18.3.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 75/66

(1)

Den 19 december 2006 offentliggjorde kommissionen ett tillkännagivande om inledande av ett antidumpningsförfarande beträffande import till gemenskapen av polyvinylalkohol (eller PVA i tabeller) med ursprung i Folkrepubliken Kina och Taiwan (2). Den 17 september 2007 införde kommissionen genom förordning (EG) nr 1069/2007 (3) (nedan kallad förordningen om preliminär tull) en preliminär antidumpningstull på import av polyvinylalkohol med ursprung i Kina. Det infördes inga provisoriska åtgärder för Taiwan.

(2)

Som det anges i skäl 13 i förordningen om preliminär tull omfattade undersökningen om dumpning och skada perioden 1 oktober 2005–30 september 2006 (nedan kallad undersökningsperioden eller i tabeller UP). När det gäller de tendenser som är av betydelse för skadebedömningen undersökte kommissionen uppgifter för perioden från och med den 1 januari 2003 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(3)

Efter beslutet om införandet av en preliminär antidumpningstull på import av polyvinylalkohol med ursprung i Kina, samtidigt som ingen tull infördes på import från Taiwan, lämnade ett antal berörda parter skriftliga synpunkter. De parter som så önskade gavs även tillfälle att bli hörda. Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som ansågs nödvändiga för dess slutgiltiga avgöranden.

(4)

Kommissionen fördjupade undersökningen avseende gemenskapens intresse och tillät undantagsvis användare i pappersindustrin, som är en viktig användarsektor som inte tidigare samarbetat, att besvara frågeformuläret för användare.

(5)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden på vilka kommissionen avsåg att avsluta förfarandet med avseende på import av polyvinylalkohol med ursprung i Kina och Taiwan och frisläppa de belopp för vilka säkerhet ställts i form av en preliminär tull. De beviljades även en tidsfrist inom vilken synpunkter kunde lämnas efter meddelandet av uppgifter.

(6)

De muntliga och skriftliga synpunkter som de berörda parterna lämnade togs under övervägande och när så var lämpligt ändrades undersökningsresultaten i enlighet med dessa.

(7)

Den gemenskapsanvändare som det hänvisas till i skäl 16 i förordningen om preliminär tull hävdade på nytt, samtidigt som han vidareutvecklade sina argument, att en viss form av hans produkt (den bestridda formen) som han kallade polyvinylalkohol med snäv molekylviktsfördelning och låg askhalt och som han köpte från bland annat Kina, inte skulle ingå i produktdefinitionen. Denna användare hävdade i) att kommissionen inte hade tillräckliga skäl för att anse att den bestridda formen har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper som övriga former som omfattas av produktdefinitionen samt ii) att denna form hade mycket specifika slutanvändningsområden. Han hävdade vidare iii) att den bestridda formen, enligt hans åsikt, var en sampolymer och därför inte föll inom ramen för produktdefinitionen.

(8)

Innan denna användares synpunkter närmare diskuteras bör det först noteras att den askhalt som polyvinylalkoholen uppvisar är att anse som en orenhet. Ju lägre askhalt desto renare polyvinylalkohol. Dessutom är begreppet ”låg askhalt” subjektivt. Det finns ingen allmänt vedertagen definition och det står således varje enskild tillverkare fritt att fastställa egna nivåer för vad som är att anse som en låg respektive hög askhalt. Det konstaterades att detta i praktiken har lett till betydande skillnader. När det gäller de tillverkare som omfattades av undersökningen varierade den maximala askhalten för polyvinylalkohol med låg askhalt från 0,09 % till 0,5 %. Den berörda användaren kan nog inte anses ingå bland de mest restriktiva, dvs. andra berörda parter skulle antagligen anse att denna användare tillämpade ett högre gränsvärde för askhalten.

(9)

De frågor som denna part tagit upp och som nämns i skäl 7 har noga övervägts och sammanfattningsvis gäller följande:

(10)

Det bör erinras om att den berörda produktens grundläggande fysikaliska och tekniska egenskaper preliminärt definierats i skäl 14 i förordningen om preliminär tull. Där definieras den berörda produkten som ett visst sorts harts med särskilda tekniska parametrar. Dessa parametrar, som anges i produktdefinitionen och tjänar till att skilja den berörda produkten från andra former av polyvinylalkohol, är viskositet (mätt i en 4-procentig lösning) på minst 3 och högst 61 mPas och en hydrolysgrad på minst 84,0 och högst 99,9 molprocent.

(11)

Alla former som ingår i produktdefinitionen benämns ibland standardformer av polyvinylalkohol, vilket innebär att de alla kan tillverkas på standardproduktionslinjer för polyvinylalkohol och att deras produktionskostnader är desamma. Motsatt förhållande gäller för de former som har samma KN-nummer men som inte ingår i produktdefinitionen. Dessa kan inte tillverkas på standardproduktionslinjer för polyvinylalkohol utan fordrar en annan produktionsteknik och ytterligare utrustning, vilket innebär att tillverkningskostnaden kan skilja sig väsentligt från standardformernas. De former som inte ingår i produktdefinitionen kan dessutom ha mycket annorlunda egenskaper än de former som omfattas av produktdefinitionen. När det gäller viskositet och hydrolys gäller följande: i) formerna med låg viskositet är lågmolekylära polyvinylalkoholer som är svåra att hantera, vilket bland annat leder till en låg avkastning i produktionen, ii) formerna med hög viskositet, som också är svåra att hantera, används till glansiga pappersbeläggningar av hög kvalitet som är en mycket särskild tillämpning där de oönskade veck som normalt sett uppstår måste undvikas, iii) former med hög hydrolysgrad används huvudsakligen till denna tillämpning, medan iv) polyvinylalkoholer med låg hydrolysgrad är olösliga i vatten eller bildar instabila lösningar med vatten. Detta slags produkter används huvudsakligen för tillverkning av suspensionspolyvinylalkohol, och vid höga temperaturer kommer dessa att fällas ut ur lösningen.

(12)

Användaren hävdade att sex av polyvinylalkoholernas egenskaper var nödvändiga för att han skulle kunna tillverka den polyvinylbutyral (PVB i tabeller) som han behöver för sin film av polyvinylbutyral. Kombinationen av parametrarna för dessa sex egenskaper gör den bestridda formen unik i förhållande till alla andra former av polyvinylalkohol på marknaden. Undersökningen av detta påstående ledde till konstaterandet att de tekniska specifikationerna kan vara strängare för vissa tillämpningar än för andra. Samtidigt kunde det dock konstateras att alla former, även de varukvaliteter som ingår i produktbeskrivningen och ibland betecknas som standardformer, uppvisar en unik kombination av egenskaper. Det är således tillämpningen som avgör vilken form som kommer att väljas. Detta gäller inte bara för den berörda användarens tillämpning utan även för andra tillämpningar. Följaktligen måste detta argument avvisas.

