överenskommelse med den registrerande medlemsstaten ska den andra medlemsstaten använda uppgifterna enbart för det ändamål som den har angivit och som har godkänts. Den ska ta hänsyn till eventuella villkor som har ställts av den registrerande medlemsstaten.

2.6   Flaggning (artiklarna 24 och 25 i SIS II-beslutet)

Flaggning på begäran av en annan medlemsstat

En medlemsstat som anser att det skulle strida mot dess nationella lagstiftning, internationella förpliktelser eller viktiga nationella intressen att verkställa en registrering kan enligt artiklarna 24 och 25 i SIS II-beslutet när som helst vägra att utföra en begärd åtgärd på sitt territorium genom att kräva att en flagga läggs till registreringar om gripande (artikel 26 i SIS II-beslutet), registreringar om försvunna personer (artikel 32 i SIS II-beslutet) och registreringar om diskreta eller särskilda kontroller (artikel 36 i SIS II-beslutet). Begäran ska vara motiverad.

Ett alternativt förfarande finns endast för registreringar om gripande. Det åligger varje medlemsstat att så snabbt som möjligt ta resa på vilka registreringar som sannolikt kräver ett påpekande.

Om de omständigheter som anges i artiklarna 24.1 eller 25 i SIS II-beslutet inte längre föreligger, ska den medlemsstat som begärde påpekandet så snabbt som möjligt begära att det återkallas.

2.6.1   Samråd mellan medlemsstaterna inför ett påpekande

Följande förfarande ska tillämpas:

2.6.2   Tillfällig bestämmelse som gäller fram till den 1 januari 2009: Systematisk begäran om att förse registreringar om en medlemsstats medborgare med flagga

Följande förfarande ska tillämpas:

2.7   Uppgifter som är felaktiga i sak eller har lagrats på olagligt sätt (artikel 34 i SIS II-förordningen och artikel 49 i SIS II-beslutet)

Om det konstateras att uppgifter är felaktiga i sak eller har lagrats på olagligt sätt i SIS II ska utbytet av tilläggsinformation ske i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 34.2 i SIS II-förordningen och artikel 49.2 i SIS II-beslutet, där det anges att endast den registrerande medlemsstaten får ändra, komplettera, korrigera, uppdatera eller radera uppgifter.

En medlemsstat som finner att en uppgift är felaktig eller har lagrats olagligt ska informera den medlemsstat som har gjort registreringen så snart som möjligt, dock senast tio dagar efter det att den fått kännedom om dessa omständigheter. Informationsutbytet bör ske med hjälp av ett formulär J.

Informationsutbyte efter det att nya uppgifter framkommit

Om en ny omständighet rörande en registrering blir känd för ett annat Sirenekontor än Sirenekontoret i den registrerande medlemsstaten ska det förstnämnda kontoret, för att säkerställa uppgifternas kvalitet och att behandlingen av uppgifterna är laglig, snarast möjligt vidarebefordra denna uppgift till Sirenekontoret i den registrerande medlemsstaten med hjälp av ett formulär J. Detta kan ske exempelvis om en tredjelandsmedborgare som är föremål för en registrering om nekad inresa och vistelse kommer i åtnjutande av rätt till fri rörlighet i EU efter det att registreringen infördes.

2.8   Rätt att få åtkomst till och rättelse av uppgifter (artiklarna 41 i SIS II-förordningen och 58 i SIS II-beslutet) (19)

Personers rätt att få tillgång till uppgifter om sig själva som har lagts in i SIS II med tillämpning av SIS II-rättsakterna ska utövas i enlighet med den nationella lagstiftningen i den medlemsstat i vilken de åberopar denna rätt.

Den berörda personen ska informeras så snabbt som möjligt, dock senast 60 dagar från dagen för begäran, eller tidigare om så föreskrivs i den nationella lagstiftningen.

En medlemsstat som inte är registrerande medlemsstat får vidarebefordra uppgifter till den berörda personen endast om den först har givit den registrerande medlemsstaten möjlighet att yttra sig i frågan.

Var och en har rätt att få oriktiga uppgifter om sig själv rättade och olagligt lagrade uppgifter om sig själv raderade.

Personen i fråga ska underrättas om uppföljningen med avseende på utövandet av dessa rättigheter snarast möjligt och under inga förhållanden senare än tre månader från dagen för hans eller hennes ansökan. Vederbörande ska dock underrättas snabbare om så föreskrivs i nationell lagstiftning.

2.8.1   Ansökningar om åtkomst till eller rättelse av uppgifter

Om de nationella myndigheterna ska underrättas om en ansökan om tillgång till eller rättelse av uppgifter ska informationsutbytet, med förbehåll för vad som föreskrivs enligt nationell lagstiftning, ske i enlighet med följande:

2.8.2   Utbyte av information om ansökningar om åtkomst till andra medlemsstaters registreringar

Upplysningar om registreringar som en annan medlemsstat har infört i SIS II ska i största möjliga utsträckning utbytas via de nationella Sirenekontoren med hjälp av ett formulär K.

Följande förfarande ska tillämpas:

Om den registrerande medlemsstaten meddelar sin ståndpunkt till Sirenekontoret i den medlemsstat som har mottagit ansökan om åtkomst ska detta Sirenekontor, i enlighet med nationell lagstiftning och inom ramen för sina befogenheter, antingen fatta beslut om ansökan eller se till att ståndpunkten så snart som möjligt vidarebefordras till den myndighet som är behörig att fatta beslut om ansökan

2.8.3   Utbyte av information om ansökningar om rättelse eller radering av uppgifter som lagts in av andra medlemsstater

När en person ansöker om att få sina uppgifter rättade eller raderade, är det endast den registrerande medlemsstaten som kan åstadkomma detta. Om en person vänder sig till en annan medlemsstat än den som lagt in uppgifterna, ska Sirenekontoret i den registrerande medlemsstaten underrätta denne om att han eller hon måste vända sig till den registrerande medlemsstaten samt meddela kontaktuppgifter för den behöriga myndigheten i den registrerande medlemsstaten.

2.9   Radering när villkoren för att bibehålla registreringen inte längre är uppfyllda

Registreringar i SIS II ska bibehållas endast så länge som krävs för att tillgodose ändamålet bakom uppgifternas införande.

Bortsett från de fall som gäller radering efter en träff, ska en registrering raderas antingen automatiskt av CS-SIS (om giltighetstiden har löpt ut) eller direkt av den instans som gjorde registreringen i SIS II (om villkoren för att behålla den i SIS är inte längre uppfyllda).

I båda fallen ska meddelandet från CS-SIS om upphävande behandlas automatiskt i N-SIS II.

Medlemsstaterna kan anmäla att de vill bli underrättade om eventuella raderingar av registreringar som införts av en annan medlemsstat.

