HANDBOK FÖR POLIS- OCH SÄKERHETSMYNDIGHETER AVSEENDE SAMARBETE VID STÖRRE EVENEMANG MED INTERNATIONELL ANKNYTNING

I.

INLEDNING

I.1

SYFTE

I.2	GRUNDLÄGGANDE PRINCIPER

II.	INFORMATIONSHANTERING

II.1	KONTAKTPUNKTER

II.1.1

FASTA KONTAKTPUNKTER

II.1.2

EVENEMANGSANKNUTNA KONTAKTPUNKTER

II.2	INFORMATIONSUTBYTE

II.3	HOTBEDÖMNING OCH RISKANALYS

III.	HANTERING AV EVENEMANGET

III.1

ANSVARSOMRÅDEN FÖR BERÖRDA MYNDIGHETER I DEN ORGANISERANDE MEDLEMSSTATEN

III.2

UPPRÄTTHÅLLANDE AV ALLMÄN ORDNING OCH SÄKERHET

III.2.1

ALLMÄN ORDNING OCH SÄKERHET

III.2.2

HANTERING AV BROTTSLIGA GÄRNINGAR

III.2.3

TERRORISTHOT

III.3

OPERATIVT SAMARBETE MED ÖVRIGA MEDLEMSSTATER

III 3.1

GRÄNSÖVERSKRIDANDE SAMARBETE

III.3.2

OPERATIVT STÖD

III.3.3

SAMBANDSMÄN

III.3.4

OBSERVATÖRER

III.3.5

FINANSIELLA ARRANGEMANG OCH UTRUSTNING

III.3.6

KOMMUNIKATIONSPLAN

III.4

MEDIESTRATEGI

III.5

HANDLEDNING, UTBILDNING OCH ÖVNING

IV.	UTVÄRDERING

IV.1	EVENEMANGSRELATERAD UTVÄRDERING

IV.2	STRATEGISK UTVÄRDERING

BILAGA A

STANDARDFORMULÄR FÖR BEGÄRAN OM SAMBANDSMÄN ELLER TJÄNSTEMÄN SOM SKA LÄMNA ANNAN TYP AV OPERATIVT STÖD

BILAGA B

RISKANALYS AV POTENTIELLA DEMONSTRANTER OCH ANDRA GRUPPER

BILAGA C

STANDARDFORMULÄR FÖR INFORMATIONSUTBYTE OM INDIVIDER SOM UTGÖR ETT TERRORISTHOT

BILAGA D

STANDARDFORMULÄR FÖR INFORMATIONSUTBYTE OM GRUPPER SOM UTGÖR ETT TERRORISTHOT

BILAGA E

REFERENSTEXTER

BILAGA F

FASTA KONTAKTPUNKTER SOM RÖR ALLMÄN ORDNING

I.   INLEDNING

I.1   Syfte

Denna handbok är avsedd att fungera som ett praktiskt instrument som ger riktlinjer och vägledning till brottsbekämpande myndigheter i Europa med uppgift att sörja för säkerheten vid större evenemang med internationell anknytning (till exempel Olympiska spelen eller andra större idrottsevenemang (1), större sociala evenemang eller politiska möten på hög nivå, exempelvis G8-mötena). Principerna i denna handbok bör därför endast tillämpas när det är lämpligt och av värde och då i full överensstämmelse med nationell lagstiftning. De bör inte heller påverka överenskommelser enligt bilaterala avtal eller samförståndsavtal.

Handboken är ett föränderligt dokument som ska ändras och justeras i förhållande till framtida erfarenheter och utveckling av bästa praxis (se IV.2 Strategisk utvärdering).

I den aktuella versionen av handboken har Handbok om säkerhet vilken ska användas av polismyndigheter och andra myndigheter i samband med internationella evenemang såsom Europeiska rådets möten slagits samman med Handbok om samarbete mellan medlemsstaterna för att undvika terroristhandlingar vid Olympiska spelen och andra jämförbara idrottsevenemang. De brottsbekämpande myndigheter som är involverade i större evenemang med internationell anknytning måste trygga evenemangets säkerhet med tanke på såväl allmän ordning som terroristhot. Beroende på arten av evenemang (politiska evenemang, idrottsevenemang, sociala, kulturella eller andra evenemang) kan den ena aspekten vara mer betydelsefull än den andra och eventuellt omhändertas av andra myndigheter, men båda aspekterna måste beaktas.

I.2   Grundläggande principer

Upprätthållandet av lag och ordning ska vägledas av principerna om laglighet, proportionalitet och måttlighet, där det minst ingripande förhållningssättet ska vara att föredra. Polisen ska överallt där det är möjligt välja ett dämpande tillvägagångssätt som grundar sig på dialog, förhandlingar om utnyttjandet av det offentliga rummet och på partnerskap.

De brottsbekämpande myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för säkerheten i samband med större evenemang med internationell anknytning, särskilt politiska evenemang, måste sträva efter att garantera att de mänskliga rättigheterna, i synnerhet yttrandefrihet och mötesfrihet under fredliga former i enlighet med Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, respekteras fullt ut. Inblandning från personer eller grupper vars syften eller handlingar är våldsamma eller på annat sätt brottsliga ska i största möjliga utsträckning förhindras.

Även om värdmedlemsstaten har det primära ansvaret för att sörja för säkerheten vid ett evenemang, har alla andra medlemsstater och Europeiska unionens behöriga organ på grund av evenemangets internationella karaktär ett ansvar att hjälpa till och stödja dessa säkerhetsinsatser.

II.   INFORMATIONSHANTERING

II.1   Kontaktpunkter

II.1.1   Fasta kontaktpunkter

I enlighet med rådets gemensamma åtgärd 97/339/RIF av den 26 maj 1997 om samarbete på området för allmän ordning och säkerhet (2) måste minst en fast kontaktpunkt inrättas av varje medlemsstat.

Rådets generalsekretariat (vars e-postadress återfinns i bilaga F) bör få kontaktuppgifter samt annan relevant information om den eller de fasta kontaktpunkterna för vidarebefordran till medlemsstaterna. Ändringar av betydelse rörande en medlemsstats fasta kontaktpunkt(er) bör rapporteras på samma sätt.

