(1)

Efter inledandet (2) av en antidumpningsundersökning den 23 oktober 2004 införde kommissionen genom förordning (EG) nr 628/2005 (3) preliminära antidumpningstullar på import av odlad lax med ursprung i Norge (nedan kallad ”förordningen om preliminär tull”). De preliminära antidumpningstullarna, som utformats som värdetullar på mellan 6,8 % och 24,5 % av de importerade produkternas värde, började tillämpas från och med den 27 april 2005.

(2)

Den 1 juli 2005 ändrade kommissionen genom förordning (EG) nr 1010/2005 (4) (nedan kallad ”förordningen om ändring”) formen på de provisoriska åtgärderna genom att ersätta värdetullen med ett minimiimportpris på 2,81 euro/kg fiskekvivalent och förlänga de provisoriska åtgärdernas giltighetstid för en period av ytterligare tre månader genom en ändring av förordningen om preliminär tull.

(3)

Efter offentliggörandet av förordningen om införandet av de preliminära antidumpningstullarna underrättades parterna om de viktigaste omständigheter och överväganden som legat till grund för förordningen om preliminär tull. Några parter lämnade skriftliga synpunkter. Alla berörda parter som begärde det gavs tillfälle att bli hörda av kommissionen.

(4)

Efter offentliggörandet av förordningen om ändring underrättades alla parter om de viktigaste omständigheter och överväganden som legat till grund för ändringen av förordningen om preliminär tull. Några parter lämnade skriftliga synpunkter. Alla berörda parter som begärde det gavs tillfälle att bli hörda av kommissionen.

(5)

Alla parter underrättades dessutom om de viktigaste omständigheter och överväganden som ligger till grund för avsikten att rekommendera införandet av slutgiltiga antidumpningstullar och om villkoren för slutgiltigt uttag av de belopp för vilka säkerhet har ställts i form av preliminära tullar. De beviljades även en tidsfrist inom vilken de kan lämna synpunkter på dessa uppgifter efter det att de meddelats.

(6)

De muntliga och skriftliga synpunkter som lämnats av de berörda parterna togs under övervägande och beaktades i tillämpliga fall vid fastställandet av de slutgiltiga undersökningsresultaten.

(7)

Kommissionen fortsatte att inhämta alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för fastställandet av de slutgiltiga undersökningsresultaten. Det är dessutom att märka att förutom kontrollbesöken på plats hos de företag som anges i skäl 7 i förordningen om preliminär tull företogs det efter införandet av de preliminära åtgärderna ytterligare kontrollbesök på plats hos följande gemenskapsanvändare och intresseorganisationer för gemenskapsanvändare:

(8)

Eftersom det inte framfördes några synpunkter rörande den berörda produkten och den likadana produkten bekräftas innehållet och de preliminära slutsatserna i skälen 10–14 i förordningen om preliminär tull.

(9)

Såsom anges i skäl 18 i förordningen om preliminär tull kunde två företag inte beviljas en individuell dumpningsmarginal vid tidpunkten för fastställandet av den preliminära tullen. Kommissionen fortsatte emellertid såsom angivits undersökningen av denna fråga i det slutgiltiga skedet av förfarandet. De två företagen har därefter lämnat de uppgifter som är nödvändiga för att det skall kunna fastställas en slutgiltig individuell dumpningsmarginal för dem.

(10)

Eftersom inga synpunkter lämnats beträffande stickprovsförfarandet bekräftas de preliminära undersökningsresultaten i skälen 16 och 17 i förordningen om preliminär tull.

(11)

Det inkom inga synpunkter efter meddelandet av de preliminära fastställandena beträffande den metod som använts för fastställandet av normalvärdet för de norska exportörerna. Således bekräftas slutgiltigt de preliminära slutsatserna i skälen 19–31 i förordningen om preliminär tull.

(12)

Ett antal synpunkter inkom emellertid beträffande behandlingen av vissa kostnadsposter i samband med konstruktionen av ett normalvärde i enlighet med den metod som anges i skäl 26 i förordningen om preliminär tull.

(13)

I de fall ett konstruerat normalvärde användes beräknade kommissionen produktionskostnaderna för den berörda produkten under undersökningsperioden. I de fall det kunde göras en direkt fördelning av kostnaderna användes de faktiska kostnaderna. När detta inte var möjligt fördelades kostnaderna på grundval av det berörda företagets tidigare fördelning, om denna information fanns tillgänglig och kunde dokumenteras av företaget, eller om denna information inte fanns tillgänglig på grundval av omsättningen, i enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen.

(14)

I de fall vissa kostnadsposter inte kunde fastställas direkt för undersökningsperioden beräknades de på grundval av de senast tillgängliga reviderade räkenskaperna.

(15)

I det preliminära skedet tog kommissionen med alla extraordinära kostnader för den berörda produkten som rapporterats av företagen under undersökningsperioden. Dessa extraordinära kostnader avser ett antal företagsspecifika kostnader som t.ex. nedskrivningar av materiella tillgångar, stängning av odlings-, slakt- och beredningsanläggningar och avgångsvederlag till anställda. Flera företag ifrågasatte detta handlande av två orsaker. Det hävdades för det första att extraordinära kostnader inte bör ingå, eftersom de inte är återkommande kostnader och därför över huvud taget inte bör ingå i produktionskostnaden för lax. För det andra hävdades det att i de fall dessa kostnader ingår så bör de fördelas över den faktiska tidsperiod de avser, t.ex. den ekonomiska livslängden för beredningsanläggningen om den extraordinära kostnaden hänför sig till en sådan tillgång.

(16)

När det gäller påståendet att alla extraordinära kostnader bör bortses från i sin helhet noterar kommissionen att den norska laxindustrin genomgår en omstrukturering sedan ett antal år tillbaka. Detta är orsaken till att ett antal företag under ett antal räkenskapsår redovisat extraordinära kostnader. Av detta följer att de extraordinära kostnaderna i fråga inte är isolerade icke återkommande kostnader som endast avser ett begränsat antal företag, utan i stället förefaller vara återkommande kostnader i samband med laxproduktionen. Om dessa kostnader över huvud taget inte tas med skulle detta leda till en undervärdering av de verkliga produktionskostnaderna och detta påstående avvisades därför.

(17)

När det gäller det andra påståendet noterar kommissionen att de extraordinära kostnader som inte togs med vid det preliminära fastställandet motsvarar de faktiska kostnader som deklarerats av företagen under undersökningsperioden på grundval av de ekonomiska beslut som fattats av dessa företag. Kommissionen följde därför den metod som tillämpades av företagen själva.

(18)

Det är emellertid riktigt att en fördelning av kostnaderna över tiden skulle undanröja alltför stor verkan av företagens val av tidpunkt för rapportering av dessa kostnader. Idealt sett bör alla extraordinära kostnader för varje separat tillgång fördelas över den ekonomiska livslängden för den tillgången för att man skall nå fram till av en genomsnittlig årlig kostnad. Det är emellertid att märka att inget berört företag använde sig av denna metod. Kommissionen har i stället beslutat att använda de extraordinära kostnader som rapporterats av de företag som ingick i urvalet under de senaste tre åren på grundval av de senast tillgängliga årsredovisningarna och hänföra en tredjedel av dessa kostnader till laxproduktionen under undersökningsperioden på grundval av omsättningen. Tre år ansågs vara en lämplig tidsperiod eftersom detta är den genomsnittliga tid som det tar för en lax att växa från smolt till dess att den kan skördas.

(19)

Flera företag hävdade även att nedskrivning av licenser för odling av lax och finansiella kostnader inte borde ingå i produktionskostnaden för lax. När det gäller nedskrivningen av licensernas värde är det att märka att i Norge är en giltig licens ett rättsligt krav för odling av lax. När det gäller nedskrivningen av finansiella kostnader är det att märka att dessa kostnader huvudsakligen avser användningen av fria medel, ofta i form av lån till närstående företag som också ingår i laxindustrin, och att de berörda företagen inte är investeringsbolag.

(20)

Av dessa orsaker bekräftar kommissionen att dessa nedskrivningar avser faktiska kostnader och därför måste påföras de berörda företagen. Det bekräftas vidare att dessa kostnader bör hänföras till huvudverksamheterna, bland annat laxodling, och begäran avvisades därför. Precis som när det gäller extraordinära kostnader ansågs det även lämpligt att hänföra en tredjedel av alla kostnader för de relevanta företagen under de senaste tre åren till laxproduktion på grundval av omsättningen.

(21)

Två företag som ingick i urvalet hävdade att nedskrivningen av biomassans värde inte borde ingå i produktionskostnaden för lax. Det hävdades att dessa nedskrivningar avser justeringar av räkenskaperna som grundar sig på det prognostiserade framtida försäljningsvärdet för lax och inte utgör en verklig kostnad.

