(1)

Genom en skrivelse av den 22 juni 2005, som registrerades den 27 juni 2005, anmälde Belgien till kommissionen projektet för stöd till Ford i Genk. Kommissionen begärde ytterligare upplysningar genom en skrivelse av den 27 juli 2005, som de belgiska myndigheterna besvarade genom en skrivelse av den 15 september 2005, registrerade samma dag.

(2)

Genom en skrivelse av den 9 november 2005 underrättade kommissionen Belgien om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende detta stöd. Ett möte med de belgiska myndigheterna hölls sedan den 25 november 2005.

(3)

De belgiska myndigheterna inkom med synpunkter i en skrivelse av den 13 januari 2006, som registrerades samma dag.

(4)

Kommissionens beslut om att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning av den 25 februari 2006 (2). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stödet i fråga men har inte mottagit några synpunkter.

(5)

Stödmottagaren är Ford-Werke GmbH, Fabrieken te Genk (nedan kallad ”Ford Genk”). Ford-Werke GmbH ingår i Ford Motor Company. Fabriken öppnades 1964. I slutet av 2003 skedde inom ramen för en generell omstrukturering av Ford Europe en betydande minskning av personalstyrkan, som berörde omkring 3 000 anställda. Samtidigt tillkännagav företaget ett investeringsprogram på omkring 700 miljoner euro, som främst gällde ett nytt flexibelt produktionssystem. Inom programmet planerades att den pågående produktionen av modellen Mondeo skulle kompletteras med produktion av nya generationens Galaxy och en tredje bil. Fabriken sysselsätter i dag omkring 5 000 personer. År 2004 producerades 207 163 bilar vid anläggningen. I Belgien finns Ford-koncernen också i Gent, där man har en Volvo-fabrik.

(6)

Enligt de upplysningar som Belgien har lämnat uppgår de sammanlagda stödberättigande kostnaderna för utbildningsprogrammet till 33,84 miljoner euro. Denna summa innefattar särskild utbildning för 25,34 miljoner euro och allmän utbildning för 8,5 miljoner euro.

(7)

Följande stödberättigande kostnader och belopp inom ramen för programmet har beaktats:

(8)

De sammanlagda stödberättigande kostnaderna har följande fördelning på utgiftsslag:

(9)

Det föreslagna stödet utgörs av ett direkt bidrag till Ford Genk med ett belopp av 12 279 423 euro under perioden 2004–2006. Av detta belopp utgör 4 677 408 euro (38 %) stöd till allmän utbildning och 7 602 015 euro (61 %) stöd till särskild utbildning. Stödet ges i form av ett ad hoc-stöd från den flamländska gemenskapen (Vlaamse Gemeenschap). Belgien har försäkrat att utbildningsstödet inte kommer att kombineras med annat stöd för samma kostnader.

(10)

De ovannämnda stödbeloppen ger en stödnivå på 55 % för allmän utbildning och 30 % för särskild utbildning.

(11)

I sitt beslut om att inleda ett formellt granskningsförfarande uttryckte kommissionen tvivel i fråga om 1) de belgiska myndigheternas tolkning av de stödberättigande kostnadernas omfattning och 2) den föreslagna klassificeringen av vissa poster som särskild eller allmän utbildning.

(12)

När det gäller de stödberättigande kostnaderna har kommissionen undersökt överensstämmelsen med artikel 4.7 i kommissionens förordning (EG) nr 68/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd till utbildning (3) när det gäller följande utgifter som Belgien planerar:

(13)

När det gäller fördelningen mellan ”allmän” och ”särskild” utbildning befarade kommissionen att de belgiska myndigheterna tillämpat en alltför vid definition av ”allmän utbildning” på vissa utgifter i projektet. Kommissionens farhågor gällde främst posterna ”kostnader för vägledning och rådgivning” och ”personalutgifter utanför produktionskedjan”. Enligt de belgiska myndigheterna uppskattar utbildningsavdelningen vid Ford Genk att omkring 70 % av utgifterna avsåg allmän utbildning. Ingen bevisning till stöd för detta påstående har dock lämnats.

