20.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 159/14

(1)

Den 28 mars 2006 offentliggjorde kommissionen ett tillkännagivande (2) om inledande av ett antidumpningsförfarande beträffande import av viss beredd eller konserverad sockermajs i form av korn med ursprung i Thailand. Den 20 december 2006 införde kommissionen genom förordning (EG) nr 1888/2006 (3) (förordningen om preliminär tull) en preliminär antidumpningstull på import av samma produkt.

(2)

Efter det att de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för beslutet att införa preliminära antidumpningsåtgärder hade meddelats, lämnade flera berörda parter skriftliga synpunkter på de preliminära undersökningsresultaten. De parter som begärde detta gavs tillfälle att bli hörda. Ett möte enligt artikel 6.6 i grundförordningen mellan en exporterande tillverkare, en sammanslutning av thailändska tillverkare, den thailändska regeringen samt gemenskapstillverkarna ägde rum den 9 februari 2007 i kommissionens lokaler. Mötet ägnades åt frågan om konkurrens på gemenskapsmarknaden när det gäller sockermajs.

(3)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för de slutgiltiga avgörandena.

(4)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för kommissionens avsikt att rekommendera införandet av en slutgiltig antidumpningstull på import av viss beredd eller konserverad sockermajs i form av korn med ursprung i Thailand och slutgiltigt uttag av de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära tullen. Parterna gavs även möjlighet att inom en viss tid inkomma med synpunkter efter det att de viktigaste omständigheter och överväganden som ligger till grund för införandet av de slutliga åtgärderna hade meddelats.

(5)

De muntliga och skriftliga synpunkter som de berörda parterna lämnade togs under övervägande och slutsatserna modifierades där så var lämpligt på grundval av dessa synpunkter.

(6)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2005 till och med den 31 december 2005 (nedan kallad ”undersökningsperioden”). När det gäller de tendenser som är av betydelse för skadebedömningen undersökte kommissionen uppgifter för perioden från och med den 1 januari 2002 till och med den 31 december 2005 (nedan kallad ”skadeundersökningsperioden”). Undersökningsresultaten beträffande prisunderskridande, målprisunderskridande och undanröjande av skada härrör från den ovan nämnda undersökningsperioden.

(7)

Eftersom inga övriga synpunkter har lämnats beträffande den berörda produkten och den likadana produkten, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 13–15 i förordningen om preliminär tull.

(8)

Ett antal exportörer och en sammanslutning av thailändska tillverkare hade invändningar mot stickprovsförfarandet och den bedömning av den individuella undersökningen som beskrivs i skälen 16–20 i förordningen om preliminär tull. Man hävdade särskilt att urvalet inte var representativt, eftersom kommissionen inte hade tagit hänsyn till andra faktorer såsom företagens storlek och geografiska läge. Man hävdade vidare att det inte skulle ha varit orimligt betungande att undersöka fler företag än de fyra som valdes ut.

(9)

Såsom förklaras i skälen 16–18 i förordningen om preliminär tull, ansåg kommissionen att det, för att urvalet skulle bli så representativt som möjligt inom den tid som stod till förfogande för undersökningen, var befogat att begränsa urvalet till dessa fyra företag, eftersom i) man härigenom kunde täcka en stor exportvolym och ii) det var möjligt att undersöka dessa fyra företag inom den tid som stod till förfogande. I artikel 17 i grundförordningen anges det inte någon miniminivå för hur många exportörer som krävs för att berättiga ett stickprovsförfarande och inte heller någon exakt uppgift om hur många parter som det är lämpligt att ta med i urvalet. När det gäller det senare, måste kommissionen själv bedöma vad som är möjligt att undersöka inom den angivna tidsfristen och samtidigt se till att urvalet täcker så stor del som möjligt av den berörda exporten. Urvalet täckte i detta fall 52 % av den samlade thailändska exporten under undersökningsperioden, vilket får betraktas som i hög grad representativt på grundval av volymen.