(22)

I de fall företagen kunde påvisa att dessa nedskrivningar verkligen endast var ett resultat av en ändring av marknadsvärdet och inte berodde på någon annan faktor, t.ex. smitningar, dödlighet eller sjukdom, drog kommissionen slutsatsen att dessa kostnader inte borde tas med vid beräkningen av normalvärdet och i detta hänseende godtog den således påståendet från de företag som ingick i urvalet.

(23)

Det hävdades att vinstmarginalen för de närstående företagen borde dras av vid bedömningen av kostnaderna för det råmaterial som köpts från dessa parter. Denna metod ansågs vara förenlig med den metod som användes för integrerade företag där endast produktionskostnaden, exklusive vinst, ingår vid kostnadsberäkningen för de färdiga produkterna. I detta fall grundar sig påståendet huvudsakligen på inköp av smolt från närstående företag till de företag som ingick i urvalet.

(24)

Som svar på detta påstående är det att notera att ingen av gemenskapens institutioner var i stånd att kontrollera produktionskostnaden för smolt, eftersom företagen inte lämnat några uppgifter om detta. Det var därför inte möjligt att bedöma vare sig vinst eller förlust för denna internförsäljning. Dessutom fanns det ingen bevisning för att dessa internpriser inverkade på tillförlitligheten hos det konstruerade normalvärdet för lax. Följaktligen avvisades detta krav.

(25)

Det hävdades att det använts en för hög foderkostnad för vissa företag. Framför allt hävdades att foderkostnaderna för fisk som dött före skörd tagits upp både i foderkostnaden för skördad fisk och i kostnader i samband med dödlighet.

(26)

Detta påstående undersöktes och det konstaterades att dessa foderkostnader faktiskt räknats två gånger, vilket ledde till en justering för att korrigera denna dubblering.

(27)

Eftersom inga synpunkter lämnats beträffande fastställandet av exportpriset bekräftas de preliminära slutsatserna i skälen 32–34 i förordningen om preliminär tull slutgiltigt.

(28)

Eftersom inga synpunkter lämnats beträffande jämförelsen mellan normalvärde och exportpris bekräftas de preliminära slutsatserna i skäl 35 i förordningen om preliminär tull slutgiltigt.

(29)

Det fastställdes slutgiltiga individuella dumpningsmarginaler för alla tio företag som ingick i urvalet på grundval av den metod som anges i skäl 36 i förordningen om preliminär tull, vid behov justerad för att ta hänsyn till påståendena i skälen 11–26 i denna förordning.

(30)

Eftersom inga synpunkter lämnats beträffande fastställandet av dumpningsmarginalerna för de företag som inte ingick i urvalet bekräftas de preliminära slutsatserna i skälen 38 och 39 i förordningen om preliminär tull slutgiltigt.

(31)

Eftersom inga synpunkter lämnats beträffande fastställandet av dumpningsmarginalerna för de icke-samarbetsvilliga företagen bekräftas de preliminära slutsatserna i skälen 40 och 41 i förordningen om preliminär tull slutgiltigt.

(32)

De slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid gemenskapens gräns, före tull, är följande:

(33)

I enlighet med artikel 9.3 i grundförordningen drogs slutsatsen att dumpningsmarginalen för Nordlaks Oppdrett AS understeg miniminivån i och med att den var lägre än 2 %.

(34)

Efter meddelandet av de preliminära undersökningsresultaten inkom ett stort antal påståenden rörande bedömningen av gemenskapsproduktionen, definitionen av gemenskapsindustrin och urvalet av gemenskapsproducenter. Kommissionen fördjupade därför skadeundersökningen och undersökte ytterligare de uppgifter som lämnats av alla gemenskapsproducenter. Dessutom begärdes när så var nödvändigt mer detaljerade uppgifter från alla företag som i det preliminära skedet utgjorde gemenskapsindustrin. Detta möjliggjorde ett slutgiltigt fastställande beträffande gemenskapsproduktionen och gemenskapsindustrin samt ökad tillförlitlighet och konsekvens i de uppgifter som användes vid bedömningen av alla skadeindikatorer.

(35)

Flera exporterande producenter och närstående producenter till norska exportörer framförde på nytt sin begäran om att ingå i definitionen av gemenskapsindustrin.

(36)

Kommissionen undersökte på nytt alla argument till stöd för denna begäran vilka redan lagts fram i det preliminära skedet. Med hänsyn till bestämmelserna i artikel 4.1 i grundförordningen ansågs det emellertid att förhållandet mellan dessa närstående producenter och exportörerna eller importörerna av den dumpade produkten var sådant att det fick de berörda närstående producenterna att agera annorlunda än de icke-närstående producenterna.

(37)

Det bör erinras om att fem producenter i EU, som ingår i en stor norsk företagsgrupp som är verksam med produktion och försäljning av den berörda produkten, lämnade skriftliga synpunkter och besvarade frågeformuläret. De skriftliga synpunkterna återupptog till stor del de argument som framförts av de norska producenterna i samband med undersökningen. Trots att det konstaterats att dessa gemenskapsföretag även lidit av prisnedgången och förlorat marknadsandelar till följd av den dumpade importen från Norge motsatte de sig inledandet av en undersökning och införandet av antidumpningsåtgärder. Detta beteende anses till stor del ha orsakats av deras förhållande till exportörer i det berörda landet. I enlighet med grundförordningen beaktades därför inte dessa övriga producenters produktion vid beräkningen av gemenskapsproduktionen. Undersökningsresultaten i skäl 44 i förordningen om preliminär tull bekräftas således.

(38)

Det framgick av den ytterligare undersökningen att den totala gemenskapsproduktionen av den berörda produkten uppskattningsvis uppgick till 22 000 ton under undersökningsperioden.

(39)

När det gäller gemenskapsindustrin framgick det av den närmare undersökningen av de uppgifter som lämnats av laxindustrin att vissa företag antingen inte producerade lax längre, inte hade haft någon produktion under undersökningsperioden, uteslutande producerade vissa sorters lax, hade trätt i likvidation under undersökningsperioden eller inte lämnat uppgifter i den form som begärts. Detta ledde till slutsatsen att endast de uppgifter som lämnats av 15 gemenskapsproducenter och som ingick bland de klagande eller uttryckligen stödde klagomålet kunde beaktas vid definitionen av gemenskapsindustrin. Detta inverkade på de makroekonomiska skadeindikatorerna, vilka fastställts för hela gemenskapsindustrin, och som bland annat omfattade produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, sysselsättning och produktivitet. De reviderade uppgifterna beskrivs i detalj i skälen 61–75.

(40)

Det framgick vidare av den ytterligare undersökningen att 15 samarbetsvilliga gemenskapsproducenter som ingick bland de klagande hade producerat ungefär 18 000 ton lax under undersökningsperioden. Detta motsvarar cirka 82 % uppskattade totala produktionen i gemenskapen av den berörda produkten (se skäl 38), dvs. det handlar med andra ord om en betydande del av gemenskapsproduktionen. De klagande gemenskapsproducenterna anses därför utgöra gemenskapsindustrin i enlighet med artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen.

(41)

Med hänsyn till det stora antalet producenter av odlad lax i gemenskapen angavs det i tillkännagivandet om inledande att ett stickprovsförfarande skulle kunna komma att tillämpas vid bedömningen av skada.

(42)

I de synpunkter som inkommit efter meddelandet av de preliminära undersökningsresultaten hävdade några berörda parter att urvalet av gemenskapsproducenter inte var representativt. Det framfördes att vissa företag är specialiserade och helt beroende av produktionen av ekologisk lax, vilken skiljer sig från produktionen av konventionell lax och att skadeindikatorerna inte har fastställts på ett korrekt sätt.

(43)

Kommissionen genomförde en ytterligare undersökning av de uppgifter som lämnats av gemenskapsproducenterna, inbegripet alla producenter som ingick i urvalet. Denna ytterligare undersökning bekräftade att gemenskapsproducenternas viktigaste produkt fortfarande var konventionell lax. I de fall det konstaterades att företag som ingick i urvalet producerade ekologisk lax ansågs det att det borde bortses från den ekologiska laxen i denna undersökning, eftersom ekologisk lax vanligen har en högre produktionskostnad och ett högre försäljningspris. Det har därför gjorts en ny bedömning av alla de skadeindikatorer som diskuteras nedan där det bortses från organisk lax.

(44)

Några exporterande producenter noterade att vissa skadeindikatorer fastställts på grundval av uppgifter som kontrollerats för de företag som ingick i urvalet, under det att vissa andra fastställts på grundval av uppgifter som inhämtats för gemenskapsindustrin i dess helhet. Med hänsyn till detta hävdade de att skadeanalysen inte hade skett på ett objektivt sätt.