(14)

I sitt svar på inledandet av det formella granskningsförfarandet lämnade de belgiska myndigheterna följande kommentarer:

(15)

Den åtgärd till förmån för Ford Genk som har anmälts av Belgien utgör statligt stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget. Den har formen av ett bidrag som finansieras av staten eller med statliga medel. Åtgärden är selektiv eftersom den endast avser Ford Genk, och den riskerar att snedvrida konkurrensen i gemenskapen eftersom den innebär att detta företag får en fördel i förhållande till andra konkurrenter som inte får del av stödet. Bilmarknaden kännetecknas dessutom av intensiv handel mellan medlemsstaterna, och stödet skulle därför kunna påverka denna handel.

(16)

Belgien har begärt att stödet skall godkännas med stöd av förordning (EG) nr 68/2001. Det är riktigt att stödet avser ett utbildningsprogram.

(17)

Enligt artikel 5 i förordning (EG) nr 68/2001 får undantaget från anmälningsskyldigheten enligt artikel 88.3 i EG-fördraget inte tillämpas om det stödbelopp som beviljas ett enskilt företag för ett enskilt utbildningsprojekt överstiger en miljon euro. Kommissionen konstaterar att stödet i det aktuella fallet uppgår till 12 279 423 euro, att det beviljas ett enda företag och att utbildningsprojektet är ett enskilt projekt. Kommissionen anser följaktligen att anmälningsskyldigheten gäller för det föreslagna stödet och att den har fullgjorts av Belgien.

(18)

I skäl 16 i förordning (EG) nr 68/2001 förklaras varför denna typ av stöd inte kan undantas från anmälningsskyldigheten: ”Det är lämpligt att stora stödbelopp fortfarande blir föremål för en enskild granskning av kommissionen innan de genomförs.”

(19)

När kommissionen gör en bedömning av ett enskilt utbildningsstöd som på grund av beloppet inte omfattas av det undantag som avses i förordning (EG) nr 68/2001 och som alltså skall granskas med utgångspunkt i artikel 87.3 c i EG-fördraget, tillämpas samma vägledande principer som de som framgår av förordning (EG) nr 68/2001. Med stöd av skäl 4 i förordning (EG) nr 68/2001, enligt vilket kommissionen bedömer anmälningarna särskilt utifrån kriterierna i den förordningen, undersöker kommissionen bland annat om samtliga stödberättigande kostnader kan godkännas, varvid kommissionen utnyttjar sitt stora utrymme för skönsmässig bedömning enligt artikel 87.3 c i EG-fördraget. Vid bedömningen av åtgärderna skall en konsekvent beslutspraxis och likabehandling säkras (4).

(20)

Kommissionens bedömning av om den aktuella åtgärden är förenlig med den gemensamma marknaden utgör alltså en granskning av om samtliga punkter som ifrågasatts vid inledandet av det formella granskningsförfarandet är förenliga med den gemensamma marknaden enligt förordning (EG) nr 68/2001 och artikel 87.3 c i EG-fördraget. Det gäller framför allt följande aspekter:

(21)

Kommissionen konstaterar att de stödberättigande kostnaderna i ett utbildningsprojekt, enligt artikel 4.7 i förordning (EG) nr 68/2001, skall vara följande:

(22)

Belgien har lämnat en översikt över utbildningskostnaderna som gör det möjligt för kommissionen att identifiera de föreslagna stödberättigande kostnaderna. Enligt de upplysningar som har lämnats av Belgien överstiger inte personalkostnaderna för deltagarna i utbildningsprojektet det sammanlagda beloppet av de stödberättigande kostnaderna.