(10)

I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen var de kriterier som tillämpades vid urvalet den största representativa exportvolym från Thailand till gemenskapen som rimligen kunde undersökas inom den tillgängliga tidsfristen. Mot bakgrund av den höga representativiteten för urvalet när det gäller volym, ansågs det inte nödvändigt att undersöka andra faktorer som företagens storlek eller geografiska läge.

(11)

Såsom redan nämnts i skäl 20 i förordningen om preliminär tull, skulle en undersökning av fler företag ha gjort undersökningen orimligt betungande och förhindrat att den kunde avslutas i tid.

(12)

De invändningar som gjorts av vissa parter rörande skälen 16–20 i förordningen om preliminär tull avvisas således och skälen bekräftas härmed.

(13)

En exporterande tillverkare hävdade att det fanns ett antal matematiska misstag i beräkningen av normalvärdet. Dessa påståenden kontrollerades flera gånger och man fann att inga misstag hade begåtts.

(14)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit i detta avseende, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 21–32 i förordningen om preliminär tull.

(15)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter, ifrågasatte en exporterande tillverkare undersökningsresultaten i skäl 34 i förordningen om preliminär tull. Denna part hävdade att företagets hela exportförsäljning, inklusive dess försäljning av inköpta produkter som tillverkats av andra oberoende tillverkare, borde ha tagits med i beräkningen. Parten hävdade att inköpta färdiga produkter skall anses ha sitt ursprung i den egna produktionen, eftersom det hävdades att de hade tillverkats inom ramen för ett bearbetningssystem.

(16)

I detta sammanhang bör det noteras att det bara är produkter som tillverkats av den exporterande tillverkaren i fråga som kan beaktas när individuella dumpningsmarginaler fastställs. Om en exporterande tillverkare delvis köper produkter för vidareförsäljning till gemenskapen, är denne faktiskt i samma situation som en agent eller handlare när det gäller de inköpen och en sådan återförsäljning kan inte beaktas när dess individuella dumpningsmarginal skall fastställas.

(17)

I undersökningen fastställdes det att den exporterande tillverkaren i fråga faktiskt köpte från andra tillverkare en del av de varor som såldes till gemenskapen. Man fann vidare att denna exportör alltid betalade för färdiga produkter, och att sådana transaktioner togs upp som köp av färdiga varor i företagets bokföringssystem. Det fanns inga avtal eller andra belägg (t.ex. så kallade bearbetningsavtal) för att varorna från början tillhörde den exporterande tillverkaren och att de andra företagens verksamhet bara skulle bestå av en enkel bearbetning av produkterna i fråga.

(18)

Efter det att de slutgiltiga undersökningsresultaten meddelats, upprepade den exporterande tillverkaren i fråga sina krav och underströk att företaget borde betraktas som en medproducent av den produkt som köpts av andra producenter. Med tanke på att ägandet av de varor som tillverkats av andra parter inte överfördes till den exporterande tillverkaren förrän efter det att tillverkningsprocessen var avslutad, vilket framgår av inköpsfakturorna, bekräftas det emellertid att den exporterande tillverkaren inte kan anses som producent eller medproducent av den produkt som köpts för återförsäljning.

(19)

Mot denna bakgrund avvisas den exporterande tillverkarens påstående och skälen 33 och 34 i förordningen om preliminär tull bekräftas härmed.

(20)

En sammanslutning av importörer gjorde gällande att en justering enligt artikel 2.10 k i grundförordningen skulle ha gjorts för att återspegla det faktum att svåra översvämningar i Thailand hade lett till att exportpriserna för den berörda produkten var relativt låga i förhållande till de ökade kostnaderna för sockermajs som råvara efter översvämningarna. I detta avseende bör man notera att kravet inte kom från någon av de exporterande tillverkarna själva och det inte heller kunde kvantifieras. Översvämningar är dessutom en ganska vanlig företeelse i Thailand och kan inte ses som en oförutsedd händelse när man förhandlar om avtal och särskilt exportpriser. Slutligen visade analysen att den effekt som översvämningarna möjligtvis kunde ha haft på priset på sockermajs som råvara bara skulle ha gällt det sista kvartalet av undersökningsperioden, medan de allra flesta av de råvaruinköp som de exporterande tillverkarna gjorde i själva verket ägde rum före den perioden. Begäran om en justering avvisas därför.

