25.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 193/6

(1)

Genom förordning (EG) nr 994/98 bemyndigas kommissionen att genom en förordning fastställa ett stödtak under vilket stödåtgärder inte anses uppfylla samtliga kriterier i artikel 87.1 i fördraget och därför inte omfattas av anmälningsförfarandet enligt artikel 88.3 i fördraget.

(2)

På grundval av den förordningen antog kommissionen förordning (EG) nr 69/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse (3) genom vilken ett stödtak fastställs på 100 000 euro per stödmottagare under en treårsperiod. Den förordningen var ursprungligen inte tillämplig på sektorerna för jordbruk, fiskeri och vattenbruk samt transport med hänsyn till de särskilda bestämmelser som gäller för dessa sektorer.

(3)

Vad gäller jordbruks- och fiskerisektorn fastställdes genom kommissionens förordning (EG) nr 1860/2004 av den 6 oktober 2004 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse inom jordbruks- och fiskerisektorn (4) ett särskilt stödtak på 3 000 euro per mottagare under en treårsperiod som skulle tillämpas inom dessa sektorer, eftersom det med stöd av kommissionens erfarenheter kunde hävdas att mycket låga stödnivåer som beviljas inom dessa sektorer inte motsvarar kriterierna i artikel 87.1 i fördraget, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda. Så är fallet om de stödbelopp som enskilda producenter tar emot fortfarande ligger på en låg nivå och samtidigt den samlade nivån på det stöd som beviljas dessa sektorer inte överskrider en låg procentandel av produktionen.

(4)

På grund av ändrade ekonomiska förutsättningar och med stöd av de erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av de befintliga allmänna reglerna om stöd av mindre betydelse har det bedömts vara nödvändigt att ändra dessa regler. Av det skälet antog kommissionen förordning (EG) nr 1998/2006 av 15 december 2006 om tilllämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på stöd av mindre betydelse (5). Den förordningen ersatte förordning (EG) nr 69/2001, och genom den ökades det allmänna stödtaket för stöd av mindre betydelse från 100 000 till 200 000 euro, tillämpningsområdet utvidgades till att även gälla bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter och ett nytt stödtak för stöd av mindre betydelse på 100 000 euro infördes för statligt stöd till vägtransportsektorn.

(5)

Erfarenheter som nyligen gjorts vid tillämpningen av reglerna om statligt stöd på fiskerisektorn, särskilt det tak för stöd av mindre betydelse som anges i förordning (EG) nr 1860/2004 och riktlinjerna för granskning av statligt stöd inom sektorn för fiske och vattenbruk (6) har visat att risken för snedvridningar av konkurrensen på grund av stöd av mindre betydelse är mindre än vad som hade beräknats 2004.

(6)

Enligt kommissionens erfarenhet kan stöd till företag inom fiskerisektorn som inte överstiger 30 000 euro per mottagare under en treårsperiod anses inte påverka handeln mellan medlemsstaterna eller snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen, om det sammanlagda beloppet av sådant stöd som beviljas samtliga företag inom fiskerisektorn under en treårsperiod ligger under ett tak på cirka 2,5 % av den årliga fiskeriproduktionen. Det är därför lämpligt att fastslå att sådant stöd inte skall omfattas av artikel 87.1 i fördraget. De år som skall beaktas i detta sammanhang är de beskattningsår som används för beskattningsändamål i den berörda medlemsstaten. Treårsperioden bör vara rörlig, vilket innebär att det totala belopp som företaget har fått i stöd av mindre betydelse under det berörda beskattningsåret och under de två föregående beskattningsåren skall fastställas varje gång ett nytt stöd av mindre betydelse beviljas.

(7)

Annat statligt stöd som beviljats av en medlemsstat bör också beaktas vid beviljandet av stöd av mindre betydelse.

(8)

Det bör inte vara möjligt att dela upp statliga stödåtgärder som överskrider taket för stöd av mindre betydelse i mindre delar för att varje del skall omfattas av denna förordning.

(9)

I enlighet med de principer som reglerar stöd som omfattas av artikel 87.1 i fördraget bör stöd av mindre betydelse anses ha beviljats vid den tidpunkt då stödmottagaren får laglig rätt till stödet enligt tillämplig nationell lagstiftning.

(10)

Europeiska gemenskapernas domstol har slagit fast att så snart gemenskapen har lagstiftat om en gemensam organisation av marknaden för en viss jordbrukssektor, är medlemsstaterna skyldiga att avstå från att vidta åtgärder som kan undergräva den eller skapa undantag till den (7). Denna princip gäller också inom fiskerisektorn. Därför bör denna förordning inte gälla sådant stöd vars storlek fastställs på grundval av priset på eller mängden av produkter som släpps ut på marknaden.

(11)

Förordningen bör inte omfatta exportstöd eller stöd av mindre betydelse som gynnar inhemska produkter i förhållande till importerade produkter. Förordningen bör vidare inte omfatta stöd till att skapa och driva distributionsnät i andra länder. Bidrag till kostnaderna för deltagande i handelsmässor eller för undersökningar eller konsulttjänster som behövs för att lansera en ny produkt eller en befintlig produkt på en ny marknad utgör normalt inte exportstöd.

