19.3.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 73/10

(1)

Den 4 mars 2008 granskade rådet Cyperns första stabilitetsprogram, som omfattar perioden 2007–2011 (2).

(2)

De senaste tio åren har Cypern haft en hög ekonomisk tillväxt, visserligen med fluktuationer vissa år, något som återspeglar en liten öppen ekonomis utsatthet för yttre störningar.

Finanspolitiken har inte alltid dragit fördel av de gynnsamma konjunkturförhållandena för att uppnå budgetmål nära balans eller med överskott. Detta skulle erbjudit en säkerhetsmarginal vid normala konjunktursvängningar och lämnat fullt utrymme för de automatiska stabilisatorerna vid ekonomiska nedgångar. Det pekar på nödvändigheten att undvika en konjunkturförstärkande politik i ekonomiskt goda tider. De senaste fyra åren har de cypriotiska myndigheterna inlett en framgångsrik och huvudsakligen intäktsbaserad finanspolitisk konsolidering, som sänkt underskottet i de offentliga finanserna från 6,5 % av BNP 2003 till 1,2 % 2006. Till följd av en troligen övergående skattetung sammansättning av tillväxten som har medfört exceptionellt höga statliga intäkter, uppvisade saldot i de offentliga finanserna ett överskott på 1,5 % av BNP 2007. Dessutom sjönk skulden från 69 % av BNP 2003 till cirka 60 % 2007. Den begränsade återhållsamheten med löpande primära utgifter, och de troligen övergående sammansättningseffekter som har medverkat till ökningen av skatteintäkterna nyligen, belyser behovet av ytterligare förbättringar av utgiftskontrollen. Detta skulle hjälpa till att stabilisera ekonomin i den nya situationen med medlemskap i euroområdet. Reformen av pensionssystemet och ett genomförande i tid av de beslutade sjukvårdsreformerna skulle också främja kontrollen av de primära utgifterna, samtidigt som de skulle stödja de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt.

(3)

I programmets bakomliggande makroekonomiska scenario räknar man med att den reala BNP-tillväxten kommer att variera något, från 4,2 % år 2007 till i genomsnitt cirka 4 % under resten av programperioden. Utifrån den information som finns tillgänglig för närvarande (3) förefaller detta scenario till 2009 grunda sig på rimliga tillväxtantaganden, men tycks därefter vara något optimistiskt. Programmets inflationsberäkningar tycks realistiska, men mot bakgrund av den senaste internationella prisutvecklingen för olja och livsmedel är riskavvägningen något optimistisk.

(4)

I stabilitetsprogrammet beräknas överskottet i de offentliga finanserna bli 1,5 % av BNP år 2007, mer än 3 procentenheter bättre än underskottsmålet på 1,6 % av BNP i den sista uppdateringen av konvergensprogrammet. Den markanta förändringen 2007 tillskrivs en exceptionell ökning av de totala inkomsterna, till följd av synnerligen höga skatteintäkter från den mycket lönsamma finanssektorn och fastighetsinvesteringarnas uppgång. En del av den ökade skattebasen och relaterade inkomster tycks inte vara beständig. Det beräknade utfallet för 2007 ligger i linje med uppmaningen i rådets yttrande av den 27 februari 2007 om den senaste uppdateringen av konvergensprogrammet (4) – att ”genomföra budgetsaneringen i enlighet med programmet”.

(5)

Till följd av utfallet 2007, som var bättre än väntat, är stabilitetsprogrammets budgetmål mycket bättre än i den sista uppdateringen av konvergensprogrammet, med en i stort sett är oförändrad makroekonomisk situation. I stabilitetsprogrammet presenteras också ett mer ambitiöst finanspolitiskt mål på medellång sikt, i form av en balans i strukturella termer (dvs. konjunkturrensat och exklusive engångsåtgärder eller andra tillfälliga åtgärder). Detta kan jämföras med det tidigare strukturella underskottet på 0,5 % av BNP. Stabilitetsprogrammets finanspolitiska strategi är inriktad på att under programperioden bibehålla detta nya mål på medellång sikt, som redan överträffats 2007. Överskottet i de offentliga finanserna planeras sjunka från 1,5 % av BNP 2007 till 0,7 % 2011. I primära termer är nedgången ännu mer markant: från 4,7 % av BNP 2007 till 2,8 % 2011. Det krympande överskottet är främst en följd av att de totala inkomsternas andel av BNP sjunker med 1,25 procentenhet, medan de totala utgifterna beräknas sjunka med bara 0,25 procentenhet av BNP.