2.10   Registrering av egennamn

Inom ramen för de begränsningar som de nationella systemen fastställer för registrering av uppgifter, ska egennamn (förnamn och efternamn) registreras i SIS II i ett format (typsnitt och stavning) som i största möjliga utsträckning överensstämmer med det format som används i officiella identitetshandlingar. Medlemsstaterna ska generellt använda latinska bokstäver för uppgifter som registreras i SIS II, om än med vederbörlig hänsyn till de translitterations- och transkriptionsregler som fastställs i bilaga 1.

2.11   Olika kategorier av identitet

Bekräftad identitet (fastställd identitet)

Med bekräftad identitet (fastställd identitet) avses att identiteten har bekräftats på grundval av äkta identitetshandlingar, ett pass eller ett intyg från behöriga myndigheter.

Ej bekräftad identitet

Med ej bekräftad identitet avses att det saknas tillräckliga bevis för den berörda personens identitet.

Missbruk av identitet

Missbruk av identitet (efternamn, förnamn, födelsedatum) föreligger när en person använder en annan verklig persons identitet. Detta kan inträffa exempelvis när ett dokument används på ett sätt som är till skada för den verklige innehavaren.

Alias

Med alias avses en fiktiv identitet som används av en person som är känd under andra identiteter.

2.11.1   Missbruk av identitet (artikel 36 i SIS II-förordningen och artikel 51 i SIS II-beslutet)

Så snart som det står klart att en persons identitet har missbrukats ska kompletterande uppgifter läggas till registreringen i SIS II för att undvika negativa verkningar av felidentifiering, förutsatt att den berörda personen samtycker till detta. Den person vars identitet har missbrukats kan, i enlighet med tillämpliga nationella förfaranden, förse den behöriga myndigheten med de upplysningar som anges i artikel 36.3 i SIS II-förordningen och artikel 51.3 i SIS II-beslutet. Var och en vars identitet har missbrukats har rätt att återkalla sitt samtycke till att uppgifterna behandlas.

Om en medlemsstat upptäcker att en annan medlemsstats registrering rörande en person som berörs av identitetsmissbruk, ska den underrätta den registrerande medlemsstatens Sirenekontor med hjälp av ett formulär Q, så att SIS II-registreringen kan kompletteras med dessa upplysningar.

Uppgifterna om den person vars identitet har missbrukats ska endast göras tillgängliga i syfte att fastställa identiteten för den person som är föremål för kontroll och får under inga omständigheter användas för något annat ändamål. Uppgifter om identitetsmissbruk ska raderas samtidigt med registreringen eller tidigare, om den berörda personen så begär.

Registreringen bör kompletteras med fotografier av och fingeravtryck från den person som utsatts för identitetsmissbruk, under beaktande av syftet med att lägga in uppgifter av sådan natur. I formulär Q är det endast Schengennumret som hänvisar till uppgifter om den person som eftersöks genom SIS II-registreringen. Uppgifterna under rubriken 052 (dag för utfärdande av dokumentet) är obligatoriska.

Vidare ska den registrerande medlemsstaten, när den blivit uppmärksam på att en person som är registrerad i SIS missbrukar någon annans identitet, kontrollera om det är nödvändigt att bibehålla den missbrukade identiteten i SIS II-registreringen (för att hitta den eftersökta personen).

2.11.2   Införande av en registrering om alias

För att säkerställa uppgifternas kvalitet ska medlemsstaterna i möjligaste mån informera varandra om eventuella alias och utbyta alla relevanta upplysningar om den eftersökta personens verkliga identitet.

Den medlemsstat som infört registreringen ansvarar för att uppgifter om eventuella alias läggs in. Om en annan medlemsstater upptäcker ett alias, ska den underrätta den registrerande medlemsstaten om detta.

Vid registreringar om gripande kan den medlemsstat som lägger in uppgifter om ett alias underrätta alla de övriga medlemsstaterna om detta med hjälp av ett formulär M.

2.11.3   Ytterligare uppgifter för att fastställa en persons identitet

Den registrerande medlemsstatens Sirenekontor kan även, om uppgifterna i SIS II är otillräckliga, lämna ytterligare uppgifter efter samråd, på eget initiativ eller på begäran av en annan medlemsstat, för att bistå med fastställandet av en persons identitet. För detta ändamål ska formulär L användas. Denna information ska särskilt omfatta följande:

Dessa uppgifter ska i största möjliga utsträckning finnas tillgängliga på Sirenekontoren, eller vara omedelbart och ständigt tillgängliga där för snabbt översändande.

Det gemensamma målet ska vara att minimera risken för att på felaktiga grunder stoppa en person vars identitetsuppgifter liknar uppgifterna om en registrerad person.

2.12   Informationsutbyte vid inbördes länkade registreringar

Enligt artikel 37 i SIS II-förordningen och artikel 52 i SIS II-beslutet har medlemsstaterna möjlighet att, i enlighet med sin nationella lagstiftning, skapa länkar mellan olika registreringar i syfte att avslöja samband mellan personer och föremål som omfattas av registreringar i SIS II. Sådana länkar ska endast skapas om det föreligger ett tydligt operativt behov.

2.12.1   Tekniska bestämmelser

Varje länk gör det möjligt att skapa en förbindelse mellan minst två registreringar.

En medlemsstat kan skapa länkar mellan registreringar som den för in i SIS II. Endast denna medlemsstat får ändra eller radera länken. En förutsättning för att länkar ska vara synliga för användare är att minst två registreringar är tillgängliga för dem. Medlemsstaterna ska se till att länkarna inte är åtkomliga utan behörighet.

2.12.2   Operationella bestämmelser

När det gäller länkar mellan registreringar krävs inga särskilda förfaranden för utbyte av tilläggsinformation. Följande principer ska dock iakttas:

Vid träff på två eller flera inbördes länkade registreringar, ska Sirenekontoret i den verkställande medlemsstaten översända ett formulär G för var och en av dem.

Det ska inte översändas några formulär i samband med registreringar som, även om de var länkade till en registrering som givit träff, inte själva givit träff vid sökning. Denna regel ska inte gälla om en länkad registrering som inte givit träff är en registrering om gripande eller om försvunna personer (ställande under beskydd). I så fall ska uppgifterna om den länkade registreringen meddelas med hjälp av ett formulär M.

2.13   Sirpit (Sirenesystemet för bildöverföring) samt formatet och kvaliteten på biometriska data i SIS II

En registrering i SIS II ska i förekommande fall kompletteras med fingeravtryck och fotografier.

