3.8.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 202/1

(1)

Rådet införde genom förordning (EG) nr 397/2004 en slutgiltig antidumpningstull på import till gemenskapen av sänglinne av bomull enligt KN-nummer ex 6302 21 00 (Taric-nummer 6302210081, 6302210089), ex 6302 22 90 (Taric-nummer 6302229019), ex 6302 31 00 (Taric-nummer 6302310090) samt ex 6302 32 90 (Taric-nummer 6302329019) med ursprung i Pakistan. En landsomfattande antidumpningstull på 13,1 % infördes på samtliga företag som exporterar den berörda produkten till gemenskapen.

(2)

I maj 2006 ändrade rådet, genom förordning (EG) nr 695/2006, förordning (EG) nr 397/2004 och införde nya tullsatser på mellan 0 % och 8,5 % efter en partiell interimsöversyn som utförts på eget initiativ i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen. Med hänsyn till det stora antalet samarbetsvilliga exporterande tillverkare tillämpades ett stickprovsförfarande

(3)

De företag som ingick i stickprovet ålades de individuella tullsatser som infördes under översynen, medan andra samarbetsvilliga företag som inte ingick i stickprovet ålades en vägd genomsnittlig tullsats på 5,8 %. För de företag som inte gav sig till känna eller inte var samarbetsvilliga under undersökningen infördes en tullsats på 8,5 %.

(4)

Enligt artikel 1.4 i förordning (EG) nr 397/2004 har exporterande tillverkare från Pakistan som uppfyller de tre villkoren i samma artikel rätt att behandlas på samma sätt som de samarbetsvilliga företag som inte ingick i stickprovet (status som ”ny exporterande tillverkare”).

(5)

Arton pakistanska företag ansökte om status som ny exporterande tillverkare.

(6)

För att avgöra om varje ansökande företag uppfyllde villkoren för att få status som ny exporterande tillverkare enligt artikel 1.4 i förordning (EG) nr 397/2004 genomfördes en undersökning i syfte att kontrollera att

(7)

Ett frågeformulär skickades ut till samtliga sökande, som också ombads att lämna bevisning för att företagen uppfyllde de tre ovannämnda villkoren.

(8)

För exporterande tillverkare som uppfyller dessa tre villkor kan samma tullsats tillämpas som gäller för samarbetsvilliga företag som inte ingick i stickprovet, dvs. 5,8 %, enligt artikel 1.4 i förordning (EG) nr 397/2004.

(9)

Åtta pakistanska företag som ansökt om status som nya exporterande tillverkare svarade inte på det ursprungliga frågeformuläret. Därför var det inte möjligt att kontrollera om dessa företag uppfyllde villkoren i artikel 1.4 i förordning (EG) nr 397/2004, och deras ansökan avslogs därmed. Företagen informerades om att deras ansökan skulle lämnas utan beaktande och gavs möjlighet att lämna synpunkter. Inga synpunkter lämnades.

(10)

Tre pakistanska företag som gett ofullständiga svar på frågeformuläret svarade inte på en begäran om ytterligare upplysningar. Av den orsaken var det inte möjligt att analysera svaren från dessa företag och kontrollera om de uppfyllde villkoren i artikel 1.4 i förordning (EG) nr 397/2004. Deras ansökan avslogs därmed. Företagen informerades om att deras ansökan skulle lämnas utan beaktande och gavs möjlighet att lämna synpunkter. Inga synpunkter lämnades.

(11)

En granskning av uppgifterna från fyra pakistanska företag visade att de hade lämnat tillräcklig bevisning för att de uppfyllde de tre villkoren i artikel 1.4 i förordning (EG) nr 397/2004. Därför kan den tullsats som gäller för de samarbetsvilliga företag som inte ingick i stickprovet (5,8 %) även tillämpas för dessa fyra tillverkare, i enlighet med artikel 1.4 i förordning (EG) nr 397/2004, och de kan föras upp på förteckningen över exporterande tillverkare i bilagan till denna förordning.

(12)

Ett pakistanskt företag kunde inte bevisa att det hade exporterat den berörda produkten till gemenskapen efter undersökningsperioden eller att det hade gjort ett oåterkalleligt åtagande att exportera en betydande mängd till gemenskapen. Detta företag hade exporterat produkter efter undersökningsperioden vilka påstods vara den berörda produkten, men det hade inte deklarerat sin export som den berörda produkten enligt KN-numren i skäl 1 ovan. Företaget ombads att lämna ytterligare bevisning till stöd för sitt påstående att exporten ifråga verkligen avsåg den berörda produkten. Ingen ytterligare bevisning har lämnats in. Företaget informerades om att om det underlät att lämna ytterligare bevisning skulle ansökan lämnas utan beaktande och gavs möjlighet att lämna synpunkter. Inga synpunkter lämnades. Därför kunde det inte med säkerhet fastställas om företaget hade exporterat den berörda produkten efter undersökningsperioden, som anges i det tredje villkoret i artikel 1.4 i förordning (EG) nr 397/2004, och företagets ansökan om status som ny exporterande tillverkare avslogs därmed.

(13)

Ett pakistanskt företag kunde inte lämna tillräcklig bevisning för att styrka sitt påstående att det inte hade exporterat den berörda produkten under den ursprungliga undersökningsperioden. Företaget gav ingen utförlig redogörelse för sin försäljning före och under undersökningsperioden, trots upprepade påstötningar. Därför var det inte möjligt att fastställa om företaget verkligen var en ny exporterande tillverkare enligt det första villkoret i artikel 1.4 i förordning (EG) nr 397/2004, och företagets ansökan om status som ny exporterande tillverkare avslogs därmed. Företaget informerades om att dess ansökan skulle lämnas utan beaktande och gavs möjlighet att lämna synpunkter. Inga synpunkter lämnades.

(14)

Ett pakistanskt företag kunde inte bevisa att det var en tillverkare av den berörda produkten. Detta företag uppfyllde därför inte det grundläggande villkoret för en exporterande tillverkare, och dess ansökan lämnades därmed utan beaktande. Företaget informerades om detta men lämnade inga synpunkter.

(15)

Samtliga sökande och gemenskapsindustrin informerades om slutresultaten av granskningen och har fått möjlighet att lämna synpunkter. Efter det att de underrättats hävdade ett antal sökande att orsaken till att de inte hade svarat på kommissionens begäran om upplysningar var att de inte hade mottagit skrivelserna i fråga, eller hade interna problem med organisationen för att hantera sådan korrespondens. Korrespondensen kontrollerades på nytt, och man drog slutsatsen att dessa påståenden var ogrundade. Dessutom kan ett företags bristande samarbete inte försvaras med hänvisning till interna problem i organisationen. Ett företag anhöll om att deras begäran skulle övervägas på nytt. Detta företag lämnade inga skäl eller ytterligare upplysningar som skulle kunna leda till förändring av slutsatserna. Inget av de berörda företagen kunde bevisa att de uppfyllde de relevanta kriterierna. Deras begäran avvisades därför.

(16)

Med hänsyn till de resultat som nämns i skäl 11 ovan uppfyller fyra pakistanska exporterande tillverkare villkoren i artikel 1.4 i förordning (EG) nr 397/2004 och kan beviljas status som nya exporterande tillverkare. Dessa företag bör därför föras upp på förteckningen över samarbetsvilliga tillverkare i bilagan till förordning (EG) nr 397/2004, och tullsatsen 5,8 % bör tillämpas för dem. Ansökningarna från de övriga 14 exporterande tillverkarna bör avslås av ovan angivna skäl.