KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1359/2007

av den 21 november 2007

om villkoren för beviljande av särskilda exportbidrag för vissa urbenade styckningsdelar av nötkreatur

(kodifierad version)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1254/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött (1), särskilt artikel 33.12 och artikel 41, och

av följande skäl:

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Under de villkor som upprättas i denna förordning kan separat förpackade, benfria styckningsdelar av färsk eller kyld fram- eller bakkvartspart från fullvuxna handjur av nötkreatur med en genomsnittlig andel magert nötkött på minst 55 % få särskilda exportbidrag.

Artikel 2

I denna förordning avses med

a)   framkvartspart: sammanhängande eller åtskilda framkvartsparter, enligt definition i de kompletterande anmärkningarna 1.A d och e i kapitel 2 i Kombinerade nomenklaturen, rakt avskurna eller av typen pistol,

b)   bakkvartspart: sammanhängande eller åtskilda bakkvartsparter, enligt definition i de kompletterande anmärkningarna 1.A f och g i kapitel 2 i Kombinerade nomenklaturen, med högst åtta revben eller revbenspar, rakt avskurna eller av typen pistol.

Artikel 3

1.   Näringsidkaren ska till de behöriga myndigheter som anges av medlemsstaterna inlämna en deklaration i vilken han anger sin avsikt att bena ur antingen de framkvartsparter eller de bakkvartsparter som avses i artikel 1 enligt villkoren i denna förordning och att, med förbehåll för bestämmelserna i artikel 7, exportera hela den urbenade kvantiteten med varje styckningsdel separat förpackad.

2.   Deklarationen ska beskriva de produkter som ska benas ur och ange den berörda kvantiteten.

Den ska åtföljas av ett intyg enligt förlagan i bilaga I till förordning (EG) nr 433/2007 utfärdat enligt bestämmelserna i artikel 2.2 första stycket i den förordningen. Fotnoterna B och C samt fält 11 i intyget är dock inte tillämpliga. Bestämmelserna i artikel 3 i samma förordning ska också gälla i tillämpliga delar till dess att produkterna ställs under den kontroll som avses i punkt 3 i den här artikeln.

3.   När deklarationen tagits emot av de behöriga myndigheterna och dessa fyllt i mottagningsdatumet på deklarationen, ska de kvartsparter som ska benas ur ställas under dessa myndigheters kontroll, vilka ska fastställa produkternas nettovikt och fylla i denna i fält 7 på det intyg som avses i punkt 2.

Artikel 4

Den tid inom vilken kvartsparterna måste ha benats ur ska – utom vid force majeure – vara tio arbetsdagar från dagen för mottagandet av den deklaration som avses i artikel 3.

Artikel 5

1.   Efter urbeningen ska näringsidkaren för den behöriga myndigheten uppvisa ett eller flera av de ”intyg för urbenat kött” som återfinns i bilagorna I och II, och i fält 7 i detta intyg ska numret anges på det intyg som avses i artikel 3.2.

2.   Numret på intyget för urbenat kött ska anges i fält 9 på det intyg som avses i artikel 3.2. Detta intyg ska fyllas i på lämpligt sätt och skickas till det organ som ansvarar för utbetalningen av exportbidrag, när de intyg för urbenat kött som fyllts i enligt punkt 1 i den här artikeln motsvarar hela den kvantitet benfritt kött från kvartsparter som har ställts under kontroll.

3.   Intygen för urbenat kött måste lämnas fram när den tullbehandling som avses i artikel 6 genomförs.

4.   Urbeningen och tullformaliteterna i samband med exporten ska genomföras i den medlemsstat i vilken djuren slaktades.

Artikel 6

1.   Tullbehandlingen vid export från gemenskapen av leveranser som omfattas av artikel 36 i förordning (EG) nr 800/1999 eller av leveranser som omfattas av tullagerförfarandet före export i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 1741/2006 (6) ska avslutas i den medlemsstat där den deklaration som avses i artikel 3 godtagits.

2.   Tullmyndigheterna ska i fält 11 på ”intyget för urbenat kött” fylla i nummer och datum för de deklarationer som avses i artikel 5.4 i förordning (EG) nr 800/1999.