(13)

Den berörda användaren invände även mot kommissionens bedömning av marknaden för polyvinylalkoholanvändare och hävdade framför allt att marknaden för polyvinylbutyralanvändare är mycket varierad. I detta avseende har det redan angetts i förordningen om preliminär tull att användaren använde denna form av polyvinylalkohol för tillverkning av polyvinylbutyral som är den viktigaste tillämpningen i gemenskapen och svarar för 25 % till 29 % av förbrukningen av polyvinylalkohol, och även är den tillämpning som ökar snabbast till följd av den stora ökningen av efterfrågan på film av polyvinylbutyral. När det gäller situationen ännu längre ner i förädlingskedjan framgick det av undersökningen att närmare 90 % av den polyvinylbutyral som tillverkas i gemenskapen används för tillverkning av film av polyvinylbutyral, vilken dessutom är den berörda användarens slutgiltiga tillämpning (användaren är dock inte den enda tillverkaren av film av polyvinylbutyral i gemenskapen). Det bekräftas således (se skäl 17 i förordningen om preliminär tull) att denna berörda parts specifika användning är en av de vanligaste tillämpningarna och eftersom denna utgör en stor marknad är det således inte möjligt att beteckna den som något annat än standard.

(14)

När det gäller bestridda formens påstådda specifika användningsområde hävdade den berörda användaren också att det faktum att det inte finns några substitut för denna form utgör ett belägg för att den skulle ha ett specifikt slutanvändningsområde. I detta hänseende konstaterades det för det första att denna användare inte uteslutande köpte från den berörda kinesiska tillverkaren utan redan hade flera alternativa försörjningskällor. Under undersökningsperioden härrörde mindre än 5 % av dess inköp av den polyvinylalkohol som den begärde undantag för från den kinesiska tillverkaren. Resterande volym polyvinylalkohol hade inköpts från tre andra tillverkare i olika länder. Det konstaterades vidare att även om de flesta av de andra former som såldes på gemenskapsmarknaden faktiskt inte kunde användas som substitut för den bestridda formen, var det dock möjligt att använda den bestridda formen för andra tillämpningar och att denna dessutom fanns tillgänglig på gemenskapsmarknaden till ungefär samma priser som de andra former som importerades från Kina. Mot denna bakgrund avvisas argumentet att det inte finns några substitut för den bestridda formen.

(15)

Efter införandet av de provisoriska åtgärderna hävdade användaren att polyvinylalkohol med låg askhalt är en sampolymer och inte en homopolymer. Användaren hävdade att denna form av polyvinylalkohol hade två beståndsdelar. Detta påstående undersöktes och det konstaterades att polyvinylalkohol är resultatet av en inledande homopolymer polymerisation. Den därpå följande hydrolysprocessen är dock alltid ofullständig (mellan 84,0 och 99,9 molprocent) och av denna anledning skulle det även kunna hävdas att polyvinylalkohol har två beståndsdelar och därför är en sampolymer.

(16)

I syfte att undvika missförstånd ansågs det följaktligen lämpligt att förtydliga produktdefinitionen i förordningen om preliminär tull. Det fastställdes således slutgiltigt att den berörda produkten utgörs av vissa sampolymera polyvinylalkoholer bildade genom homopolymer polymerisation med en viskositet (mätt i en 4-procentig lösning) på minst 3 och högst 61 mPas och en hydrolysgrad på minst 84,0 och högst 99,9 molprocent med ursprung i Kina och Taiwan som vanligtvis klassificeras enligt KN-nummer ex 3905 30 00.

(17)

När det gäller Taiwan infördes inga provisoriska åtgärder, eftersom ingen dumping preliminärt hade konstaterats med avseende på importen av den berörda produkten med ursprung i Taiwan (se skälen 29 och 30 i förordningen om preliminär tull).

(18)

Såsom anges i skäl 30 i förordningen om preliminär tull var det enda samarbetsvilliga taiwanesiska företaget, Chang Chun Petrochemical Co. Ltd (nedan kallat CCP), också den enda exporterande tillverkaren av den berörda produkten i Taiwan, och företaget svarade enligt Eurostats uppgifter för 100 % av den taiwanesiska exporten till EG under undersökningsperioden.

(19)

Båda gemenskapstillverkarna, Kuraray Europe GmbH och Celanese Chemicals Ibérica S.L., hävdade att CCP hade utövat dumping under undersökningsperioden och begärde därför att kommissionen skulle ompröva sina slutsatser beträffande fastställandet av dumpning för CCP.

(20)

Båda gemenskapstillverkarna hävdade att CCP:s tillverkningskostnader var mycket högre än vad som konstaterats av kommissionen, eftersom kostnaderna för vinylacetatmonomer (VAM i tabeller), som är den huvudsakliga råvaran i tillverkningen av polyvinylalkohol underskattats. De underströk att CCP:s leverantör av vinylacetatmonomer är ett närstående företag. Till stöd för sitt argument lämnade en av gemenskapstillverkarna en studie av CCP:s polyvinylalkoholverksamhet som gjorts av en konsultfirma och offentliggöranden om de internationella priserna på vinylacetatmonomer.

(21)

Denna information undersöktes. Det framgick tydligt av en jämförelse mellan de priser på vinylacetatmonomer som angetts i offentliggörandena och de priser som kontrollerats i samband med undersökningen, både i Asien och Europa, att priserna i offentliggörandena var i överkant. Dessutom angavs det i offentliggörandena att det rörde sig om uppskattade priser och att de faktiska marknadspriserna kunde vara både högre och lägre samt att priserna i fråga framför allt var menade som en vägledning. Även om dessa priser visserligen kan användas för att följa prisutvecklingen över tiden förefaller de däremot inte att återspegla de faktiska priserna.

(22)

Det framgick även av undersökningen att den CCP närstående leverantörens försäljning av vinylacetatmonomer hade skett till priser som låg på samma nivå som de som togs ut för denna leverantörs icke-närstående kunder och att de priser som betalats av CCP var jämförbara med de som betalats av andra tillverkare i Asien, särskilt i Japan.

(23)

Dessutom grundade sig de kostnader för vinylacetatmonomer som angavs i studien på en högre förbrukning av vinylacetatmonomer än CCP:s faktiska förbrukning. Mot bakgrund av att förbrukningen av vinylacetatmonomer beror av blandningen av helt eller delvis hydrolyserad polyvinylalkohol konstaterades det att CCP:s faktiska förbrukning av vinylacetatmonomer var jämförbar med andra tillverkares förbrukning, både i Asien och gemenskapen, med hänsyn tagen till respektive företags produktmix.