(45)

Detta påstående måste avvisas. I samband med stickprovsförfaranden är det etablerad praxis att bedöma och analysera de mikroekonomiska eller resultatrelaterade skadeindikatorerna på grundval av uppgifter för de producenter inom gemenskapsindustrin som ingår i urvalet och att bedöma och analysera de makroekonomiska skadeindikatorerna på grundval av uppgifter som inhämtats för gemenskapsindustrin i dess helhet.

(46)

Det erinras om att skadeanalysen grundar sig på

(47)

De uppgifter som nämns i b kan inhämtas från olika källor, t.ex. klagomålet och frågeformulärsvaren från de enskilda producenterna och dubbelkontrolleras mot uppgifter från intresseorganisationer för producenter eller offentliga källor. De exporterande producenterna varken underbyggde eller förklarade på vilket sätt eller varför den skadeundersökning som skett på grundval av de två källor som anges i a och b inte var att anse som objektiv eller vilken skadeindikator som inte undersökts objektivt. På grundval av detta avvisades påståendet.

(48)

Några berörda parter hävdade dessutom att den metod som valts av kommissionen för fastställandet av skada kan leda till ett icke-representativt resultat, eftersom uppgifterna från ett företag som ingick i urvalet (Celtic Atlantic Salmon) i det preliminära skedet endast användes vid beräkningen av prisunderskridande och målprisunderskridande men inte vid fastställandet av övriga skadeindikatorer. Efter en noggrann övervägning av detta påstående och en fördjupad analys drogs slutsatsen att detta företag borde uteslutas ur urvalet vid fastställandet av prisunderskridandet och målprisunderskridandet, eftersom det inte producerat odlad lax under skadeundersökningsperioden och vissa uppgifter som begärdes i frågeformuläret därför helt enkelt inte fanns tillgängliga för denna producent. Det faktum att de uppgifter som lämnats av detta företag inte togs med ledde emellertid inte till någon större skillnad vid beräkningen av prisunderskridandet eller målprisunderskridandet.

(49)

På denna grundval bekräftas det att såväl skadeindikatorerna som prisunderskridandet och målprisunderskridandet i det slutgiltiga skedet fastställts på grundval av kontrollerade uppgifter som lämnats av de andra fem producenterna i gemenskapen, vilka anges i skäl 7 i förordningen om preliminär tull.

(50)

Det framgick av den ytterligare undersökningen att den sammanlagda produktionen för de fem gemenskapsproducenter som ingick i urvalet och som till fullo samarbetade i undersökningen svarade för ungefär 48 % av produktionen av odlad lax för den del av gemenskapsindustrin som stödde klagomålet. Det bekräftas således att urvalet av gemenskapsproducenter i enlighet med artikel 17 i grundförordningen grundades på den största representativa produktionsvolym som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande samt att urvalet var helt representativt.

(51)

Några norska exporterande producenter hävdade dessutom att de flesta av de uppgifter om gemenskapsproducenterna som var tillgängliga för de berörda parterna var ofullständiga. De påpekade att några gemenskapsproducenter (inbegripet företag som ingick i urvalet) inte hade besvarat det stickprovsformulär som låg till grund för fastställandet av ett urval av gemenskapsproducenter. De hävdade vidare att två företag som valts ut till att ingå i urvalet inte hade besvarat antidumpningsformuläret för gemenskapsproducenter i den form som begärts. De exporterande producenterna menade att dessa företag därför inte borde ingå i urvalet och att urvalet således inte var representativt.

(52)

Det bör erinras om att kommissionen, mot bakgrund av de synpunkter som lämnats i samband med undersökningen och efter meddelandet av de preliminära undersökningsresultaten, fördjupade sin undersökning och begärde att alla parter skulle se till att de hade lämnat fullständiga uppgifter i syfte att möjliggöra tillämpningen av artikel 19 i grundförordningen. De företag som inte lämnade begärda uppgifter eller vars uppgifter inte var tillräckligt detaljerade togs inte med i undersökningen. I detta sammanhang bör det dock erinras om att det har skett kontrollbesök på plats hos alla företag som ingick i urvalet och att de uppgifter som eventuellt saknades lämnades vid dessa besök. De berörda parterna fick även tillgång till de offentliga versionerna av de fullständiga uppgifterna och några av dem konsulterade dessa vid ett flertal tillfällen. Det ansågs därför att valet av dessa gemenskapsproducenter var berättigat och att urvalet av gemenskapsproducenter var representativt.

(53)

Eftersom det inte framkommit några nya uppgifter om konsumtionen bekräftas de preliminära undersökningsresultaten i skälen 50–53 i förordningen om preliminär tull.

(54)

Eftersom det inte framkommit några nya uppgifter eller någon ny bevisning bekräftas de preliminära undersökningsresultaten i skälen 54–59 i förordningen om preliminär tull beträffande importen till gemenskapen från Norge (volym, marknadsandel och genomsnittliga priser).

(55)

Vid beräkningen av storleken på prisunderskridandet under undersökningsperioden användes samma metod både i det preliminära och i det slutgiltiga skedet. De vägda genomsnittliga försäljningspriserna för de fem företag som ingick i urvalet av gemenskapsproducenter jämfördes för varje produkttyp med de vägda genomsnittliga exportpriserna för de exporterande producenter från Norge som ingick i urvalet. Denna jämförelse gjordes för jämförbara typer av odlad lax och i samma handelsled, dvs. för försäljning till den första oberoende kunden. Jämförelsen gjordes efter avräkning för avdrag och rabatter, och importpriserna noterades på nivån cif vid gemenskapens gräns, med justeringar för tullar.

(56)

De priser som togs ut av de producenter inom gemenskapsindustrin som ingick i urvalet noterades på nivån fritt fabrik, dvs. exklusive transportkostnader, och i samma handelsled som den berörda importen. För de gemenskapsproducenter som ingick i urvalet och som sålde sin fisk fritt odling med avdrag för avgifter som erlagts till beredningsföretag gjordes en justering uppåt för att beakta berednings- och förpackningskostnader och därmed möjliggöra en jämförelse mellan dessa priser och priserna för andra producenter som ingick i urvalet och för den import som är föremål för undersökning. Justeringen gjordes antingen på grundval av den avgift som faktiskt erlagts till beredningsanläggningen, eller på grundval av motsvarande kostnader för beredning och förpackning för andra producenter som ingick i urvalet.

(57)

Det framgick av denna prisjämförelse att priserna för lax med ursprung i Norge väsentligt underskred gemenskapsindustrins priser på gemenskapsmarknaden under undersökningsperioden. Den genomsnittliga prisunderskridandemarginalen, uttryckt i procent av gemenskapsindustrins priser, fastställdes till cirka 12 %, vilket innebär att det förekom ett betydande prisunderskridande i det preliminära skedet.

(58)

I skäl 89 i förordningen om preliminär tull drogs den preliminära slutsatsen att gemenskapsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3 i grundförordningen.

(59)

Flera berörda parter ifrågasatte tolkningen av de sifferuppgifter rörande gemenskapsindustrins situation som anges i skälen 63–89 i förordningen om preliminär tull. De hävdade att dessa siffror inte visade på någon väsentlig skada, eftersom några skadeindikatorer som t.ex. produktion, produktionskapacitet, försäljningsvolym och lager uppvisade en positiv utveckling. Även om de erkände att gemenskapsindustrins affärsutsikter inte är särskilt positiva ansåg de ändå att detta totalt sett inte borde leda till slutsatsen att gemenskapsindustrin lidit väsentlig skada.

(60)

Mot bakgrund av dessa påståenden fortsatte kommissionen sin undersökning om skada. Det bör erinras om att gemenskapsindustrin nu utgörs av 15 klagande gemenskapsproducenter (se skäl 40) och att 5 av dessa har valts ut till att ingå i urvalet (se skäl 49). Mot denna bakgrund fastställdes följande undersökningsresultat:

(61)

Produktionen, produktionskapaciteten och kapacitetsutnyttjandet för gemenskapsindustrin i dess helhet uppvisade följande utveckling:

Tabell 1

Produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(62)

Såsom framgår av tabell 1 ökade gemenskapsindustrins produktion totalt sett med 5 % under skadeundersökningsperioden. Produktionen ökade först med 8 % mellan 2001 och 2002 och minskade därefter med cirka 1 % för att sedan på nytt minska med 2 % under undersökningsperioden, då den låg på en nivå som understeg 2002 års nivå. Denna utveckling överensstämmer med den som konstaterades i det preliminära skedet.