3.   När tullbehandlingen har avslutats för alla de styckningsdelar som ska exporteras, ska ”intyget för urbenat kött” på administrativ väg skickas till det organ som ansvarar för utbetalning av exportbidrag.

Artikel 7

1.   Det särskilda exportbidraget ska – utom vid force majeure – beviljas på villkor att samtliga styckningsdelar exporteras, vilka framställts genom urbening under den kontroll som avses i artikel 3.3, och vilka anges i det eller de intyg som avses i artikel 5.1.

2.   Vid urbening av bakkvartsparter får dock aktören bemyndigas att inte exportera alla de styckningsdelar som härrör från urbeningen.

Om den mängd som är avsedd för export motsvarar minst 95 % av vikten av den sammanlagda mängd styckningsdelar som framställts genom en urbening under den kontroll som avses i artikel 3.3 ska det särskilda bidraget beviljas.

Om den mängd som är avsedd för export uppgår till mindre än 95 % av vikten av den sammanlagda mängden styckningsdelar från urbeningen, dock utan att vara mindre än 85 % av denna, ska det särskilda bidraget minskas.

Omfattningen av denna anpassning ska fastställas i samband med fastställandet eller ändringen av det berörda bidraget. Bidragsbeloppet ska fastställas med hänsyn till bl.a. värdet på de olika styckningsdelar som kan avsättas på gemenskapsmarknaden.

3.   Ben, stora senor, brosk, fettbitar och andra rester efter urbeningen får säljas inom gemenskapen.

4.   Den aktör som önskar utnyttja ett av de alternativ som anges i punkt 2 ska ange detta i den deklaration som avses i artikel 3.1.

Dessutom ska det eller de intyg som avses i artikel 5.1 innehålla följande:

5.   Vid urbening får medlemsstaterna begränsa det antal styckningsdelar, som aktören beslutar sig för att inte exportera, till två.

6.   Om den exporterade kvantiteten understiger den vikt som framgår av fält 6 i det eller de intyg som avses i artikel 5.1 ska det särskilda bidraget minskas. Procentsatsen för denna nedsättning ska

Den sanktion som föreskrivs i artikel 51.1 a i förordning (EG) nr 800/1999 ska inte tillämpas i fall som anges i denna punkt.

Artikel 8

Medlemsstaterna får avvika från bestämmelserna i artikel 5.2 och föreskriva

Artikel 9

1.   Medlemsstaterna ska bestämma villkoren för kontrollen och informera kommissionen om dessa. De ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att omöjliggöra att de berörda varorna byts ut, framför allt genom märkning av varje köttbit.

2.   Inget annat kött än det som omfattas av denna förordning, med undantag av griskött, får finnas i styckningslokalen när det berörda köttet benas ur, putsas eller förpackas.

3.   Det är ej tillåtet att bena ur framkvartsparterna och bakkvartsparterna samtidigt i samma lokal.

4.   De påsar, kartonger eller annat förpackningsmaterial som de urbenade styckningsdelarna placeras i ska förseglas eller plomberas av de behöriga myndigheterna och förses med uppgifter som gör att det urbenade köttet kan identifieras, framför allt ska det finnas uppgifter om styckningsdelarnas nettovikt, slag och antal samt ett löpnummer.

Artikel 10

För de intyg som avses i artikel 5.1, vilka viseras av de behöriga myndigheterna under varje kvartal, och som gäller styckningsdelar som framställts genom urbening av bakkvartsparten, ska medlemsstaterna under loppet av den andra månaden efter varje kvartal lämna meddelande om följande:

Artikel 11

Förordning (EEG) nr 1964/82 ska upphöra att gälla.

Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till denna förordning och ska läsas enligt jämförelsetabellen i bilaga IV.

Artikel 12

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2008.

(1)  EGT L 160, 26.6.1999, s. 21. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1913/2005 (EUT L 307, 25.11.2005, s. 2).

(2)  EGT L 212, 21.7.1982, s. 48. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1713/2006 (EUT L 321, 21.11.2006, s. 11).

(3)  Se bilaga III.

(4)  EUT L 104, 21.4.2007, s. 3.

(5)  EGT L 102, 17.4.1999, s. 11. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1001/2007 (EUT L 226, 30.8.2007, s. 9).

(6)  EUT L 329, 25.11.2006, s. 7.