Sirenekontoren ska kunna utbyta fingeravtryck och fotografier för att komplettera en registrering. Om en medlemsstat har en bild eller fingeravtryck av en person som omfattas av en registrering som införts av en annan medlemsstat, kan den förstnämnda översända fotografierna och fingeravtrycken via Sirpit för att göra det möjligt för den registrerande medlemsstaten att komplettera registreringen.

Detta utbyte ska inte påverka det utbyte som äger rum inom ramen för polissamarbetet enligt rådets rambeslut 2006/960/RIF.

2.13.1   Vidare användning av utbytta uppgifter, inklusive arkivering

Eventuell vidare användning av fotografier och fingeravtryck som utbytts via Sirpit, inklusive arkivering, ska ske i överensstämmelse med relevanta bestämmelser i SIS II-rättsakterna, i direktiv 95/46/EG, i Europarådets konvention nr 108, och i gällande lagstiftning på området i de berörda staterna.

2.13.2   Tekniska krav

Fingeravtryck och fotografier ska samlas in och översändas i enlighet med de standarder som kommer att fastställas i tillämpningsföreskrifter om registrering av biometriska data i SIS II.

Varje Sirenekontor måste uppfylla Sirpits tekniska krav.

Fingeravtryck och fotografier ska översändas i en bifogad fil till en skärmbild för indata (input screen) som utformats särskilt för Sirpit.

2.13.3   Användning av Sireneformulär L

Översändandet via Sirpit ska meddelas med ett formulär L via de kanaler som används för alla Sireneformulär. Formulär L ska skickas samtidigt med eventuella fingeravtryck och/eller fotografier.

2.13.4   Sirpit-förfarandet

Sirenekontoret i det land som innehar fingeravtrycken eller fotografierna av en person som är föremål för en annan medlemsstats registrering kallas nedan för ”det tillhandahållande Sirenekontoret”.

Sirenekontoret i det land som har infört registreringen i SIS II kallas nedan för ”Sirenekontoret i den registrerande medlemsstaten”.

Följande förfarande ska tillämpas:

2.13.4.1   Skärmbild för indata

Följande uppgifter ska finnas med i indatamasken (the input mask):

Anmärkningar:

Om sådana uppgifter finns tillgängliga ska platsen där fingeravtrycken togs och tidpunkten när detta skedde registreras.

2.13.5   De biometriska uppgifternas format och kvalitet

Alla biometriska uppgifter som registreras i systemet ska ha genomgått en särskild kvalitetskontroll för att garantera en minimikvalitet som är gemensam för alla SIS II-användare.

Innan någon registrering sker ska kontroller utföras på nationell nivå för att säkerställa följande:

2.14   Överlappning mellan Sirenes och Interpols uppgifter (20)

SIS II har inte till uppgift att ersätta eller kopiera Internationella kriminalpolisorganisationens (Interpol) uppgifter. Även om vissa uppgifter överlappar varandra skiljer sig principerna för verksamheten och för samarbetet mellan Schengenmedlemsstaterna avsevärt från de principer som styr Interpol. Det är därför nödvändigt att fastställa regler för samarbetet mellan medlemsstaternas Sirenekontor och nationella centralbyråer (NCB).

Följande principer gäller:

2.14.1   SIS II-registreringarnas företräde framför Interpol-registreringar

När det gäller medlemsstaternas registreringar ska registreringarna i SIS II och det informationsutbyte som berör dem alltid ha företräde framför registreringarna och informationsutbytet via Interpol. Detta gäller särskilt när registreringar står i strid med varandra.

2.14.2   Val av kommunikationskanal

Principen om att Schengen-registreringar har företräde framför Interpol-registreringar som gjorts av medlemsstater ska iakttas och det ska säkerställas att den iakttas även av de nationella centralbyråerna. Så snart en SIS II-registrering skapats ska Sirenekontoren tillhandahålla all kommunikation rörande registreringen och skälen bakom den samt rörande eventuella åtgärder som vidtas. Om en medlemsstat önskar ändra kommunikationskanal måste den först samråda med de övriga medlemsstaterna. En sådan ändring är möjlig endast i särskilda fall.

2.14.3   Användning och spridning av Interpol-registreringar i Schengenstaterna

Eftersom SIS II-registreringar har företräde framför Interpol-registreringar ska de sistnämnda användas endast i undantagsfall (dvs. när det varken enligt tillämpningskonventionen eller tekniskt finns någon grund för att göra registreringen i SIS II eller när det inte finns tillräckliga uppgifter för att skapa en SIS II-registrering). Parallella registreringar i SIS II och via Interpol bör undvikas inom Schengenområdet. Registreringar som skickas ut via Interpol och som även omfattar Schengenområdet eller delar av detta ska innehålla följande text: ”med undantag av Schengenstaterna”.

2.14.4   Träff på och radering av en registrering

För att säkerställa Sirenekontorets roll som samordnare av kontrollen av kvaliteten på uppgifter som läggs in i SIS II, ska medlemsstaterna se till att Sirenekontoren och de nationella centralbyråerna underrättar varandra om träffar på och raderingar av registreringar.

2.14.5   Förbättrat samarbete mellan Sirenekontoren och Interpols nationella centralbyråer

Varje medlemsstat ska, i enlighet med nationell lagstiftning, vidta lämpliga åtgärder för att skapa ett välfungerande informationsutbyte på nationell nivå mellan Sirenekontoret och den nationella centralbyrån.

2.14.6   Överföring av uppgifter till tredjeländer

2.15   Förbindelsen mellan Sirene och Europol

I enlighet med artiklarna 26, 36 och 38 i SIS II-beslutet har Europol åtkomst till uppgifter i SIS II och rätt att söka sådana uppgifter direkt. Europol får begära ytterligare information från berörda medlemsstater i enlighet med bestämmelserna i Europolkonventionen. I enlighet med nationell lagstiftning ska samarbete med den nationella Europolenheten inledas för att säkerställa att Sirenekontoret underrättas om eventuellt utbyte av tilläggsinformation rörande SIS II-registreringar mellan Europol och den nationella Europolenheten. Om kommunikationen på nationell nivå rörande SIS II-registreringar sköts av den nationella Europolenheten, är det viktigt att undvika förvirring bland slutanvändarna.

2.16   Förbindelsen mellan Sirene och Eurojust

I enlighet med artiklarna 26, 32, 34 och 38 i SIS II-beslutet har de nationella medlemmarna i Eurojust och deras biträdande medlemmar ha rätt att få åtkomst till och söka direkt bland uppgifter som har införts i SIS II. I enlighet med nationell lagstiftning ska det inledas ett samarbete dem emellan för att säkerställa ett smidigt informationsutbyte vid en eventuell träff. Sirenekontoret ska särskilt fungera som kontaktpunkt för de nationella medlemmarna i Eurojust och deras biträdande medlemmar när det gäller kompletterande uppgifter om registreringar i SIS II.