(63)

Produktionskapaciteten ökade med 21 % under skadeundersökningsperioden. Ökningen skedde i huvudsak under 2002 (+ 14 %). Det bör noteras att produktionen av odlad lax i gemenskapen i praktiken begränsas genom av myndigheterna utfärdade licenser i vilka den högsta kvantitet av levande fisk som får hållas i vattnet på en viss plats vid en viss tidpunkt anges. Kapacitetsuppgifterna avser således en teoretisk kapacitet som grundar sig på den totala kvantitet som det beviljats licenser för och inte på den fysiska kapaciteten hos burar eller annan produktionsutrustning i gemenskapsindustrin när det gäller att hålla fisk. Dessa kapacitetsuppgifter anses därför inte vara avgörande för analysen, eftersom den faktiska produktionskapaciteten är lägre.

(64)

Kapacitetsutnyttjandet minskade först med 5 % mellan 2001 och 2002 och minskade med ytterligare cirka 7 % under 2003 och med cirka 2 % under undersökningsperioden.

(65)

Siffrorna nedan visar gemenskapsindustrins försäljning till oberoende kunder på gemenskapsmarknaden.

Tabell 2

Försäljningsvolym, marknadsandelar, genomsnittliga försäljningspriser per enhet i gemenskapen

(66)

Mellan 2001 och undersökningsperioden ökade gemenskapsindustrins försäljningsvolym med 7 %. Med andra ord lyckades gemenskapsindustrin öka sin försäljningsvolym med 1 100 ton. Detta resultat bör också ses mot bakgrund av ökningen av konsumtionen i gemenskapen som uppgick till hela 80 000 ton under samma period.

(67)

Eftersom gemenskapsindustrin inte drog full nytta av marknadstillväxten minskade dess marknadsandel totalt sett under skadeundersökningsperioden (– 7 %). Den minskade först mellan 2001 och 2002, ökade därefter en aning 2003 och minskade återigen kraftigt under undersökningsperioden, då den låg på en nivå långt under marknadsandelen för 2001. Med hänsyn till att gemenskapsindustrin har en begränsad marknadsandel inverkar varje förlust hur liten den än är väsentligt på industrins ekonomiska situation.

(68)

Från 2001 till undersökningsperioden sjönk gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspriser med 9 %. Den största prisminskningen skedde mellan 2002 och 2003.

(69)

Under skadeundersökningsperioden ökade konsumtionen i gemenskapen med 15 % och gemenskapsindustrin ökade sin försäljningsvolym med 7 %. Under samma tid föll dock försäljningspriserna i gemenskapen (– 9 %) och gemenskapsindustrins marknadsandel (– 7 %). Samtidigt ökade importen från Norge med cirka 35 % och marknadsandelen för lågprisimporten till dumpade priser ökade med så mycket som 8,6 procentenheter. Detta bekräftar att gemenskapsindustrin endast i en mycket begränsad utsträckning bidrog till marknadstillväxten under skadeundersökningsperioden.

(70)

Lönsamheten från försäljningen i gemenskapen förklaras av den vinst som de gemenskapsproducenter som ingick i urvalet gjorde på sin försäljning av odlad lax på gemenskapsmarknaden. Avkastningen på investeringar och kassaflödet har i enlighet med artikel 3.8 i grundförordningen kunnat beräknas för den minsta varugrupp som inbegriper den likadana produkten. I detta sammanhang är det att märka att odlad lax utgjorde mer än 95 % av den ekonomiska verksamhet som bedrevs av de producenter inom gemenskapsindustrin som ingick i urvalet.

Tabell 3

Lönsamhet, avkastning på investeringar och kassaflöde

(71)

Såsom framgår av tabell 3 var gemenskapsindustrins resultat positivt för 2001 med hänsyn till lönsamheten (8 %). Mellan 2001 och 2002 vände lönsamheten till att bli negativ och minskade med hela 14,9 procentenheter, vilket ledde till en förlust på 6,9 %. Efter denna tidpunkt har gemenskapsindustrin varit fortsatt förlustbringande. Det är att märka att situationen försämrades ytterligare mellan 2002 och 2003 då omsättningen minskade med 9 %, dvs. en minskning med ytterligare 2,1 procentenheter. Under undersökningsperioden var efterfrågan på lax konstant och samtidigt med att de provisoriska skyddsåtgärderna offentliggjordes kunde gemenskapsindustrin öka sina försäljningspriser med cirka 5 % mellan 2003 och undersökningsperioden. Detta ledde till en minskning av förlusten, som dock fortfarande var betydande (– 5 %). Från början till slutet av skadeundersökningsperioden var minskningen av lönsamheten 13 procentenheter.

(72)

Under skadeundersökningsperioden uppvisade avkastningen på investeringar och kassaflödet en negativ utveckling liknande den för lönsamheten.

(73)

Mellan 2001 och undersökningsperioden minskade den sysselsättning som har direkt samband med gemenskapsindustrins produktion av odlad lax med (totalt sett) 3 %. Det skedde emellertid en ökning mellan 2001 och 2002 (+ 9 %), vilket berodde på den produktionsökning som ägde rum under samma period. Såsom framgår av tabell 4 kunde ökningen av sysselsättningen 2002 inte bibehållas på grund av att gemenskapsindustrins ekonomiska situation försämrades. En ökad automatisering kunde även märkas under skadeundersökningsperioden. Uppgifterna rörande den sysselsättning som har direkt samband med produktionen av odlad lax hos gemenskapsproducenter som inte är någon norsk exportör närstående måste ses mot bakgrund av gemenskapens intresse (se skäl 112).

(74)

Produktionsökningen och sysselsättningsminskningen gjorde att gemenskapsindustrin kunde öka sin produktivitet under skadeundersökningsperioden med 8 %.

(75)

På grund av den försämrade ekonomiska situationen för gemenskapsindustrin sänktes lönerna med 13 % under skadeundersökningsperioden. Storleken på de totala lönerna är både en följd av den minskade sysselsättningen och av minskningen av den genomsnittliga lönekostnaden per anställd i industrin.

(76)

Den ytterligare undersökningen hade ingen inverkan på övriga skadeindikatorer. Följaktligen bekräftas de preliminära undersökningsresultat beträffande lager, investeringar, förmåga att anskaffa kapital, återhämtning från tidigare dumpning och den faktiska dumpningsmarginalens storlek som anges i skälen 68, 78, 79, 83 och 84 i förordningen om preliminär tull.

(77)

Under skadeundersökningsperioden ökade efterfrågan på gemenskapsmarknaden konstant till följd av att konsumtionen ökade med 15 %, eller 80 000 ton, under det att prisnivån för den dumpade importen sjönk med 16 % under samma period. Dumpad lågprisimport av lax från Norge, som är det viktigaste exportlandet, har kontinuerligt fortsatt att komma in till gemenskapsmarknaden i ökande volymer (+ 35 %). Detta har lett till att marknadsandelen för importen från Norge ökade med 17 %, eller 8,6 procentenheter. Mellan 2002 och 2003 var ökningen i importvolymen från Norge (+ 20 %) och prisminskningen (– 13 %) extra markanta. Det framgick av undersökningen att priserna för lax därefter legat på en mycket låg nivå på gemenskapsmarknaden.

(78)

När det gäller gemenskapsindustrins ekonomiska situation framgår det av en samlad bedömning av skadeindikatorerna att denna gradvis försämrades under skadeundersökningsperioden. Även om några faktorer uppvisade en positiv utveckling under skadeundersökningsperioden (produktion, kapacitet, försäljningsvolym) utvecklades de flesta indikatorerna indikatorer negativt, t.ex. försäljningspriser (– 9 %), marknadsandelar (– 7 %), lönsamhet (– 13 procentenheter), sysselsättning (– 3 %), löner (– 13 %) liksom kassaflöde och avkastning på investeringar. Gemenskapsindustrins ekonomiska situation försämrades framför allt mellan 2002 och 2003.

(79)

När det gäller den totalt sett positiva utvecklingen av produktionen (+ 5 %) och försäljningsvolymen (+ 7 %) konstaterades det att dessa ökningar inträffade samtidigt som efterfrågan på gemenskapsmarknaden ökade (+ 15 %). Gemenskapsindustrin hade dock endast begränsad nytta av denna marknadstillväxt, vilket endast ledde till att den undvek ännu högre förluster av marknadsandelar under undersökningsperioden.

(80)

Det bör dessutom noteras att ökningen av gemenskapsindustrins försäljningsvolym inträffade under en period med kraftigt fallande priser på gemenskapsmarknaden. Detta ledde till en väsentlig minskning av lönsamheten, från en positiv situation (8 % år 2001) till betydande förluster under resten av skadeundersökningsperioden. Avkastningen på investeringar och kassaflödet uppvisade en utveckling liknande den för lönsamheten. Även i fråga om löner skedde en nedgång under skadeundersökningsperioden (– 13 %).