(23)

Enligt artikel 4.7 d i förordning (EG) nr 68/2001 kan avskrivning av hjälpmedel och utrustning, i den utsträckning de används uteslutande för utbildningsprojektet, godkännas som potentiellt stödberättigande kostnader. Byggnader nämns inte bland de potentiellt stödberättigande kostnaderna. I detta fall utgörs ”utbildningslokalerna” av utrustning av olika slag som installerats i utrymmen som avgränsas av glasväggar. Dessa utrymmen används för utbildning. Eftersom de är belägna i fabrikshallarna utgör de inte byggnader och kan därför anses ingå i kategorin ”hjälpmedel och utrustning” enligt förordning (EG) nr 68/2001.

(24)

Kommissionen anser därför att dessa lokaler utgör stödberättigande kostnader.

(25)

Kommissionen konstaterar att stora företag generellt sett har bättre möjligheter att hålla sig med en egen utbildningsavdelning och därför är mindre benägna att begära vägledning och rådgivning utifrån. För att vara förenlig med artikel 87.3 c i EG-fördraget skall stödåtgärden dessutom stå i proportion till målet och inte snedvrida konkurrensen i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. Kommissionen anser därför att det vore diskriminerande gentemot stora företag att neka tillämpning av artikel 4.7 e i förordning (EG) nr 68/2001 på kostnader som avser internutbildning. Kommissionen godtar alltså att dessa kostnader klassificeras som stödberättigande.

(26)

Kommissionen kommer att tillämpa samma kriterier som i detta beslut i alla liknande fall som anmäls till den.

(27)

Kommissionen avvisar emellertid de belgiska myndigheternas argument om att alla aktuella kostnader bör anses ingå i kategorin allmän utbildning. Kommissionen anser i själva verket att vägledningen och rådgivningen är av samma art (allmän/särskild) som de utbildningsinsatser de hänför sig till. För att undvika överkompensation av kostnaderna för vägledning och rådgivning bör därför utbildningsavdelningens utgifter för ”allmän” eller ”särskild” utbildning omfattas av samma maximala stödnivå som motsvarande utbildningsinsats. Inom ramen för det allmänna utbildningsprojektet bör alltså utbildningsavdelningens kostnader delas upp i ”allmänna” och ”särskilda” kostnader i förhållande till de ”allmänna” och ”särskilda” utbildningsinsatserna i projektet. Om man i det aktuella fallet utgår från de utbildningsinsatser för vilka kommissionen godkänt stöd, blir resultatet en andel på 57,8 % för allmän utbildning och 42,2 % för särskild utbildning.

(28)

Högre stödnivåer skulle leda till en oproportionerlig snedvridning av konkurrensen. Kommissionen anser att skyldigheten för företagen att stå för en skälig del av kostnaderna bidrar till åtgärdens effektivitet och genomförbarhet. Kommissionen anser därför att en högre stödnivå skulle påverka handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. Denna del av åtgärden kan alltså inte betraktas som förenlig med den gemensamma marknaden enligt artikel 87.3 c i EG-fördraget.

(29)

Innan ett företag fattar beslut om omstruktureringsåtgärder jämför man nuvärdet av den kostnadsminskning som förväntas i framtiden med kostnaderna för omstruktureringen. Utgifter för utbildning av anställda som får nya uppgifter efter omstruktureringen ingår i de normala kostnader som är oundvikliga vid en omstrukturering. När företaget väl beslutat att säga upp en stor del av personalen är ju tillfällig utbildning av de anställda som avses ovan oundgänglig för att säkra produktionens och kvalitetens kontinuitet. Företagets enda alternativ är att ta på sig dessa utbildningskostnader för den arbetskraft som finns kvar, så att den uppsagda personalens kompetens kan ersättas. Stödet i fråga skulle helt enkelt resultera i en subventionering av företagets normala och oundgängliga omstruktureringskostnader, som det under alla omständigheter skulle ha fått stå för, även om inget stöd beviljats. Det framstår därför inte som nödvändigt och kommer i vilket fall som helst inte att leda till en kompletterande utbildning.