2.17   Särskilda typer av sökningar

2.17.1   Geografiskt målinriktade sökningar

Med en geografiskt målinriktad sökning avses en sökning som genomförs för ett begränsat geografiskt område när den begärande medlemsstaten har konkreta bevis på var en efterlyst person eller ett efterlyst föremål befinner sig. Under dessa omständigheter kan en framställning från de rättsliga myndigheterna verkställas omedelbart efter det att den har mottagits.

Geografiskt målinriktade sökningar i Schengenområdet ska vara grundade på en registrering i SIS II. Om det är känt var en person eller ett föremål som efterspanas befinner sig när registreringen om gripande görs, ska dessa uppgifter om detta föras in i fält 061 i formulär A. I alla övriga fall, inklusive vid kommunikation om var föremål befinner sig, ska formulär M (fält 83) användas. Uppgifter om efterspanade personer ska registreras i SIS II för att säkerställa att en framställan om åtgärder är omedelbart verkställbar (artikel 64 i Schengenkonventionen och artikel 9.3 i rambeslutet om en europeisk arresteringsorder).

En registrering i SIS II ökar utsikterna till framgång om den personen oväntat förflyttar sig eller om föremålet oväntat förflyttas inom Schengenområdet, och därför är det endast i undantagsfall det är möjligt att avstå från att registrera en efterlyst person eller ett efterlyst föremål i SIS II (till exempel i enlighet med artikel 23.1 i SIS II-förordningen och SIS II-beslutet, om det inte finns tillräckliga uppgifter för att införa en registrering).

3.   REGISTRERINGAR OM PERSONER SOM ÄR EFTERLYSTA FÖR ATT GRIPAS OCH ÖVERLÄMNAS ELLER UTLÄMNAS (ARTIKEL 26 I SIS II-BESLUTET)

Följande steg ska beaktas:

3.1   Införande av en registrering

De flesta registreringar om gripande kommer att åtföljas av en europeisk arresteringsorder. Vid en registrering om gripande finns dock även möjlighet till ett provisoriskt anhållande för tiden fram till dess att en begäran om utlämning inkommer.

Den europeiska arresteringsordern eller beslutet om provisoriskt anhållande ska utfärdas av en behörig rättslig myndighet i den registrerande medlemsstaten.

Vid registrering om gripande för överlämnande ska en kopia av den ursprungliga europeiska arresteringsordern läggas in som bilaga i SIS II. En kopia av arresteringsordern i översättning till ett eller flera av Europeiska unionens institutioners officiella språk kan också läggas in.

Dessutom ska personens fotografier och fingeravtryck fogas till registreringen i förekommande fall.

De relevanta uppgifterna, inklusive den europeiska arresteringsordern eller beslutet om provisoriskt anhållande för överlämnande- eller utlämning, ska vara tillgängliga för Sirenekontoret efter registreringen. Det ska kontrolleras att alla de begärda uppgifterna är fullständiga och korrekt presenterade.

Medlemsstaterna ska ha möjlighet att lägga in mer än en europeisk arresteringsorder per registrering om gripande. Det åligger medlemsstaterna att radera en europeisk arresteringsorder som inte längre är giltig. De ska dessutom kontrollera om det finns några ytterligare europeiska arresteringsorder som har lagts till registreringen och, om så behövs, utvidga registreringen.

Registreringar om gripande kan innehålla en binär fil per europeisk arresteringsorder. Medlemsstaterna ska kunna bifoga översättningar av europeiska arresteringsorder som de fogar till en registrering om gripande, om nödvändigt i separata binära filer.

När det gäller skannade PDF-dokument som ska bifogas registreringar om gripande ska en upplösning på 150 DPI användas i möjligaste mån.

3.2   Flera registreringar

Beträffande allmänna förfaranden, se avsnitt 2.2.

Dessutom gäller följande:

Flera medlemsstater kan göra en registrering om gripande som avser samma person. Om två eller flera medlemsstater har gjort en registrering för samma person ska beslutet om vilken arresteringsorder som ska verkställas vid en eventuell arrestering fattas av den verkställande rättsliga myndigheten i den medlemsstat där gripandet äger rum.

Förenlighet mellan registreringar om gripande och andra typer av registreringar

Registreringar om gripande är förenliga med registreringar om nekad inresa, registreringar om försvunna personer och registreringar om rättsliga förfaranden. De är inte förenliga med registreringar om kontroller.

Registreringar om gripande ska införas omedelbart, utan att invänta resultaten av eventuella samråd med andra medlemsstater.

3.3   Missbruk av identitet

Se det allmänna förfarandet i avsnitt 2.11.1.

3.4   Införande av en registrering om alias

Se det allmänna förfarandet i avsnitt 2.11.2.

3.5   Tilläggsinformation som ska översändas till medlemsstaterna

I samband med att en registrering sker ska tilläggsinformation om registreringen översändas till alla medlemsstater.

Uppgifterna som nämns i avsnitt 3.5.1 och 3.5.2 ska snabbast möjligt översändas till övriga Sirenekontor. Ytterligare uppgifter som behövs för att fastställa identiteten ska översändas efter samråd med eller på begäran av en annan medlemsstat.

Om det finns flera europeiska arresteringsorder eller beslut om provisoriskt anhållande avseende samma person, ska separata formulär A fyllas i för var och en av dessa.

Den europeiska arresteringsordern eller det provisoriska anhållandet samt formulär A måste innehålla tillräckligt detaljerade uppgifter (särskilt punkt e i den europeiska arresteringsordern: ”beskrivning av omständigheterna kring brottet, däribland tidpunkt och plats” och fält 044: ”beskrivning av gärningen”) för att göra det möjligt för andra Sirenekontor att kontrollera registreringen. Endast nödvändiga uppgifter får utbytas.

3.5.1   Tilläggsinformation som ska översändas beträffande en europeisk arresteringsorder

Formulär A ska innehålla åtminstone samma uppgifter som den europeiska arresteringsordern. Uppgifterna i fält 044 ska omfatta en kort sammanfattning av omständigheterna.

Formulär A ska innehålla följande uppgifter:

3.5.2   Tilläggsinformation som ska översändas beträffande ett provisoriskt anhållande

3.5.2.1   Vid införande av en registrering som grundar sig på både en europeisk arresteringsorder och ett provisoriskt anhållande

Vid en registrering om gripande för utlämning ska tilläggsinformation översändas till alla medlemsstater med hjälp av ett formulär A. Om de registeruppgifter och den tilläggsinformation om en europeisk arresteringsorder som översänds till medlemsstaterna inte är tillräckliga för utlämning ska kompletterande uppgifter tillhandahållas.

I fält 239 ska anges att formuläret gäller både en europeisk arresteringsorder och ett provisoriskt anhållande.