(24)

Av de orsaker som beskrivs närmare i skälen 20–23 dras följaktligen slutsatsen att CCP:s kostnader för vinylacetatmonomer inte har underskattats och påståendena i detta hänseende avvisades därför.

(25)

På grundval av de kostnader som angavs i studien hävdade en av de två gemenskapstillverkarna att man inte bara hade underskattat kostnaden för vinylacetatmonomer utan även andra komponenter i CCP:s tillverkningskostnad för polyvinylalkohol, t.ex. produktionsomkostnader samt försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader. Det hade dock inte lämnats någon särskild bevisning till stöd för kostnadsuppskattningarna i studien.

(26)

De faktiska uppgifter för CCP som kontrollerats på plats undersöktes på nytt och det bekräftades att de korrekta kostnaderna hade använts vid beräkningen av dumpningens omfattning. Påståendet avvisades därför.

(27)

En gemenskapstillverkare hävdade att när det gäller CCP skulle normalvärdet ha konstruerats för alla produkttyper, eftersom det råder en särskild marknadssituation på den taiwanesiska marknaden för polyvinylalkohol till följd av konstlat låga priser, framför allt i jämförelse med de prisspann som offentliggjorts för Asien, och av det faktum att merparten av den inhemska försäljningen i Taiwan under undersökningsperioden skedde till närstående kunder.

(28)

Det fanns emellertid ingen bevisning till stöd för att de taiwanesiska inhemska försäljningspriserna skulle vara att anse som konstlat låga. De priser för polyvinylalkohol som offentliggjorts angav endast mycket allmänt angivna prisspann för Asien (utom Kina) utan angivande av former eller produkttyper och var därför inte användbara för en prisjämförelse med Taiwan. Mot denna bakgrund kan de inhemska försäljningspriserna i Taiwan inte anses vara konstlat låga. När det gäller påståendet att det inte skulle ha förekommit en tillräcklig inhemsk försäljning till oberoende bekräftas det att försäljningen till oberoende kunder hade skett i tillräcklig mängd för att det skulle vara möjligt att fastställa normalvärdet.

(29)

Samma gemenskapstillverkare hävdade även att på grund av en påstått särskild marknadssituation med konstlat låga priser på polyvinylalkohol på den taiwanesiska marknaden borde den vinst som används vid beräkningen av normalvärdet för CCP inte fastställas på grundval av inledningsfrasen i artikel 2.6 i grundförordningen.

(30)

Av de skäl som anges i skäl 28 finns det ingen anledning att fastställa vinsten i samband med beräkningen av normalvärdet på annat sätt än på grundval av inledningsfrasen i artikel 2.6 i grundförordningen. Följaktligen avvisades detta krav.

(31)

De berörda parterna underrättades om dessa slutsatser och gavs en tidsfrist för att inkomma med synpunkter. Varken gemenskapstillverkarna eller någon annan berörd part inkom med några ytterligare synpunkter som skulle ha kunnat ändra kommissionens preliminära fastställande av dumping med avseende på Taiwan.

(32)

Mot denna bakgrund bekräftas det att den dumpningsmarginal som fastställts för Taiwan är mindre än 2 %, uttryckt som andel av exportpriset (se skäl 29 i förordningen om preliminär tull). I enlighet med artikel 9.3 i grundförordningen bör således detta förfarande avslutas med avseende på importen av den berörda produkten med ursprung i Taiwan.

(33)

Eftersom inga synpunkter inkommit med avseende på undersökningsresultaten rörande marknadsekonomisk status och individuell behandling, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 31–39 i förordningen om preliminär tull.

(34)

Båda gemenskapstillverkarna, Kuraray Europe GmbH och Celanese Chemicals Ibérica S.L., hävdade på nytt att Japan borde väljas som jämförbart land för Kina i stället för Taiwan.

(35)

De hävdade att Japan vore lämpligare än Taiwan som jämförbart land, eftersom konkurrensen är mycket större på den japanska polyvinylalkoholmarknaden än på den taiwanesiska marknaden. Den taiwanesiska marknaden domineras av en enda taiwanesisk tillverkare, CCP, under det att det finns fyra tillverkare på den japanska marknaden. Importen till Taiwan av sådan polyvinylalkohol som omfattas av undersökningen är begränsad och den inhemska efterfrågan på den likadana produkten i Taiwan är låg.

(36)

När det gäller CCP:s påstådda dominerande ställning på marknaden i Taiwan bör det erinras om att även importen inverkar på konkurrenssituationen och i detta hänseende har det redan konstaterats (se skäl 46 i förordningen om preliminär tull) att i Taiwan svarar importen för en större andel av den inhemska förbrukningen (15 %) än vad den gör i Japan (3 %).

(37)

Påståendet att importen av polyvinylalkohol huvudsakligen utgjordes av produkter som inte omfattas av undersökningen understöddes inte med tillräcklig bevisning och kunde därför inte godtas.

(38)

När det gäller den påstådda begränsade efterfrågan på den likadana produkten i Taiwan bör det understrykas att den inhemska marknaden för polyvinylalkohol i Taiwan uppgår till mer än 15 000 ton, varav största delen utgörs av den likadana produkten. Dessutom förhöll det sig så att även om en gemenskapstillverkare hävdade att efterfrågan faktiskt var begränsad på grund av att CCP:s försäljning huvudsakligen skedde till närstående kunder visade undersökningen på motsatsen. Av dessa skäl avvisas påståendet om att efterfrågan på den likadana produkten skulle ha varit begränsad.

(39)

Av de orsaker som anges i skälen 36–38 avvisas påståendet om otillräcklig konkurrens på den taiwanesiska marknaden.

(40)

En gemenskapstillverkare hävdade att den japanska marknaden för polyvinylalkohol är mycket mer representativ för den kinesiska marknaden, både med avseende på tillverkning och försäljning, än den taiwanesiska marknaden. Den taiwanesiska tillverkningen och inhemska försäljningen är visserligen lägre än den japanska tillverkningen och inhemska försäljningen, men kan trots detta anses vara tillräckligt stor för en jämförelse med kinesisk polyvinylalkohol och kinesisk export till gemenskapen.

(41)

Samma gemenskapstillverkare ansåg även att Japan vore ett lämpligare jämförbart land än Taiwan, eftersom Japan precis som Kina har både icke-integrerade och integrerade polyvinylalkoholtillverkare. Det är emellertid viktigt att notera att även om Kina förvisso har båda typerna av tillverkare så har både den taiwanesiska tillverkaren och den enda samarbetsvilliga och kontrollerade japanska tillverkaren integrerade tillverkningsprocesser för polyvinylalkohol. Denna aspekt kan således inte anses vara relevant när det gäller att välja Japan framför Taiwan.