Varje fast kontaktpunkt bör

—	vara tillgänglig dygnet runt (i nödvändig utsträckning före, under och efter evenemanget),

—	förfoga över personal med tillräckliga språkkunskaper i minst ett annat av språken vid EU:s institutioner,

—	ha permanent fungerande kommunikationslinjer och informationsutrustning med telefon, fax och e-post, i förekommande fall säkrade genom kryptering, samt ha tillgång till Internet,

—	förfoga över den översättningskapacitet som krävs för informationsutbytet.

II.1.2   Evenemangsanknutna kontaktpunkter

För varje större evenemang med internationell anknytning bör medlemsstaterna utse en eller flera evenemangsanknutna kontaktpunkter. Beroende på nationell lagstiftning eller strukturerna kan denna kontaktpunkt vara densamma som den eller de fasta kontaktpunkterna. Alla evenemangsanknutna kontaktpunkter ska uppfylla ovanstående krav.

Den organiserande medlemsstaten ska lämna de fasta kontaktpunkterna i de andra medlemsstaterna (se bilaga F) uppgifter om medlemsstatens kontaktpunkt(er) för evenemanget. Varje medlemsstat ska då informera den organiserande medlemsstaten om sin egen kontaktpunkt eller kontaktpunkter för evenemanget.

I de evenemangsanknutna kontaktpunkternas uppgifter kan ingå att underlätta

—	insamling och analys av information som inhämtas inom landet och från andra medlemsstater, tredjeländer, berörda EU-organ och andra informationskällor,

—	kvalitetskontroll av form och innehåll,

—	upprättande av tillförlitliga och väl fungerande kommunikationslinjer till berörda nationella och internationella nyckelaktörer – helst säkrade linjer,

—	informationsutbyte via befintliga säkra kommunikationslinjer,

—	utbyte av information i samarbete med andra medlemsstater, tredjeländer, berörda EU-organ och andra internationella institutioner,

—	spridning av behandlad information till respektive säkerhetstjänster, polismyndigheter och andra myndigheter samt vid behov till sådana myndigheter i den organiserande staten och myndigheter i övriga medlemsstater och till relevanta EU-organ,

—	hotbedömning av och riskanalyser av potentiella demonstranter och andra grupper till den organiserande medlemsstaten,

—	observation, utvärdering och uppföljning av evenemanget.

II.2   Informationsutbyte

En medlemsstat bör utan dröjsmål översända information som dess nationella myndigheter anser vara viktig för säkerheten vid ett evenemang i en annan medlemsstat till sin motpart i den medlemsstaten. När medlemsstaterna lämnar information bör de vara medvetna om sina sekretesskyldigheter.

Informationsutbytet bör genomföras med hjälp av befintliga kommunikationskanaler och strukturer. Utbytet av information, inklusive personuppgifter, bör i varje enskilt fall ske i strikt överensstämmelse med bestämmelserna enligt nationell och internationell lagstiftning samt nationella och internationella fördrag (3).

Kontaktpunkterna i de berörda medlemsstaterna bör underlätta informationsutbytet.

När den insamlade informationen har behandlats bör den översändas till berörda myndigheter och organ. Kontakter mellan säkerhetstjänsterna, polismyndigheterna och organ i olika medlemsstater kan samordnas och organiseras av deras respektive nationella kontaktpunkter.

Den eller de nationella kontaktpunkterna i den organiserande medlemsstaten bör underlätta insamling, analys och utbyte av relevant information om evenemanget med övriga medlemsstater, tredjeländer och berörda EU-organ eller andra internationella institutioner. Informationen kan bland annat innehålla

—	sådana upplysningar och uppgifter som har inhämtats före evenemanget och som kan påverka evenemangets förlopp eller upprätthållandet av lag och ordning och säkerheten i allmänhet,

—	uppgifter om personer som är engagerade i terroristorganisationer, terroristhandlingar eller annan allvarlig brottslig verksamhet som indirekt kan kopplas till terrorism,

—

uppgifter om nivån av hot mot tjänstemän (stats- och regeringschefer, parlamentsledamöter, andra offentliga personer, m.m.), tävlande, besökare/åskådare och tävlingsplatser. Förutom värdmedlemsstaten som har det primära ansvaret bör alla övriga medlemsstater oberoende av varandra bidra med relevant information om dessa personer,

—	annan information om EU-medlemsstaters eller tredjeländers mål för terroristattacker och intressen i det organiserande landet för att ge dessa ett bättre skydd,

—	uppgifter och underrättelser om potentiella demonstranter och andra grupper,

—	information som erhållits eller begärts under evenemanget och rör brottsmisstänkta personer, bland annat deras namn, födelsedatum, bostadsort, bakgrund, omständigheter vid gripandet och/eller en exakt beskrivning av den straffbara handling som begåtts,

—	information (till andra medlemsstater eller tredjeländer) om tillämplig lagstiftning och polisens strategi för brottsbekämpning,

—	rapporter över händelsen och utvärderingsrapporter samt bidrag till dessa.

II.3   Hotbedömning och riskanalys

En lämplig och läglig bedömning av hoten (avseende terrorism, hot mot den allmänna ordningen, organiserad brottslighet och andra hot) mot internationella evenemang är ytterst väsentlig för säkerheten. Vid sidan av den särskilda bedömningen av relevanta hot måste det göras en analys som omfattar insamling, utvärdering och spridning av information som rör säkerheten i en viss situation.

Förutom de underrättelser som är tillgängliga för den organiserande staten, ska information och utvärderingar från andra medlemsstater utgöra grunden för analysen. Så tidigt som möjligt före ett internationellt evenemang bör varje kontaktpunkt till sin motpart i den organiserande staten överlämna en permanent hotbedömning, dvs. avseende privatpersoner eller grupper som förväntas resa till evenemanget och som bedöms kunna utgöra ett hot mot den allmänna ordningen och/eller säkerheten (t.ex. kända potentiella demonstranter och andra grupper). Bedömningen bör vidarebefordras till den organiserande medlemsstaten och till andra berörda länder, t.ex. transitländer och angränsande länder.

