(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 2295/2003 (2) fastställs tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 1907/90.

(2)

I kommissionens direktiv 2002/4/EG av den 30 januari 2002 om registrering av anläggningar som håller värphöns och som omfattas av rådets direktiv 1999/74/EG (3) fastställs miniminormer för skyddet av värphöns.

(3)

För att skydda konsumenten mot vilseledande påståenden i syfte att få ut ett högre pris än det som gäller för ägg från burhöns eller standardägg fastställs i förordning (EG) nr 2295/2003 miniminormer för djurhållning som skall respekteras för att särskilda produktionssystem skall kunna göras gällande. Endast beteckningarna i bilaga II till förordningen får således användas, och i bilaga III finns en förteckning med krav som måste uppfyllas för att dessa beteckningar skall få användas.

(4)

Bland de noggrant definierade kriterierna avseende kraven för saluförande av ägg med beteckningen ”ägg från utehöns” är tillträdet till rastgård utomhus av avgörande betydelse.

(5)

Beslut om restriktioner, även veterinära sådana, som fattas på grundval av gemenskapsrätten i syfte att skydda folk- och djurhälsan får medföra en begränsning av tillträdet för fjäderfä till en rastgård.

(6)

Om producenten inte längre kan uppfylla alla kriterier rörande produktionsförhållandena som anges i bilaga III till förordning (EG) nr 2295/2003 skall denne, i konsumenternas intresse, upphöra med den obligatoriska märkningen avseende produktionssystem.

(7)

För att beakta de ekonomiska konsekvenser som restriktioner skulle kunna medföra, det faktum att hela sektorn behöver en rimlig tidsperiod för anpassning, framför allt med avseende på märkning, och under förutsättning att kvalitén på produkterna inte väsentligen påverkas, finns det anledning att införa en övergångsperiod under vilken producenterna får fortsätta med märkningen avseende produktionssystem, det vill säga ”utomhus”.

(8)

Punkt 1 a första strecksatsen i bilaga III till förordning (EG) nr 2295/2003 innehåller ett uttryckligt undantag avseende tillträdet till rastgård då ”veterinära myndigheter inför tillfälliga restriktioner”.

(9)

Eftersom varaktigheten inte är angiven för de tillfälliga restriktioner under vilka producenterna får fortsätta att använda beteckningen ”utomhus” trots att värphönsen inte längre har tillträde till rastgård är det, i syfte att värna om konsumenternas intresse, lämpligt att ange en tidsgräns för sådana restriktioner.

(10)

Förordning (EG) nr 2295/2003 bör därför ändras.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för fjäderfäkött och ägg.

”—

Hönsen skall under dagtid oavbrutet ha tillgång till en rastgård utomhus; undantag avseende detta krav till följd av beslut om restriktioner, även veterinära sådana, som fattas på grundval av gemenskapsrätten, skall gälla i högst tolv veckor.”