(81)

Det är att märka att minskningen av lönsamheten (– 2,1 procentenheter) och försäljningspriserna (– 12 %) till största delen inträffade mellan 2002 och 2003.

(82)

Med hänsyn till samtliga dessa faktorer dras slutgiltigt slutsatsen att gemenskapsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3 i grundförordningen.

(83)

Flera berörda parter ifrågasatte tolkningen av de sifferuppgifter rörande importen med ursprung i tredjeländer som anges i skälen 94–99 i förordningen om preliminär tull. De hävdade att siffrorna faktiskt visade ett orsakssamband mellan lågprisimporten från vissa tredjeländer och situationen för gemenskapsindustrin. Parterna hävdade att det totala genomsnittliga priset på import från alla tredjeländer utom Norge och de genomsnittliga priserna på import från vissa länder var lägre än priset på import från Norge. Det påstods vidare att kommissionen misslyckats med att bevisa att vild lax inte hade någon verkan på gemenskapsindustrins situation och att vild och odlad lax inte var utbytbara produkter.

(84)

Det bör noteras att ingen av de berörda parterna ifrågasatte prisuppgifterna och de absoluta talen för importen från andra tredjeländer utan snarare tolkningen av uppgifterna. De ifrågasatte inte heller att importstatistiken inte skiljer mellan odlad och vild lax och att priset på vild lax är lägre än priset på odlad lax.

(85)

Det är därför viktigt att erinra om att det inte görs någon åtskillnad mellan odlad lax och vild lax i importstatistiken. Det har emellertid konstaterats att vild lax smakar betydligt annorlunda än odlad lax. Dessutom framgick det av undersökningen att vild lax i motsats till odlad lax praktiskt taget inte säljs på marknaden som en färsk produkt utan mest på burk. Det är uppenbart att dessa produkter inte direkt konkurrerar med varandra på marknaden. Detta förklarar varför priset på vild lax är lägre än på odlad lax och varför dessa produkter inte är utbytbara med varandra för användare och konsumenter. Slutligen bör det noteras att ingen av de berörda parterna lämnade in någon bevisning för påståendet att vild och odlad lax är utbytbara produkter. På grundval av detta måste deras påståenden avvisas.

(86)

Om man betraktar genomsnittspriserna allmänt sett för några länder separat, t.ex. Förenta staterna och Kanada, verkar de priserna ligga under priserna på import från Norge. På grundval av de uppgifter som inhämtades under undersökningen konstaterades större delen av importen från Förenta staterna och Kanada utgöras av vild lax, som, vilket förklarats ovan, är billigare än och inte utbytbar mot odlad lax. På grundval av undersökningsresultaten i skäl 85 är det osannolikt att importen från dessa två länder skulle ha inverkat på gemenskapsindustrins situation i någon betydande utsträckning.

(87)

Vad gäller övriga icke berörda exportländer konstaterades det att, medan det genomsnittliga priset på import från Chile låg över gemenskapsindustrins priser var däremot priserna på import från Färöarna under undersökningsperioden lägre än de priser som de norska exporterande producenterna tog ut på gemenskapsmarknaden. Detta bör emellertid inte dölja det faktum att importvolymen från Chile och Färöarna minskade med 7 % (1 895 ton) respektive 8 % (3 397 ton) under skadeundersökningsperioden, medan importen från Norge ökade med 35 % (93 366 ton). Denna utveckling bör även ses mot bakgrund av utvecklingen av konsumtionen som ökade med 15 % under samma period.

(88)

Under perioden mellan 2001 och 2003, när situationen för gemenskapsindustrin försämrades som mest, uppvisade dessutom utvecklingen av importen från Chile och Färöarna vissa likheter med utvecklingen för gemenskapsindustrins situation. Medan importen från Chile avsevärt minskade med 26 % (– 6 987 ton) och importen från Färöarna ökade med bara 2 %, dvs. med betydligt mindre än konsumtionen som ökade med 16 %, ökade däremot importen från Norge med 31 % (82 631 ton) under samma period. Mot bakgrund av ovanstående bör det noteras att även om det inte helt kan uteslutas att förekomsten av lågprislax från dessa båda länder hade effekter på gemenskapsmarknaden, bryter detta inte orsakssambandet mellan förekomsten av allt större mängder dumpad import från Norge och den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(89)

Vid den ytterligare undersökningen framkom dessutom vissa variationer i gemenskapsindustrins exportvolym och ledde till de resultat som redovisas i tabell 6.

(90)

Några berörda parter hävdade att gemenskapens exportresultat påverkats negativt av de importrestriktioner som Förenta staterna införde på odlad lax under 2003. De drog slutsatsen att eventuell skada som vållats av ett svagt exportresultat inte kunde tillskrivas importen från Norge.

(91)

I detta sammanhang bör det noteras att det inte lades fram någon bevisning rörande Förenta staternas importrestriktioner. Om det över huvud taget fanns några sådana restriktioner hade de ingen väsentlig inverkan på gemenskapsindustrins export. Dessutom var gemenskapsindustrins export begränsad under skadeundersökningsperioden. Den utgjorde ungefär 1 % av gemenskapsindustrins produktion 2001 och mindre än 3 % under undersökningsperioden. I motsats till vad som hävdats framgår det tydligt av tabell 6 att gemenskapsindustrins export ökade betydligt under skadeundersökningsperioden. Mot bakgrund av dessa undersökningsresultat och den svåra situation som råder på gemenskapsmarknaden, kan den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit inte tillskrivas någon förändring av volymen av dess export.

(92)

Under alla omständigheter noteras det att de uppgifter om priser och lönsamhet som använts i skadebedömningen enbart bygger på gemenskapsindustrins försäljning till icke närstående kunder i gemenskapen. Argumentet att förändringen av gemenskapsindustrins exportresultat hade skadevållande verkningar för gemenskapsindustrin, för vilket det inte lades fram någon ytterligare bevisning, måste därför avvisas.

(93)

En berörd part hävdade att publiceringen av en vetenskaplig studie enligt vilken skotsk lax påstods vara starkt förorenad kunde ha vållat en avsevärd minskning av försäljningen och haft en negativ inverkan på försäljningspriserna för gemenskapsindustrin under skadeundersökningsperioden.

(94)

Av undersökningen framgick emellertid att gemenskapsproducenternas produktion och försäljning på hemmamarknaden, liksom exportförsäljningen, ökade under skadeundersökningsperioden.

(95)

På grundval av ovanstående och med hänsyn till att påståendet inte styrktes, måste det avvisas.

(96)

En berörd part upprepade argumentet att högre fiskdödlighet än normalt i Irland och sjukdomsutbrott i Förenade kungariket och Irland under 2002 och 2003 kunde ha orsakat betydande produktions- och försäljningsminskningar för gemenskapsindustrin.

(97)

Det framgick emellertid av undersökningen att dessa företeelser var begränsade till ett fåtal odlingar och inte hade någon betydande inverkan på de totala försäljnings- och produktionssiffrorna för gemenskapen eftersom det var så små mängder som berördes. Såsom förklaras ovan och i skälen 62 och 65 ökade emellertid gemenskapens produktion och försäljningsvolym 2002 och 2003.

(98)

Mot denna bakgrund och eftersom påståendet inte styrktes, måste detta argument avvisas.

(99)

På grundval av ovanstående omständigheter och överväganden och eftersom det inte framlagts någon bevisning eller några andra underbyggda synpunkter angående orsakssambandet bekräftas slutsatserna i skälen 90–111 i förordningen om preliminär tull.

(100)

Det erinras om att analysen av gemenskapens intresse i det preliminära skedet skedde mot en bakgrund av en låg nivå av samarbetsvilja hos beredningsföretagen (användarna). Kommissionen fortsatte därför undersökningen av gemenskapens intresse genom att uppmana beredningsföretagen (användarna) att lämna ytterligare meningsfulla svar på frågeformulären, genomföra ytterligare kontroller på plats hos de användare och de intresseorganisationer för användare som anges i skäl 7 samt genom att inhämta ytterligare upplysningar.

(101)

Efter meddelandet av de preliminära undersökningsresultaten mottogs många framställningar från berörda parter, särskilt från beredningsföretag och intresseorganisationer för beredningsföretag, vilka krävde en ytterligare analys, särskilt med hänsyn till återverkningarna på deras verksamhet av eventuella åtgärder och till åtgärdsformen.

(102)

Det bör också noteras att reaktionerna på kommissionens meddelande om att den hade för avsikt att ändra formen på den preliminära tullen överlag var positiva med hänsyn till ändringen till ett minimiimportpris i form av en rörlig tull.