(42)

Samma gemenskapstillverkare hävdade vidare att både den produktmix och de polyvinylalkoholtillämpningar som finns på den japanska marknaden är mer jämförbara med dem som finns i Kina. I detta hänseende bekräftas det att produktmixen och tillämpningarna på den taiwanesiska marknaden kan användas för en korrekt jämförelse mellan taiwanesisk och kinesisk polyvinylalkohol, under det att det inte finns någon bevisning för att jämförelsen skulle bli bättre om man i stället använde japansk polyvinylalkohol.

(43)

Slutligen är det att märka att graden av samarbetsvilja i det valda landet är en viktig faktor för fastställandet av ett tillförlitligt normalvärde. I Japan samarbetade endast en av de fyra tillverkarna av den likadana produkten i undersökningen, under det att alla nödvändiga uppgifter fanns tillgängliga för hela landet när det gäller Taiwan i och med att Taiwan omfattades av undersökningen. Det taiwanesiska företaget hade en mycket större marknadsandel på den egna hemmamarknaden än vad den enda samarbetsvilliga japanska tillverkaren hade, vilket möjliggjorde en bättre bedömning av normalvärdet.

(44)

Av de orsaker som anges i skälen 36–43 avvisas de två gemenskapstillverkarnas påstående att Japan skulle vara ett lämpligare jämförbart land för Kina och följaktligen bekräftas undersökningsresultaten i skälen 40–46 i förordningen om preliminär tull.

(45)

En gemenskapstillverkare hävdade att normalvärdet för det jämförbara landet, Taiwan, borde ha konstruerats för alla produkttyper och att vinsten i samband med beräkningen av normalvärdet inte borde ha fastställts på grundval av den inledande meningen i artikel 2.6 i grundförordningen, eftersom det råder en särskild marknadssituation i Taiwan till följd av konstlat låga priser.

(46)

Av de orsaker som anges i skälen 28–30 avvisades dock detta krav. Mot denna bakgrund bekräftas således undersökningsresultaten i skäl 47 i förordningen om preliminär tull.

(47)

Eftersom inga synpunkter inkommit avseende exportpriset, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 48–50 i förordningen om preliminär tull.

(48)

Eftersom inga synpunkter inkommit avseende jämförelsen bekräftas undersökningsresultaten i skäl 51 i förordningen om preliminär tull.

(49)

Eftersom inga synpunkter inkommit avseende dumpningsmarginalen bekräftas undersökningsresultatet i skälen 52 och 53 i förordningen om preliminär tull, dvs. att den landsomfattande dumpningsmarginalen för Kina ska vara 10 %.

(50)

Eftersom inga nya och underbyggda uppgifter eller argument inkommit i detta avseende bekräftas undersökningsresultaten i skälen 54–60 i förordningen om preliminär tull.

(51)

En översyn av tillgänglig statistik från Eurostat och en dubbelkontroll gentemot uppgifter från andra tillgängliga källor visade att importen från Förenta staterna underskattats i förordningen om preliminär tull, särskilt för 2003 (se skäl 80). Följaktligen beslutades det att dessa uppgifter skulle ersättas med uppgifter från Förenta staternas exportdatabas. Efter det slutliga meddelandet av uppgifter konstaterades även att Eurostats uppgifter om import av kinesisk polyvinylalkohol var felaktiga och behövde rättas till (se skäl 56).

(52)

De reviderade uppgifterna om förbrukningen fastställdes således till följande:

(53)

Det framgår av dessa uppgifter att efterfrågan för den berörda produkten ökade med 16 % under skadeundersökningsperioden. De övriga slutsatserna, som sammanfattas i skäl 64 i förordningen om preliminär tull, är fortfarande giltiga.

(54)

Eftersom inga nya och underbyggda uppgifter eller argument inkommit i detta avseende bekräftas undersökningsresultaten i skälen 61–64 i förordningen om preliminär tull, med undantag av ändringarna av skälen 61 och 64 enligt ovanstående.

(55)

Eftersom det bekräftats att dumpningsmarginalen för Taiwan kan försummas undantas importen med ursprung i Taiwan definitivt från skadebedömningen.

(56)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter uttryckte vissa berörda parter allvarliga tvivel på tillförlitligheten hos Eurostats uppgifter om import av polyvinylalkohol från Kina under 2003. Frågan undersöktes, och det konstaterades att importen hade felrapporterats i avsevärd omfattning. Därför justerades importvolymen av polyvinylalkohol från Kina enligt följande.

(57)

Istället för en minskning av importen från Kina under skadeundersökningsperioden, som konstaterats preliminärt på grundval av de felaktiga uppgifterna för 2003, ökade importen från Kina med 33 % under skadeundersökningsperioden, medan den minskade med 9 % under 2004 jämfört med 2003.

(58)

På grundval av detta och de reviderade uppgifterna om förbrukningen i gemenskapen (se skäl 51) ändrades uppgifterna om marknadsandel för importen från Kina under skadeundersökningsperioden till följande:

(59)

Den kinesiska importens marknadsandel ökade med 1,6 procentenheter under skadeundersökningsperioden. Under undersökningsperioden svarade importen från Kina för 12,9 % av hela gemenskapsmarknaden.

(60)

Med ledning av de reviderade uppgifterna för importen 2003 har priserna för import med ursprung i Kina enligt skäl 68 i förordningen om preliminär tull ändrats. Det genomsnittliga importpriset minskade därför med 3 %.

(61)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade klaganden att kommissionen inte borde ha undantagit några modeller med jämförelser av överensstämmande kategorier från beräkningen av prisunderskridande. Han hävdade att kommissionen genom att göra detta drastiskt skulle ha överskattat priserna på import från Kina i gemenskapen. Härvidlag anges det visserligen i skäl 70 i förordningen om preliminär tull att ett begränsat antal kategorier uteslöts från underskridandeundersökningen, eftersom det ansågs att jämförelsen per modell måste vara meningsfull och rättvis, och att jämförelser mellan en standardform och en specialform som omfattas av produktdefinitionen inte borde förekomma.