(30)

Vidare förklaras logiken i statligt stöd för utbildning i skäl 10 i förordning (EG) nr 68/2001: utbildning har i de flesta fall positiva externa effekter för samhället i stort eftersom den ökar utbudet på yrkesutbildad arbetskraft som andra företag kan dra nytta av och stärker gemenskapsindustrins konkurrenskraft. I det aktuella fallet kommer dock omstruktureringen att leda till en minskning av utbudet på yrkesutbildad arbetskraft och tycks därför motverka den uttryckliga målsättningen i förordning (EG) nr 68/2001.

(31)

För att vara förenlig med artikel 87.3 c i EG-fördraget skall stödåtgärden dessutom stå i proportion till målet och inte snedvrida konkurrensen i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. Eftersom Ford Europe är en av de största aktörerna inom gemenskapens bilindustri tycks dock marknadskrafterna i sig själva vara tillräckliga för att säkra den utbildning som krävs till följd av omstruktureringen i fråga. Allt statligt stöd till denna utbildning skulle därmed, i enlighet med skäl 11 i förordning (EG) nr 68/2001, överstiga det som är absolut nödvändigt för att förverkliga det gemenskapsmål som inte kan uppnås enbart genom marknadskrafternas försorg och skulle följaktligen ge upphov till en otillbörlig snedvridning av konkurrensen. I detta sammanhang konstaterar kommissionen särskilt att Belgien, trots de betänkligheter som framförs i beslutet om inledande av ett granskningsförfarande, inte förklarat varför företaget inte skulle ha genomfört utbildningen utan stöd.

(32)

Kommissionen anser alltså att dessa omstruktureringskostnader inte kan beviljas utbildningsstöd.

(33)

Kommissionen har sedan ett år tillbaka samlat in bevis för att vissa biltillverkare gör jämförelser mellan sina fabriker i olika medlemsstater när det gäller produktion av de nya modellerna. De jämför flera olika platser med avseende på framställning av en ny produkt och beslutar sedan vilken plats som skall väljas på grundval av samtliga produktionskostnader, dvs. alla slags kostnader, men även alla former av statligt stöd, bl.a. utbildningsstöd. Med hänsyn till denna ekonomiska verklighet och med tanke på den därmed sammanhängande risken för att vissa utbildningsstöd inte bidrar till det gemensamma intresse som avses i skäl 10 i förordning (EG) nr 68/2001 utan endast utgör ett driftsstöd som snedvrider konkurrensen, bör kommissionen göra en noggrannare granskning av om stödet är nödvändigt ”för att säkerställa att statligt stöd begränsas till det som är absolut nödvändigt för att förverkliga det gemenskapsmål som inte kan uppnås enbart genom marknadskrafternas försorg” (skäl 11 i förordningen) (5). Denna bedömning är desto mer motiverad eftersom bilsektorn för närvarande kännetecknas av stor överkapacitet.

(34)

I tidigare ärenden har kommissionen inte i detalj analyserat behovet av ett visst utbildningsstöd med avseende på lanseringskostnader (6). Detta kan emellertid bli nödvändigt om det konstateras att de ekonomiska villkoren på marknaderna i fråga har ändrats. I punkt 52 i EG-domstolens dom av den 30 september 2003 i de förenade målen C-57/00 P et C-61/00 P (7) påpekas att ”oavsett hur kommissionen tidigare tolkat artikel 92.2 c [nuvarande artikel 87.2 c] i fördraget, påverkar detta i alla händelser inte bedömningen av dess tolkning i det omtvistade beslutet, och heller inte det beslutets giltighet”. På samma sätt påpekade förstainstansrätten i punkt 177 i sin dom av den 15 juni 2005 i mål T-171/02 (8) följande: ”Det är nämligen endast inom ramen för artikel 87.3 c EG som lagenligheten av ett beslut av kommissionen, i vilket denna fastställer att ett nytt stöd inte uppfyller villkoren för tillämpning av detta undantag, skall bedömas och inte med hänsyn till kommissionens tidigare beslutspraxis, om det finns en sådan.”