(103)

Några berörda parter hävdade att det, med hänsyn till den låga sysselsättningsnivån inom gemenskapsindustrin å ena sidan och den höga sysselsättningsnivån inom användarindustrin å andra sidan, borde vidtas andra alternativa åtgärder för att stödja gemenskapsindustrin än införande av antidumpningsåtgärder.

(104)

I detta sammanhang noteras det att de möjliga alternativen och antidumpningsåtgärderna förekommer i olika rättsliga sammanhang och har olika syften. Det erinras om att gemenskapsindustrin har lidit skada av dumpad lågprisimport av odlad lax från Norge. Med tanke på arten av den skada som gemenskapsindustrin lidit anses det oundvikligt att gemenskapsindustrins situation försämras ytterligare om inte åtgärder införs. Om det inte införs åtgärder kommer detta med största sannolikhet att medföra ytterligare skada och med tanke på de förluster som gemenskapsindustrin led under skadeundersökningsperioden, kan det även finnas risk för att industrin läggs ned på medellång sikt. På grundval av resultaten för undersökningsperioden anses gemenskapsindustrin därför vara i fara såvida de nuvarande låga priserna på den dumpade importen inte åtgärdas. Eftersom det har konstaterats förekomma skadevållande dumpning är införande av antidumpningsåtgärder en lämplig åtgärd och alternativa åtgärder är därför inte relevanta.

(105)

Om det inte införs antidumpningsåtgärder kommer förekomsten av stora kvantiteter dumpad norsk lax på gemenskapsmarknaden att utgöra ett växande hot. Den situationen kommer inte att ge någon stabilitet på lång sikt, vilket är nödvändigt för att laxodlarna i gemenskapen skall kunna återhämta sig från den aktuella dumpningen, och kommer att äventyra allt det omstruktureringsarbete som gemenskapsindustrin hittills lagt ner. Med tanke på de många odlingar inom EU som lagt ner verksamheten på senare år anses det föreligga en hög risk för att gemenskapsindustrin försvinner på medellång sikt, om det inte vidtas några åtgärder för att undanröja den skadevållande dumpningen.

(106)

Införandet av definitiva antidumpningsåtgärder skulle leda till att rättvisa handelsvillkor återupprättades på marknaden och att gemenskapsindustrin fick möjlighet att dra nytta av det omstruktureringsarbete som gjorts under senare år. Under dessa förhållanden har gemenskapsindustrin möjlighet att förbli en livskraftig producent som erbjuder odlad lax av hög kvalitet och kommer sannolikt att kunna expandera. Framför allt förväntas också situationen för gemenskapindustrin återfå den lönsamhet som rådde 2001. I avvaktan på detta kan det inte uteslutas att gemenskapsindustrin skulle kunna fördubbla sin marknadsandel med hänsyn till den kapacitet som lämnats kvar av de odlingar som tvingades lägga ner under skadeundersökningsperioden.

(107)

En lönsam gemenskapsindustri kommer att ha flera positiva effekter för användare och konsumenter av lax. De högkvalitativa produkter som gemenskapsindustrin erbjuder kommer fortsatt att finnas tillgängliga för alla användare och konsumenter. Det är också rimligt att anta att gemenskapsindustrin efter omstrukturering och med en ökad marknadsandel kommer att kunna kontrollera sina kostnader bättre och dra nytta av stordriftsfördelar, vilket den inte kunnat göra tidigare till följd av trycket från den dumpade importen. Detta kommer att ta sig uttryck i bättre ekonomisk situation för gemenskapsindustrin, effektivare konkurrens och stabila priser på lax som kommer att gynna alla parter på gemenskapsmarknaden.

(108)

Slutligen bör det också beaktas att flera gemenskapsproducenter är belägna i avlägsna landsbygdsområden i EU där den direkta och indirekta sysselsättning som laxproducenterna genererar är av yttersta vikt för de lokala samhällena. Denna sysselsättning kommer sannolikt att försvinna om gemenskapsindustrin inte skyddas mot dumpad lågprisimport från Norge. Om det däremot införs åtgärder kommer sannolikt den förväntade förbättringen för gemenskapsindustrin enligt ovan att medföra att även sysselsättningsnivån stiger.

(109)

Eftersom inga ytterligare underbyggda synpunkter lämnats i fråga om gemenskapsindustrins intresse bekräftas undersökningsresultaten i skälen 113–116 i förordningen om preliminär tull.

(110)

Efter meddelandet av de preliminära undersökningsresultaten och den ytterligare undersökningen såsom anges i skäl 100 mottogs ett antal framställningar från företag som bereder odlad lax. Till följd av den ytterligare undersökningen ökade samarbetsviljan hos importörer och beredningsföretag. De företag som nu lämnade in meningsfulla svar i det slutliga skedet av förfarandet svarade för omkring 18 % av den totala importen från Norge under undersökningsperioden och för omkring 11 % av konsumtionen (jämfört med 9 % respektive 6 % i det preliminära skedet).

(111)

Importörerna och beredningsföretagen (användarna) ansåg att värdetullar skulle leda till ökade kostnader för dem, minska deras försäljning och lönsamhet och eventuellt leda till förlorade arbetstillfällen eller rentav till omlokalisering av verksamheten. De hävdade vidare att fiskberedningssektorn har mycket högre sysselsättning än fiskodlingsindustrin vilken ändå i vissa fall skapar arbetstillfällen i områden med låg sysselsättning. Beredningsföretagen framhöll också behovet för konsumenter och handlare att också i fortsättningen ha tillgång till odlad lax av god kvalitet till låga priser. I allmänhet ansåg de emellertid att minimiimportpris var en mer godtagbar åtgärdsform av än värdetullar.

(112)

De största kostnaderna i samband med rökning eller annan beredning av lax är kostnaderna för inköp av lax och för personal. När det gäller sysselsättningen presenterades under den ytterligare undersökningen olika sifferuppgifter för kommissionen i ett antal studier eller inlagor. Dessa studier eller inlagor är enbart av begränsad nytta i samband med denna undersökning. I detta sammanhang bör det noteras att de inlämnade studierna hänvisar till andra perioder än till undersökningsperioden, att de inte exakt täcker den berörda produkten och delvis använder andra parametrar som inte omfattas av denna undersökning. Därför gjorde kommissionen också kontrollbesök på plats hos relevanta intresseorganisationer. På grundval av samtliga de uppgifter som inhämtats tyder den bästa uppskattningen på att ungefär 7 500 personer är direkt anställda i laxberedningssektorn i gemenskapen.

(113)

Efter den ytterligare undersökningen konstaterades det att odlad lax utgör ungefär 48–54 % och lönerna ungefär 6–12 % av beredningsföretagens totala kostnader. Under normala marknadsförhållanden (dvs. rimliga priser på råmaterial och bra detaljhandelspriser) förväntar sig beredningsföretagen en vinst för verksamheten på mellan 5 och 12 %. Detta har bekräftats av de samarbetsvilliga beredningsföretag som lämnade uppgifter om lönsamhet. Det framgick av den ytterligare undersökningen att lönsamheten kan vara ännu högre i goda tider. I slutet av distributionskedjan kan detaljhandlarna förvänta sig en vinstmarginal på mellan 6 och 11 %.

(114)

Den oro som användarindustrin ger uttryck för är berättigad, eftersom de fruktar att de föreslagna åtgärderna kommer att få negativa återverkningar på deras kostnader och därmed leda till minskad lönsamhet. Under de rådande omständigheterna och med hänsyn till det föreslagna minimiimportpriset kommer emellertid eventuella återverkningar på användarnas kostnader sannolikt att bli små eller obefintliga.

(115)

I bästa fall förblir marknadsvillkoren oförändrade, dvs. priserna kommer att ligga kvar på en nivå en bra bit över minimiimportpriset. I sådana fall kommer minimiimportpriset inte att ha någon inverkan alls på användarnas kostnader. Om importen görs till ett cif-pris vid gemenskapens gräns som lägst motsvarar det fastställda importpriset, tas ingen tull ut.