Analysutkasten i bilagorna B, C och D kan ligga till grund för denna analys. Om sådan information inte finns att tillgå kan den organiserande staten få ett meddelande om detta. Medlemsstaterna bör sända denna information till den organiserande staten så snart som möjligt på lämpligt sätt och över befintliga säkra kommunikationslinjer.

Europol kan, i enlighet med sitt mandat och konventionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europolkonventionen) (4), lämna relevant information och analys samt utarbeta allmänna hotbedömningar på grundval av medlemsstaternas bidrag. Den informationen bör vara tillgänglig så tidigt som möjligt. Om sådan information inte finns att tillgå bör den organiserande staten få ett meddelande om detta.

Valet av lämpliga, nödvändiga och relevanta säkerhetsåtgärder bör grundas på en hotbedömning som innefattar sannolikheten för eventuell skada och på en riskanalys.

Den ansvariga organiserande staten bör därför, vid behov med stöd av andra medlemsstater och behöriga EU-organ, ta fram en uppdaterad hotbedömning och riskanalys senast sex månader före evenemanget i fråga. När tidpunkten för evenemanget närmar sig bör informationen uppdateras regelbundet. Under de tre månader som föregår evenemanget bör en analys översändas en gång i månaden, vid behov en gång i veckan, före evenemanget. Bidragande stater och organ bör låta varandra ta del av dessa bedömningar och analyser.

Under evenemanget bör dagliga lägesrapporter lämnas. Rapporterna bör grunda sig på uppgifter som lämnats av den organiserande staten, övriga medlemsstater och behöriga EU-organ. Bedömningen av risknivån bör grundas på den mest aktuella information som ges av besökande polis eller evenemangets kontaktpunkter. Informationen bör vara så omfattande som de tillgängliga uppgifterna medger.

III.   HANTERING AV EVENEMANGET

III.1   Ansvarsområden för berörda myndigheter i den organiserande medlemsstaten

Den behöriga myndigheten i den organiserande medlemsstaten bör utarbeta en övergripande operativ plan som ligger till grund för alla senare detaljplaner. Den bör också utarbeta en uppsättning planer som täcker både den strategiska nivån (strategisk plan), den övergripande operativa nivån (operativ plan) samt den faktiska insatsen vid evenemanget (taktisk plan). Planeringen bör börja i ett så tidigt skede som möjligt.

Före ett evenemang bör den organiserande medlemsstaten se till att alla berörda myndigheters och organs uppgifter är klart definierade och att alla berörda parter har informerats om sina respektive ansvarsområden.

Den organiserande medlemsstaten kan ta fram ett övergripande schema som redogör för alla aktuella aktiviteter och nyckelpersoner (t.ex. organisering av mötet, säkerhet, upprätthållande av lag och ordning, rättsliga myndigheter, sociala och brottsförebyggande myndigheter, hälsovård, allmänna transporter och andra frågor som rör infrastrukturen). En sådan ”blåkopia” kan vara ett värdefullt verktyg för att överblicka upplägget för evenemanget samtidigt som den garanterar att alla nödvändiga aktiviteter täcks in.

En projektgrupp med företrädare för samtliga berörda myndigheter och organ kan upprättas för samordning av evenemanget. Gruppen bör hålla regelbundna möten före, under och efter det aktuella evenemanget för att garantera att alla beslut som fattas är samstämmiga och samordnade. En huvuduppgift för projektgruppen bör vara att sörja för väl fungerande kommunikation mellan alla myndigheter och organ.

Ansvariga myndigheter och organ bör sörja för att det finns utrustning, tekniska resurser och personalresurser i den utsträckning som krävs för att fullgöra de uppgifter man tilldelats med erforderlig effektivitet, kvalitet och snabbhet. En databas med alla tillgängliga resurser och motsvarande kontaktpunkter skulle vara ett mycket värdefullt verktyg för de organiserande medlemsstaterna.

Polismyndigheterna i de organiserande medlemsstaterna bör se till att alla nödvändiga överenskommelser om och förberedelser av de polisiära insatserna har gjorts med den som svarar för de praktiska arrangemangen för evenemanget. Organisatören har det primära ansvaret för evenemanget och det bör upprättas en förteckning över vilka krav som, beroende på evenemangets art, ska uppfyllas. Dessa överenskommelser och förberedelser kan bl.a. omfatta följande:

—	Evenemanget förläggs till platser (möteslokaler, hotell) där oroligheter inte torde inträffa.

—	Kontroller vid ingångarna, eventuella säkerhetsarrangemang runt byggnaderna och ansvaret för dessa funktioner.

—	Säkerhetsåtgärder som ska vidtas av organisatören, t.ex. intern videoövervakning.

—	Ett komplett och kontinuerligt uppdaterat informationsutbyte om delegaterna och andra deltagare i evenemanget (namn, befattning, vistelsens längd, inkvartering, transport osv.).

—	Förberedelser runt viktiga besökare och säkerhetsarrangemang i hotellen.

III.2   Upprätthållande av allmän ordning och säkerhet

III.2.1   Allmän ordning och säkerhet

I enlighet med de grundläggande principer som anges i punkt I.2 bör de behöriga myndigheterna i den organiserande medlemsstaten fastställa en tydlig övergripande strategi för polisens förhållningssätt vid internationella evenemang. Denna övergripande strategi kan innefatta exempelvis följande led:

—	De polisiära insatserna utmärks av att de garanterar ett skydd för fredliga demonstrationer.

—	Polisen bör, genom dialog och rimlig förberedelsenivå behålla initiativet och därigenom begränsa eller förhindra upplopp och kravaller.

—	Polisen bör, efter egen bedömning och när så är lämpligt, ha en låg synlighetsnivå och en hög toleransnivå gentemot fredliga möten och demonstrationer.

—	Gripanden bör göras när de syftar till lagföring eller tillfälligt frihetsberövande osv. i enlighet med nationell lagstiftning.

—	De polisiära insatserna bör i allmänhet koncentreras till grupper som planerar att anstifta oroligheter eller öppet visar sin vilja att göra det.

—	Samarbetet med övriga medlemsstater, tredjeland, EU-organ och internationella institutioner på områden av betydelse, t.ex. vid gränserna bör främjas.