(62)

De aktuella kategorierna stod för 34 % av den kinesiska importen under undersökningsperioden, men gemenskapsindustrin (inte klaganden) producerade dem i mycket små mängder, motsvarande 0,1 %–0,5 % av deras försäljning under undersökningsperioden. Medan importen från Kina av polyvinylalkohol i dessa kategorier avsåg en standardform av polyvinylalkohol uppgav gemenskapstillverkaren av dessa kategorier till kommissionen att kategorierna i hans fall utgjorde specialiserade högkvalitetsprodukter för användning i nischtillämpningar som inte kunde ersättas med polyvinylalkohol i standardform. Vidare hade de inte framställts i den normala produktionslinjen utan vid en särskild anläggning med en satsprocess. Dessutom uppgav den berörda gemenskapstillverkaren att denna polyvinylalkohol inte konkurrerade med polyvinylalkohol av standardkvalitet. Därför fann kommissionen att det för dessa kategorier av polyvinylalkohol som importeras från Kina, nämligen polyvinylalkohol av standardkvalitet, inte fanns några motsvarande former som såldes av gemenskapsindustrin. Eftersom underskridandeberäkningen ändå kunde baseras på representativa volymer (dvs. 54 % av den aktuella importen) beslöt kommissionen att utesluta dessa kategorier från jämförelsen.

(63)

Av denna anledning, och eftersom klaganden inte lämnade några bevis på motsatsen, bekräftas det att uteslutandet av dessa kategorier från underskridandeberäkningen är motiverat, varför klagomålet avvisas.

(64)

Eftersom inga nya och underbyggda uppgifter eller argument inkommit i detta särskilda avseende bekräftas undersökningsresultaten i skälen 65–71 i förordningen om preliminär tull, med undantag av uppgifterna om den kinesiska importen och marknadsandelen, som har behandlats ovan.

(65)

På grundval av de reviderade uppgifterna om förbrukningen i gemenskapen (se skäl 51) ändrades uppgifterna om marknadsandel för gemenskapsindustrin under skadeundersökningsperioden till följande:

(66)

I enlighet med slutsatsen i skäl 76 i förordningen om preliminär tull har gemenskapsindustrin, när det gäller försäljningsvolym, gynnats av efterfrågeökningen på gemenskapsmarknaden.

(67)

Efter meddelandet av uppgifter om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för beslutet att införa provisoriska antidumpningsåtgärder hävdade flera berörda parter att de flesta skadeindikatorerna hade utvecklats positivt och att det därmed inte var fråga om någon väsentlig skada. En berörd part hävdade även att kommissionens slutsats om att gemenskapsindustrin lidit väsentlig skada uteslutande grundade sig på minskningen av gemenskapsindustrins försäljningspriser.

(68)

I detta hänseende bör det erinras om att ett antal indikatorer, såsom angetts i skäl 90 i förordningen om preliminär tull, faktiskt utvecklades positivt under skadeundersökningsperioden till följd av den kraftiga och ökande efterfrågan på gemenskapsmarknaden. Prisnedgången på gemenskapsmarknaden jämte den kraftiga prisökningen för det viktigaste råmaterialet världen över ledde emellertid till en negativ utveckling för alla ekonomiska indikatorer såsom lönsamhet, räntabilitet och kassaflöde. Detta förklaras i detalj i skälen 84 och 85 i förordningen om preliminär tull. Även om ingen eller några av de relevanta ekonomiska faktorer som bedöms i detta avseende i sig nödvändigtvis är avgörande (se artikel 3.5 i grundförordningen) så är det uppenbart att de ekonomiska faktorerna är bland de viktigaste faktorerna. Denna invändning måste därför avvisas.

(69)

Eftersom inga nya och underbyggda uppgifter eller argument inkommit avseende gemenskapsindustrins situation bekräftas skälen 72–92 i förordningen om preliminär tull, med undantag av skälen 75 och 76 som har behandlats ovan.

(70)

Flera berörda parter hänvisade till det preliminära avgörandet att importen från Kina hade minskat starkt mellan 2003 och 2004. De hävdade att eftersom gemenskapsindustrins lönsamhet hade minskat dramatiskt med 62 % under samma period kunde prisnedgången inte ha orsakats av importen från Kina.

(71)

I detta avseende bör det erinras om att det i samband med undersökningen fastställdes att priserna på importen från Kina underskred gemenskapsindustrins priser med 3,3 % under undersökningsperioden och att importen från Kina under hela skadeundersökningsperioden vid gemenskapsgränsen deklarerades till priser som var lägre än de som togs ut av gemenskapsindustrin. Skillnaden mellan priserna på importen från Kina och gemenskapsindustrins försäljningspriser enligt Eurostats uppgifter föreföll att vara större 2003 än under undersökningsperioden. Det är emellertid inte möjligt att dra några slutsatser om prisunderskridandet under de år som föregick undersökningsperioden på grundval av denna analys. Det är endast möjligt att beräkna en korrekt och tillförlitlig prisunderskridandemarginal för undersökningsperioden, eftersom en sådan beräkning måste grunda sig på en jämförelse produktform för produktform och innehålla lämpliga justeringar för kostnader vid och efter import och skillnader i handelsled. Sådana uppgifter fanns endast att tillgå för undersökningsperioden. Någon slutsats kan således inte dras när det gäller frågan om huruvida priserna på importen från Kina underskred gemenskapsindustrins priser under skadeundersökningsperioden.

(72)

Vid undersökningen fastställdes det vidare att det förekommit en betydande prisnedgång på marknaden. Denna prisnedgång var skadevållande på grund av den kraftiga ökningen av kostnaderna för det viktigaste råmaterialet under samma period (se skälen 78 och 79 i förordningen om preliminär tull). Med hänsyn till de synpunkter som inkommit och redovisas i skäl 70 undersöktes utvecklingen av råmaterialpriserna under skadeundersökningsperioden år för år. Såsom nämns i skäl 78 i förordningen om preliminär tull är vinylacetatmonomer den huvudsakliga råvaran i tillverkningen av polyvinylalkohol. Denna råvara svarar för ca 65 % av tillverkningskostnaden för polyvinylalkohol. I tabellen nedan redovisas vinylacetatmonomerkostnaden per ton polyvinylalkohol under skadeundersökningsperioden.

(73)

Det framgick av denna analys att ökningen av råmaterialkostnaderna 2004 var måttlig i jämförelse med kostnadsökningarna 2005 och under undersökningsperioden. Med hänsyn till denna utveckling av råmaterialpriserna, särskilt kostnaderna för vinylacetatmonomer (se ovan), som inte nära korrelerar med lönsamhetstendensen, kan slutsatsen dras att den markanta minskningen av lönsamheten 2004 berodde mer på den sjuprocentiga minskningen av gemenskapsindustrins försäljningspriser (se skäl 79 i förordningen om preliminär tull) än på ökningen av råmaterialkostnaderna.

