21.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 366/1

(1)

I en skrivelse av den 4 augusti 2003 begärde kommissionen in uppgifter rörande kontrollen av statligt stöd i Polen, särskilt i fråga om eventuellt stöd för omstrukturering av det stödmottagande företaget. Ärendet behandlades därefter av kommissionens avdelningar och de polska myndigheterna vid olika tekniska möten och det blev föremål för intensiv skriftväxling mellan kommissionen och Polen.

(2)

Den konsult som fått i uppdrag att i enlighet med protokoll nr 8 utföra en oberoende utvärdering av omstruktureringsprogrammet i Polen lade fram sin rapport i ärendet för kommissionen den 23 januari 2004.

(3)

Genom en skrivelse av den 19 maj 2004 underrättade kommissionen Polen om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende stödet och begärde in vissa uppgifter.

(4)

Kommissionens beslut att inleda förfarandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (2). Kommissionen uppmanade berörda parter att lägga fram synpunkter rörande stödet.

(5)

I en skrivelse av den 26 juni 2004 besvarade de polska myndigheterna de frågor som ställts. De begärde också att kommissionen i enlighet med punkt 10 i protokoll nr 8 skulle fatta ett beslut om att godkänna en ändring av omstruktureringsprogrammet för den polska stålindustrin.

(6)

Kommissionen mottog synpunkter från de berörda parterna och vidarebefordrade dem till de polska myndigheterna i en skrivelse av den 27 september 2004.

(7)

I en skrivelse av den 22 november 2004 bemötte de polska myndigheterna de synpunkter som lämnats av de berörda parterna. Därefter hölls ett flertal möten mellan företrädare för kommissionens avdelningar och de polska myndigheterna. Kompletterande uppgifter lämnades slutligen i en skrivelse av den 8 juni 2005.

(8)

Stödmottagaren, stålproducenten Huta Częstochowa S.A. (nedan kallad ”HCz”, se punkt 2 a)) är ett företag i svårigheter. I oktober 2002 hyrde HCz ut sina produktionsanläggningar till ett nytt företag, Huta Stali Częstochowa Sp. z o.o., (nedan kallat ”HSCz”, se punkt 2 b).

(9)

Ärendet rör två typer av stöd: den ekonomiska omstruktureringen av HCz (se punkt 3) och vissa andra typer av direkt stöd (se punkt 4).

(10)

Omstruktureringen av stålföretaget skedde i tre faser, av vilka endast den sista fasen är av intresse när det gäller kontrollen av statligt stöd. Det första försöket till omstrukturering skedde i november 2001 i form av ett ackordsförfarande under en domstols överinseende. Det slutade dock i fiasko. Till följd av detta måste HCz lämna in konkursansökan i november 2002. Enligt en ny lag fick HCz i februari 2003 tillstånd att genomföra en omstrukturering, vilket ledde till att konkursförfarandet avbröts. Enligt omstruktureringsplanen skall företagets tillgångar delas mellan olika företag och företagen eller tillgångarna säljas. Ett företag får de tillgångar som är knutna till stålproduktionen, med hjälp av vilka det betalar skulderna till de fordringsägare som har civilrättsliga fordringar (banker och offentliga tjänsteleverantörer), och ett annat företag får huvudsakligen markområden, med vilkas hjälp det betalar skulderna till de offentliga fordringsägarna (skulder till offentliga institutioner, t.ex. skatter). Dessutom säljs HCz:s återstående dotterbolag för att möjliggöra en reglering av de skulder som avser de offentligrättsliga och civilrättsliga fordringar som inte omfattas av omstruktureringen.

(11)

HCz är den näst största stålproducenten i Polen. Företaget tillverkar huvudsakligen legerade kvartoplåtar (3), en färdigbehandlad stålprodukt som står för över 60 % av företagets försäljning. Produkten används vid tillverkning av fartyg och i byggnadsbranschen.

(12)

HCz:s första fabrik grundades 1896–1902. För närvarande består HCz av ett relativt modernt stålgjuteri och valsverk för grovplåtar med en ljusbågsugn, en stränggjutmaskin och en valsmaskin för grovplåtar med utrustning för ytbehandling. Den nominella produktionskapaciteten för gjuteriet uppgår till 700 000 ton, och för valsverket ca 780 000 ton (gjuteriet producerar halvfabrikat, bland annat plattor, som i valsverket förädlas till färdigvaror).

(13)

HCz har 14 dotterbolag som tillhandahåller kompletterande tjänster för företaget. Till dem hör bland annat rörtillverkaren Rurexpol Sp. z o.o. (4), koksverket Koksownia Sp. z o.o och elproduktionsanläggningen Elsen Sp. z o.o. Under 2002 uppgick antalet anställda i HCz och dess dotterbolag till ca 5 000 personer.

(14)

HCz ägs till 100 % av det polska finansministeriet. Företagets aktiekapital uppgår till 370 miljoner zloty (ca 70 miljoner euro (5). Det bokförda värdet av företagets tillgångar den 31 december 2003 var 768,5 miljoner zloty (ca 160 miljoner euro).

(15)

Sedan sommaren 2001 befinner sig HCz i en svår ekonomisk situation. Eftersom företaget inte kunnat betala av sina skulder (som i slutet av 2003 uppgick till ca 1,4 miljarder zloty, dvs. ca 310 miljoner euro) har merparten av dess tillgångar, inbegripet stålproduktionstillgångarna, pantsatts till större borgenärer.

(16)

Den 11 november 2001 lämnade HCz in en ansökan om att ett ackordsförfarande skulle inledas för att företaget skulle kunna skjuta upp betalningen av skulderna. Syftet med ett ackordsförfarande är att genomföra en omstrukturering av företaget genom att fordringsägarna delvis avskriver företagets skulder. I oktober 2002 upphävde domstolen ackordsförfarandet, eftersom fordringsägarna inte godtog förslaget till omstrukturering. Enligt de polska myndigheterna misslyckades ackordsförfarandet eftersom fordringsägarna begärde att HCz med hjälp av det statliga stödet skulle betala skulderna i sin helhet.

(17)

Den 28 oktober 2002 lämnade HCz in sin konkursansökan. Enligt den polska lagstiftningen måste HCz ansöka om konkurs efter det att ackordsförfarandet avslutats, eftersom företaget inte kunde betala sina skulder, som förföll till betalning vid upphävandet av ackordsförfarandet. HCz hyrde då ut sina produktionsanläggningar och lade ned stålproduktionen. Företaget har sedan dess fungerat enbart som ett holdingbolag för sina dotterbolag, och består för närvarande endast av ett förvaltningsorgan med ca 40 medlemmar.

(18)

Till följd av HCz:s konkursförfarande, och för att upprätthålla kontinuiteten i produktionen utan risk för att konkursförvaltaren under konkursförfarandets gång skulle avbryta företagets verksamhet, bildades ett nytt företag, Huta Stali Częstochowa (nedan kallat ”HSCz”), som förvaltas av Towarzystwo Finansowe Silesia Sp. z o.o. (nedan kallat ”TFS”, ett aktiebolag i stålbranschen som till största delen ägs av finansministeriet).

(19)

Den 28 oktober 2002 hyrde HSCz av HCz de anläggningar som behövdes för produktionen av stål (bland annat gjuteriet, valsverket för grovplåtar, koksverket och anläggningar för vissa grundläggande tjänster). Enligt hyreskontraktet måste HSCz betala [...] (6) miljoner zloty i hyra per månad och av HCz ta över 2 057 anställda (för närvarande 1 950 anställda).

(20)

I kontraktet ges HSCz 14 månaders anstånd med betalningen av hyran. Även om det inte i kontraktet entydigt fastställs att ränta skall betalas för anståndstiden, fastställdes den 30 november 2004 lagstadgad ränta för anståndstiden till ett belopp av [...] zloty, vilket HSCz betalade till HCz.

(21)

TFS gav HSCz endast det erforderliga minimikapitalet, dvs. 50 000 zloty. För att kunna bedriva verksamhet på marknaden utan rörelsekapital förkortade HSCz betalningstiden för sina fordringar till ca 15 dagar och förlängde betalningstiden för sina skulder till över 50 dagar. Detta var möjligt eftersom samtliga större leverantörer (med ett undantag) var beredda att godta denna betalningstid för att kunna hålla kvar HSCz som sin största kund. I praktiken ingick många leverantörer avtal om byteshandel, enligt vilka råvaror och i synnerhet skrot betalades med färdiga produkter, såsom stålplåtar avsedda för återförsäljning till särskilda slutanvändare. Dessa företag övervakade noggrant HSCz:s produktion och räkenskaper, och i utbyte mot den risk som de ådragit sig krävde de betydande vinster.