(12)

Denna förordning bör inte gälla företag i svårigheter i den mening som avses i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (8), eftersom det är svårt att fastställa bruttobidragsekvivalenten för stöd som ges till sådana företag.

(13)

Med hänsyn till målen för den gemensamma fiskeripolitiken bör stöd som syftar till att öka fiskekapaciteten och stöd som beviljas för byggnad eller inköp av fiskefartyg inte omfattas av denna förordning med undantag av stöd till modernisering över huvuddäcket enligt artikel 11 i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (9).

(14)

För att säkerställa överblickbarhet, likabehandling och en korrekt tillämpning av taket för stöd av mindre betydelse bör medlemsstaterna använda samma beräkningsmetod. I syfte att underlätta denna beräkning och i enlighet med förordning (EG) nr 1998/2006 är det lämpligt att de stödbelopp som inte betalas ut i form av kontantbidrag omvandlas till sina motsvarande bruttobidragsekvivalenter. Vid beräkningen av bidragsekvivalenten för överblickbart stöd som inte är bidrag som betalas ut i flera omgångar skall man använda de marknadsräntor som gällde när stödet beviljades. För att tillämpningen av reglerna för statligt stöd skall vara enhetlig, överblickbar och enkel bör i denna förordning begreppet marknadsräntor avse de referensräntor som regelbundet fastställs av kommissionen på grundval av objektiva kriterier och offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning eller på Internet. Det kan dock bli nödvändigt att lägga till ytterligare räntepunkter utöver miniminivåerna beroende på vilka säkerheter som ställs eller den risk som är förbunden med stödmottagaren.

(15)

Med hänsyn till behovet av överblickbarhet, likabehandling och effektiv kontroll bör denna förordning gälla endast överblickbart stöd av mindre betydelse. Överblickbart stöd är stöd för vilket det är möjligt att i förväg räkna ut den exakta bruttobidragsekvivalenten utan att behöva göra en riskbedömning. Sådana exakta beräkningar kan till exempel göras för bidrag, räntesubventioner och begränsade skattelättnader. Stöd i form av kapitaltillskott bör inte anses vara överblickbart stöd av mindre betydelse, såvida inte det sammanlagda offentliga kapitaltillskottet ligger under taket för stöd av mindre betydelse. Stöd i form av riskkapitalåtgärder i den mening som avses i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd för att främja riskkapitalinvesteringar i små och medelstora företag (10) bör inte betraktas som överblickbart stöd av mindre betydelse, såvida inte stödet till vart och ett av målföretagen ligger under taket för stöd av mindre betydelse. Stöd i form av lån bör behandlas som överblickbart stöd av mindre betydelse om bruttobidragsekvivalenten beräknas på grundval av de marknadsräntor som gällde när stödet beviljas.

(16)

Denna förordning utesluter inte möjligheten att en åtgärd som antagits av en medlemsstat kan anses inte utgöra statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i fördraget på någon annan grund än de som anges i denna förordning. Det kan till exempel gälla kapitaltillskott som har beslutats i enlighet med marknadsinvesterarprincipen.

(17)

Det är nödvändigt att klargöra rättsläget i fråga om garantiordningar som inte kan påverka handeln eller snedvrida konkurrensen och för vilka det finns tillräckliga uppgifter för att göra en tillförlitlig bedömning av eventuella konsekvenser. I den här förordningen bör därför det allmänna taket för stöd av mindre betydelse på 30 000 euro per mottagare ersättas av ett särskilt tak för garantier som bygger på det sammanlagda individuella lån som garantin avser. Detta särskilda tak bör beräknas genom att fastställa det stödbelopp som ingår i garantiordningar som omfattar lån till förmån för livskraftiga företag. Den metod och de uppgifter som används för att beräkna det särskilda garantitaket bör utesluta företag i svårigheter i den mening som avses i gemenskapens riktlinjer om statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter. Det särskilda taket bör därför inte gälla stöd för särskilda ändamål som ges vid sidan av en garantiordning, stöd till företag i svårigheter eller till garantier som inte avser ett lån, till exempel garantier för egetkapitaltransaktioner. När det särskilda taket fastställs bör man utgå ifrån att en garantiordning på 225 000 euro kan anses ha en bruttobidragsekvivalent motsvarande det tak för stöd av mindre betydelse som fastställs genom denna förordning, om räntetaket (fallissemangsfrekvensen) är 13 %, dvs. det sämsta möjliga för garantiordningar i gemenskapen. Det särskilda taket bör endast omfatta garantier som täcker upp till 80 % av det underliggande lånet.