(74)

Mot denna bakgrund gjordes en närmare granskning av marknadsandelarna 2004, både i absoluta tal och i jämförelse med 2003, för att undersöka om den dumpade importen ensam kunde ha påverkat skadan väsentligt. Det fastställdes således att gemenskapsindustrin ökade sin marknadsandel med 1 % under 2004. Samtidigt förlorade importen från Kina 16 % av sin marknadsandel. Detta innebar att gemenskapsindustrins marknadsandel för 2004 var mer än fyra gånger så stor som Kinas marknadsandel. Under dessa omständigheter är det knappast möjligt att ange importen från Kina som orsak till prisnedgången under det centrala året 2004, eftersom denna import var relativt låg volymmässigt och minskade kraftigt.

(75)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter påpekade gemenskapsindustrin att även om den dumpade importens marknadsandel var liten lyckades den åstadkomma allvarliga störningar på marknaden på grund av marknadens karaktär. Den hävdade att kommissionen skulle ha påstått att polyvinylalkohol är en fungibel vara och att det lägsta pris som noteras på marknaden till stor del bestämmer marknadspriset, som andra tillverkare måste anpassa sig till om de vill ha kvar sina beställningar. Det bör framhållas att kommissionen i det slutliga meddelandet av uppgifter bara återgav ett av klagandens påståenden utan att knäsätta det. Klaganden hävdade vidare att den kinesiska importens påstådda inverkan på gemenskapsindustrins försäljningspriser skulle bevisas av att gemenskapsindustrins försäljningspriser sjönk under skadeundersökningsperioden, medan priserna för den huvudsakliga råvaran, vinylacetatmonomer, steg kraftigt. Gemenskapsindustrin vidhöll att den inte kunde föra ökningen av råmaterialpriset vidare till sina kunder på grund av det starka pristrycket från den dumpade importen, vilket skulle ha lett till en markant minskning av lönsamheten, räntabiliteten och kassaflödet.

(76)

En närmare granskning av utvecklingen visade dock på att den betydande försämringen av gemenskapsindustrins ekonomiska situation huvudsakligen hade ägt rum mellan 2004 och undersökningsperioden. Under 2003 då importen från Kina nådde en marknadsandel på 11,3 % och försäljningspriserna låg på ungefär samma nivå som de efterföljande åren uppvisade gemenskapsindustrin ett tillfredställande resultat, särskilt med avseende på lönsamheten. Denna bedömning stöds av det faktum att även gemenskapsindustrin hade beskrivit (2002 och) 2003 som ett år innan den dumpade importen på allvar började penetrera gemenskapsmarknaden. Detta stöddes av undersökningsresultaten och i skäl 131 i förordningen om preliminär tull konstaterades det att 2003 faktiskt var ett år då det kunde anses ha rått en normal konkurrenssituation på gemenskapsmarknaden. Detta har inte bestritts av någon av de berörda parterna, vilket tyder på att i den mån som det förekom någon snedvridning av handeln under 2003, var denna begränsad. Under 2004 däremot när importen från Kina minskade, samtidigt som försäljningspriserna var relativt oförändrade, försämrades gemenskapsindustrins ekonomiska situation drastiskt.

(77)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade gemenskapsindustrin att kommissionen felaktigt skulle ha krävt att den dumpade importen måste vara den huvudsakliga orsaken till skadan. Härvidlag bör påpekas att kommissionen inte krävde att den dumpade importen måste utgöra den huvudsakliga orsaken till skada. I artikel 3.6 i grundförordningen sägs i själva verket att kriteriet är att ”omfattning eller […] prisnivåer […] ligger bakom […] inverkan på gemenskapsindustrin […] och att denna inverkan är så omfattande att den kan betecknas som väsentlig” (vår kursivering).

(78)

En närmare granskning av de fakta som framkommit under undersökningen visar att enbart den dumpade importen har påverkat den skada som gemenskapsindustrins lidit, men eftersom dess marknadsandel totalt sett är begränsad i förhållande till gemenskapsindustrins ökande marknadsandel och eftersom den dumpade importen inte tydligt har sammanfallit med den tid då gemenskapsindustrins lidit störst skada, kan denna inverkan inte betecknas som väsentlig.

(79)

Mot denna bakgrund kan man inte dra slutsatsen att den dumpade importen har haft en sådan inverkan på den skada som gemenskapsindustrin lidit att den kan betecknas som väsentlig.

(80)

Efter införandet av de provisoriska åtgärderna erhölls information som tydde på att Eurostats uppgifter var ofullständiga med avseende på importen från Förenta staterna. De rapporterade volymerna föreföll att vara för låga i jämförelse med exportuppgifterna från Förenta staternas exportdatabas och vissa andra källor. Uppgifterna rörande denna import måste därför ses över och det konstaterades att de borde ersättas med uppgifterna från Förenta staternas databas, varvid värdet, omräknat till euro, justerades till priser cif vid gemenskapens gräns. Inverkan av de reviderade uppgifterna om kinesiska importvolymer 2003 på den beräknade gemenskapsförbrukningen påverkade också andra länders marknadsandelar för det året. Tabellerna i skäl 97 i förordningen om preliminär tull har därför ändrats på följande sätt:

Import med ursprung i andra tredjeländer (kvantitet)

Import med ursprung i andra tredjeländer (genomsnittspris)

Marknadsandel

(81)

Den största skillnaden i förhållande till förordningen om preliminär tull rör storleken på importvolymerna från Förenta staterna och utvecklingen av denna import. Under skadeundersökningsperioden ökade importen av polyvinylalkohol från Förenta staterna i själva verket bara en aning, dvs. med 2 procentenheter med avseende på marknadsandelen, under det att man i förordningen om preliminär tull felaktigt dragit slutsatsen att den hade fördubblats under denna period. Dessutom förefaller priserna cif vid gemenskapens gräns för denna import generellt sett ha legat på en högre nivå än vad som konstaterats i förordningen om preliminär tull med priser som var 4,3 % högre än under undersökningsperioden. Övriga slutsatser beträffande denna import, vilka sammanfattas i skäl 98 i förordningen om preliminär tull, är dock fortfarande giltiga.

(82)

När det gäller skälen 97 och 99 i förordningen om preliminär tull ifrågasatte flera berörda parter starkt tillförlitligheten hos Eurostats uppgifter rörande priserna på importen från Japan, eftersom de genomsnittliga priset per enhet för denna import var betydligt högre än de priser per enhet för polyvinylalkohol som angetts av andra källor. En berörd part hävdade att det höga genomsnittliga försäljningspriset kunde ha sin förklaring i att andra och dyrare produkter, t.ex. polyvinylbutyral, felaktigt tagits med i beräkningen. I detta sammanhang bör det understrykas att dessa uppgifter undersökts i detalj och att det är den analysen som ligger till grund för slutsatsen att importen från Japan inte kunde ha bidragit till den negativa prisutveckling som ledde till den dramatiska försämringen av gemenskapsindustrins ekonomiska situation (se skäl 99 i förordningen om preliminär tull). För fullständighetens och tydlighetens skull följer en sammanfattning av denna analys nedan.