(22)

Ytterligare säkerhet krävdes endast för de betalningsskyldigheter som härrörde från elförsörjningen, som Polskie Sieci Energetyczne S.A. (nedan kallat ”PSE”) svarade för. Detta företag krävde att TFS skulle skriva under tre garantiavtal, vart och ett för ett belopp på [...] miljoner zloty. Avtalen omfattar dels säkerhet i form av tre växlar i vilka det i var och en ställs garantier för en betalning på [...] miljoner zloty, dels tre förklaringar om godtagande av omedelbar verkställighet enligt artikel 777 i den polska civilkodexen. Härigenom erhöll PSE garantier till ett belopp av [...] zloty. Den 28 november 2002 utställdes två växlar/garantier på [...] zloty, giltiga till och med den 31 juni 2003. Den 30 december 2002 utställdes följande garanti på [...] zloty, giltig till den 31 mars 2005. För samtliga växlar och garantier betalade HCz en fast premie på [...] miljoner zloty, och för garantin på [...] miljoner zloty ett belopp motsvarande ca 0,8 %. De obetalda elräkningarna överskred dock aldrig beloppet [...] miljoner zloty, eftersom HSCz enligt garantiavtalet förpliktigades att betala de utestående beloppen inom fem veckor.

(23)

I juni 1998 antog Polens regering det första programmet för omstrukturering av den polska järn- och stålindustrin. Programmet uppdaterades 2001 och till detta knöts lagen av den 24 augusti 2001 om omstrukturering av järn- och stålindustrin (7), som utgör den rättsliga grunden för omstruktureringen av den polska stålindustrin.

(24)

Den 5 november 2002 antog Polens regering en ändring av det första omstruktureringsprogrammet, som fick det slutliga namnet ”Program för omstrukturering och utveckling av den polska järn- och stålindustrin fram till och med 2006” (nedan kallat ”det nationella omstruktureringsprogrammet”). Programmet innebär framför allt att statligt stöd kan beviljas till den polska stålindustrin för omstrukturering under 1997–2006, till ett maximalt belopp av 3 387 miljarder zloty (713 miljoner euro).

(25)

Enligt det nationella omstruktureringsprogrammet finns det i Polen 17 stålverk, som kan delas upp i tre grupper. I den första gruppen ingår åtta företag som får statligt stöd inom ramen för det nationella omstruktureringsprogrammet. Merparten av stödet avsattes för förstärkning av Polens fyra största stålverk. Dessa fusionerades till Polskie Huty Stali S.A. (nedan kallat ”PHS”), som därmed blev den största stålproducenten i landet. Efter försäljningen av företaget till holdingbolaget LNM (8) – vilket nyligen ombildades till Mittal Steel (9) – går det under namnet Mittal Steel Poland (nedan kallat MSP). Till den andra gruppen hör sex företag som inte omfattas av omstruktureringsprogrammet, eftersom stålproduktionen inte utgjort deras huvudsakliga verksamhet eller därför att de inte erhållit stöd. Till den tredje gruppen hör tre företag som erhållit stöd, men för vilka konkurrensförfaranden sedermera inletts.

(26)

HCz hörde till den tredje gruppen. Mot bakgrund av HCz:s konkursansökan angavs det i det nationella omstruktureringsprogrammet att den vidare omstruktureringen av stålverket skulle ske genom konkurs (avsnitt 3.1.2, punkt 5.1). I själva verket anges det i punkt 3.1.3.3 att HCz är ett av de företag för vilka ett konkurrensförfarande inletts, och att företaget för närvarande leds av konkursförvaltaren. I avsnitt 5.4.2 i det nationella omstruktureringsprogrammet anges att ”det för en omstrukturering av HCz skulle bli nödvändigt att bevilja företaget offentligt stöd till en omfattning av ca 1 miljard zloty. Detta skulle ändå inte leda till önskat resultat. Mot bakgrund av ovan nämnda omständigheter skall HCz omstruktureras genom konkurs, och förvaltningen av stålverkets produktionstillgångar övertas av det nybildade HSCz. Den nya ekonomiska aktören kommer att fortsätta HCz:s produktion utan något offentligt stöd för omstruktureringen. HCz:s tillgångar kommer inte att övertas av något företag som är mottagare av offentligt stöd (avsnitt 3.1.3.1)”.

(27)

Det nationella omstruktureringsprogrammet lades fram för EU. Efter en intensiv dialog med kommissionen färdigställdes programmet den 25 mars 2003. Efter att ha gjort en bedömning av programmet lade kommissionen fram ett förslag till rådsbeslut om att inom ramen för Europaavtalet förlänga övergångsperioden för statligt stöd i den polska stålsektorn (vilken ursprungligen var i kraft endast till och med 1997) till och med slutet av 2003, förutsatt att lönsamhet i sektorn kunde uppnås senast 2006. Rådet antog förslaget i juli 2003 (10).

(28)

Genom att göra undantag från sina principer gav EU därmed Polen tillstånd att bevilja stålindustrin omstruktureringsstöd (11). De viktigaste punkterna i det nationella omstruktureringsprogrammet införlivades i protokoll nr 8 till anslutningsfördraget om omstruktureringen av den polska stålindustrin. Genom protokoll nr 8 godtas att statligt stöd beviljas till åtta namngivna företag (bland vilka HCz inte ingår) till ett maximibelopp av 3,387 miljarder zloty. Å andra sidan understryks det i protokollet att något ytterligare statligt stöd till omstruktureringen av den polska stålindustrin inte får beviljas.

(29)

Den 30 oktober 2002, kort efter det att HCz lämnat in sin konkursansökan, antogs en lag om statligt stöd till företag med särskild betydelse för arbetsmarknaden (ändrad i oktober 2003 (12), nedan kallad lagen av den 30 oktober 2002) (13). Enligt lagen får företagen genomföra omstruktureringar för att undvika likvidation. Genom lagen införs ett nytt sätt att genomföra omstrukturering, nämligen omstrukturering (dvs. delvis avskrivning) av en offentlig skuld. Tidigare var det endast möjligt att göra ändringar i betalningsplanen eller skjuta upp betalningarna.

(30)

Enligt artikel 7.1 i lagen av den 30 oktober 2002 har ett företag som omfattas av omstrukturering rätt till konkursskydd från och med den dag då omstruktureringen inleds till och med den dag då den avslutas eller avbryts. Omstruktureringsförfarandet bör vara avslutat inom 24 månader från och med den dag då beslutet om omstrukturering fattats (artikel 19.2 i lagen av den 30 oktober 2002).

(31)

Lagen av den 30 oktober 2002 innehåller bestämmelser om ekonomisk omstrukturering av civilrättsliga skulder som uppkommit före juli 2002 och av offentligrättsliga skulder som uppkommit före juni 2002 (artikel 3 i lagen av den 30 oktober 2002, genom vilken den senare tidsfristen förlängdes med ett år). Privat ekonomisk omstrukturering av civilrättsliga skulder kan genomföras på grundval av en överenskommelse om omstrukturering, för vilken det (enligt kapitel 4 i lagen av den 30 oktober) krävs samtycke av minst 50 % av fordringsägarna, medan däremot offentligrättsliga skulder kan avskrivas delvis på grundval av ett beslut av direktören för byrån för utveckling av Polens industri (Agencja Rozwoju Przemysłu S.A., nedan kallad ”ARP”), det organ som ansvarar för övervakningen av omstrukturering av företag enligt lagen av den 30 oktober 2002 (se kapitel 5 i lagen).

(32)

Genom den ändring av lagen av den 30 oktober 2002 som trädde i kraft den 14 november 2003 infördes dessutom i kapitel 5a en möjlighet att när det gäller de offentligrättsliga fordringarna erhålla ett visst penningbelopp på grundval av en särskild omstrukturering, på så sätt att stödmottagaren överför till ett av ARP ägt företag (”Operator”) äganderätten till en del av de tillgångar i vilka säkerhet inte ställts. Denna andel motsvarar minst 25 % av den totala skulden. Därefter säljs dessa tillgångar i syfte att betala de offentliga fordringsägarna (artikel 32 d i lagen av den 30 oktober 2002). De offentliga fordringsägarna måste dock ge sitt medgivande till en särskild omstrukturering (artikel 32 h i lagen av den 30 oktober 2002).

(33)

Genom kapitel 5a och den särskilda omstruktureringen utvidgas också det tidsmässiga och materiella tillämpningsområdet för de fordringar som omfattas av omstrukturering. Fordringarna är föremål för omstrukturering under ytterligare ett år (till och med den 30 juni 2003) och enligt artikel 32 a 1 i lagen av den 30 oktober 2002 omfattar tillämpningsområdet fler slag av offentligrättsliga fordringar (14).

(34)

Den 21 januari 2003 lämnade HCz in en ansökan till ARP om omstrukturering enligt lagen av den 30 oktober 2002. Den 21 februari 2003 tog ARP:s direktör emot ansökan och lät inleda ett omstruktureringsförfarande enligt artikel 10.1 i lagen av den 30 oktober 2002, vilket medförde att HCz gavs konkursskydd.