Den medlemsstat som organiserar ett eller flera evenemang bör se till att polisens strategi för brottsbekämpning i största möjliga utsträckning är harmoniserad för de olika evenemangen. Strategin kan även samordnas med övriga medlemsstater om det är lämpligt.

Behöriga myndigheter i den organiserande medlemsstaten bör i ett tidigt skede inleda en dialog med enskilda och grupper (inbegripet aktivistgrupper och demonstranter), lokala myndigheter, berörda infrastrukturella tjänster, lokalbefolkningen och andra nyckelpersoner för att se till att möten och tillåtna demonstrationer genomförs utan störningar. Dialogen bör bygga på delat ansvar. Den bör påbörjas i ett tidigt skede av förberedelserna inför evenemanget och användas som ett verktyg före, under och efter evenemanget.

Inrättandet av ett konstruktivt nätverk med ömsesidig respekt bidrar till att potentiella kravaller förhindras samtidigt som det fungerar som ett instrument för medling i en konfliktsituation.

Dialogstrukturer eller grupper bör inrättas på nationell nivå och bör när de förbereder och genomför sina uppgifter ta hänsyn till kulturskillnaderna mellan medlemsstaterna (5).

Kommunikationskanaler bör inrättas mellan de behöriga myndigheterna och de olika organisationerna, medborgarorganisationerna och företrädarna för demonstranterna. De som arrangerar demonstrationerna och alla berörda parter kan informeras om

—	praktiska frågor (t.ex. inkvartering och logistik),

—	relevant tillämplig lagstiftning i fråga om demonstrationer, yttrandefrihet, civil olydnad osv.,

—	polisens strategi för brottsbekämpning i fall där det kan bli fråga om fri bedömning och instruktioner om polisens användning av maktmedel,

—	kontaktpunkter inom polisen och andra berörda myndigheter.

Man bör överväga att distribuera ovanstående information på olika språk (t.ex. genom broschyrer och webbplatser). Informationen kan spridas till utländska besökare via respektive nationella kontaktpunkter.

III.2.2   Hantering av brottsliga gärningar

Medlemsstaternas brottsbekämpande organ bör – i enlighet med tillämplig lagstiftning och fastlagd strategi – sträva efter ett systematiskt förfarande för utredningar av brott som begåtts i samband med våldsamma demonstrationer eller andra oroligheter under det större evenemanget.

Alla definierade brottsliga gärningar som kan styrkas bör, i princip och i full överensstämmelse med nationell lagstiftning, leda till lagföring i det organiserande landet eller av behöriga rättsliga myndigheter i ett annat land. Om en omedelbar brottsbekämpande åtgärd i den organiserande medlemsstaten inte är möjlig, bör de andra medlemsstaterna göra sitt yttersta för att identifiera och lagföra sina egna medborgare i enlighet med nationell lagstiftning, de bevis som har lagts fram och omständigheterna i varje enskilt fall.

Den organiserande medlemsstaten bör sörja för att det finns tillräckliga resurser för gripanden och utredning av brottsliga gärningar och tillräckligt med häkteslokaler för frihetsberövanden och provisoriska anhållanden. Planering för ett värsta-fall-scenario med ett stort antal gärningsmän rekommenderas.

De brottsbekämpande myndigheterna bör därför utrustas så att de kan hantera en större arbetsbörda och ha tillräcklig kapacitet för att

—	fatta snabba beslut om provisoriska anhållanden,

—	fatta snabba beslut om utredningsåtgärder som kräver beslut av domstol,

—	pröva ett sort antal brottsfall,

—	svara på rättsliga framställningar från övriga medlemsstater.

III.2.3   Terroristhot

Genom att EU och några av dess medlemsstater är betydelsefulla aktörer i den internationella politiken kommer EU och dess medlemsstater sannolikt att utgöra mål för politiskt och religiöst motiverade internationella terrorister. Utöver internationella terrorister som utför attacker mot EU eller dess medlemsstater vid större evenemang är attacker från terroristgrupper eller terroristorganisationer med sin bas inom EU eller dess medlemsstater möjliga.

Målen för sådana terroristattacker kan vara själva evenemanget, viktiga personer, EU:s politiker, medlemsstaternas delegationer eller den publik som deltar i evenemanget. De internationella mediernas närvaro är viktig i gärningsmännens ögon, eftersom detta erbjuder en plattform för att framföra gruppens eller organisationens ideologi.

För att förebygga terroristattacker är uppgifter och underrättelser om terroristgrupper och terroristorganisationer mycket viktiga och bör alltid finnas tillgängliga. Det är därför viktigt att den organiserande medlemsstaten och dess brottsbekämpande organ utbyter uppgifter och underrättelser i allmänhet och alltefter evenemangets art. De brottsbekämpande organen bör avgöra vilka terroristgrupper, terroristorganisationer och enskilda som kan vara av betydelse samt söka i sina egna databaser alltefter evenemangets art. Alla övriga medlemsstater bör dessutom självständigt bidra med relevanta uppgifter om dessa grupper, organisationer och enskilda.

Valet av lämpliga, nödvändiga och relevanta säkerhetsåtgärder bör grunda sig på hotbedömning och riskanalys.

III.3   Operativt samarbete med övriga medlemsstater

III.3.1   Gränsöverskridande samarbete

Ett gränsöverskridande samarbete kommer är nödvändigt när den organiserande medlemsstaten och berörda länder tillämpar en flexibel, gemensam gränsordning för att intensifiera polisinsatser i gränstrakterna, anpassade efter den konkreta situationen eller det konkreta hotet. Gemensamma eller samordnade förebyggande patrulleringar och kontroller bör utföras när så är lämpligt.

För de medlemsstater som tillämpar berörda delar av Schengenregelverket kan artiklarna 23–31 i kodex om Schengengränserna (6) om tillfälligt återinförande av gränskontroller vid de inre gränserna vara ett användbart instrument för att förhindra att enskilda eller grupper som anses utgöra ett eventuellt hot mot upprätthållandet av allmän ordning och/eller säkerhet reser till platsen för evenemanget.

De nödvändiga arrangemangen för ett snabbt och effektivt genomförande av eventuella avvisningsåtgärder bör därför förberedas.