(21)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade ett antal exporterande tillverkare att vissa justeringar av den inhemska försäljningen (framförallt rörande hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader samt kreditkostnader) borde beviljas i dumpningsberäkningarna. Dessa krav undersöktes och för ett företag kom man också fram till att en extra justering borde beviljas. Efter denna justering minskade dumpningsmarginalen för detta företag från 4,3 % till 3,1 %.

(22)

Eftersom uppgifter från det företag som nämns i skäl 21 användes för att beräkna normalvärdet för ett annat företag (se skälen 29 och 31 i förordningen om preliminär tull), minskade också dumpningsmarginalen för det senare företaget från 11,2 % till 11,1 % till följd av den justering som beviljats.

(23)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit rörande detta, bekräftas, bortsett från den ovan nämnda ändringen, härmed undersökningsresultaten i skälen 35 och 36 i förordningen om preliminär tull.

(24)

Mot bakgrund av ovanstående justering är den slutliga dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av nettopriset cif vid gemenskapens gräns, före tull, följande:

(25)

För de samarbetande företag som inte ingick i urvalet fastställdes i enlighet med artikel 9.6 i grundförordningen dumpningsmarginalen på grundval av den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen för de företag som ingick i urvalet. Denna vägda genomsnittliga dumpningsmarginal, uttryckt i procent av priset cif vid gemenskapens gräns före tull, är 12,9 %.

(26)

Eftersom inga synpunkter inkommit, bekräftas härmed skäl 40 i förordningen om preliminär tull.

(27)

En berörd part ansåg att det tillvägagångssätt när det gäller olika försäljningskanaler som kommissionen använder och som beskrivs i skälen 50 och 51 i förordningen om preliminär tull inte är förenligt med grundförordningen och WTO:s antidumpningsavtal (4), eftersom det, enligt parten, ”är avsett att på ett onaturligt sätt avspegla en större skada och därför inte kan ses som välgrundat eller objektivt”. Till stöd för sitt påstående hänvisade parten till rapporten från WTO:s överprövningsorgan av den 24 juli 2001 (5), där det fastställs att ”de undersökande myndigheterna inte får bedriva sin undersökning på ett sådant sätt att det blir mer troligt att processen med insamling av fakta och utvärdering leder till slutsatsen att den inhemska industrin har skadats” (punkt 196 i rapporten).

(28)

För det första har ingen part som berörs av detta förfarande, inte ens klaganden, ifrågasatt befintligheten av de två olika försäljningskanaler som kommissionen beskriver i skälen 50 och 51 i förordningen om preliminär tull, tillsammans med de åtföljande konsekvenserna för försäljningskostnader och försäljningspriser. För det andra ifrågasattes inte heller det faktum (se skäl 51 i förordningen om preliminär tull) att all import från de samarbetande thailändska exportörerna hänförde sig till försäljning under detaljhandlarens eget varumärke. Klaganden bekräftar istället detta: ”Man bör komma ihåg att den thailändska försäljningen till detaljhandlare i Europa görs under detaljhandlarens eget varumärke”.

(29)

Det skall också noteras att överprövningsorganet i punkt 204 skriver att ” […] det kan vara ytterst adekvat att de undersökande myndigheterna undersöker en inhemsk industri i delar, sektorer eller segment”. Det var därför ändamålsenligt att, för viss skada i vissa fall, särskilja två separata försäljningskanaler i syfte att säkerställa en rättvis utvärdering av den skada som gemenskapsindustrin känt av samt fastställa om den dumpade importen från Thailand hade varit av direkt betydelse för skada som gemenskapsindustrin lidit. Fastställandet av skada har systematiskt omfattat båda försäljningskanalerna tillsammans och dessutom i vissa fall en separat analys av försäljningen under detaljhandlarens varumärke.