(83)

En närmare undersökning av Eurostats uppgifter rörande importen från Japan bekräftade att dess uppgifter endast avsåg polyvinylalkohol och således inte var inflaterade på grund av dyrare produkter. Det framgick dessutom redan i klagomålet att polyvinylalkoholimporten från Japan innehöll begränsade kvantiteter av polyvinylalkohol, annan än den likadana produkten, och som sannolikt hade ett väsentligt högre pris per enhet. När det gäller det genomsnittliga värde som beräknats för importen från Japan, vilket grundade sig på de statistiska uppgifterna, kunde prispåverkan från dessa andra former av polyvinylalkohol inte neutraliseras, eftersom det inte gjordes någon skillnad på den likadana produkten och andra former av polyvinylalkohol i denna statistik. Med hänsyn tagen till de ungefärliga volymerna för denna import, som baseras på uppgifterna i klagomålet, och det beräknade genomsnittspriset för all import av polyvinylalkohol från Japan under undersökningsperioden fastställdes det dock att även om de former av polyvinylalkohol som inte ingick i produktdefinitionen uteslöts, skulle detta ändå inte leda till ett pris cif vid gemenskapens gräns som underskrider gemenskapsindustrins försäljningspris under undersökningsperioden. Dessutom kunde omkring 25 % av importen från Japan under undersökningsperioden kontrolleras, och det visade sig att den avsåg sådana former av polyvinylalkohol som ingick i produktdefinitionen. Denna försäljning skedde till närstående parter, dvs. till internpriser, och det konstaterades att återförsäljningspriset till den första oberoende kunden i gemenskapen för denna försäljning i genomsnitt låg på en nivå som var 8 % till 10 % högre än de priser som gemenskapsindustrin kunde ta ut. Följaktligen drogs och kvarstår slutsatsen att det inte fanns något som tydde på att importen av polyvinylalkohol från Japan under undersökningsperioden underskridit gemenskapsindustrins priser och denna import kan således inte anses ha bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(84)

Flera berörda parter ställde även frågan hur importen från Japan kunde ha lyckats behålla en stor marknadsandel trots sina höga priser, om det rådde en hård priskonkurrens på gemenskapsmarknaden. I detta avseende är det för det första att märka att Eurostats uppgifter om de genomsnittliga priserna för importen från Japan var inflaterade på grund av att andra och dyrare former av polyvinylalkohol ingick (se skäl 83). På grundval av kontrollerade uppgifter avseende omkring 25 % av den japanska importen, förefaller genomsnittet av de japanska återförsäljningspriserna till första oberoende kund i gemenskapen snarast ha legat på en nivå som var 8 % till 10 % högre än gemenskapsindustrins priser. Det rör sig dock inte om en exakt jämförelse mellan identiska former utan snarare om den sannolika och approximerade prisskillnaden mellan de genomsnittliga försäljningspriserna för en del av importen från Japan och gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspris. Mot denna bakgrund kan inte resultatet av analysen av priserna för den japanska importen anses strida mot slutsatsen att marknadspriserna i gemenskapen hade sänkts, och argumentet avvisas därför.

(85)

En berörd part hävdade att importvolymen från Taiwan hade ökat mellan 2003 och 2006, vilket strider mot gemenskapens slutsats att marknadsandelen för denna import hade minskat, och att de genomsnittliga priserna för denna import hade ökat mindre än vad som konstaterats av kommissionen. Detta påstående grundade sig på en analys av Eurostats uppgifter. I detta avseende är det att märka att de faktiska uppgifterna för den enda taiwanesiska tillverkaren använts, eftersom denne samarbetade till fullo i undersökningen (se skäl 100 i förordningen om preliminär tull). Dessa kontrollerade uppgifter ansågs vara tillförlitligare än Eurostats uppgifter, särskilt eftersom denna tillverkare under hela skadeundersökningsperioden även sålde betydande mängder av sådan polyvinylalkohol enligt KN-nummer ex 3905 30 00 som inte ingick i produktdefinitionen. Denna berörda parts påstående avvisades således.

(86)

En annan berörd part hävdade, med hänvisning till kommissionens analys av priserna för importen från Förenta staterna, att importen från Taiwan hade bidragit till prisnedgången på gemenskapsmarknaden. Det hävdades att kommissionen vid beräkningen av de genomsnittliga priserna till första oberoende kund hade justerat upp Eurostats uppgifter om priserna för importen från Förenta staterna, vilka redan var högre än de taiwanesiska priserna, och dessa justerade priser hamnade därmed på samma nivå som gemenskapsindustrins priser. Priserna för importen från Taiwan, som inte behövde justeras, kom därmed att underskrida gemenskapsindustrins priser och bidrog således till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(87)

Detta påstående avvisades. Priserna för importen från Taiwan i skälen 97 och 100 i förordningen om preliminär tull är priser cif gemenskapens gräns. Vid beräkningen av prisunderskridandet gjordes ett antal justeringar av dessa priser (för importtullar, kostnader efter import, handelsled). Justeringen för skillnader i handelsled var betydande, eftersom nästan all försäljning skedde via handlare/distributörer i gemenskapen. Beräkningarna av prisunderskridandet kunde sedan ske på grundval av produktkontrollnummer, vilket gav mycket exakta sifferuppgifter som inte tydde på något prisunderskridande.

(88)

Flera berörda parter hävdade att gemenskapsindustrin själv hade orsakat lönsamhetsminskningen. De hävdade att gemenskapsindustrin på grund av den betydande extra produktionskapacitet som tillkom 2004 plötsligt hade fått betydande extramängder producerad polyvinylalkohol som den var tvungen att sälja. Dessa parter hävdade att den klagande själv därför skulle ha fört en aggressiv prispolitik och underskridit alla andra polyvinylalkoholleverantörers priser i syfte att maximera sin försäljningsvolym och utesluta andra konkurrenter från marknaden. Detta skulle alltså enligt dessa parter vara förklaringen till att polyvinylalkoholpriserna hade minskat under skadeundersökningsperioden. De ansåg att de kinesiska tillverkarna snarare följde än satte priserna.