(35)

Den 18 april 2003 lade HCz fram en omstruktureringsplan för ARP. Den grundläggande tanken i planen var att dela upp HCz:s tillgångar på produktionstillgångar och övriga tillgångar och att sälja produktionstillgångarna till en privat investerare i enlighet med principen om kontinuerlig verksamhet. Den 2 juli 2003 godkändes omstruktureringsplanen av ARP. Därefter lades planen fram för byrån för konkurrens- och konsumentskydd (Urząd Ochrony Konkurencji i Konsumentów) som den 25 juli 2003 tog emot planen under förutsättning att något statligt stöd inte skulle beviljas för dess genomförande (15).

(36)

Den 7 augusti 2003 fattade ARP:s direktör ett beslut om omstrukturering enligt artikel 10.4 i lagen av den 30 oktober 2002. I oktober 2003 ändrades omstruktureringsplanen mot bakgrund av de krav som lagts fram av byrån för konkurrens- och konsumentskydd. Den 1 december 2003 godkändes planen av ARP, som ändrade sitt ursprungliga beslut om omstrukturering.

(37)

Den 30 april 2004 fattade direktören för ARP ytterligare ett beslut som innebar en ändring av beslutet om omstrukturering. Beslutet grundas på en uppdaterad affärsplan från den 26 april 2004. En ändring av planen blev nödvändig mot bakgrund av ändringen av lagen av den 30 oktober 2002. Den nya versionen innehåller en närmare beskrivning av uppdelningen av tillgångarna (16).

(38)

I omstruktureringsplanen särskiljs flera grupper av kreditorer på grundval av den rättsliga karaktären av deras fordringar.

(39)

Den första gruppen avser offentligrättsliga fordringar (belopp av den 30 juni 2003):

avgifter för socialförsäkring (till socialförsäkringsinstitutionen Zakład Ubezpieczeń Społecznych, nedan kallad ”ZUS”) till ett belopp av ca [...] miljoner zloty (varav [...] miljoner zloty omfattas av omstruktureringen och [...] miljoner zloty inte omfattas av omstruktureringen)

De offentliga fordringsägare som har offentligrättsliga fordringar är således de under ekonomi- och arbetsmarknadsministeriet lydande institutionerna ZUS, FGŚP och PFRON, Częstochowas kommun, dess skattemyndighet, stadsförvaltning och Schlesiens vojvodskap. Dessutom har även vissa andra kommuner såsom Poraj framfört mindre krav.

(40)

Den andra gruppen avser civilrättsliga fordringar (belopp av den 30 september 2003), bland vilka man i sin tur kan särskilja offentliga och privata fordringsägares fordringar. Den första undergruppen (nedan kallad ”offentliga fordringsägare som har civilrättsliga fordringar”) består av:

(41)

Den andra undergruppen och samtidigt den tredje gruppen består av följande privata fordringsägare (skuldbelopp av den 30 september 2003):

(42)

Omstruktureringsplanen går ut på en ekonomisk omstrukturering av de ovan nämnda fordringarna, varvid tillgångarna skall fördelas mellan följande tre företag:

(43)

Enligt omstruktureringsplanen kan de fordringsägare som har civilrättsliga fordringar byta dessa mot stålproduktionstillgångar. Detta sker genom att byta fordringarna mot aktier i det nyetablerade dotterbolaget MH, som skulle äga samtliga stålproduktionsanläggningar, inbegripet stålverket och grovplåtvalsverket med tillhörande utrustning samt administrationsbyggnaden.

(44)

Värdet av tillgångarna fastställdes i enlighet med den polska lagstiftningen om statligt ägda företag, enligt vilken en försäljning av företagen måste föregås av en värdering. En värdering av gjuteriets masugn gjordes därför i augusti 2003 av företaget ATEST (17), och dess värde fastställdes till [...] miljoner zloty. Vidare värderades valsverket av företaget PROFCEN w Częstochowie till ett belopp av [...] miljoner zloty. Eftersom de fordringsägare som hade civilrättsliga fordringar ifrågasatte värderingsresultaten med motiveringen att de på grund av den metod som använts var alltför optimistiska, gjorde ATEST i december 2003 en ny värdering på grundval av det diskonterade kassaflödet för valsverket och gjuteriet tillsammans, vilket gav beloppet [...] miljoner zloty som resultat. Dessutom gjordes en värdering med hjälp av den schweiziska metoden (2/3 av det diskonterade kassaflödet och 1/3 av tillgångarna), som gav resultatet [...] miljoner zloty. Detta värde bekräftades i stort sett i LNM:s bud i december 2003, i vilket tillgångarna värderades till [...] miljoner zloty, och som i slutet av 2003 korrigerades till [...] miljoner zloty (i mars 2005 hade värdet dock till följd av den betydande ökningen av stålpriserna nästan fördubblats till [… 600–650] miljoner zloty).

(45)

De fordringsägare som hade civilrättsliga fordringar skrev den 13 oktober 2003 under en överenskommelse om omstrukturering av de skulder som uppkommit före juni 2002 (nedan kallad ”omstruktureringsöverenskommelsen”), som trädde i kraft den 9 december 2003. På grundval av bokföringsvärdet av företaget MH:s tillgångar, dvs. 320 miljoner zloty, fastställdes i överenskommelsen för det första, att dessa fordringsägares civilrättsliga fordringar som uppkommit före den 30 juni 2002 skulle regleras genom att de skulle bytas mot 80,44 % av aktierna i företaget MH. 72,47 % av dessa aktier betalades i proportion till befintliga anspråk från de fordringsägare som hade civilrättsliga fordringar och 7,97 % betalades i proportion till fordringsägarnas befintliga säkerheter. Följden blev att ca 60 % av skulden avskrevs 2003 och ca 30 % 2005.

(46)

För det andra fastställdes i omstruktureringsöverenskommelsen att de återstående 19,56 % av aktierna i MH skulle användas av RFG för att till fullo betala dels räntan på de skulder som uppkommit före juni 2002 fram till den dag då överenskommelsen trädde i kraft, dvs. den 9 december 2003 (varefter omstruktureringsöverenskommelsen tillämpas), dels de skulder som uppkommit efter juni 2002, med tillämplig ränta.

(47)

Omstruktureringsöverenskommelsen ändrades senare flera gånger i syfte att ändra den tidsfrist inom vilken MH:s aktier skulle överlåtas till de berörda fordringsägarna, liksom tidsplanen enligt vilken de strategiska investerarna skulle lämna sina anbud på MH.

(48)

Omstruktureringsöverenskommelsen omfattade ursprungligen fordringsägare som företrädde 54 % av skuldbeloppet, nämligen de offentliga fordringsägarna med civilrättsliga fordringar PSE, Zakład Energetyczny, ARP, PKP och PGNiG samt de privata fordringsägarna BPH Bank och BPK Logo. Kredyt Bank, ING BSK, Citibank Handlowy och Bank Millenium samt CZW Węglozbyt och Kompania Węglowa godkände ursprungligen inte överenskommelsen. Enligt artikel 23.2 i lagen av den 30 oktober 2002 binder dock överenskommelsen alla fordringsägare som har civilrättsliga fordringar.

(49)

I mars 2004 meddelade Bank Millenium, CZW Węglozbyt och Kompania Węglowa att de anslöt sig till omstruktureringsöverenskommelsen. Därefter har även Kredyt Bank, ING BSK och Citibank Handlowy godkänt de ekonomiska förutsättningarna för omstruktureringsprogrammet.

(50)

Kommissionen har förstått att MH kommer att säljas tillsammans med de återstående säkerheter som är knutna till företagets tillgångar, eftersom de penningmedel som fås genom försäljningen kommer att användas för betalning av de återstående civilrättsliga och offentligrättsliga fordringar som inte omfattas av omstrukturering. Till följd av detta frigörs säkerheterna.

(51)

I omstruktureringsplanen, såsom den bekräftats genom beslutet om omstrukturering, anges att Operator ansvarar för alla före den 30 juni 2002 uppkomna offentligrättsliga fordringar som omfattas av omstrukturering.

(52)

I utbyte överför HCz i enlighet med artikel 32 d i lagen av den 30 oktober 2002 till Operator äganderätten till en del av – de inte pantsatta – tillgångarna motsvarande ett värde på minst 25 % av de skulder som överförts till Operator. Dessa tillgångar, som anges i omstruktureringsplanen, omfattar ett markområde som delvis kommer att användas för ett kommande industriområde, elproduktionsanläggningen Elsen och 10 miljoner zloty i fordringar. Operator försöker med hjälp av dessa tillgångar skaffa så mycket kontanta medel som möjligt. Försäljningen av största delen av tillgångarna beräknas vara avslutad tidigast i december 2005.