(30)

Överprövningsorganet skriver emellertid vidare i punkt 204 att ” […] när de undersökande myndigheterna granskar en viss del av en inhemsk industri, bör de i princip, på motsvarande sätt, granska alla andra delar av den industrin, liksom industrin i sin helhet”. Kommissionens avdelningar kompletterade därför nedan sin skadeanalys när det gäller de tre skadeindikatorer som hade analyserats separat under detaljhandlarens varumärke i förordningen om preliminär tull. Dessa tre indikatorer är försäljningsvolymen (se skäl 56 i förordningen om preliminär tull), försäljningspriset (se skäl 63 i förordningen om preliminär tull och lönsamheten (se skäl 66 i förordningen om preliminär tull). En särskild skadeanalys för tillverkarens eget varumärke utfördes därför separat för dessa tre indikatorer.

(31)

Såsom anges i skäl 51 i förordningen om preliminär tull utgjorde gemenskapsindustrins försäljning under detaljhandlarens varumärke cirka 63 % av gemenskapsindustrins sammanlagda försäljning (eget varumärke och detaljhandlarens varumärke) under undersökningsperioden. Följaktligen utgjorde försäljningen under det egna varumärket ungefär 37 % av den sammanlagda försäljningen.

(32)

Gemenskapsindustrins försäljningsvolym av produkter under eget varumärke på gemenskapsmarknaden minskade först med 1 % 2003, ökade sedan med 6 procentenheter 2004 och minskade med 6 procentenheter under undersökningsperioden. Försäljningsvolymen av det egna varumärket stannade underundersökningsperioden kvar på praktiskt taget samma nivå som 2002, dvs. drygt 68 000 ton.

(33)

Enhetspriserna för gemenskapsindustrins försäljning av produkter under eget varumärke till icke-närstående kunder förblev praktiskt taget oförändrade under hela skadeundersökningsperioden. Från att ha legat på cirka 1 380 euro/ton 2002 minskade priserna med 2 % 2003, med ytterligare 2 procentenheter 2004 för att sedan marginellt minska med 1 procentenhet under undersökningsperioden, när de uppgick till 1 361 euro/ton.

(34)

Under skadeundersökningsperioden minskade lönsamheten när det gäller gemenskapsindustrins försäljning av produkter avsedda att säljas under eget varumärke, uttryckt i procent av nettoförsäljningen, från nära 30 % 2002 till 29 % 2003, till cirka 27 % 2004 och till cirka 24 % under undersökningsperioden.

(35)

Man skall notera att försäljningen av produkter under eget varumärke förblev ganska stabil under skadeundersökningsperioden, både när det gäller sålda kvantiteter och priser. Lönsamheten av denna försäljning minskade däremot successivt under samma period. Denna bild står i kontrast till den klara skadebild som fastställdes för all försäljning sammantaget liksom till den som fastställdes för försäljningen under detaljhandlarens varumärke i förordningen om preliminär tull. Det står emellertid klart att effekten av importen från Thailand känns av mest där importen är koncentrerad, dvs. detaljhandlarens varor under eget märke.

(36)

Efter komplettering enligt ovan överensstämmer kommissionens undersökning med grundförordningen och uppfyller det krav på objektivitet som anges i artikel 3.1 i WTO:s antidumpningsavtal, eftersom alla de skadeindikatorer som förtecknas i artikel 3.4 i WTO:s antidumpningsavtal har undersökts oberoende av försäljningskanal i de fall det ansågs lämpligt med tanke på de särskilda omständigheterna i det enskilda fallet. Ovanstående invändning avvisas därför.

(37)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit i detta avseende, bekräftas härmed undersökningsresultaten i skälen 41–76 i förordningen om preliminär tull.