(89)

När det gäller detta argument framgick det av undersökningen att de investeringar som gemenskapsindustrin företagit för att öka sin produktionskapacitet hade gjort det möjligt för den att sälja betydande extrakvantiteter på gemenskapsmarknaden. Detta faktum visar att beslutet att göra dessa investeringar var ett förnuftigt beslut när man ser till den förväntade marknadstillväxten. Förbrukningen av polyvinylalkohol på gemenskapsmarknaden ökade markant under skadeundersökningsperioden (se skälen 51–53) och detta ledde till en ökning av den totala försäljningen. Dessutom bekräftade en analys av uppgifter om förbrukningen och försäljningen i gemenskapen för perioden efter undersökningsperioden (juli 2006 till september 2007) som grundade sig på Eurostats uppgifter och uppgifter från parter som var föremål för undersökningen, att förbrukningen hade ökat väsentligt och att gemenskapsindustrin hade ökat sin försäljningsvolym med ytterligare 10 %.

(90)

Samtidigt fastställdes det vid undersökningen att en polyvinylalkoholanläggning måste ha en kontinuerlig tillverkning för att vara maximalt effektiv. Detta var fallet när det gäller gemenskapsindustrin. Undersökningen visade att kapacitetsökningen mellan 2004 och 2006 ledde till en betydande ökning av tillverkningen från och med 2004. Gemenskapsindustrin hävdade efter det slutliga meddelandet av uppgifter att den ytterligare produktionskapaciteten för polyvinylalkohol bara varit tillgänglig sedan 2005, och att det alltså inte fanns någon extra kapacitet under 2004. Undersökningen visade dock att tillverkningskapaciteten 2004 var 7 % högre än 2003. Samtidigt minskade gemenskapsindustrin sina försäljningspriser med 7 %, och 2005 när kapaciteten uppgick till 129 % av kapaciteten för 2003 låg priserna, trots kraftigt ökande råmaterialkostnader (+ 19 % för polyvinylbutyral), fortfarande på en nivå som var 5 % lägre än 2003 års nivå (se skäl 72). Samtidigt ökade gemenskapsindustrin sin försäljning till oberoende kunder med 12 %. Den ökade denna försäljning med ytterligare 10 procentenheter under 2005. Således tycks det föreligga ett samband mellan gemenskapsindustrins försäljningspriser och den producerade volymen polyvinylalkohol.

(91)

Två berörda parter hävdade att den negativa utvecklingen av de viktigaste ekonomiska nyckeltalen berodde på investeringarna i tillverkningskapacitet, eftersom kostnaden för dessa investeringar måste ha inverkat kraftigt på gemenskapsindustrins lönsamhet. I detta avseende fastställdes det vid undersökningen att kostnaderna för kapacitetsökningen kunde identifieras och att de inte hade haft någon avgörande betydelse för den drastiskt nedåtgående tendens som noterats i gemenskapsindustrins ekonomiska situation (se skäl 103 i förordningen om preliminär tull). Påståendet att dessa kostnader hade orsakat den kraftiga försämringen av de mest betydelsefulla ekonomiska indikatorerna för gemenskapsindustrin avvisas följaktligen.

(92)

En berörd part hävdade att prissättningen för försäljningen för användning inom samma företagsgrupp hade inverkat negativt på den klagandes lönsamhet. Det är att märka att polyvinylalkoholförsäljningen till närstående parter har kontrollerats i detalj. För det första skildes denna försäljning från försäljningen till icke-närstående parter. Den ingår därför inte i de ekonomiska indikatorer som anges i skälen 84 och 85 i förordningen om preliminär tull, vilket dessutom uttryckligen påpekas i skäl 84. För det andra framgick det av kontrollen av försäljningen för användning inom samma företagsgrupp att priserna för denna försäljning, som svarade för mindre än 20 % av gemenskapsindustrins totala försäljning under undersökningsperioden, inte hade inverkat negativt på resultatet för gemenskapsindustrins försäljning av polyvinylalkohol till icke-närstående parter. Följaktligen avvisades detta påstående.

(93)

En annan berörd part hävdade att den negativa utvecklingen av de viktigaste ekonomiska nyckeltalen för gemenskapsindustrin berodde på den påstådda krisen i den tyska byggbranschen under de första åren av skadeundersökningsperioden. Det lämnades emellertid ingen bevisning till stöd för detta påstående och det framgick tydligt av de statistiska uppgifterna att förbrukningen av polyvinylalkohol uppvisade en ökande trend, vilket dessutom gällde i ännu större utsträckning för polyvinylbutyral. Följaktligen avvisades detta påstående.

(94)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade gemenskapsindustrin att kommissionen genom att fokusera på 2003 och 2004 inte hade utfört en tillräcklig analys av orsakssambandet för åren 2004–2006. Härvidlag bör först framhållas att 2003 och 2004 är de första två åren i skadeundersökningsperioden och att de därför på intet sätt kan betraktas som ”överspelade”. Som sägs i skäl 91 i förordningen om preliminär tull är dessutom den grupp indikatorer som tyder på skada de ekonomiska indikatorerna, medan de flesta andra indikatorerna visar på en positiv utveckling. I ett sådant läge är det naturligt att den undersökande myndigheten fäster mer uppmärksamhet vid den period då de ekonomiska indikatorerna försämrades mest, vilket råkar vara 2004 då gemenskapsindustrins lönsamhet minskade med 62 %, dess räntabilitet med 83 % och dess kassaflöde med 45 %. Som sägs i skälen 70–93 beaktas slutligen att analysen av orsakssambandet inte är begränsad till 2003 och 2004 utan täcker hela skadeundersökningsperioden, dvs. från och med 2003 till och med slutet av undersökningsperioden (september 2006). Påståendet avvisas därför.

(95)

Sammanfattningsvis gäller att den ytterligare undersökning som genomfördes till följd av de synpunkter som lämnats efter införandet av de provisoriska åtgärderna inte bekräftar att det var den dumpade importen väsentligt påverkat den skada som vållats gemenskapsindustrin. Med hänsyn till i) den relativt begränsade och endast långsamt ökande marknadsandelen för den dumpade importen från Kina (från 11,3 % till 12,9 %) och den mycket större och i någon mån växande marknadsandelen för gemenskapsindustrins försäljning (denna andel var tre gånger så stor som Kinas andel under undersökningsperioden) och med hänsyn också till ii) det begränsade om än inte försumbara prisunderskridandet för importen från Kina kan den slutsatsen dras att de låga priserna på gemenskapsmarknaden, i en situation med ökande råmaterialkostnader, som starkt bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit, inte kan tillskrivas den dumpade importen från Kina. Det kan därför inte med tillräcklig säkerhet fastställas något orsakssamband enligt artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen mellan den dumpade importen från Kina och den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(96)

Förfarandet bör därför avslutas eftersom dumpningsmarginalen för Taiwan har konstaterats vara mindre än 2 % och det inte finns några belägg för ett orsakssamband mellan dumpningen och skadan när det gäller importen med ursprung i Kina.