(53)

Det markområde som Operator erhåller har av en oberoende revisor värderats till 120,6 miljoner zloty. Tillsammans med aktierna i företaget Elsen, som värderats till 25,4 miljoner zloty och fordringar till ett värde av 10 miljoner zloty borde Operators tillgångar uppgå till 156 miljoner zloty (18). Värderingen utfördes för ARP:s räkning av BRE Corporate Finance, som svarar för Commerzbanks investeringstjänster i Polen (19).

(54)

Överföringen av fordringarna till Operator leder automatiskt till att de därtill knutna säkerheterna frigörs. Eftersom det dock finns fordringar som inte omfattas av omstrukturering kvarstår för vissa offentliga fordringsägare säkerheter som inte frigörs förrän HCz/RFG kan betala sina skulder efter försäljningen av MH.

(55)

ZUS, Częstochowas kommun, PFRON och Schlesiens vojvodskap har meddelat att de godtar den särskilda omstruktureringen. De polska myndigheterna har dock meddelat att skattemyndigheten i Częstochowa, FGŚP och Porajs kommun i början av juni 2005 förkastade omstruktureringen i denna form, eftersom de ansåg att en konkurs skulle leda till ett bättre resultat. Dessa fordringsägares skulder anses därför inte kunna bli föremål för omstrukturering och HCz/RFG måste betala dem. De polska myndigheterna har försäkrat att dessa skulder kommer att betalas i sin helhet.

(56)

HCz kommer att ges det nya namnet RFG. RFG blir ägare till vissa kvarstående delar av tillgångarna, bland annat de flesta av HCz:s dotterbolag, såsom Rurexpol och koksverket, av vilka största delen kommer att säljas till den strategiska investeraren. Dessutom kommer vissa delar av de tillgångar som HSCz hade hyrt att överföras till ett annat dotterbolag till HCz kallat Majątek Hutniczy Plus (nedan kallat ”MH Plus”) för att för RFG:s räkning säljas vidare till den strategiska investeraren.

(57)

RFG:s tillgångar värderades första gången i slutet av 2003 av konsulter som arbetade för företaget PROFCEN w Częstochowie, och de togs med i de senare värderingarna av dotterbolagen som gjordes av företaget ATEST. Värdet av MH och MH Plus dokumenterades ytterligare genom de anbud som lämnades av de strategiska investerarna. En annan värderingsgrund fastställdes i början av 2005, efter det att uppköpsanbud på aktier i olika dotterbolag hade mottagits (se skäl 62), vilket vittnar om ett betydande uppsving på stålmarknaden. Värdet av dotterbolagen framgår av följande tabell:

Tabell 1

Uppskattning av värdet på de dotterbolag som skall säljas av RFG

(58)

RFG måste betala alla de offentligrättsliga skulder som inte omfattas av omstrukturering (ca [...] miljoner zloty (21). Dessutom skall RFG betala ränta på de civilrättsliga fordringar som blivit föremål för omstrukturering i form av byte mot aktier i MH för tiden från och med den 1 juli 2002 till och med den 9 december 2003 ([...] miljoner zloty) och alla nya civilrättsliga fordringar som uppkommit efter juni 2002, med ränta (uppskattningsvis [...] miljoner zloty) (22). RFG erhåller följaktligen för försäljningen av dotterbolaget [...] miljoner zloty, varav [...] miljoner zloty är avsedda för betalning av utestående skulder och [...] miljoner zloty för att täcka kostnaderna för omstruktureringen, och ca [...] miljoner zloty kvarstår hos RFG.

(59)

HCz, TFS och HCz:s fordringsägare har för avsikt att under finansministeriets överinseende till en strategisk investerare sälja aktier i MH, MH Plus, koksverket, Rurexpol och vissa andra dotterbolag tillsammans med aktier i HCz. Försäljningen kommer att övervakas av en förhandlingskommitté med företrädare för HCz, TFS och 9 av HCz:s fordringsägare (BPH, Citibank Bank Handlowy, Bank Millennium, Kredyt Bank, ING BSK, PSE, PKP, PGNiG och ARP).

(60)

På grundval av den första anbudsinfordran gav TFS och HCz holdingbolaget LNM N.V. (som sedermera fusionerats under namnet Mittal Steel, nedan dock kallat ”LNM”) och Donbass industrisammanslutning (nedan kallad ”Donbass”) företräde framför övriga anbudsgivare och ensamrätt till förhandlingarna. Ett preliminärt avtal paraferades den 31 mars 2004, som dock därefter förklarades ogiltigt. Hösten 2004 inleddes ett nytt anbudsförfarande där de anbudsgivare som givits företräde deltog.

(61)

I februari 2005 gavs LNM ensamrätt till förhandlingarna på grundval av dess anbudspris. Priset hade stigit betydligt till följd av uppsvinget på kol- och stålmarknaden. Den 15 april 2005 paraferades avtalet med LNM. Förhandlingarna mellan LNM och fackföreningarna bröt dock samman, och förhandlingar med Donbass inleddes den 16 maj 2005. Enligt de polska myndigheterna är numera även Donbass berett att betala det pris som LNM föreslagit, och därför paraferades den 15 juni 2005 en överenskommelse som utgör grundvalen för ett slutgiltigt avtal om att sälja företagen till Donbass.

(62)

Priset för hela företagspaketet är [...] miljoner zloty. Beloppet fördelar sig enligt följande: MH […(600–650)] miljoner zloty, MH Plus (ca [...] miljoner zloty, koksverket (ca [...] miljoner zloty), Rurexpol och 8 andra dotterbolag till HCz (tillsammans ca [...] miljoner zloty) samt HSCz (ca [...] miljoner zloty – detta belopp erhåller TFS). Säljarna fastställde minimipriser för företagen, som dock höjdes i proportion till det sammanlagda priset för alla försäljningsobjekt (eftersom det annars funnits en risk att de olika anbudsgivarna kunde ha lämnat högre anbud på de olika objekten).

(63)

I oktober 2004 lade TFS fram en uppdaterad enskild affärsplan för HSCz för 2004–2006. Den går ut på att HSCz:s verksamhet och tillgångar förenas till ett företag (bestående av MH, MH Plus och HSCz). Enligt affärsplanen skall det göras investeringar i den nuvarande produktionsanläggningen till ett belopp av 252,6 miljoner zloty. Dessutom planeras vissa andra omstruktureringsåtgärder, såsom en kostnadsminskning och ett miljöskyddsprogram. På grundval av dessa åtgärder förutses i affärsplanen under åren 2004–2006 en avkastning på investeringarna på över 10 % och en avkastning på kapitalet på över 5 %.

(64)

I samband med anbudsinfordran krävdes att investeraren skulle genomföra ett investeringsprogram inom 24 månader från det att den övertagit kontrollen över HSCz, MH och MH Plus. Dessutom åläggs investeraren i försäljningsavtalet att inte öka produktionskapaciteten när det gäller färdigvaror förrän den 31 december 2006, vilket skulle kunna inträffa särskilt till följd av en investering i en ny produktionslinje för varmvalsade plåtar.

(65)

För att kunna bedöma resultaten av omstruktureringen av företaget gjorde PriceWaterhouseCoopers för de polska myndigheternas räkning en särskild ekonomisk analys (nedan kallad ”PWC:s analys”) i vilken man jämförde i vilken utsträckning skulderna betalades i två olika scenarier, nämligen ett omstruktureringsförfarande och en konkurs. I omstruktureringsalternativet grundar sig resultaten på omstruktureringsöverenskommelsen från oktober 2003 och beslutet om omstrukturering från augusti/december 2003. I konkursalternativet grundar sig resultaten på en hypotetisk tillämpning av konkurslagstiftningen (23) och på det mest fördelaktiga scenariot för de offentliga fordringsägare som har offentligrättsliga fordringar.

(66)

I analysen antogs att konkursen och omstruktureringen skulle ske den 31 december 2003 i det första fallet (se tabell 2) och den 31 mars 2005 i det andra fallet (se tabell 3). Beloppet av fordringarna och värdet på tillgångarna beräknades på grundval av det verkliga värdet vid den aktuella tidpunkten (t.ex. uppgår värdet av MH år 2003 till […(325-375)] miljoner zloty och år 2005 till hela […(600–650)] miljoner zloty. Orsaken till att analysen gjordes för två olika tidsperioder är att de fordringsägare som hade civilrättsliga fordringar tidigare godkänt omstruktureringen på grundval av tabell 2, medan de fordringsägare som hade offentligrättsliga fordringar inte givit sitt slutgiltiga godkännande 2003, utan först senare, mot bakgrund av situationen i mars 2005. Vid den tidpunkten hade sifferuppgifterna ändrats betydligt, eftersom å ena sidan fordringarna ökat till följd av ytterligare upplupna räntor och å andra sidan intäkterna ökat – i både konkurs- och omstruktureringsalternativet – till följd av det ökade värdet av de berörda tillgångarna.