(38)

Flera berörda parter hävdade att gemenskapsindustrin hade vidtagit handelsbegränsande åtgärder som enligt dem särskilt bestod i att priserna på sockermajs på gemenskapsmarknaden hade gjorts upp på förhand. Till stöd för sitt påstående uppgav en av de berörda parterna följande: i) Parten hade uttryckligen uppmärksammat kommissionen på detta i sin inlaga av den 21 juni 2006; ii) en europeisk detaljhandlare hade lämnat liknande uppgifter i en inlaga av den 17 maj 2006; och, slutligen, iii) denna part lämnade den 1 december 2006 in två e-postmeddelanden från ordföranden för den klagande sammanslutning som nämns i skäl 1 i förordningen om preliminär tull. I ett av dessa e-postmeddelanden, daterat den 13 april 2005, påstås ordföranden för den klagande sammanslutningen informera den verkställande direktören för ett thailändskt exporterande företag om att de västeuropeiska förädlingsföretagen hade gjort upp om priserna på tre olika utföranden av den likadana produkten.

(39)

Ovanstående berörda parter bad därför kommissionen att omedelbart avsluta det pågående förfarandet på grund av att det saknades orsakssamband mellan den dumpade importen och den skada som gemenskapsindustrin lidit, eftersom den prissättning som gemenskapsindustrin tilllämpade var opålitlig och onaturligt uppdriven av gemenskapsindustrins påstådda konkurrensbegränsande beteende. En part hänvisade uttryckligen till både artikel 3.7 i grundförordningen och till Mukand-målet (6) för att be kommissionen att, innan den drar några slutsatser om orsakssamband, bedöma i vad mån den skada som gemenskapsindustrin lidit kan ha uppstått genom gemenskapsindustrins påstådda konkurrensbegränsande beteende.

(40)

När det gäller punkterna i) och ii) i skäl 38, bör det noteras att de två inlagorna bara bestod av ett par påståenden som inte var underbyggda. I i) hade klaganden själv uppgivit att ”ytterligare information och bevis rörande detta missbruk, som är ett flagrant brott mot EU:s konkurrensregler, kommer att lämnas in så småningom”. Den berörda parten sände senare de e-postmeddelanden som det hänvisas till i skäl 38.

(41)

Efter mottagandet av dessa e-postmeddelanden, uppmanade de kommissionsavdelningar som ansvarar för antidumpningsärenden klaganden att skicka in samma material till de kommissionsavdelningar som ansvarar för konkurrensärenden. Vidare undersökte de kommissionsavdelningar som ansvarar för antidumpningsärenden ingående prissättningen hos de olika gemenskapstillverkarna mot bakgrund av de nämnda e-postmeddelandena, eftersom ordföranden för den klagande sammanslutningen medgav att det var han som skrivit meddelandena.

(42)

Ordföranden nekade emellertid bestämt till att gemenskapsindustrin någonsin skulle ha ingått några avtal eller tillämpat några ”referenspriser” såsom det antyds i e-postmeddelandet. Eftersom kommissionens avdelningar inom ramen för det nuvarande antidumpningförfarandet förfogar över detaljerade prisuppgifter för varje modell och varje transaktion från alla samarbetande gemenskapstillverkare, kontrollerades det om det gick att upptäcka någon överensstämmelse när det gäller priserna.

(43)

Det fanns i denna antidumpningsundersökning inte något belägg för en verklig prisöverensstämmelse bland de samarbetande gemenskapstillverkarna. Vidare låg de faktiska priserna i de allra flesta fall klart under de ”referenspriser” som nämns i e-postmeddelandet från den 13 april 2005.

(44)

Gemenskapsinstitutionerna fann därför inte något belägg i denna antidumpningsundersökning för att de lägre priserna på den dumpade importen från det berörda landet jämfört med gemenskapsindustrins priser i huvudsak skulle bero på en artificiell prisnivå som skulle ha förorsakats av ett konkurrensbegränsande beteende.

(45)

Det skall också noteras att kommissionen inte har fattat något slutligt beslut om att gemenskapsindustrin skulle ha bildat en kartell.

(46)

Till följd av de ovan nämnda omständigheterna anser kommissionen att det i denna antidumpningsundersökning inte finns några belägg för att gemenskapsindustrins priser och skadeindikatorer skulle ha påverkats av konkurrensbegränsande beteende eller handelsbegränsande åtgärder. Detta påstående avvisas därför.