(35)

Kommissionen konstaterar att det inom bilindustrin är nödvändigt att producera nya modeller för att bibehålla konkurrenskraften. Lanseringen av en ny modell är alltså något normalt och regelbundet förekommande i bilindustrin. För att producera nya modeller måste biltillverkarna utbilda sina anställda i den nya teknik som skall användas. De utbildningskostnader som hänger samman med och krävs för lansering av en ny modell betalas alltså i allmänhet av biltillverkarna på rent affärsmässiga grunder. Den aktuella utbildningen skulle följaktligen under alla omständigheter ha anordnats av företaget, även utan stöd. Utbildningsstödet är alltså inte nödvändigt i detta sammanhang. Det uppmuntrar inte företaget att genomföra ”extra” utbildning, utöver sådan som redan genomförs enbart på grund av marknadskrafterna. Det skulle omfatta driftskostnader som företaget normalt sett står för och därför utgöra ett driftsstöd som snedvrider konkurrensen.

(36)

Dessutom kommer installationen av en enda plattform i fabriken i Genk antagligen att möjliggöra en effektivare produktion av de nya modellerna. Företaget kommer alltså att dra direkt fördel av plattformen. Följaktligen är marknadskrafterna i sig själva tillräckliga för att stimulera företaget att genomföra denna rationalisering av tillverkningsprocessen och att stå för de motsvarande utbildningskostnaderna. Stödet är därför inte nödvändigt, eftersom det skulle omfatta normala kostnader för omorganisering av ett företag.

(37)

Dessutom är samma argument som de som framförs i skäl 31 när det gäller stödets proportionerlighet och förbudet mot otillbörlig snedvridning av konkurrensen, som villkor för att säkra överensstämmelse med bestämmelserna i artikel 87.3 c i EG-fördraget, tillämpliga även när det gäller utbildning i samband med lansering av nya modeller. Allt statligt stöd till denna utbildning skulle därmed överstiga det som är absolut nödvändigt för att förverkliga det gemenskapsmål som inte kan uppnås enbart genom marknadskrafternas försorg och skulle snedvrida konkurrensen i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. I detta sammanhang konstaterar kommissionen särskilt att Belgien, trots de betänkligheter som framförs i beslutet om inledande av ett granskningsförfarande, inte förklarat varför företaget inte skulle ha genomfört utbildningen utan stöd.

(38)

Startkostnaderna kan därmed inte beviljas utbildningsstöd.

(39)

I sitt svar på beslutet om att inleda ett formellt granskningsförfarande gav de belgiska myndigheterna gedigna och ingående garantier för att den officiella begäran om stöd gjorts innan utbildningsprogrammet inleddes. Kommissionen anser att dessa garantier är tillräckliga för att undanröja de tvivel som uttrycktes i beslutet om att inleda ett granskningsförfarande.

(40)

Mot bakgrund av argumenten ovan är det lämpligt att justera de stödberättigande kostnaderna för projektet nedåt till ett belopp på 20,31 miljoner euro. Av denna siffra utgör 13,29 miljoner euro, dvs. 65 % av det totala beloppet, personalkostnader för deltagarna i utbildningen.

(41)

Kommissionen konstaterar att dessa kostnader med stöd av artikel 4.7 f i förordning (EG) nr 68/2001 är stödberättigande upp till det sammanlagda beloppet av de övriga stödberättigande kostnaderna. Mot denna bakgrund är en ytterligare justering nödvändig i detta fall för att reducera dessa kostnader till en nivå som motsvarar summan av övriga kostnader (9). Denna justering innebär att de sammanlagda stödberättigande kostnaderna till slut hamnar på 14,04 miljoner euro.

(42)

I artikel 4 i förordning (EG) nr 68/2001 görs åtskillnad mellan särskild och allmän utbildning.

(43)

I artikel 2 d i förordning (EG) nr 68/2001 definieras särskild utbildning som utbildning som omfattar undervisning som direkt och i huvudsak kan användas i arbetstagarens nuvarande eller framtida anställning i det stödmottagande företaget och som ger färdigheter som inte alls eller endast i begränsad utsträckning kan överföras till andra företag eller arbetsområden.