III.3.2   Operativt stöd

Den organiserande medlemsstaten får i enlighet med den nationella lagstiftningen (7) begära att poliser eller underrättelsetjänstemän utplaceras från en annan medlemsstat som operativt stöd vid ett specifikt evenemang. En utförlig begäran om operativt stöd inklusive en motivering till denna begäran bör framföras i ett så tidigt skede som möjligt. Ett standardformulär för detta återges i bilaga A.

Beroende på vilken typ av stöd som begärs bör de utsedda tjänstemännen ha den kunskap och erfarenhet som krävs för de anvisade uppgifterna.

Operativt stöd från utländska tjänstemän bör tas med i de operativa planer som upprättas av den organiserande statens behöriga myndigheter. Utländska tjänstemän bör därför

—	i största möjliga utsträckning tas med i strukturen för operativ information,

—	informeras om de operativa planerna och berörda strategier inklusive ges instruktioner om användning av maktmedel m.m. på något av sina arbetsspråk,

—	före evenemanget ges tillfälle att bli förtrogna med platsen och de insatta polisstyrkorna, m.m.,

—	närvara vid alla relevanta genomgångar (dvs. sådana som är av betydelse för deras uppgift och ges på ett språk som de förstår),

—	när så är lämpligt medverka aktivt i polisinsatsen på fältet.

De organiserande behöriga myndigheterna är ansvariga för de utländska tjänstemännens fysiska säkerhet. Det åligger de utländska tjänstemännen att sörja för att deras insatser inte ger upphov till onödiga konflikter, fara eller obefogade risker.

När utländska tjänstemän sätts in på fältet bör de alltid hänvisa till och, i regel, stå under överinseende av företrädare för värdlandets behöriga myndigheter som är ordentligt informerade om den operativa planen och kan kommunicera på ett språk som den utländske tjänstemannen förstår. Kommunikationslinjerna mellan de utländska tjänstemännen, värdlandets kontaktpunkt(er), ledningen för de insatta polisstyrkorna och andra nyckelaktörer bör vara effektiva och fungera fullt ut under ett evenemang och i nödvändig utsträckning även före och efter evenemanget.

III.3.3   Sambandsmän (8)

På begäran av den organiserande medlemsstaten får varje medlemsstat, behörig EU-organisation eller annan behörig organisation utse sambandsmän för ett evenemang när detta är relevant. En begäran om sambandsmän bör framföras i ett så tidigt skede som möjligt och senast sex veckor före evenemanget. Ett standardformulär för detta återges i bilaga A.

Berörda medlemsstater får anhålla om en inbjudan om att skicka en sambandsman till den organiserande medlemsstaten.

Utbyte av sambandsmän kan äga rum enligt bilaterala avtal mellan den organiserande medlemsstaten och andra berörda medlemsstater.

Sambandsmannen bör utses senast två veckor före evenemanget och samarbetet bör inledas vid den tidpunkten. Den organiserande medlemsstaten bör i nära samarbete med de övriga medlemsstaterna besluta om sambandsmännens utnämning och uppgifter via sina respektive kontaktpunkter.

Sambandsmannen kan alltefter kompetens stationeras vid någon av värdstatens kontaktpunkter för att ansvara för kommunikationen med hemstaten. Den organiserande medlemsstaten bör i sådana fall tillhandahålla lämplig kommunikationsutrustning.

Sambandsmännen bör ha till uppgift att bistå med råd och hjälp. Utländska sambandsmän bör vara obeväpnade och inte ha polistjänstemannabefogenhet i värdlandet (9). Avhängigt av sina specifika uppgifter bör sambandsmän ha lämplig erfarenhet av att upprätthålla lag och ordning eller av att bekämpa terrorism och i synnerhet ha

—	grundliga kunskaper om sin nationella organisation och sina nationella myndigheter,

—	erfarenhet av att upprätthålla lag och ordning vid toppevenemang,

—	tillgång till alla användbara informationskällor i sin hemstat, bl.a. information om extremism och andra relevanta grupper både från polisen och från andra relevanta källor,

—	förmåga att nationellt organisera underrättelseinsatser före och under evenemanget och att analysera relevant information,

—	goda praktiska kunskaper i de(t) arbetsspråk som den organiserande medlemsstaten väljer.

Sambandsmännen bör omedelbart efter sin ankomst rapportera till sina anvisade kontaktpunkter för att klargöra vilka uppgifter och mandat som tilldelats dem. Den organiserande medlemsstaten ska organisera detta ackrediteringsförfarande.

III.3.4   Observatörer

Medlemsstaterna får med den organiserande medlemsstatens samtycke sända observatörer för att samla erfarenhet av säkerhetsfrågor och upprätthållandet av lag och ordning i samband med internationella evenemang med tanke på framtida evenemang i sina hemländer. Om detta begärs av observatören får denne bidra till den utvärdering som den organiserande medlemsstaten genomför.

Observatörerna bör i största möjliga utsträckning tillåtas närvara vid planeringsmöten, genomgångar, samordningsmöten, operativa insatser och annan verksamhet för att få största möjliga utbyte av besöket. Observatörerna bör omedelbart efter sin ankomst rapportera till den utsedda kontaktpunkten. Den organiserande medlemsstaten ska organisera detta ackrediteringsförfarande.

III.3.5   Finansiella arrangemang och utrustning

Den organiserande medlemsstaten bör vanligen stå för kostnaderna för inkvartering och uppehälle för inbjudna utländska tjänstemän som reser till den organiserande staten. Resekostnaderna ska vanligen täckas av hemlandet.

Den stat som skickar observatörer till den organiserande medlemsstaten bör stå för samtliga kostnader för observatörerna. Den organiserande medlemsstaten kan, om möjligt, tillhandahålla nödvändig kommunikationsutrustning och annan utrustning för de utländska observatörerna.

Den organiserande medlemsstaten kan avtala om stöd från övriga medlemsstater, när så är möjligt genom bilaterala/multilaterala avtal om tillfälligt tillhandahållande av utrustning eller andra resurser.

III.3.6   Kommunikationsplan

Ett tillfredsställande informationsflöde mellan polismyndigheterna och andra myndigheter bör säkras genom en detaljerad kommunikationsplan.