Tabell 2

Jämförelse av inkomster i december 2003

Tabell 3

Jämförelse av inkomster i mars 2005

(67)

Mellan 1997 och maj 2002 erhöll HCz statligt stöd till ett belopp av 25 161 072,08 zloty (5,3 miljoner euro).

(68)

I form av driftsstöd och stöd för en omstrukturering av arbetskraften beviljades företaget 19 699 452 zloty (4,15 miljoner euro) enligt följande:

(69)

Dessutom beviljades HCz av kommittén för vetenskaplig forskning (Komitet Badań Naukowych, nedan kallad ”KBN”) 5 461 620 zloty (1,15 miljoner euro). Bidragen grundar sig på ett avtal mellan HCz, KBN och metallurgiska institutet (Instytut Metalurgii Żelaza) i Gliwice om främjande av forsknings- och utvecklingsprogram (nedan kallade ”FoU-program”). Följande bidrag har beviljats:

(70)

Under oktober 2002–januari 2004 genomfördes olika slag av finansiella åtgärder till förmån för HSCz.

(71)

HCz sköt upp betalningen av sina skulder till ZUS och FGŚP, men har sedermera betalat dem. Det sammanlagda beloppet av alla försenade betalningar (som erlagts senare än 2 veckor efter förfallodagen) uppgår till 18 155 302 zloty. För dessa betalningar, som i allmänhet inte var mer än sex månader försenade, betalade HSCz lagstadgad ränta, totalt 560 383 zloty.

(72)

Skattemyndigheten i Częstochowa gav anstånd med betalningen av skatter till ett belopp av ca 7 miljoner zloty i utbyte mot att HSCz betalade lagstadgad ränta, vilket även skedde. Skattemyndigheten avskrev dock en del av dröjsmålsräntorna. Skillnaden mellan det sammanlagda räntebelopp som betalats och den lagstadgade räntan i dess fulla storlek uppgår till 31 145 zloty.

(73)

Direktören för PFRON avskrev HSCz:s ränteskulder på 22 821 zloty och gick med på att ränteskulder till ett belopp av ca 350 000 zloty skulle erläggas i delbetalningar, vilket motsvarar stöd till ett värde av 8 150 zloty. Om man lägger till de skatteskulder som avskrivits (31 145 zloty), befriades HSCz från fordringar till ett belopp av 62 116 zloty (ca 13 077 euro).

(74)

Slutligen beviljade KBN den 27 november 2002 och den 20 november 2003 bidrag om 1 100 000 respektive 280 000 zloty, dvs. sammanlagt 1 380 000 zloty, motsvarande 30,4 % av de totala kostnaderna 4 370 000 zloty, för industriell forskning och utvecklingsverksamhet före det konkurrensutsatta stadiet inom ramen för ett projekt med syftet att bidra till en analys av hur de gjuteritekniska processerna kunde moderniseras genom att ändra förhållandet mellan de beståndsdelar som ingår vid ståltillverkning, med förbättrad kvalitet och produktivitet som mål (45).

(75)

I sitt beslut att inleda förfarandet uttryckte kommissionen sina misstankar om att de åtgärder som vidtagits av de polska myndigheterna utgör statligt stöd och anförde tre huvudsakliga skäl för detta:

(76)

Dessutom uttryckte kommissionen sin oro över huruvida LNM enligt punkt 4 a i protokoll nr 8 skulle ha rätt att förvärva aktier i HCz, eftersom LNM redan ägde MSP, som enligt protokoll nr 8 är mottagare av statligt stöd.

(77)

I en skrivelse av den 9 september 2004 konstaterade företaget UK Steel, i egenskap av företrädare för HCz:s konkurrenter i Förenade kungariket, att det ansåg att avskrivning av skulder och uppskov med förfallodagen till dess att en skuld till fullo betalats utgör statligt stöd. UK Steel delar kommissionens oro rörande det faktum att HCz:s ståltillgångar under normala marknadsvillkor skulle ha försatts i likvidation, i stället för att hyras ut till HSC. Dessutom uppmanar UK Steel kommissionen att tillämpa punkt 4 b i protokoll nr 8, enligt vilken – enligt UK Steels uppfattning – LNM absolut förbjuds att förvärva aktier i HCz.

(78)

I egenskap av ägare till det plåttillverkande stålföretaget Vítkovice Steel uttryckte Tjeckien i en skrivelse av den 10 september 2004 sitt intresse för kommissionens förfarande.

(79)

LNM meddelade i form av en skrivelse av den 10 september 2004 att företaget deltar i kommissionens förfarande i egenskap av potentiell anbudsgivare. LNM konstaterar att dess syfte är att bidra till att fastställa att privatiseringen av HCz:s stålföretag och sambandet mellan de andra företagen i LNM-koncernen till fullo är förenliga med anslutningsfördraget och reglerna om statligt stöd. LNM bekräftar särskilt att dess dotterbolag MSP inte kommer att förvärva HCz:s företag. LNM upprepar sin försäkran att företaget, om det lyckas förvärva HCz:s företag, kommer att driva dem som oberoende enheter helt separat från MSP och att någon överföring av statligt stöd eller produktionskapacitet mellan LNM och MSP inte kommer att ske. Mellan företagen kommer det inte att finnas andra förbindelser än handelsförbindelser för att möjliggöra MSP:s leveranser av plattor till HCz, men handeln kommer att ske på ett öppet sätt och till marknadspriser som inte skiljer sig från de priser som tas ut av konkurrenterna.

(80)

Donbass meddelade i en skrivelse av den 13 september 2004 att företaget deltar i kommissionens förfarande i egenskap av potentiell anbudsgivare. Enligt Donbass uppfattning skedde omstruktureringen under marknadsvillkor. Företaget meddelade dock att det tvivlar på att det skulle vara intresserat av att köpa HCz:s tillgångar inom ramen för ett konkurrensförfarande, som till sin karaktär är besvärligt och långdraget.

(81)

De polska myndigheterna har inkommit med tilläggsupplysningar De försöker med hjälp av dessa påvisa att det inte beviljats något stöd i omstruktureringssyfte vare sig inom ramen för HCz:s omstrukturering eller inom ramen för HSCz:s verksamhet. De medger enbart att HCz i slutet av 2002 faktiskt beviljades ett visst stödbelopp. Vidare förklarar de polska myndigheterna varför kommissionen borde ge sitt medgivande till ändringen av den nationella omstruktureringsplanen.

(82)

De polska myndigheterna framför först nya argument till stöd för att statligt stöd inte hade beviljats för omstruktureringen av HCz. I detta sammanhang lägger de fram den ovan nämnda analys av konkursscenariot som utförts av PWC. De vill påvisa att alla offentliga fordringsägare i fall av en omstrukturering skulle få bättre utdelning på sina fordringar än i konkursalternativet.

(83)

Analysen bygger på en ändamålsenlig analys av säkerheternas värde, vilket inte utförts tidigare. I PWC:s analys understryks att säkerheten för de offentliga fordringsägarnas fordringar i stor utsträckning utgjordes av andra tillgångar än produktionstillgångarna, och att endast en liten del var knuten till produktionstillgångar, medan däremot de privata fordringsägarnas fordringar till största delen var knutna till (de mest värdefulla) produktionstillgångarna. Därtill kom att även i de fall de offentliga fordringsägarnas fordringar hade HCz:s produktionstillgångar som säkerhet hade dessa registrerats senare än fallet var för de privata fordringsägarnas fordringar. Enligt den polska konkurslagen kan sådana fordringsägare få betalning för sina fordringar först efter det att de tidigare registrerade (dvs. de privata) fordringsägarna fått betalning.

(84)

På grundval av den ovan nämnda analysen drog de polska myndigheterna slutsatsen att de kriterier som tillämpas för privata fordringsägare uppfylldes vid omstruktureringen. Endast ett antal offentliga fordringsägare får sämre utdelning i en omstrukturering än i en konkurs (dessa har utmärkts med ett minustecken i den sista kolumnen i tabellerna 2 och 3), men utdelningen blir i vilket fall som helst bättre än i ett realistiskt konkursscenario.

(85)

De polska myndigheterna hävdar att PWC:s analys för 2003 utgör ett mycket optimistiskt scenario för de offentliga fordringsägare som har offentligrättsliga fordringar. I verkligheten beror den minskade utdelningen i ett konkursförfarande framför allt på den särskilda karaktären av de konkursförfaranden som i Polen sker under en domstols överinseende, eftersom även konkursförvaltarens kostnader, vanligen motsvarande 5 % av försäljningsintäkterna, och i HCz:s fall troligen hela 10 %, måste täckas. Dessutom tar ett konkursförfarande lång tid i anspråk, vilket ytterligare kan minska företagets värde.