(116)

I det mest ogynnsamma fallet vid införande av åtgärder kommer kostnaderna för användarnas råmaterial att fastställas till minimiimportpriset, dvs. motsvarande producenternas faktiska kostnader plus rimlig vinst för leveranser på gemenskapsmarknaden. Även om denna situation inte avspeglar de rådande marknadsvillkoren anses det att det i sådana fall inte kan uteslutas att införandet av antidumpningstullar kommer att få vissa negativa inverkningar för importörer och beredningsföretag eftersom eventuella tullar skulle betalas direkt vid tidpunkten för importen oavsett importpriset. I detta sammanhang erinras det emellertid om att den åtgärd som föreslås har formen av ett minimiimportpris, dvs. ett lägsta pris vars syfte enbart är att säkerställa att gemenskapsproducenterna kan sälja sin lax i gemenskapen till sådana priser, fastställda enligt regeln om lägsta tull, som gör att deras kostnader är täckta och att de får en vinstmarginal motsvarande den de normalt kunde förvänta sig om det inte förekom någon dumpad import. Tullar kommer enbart att tas ut i eventuella undantagsfall när priset fritt gemenskapens gräns för den norska importen är lägre än minimiimportpriset och enbart på en nivå som motsvarar skillnaden mellan importpriset och minimiimportpriset. Dessutom kommer hela laxmarknaden, från produktion till leveranser till konsumenterna att styras av rättvis konkurrens. Dessa förutsättningar kommer att göra att kostnaderna korrekt återspeglas i försäljningspriserna på varje nivå i distributionskedjan. Användarna kan också förvänta sig ökade möjligheter till leveranser från källor inom EU och från andra tredjeländer när väl marknaden har återhämtat sig från verkningarna av den skadevållande dumpningen. Det är när sunda marknadsvillkor, styrda av rättvis handel, gäller för alla aktörer på marknaden som det största urvalet av produkter och kvaliteter finns tillgängliga från många olika leveranskällor. Priser som fastställs enligt signalerna på marknaden bör ha en positiv inverkan på produktions- och distributionskedjorna, och bereda vägen för större stabilitet och förutsägbarhet när det gäller priser och kostnader.

(117)

Om det inte införs några åtgärder och om priset för den norska exporten får falla tillbaka till de tidigare dumpade låga nivåerna, kommer användarna att få fördelar av orättvist dumpad import under en period. Marknaden kommer emellertid inte att klara denna situation särskilt länge. Laxpriserna för användarna kommer att ligga under producenternas kostnader för leveranser på gemenskapsmarknaden. Om dumpning ges tillfälle att återuppstå kommer importen från Norge, som utgör ungefär 60 % av konsumtionen i gemenskapen, att förhindra export från icke-dumpade källor i tredjeländer. Användarna kommer inte att ha någon möjlighet till alternativa leveranser och kvaliteter. Det faktum att priserna inte kommer att fastställas enligt marknadssignalerna kommer att leda till prissvängningar och ha negativ inverkan på de slutprodukter som säljs till konsumenterna. Detta kan i sista hand inverka på beredningsföretagens lönsamhet.

(118)

Därför kommer tillämpningen av ett minimiimportpris å ena sidan enbart att ha smärre konsekvenser för importörernas och beredningsföretagens kostnader. Så länge marknadspriserna ligger över minimiimportpriset kommer det över huvud taget inte att bli några ekonomiska konsekvenser. Å andra sidan anses det att sådana marknadsförhållanden också skulle förhindra omlokalisering eftersom importtullarna på beredda laxprodukter är hög. Beredningsindustrin i hela gemenskapen borde således även i fortsättningen ha tillgång till ett tillräckligt utbud av råmaterial.

(119)

Såsom anges i skäl 140 förbinder kommissionen sig att övervaka utvecklingen på marknaden för odlad lax i gemenskapen. Om det på grundval av övervakningen framkommer tillräcklig bevisning för att den gällande åtgärden inte längre är nödvändig eller tillräcklig för att motverka skadevållande dumpning får kommissionen överväga att inleda en översyn på grundval av artikel 11.3 i grundförordningen och snabbt genomföra en undersökning. Detta kommer att göra det möjligt för kommissionen att reagera snabbt om marknadspriserna under en längre period skulle falla till en nivå under minimiimportpriset.

(120)

Det har förekommit vissa diskussioner med berörda parter om den framtida sysselsättningsnivån. Precis som när det gäller analysen av åtgärdernas konsekvenser för kostnaderna föreligger det ingen bevisning för att eventuella antidumpningsåtgärder på import av lax från Norge kommer att ha någon större inverkan på sysselsättningen inom sektorn.

(121)

Den ytterligare undersökningen bekräftade att minimiimportpriset och den föreslagna nivån på detta är den lämpligaste formen för åtgärden (se skäl 128). De eventuella nackdelarna för importörerna/beredningsföretagen/användarna med ett minimiimportpris anses därför inte väga tyngre än de fördelar som gemenskapsproducenterna väntas få till följd av antidumpningsåtgärderna, vilka anses utgöra det minimum som krävs för att avhjälpa den allvarliga skadan och förhindra en ytterligare allvarlig försämring av gemenskapsproducenternas situation. Dessutom är även försörjningskällor i andra tredjeländer fortfarande tillgängliga.

(122)

Eftersom inga ytterligare underbyggda synpunkter lämnats i fråga om icke-närstående importörers och beredningsföretags (användares) intresse bekräftas undersökningsresultaten i skäl 128 i förordningen om preliminär tull.

(123)

Eftersom inga ytterligare underbyggda synpunkter lämnats i fråga om intressena för de smoltodlare, fodertillverkare, leverantörer och producenter i gemenskapen som är närstående norska producenter eller importörer bekräftas undersökningsresultaten i skälen 117–121 i förordningen om preliminär tull.

(124)

Eftersom den berörda produkten är en konsumentvara, underrättade kommissionen flera konsumentorganisationer om att en undersökning inletts. Det mottogs ett svar från en part som hävdade att de positiva näringsmässiga effekterna av lax var allmänt erkända och att en prishöjning på konstgjord väg skulle göra det svårare för konsumenterna att välja näringsriktiga produkter. Det uttrycktes också oro för att en prishöjning skulle göra odlad lax mindre överkomlig och hämma marknadstillväxten i de medlemsstater vars BNP per capita är lägre än genomsnittet.

(125)

Om det införs antidumpningsåtgärder kommer de ekonomiska aktörerna att ha fortsatt tillgång till obegränsade importkvantiteter, dock till rättvisa priser. Med hänsyn till storleken på marginalerna mellan priset för fisk direkt från odlingen och priset för beredda laxprodukter i detaljhandeln anses det osannolikt att åtgärderna kommer att ha någon väsentlig inverkan på detaljhandelspriserna, eftersom det inte är troligt att hela den eventuella prisökningen kommer att överföras på konsumenterna. Med de nuvarande marknadspriserna som ligger en bra bit över minimiimportpriset skulle det inte bli några verkningar över huvud taget. Verkningarna för konsumenterna skulle, även i det mest ogynnsamma fallet, därför sannolikt bli begränsade. Dessutom är det troligen inte hållbart med förlustbringande priser på medellång och lång sikt. Mot denna bakgrund förväntas inte antidumpningsåtgärderna få några betydande negativa verkningar för konsumenterna.

(126)

Mot bakgrund av slutsatserna i förordningen om preliminär tull, och med hänsyn till de inlagor som lämnats av de olika parterna och resultaten av den ytterligare undersökningen, dras slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl mot att inte införa slutgiltiga antidumpningsåtgärder mot dumpad import av odlad lax med ursprung i Norge. Slutsatsen i skäl 131 i förordningen om preliminär tull bekräftas därför.

(127)

Med hänsyn till de slutgiltiga slutsatserna beträffande dumpning, skada, orsakssamband och gemenskapens intresse bör slutgiltiga antidumpningsåtgärder införas i syfte att förhindra att gemenskapsindustrin vållas ytterligare skada av den dumpade importen. Både den konstaterade dumpningsmarginalen och de tullbelopp som krävs för att undanröja den skada som gemenskapsindustrin lidit har beaktats. Det konstaterades att alla skademarginaler översteg 2,0 % och därför inte kunde anses understiga miniminivån. Den vägda genomsnittliga skademarginalen, som var lägre än den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen, konstaterades vara 14,6 %.

(128)

Efter meddelandet av de omständigheter som ledde fram till antagandet av förordningen om ändring var det emellertid en del berörda parter som uttryckligen avvisade värdetullar och ställde sig positiva till införandet av ett minimiimportpris. Mot bakgrund av de synpunkter som mottagits och resultaten av den ytterligare undersökningen bekräftas därför minimiimportpriset som en lämplig form för åtgärden.

(129)

I enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen bör den slutgiltiga tullen fastställas till dumpningsmarginalens eller skademarginalens nivå, beroende på vilken av dessa två nivåer som är lägst. För tillämpningen av denna regel fastställdes ett icke skadevållande minimiimportpris. I syfte att kontrollera denna metod beräknades också företagsspecifika icke-dumpade minimiimportpriser på grundval av normalvärdet, anpassat till nettopriset fritt gemenskapens gräns. Dessa priser jämfördes med det icke-skadevållande minimiimportpris som beräknats enligt den metod som anges i skäl 131. Det konstaterades i samtliga fall att det icke-skadevållande minimiimportpriset var lägre än det icke-dumpade minimiimportpriset.