3.5.2.2   Vid registrering på grundval enbart av ett provisoriskt anhållande

Vid en registrering om gripande för utlämning ska tilläggsinformation översändas till alla medlemsstater med hjälp av ett formulär A.

I fält 239 ska det anges att formuläret gäller en europeisk arresteringsorder.

3.6   Flaggning

För allmänna bestämmelser, se avsnitt 2.6.

Om minst en av de arresteringsorder eller provisoriska anhållanden som fogats till registreringen är verkställbar, ska registreringen inte förses med flagga.

En registrering som försetts med flagga ska anses införd i syfte att upplysa om var den person som registreringen gäller befinner sig.

3.7   Sirenekontorens åtgärder vid mottagande av en registrering om gripande

Ett Sirenekontor som mottar ett formulär A ska utan dröjsmål göra en sökning bland alla tillgängliga källor för att försöka få fram var personen befinner sig. Om de uppgifter som lämnas av den registrerande medlemsstaten inte är tillräckliga för att godtas av den mottagande medlemsstaten är detta inte skäl nog för att inte genomföra sökningen.

Om registreringen om gripande godtas och personen lokaliseras eller anhålls i medlemsstaten ska uppgifterna i formulär A vidarebefordras till behörig myndighet i den medlemsstat som ska verkställa arresteringsordern eller det provisoriska anhållandet. Om den ursprungliga europeiska arresteringsordern eller det provisoriska anhållandet begärs, bör handlingen översändas av den utfärdande rättsliga myndigheten direkt till den verkställande rättsliga myndigheten (om inte annat anges i den utfärdande eller verkställande medlemsstatens nationella lagstiftning).

3.8   Utbyte av information efter en träff

Se de allmänna förfarandena i avsnitt 2.3.

Dessutom ska följande förfarande tillämpas:

Dessutom ska den registrerande medlemsstatens Sirenekontor underrätta alla andra Sirenekontor om träffen med hjälp av ett formulär M, förutsatt att träffen erhölls inom två veckor från den dag då registreringen infördes. Efter denna period ska uppgifterna endast skickas till de medlemsstater som begär det.

4.   REGISTRERINGAR OM NEKAD INRESA ELLER VISTELSE (ARTIKEL 24 I SIS II-FÖRORDNINGEN)

Följande steg ska beaktas:

4.1   Införande av en registrering

Enligt artikel 24 i SIS II-förordningen får registreringar om nekad inresa eller vistelse införas i SIS II för tredjelandsmedborgare på grundval av en nationell registrering som införts av skäl som rör hot mot den allmänna ordningen, den allmänna säkerheten eller mot den nationella säkerheten.

En registrering kan också införas på grundval av att den berörda tredjelandsmedborgaren har varit föremål för en åtgärd som innebär avlägsnande, avvisning eller utvisning som vare sig återkallats eller vars verkställighet har skjutits upp, inbegripet de fall som omfattas av inreseförbud eller vägrat uppehållstillstånd som grundats på överträdelse av nationella bestämmelser om tredjelandsmedborgares inresa eller vistelse.

Dessutom föreskrivs i artikel 26 i SIS II-förordningen att registreringar om tredjelandsmedborgare som är föremål för en restriktiv åtgärd avsedd att förhindra inresa till eller transitering genom medlemsstaternas territorium och vidtagen i enlighet med artikel 15 i fördraget om Europeiska unionen också ska registreras i SIS II, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda.

Enligt artikel 25 i SIS II-förordningen gäller särskilda regler för tredjelandsmedborgare som omfattas rätten till fri rörlighet i gemenskapen i den mening som avses Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (21). Sirenekontoret ska i möjligaste mån ge tillgång till upplysningar som använts för att bedöma huruvida en registrering om nekad inresa eller vistelse ska införas för en person som omfattas av rätt till fri rörlighet i gemenskapen (22).

4.2   Flera registreringar

Se de allmänna förfarandena i avsnitt 2.2.

Förenlighet mellan registreringar om nekad inresa eller vistelse

Registreringar om nekad inresa eller vistelse är förenliga med registreringar om gripande. De är inte förenliga med registreringar om försvunna personer, registreringar om kontroller eller registreringar om ett rättsligt förfarande.

4.3   Missbruk av identitet

Se det allmänna förfarandet i avsnitt 2.11.1.

4.4   Införande av en registrering om alias

De allmänna bestämmelserna beskrivs i avsnitt 2.11.2.

4.5   Informationsutbyte efter en träff

Det åligger de myndigheter som ansvarar för gränskontroll och för utfärdande av uppehållstillstånd eller viseringar att genomföra det informationsförfarande som föreskrivs i artikel 5.4 c i kodexen om Schengengränserna och det samrådsförfarande som föreskrivs i artikel 25 i Schengenkonventionen. Sirenekontoren ska i princip endast medverka i förfarandena när det är fråga överföring av tilläggsinformation som har ett direkt samband med registreringarna (till exempel meddelande om träff, närmare angivelse av identitet) eller radering av dessa.

Sirenekontoren kan emellertid också vara involverade i översändande av sådan tilläggsinformation som behövs för utvisning eller avvisning av en tredjelandsmedborgare, eller i översändande av eventuell tilläggsinformation med anledning av dessa åtgärder.

4.5.1   Informationsutbyte i samband med utfärdande av uppehållstillstånd eller viseringar

Följande förfarande ska tillämpas:

Förfarandet enligt artikel 25 i Schengenkonventionen

Förfarandet enligt artikel 25.1 i Schengenkonventionen

Om en medlemsstat som överväger att bevilja ett uppehållstillstånd upptäcker att sökanden i fråga omfattas av en registrering om nekad inresa eller vistelse som införts av en annan medlemsstat, ska den samråda med den registrerande medlemsstaten via sitt Sirenekontor. För detta ändamål ska formulär N användas. Registreringen ska raderas om den berörda medlemsstaten efter samrådet håller fast vid sitt beslut att utfärda uppehållstillståndet. Den berörda personen kan dock ändå föras upp på en medlemsstats nationella förteckning över registreringar om nekad inresa.

Förfarandet enligt artikel 25.2 i Schengenkonventionen

Om en medlemsstat som fört in en registrering om nekad inresa eller vistelse upptäcker att den person som registreringen gäller har beviljats uppehållstillstånd, ska den via sitt Sirenekontor, med hjälp av ett formulär O, inleda ett samrådsförfarande med den medlemsstat som utfärdade uppehållstillståndet. Ett samråd via Sirenekontoren med hjälp av ett formulär O ska också äga rum om den medlemsstat som utfärdade uppehållstillståndet senare upptäcker att det finns en registrering om nekad inresa eller vistelse avseende den berörda personen i SIS II (23).