(86)

De polska myndigheterna hävdar också att en konkurs kan leda till att tillgångarna inte säljs inom ramen för en enhetlig process, eftersom vissa fordringsägares äganderätt har överförts på enskilda tillgångsposter och de kan sälja dessa separat. Investerarna kan därför inte vara säkra på att de genom sitt förvärv erhåller en komplett produktionslinje, vilket kan leda till att de sänker sina priser. De polska myndigheterna lade fram några exempel på företagsförsäljningar som skett inom ramen för konkursförfaranden, såsom fallet Huta Andrzej, där uppdelningen av äganderätten till produktionstillgångarna betydligt försvårade försäljningen och ledde till en prissänkning. En försäljning inom ramen för ett konkursförfarande kan därför resultera i betydligt lägre priser än i fall av försäljning inom ramen för en omstrukturering.

(87)

De polska myndigheterna hävdar vidare att de ”förlorande” offentliga fordringsägarna fortfarande har en bättre ställning än de privata fordringsägarna, som under alla omständigheter hade uttalat sig för en omstrukturering (se tabellerna 2 och 3 för närmare uppgifter) (46).

(88)

De polska myndigheterna förklarar att fordringsägarna är ovilliga att godta omstruktureringsöverenskommelsen främst på grund av att de inte litar på att omstruktureringsprogrammet kommer att leda till positiva resultat. De polska myndigheterna framför också att de privata fordringsägarna överlag förhåller sig reserverat till nya förslag, särskilt eftersom bankerna är ovilliga att byta ut säkerheter och pantsättning i tillgångar mot aktier, eftersom revisorerna eller bankinspektionen då sänker värdet på deras fordringar och de tvingas redovisa en förlust i sin bokföring. Om den nuvarande situationen kvarstår har de däremot möjlighet att behålla ett högre värde i bokföringen, även om det inte motsvarar det verkliga värdet.

(89)

Det finns dock en tendens att godta en omstrukturering om den förefaller vara ett realistiskt alternativ, den tid som behövs för att åstadkomma resultat inte är alltför lång och sannolikheten är stor för att fordringarna skall kunna omvandlas till likvida medel. De polska myndigheterna har i själva verket uppvisat skrivelser från Kredyt Bank och ING BSK av vilka det framgår att även dessa banker, som skulle förlora mest på en omstrukturering, anser att omstruktureringsplanen utgör en bättre lösning än en konkurs. De privata fordringsägare som har civilrättsliga fordringar har sedermera hävdat att de är beredda till ytterligare eftergifter när det gäller betalningen av räntorna för att garantera att HCz har tillräckliga medel för att betala samtliga skulder som inte omfattas av omstrukturering och därtill knutna kostnader.

(90)

De polska myndigheterna framhåller senare att de offentliga fordringsägare med civilrättsliga fordringar som enligt PWC:s analys skulle få sämre utdelning vid en omstrukturering än i en konkurs under inga förhållanden skulle kunna förhindra att ett ackordsförfarande genomfördes enligt den polska lagstiftningen. Den minoritet av fordringsägarna som inte fått betalning för sina fordringar skulle därför i praktiken inte kunna tvinga fram en likvidation.

(91)

När det gäller de offentliga fordringsägare som har offentligrättsliga fordringar meddelar de polska myndigheterna att frigörandet av de säkerheter som innehas av de offentliga fordringsägarna och överföringen av fordringarna till den nya aktören, Operator, inte sker automatiskt. För det krävs nämligen att varje offentlig fordringsägare med offentligrättsliga fordringar ger sitt exklusiva och individuella samtycke, vilket enligt de polska myndigheterna bygger på frivillighet. Det bästa exemplet på detta är de tre offentliga fordringsägare som har offentligrättsliga fordringar (skattemyndigheten i Częstochowa, FGŚP och Porajs kommun) som förkastade den särskilda omstruktureringen med motiveringen att en konkurs skulle ge dem bättre utdelning.

(92)

De polska myndigheterna lämnade också upplysningar rörande HSCz:s verksamhet. De hävdar att HCz:s uthyrning av stålproduktionstillgångarna till HSCz är en åtgärd som varje privat fordringsägare normalt skulle godta. Eftersom de långdragna konkursförfarandena under domstolens överinseende skulle ha lett till ett avbrott i produktionen innebar lösningen att före konkursen hyra ut tillgångarna till ett oberoende företag som inte kontrolleras av konkursförvaltaren ett sätt att bibehålla värdet på tillgångarna i enlighet med principen om kontinuerlig verksamhet. För att uppnå detta mål skulle en privat fordringsägare även ha gått med på att ge anstånd med betalningen.

(93)

Vidare anser polska myndigheterna att deras agerande inte uppfyller kännetecknen på statligt stöd, eftersom finansieringen skedde med hjälp av lån av leverantörer på kommersiella villkor och förskott från stålverkets kunder, vilka de gav i syfte att inte förlora HCz/HSCz som kund.

(94)

Beträffande betalningen av elräkningarna till PSE hävdar de polska myndigheterna att garantierna inte utgjorde statligt stöd, eftersom HSCz till TFS betalade marknadspriset för säkerheterna, dvs. 2 % av deras verkliga värde. Uträkningen av detta värde sker med beaktande av att det belopp för vilket garanti ställts inte får överstiga 6 miljoner zloty, varvid provisionen på 120 000 zloty faktiskt motsvarar 2 %. För jämförelsens skull nämner de polska myndigheterna att den nationella kreditgarantifonden (Krajowy Fundusz Poręczeń Kredytowych) till kunderna i över 25 kommersiella banker erbjuder ”lånegarantier” enligt en procentsats som för närvarande uppgår till 1 % för ett år, 1,2 % för två år och 1,4 % för tre år. De polska myndigheterna hävdar därför att kostnaderna för garantierna och garantibeloppen motsvarar de då rådande marknadsvillkoren.

(95)

De polska myndigheterna medger att det stödbelopp på 19 699 452 zloty (4 147 332 euro) som beviljats HCz mellan 1997 och maj 2002 utgjordes av omstruktureringsstöd.

(96)

När det gäller det stöd som beviljats av KBN hävdar de polska myndigheterna dock att bidraget uppfyller de kriterier som fastställs i gemenskapsramarna för statligt stöd till forskning och utveckling (nedan kallade ”ramarna för stöd till FoU”) (47) och det bör därför betraktas som stöd av denna typ.

(97)

De polska myndigheterna hävdar att bidragen delvis omfattas av det program som den 30 november 2001 antogs av KBN:s ordförande. I programmet anges kriterierna och systemet för beviljande och beräkning av de ekonomiska bidrag som i statsbudgeten anslagits för forskning. Dessa bidrag finns upptagna i den förteckning över befintligt stöd som ingår i anslutningsfördraget. Detta är fallet åtminstone beträffande det bidrag på 1 380 000 zloty som beviljades HSCz efter det att programmet antogs.

(98)

De polska myndigheterna anser också att de bidrag på 5 461 620 zloty som KBN lämnat till HCz bör betraktas som befogade, trots att de inte beviljats inom ramen för programmet, eftersom de uppfyller kriterier motsvarande dem som anges i ramarna för stöd till FoU. Även om detta stöd beviljats innan programmet trädde i kraft bedömdes det på grundval av samma kriterier, och det är därför förenligt med ramarna för stöd till FoU. De polska myndigheterna meddelar att de inte har tillgång till närmare upplysningar om det stöd som beskrivs i avdelning II i detta beslut, eftersom KBN sedermera lagts ned.

(99)

De polska myndigheterna hävdar också att HSCz senare har återbetalat de ekonomiska medel som ställts till företagets förfogande. De uppskjutna hyresbetalningarna till HCz och räntorna till ZUS och FGŚP har erlagts inklusive lagstadgad ränta om 16 % under perioden juli 2002–21 januari 2003, 13 % fram till den 24 september 2003 och 12,25 % fram till den 25 november 2004.

(100)

Slutligen kan konstateras att det stöd i form av skattebefrielse som PFRON och skattemyndigheten beviljat till ett belopp av 62 116 zloty (ca 13 077 euro) inte återbetalats eftersom skattemyndigheterna inte tar emot betalning utan något föregående beslut om återkrav. De polska myndigheterna hävdar dock att stödet är förenligt med principen om stöd av mindre betydelse.

(101)

De polska myndigheterna anhåller om kommissionens godkännande av ändringarna i det nationella omstruktureringsprogrammet i enlighet med punkt 10 i protokoll nr 8. De försäkrar att HCz kommer att fortsätta sin verksamhet utan stöd och att företaget inte kommer att försättas i likvidation. I utbyte mot detta förbinder sig de polska myndigheterna att inte bevilja HCz ytterligare statligt stöd under 1997–2006, och att inte öka den ovan nämnda produktionskapaciteten före utgången av 2006, dvs. förrän den omstruktureringsperiod som fastställts i protokoll nr 8 löpt ut.