Alla berörda parter i den organiserande medlemsstaten bör utarbeta en gemensam kommunikationsstrategi för att undvika dubbelarbete eller spridning av ofullständig information.

För att undvika kunskapsluckor (t.ex. beträffande språk) bör sambandsmän eller annan personal ingå i kommunikationsplanen. Även andra enheter (t.ex. brandkår, räddningstjänst) bör ingå i kommunikationsplanen.

III.4   Mediestrategi

För att trygga en korrekt och lämplig mediebevakning i samband med internationella evenemang bör det före, under och efter ett evenemang finnas en i förväg fastställd strategi för kontakter med medierna.

Medierna bör få största möjliga frihet att bevaka evenemanget så att yttrandefriheten skyddas i överensstämmelse med Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Mediestrategin bör inriktas på öppenhet och insyn.

För att garantera en samordnad mediebevakning rekommenderas att en enda kontaktpunkt utses för medierna. Den organiserande medlemsstaten bör i god tid före evenemanget fastställa en övergripande mediestrategi bl.a. för

—	utnämnandet av en kontaktpunkt som ska hänvisa medierna till berörda talesmän,

—	fastställande av varje talesmans behörighetsområde och

—	den information som ska lämnas till allmänheten om polisiära åtgärder och om vilka åtgärder som kommer att vidtas vid oroligheter.

III.5   Handledning, utbildning och övning

Utarbetandet av det europeiska handlednings-, utbildnings- och övningsprogrammet grundar sig på internationella strategiska överenskommelser och gemensamt utvecklade förfaranden och arbetsmetoder. Genom att delta i denna verksamhet kan tjänstemän, grupper, organisationer och länder förbereda sig för evenemang av den art som beskrivs i denna handbok (10).

Större evenemang enligt definitionen i denna handbok medför internationella och gränsöverskridande aspekter och kräver

—	informationsutbyte mellan medlemsstaterna om evenemanget (informationshantering),

—	kunskaper om polisorganisationen i den organiserande medlemsstaten,

—	inhämtande av erfarenheter av större evenemang och utbyte av motsvarande information: seminarier om gjorda erfarenheter och fallstudier.

Ovanstående inslag kan sedan användas som underlag för kontinuerlig uppdatering och förbättring av denna handbok.

Europeiska polisakademin (Cepol) har en uppgift i utarbetandet, utformningen och genomförandet av handlednings-, utbildnings- och övningsprogrammen. Där så är möjligt bör denna verksamhet införlivas i befintliga Cepol-processer och Cepol-produkter.

IV.   UTVÄRDERING

IV.1   Evenemangsrelaterad utvärdering

Den organiserande medlemsstaten bör ta initiativ till en utvärdering av säkerhetsinsatserna under ett evenemang och av andra relevanta faktorer. All viktig personal bör uppmanas att bidra till utvärderingen, som bör grundas på den tidigare planeringen av evenemanget. Den organiserande medlemsstaten får i utvärderingsprocessen använda sig av utvärderingar från andra medlemsstater men detta bör överenskommas i förväg.

Den organiserande staten bör sammanställa en utvärderingsrapport så snart som möjligt efter det att evenemanget har avslutats. Om incidenter av något slag har inträffat bör utvärderingsrapporten också innehålla en incidentrapport.

Efter evenemanget bör en avrapportering ske och en allmän utvärderingsrapport om relevanta säkerhetsaspekter upprättas. I rapporten bör särskilda hänvisningar göras till oroligheter (eller avsaknaden av sådana), terroristhot och incidenter, brottsliga gärningar, inblandade grupper och gjorda erfarenheter.

Rapporten och/eller gjorda erfarenheter bör utgöra grunden för handlednings-, utbildnings- och övningsprocessen (se III.5). Cepol bör se till att internationella erfarenheter tillämpas i handlednings-, utbildnings- och övningsprogrammet. De enskilda medlemsstaterna är ansvariga för att tillämpa dem på nationell nivå. Rapporten ska spridas av Cepol till de nationella polisakademierna.

Rapporten bör spridas via den eller de evenemangsanknutna kontaktpunkterna till berörda EU-organ och andra berörda eller på annat sätt intresserade länder eller organ för att garantera att framtida organisatörer av större evenemang med internationell anknytning får ta del av erfarenheter eller rekommendationer.

IV.2   Strategisk utvärdering

För utbyte av erfarenheter och bästa praxis bör ett expertmöte anordnat av berörd rådsarbetsgrupp hållas vid behov.

Deltagarna bör vara högre polistjänstemän med erfarenhet av upprätthållandet av lag och ordning vid större evenemang med internationell anknytning. Ett av ämnena vid expertmötet bör vara den vidare utvecklingen och anpassningen av denna handbok mot bakgrund av erfarenheter av evenemang som nyligen ägt rum.

BILAGA A

STANDARDFORMULÄR FÖR BEGÄRAN OM SAMBANDSMÄN ELLER TJÄNSTEMÄN SOM SKA LÄMNA ANNAN TYP AV OPERATIVT STÖD

1.	Typ av begärt stöd (sambandsman, spanare, medlare eller annat)

2.

Evenemang

3.

Period

4.	Stationeringsort

5.	Beskrivning av uppgifter (så noggrann som möjligt)

6.	Språkkunskaper (arbetsspråk vid evenemanget)

7.	Andra särskilda färdigheter (kunskap om särskilda grupper, erfarenhet av medling osv.)

8.	Uppgifter som ska förberedas före ankomsten — kommunikation med hemstaten — insamling av särskilda upplysningar — andra uppgifter

9.	Kommunikationsutrustning (mobiltelefon, Internet)

10.	Annan typ av erforderlig utrustning

11.	Om svar anhålles senast

BILAGA B

RISKANALYS AV POTENTIELLA DEMONSTRANTER OCH ANDRA GRUPPER

1.	Namn på grupp som är känd för och troligen kommer att demonstrera eller på annat sätt påverka evenemanget

2.	Sammansättning, antal medlemmar

3.	Kännetecken (kläder, logotyper, flaggor, slagord eller andra yttre kännetecken)

4.	Gruppens art (våldsam – finns det risk för oroligheter?)

5.	Demonstrationsmetoder och/eller aktionsmetoder

6.	Gruppens interna organisation och arbetssätt — ledning — kommunikationsutrustning — annan information om strukturen

7.	Kopplingar till andra grupper (nationella eller internationella)

8.	Medlemmar som tidigare varit inblandande i relevanta incidenter — typ av incident — plats (land) — enskilt eller i grupp — domar som gäller ovanstående, enligt nationell lagstiftning