(44)

I artikel 2 e i förordning (EG) nr 68/2001 definieras allmän utbildning som utbildning som omfattar undervisning som inte uteslutande eller i huvudsak kan användas i arbetstagarens nuvarande eller framtida anställning i det stödmottagande företaget, utan ger färdigheter som i stor utsträckning går att överföra till andra företag eller andra arbetsområden och därmed väsentligt förbättrar arbetstagarens möjligheter att få anställning. En utbildning skall anses allmän till exempel om den organiseras gemensamt av flera företag som är oberoende av varandra, eller om den är öppen för anställda vid olika företag.

(45)

För att vara förenligt med den gemensamma marknaden får inte utbildningsstödet överstiga de högsta tillåtna stödnivåer, i förhållande till de stödberättigande kostnaderna, som anges i artikel 4.2 och 4.3 i förordning (EG) nr 68/2001. Dessa tröskelvärden är bl.a. avhängiga av det stödmottagande företagets storlek, den region där det är etablerat och den kategori anställda som berörs. Kommissionen konstaterar att Ford Genk är ett stort företag, att projektet äger rum i en region (provinsen Limbourg) som kan beviljas stöd enligt artikel 87.3 c i EG-fördraget och att utbildningsdeltagarna inte ingår i någon av de mindre gynnade kategorier av arbetstagare som avses i artikel 2 g i förordning (EG) nr 68/2001. De högsta tillåtna stödnivåerna uppgår under dessa omständigheter till 30 % för särskild utbildning och 55 % för allmän utbildning.

(46)

Kommissionen anser att Belgien i sitt svar på beslutet om att inleda ett formellt granskningsförfarande lämnat tillräckliga upplysningar och garantier i fråga om utbildningens art. Bland annat lämnades uppgift om namnen på de externa företag som ansvarar för den allmänna utbildningen. Belgien åtog sig också att i efterhand korrigera alla avvikelser när det gäller den andel som föreslagits för allmän utbildning. En korrigering av detta slag görs med hänsyn till slutsatserna från ekonomirevisionen i regionen Flandern (som kommer att ligga till grund för den slutliga beräkningen av den allmänna utbildningens exakta andel).

(47)

Kommissionen konstaterar att undantagen enligt artikel 87.2 i EG-fördraget inte är tillämpliga på den aktuella stödåtgärden, eftersom inget av de mål som avses eftersträvas; Belgien har för övrigt inte framfört något argument för detta. Det anmälda stödet är inte avsett att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse, att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi eller att främja kultur och bevara kulturarvet. Kommissionen anser därför att stödet för de kostnader som avses i skäl 7 inte, med stöd av artikel 87.3 b eller d i EG-fördraget, kan undantas från tillämpning av bestämmelserna om det statliga stödets grundläggande oförenlighet med den gemensamma marknaden. Det undantag som avses i artikel 87.3 a i EG-fördraget är inte heller tillämpligt, eftersom åtgärderna är avsedda att främja utbildning i en region som inte omfattas av denna bestämmelse i EG-fördraget. Artikel 87.3 c, slutligen, är tillämplig i den mån det gäller främjande av utbildning och regional utveckling, vilket redan beaktats i granskningen som helhet.

(48)

Kommissionen anser att en del av de åtgärder som anmälts av Belgien och som beskrivs i skälen 21–41 avser utgifter som inte är stödberättigande eller stöd som inte är nödvändigt för att den aktuella utbildningen skall genomföras. Detta stöd är inte förenligt med den gemensamma marknaden enligt något av de undantag som anges i EG-fördraget och bör därför betraktas som otillåtligt. Enligt de belgiska myndigheterna har stödet ännu inte beviljats och behöver därmed inte återkrävas.

(49)

Övriga stödåtgärder enligt förslaget, som utgör stödberättigande kostnader på 14,04 miljoner euro av de, vilket motsvarar stöd till ett belopp av 6 240 555 euro, uppfyller kriterierna för förenlighet med den gemensamma marknaden enligt artikel 87.3 c i EG-fördraget.