Om en tredje medlemsstat (det vill säga utöver den som beviljade uppehållstillståndet och den som förde in registreringen) upptäcker att det finns en registrering avseende en tredjelandsmedborgare som har beviljats uppehållstillstånd i någon av medlemsstaterna ska den, via sitt Sirenekontor och med hjälp av ett formulär H, meddela såväl den medlemsstat som beviljade uppehållstillståndet som den registrerande medlemsstaten.

Om förfarandet enligt artikel 25 i Schengenkonventionen medför att en registrering om nekad inresa eller vistelse raderas ska Sirenekontoren, i enlighet med sin nationella lagstiftning, bistå med stöd om så begärs.

4.5.2   Informationsutbyte vid avvisning eller utvisning från Schengenterritoriet

Följande förfarande ska tillämpas:

Om en registrerad person upptäcks vid gränsen ska de förfaranden som fastställs i kodexen om Schengengränserna och av den registrerande avtalsslutande parten följas.

Omedelbart utbyte av tilläggsinformation mellan Sirenekontoren kan också vara nödvändigt i särskilda fall för att en person ska kunna identifieras på ett tillförlitligt sätt (se avsnitt 2.8.3).

Särskilda förfaranden enligt artikel 5.4 a och 5.4 c i kodexen om Schengengränserna

Förfarande i sådana fall som omfattas av artikel 5.4 a

Enligt artikel 5.4 a i kodexen om Schengengränserna ska tredjelandsmedborgare som omfattas av en registrering om nekad inresa eller vistelse, men som innehar uppehållstillstånd eller visering för förnyad inresa som utfärdats av någon av medlemsstaterna, tillåtas inresa till den medlemsstat som utfärdade uppehållstillståndet eller viseringen för förnyad inresa när de passerar gränsen i en annan medlemsstat. Inresa kan nekas om den berörda personens namn finns upptaget på medlemsstatens nationella spärrlista.

Om den berörda tredjelandsmedborgaren försöker resa in i den medlemsstat som har infört registreringen i SIS II, kan denna medlemsstat neka personen inresa. Sirenekontoret i den medlemsstaten ska dock, på begäran av behörig myndighet, samråda med Sirenekontoret i den medlemsstat som utfärdade uppehållstillståndet, i syfte att ge den behöriga myndigheten möjlighet att fastställa om det finns tillräckliga skäl att återkalla uppehållstillståndet. Om uppehållstillståndet inte återkallas ska registreringen i SIS II raderas, men den berörda personen kan ändå föras upp på den nationella spärrlistan.

Om denna person försöker resa in i den medlemsstat som utfärdade uppehållstillståndet ska han eller hon tillåtas resa in på territoriet, men Sirenekontoret i den medlemsstaten ska, på begäran av den behöriga myndigheten, översända ett formulär O till Sirenekontoret i den registrerande medlemsstaten, så att de behöriga myndigheterna i fråga kan besluta om att återkalla uppehållstillståndet eller radera registreringen.

Om den berörda tredjelandsmedborgaren försöker resa in i en tredje medlemsstat, som varken är den registrerande medlemsstaten eller den som beviljade uppehållstillståndet, och denna tredje medlemsstat upptäcker att det finns en registrering i SIS II rörande den personen, även om vederbörande innehar ett uppehållstillstånd som utfärdats av en av medlemsstaterna, ska den tillåta transitering till den medlemsstat som utfärdade uppehållstillståndet. Inresa kan nekas om denna tredje medlemsstat har fört upp den berörda personen på sin nationella spärrlista. I båda fallen ska den tredje medlemsstatens Sirenekontor, på begäran av behörig myndighet, översända ett formulär H till Sirenekontoren i de båda andra medlemsstaterna för att upplysa dem om motsägelsen och begära att de samråder med varandra i syfte att antingen radera registreringen i SIS II eller återkalla uppehållstillståndet. Den kan också begära att bli underrättad om resultatet av eventuella samråd.

Förfarande i sådana fall som omfattas av artikel 5.4 c

Enligt artikel 5.4 c kan en medlemsstat, med hänvisning till humanitära skäl, det nationella intresset eller internationella förpliktelser, avvika från principen om att en person som är föremål för en registrering om nekad inresa inte ska tillåtas resa in i landet. På begäran av behörig myndighet ska Sirenekontoret i den medlemsstat som beviljade inresan underrätta Sirenekontoret i den registrerande medlemsstaten om detta med hjälp av ett formulär H.

4.6   Informationsutbyte efter en träff på en tredjelandsmedborgare som omfattas av rätt till fri rörlighet i gemenskapen

Särskilda bestämmelser gäller om en sökning ger träff på en tredjelandsmedborgare som omfattas rätten till fri rörlighet i den mening som avses i direktiv 2004/38/EG (24).

4.7   Radering av registreringar rörande EU-medborgare

Om en tredjelandsmedborgare som omfattas av en registrering om nekad inresa eller vistelse erhåller medborgarskap i en av EU:s medlemsstater, ska registreringen raderas. Om ändringen av medborgarskap uppmärksammas av Sirenekontoret i en annan medlemsstat än den registrerande, ska den förstnämnda översända ett formulär J till den registrerande medlemsstatens Sirenekontor, i enlighet med förfarandet för rättelse och radering av rättsligt eller sakligt felaktiga uppgifter (se avsnitt 2.7).

5.   REGISTRERINGAR OM FÖRSVUNNA PERSONER (ARTIKEL 32 I SIS II-BESLUTET)

Följande steg ska beaktas:

5.1   Införande av en registrering

Uppgifter om följande kategorier av personer, såväl minderåriga som vuxna, ska på begäran av den behöriga myndigheten införas i SIS II i syfte att utröna deras vistelseort eller ställa dem under beskydd.

I samband med att sökningen inleds ska hänsyn tas till nationella bestämmelser om vem som kan begära sökning efter en försvunnen person och hur en sådan begäran ska framställas.

I enlighet med artikel 23.2 i SIS II-beslutet ska den berörda personens fotografier och fingeravtryck fogas till registreringen när sådana finns.

5.2   Flera registreringar

Se de allmänna förfarandena i avsnitt 2.2.

Överensstämmelse mellan registreringar om försvunna personer

Registreringar om försvunna personer är förenliga med registreringar om gripande och registreringar om ett rättsligt förfarande. De är inte förenliga med registreringar om nekad inresa eller registreringar om kontroller.

5.3   Missbruk av identitet

Se det allmänna förfarandet i avsnitt 2.11.1.

5.4   Införande av en registrering om alias

Se det allmänna förfarandet i avsnitt 2.11.2.

5.5   Flaggning

Efter det att en träff registrerats kan flaggning begäras. I samband med detta ska de allmänna förfarandet i avsnitt 2.6 följas.