9.	Uppträdande — mot poliser och polisinsatser — mot lokalbefolkningen — användning av vapen — användning av alkohol eller droger — användning av masker — beteendemönster vid olika typer av evenemang

10.	Kopplingar och attityd till medierna (mediestrategi, talesman osv.)

11.	Webbplatser på Internet, anslagstavlor osv.

12.	Val av resväg

13.	Transportsätt

14.	Val av inkvartering

15.	Vistelsens längd

16.	Information från sambandsmän i tredjeländer om eventuella demonstranter eller aktivister från dessa länder

17.	Övrig relevant information

18.	Informationskällor och analys av den lämnade informationens exakthet och tillförlitlighet

BILAGA C

BILAGA D

BILAGA E

REFERENSERTEXTER

—	Konventionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europolkonventionen) (EGT C 316, 27.11.1995, s. 2).

—	Rådets gemensamma åtgärd 97/339/RIF av den 26 maj 1997 om samarbete på området för allmän ordning och säkerhet (EGT L 147, 5.6.1997, s. 1).

—	Protokoll om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar (EGT C 340, 10.11.1997, s. 93).

—	Nicefördraget, Förklaring om var Europeiska rådet ska hålla sina möten (EGT C 80, 10.3.2001, s. 85).

—	Rådets beslut 2001/264/EG av den 19 mars 2001 om antagande av rådets säkerhetsbestämmelser (EGT L 101, 11.4.2001, s. 1).

—

Rådets resolution av den 4 december 2006 om en uppdaterad handbok med rekommendationer för internationellt polissamarbete och åtgärder för att förebygga och kontrollera våld och oroligheter i samband med fotbollsmatcher med en internationell dimension, i vilka åtminstone en medlemsstat är delaktig (EUT C 322, 29.12.2006, s. 1).

—	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 105, 13.4.2006, s. 1).

—	Fördrag av den 8 juni 2004 mellan Konungariket Belgien, Konungariket Nederländerna och Storhertigdömet Luxemburg om gränsöverskridande polisingripanden.

—

Fördraget mellan Konungariket Belgien, Förbundsrepubliken Tyskland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna och Republiken Österrike om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism, gränsöverskridande brottslighet och olaglig migration (Prümfördraget) (Rådets dokument nummer 16382/06).

—	Handbok med riktlinjer för konflikthantering (Rådets dokument nummer 7047/01).

—	Slutsatser från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar den 13 juli 2001 om säkerhet i samband med Europeiska rådets möten och vid andra jämförbara evenemang (Rådets dokument nummer 10916/01).

—	Checklista över eventuella åtgärder i samband med Europeiska rådets möten och andra jämförbara evenemang (Rådets dokument nummer 11572/01).

—	Strategisk information om Europeiska rådets möten och andra jämförbara evenemang – Riskanalys (Rådets dokument nummer 11694/01).

—	Slutsatser från underarbetsgruppen för europeiskt nätverk för förebyggande av brottslighet (EUCPN) JAI 82 av den 27 november 2001 (Rådets dokument nummer 14917/01).

—	Handbok som ska användas av polismyndigheter och andra myndigheter i samband med internationella evenemang såsom Europeiska rådets möten (Rådets dokument nummer 12637/3/02).

—	Säkerheten i samband med Europeiska rådets möten och andra jämförbara evenemang – Internationellt samarbete i samband med Europeiska rådet i Laeken (Rådets dokument nummer 9029/02).

—	Handbok om säkerhet vid Europeiska rådets möten och andra jämförbara evenemang (Rådets dokument nummer 9069/02).

—	Säkerhet i samband med Europeiska rådets möten (Rådets dokument nummer 11836/02).

—	Handbok för samarbete mellan medlemsstaterna för att undvika terroristhandlingar vid Olympiska spelen och andra jämförbara idrottsevenemang (Rådets dokument nummer 5744/04).

—	Europeiska unionens strategi för kampen mot terrorism (Rådets dokument nummer 14469/4/05 REV 4).

—	Stöd från Europol till medlemsstaterna – Större internationella idrottsevenemang (Europols ärende nummer 2570-50r1).

BILAGA F

FASTA KONTAKTPUNKTER SOM RÖR ALLMÄN ORDNING

(Artikel 3 b i gemensam åtgärd 97/339/RIF)