(130)

Beräkningen av de icke-dumpade minimiimportpriserna fordrade en omräkning från norska kronor till euro. I det preliminära skedet använde kommissionen en genomsnittlig valutakurs för en treårsperiod vid omräkningen. Åtskilliga företag hävdade att den korrekta kursen borde vara den som gällde under undersökningsperioden. Som svar på detta framhåller kommissionen återigen att den genomsnittliga produktionscykeln för lax är tre år. Eftersom flera av de viktiga kostnader som ingår i normalvärdet uppkommer under denna produktionscykel anser kommissionen att det är lämpligt att använda ett treårsgenomsnitt av växelkurserna vid beräkningen av icke-dumpade minimiimportpriser. Begäran avvisades således.

(131)

När det gäller nivån på det icke-skadevållande pris som var nödvändigt för att undanröja verkningarna av den skadevållande dumpningen måste det tas hänsyn till undersökningsresultaten av den ytterligare undersökningen. Vid beräkningen av det tullbelopp som var nödvändigt för att undanröja verkningarna av den skadevållande dumpningen ansågs det att åtgärderna borde göra det möjligt för gemenskapsindustrin att täcka sina produktionskostnader och totalt sett uppnå en vinst före skatt som en industri av denna typ inom sektorn rimligen skulle kunna uppnå vid försäljning av den likadana produkten i gemenskapen under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte förekom någon dumpad import. På grundval av detta beräknades ett icke-skadevållande pris för gemenskapsindustrin för den likadana produkten. Det icke-skadevållande priset erhölls genom att en vinstmarginal på 8 % av omsättningen lades till produktionskostnaden. Produktionskostnaden dubbelkontrollerades på grundval av det genomsnittliga försäljningspriset per enhet (2,77 euro/kg) och den genomsnittliga förlusten under undersökningsperioden (5 %) för de producenter inom gemenskapsindustrin som ingick i urvalet. Vinstmarginalen på 8 % fastställdes på grundval av vinsten för 2001 (se tabell 3) och utgör den absoluta miniminivå som gemenskapsindustrin skulle kunna förväntas uppnå i en situation utan skadevållande dumpning.

(132)

Odlad lax saluförs vanligtvis i olika presentationer (urtagen med huvud, urtagen utan huvud, hela fiskfiléer, andra filéer eller filébitar). Därför måste en icke-skadevållande nivå för minimiimportpriset fastställas för var och en av dessa presentationer i syfte att ta hänsyn till de ytterligare kostnader som uppkommer vid beredningen av dem. I detta avseende baseras de olika minimiimportpriserna på resultaten av denna undersökning. De utgår huvudsakligen från de omräkningsfaktorer som anges i rådets förordning (EG) nr 772/1999 (5) och som också använts i denna undersökning. När det gäller hela fiskfiléer och filéer i bitar har beredningskostnaderna beaktats.

(133)

Om importen görs till ett pris cif vid gemenskapens gräns som lägst motsvarar det fastställda minimiimportpriset tas ingen tull ut. Om importen görs till ett lägre pris bör skillnaden mellan det faktiska priset och det fastställda minimiimportpriset tas ut. Eftersom import från Norge till priser som minst motsvarar minimiimportpriset kommer att undanröja verkningarna av den skadevållande dumpningen, bör minimipriset tillämpas på all import från Norge med undantag av import från ett företag, för vilket dumpningsmarginalen konstaterades understiga miniminivån såsom anges i skäl 33.

(134)

Med hänsyn till storleken på de dumpningsmarginaler som konstaterats för de exporterande producenterna i Norge och med tanke på omfattningen av den skada som gemenskapsindustrin vållats, bedöms det som nödvändigt att de belopp för vilka säkerhet ställts i form av de preliminära antidumpningstullar som infördes genom förordningen om preliminär tull, ändrad genom förordning (EG) nr 1010/2005, tas ut slutgiltigt till ett belopp motsvarande de slutgiltiga tullarna. I den mån de slutgiltiga tullarna är lägre än de preliminära tullarna bör endast de belopp, för vilka säkerhet ställts motsvarande de slutgiltiga tullarna, tas ut slutgiltigt.

(135)

De preliminära antidumpningstullar i form av värdetullar på mellan 6,8 % och 24,5 % för de importerade produkterna som infördes genom förordning (EG) nr 628/2005 och tillämpades under perioden 27 april–4 juli 2005 bör emellertid frisläppas. Ett uttag av värdetullar skulle inte stå i relation till undanröjandet av den skadevållande dumpningen, eftersom marknadspriserna under denna period låg betydligt högre än det minimiimportpris som infördes till följd av en helt ny eller oförutsägbar utveckling av marknaden. De belopp för vilka säkerhet ställts i form av preliminära antidumpningstullar i enlighet med förordning (EG) nr 1010/2005 på import av odlad lax med ursprung i Norge bör tas ut slutgiltigt med hänsyn till det minimiimportpris som slutligen införs. De belopp för vilka säkerhet utöver den slutgiltiga antidumpningstullsatsen ställts i form av preliminära antidumpningstullar i enlighet med förordning (EG) nr 1010/2005 på import av odlad lax med ursprung i Norge, bör frisläppas.

(136)

Efter meddelandet hävdades att ett minimiimportpris kan vara svårare att genomföra och medföra större risk för felaktiga deklarationer av varornas tullvärde än andra åtgärdsformer. Mot bakgrund av indikationer på att det förekommit visst kringgående av minimiimportpriset sedan det infördes den 1 juli 2005 och de möjligheter till kompensationsarrangemang som finns inom denna sektor är det nödvändigt att införa ett system med dubbla åtgärder. Detta dubbla system består av ett minimiimportpris (se skälen 129–133) och en fast tull. I enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen beräknades den fasta tullen på grundval av den vägda genomsnittliga skademarginalen, eftersom denna konstaterats vara lägre än den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen. För att säkerställa att minimiimportpriset iakttas bör importörerna göras uppmärksamma på att om det till följd av en kontroll efter import konstateras att i) det nettopris fritt gemenskapens gräns som faktiskt betalats av den första oberoende kunden i gemenskapen (nedan kallat ”priset efter import”) är lägre än det nettopris fritt gemenskapens gräns, före tull, som framgår av tulldeklarationen och att ii) priset efter import är lägre än minimiimportpriset, bör en fast tull tillämpas retroaktivt på de berörda importtransaktionerna såvida inte tillämpningen av den fasta tullen plus priset efter import leder till ett belopp (faktiskt betalat pris plus fast tull) som är lägre än minimiimportpriset. I sådana fall skall ett tullbelopp motsvarande skillnaden mellan minimiimportpriset och priset efter import tillämpas. Tullmyndigheterna bör omedelbart underrätta kommissionen om det finns tecken på felaktiga deklarationer.

(137)

I detta sammanhang, och i syfte att bemöta de farhågor som framförts, planerar kommissionen att införa tre särskilda pelare för att säkerställa att åtgärderna också fortsättningsvis är relevanta och efterlevs fullt ut. För det första hänvisas det till rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (6), bland annat till artikel 78, enligt vilken tullmyndigheterna får kontrollera de kommersiella dokument och data som avser import- eller exportförfarandena för varorna i fråga eller de efterföljande kommersiella förfaranden som berör varorna. Denna kontroll får genomföras hos deklaranten och hos varje annan person som av yrkesmässiga skäl är direkt eller indirekt inblandad i nämnda förfaranden samt hos varje annan person som innehar nämnda dokument och data i affärssyfte. Tullmyndigheterna får också undersöka varorna.

(138)

För det andra, i syfte att på bästa sätt undvika att åtgärderna absorberas, i synnerhet mellan närstående företag, meddelar gemenskapens institutioner sin avsikt att omedelbart inleda en översyn i enlighet med artikel 12.1 i grundförordningen och att låta registrera import i enlighet med artikel 14.5 i grundförordningen, om det framläggs bevisning för sådant beteende.

(139)

Gemenskapens institutioner kommer bland annat att förlita sig på de nationella tullmyndigheternas importövervakningsuppgifter och på uppgifter från medlemsstaterna i enlighet med artikel 14.6 i grundförordningen.

(140)

Slutligen förbinder kommissionen sig att övervaka utvecklingen på marknaden för odlad lax i gemenskapen. Om det på grundval av övervakningen framkommer tillräcklig bevisning för att den gällande åtgärden inte längre är nödvändig eller tillräcklig för att motverka skadevållande dumpning får kommissionen överväga att inleda en översyn på grundval av artikel 11.3 i grundförordningen och snabbt genomföra en undersökning.