Det finns inga alternativa åtgärder som kan vidtas i samband med registreringar om försvunna personer.

5.6   Utbyte av information efter en träff

Se det allmänna förfarandet i avsnitt 2.3.

Dessutom gäller följande:

6.   REGISTRERINGAR OM PERSONER SOM SÖKS FÖR RÄTTSLIGA FÖRFARANDEN (ARTIKEL 34 I SIS II-BESLUTET)

Följande steg ska beaktas:

6.1   Införande av en registrering

På begäran av behörig myndighet ska uppgifter om följande kategorier av personer läggas in i SIS II, i syfte att upplysa om deras vistelseort eller hemvist:

I enlighet med artikel 23.2 i SIS II-beslutet ska den berörda personens fotografier och fingeravtryck fogas till registreringen i förekommande fall.

6.2   Flera registreringar

Se de allmänna förfarandena i avsnitt 2.2.

Överensstämmelse mellan registreringar om personer i samband med domstolsförfaranden

Registreringar om rättsliga förfaranden är förenliga med registreringar om gripande och registreringar om försvunna personer. De är inte förenliga med registreringar om kontroller eller registreringar om nekad inresa och vistelse.

6.3   Missbruk av identitet

Se det allmänna förfarandet i avsnitt 2.11.1.

6.4   Införande av en registrering om alias

Se det allmänna förfarandet i avsnitt 2.11.2.

6.5   Utbyte av information vid en träff

Se det allmänna förfarandet i avsnitt 2.3.

Dessutom gäller följande:

7.   REGISTRERINGAR OM DISKRETA KONTROLLER ELLER SÄRSKILDA KONTROLLER (ARTIKEL 36 I SIS II-BESLUTET)

Följande steg ska beaktas:

7.1   Införande av en registrering

På begäran av behörig myndighet får uppgifter om personer och föremål (fordon, fartyg, luftfartyg och containrar) införas i SIS II för diskret kontroll eller särskild kontroll.

En särskild kontroll är en grundlig kontroll av de berörda personerna, fordonen, fartygen eller flygplanen, medan en diskret kontroll ska utföras utan de berörda personernas kännedom.

Denna typ av registreringar kan införas i syfte att bekämpa brottslighet och förebygga hot mot den allmänna säkerheten i sådana fall som anges i artikel 36.2 i SIS II-beslutet.

Registreringar om diskreta kontroller och särskilda kontroller kan också införas på begäran av de myndigheter som ansvarar för statens säkerhet, i enlighet med artikel 36.3 i SIS II-beslutet.

Om en medlemsstats nationella lagstiftning inte tillåter särskilda kontroller ska kontrollerna i den medlemsstaten automatiskt ersättas med diskreta kontroller. Detta följer av artikel 37.4 i SIS II-beslutet.

I enlighet med artikel 23.2 i SIS II-beslutet ska den berörda personens fotografier och fingeravtryck fogas till registreringen i förekommande fall.

7.2   Flera registreringar

Se de allmänna förfarandena i avsnitt 2.2.

Förenlighet mellan registreringar om kontroller

Registreringar om diskreta kontroller eller särskilda kontroller är inte förenliga med registreringar om gripanden, registreringar om nekad inresa och vistelse, registreringar om försvunna personer eller registreringar om rättsliga förfaranden.

Registreringar om diskreta eller särskilda kontroller av föremål är inte förenliga med andra kategorier av registreringar.

Registreringar om diskreta kontroller är inte förenliga med registreringar om särskilda kontroller.

7.3   Missbruk av identitet

Se det allmänna förfarandet i avsnitt 2.11.1.

7.4   Införande av en registrering om alias

Se det allmänna förfarandet i avsnitt 2.11.2.

7.5   Underrättelse till övriga medlemsstater vid registrering på begäran av myndigheter med ansvar för statens säkerhet (artikel 36.3 i beslutet)

Vid införande av en registrering på begäran av en myndighet med ansvar för den nationella säkerheten, ska Sirenekontoret i den registrerande medlemsstaten underrätta alla övriga Sirenekontor om detta med hjälp av ett formulär M. Formuläret ska innehålla namnet på den myndighet som begärt registreringen samt dess kontaktuppgifter.

Vissa känsliga uppgifter ska omfattas av sekretesskydd i enlighet med nationell lagstiftning och kontakten mellan Sirenekontoren ska hållas åtskild från all kontakt mellan de myndigheter som ansvarar för den nationella säkerheten.

7.6   Flaggning

Se de allmänna förfarandena i avsnitt 2.6.

Det finns inga alternativa åtgärder som kan vidtas i samband med registreringar om diskreta eller särskilda kontroller.

Om den myndighet som ansvarar för statens säkerhet i den verkställande medlemsstaten beslutar att registreringen kräver en giltighetsflaggning ska den kontakta sitt nationella Sirenekontor och underrätta det om att den begärda åtgärden inte kan genomföras. Sirenekontoret ska därefter begära en flaggning genom att översända ett F-formulär till Sirenekontoret i den registrerande medlemsstaten. Skälen för flaggningen behöver inte anges.

7.7   Utbyte av information efter en träff

Se de allmänna förfarandena i avsnitt 2.3.

Dessutom gäller följande:

Vid träff på en registrering som införts i enlighet med artikel 36.3 i SIS II-beslutet, ska Sirenekontoret i den verkställande medlemsstaten underrätta Sirenekontoret i den registrerande medlemsstaten om resultaten (med avseende på antingen diskreta kontroller eller särskilda kontroller) med hjälp av formulär G. Samtidigt ska Sirenekontoret i den verkställande medlemsstaten underrätta sin egen behöriga myndighet med ansvar för nationell säkerhet.

8.   REGISTRERINGAR OM FÖREMÅL SOM SKA BESLAGTAS ELLER ANVÄNDAS SOM BEVISMATERIAL I BROTTMÅL (ARTIKEL 38 I SIS II-BESLUTET)

Följande steg ska beaktas:

8.1   Införande av en registrering

Uppgifter om följande föremål kan införas i SIS II, om syftet är att beslagta föremålen eller använda dem som bevisning i brottmål:

8.2   Flera registreringar

Se de allmänna förfarandena i avsnitt 2.2.

Överensstämmelse mellan registreringar om föremål som ska beslagtas eller användas som bevismaterial i brottmål

Registreringar om beslagtagande av föremål eller användning av föremål som bevismaterial i brottmål är oförenliga med registreringar om kontroll.

8.3   Utbyte av information efter en träff

Sirenekontoren ska på begäran så snabbt som möjligt översända tilläggsinformation på formulär P, som svar på ett formulär G vid träff på en registrering om ett fordon, ett fartyg, ett luftfartyg eller en container som ska beslagtas eller användas som bevismaterial i enlighet med artikel 36 i SIS II-beslutet.