(102)

De polska myndigheterna förklarar att man vid utarbetandet av det nationella omstruktureringsprogrammet hösten 2002 ansåg att det inte var möjligt att genomföra en omstrukturering av HCz utan statligt stöd. Så länge som det föreföll finnas en möjlighet att alla skulder skulle kunna betalas med hjälp av statligt stöd var ingen fordringsägare benägen att avskriva sina fordringar. Inte förrän möjligheten att bevilja stöd till HCz avvisats i det nationella omstruktureringsprogrammet beslöt företagets fordringsägare att skriva ned sina fordringar. Först när lagen av den 30 oktober 2002 trädde i kraft fick man dessutom inom ramen för polsk lagstiftning tillgång till ett effektivt redskap för avskrivning av de offentligrättsliga fordringarna och för betalning av fordringsägarna med hjälp av ett förfarande som dessa hade kontroll över.

(103)

De polska myndigheterna försäkrar för kommissionen att det enligt avtalet om försäljning av MH, HSCz och den strategiska investerarens övriga företag inte är möjligt att bevilja HCz statligt stöd genom något av de stödmottagande företagen enligt protokoll nr 8. Motsvarande bestämmelser om övervakningsåtgärder kommer därför att införas i det avtal som ingås med den strategiska investeraren.

(104)

I punkt 1 i protokoll nr 8 anges följande: ”Trots artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget skall det statliga stöd som Polen beviljat för bestämda delar av den polska stålindustrin för omstrukturering anses vara förenligt med den gemensamma marknaden” under förutsättning att de villkor som anges i protokollet är uppfyllda.

(105)

Enligt punkt 3 i protokoll nr 8 skall endast företag som förtecknas i bilaga 1 vara berättigade till statligt stöd. De polska myndigheterna har valt ut 8 företag för denna förteckning. Bland dessa ingår inte HCz, HSCz eller något dotterbolag till HCz.

(106)

I punkt 6 tredje stycket i protokoll nr 8 förbjuds beviljandet av något ytterligare statligt stöd för omstrukturering av den polska stålindustrin. Kommissionen ges därför i punkt 18 i protokoll nr 8 befogenheter att vidta ”lämpliga åtgärder för att kräva att berörda företag betalar tillbaka sådant stöd”, om övervakningen visar att Polen under omstruktureringsperioden beviljat ”ytterligare, oförenligt statligt stöd till stålindustrin”.

(107)

Övergångsperioden för beviljande av stöd för omstruktureringen av den polska stålindustrin inom ramen för Europaavtalet har av rådet förlängts till och med den 31 december 2006. Arrangemanget godkändes genom protokoll nr 8 som en del av anslutningsfördraget. För att uppnå detta mål fastställs i protokollet en tidsplan som omfattar en period före och efter anslutningen. Närmare bestämt kan Polen enligt arrangemanget bevilja stöd för omstrukturering i begränsad omfattning under 1997–2003, men Polen får inte bevilja ytterligare statligt stöd för omstrukturering av den polska stålindustrin under 1997–2006. I detta avseende skiljer sig protokoll nr 8 från andra bestämmelser i anslutningsfördraget, t.ex. den övergångsordning som fastställs i bilaga IV (befintligt stöd) som endast avser statligt stöd som beviljats före tidpunkten för anslutningen till den del det fortfarande tillämpas efter detta datum. Protokoll nr 8 kan därför betraktas som en ”speciell lag” (lex specialis), som inom sitt tillämpningsområde har företräde framför andra bestämmelser i anslutningsakten (48).

(108)

Artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget avser normalt inte stöd som beviljats före anslutningen och som inte tillämpas efter anslutningen, men genom bestämmelserna i protokoll nr 8 utvidgas följaktligen övervakningen av statligt stöd enligt EG-fördraget till att omfatta allt statligt stöd som har beviljats för omstruktureringen av Polens stålindustri under perioden 1997–2006.

(109)

Ett beslut i enlighet med artikel 88.2 i EG-fördraget kan fattas först efter Polens anslutning till EU eftersom normala regler och principer bör tillämpas i avsaknad av särskilda bestämmelser i protokoll nr 8. Av denna anledning tillämpas också rådets förordning (EG) nr 695/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (49) (nedan kallad ”procedurförordningen”).

(110)

Enligt artikel 87.1 i EG-fördraget är statligt stöd, dvs. stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna. I artikel 86.1 i EU-fördraget preciseras att reglerna i artikel 87 i fördraget skall tillämpas även på offentliga företag, dvs. företag som kontrolleras av staten.

(111)

Det faktum att myndigheterna avskriver skulderna ger företaget en konkurrensfördel, och den intäktsförlust som staten går med på utgör därför stöd som härrör från statliga medel. Enligt etablerad rättspraxis utgör emellertid stöd som härrör från statliga medel statligt stöd i den mening som avses i artikel 87 i EG-fördraget endast om det stödmottagande företaget därigenom får en konkurrensfördel som det inte skulle ha fått under normala marknadsvillkor. I praktiken har det konstaterats att en investerare som verkar under normala marknadsvillkor kan genomföra en strukturpolitik som medför att investeraren på lång sikt kan uppnå avkastning på det investerade kapitalet. Å andra sidan framgår det av etablerad rättspraxis att en fordringsägare som verkar under normala marknadsvillkor snarare skulle försöka att inom en skälig tidsfrist återfå de belopp han har att utkräva av en gäldenär som befinner sig i ekonomiska svårigheter (50).

(112)

Förstainstansrätten anser därför att varje fordringsägare, om en gäldenär som befinner sig i ekonomiska svårigheter för undvikande av likvidation föreslår en omstrukturering av en skuld, åtminstone noggrant bör avväga de fördelar som är förenade med att erhålla det erbjudna beloppet inom ramen för en omstruktureringsplan mot det belopp som skulle kunna erhållas genom att företaget försätts i konkurs (varvid fordringsägarens agerande bedöms enligt vissa kriterier, nedan kallade ”kriterierna för privata fordringsägare”) (51). Förstainstansrätten har fastställt att kriterierna för privata fordringsägare påverkas av ett antal faktorer, såsom slaget av fordringar (hypotek, förmånsrätt eller oprioriterade fordringar), fordringsägarens eventuella säkerheter och deras omfattning, fordringsägarens bedömning av företagets chans att återhämta sig och vad som skulle komma den till godo om företaget likviderades.

(113)

Kommissionen har genomfört en utvärdering av den dokumentation och information som de polska myndigheterna lämnat i samband med omstruktureringen av HCz och konstaterat att de misstankar som kommissionen gav uttryck för vid inledandet av förfarandet nu skingrats. Kommissionen anser att kriterierna för privata fordringsägare uppfylls vid omstruktureringen.

(114)

På grundval av PWC:s analys anser kommissionen inte längre att en likvidation av företaget, med hänsyn till de säkerheter som innehas av de offentliga fordringsägarna med offentligrättsliga fordringar, skulle ge ett bättre resultat än en omstrukturering. Till följd av klargörandena i PWC:s analys inser kommissionen att de offentliga fordringsägarna innehade liknande säkerheter i produktionstillgångarna som de privata fordringsägarna, men att de registrerats senare än de privata fordringsägarnas säkerheter. Betalningen av de privata fordringsägarnas fordringar utgör därför en prioritet, vilket innebär att de offentliga fordringsägare som har offentligrättsliga fordringar kommer att få mindre utdelning.

(115)

Kommissionen kan dessutom nu dra slutsatsen att det aktuella förslaget till omstrukturering medför fördelar för samtliga offentliga fordringsägare. Kommissionen konstaterar därför att bedömningen av de privata fordringsägarna måste genomföras på grundval av den situation som rådde i december 2003. Även om omstruktureringsöverenskommelsen senare ändrats har dess grundläggande delar varit i kraft sedan dess. Motsvarande datum för de offentliga fordringsägare som har offentligrättsliga fordringar är däremot juni 2005, eftersom de först måste uttrycka sitt ovillkorliga medgivande till villkoren i beslutet om omstrukturering.

(116)

Analysen, enligt vilken en omstrukturering skulle vara mer fördelaktig för fordringsägarna än en konkurs, håller streck också i ett konkursscenario som ger bästa möjliga resultat för de offentliga fordringsägarna. Enligt detta scenario skulle 2005 bara tre offentliga fordringsägare med offentligrättsliga fordringar och 2003 bara en offentlig fordringsägare med civilrättsliga fordringar (52) få väsentligt sämre utdelning vid en omstrukturering jämfört med en konkurs. Alla tre offentliga fordringsägare med offentligrättsliga fordringar uttalade sig dock mot en omstrukturering, och de polska myndigheterna har garanterat att deras fordringar till fullo skall betalas ur RFG:s tillgångar. Av denna anledning har dessa offentliga fordringsägare inte gett gäldenären några fördelar och inte heller tagit offentliga medel i anspråk, och deras agerande kan därför inte anses vara förenat med statligt stöd (53).