(47)

Flera berörda parter hävdade att väderförhållandenas inverkan bör tas upp i undersökningen om orsakssamband. Dessa parter avsåg närmare bestämt i) värmeböljan sommaren 2003 och ii) översvämningen i Ungern under perioden maj-augusti 2005.

(48)

Det undersöktes noggrant om värmeböljan i Europa 2003, enligt i) ovan, och översvämningen i Ungern 2005, enligt ii) ovan, kunde ha inverkat negativt på gemenskapsindustrins situation.

(49)

Det konstaterades att värmeböljan 2003 och översvämningen 2005 i stort sett inte hade någon inverkan alls på den totala skördemängden av sockermajs i gemenskapen. De uppgifter som lämnades in av gemenskapstillverkarna inom ramen för undersökningen visade istället på mycket stabila siffror för avkastningen (räknad i ton skördad sockermajs per hektar) under hela skadeundersökningsperioden. Det skall vidare noteras att kommissionen hade funnit (se skälen 86 och 87 i förordningen om preliminär tull) att gemenskapsindustrins tillverkningskostnad per enhet bara hade ökat med 5 % under perioden 2002 fram till undersökningsperioden, i huvudsak beroende på det ökade stålpriset (beroende på att konservburken är den största delkostnaden). På grundval av dessa omständigheter avvisas yrkandena i) och ii) ovan.

(50)

Det anses alltså att väderförhållandena inte kan ha brutit orsakssambandet mellan den dumpade importen och den skada som gemenskapsindustrin led.

(51)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit i detta avseende, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 77–99 i förordningen om preliminär tull.

(52)

Eftersom det inte inkommit några nya och underbyggda uppgifter eller argument beträffande orsakssambanden, bekräftas härmed slutsatserna i skälen 100–118 i förordningen om preliminär tull.

(53)

Flera parter hävdade att i) kommissionen borde förklara närmare hur man hade kommit fram till vilken vinst som kunde uppnåtts utan den dumpade import på 14 % som nämns i skäl 121 i förordningen om preliminär tull; och att ii) den nämnda vinsten på 14 % var för hög. När det gäller det senare påståendet, hänvisades det till skydds- och antidumpningsåtgärder som nyligen genomförts för liknande bearbetade jordbruksprodukter, såsom citrusfrukter (7) och frysta jordgubbar (8), där vinstmarginaler på 6,8 % respektive 6,5 % hade använts. Angående detta hävdade en annan berörd part att iii) vinsten på 14 % var för låg, och borde bestämmas till 17 % för att rätt återspegla den vinst som uppnåtts 2002 vid försäljning under detaljhandlarens eget varumärke.

(54)

När det gäller påståendena under i) och iii) ovan, förklaras det i skäl 121 i förordningen om preliminär tull att vinsten på 21,4 % 2002 när det gäller försäljning av både de egna produkterna och produkter under detaljhandlarens varumärke har justerats till 14 % för att återspegla skillnaden i gemenskapsindustrins olika märken jämfört med importen från Thailand. Kommissionen konstaterade att, lönsamheten när det gäller försäljningen under detaljhandlarens varumärke var 17,0 % respektive 11,1 % 2002 och 2003, dvs. när volymen dumpad import var som lägst (se skäl 66 i förordningen om preliminär tull). Kommissionen ansåg det skäligt att räkna med ett genomsnitt av de två vinstmarginalerna, som då uppgår till 14 %.

(55)

När det gäller påståendet under ii) ovan, anses det att den vinst som uppnåtts utan någon dumpad import så mycket som möjligt måste återspegla de faktiska särdragen hos den gemenskapsindustri som det gäller. Bara om sådana uppgifter saknas kan det vara relevant med uppgifter från industrier inom andra delar av branschen. Detta tillvägagångssätt, som kommissionen genomgående använder, har bekräftats av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt i EFMA-målet (9).