Eftersom det rör sig om en brådskande begäran och det är omöjligt att samla in alla uppgifter omedelbart, är det inte nödvändigt att fylla i alla fälten i formulär P. Följande fält bör dock om möjligt fyllas i: 041, 042, 043, 162, 164, 165, 166, 167 och 169.

9.   STATISTIK

En gång per år ska Sirenekontoren översända statistik till förvaltningsmyndigheten och kommissionen. Statistiken ska också på begäran skickas till Europeiska datatillsynsmannen och till de nationella tillsynsmyndigheterna på området för uppgiftsskydd.

Statistiken ska omfatta antalet formulär av varje typ som sänts till var och en av medlemsstaterna. Den ska i synnerhet visa antalet träffar och flaggningar. Det ska göras åtskillnad på träffar på registreringar som införts av en annan medlemsstat och på träffar på den berörda medlemsstatens egna registreringar.

10.   ÖVERSYN AV SIRENEHANDBOKEN OCH ANDRA GENOMFÖRANDEÅTGÄRDER

Handboken och övriga genomförandeåtgärder ska ses över om det blir nödvändigt att ändra vissa av bestämmelserna för att säkerställa ett väl fungerande system.

(1)  Denna text är identisk med texten i bilagan till kommissionens beslut 2008/334/RIF (se sidan 41 i detta nummer av EUT).

(2)  EGT L 239, 22.9.2000, s. 19.

(3)  Verkställande kommitténs beslut av den 22 december 1994 om ikraftsättande av konventionen om tillämpning av Schengen av den 19 juni 1990 (SCH/com-ex (94) 29 rev. 2). EGT L 239, 22.9.2000, s. 130.

(4)  Verkställande kommitténs beslut av den 7 oktober 1997 (SCH/com-ex 97(27) rev. 4) för Italien och (SCH/com-ex 97 (28) rev. 4) för Österrike.

(5)  Rådets beslut 1999/848/EG av den 13 december 1999 om fullt ikraftträdande av Schengenregelverket i Grekland (EGT L 327, 21.12.1999, s. 58).

(6)  Rådets beslut 2000/777/EG av den 1 december om tillämpningen av Schengenregelverket i Danmark, Finland och Sverige samt i Island och Norge (EGT L 309, 9.12.2000, s. 24).

(7)  Rådets beslut 2004/926/EG av den 22 december 2004 om att vissa bestämmelser i Schengenregelverket skall börja tillämpas på Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (EUT L 395, 31.12.2004, s. 70).

(8)  EGT C 340, 10.11.1997.

(9)  EUT L 370, 17.12.2004, s. 78.

(10)  Nedan kallad SIS II-förordningen.

(11)  EUT L 205, 7.8.2007, s. 63. Nedan kallat SIS II-beslutet.

(12)  EUT L 105, 13.4.2006, s. 1.

(13)  EUT L 381, 28.12.2006, s. 1.

(14)  Detta påverkar inte andra uppgifter som lagts på Sirenekontoren på grundval av respektive medlemsstats lagstiftning på området för polissamarbete, till exempel vid tillämpningen av rådets rambeslut 2006/960/RIF av den 18 december 2006 om förenklat informations- och underrättelseutbyte mellan de brottsbekämpande myndigheterna i Europeiska unionens medlemsstater (EUT L 386, 29.12.2006, s. 89).

(15)  EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

(16)  Europarådets konvention av den 28 januari 1981 om skydd för enskilda vid automatisk behandling av personuppgifter och senare ändringar av denna.

(17)  Dok. 16375/07.

(18)  Rådets rambeslut 2006/960/RIF av den 18 december 2006 om förenklat informations- och underrättelseutbyte mellan de brottsbekämpande myndigheterna i Europeiska unionens medlemsstater (EGT L 386, 29.12.2006, s. 89).

(19)  Viss information om förfarandena för åtkomst och rättelse i medlemsstaterna finns tillgänglig på kommissionens webbplats: http://ec.europa.eu/justice_home/fsj/privacy/index_en.htm.

(20)  Se även volym 2 av EU:s Schengenkatalog: Schengens informationssystem, Sirene: rekommendationer och bästa praxis, december 2002.

(21)  EUT L 158, 30.4.2004, s. 77. Rättat i EUT L 229, 29.6.2004, s. 35.

(22)  Av artikel 30 i direktiv 2004/38/EG följer att en person som nekats inresa ska delges beslutet skriftligen och erhålla fullständig information om grunderna för beslutet, såvida detta inte strider mot den berörda statens säkerhetsintressen.

(23)  I fråga om registreringar om nekad inresa eller vistelse avseende familjemedlemmar till EU-medborgare bör det påpekas att det inte är möjligt att rutinmässigt göra sökningar i SIS II innan ett uppehållstillstånd utfärdas till en sådan person. I artikel 10 i direktiv 2004/38/EG anges vilka villkor som ska vara uppfyllda för att unionsmedborgares familjemedlemmar som inte är tredjelandsmedborgare ska ha rätt att vistas i en mottagande medlemsstat. Enligt denna uppräkning, som är uttömmande, medges inte rutinmässig sökning i SIS inför utfärdande av uppehållstillstånd. Av artikel 27.3 i detta direktiv följer att medlemsstaterna, om de bedömer det som absolut nödvändigt, får anmoda andra medlemsstater att lämna upplysningar om huruvida den berörda personen tidigare har förekommit i polisens register. Sådana förfrågningar får inte göras rutinmässigt.

(24)  Enligt direktiv 2004/38/EG kan en person som omfattas av rätt till fri rörlighet i gemenskapen nekas inresa endast om hänsynen till allmän ordning och säkerhet motiverar på grund av att vederbörandes beteende utgör ett verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse, och om övriga kriterier i artikel 27.2 i det direktivet är uppfyllda. I artikel 27.2 anges: ”Åtgärder som vidtas med hänsyn till allmän ordning eller säkerhet skall överensstämma med proportionalitetsprincipen och uteslutande vara grundade på vederbörandes personliga beteende. Tidigare straffdomar skall inte i sig utgöra skäl för sådana åtgärder. Den berörda personens personliga beteende måste utgöra ett verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse. Motiveringar som inte beaktar omständigheterna i det enskilda fallet eller som tar allmänpreventiva hänsyn skall inte accepteras.” Dessutom finns det ytterligare begränsningar när det gäller personer som har permanent uppehållsrätt på den mottagande medlemsstatens territorium. Denna kategori kan nekas rätt till inresa och vistelse först om det föreligger ett allvarligt hot mot allmän ordning eller säkerhet.