Uppdateringar ska sändas till pcwp@consilium.europa.eu

Medlemsstat	Organ	Adress	Telefon	Fax	E-post
BE	Federal Police PCN/DAO	Fritz Toussaint 47 B-1050 Brussels	(32-2) 642 63 80	(32-2) 646 49 40	dga-dao@skynet.be
	Ministry of the Interior, Crisis Centre	Hertogstraat 53 B-1000 Brussels	(32-2) 506 47 11	(32-2) 506 47 09
BG	Directorate for International Operational Police Cooperation Ministry of the Interior		(359) 22 82 28 34	(359) 29 80 40 47	NCB@mvr.bg
CZ	Police Presidium of the Czech Republic International Police Co-operation Division	Strojnická 27 PO Box 62/MPS CZ-Praha 7	(420) 974 83 42 10	(420) 974 83 47 16	sirene@mvcr.cz
DK	Danish National Police	Polititorvet 14 DK-1780 København V	(45) 33 14 88 88	(45) 33 32 27 71	NEC@politi.dk
DE	Bundeskriminalamt	Thaerstr. 11 D-65193 Wiesbaden	(49) 61 15 51 31 01	(49) 61 15 51 2141	@bka.bund.de
	Bundesministerium des Innern	Lagezentrum Alt-Moabit 101 D-10559 Berlin	(49) 301 86 81 10 77	(49) 301 86 81 2926	poststelle@bmi.bund.de
EE	Central Law Enforcement Police	Ädala 4E EE-10614 Tallinn	(372) 612 39 00	(372) 612 39 90	julgestuspolitsei@jp.pol.ee
EL	Ministry of Public Order International Police Cooperation Division	Kanellopoulou 4 GR-10177 Athens	(30) 210 69 77 56 23	(30) 21 06 92 40 06	registry@ipcd.gr
ES	Dirección general de la policía, Comisaría general de seguridad ciudadana, Centro nacional de coordinación	C/Francos Rodríguez 104 E-28039 Madrid	(34) 913 22 71 90	(34) 913 22 71 88	cgsc.cgeneral@policia.es
FR	Ministère de l'intérieur Direction Générale de la Police Nationale Cabinet «Ordre Public»	11 rue des Saussaies F-75008 Paris	(33) 140 07 22 84	(33) 140 07 64 99
IE	Office of Liaison and Protection Section, An Garda Siochána	Dublin 8 Ireland	(353) 16 66 28 42	(353) 16 66 17 33	gdalp@iol.ie
IT	Ministero dell'interno Dipartimento della Pubblica Sicurezza Ufficio Ordine Publico	Piazza del Viminale 1 I-00184 Roma	(39) 06 46 52 13 09 (39) 06 46 52 13 15	(39) 06 46 53 61 17	cnims@interno.it
CY	Ministry of Justice and Public Order Police Headquarters — European Union and International Police Cooperation Directorate	CY-Nicosia, 1478	(357) 22 80 89 98 (24h) 357) 22 80 80 80 (24h)	(357) 22 30 51 15 (357) 22 80 86 05 (24h)	euipcd@police.gov.cy
	— Operations Office of the Cyprus Police Headquarters		(357) 22 80 80 78 (357) 99 21 94 55	(357) 22 80 85 94	operations.office@police.gov.cy
LV	Operative Control Bureau of Public Security Department Central Public Order Police Department State Police	Brīvības iela 61 LV-1010 Riga	(371) 707 54 30 (371) 707 53 10	(371) 727 63 80	armands.virsis@vp.gov.lv vpdd@vp.gov.lv
LT	Lithuanian Criminal Police Bureau International Liaison Office	Liepyno 7 LT-08105 Vilnius	(370-5) 271 99 00	(370-5) 271 99 24	office@ilnb.lt
LU	Direction Générale de la Police Grand-Ducale Direction des Opérations Centre d'Intervention National	L-2957 Luxembourg	(352) 49 97 23 46	(352) 49 97 23 98	cin@police.etat.lu
HU	International Law Enforcement Cooperation Centre National Police	Teve utca 4-6 H-1139 Budapest	(36-1) 443 55 57	(36-1) 443 58 15	intercom@orfk.police.hu
MT	Malta Police Force Police General Headquarters	M-Floriana	(356) 21 22 40 01 (356) 21 25 21 11	(356) 21 23 54 67 (356) 21 24 77 94	cmru.police@gov.mt
NL	Ministry of the Interior and Kingdom Relations, National Crisis Centre	PO Box 20011 2500 EA The Hague The Netherlands	(31) 704 26 50 00 (31) 704 26 51 51	(31) 703 61 44 64	ncc@crisis.minbzk.nl (24h) (NL/EN)
AT	Federal Ministry of the Interior Directorate General for Public Safety Operations and Crisis Coordination Centre	Minoritenplatz 9 A-1014 Wien	(43) 15 31 2 6 32 00 (43) 15 31 2 6 37 70 (24h)	(43) 15 31 2 6 31 20 (24h) (43) 15 31 26 10 86 12 (e-fax, 24h)	ekc@bmi.gv.at (24h)
PL	General Headquarters of Police Crises Management and Anti Terrorism Bureau	ul. Puławska 148/150 PL-02-624 Warszawa	(48-22) 601 36 40 (48-66) 763 13 25	(48-22) 601 32 37	ncbwarsaw@policja.gov.pl
	contact point concerning counter-terrorism Division on Combating Terrorist Acts Central Bureau of Investigation National Police Headquarters		(48-22) 601 32 75	(48-22) 601 42 93	counterterror@policja.gov.pl
PT	Ministério da Administração Interna Gabinete Coordenador de Segurança	Av. D. Carlos I- 7o P-1249-104 Lisboa	(351) 213 23 64 09	(351) 213 23 64 25	gsc@sg.mai.gov.pt
RO	International Police Cooperation Centre (IPCC)	Calea 13 Septembrie 1-5 RO-Bucharest	(40) 213 16 07 32	(40) 213 12 36 00	ccpi@mai.gov.ro
	Operational Anti-Terrorist Coordination Centre (Romanian Information Service)	Bulevardul Libertatii 14-16 RO-Bucharest	(40) 214 02 35 98	(40) 213 45 10 66	ipct@dcti.ro
SI	International Police Cooperation Sector in Criminal Police Directorate	Štefanova 2 SLO-1000 Ljubljana	(386) 14 72 47 80	(386) 12 51 75 16	interpol.ljubljana@policija.si
SK	Prezídium Policajného zboru Úrad medzinárodnej policajnej spolupráce	Pribinova 2 SK-812 72 Bratislava	(421) 961 05 64 50	(421) 961 05 64 59	spocumps@minv.sk
FI	Helsinki Police Department Operational Command Centre	Pasilanraitio 13 FI-00240 Helsinki	(358-9) 189 40 02	(358-9) 189 28 21	johtokeskus@helsinki.poliisi.fi
SE	National Criminal Police, International Police Cooperation Division (IPO)	POB 12256 S-10226 Stockholm	(46) 84 01 37 00	(46) 86 51 42 03	ipo.rkp@polisen.se
UK	Home Office Public Order Unit	2 Marsham Street London SW1P 4DF POB 8000 London SE 11 5EN United Kingdom	(44) 20 70 35 35 09 (44) 20 70 35 18 10		Christian.Papaleontiou@homeoffice.gsi.gov.uk David.Bohannan@homeoffice.gsi.gov.uk
	Serious Organised Crime Agency International Crime		(44) 20 73 28 81 15	(44) 20 73 28 81 12	london@soca.x.gsi.gov.uk