(56)

Påståendena under i), ii) och iii) avvisas därför och slutsatsen att en vinst på 14 % kunde uppnås utan någon dumpad import bekräftas.

(57)

Mot bakgrund av slutsatserna avseende dumpning, skada, orsakssamband och gemenskapens intresse, och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen, bör en slutgiltig antidumpningstull motsvarande den konstaterade dumpningsmarginalen införas. Den bör dock inte vara högre än den skademarginal som anges i skäl 123 i förordningen om preliminär tull och som bekräftas i denna förordning. Mot bakgrund av den höga graden av samarbetsvilja fastställdes tullen för de återstående företag som inte samarbetade i undersökningen till en lika hög nivå som den högsta tullen för de företag som samarbetade i undersökningen. Den övriga tullen fastställs därför till 12,9 %.

(58)

Följande slutgiltiga tullsatser skall därför tillämpas:

(59)

Efter införandet av de preliminära åtgärderna uppgav ett antal samarbetande exporterande tillverkare att de var intresserade av att göra prisåtaganden. Efter det att de slutgiltiga uppgifterna hade meddelats (utom för de två företag som nämns i skäl 60), lämnade de emellertid inte in sina erbjudanden om prisåtaganden inom den tidsfrist som fastställs i artikel 8.2 i grundförordningen.

(60)

En samarbetande exporterande tillverkare lämnade inte in ett tillräckligt väl underbyggt åtagande inom de tidsfrister som fastställs i artikel 8.2 i grundförordningen. Kommissionen kunde följaktligen inte godta något åtagande från denne exporterande tillverkare. På grund av frågans komplexitet för den ekonomiske operatören i fråga och för andra samarbetande exporterande tillverkare i en liknande situation (uppsplittrad industri, exporterande tillverkare belägna i utvecklingsländer och ofta verksamma både som handlare och exporterande tillverkare, vilket gör utarbetandet av ett godtagbart åtagande mer komplicerat) och på grund av den höga samarbetsnivån under undersökningen anser emellertid rådet att dessa exporterande tillverkare undantagsvis bör tillåtas att lämna in sina åtaganden efter det att den ovan nämnda tidsfristen löpt ut, men inom tio kalenderdagar från det att denna förordning har trätt i kraft. Kommissionen ges tillåtelse att föreslå en ändring av denna förordning i enlighet med detta.

(61)

Efter det att de slutgiltiga undersökningsresultaten meddelats, erbjöd två samarbetande exporterande tillverkare godtagbara prisåtaganden i kombination med en kvantitativ begränsning enligt artikel 8.1 och 8.2 i grundförordningen. De har erbjudit sig att sälja den berörda produkten inom de kvantitativa begränsningarna eller till priser över den nivå som undanröjer de skadevållande verkningarna av dumpning. Import utöver de kvantitativa begränsningarna kommer att omfattas av antidumpningstullar. Företagen kommer också att regelbundet överlämna detaljerade uppgifter till kommissionen om sin export till gemenskapen, vilket betyder att kommissionen kommer att kunna följa upp åtagandena på ett effektivt sätt. Dessutom har dessa företag en sådan försäljningsstruktur att kommissionen anser att risken för kringgående av det överenskomna åtagandet är begränsad.

(62)

Kommissionen godtog genom beslut 2007/424/EG (10) de ovanstående erbjudandena om åtagande. Beslutet innehåller närmare upplysningar om varför åtagandena kan godtas.

(63)

För att kommissionen och tullmyndigheterna effektivt skall kunna övervaka att företagen fullgör sina åtaganden bör vid ansökan om övergång till fri omsättning hos den berörda tullmyndigheten befrielsen från antidumpningstullen förutsätta i) att det uppvisas en åtagandefaktura som innehåller åtminstone de uppgifter och den försäkran som anges i bilaga II; ii) att de importerade varorna har tillverkats, skickats och fakturerats direkt av de nämnda företagen till den första oberoende kunden i gemenskapen samt iii) att de varor som deklareras och uppvisas för tullen exakt motsvarar varubeskrivningen i åtagandefakturan. Om ovanstående villkor inte uppfylls, skall en antidumpningstull uppkomma när en deklaration för övergång till fri omsättning godtas.

