(1)

I förordning (EG) nr 2150/2003 fastställs bestämmelser för att påvisa och bekämpa salmonella hos fjäderfä. Enligt artikel 8.1 d i förordning (EG) nr 2160/2003 får beslut fattas om att vissa särskilda bekämpningsmetoder inte får användas inom de nationella kontrollprogram som fastställs av medlemsstaterna för att uppnå de enligt den förordningen fastställda gemenskapsmålen.

(2)

Enligt artikel 8.1 a och b i förordning (EG) nr 2160/2003 får beslut fattas om att särskilda bekämpningsmetoder skall eller får tillämpas för att minska prevalensen av zoonoser och zoonotiska smittämnen vid primärproduktionen av djur eller i andra led i livsmedelskedjan och att bestämmelser får införas rörande villkoren för användningen av dessa metoder.

(3)

Enligt artikel 15 i förordning (EG) nr 2160/2003 skall kommissionen samråda med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) innan den föreslår bestämmelser om särskilda bekämpningsmetoder.

(4)

Kommissionen har samrått med EFSA om användningen av antimikrobiella ämnen och vacciner vid bekämpningen av salmonella hos fjäderfä. Till följd av detta samråd avgav EFSA två separata yttranden om dessa frågor den 21 oktober 2004.

(5)

I sitt yttrande om användningen av antimikrobiella ämnen för bekämpning av salmonella hos fjäderfä avråder EFSA från att använda antimikrobiella ämnen med tanke på riskerna för folkhälsan i samband med utveckling, selektion och spridning av resistens. Användning av antimikrobiella ämnen bör underkastas formellt fastställda villkor som garanterar att folkhälsan skyddas och måste vederbörligen motiveras i förväg samt registreras av den behöriga myndigheten.

(6)

På grundval av EFSA:s yttrande bör det därför föreskrivas att antimikrobiella ämnen inte bör användas som led i de nationella kontrollprogram som antas enligt artikel 6 i förordning (EG) nr 2160/2003 utom i de undantagsfall som EFSA hänvisar till i sitt yttrande.

(7)

Under alla omständigheter bör endast sådana veterinärmedicinska läkemedel användas som har godkänts enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för veterinärmedicinska läkemedel (2), eller Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 av den 31 mars 2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet (3).

(8)

Med antimikrobiella ämnen avses i den här förordningen antimikrobiella veterinärmedicinska produkter. Produkter som har godkänts som fodertillsatser enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 av den 22 september 2003 om fodertillsatser (4) skall dock även anses som antimikrobiella ämnen. De bör undantas från den här förordningens tillämpningsområde eftersom användningen av dessa tillsatser kan vara ett sätt att begränsa salmonellainfektion via fodret utan att vara förknippad med utveckling, selektion och spridning av resistens.

(9)

I sitt yttrande om användningen av vacciner för bekämpning av salmonella hos fjäderfä kom EFSA fram till att vaccinering av fjäderfä anses vara en ytterligare åtgärd för att öka fåglarnas motståndskraft mot exponering för salmonella och minska spridningen.

(10)

I sitt yttrande konstaterar EFSA även särskilt att det är riskfritt att använda både för närvarande tillgängliga inaktiverade och levande vacciner under fåglarnas hela livstid, utom under karenstiden före slakt och, i fråga om levande vacciner, på värphöns under produktionsperioden, förutsatt att detektionsmetoden kan skilja vaccinstammar från vilda stammar. Vaccinering av värphöns anses vara en användbar åtgärd för att minska spridning och kontaminering av ägg när syftet är att minska höga prevalenser. Salmonella enteritidis är den viktigaste orsaken till utbrott hos människor genom konsumtion av ägg.

(11)

På grundval av EFSA:s yttrande bör det därför föreskrivas att för närvarande tillgängliga levande vacciner inte bör användas som led i nationella kontrollprogram som antas enligt artikel 6 i förordning (EG) nr 2160/2003 på värphöns under produktionsperioden. Levande vacciner bör inte användas om inte tillverkaren kan lägga fram en passande metod för att bakteriologiskt skilja vilda salmonellastammar från vaccinstammar.

(12)

På grundval av aktuella vetenskapliga bevis bör användningen av levande eller inaktiverade vacciner mot Salmonella enteritidis vara obligatorisk i medlemsstater med hög prevalens för att skyddet av folkhälsan skall kunna förbättras. Den prevalens av Salmonella enteritidis som påvisats under en grundläggande studie enligt kommissionens beslut 2004/665/EG (5) och inom ramen för provtagningsprogrammen i artikel 4.2 d i förordning (EG) nr 2160/2003 bör användas som tröskelvärde för obligatorisk vaccinering.

(13)

Vad gäller avelsflockar fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1091/2005 av den 12 juli 2005 om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2160/2003 beträffande krav för användningen av särskilda bekämpningsmetoder inom ramen för de nationella programmen för bekämpning av salmonella (6) bestämmelser för användningen av antimikrobiella ämnen och vacciner som led i nationella program för bekämpning av salmonella hos avelsflockar av Gallus gallus.

(14)

Av tydlighetsskäl bör förordning (EG) nr 1091/2005 upphävas och ersättas av den här förordningen.

(15)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.