Det senare är främst en konsekvens av betydligt sänkta ränteutgifter, då de primära utgifterna beräknas öka med 0,25 procentenhet, genom att åtstramningar av ersättningar till anställda, subventioner och offentliga investeringar mer än väl uppvägs av ökade sociala utbetalningar och andra utgifter. De totala inkomsterna minskar främst 2008 (1,5 procentenhet av BNP), då hälften av den extraordinära inkomstökningen 2007 på 1,5 % av BNP inte väntas kunna upprepas 2008. Den offentliga bruttoskulden beräknas till 60 % av BNP 2007, men väntas sjunka med 11,5 procentenhet 2008 till 48,5 % av BNP. Detta beror främst på ett högt primärt överskott och en stor skuldsänkning genom stock-/flödesjusteringar, till följd av upplösning av fonderade medel. Därefter beräknas skuldkvoten sjunka med ytterligare 8 procentenheter av BNP under programperioden till 40,5 % 2011.

(6)

Jämfört med programmets beräkningar kan de offentliga finansernas utfall bli bättre 2008 och 2009 men sedan sämre. I programmet antas bara en del av de oväntat höga inkomsterna 2007 föras över på följande år. Även om bristen på närmare uppgifter gör bedömningen osäker, verkar det finnas utrymme för en mer betydande överföring, särskilt 2008 och 2009. Att det makroekonomiska scenariot utgår från optimistiska beräkningar av den privata konsumtionens tillväxt under programmets slutår innebär en negativ risk för inkomsterna. En ytterligare risk är beroendet av att utgiftstaken respekteras. Dessa infördes så sent som 2006, de är inte allomfattande och mekanismerna för att se till att de följs är inte specificerade fullt ut.

(7)

Utifrån denna riskbedömning tycks programmets finanspolitiska inriktning vara tillräckligt ambitiös för att det nya målet på medellång sikt ska kunna bibehållas under hela programperioden, så som det förutses i programmet. Programmets tillfälliga inkomster på 1,5 % av BNP är sannolikt av övergående natur men kan inte uppfattas som engångsåtgärder, inte heller enligt kommissionens bedömning. Att det strukturella överskottet minskar med mer än 1 procentenhet av BNP 2008, från 1,75 % föregående år, kan med tanke på de goda tiderna innebära en konjunkturförstärkande finanspolitik och strida mot stabilitets- och tillväxtpakten. Regeringens bedömning att inkomstökningen 2007 kanske bara delvis är bestående är emellertid ett uttryck för en försiktig finanspolitik. Enligt denna bör inkomstökningar till följd av tillväxt med mycket bättre skatteutfall inte ge upphov till bestående utgiftsökningar. Att de offentliga finanserna beräknas bli sämre än 2007 beror i hög grad på en väntad normalisering av skatteintäkterna, men det finns ändå en risk för att strategin för 2008 kan visa sig bli konjunkturförstärkande. Detta beror på riskerna förknippade med genomförandet av utgiftstaken.

(8)

Cypern förefaller vara utsatt för stora risker när det gäller de offentliga finansernas hållbarhet. Det är ett av de EU-länder där befolkningens åldrande mest påverkar de offentliga finanserna på lång sikt, främst till följd av den mycket stora ökningen av pensionsutgifternas andel av BNP. I programmet beräknas de offentliga finanserna 2007 bara delvis kunna kompensera åldrandets betydande långsiktiga påverkan på de offentliga finanserna. Om man bibehåller höga primära överskott och genomför pensionsreformen för att begränsa den betydande ökningen av åldersrelaterade utgifter, skulle detta bidra till att minska riskerna för de offentliga finansernas hållbarhet.

(9)

Stabilitetsprogrammet är helt förenligt med rapporten från oktober 2007 om genomförandet av det nationella reformprogrammet. Bland annat innehåller budgetberäkningarna kostnaderna för det nationella reformprogrammets olika projekt och åtgärder, exempelvis främjandet av en kunskapsbaserad ekonomi och av FoU, bättre utveckling av humankapitalet.

(10)

Programmets finanspolitiska strategi är i stort sett förenlig med de landsspecifika allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som ingår i de utfärdade integrerade finanspolitiska riktlinjerna inom ramen för Lissabonstrategin.

(11)

När det gäller uppgiftskraven i uppförandekoden för stabilitets- och konvergensprogram innehåller programmet alla obligatoriska uppgifter och de flesta av de frivilliga uppgifterna (5).

i)

Att undvika konjunkturförstärkande finanspolitik genom att ytterligare förbättra kontrollen av löpande utgifter samt att använda extraordinära inkomster till att ytterligare minska skuldsättningen.

ii)

Att förbättra de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet genom återhållsamhet med de offentliga utgifterna, särskilt via reformen av pensionssystemet och ett genomförande i tid av de beslutade sjukvårdsreformerna.