(64)

När kommissionen, i enlighet med artikel 8.9 i grundförordningen, efter en överträdelse drar tillbaka sitt godtagande av ett åtagande genom att hänvisa till särskilda transaktioner och förklara de berörda åtagandefakturorna ogiltiga, skall en tullskuld uppkomma när en deklaration för övergång till fri omsättning godtas.

(65)

Importörerna bör vara medvetna om att en tullskuld kan uppkomma, och se den som en normal affärsrisk, när en deklaration för övergång till fri omsättning godtas (se skälen 61 och 62), även om ett åtagande som erbjudits av den tillverkare som de direkt eller indirekt köpte av hade godtagits av kommissionen.

(66)

I enlighet med artikel 14.7 i grundförordningen bör tullmyndigheterna omedelbart underrätta kommissionen om det finns tecken på att åtagandet har överträtts.

(67)

Av ovan nämnda skäl anser kommissionen att de åtaganden som erbjudits av de thailändska exporterande tillverkarna kan godtas och de berörda företagen har underrättats om de huvudsakliga omständigheter, överväganden och skyldigheter som godtagandet grundar sig på.

(68)

Om ett åtagande överträds eller dras tillbaka eller om kommissionen drar tillbaka sitt godkännande av åtagandet, skall den antidumpningstull som rådet införde enligt artikel 9.4 automatiskt tillämpas i enlighet med artikel 8.9 i grundförordningen.

(69)

Med hänsyn till storleken på de dumpningsmarginaler som fastställts för de exporterande tillverkarna i Thailand och med tanke på omfattningen av den skada som gemenskapsindustrin vållats, anses det nödvändigt att de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära antidumpningstull som infördes genom förordningen om preliminär tull tas ut slutgiltigt på en nivå som motsvarar beloppet för de slutgiltiga antidumpningstullar som införs.

(70)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den nuvarande undersökningen. De avspeglar således den situation som har konstaterats i denna undersökning när det gäller dessa företag. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som tillämpas för ”alla övriga företag”) gäller således endast import av produkter med ursprung i det berörda landet och som tillverkas av företagen och därmed av de särskilda rättsliga enheter som nämns. Importerade produkter som tillverkats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings artikeldel med namn och adress, inbegripet enheter som är närstående de uttryckligen nämnda företagen, kan inte omfattas av dessa tullsatser utan skall omfattas av den tullsats som gäller för ”alla övriga företag”.

(71)

Ansökningar om tillämpning av individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser (t.ex. till följd av att enhetens namn ändrats eller att nya produktions- eller försäljningsenheter inrättats) bör snarast inges till kommissionen tillsammans med alla relevanta upplysningar, särskilt beträffande eventuella ändringar av företagets verksamhet i fråga om produktion, inhemsk försäljning och exportförsäljning som hänger samman med t.ex. denna namnändring eller ändringen av produktions- och försäljningsenheterna. Förordningen kommer därefter vid behov att ändras i enlighet med detta genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

—

de har tillverkats, skickats och fakturerats direkt av de nämnda företagen till den första oberoende kunden i gemenskapen,

—

de åtföljs av en åtagandefaktura som skall vara en faktura som innehåller åtminstone de uppgifter och den försäkran som föreskrivs i bilaga II till denna förordning, och

—

att de varor som deklareras och visas upp för tullmyndigheterna exakt motsvarar beskrivningen på åtagandefakturan.

—

det har fastställts, rörande den import som beskrivs i punkt 1, att ett eller flera av de villkor som anges i denna punkt inte är uppfyllda, eller

—

kommissionen återkallar godtagandet av åtagandet i enlighet med artikel 8.9 i förordning (EG) nr 384/96 genom en förordning eller ett beslut som hänvisar till särskilda transaktioner och förklarar de berörda åtagandefakturorna ogiltiga.