(18)

Det är kommissionens skyldighet att säkerställa att reglerna om statligt stöd efterlevs, och särskilt att stöd som beviljas inom ramen för reglerna om stöd av mindre betydelse uppfyller villkoren för dessa. I enlighet med artikel 10 i fördraget bör medlemsstaterna underlätta utförandet av denna uppgift genom att inrätta det system som krävs för att se till att det totala stödbelopp som beviljas enligt reglerna om stöd av mindre betydelse inte överstiger stödtaket på 30 000 euro per stödmottagare eller det totala stödtak som fastställs av kommissionen på grundval av värdet av fiskeriproduktionen i varje medlemsstat under en period av tre beskattningsår. Därför bör medlemsstaterna, när de beviljar stöd av mindre betydelse, informera det berörda företaget om stödbeloppet och om att det är fråga om stöd av mindre betydelse genom att hänvisa till denna förordning. Dessutom bör den berörda medlemsstaten, innan den beviljar sådant stöd, få en redogörelse från företaget för annat stöd av mindre betydelse som företaget fått under det berörda beskattningsåret och de två föregående beskattningsåren. Medlemsstaten bör noggrant kontrollera att taken för stöd av mindre betydelse inte kommer att överskridas genom det nya stödet. Alternativt kan bevakningen av att stödtaken iakttas säkerställas genom användning av ett centralt register.

(19)

För klarhetens skull och eftersom taket för stöd av mindre betydelse inom fiskerisektorn enligt dessa principer inte är detsamma som motsvarande tak inom jordbrukssektorn bör en särskild förordning antas som är tillämplig endast på fiskerisektorn och förordning (EG) nr 1860/2004 ändras i enlighet med detta.

(20)

Utifrån kommissionens erfarenheter, särskilt i fråga om den frekvens som normalt krävs för revideringen av riktlinjerna för statligt stöd, och med beaktande av bland annat tillämpningstiderna för förordningarna (EG) nr 1998/2006 och (EG) nr 1860/2004 är det lämpligt att begränsa tillämpningstiden för denna förordning till tiden fram till och med den 31 december 2013. Om denna förordnings giltighetstid skulle löpa ut utan att förlängas, bör medlemsstaterna få en anpassningsperiod på sex månader när det gäller stöd av mindre betydelse som omfattas av förordningen. För att skapa rättslig förutsebarhet bör det klargöras hur den här förordningen påverkar stöd som beviljats före dess ikraftträdande.

a)

stöd vars storlek fastställs på grundval av priset på eller mängden av de produkter som släpps ut på marknaden,

b)

exportrelaterade stöd, dvs. stöd som är direkt knutna till exporterade kvantiteter, till upprättandet eller driften av ett distributionsnät eller till andra löpande utgifter som har samband med exportverksamhet,

c)

stöd som gynnar användningen av inhemska varor på bekostnad av importerade varor.

d)

stöd som syftar till att öka fiskekapaciteten, uttryckt som dräktighet eller maskinstyrka enligt definitionen i artikel 3 n i förordning (EG) nr 2371/2002, såvida det inte gäller modernisering över huvuddäcket enligt artikel 11.5 i samma förordning,

e)

stöd till inköp eller byggnad av fiskefartyg, och

f)

stöd som beviljas företag i svårigheter.

a)

stöd i form av lån skall behandlas som överblickbart stöd av mindre betydelse om bruttobidragsekvivalenten beräknas på grundval av de marknadsräntor som gällde när stödet beviljades,

b)

stöd i form av kapitaltillskott inte skall anses vara överblickbart stöd av mindre betydelse, såvida inte det sammanlagda offentliga kapitaltillskottet ligger under taket för stöd av mindre betydelse,

c)

stöd i form av riskkapitalåtgärder inte skall betraktas som överblickbart stöd av mindre betydelse, såvida inte stödet till vart och ett av målföretagen ligger under taket för stöd av mindre betydelse,

d)

stöd i form av återbetralningspliktiga förskott inte skall anses vara överblickbart stöd, om det sammanlagda beloppet av de återbetalningspliktiga förskotten överstiger det tillämpliga tröskelvärdet enligt denna förordning,

e)

individuellt stöd som ges inom ramen för en garantiordning till företag som inte är företag i svårigheter skall behandlas som överblickbart stöd av mindre betydelse endast om det garanterade lånebeloppet inte överskrider 225 000 euro per företag. Om den garanterade delen av lånet endast utgör en viss andel av detta tak skall garantins bruttobidragsekvivalent anses utgöra en lika stor andel av det tillämpliga tak som fastställs genom punkt 2. Garantin skall inte omfatta mer än 80 % av lånet.

a)

I titeln skall ”jordbruks- och fiskerisektorn” ersättas med ”jordbrukssektorn”.

b)

I artikel 1 skall ”jordbrukssektorn eller fiskerisektorn” ersättas med ”jordbrukssektorn”.

c)

I artikel 2 skall

d)

I artikel 3.2 skall tredje stycket utgå.

e)

I artikel 4.2 skall ”och fiskeri” utgå.

f)

I artikel 4.3 andra stycket skall ”jordbruks- och fiskerisektorn” ersättas med ”jordbrukssektorn”.

g)

Bilaga II skall utgå.