(117)

När det gäller den offentliga fordringsägaren med civilrättsliga fordringar, nämligen Zakład Energetyczny, den lokala elleverantören i Częstochowaregionen, måste det för det första konstateras att skillnaden mellan de belopp som företaget skulle ha fått för sina fordringar vid en omstrukturering respektive en konkurs är synnerligen ringa. För det andra förstår kommissionen att en privat fordringsägare som tillhandahåller tjänster för HCz i de flesta fall skulle uttala sig mot att företaget skulle försättas i konkurs, eftersom den skulle förlora en viktig kund om HCz:s produktion avbröts för en längre tid eller helt stoppades. Detta gäller i synnerhet Zakład Energetyczny, som i så fall skulle ha förlorat sin största kund. Denna fordringsägare agerade därför i enlighet med sina affärsintressen och gav inte HCz några otillbörliga fördelar.

(118)

Dessutom förstår kommissionen att en tillämpning av kriterierna för privata fordringsägare förutsätter en realistisk jämförelse mellan konkurs och omstrukturering, mot bakgrund av ovan nämnda rättspraxis (54), enligt vilken det belopp som fordringsägaren ”kan erhålla vid en eventuell likvidation av företaget” måste jämföras med bedömningen ”av företagets chans att återhämta sig”.

(119)

I föreliggande fall finns det uppenbara chanser för företaget att återhämta sig genom en omstrukturering. De civilrättsliga fordringarna säljs till den strategiska investeraren. Det har kunnat påvisas (både 2003 och 2005) att seriösa anbud lagts fram. Överföringen av fordringarna till Operator förefaller dessutom att ha sitt ekonomiska berättigande. Värdet av tillgångarna har bekräftats genom en värdering utförd av ett trovärdigt företag.

(120)

Kommissionen förstår också att det i fall av en konkurs inte går att garantera de belopp som framkastats som exempel i PWC:s analys. Analysen gjordes snarare på grundval av det konkursscenario som var mest fördelaktigt för de offentliga fordringsägarna, och den bygger på att resultatet av försäljningen av tillgångarna förväntas motsvara vad som kan uppnås vid en omstrukturering. Det finns dock inga garantier för att konkursförvaltaren kommer att lyckas att sälja tillgångarna inom ramen för ett och samma förfarande. Däremot kan vissa fordringsägare komma att ta ut pantsatta tillgångar ur konkursboet, vilket leder till att priset vid en försäljning troligen blir lägre än vid en omstrukturering. De polska myndigheterna har lagt fram empirisk bevisning som bekräftar denna hypotes.

(121)

De privata fordringsägarnas agerande visar klart att de har ett sådant marknadsorienterat förhållningssätt. Även de privata fordringsägarna har uttalat sig för en omstrukturering, trots att en konkurs enligt de resultat som presenteras i tabellerna 2 och 3 skulle vara ett mer fördelaktigt alternativ för dem. Som exempel kan nämnas att den privata banken BHP år 2003 i en konkurs skulle ha ådragit sig en förlust motsvarande 19 % (14 miljoner zloty) av dess fordringar, medan förlusten i fall av en omstrukturering beräknades uppgå till ungefär 49 % (37 miljoner zloty). Omstruktureringen, som därvid jämfördes med det mest fördelaktiga konkursscenariot, gav en vinst på endast 62 %. Detta till trots uttalade sig BPH för omstruktureringsöverenskommelsen.

(122)

Om samma måttstock tillämpades på de offentliga fordringsägarna skulle nästan alla föredra en omstrukturering, dvs. alla offentliga fordringsägare med civilrättsliga fordringar och de flesta offentliga fordringsägare med offentligrättsliga fordringar.

(123)

Kommissionens misstankar kunde likaså skingras avseende frågan om HSCz:s övertagande av HCz:s produktion innebar lämnande av statligt stöd. Kommissionen anser att avsikten med att före konkursförklaringen hyra ut stålproduktionstillgångarna till ett separat företag som inte stod under konkurrensförvaltarens kontroll var att skydda värdet på tillgångarna i enlighet med principen om kontinuerlig verksamhet.

(124)

Kommissionen erkänner också att HSCz av TFS fick rörelsekapital och garantier på marknadsenliga villkor, vilket innebär att kriterierna för privata fordringsägare är uppfyllda. Kommissionen förstår att HSCz fick sin finansiering genom lån som beviljats på normala marknadsvillkor och förskottsbetalningar av stålverkets kunder som hade ett starkt intresse av att stålproduktionen fortsatte i Huta Częstochowa.

(125)

När det gäller den garanti som gavs av TFS anser kommissionen, på grundval av sin praxis i fråga om värdering av enskilda garantier, att den inte utgör statligt stöd (55).

(126)

För det första var HSC inte i ekonomiska svårigheter i den mening som avses i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (56). Dessutom handlade det om ett nytt företag som inte var skuldsatt och som hade ett stort antal beställningar. För det andra skulle företaget ha kunnat få lån på finansmarknaden utan statligt ingripande. För det tredje är garantin knuten till ett visst maximibelopp och är inte en öppen garanti.

(127)

När det gäller priset på garantin har kommissionen ingen bevisning för att den provision som erlagts inte skulle motsvara marknadspriset. Det framgår klart av de polska myndigheternas uppgifter att det garanterade beloppet till följd av bestämmelserna i avtalet inte överstiger 6 miljoner zloty och att provisionen därför uppgår till 2 %. Exempel på liknande garantier där provisionen uppgick till 1 % visar att även en provision på 0,8 % skulle ha motsvarat marknadsvärdet, i synnerhet med tanke på att TFS hade tillgång till alla uppgifter rörande HSCz och därför kunde vidta övervakningsåtgärder för att begränsa det garanterade beloppet. Kommissionen vill dessutom påminna om att den i andra ärenden rörande stålindustrin betraktat provisioner som varit ännu lägre än den i föreliggande fall som rimliga (57).

(128)

De ekonomiska medel till ett belopp av 25 161 072,08 zloty (ca 5,3 miljoner euro) som HCz mottog mellan juni 1997 och maj 2002 lämnades med hjälp av statliga medel. Eftersom stålplåt är föremål för omfattande handel i hela Europa skulle därför stöd av denna typ som lämnas av Polen kunna snedvrida konkurrensen, gynna HCz och påverka handeln mellan medlemsstaterna. Sådana medel utgör därför statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

(129)

De av KBN beviljade bidragen till ett belopp av 1 328 000 zloty medförde också en ekonomisk fördel för HSCz och utgör därför statligt stöd, eftersom de på samma sätt som bidragen till HCz påverkar handeln och hotar att snedvrida konkurrensen.

(130)

Kommissionen ser dock ingen fördel som skulle vara knuten till HCz:s försenade betalningar av de offentligrättsliga fordringarna. Eftersom HSCz inte var ett företag som befann sig i svårigheter har kommissionen inte någon grund att tro att en privat fordringsägare i en offentlig institutions ställe skulle ha återkrävt sina fordringar inom en kort tid (58).

(131)

Vidare betalade HSC den lagstadgade räntan på de försenade betalningarna i enlighet med polsk lagstiftning, och denna översteg kommissionens referensräntesats. Kommissionen vill påminna om att ett förfarande i fall av olagligt stöd enligt artikel 14 i procedurförordningen har till syfte att fastställa det belopp som skall återkrävas, för att den situation som rådde innan stödet lämnades skall kunna återställas. Om stödmottagaren emellertid betalat tillbaka bidraget till samma belopp eller med ränta räknat från den dag då stödet beviljats till dagen då det återbetalats utgör detta inte längre statligt stöd i den mening som avses i artikel 87 i EG-fördraget.

(132)

De lagstadgade räntesatserna, som under åren 2002–2004 varierade mellan 16 och 12,25 % (se skäl 99), är högre än den referensräntesats som kommissionen tillämpar vid återbetalning av statligt stöd. I enlighet med artikel 9 i kommissionens förordning nr 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (nedan kallad ”tillämpningsförordningen”) (59) skall räntesatserna beräknas på grundval av genomsnittet av de femåriga swapräntesatser som tillämpas på transaktioner mellan banker för de tre sista månaderna under föregående år, plus 75 baspunkter. Referensräntan uppgick för Polens del från och med den 1 maj 2004 till 7,62 % (60). Före 2004 förekom inte några femåriga swapräntesatser för transaktioner mellan banker. Även övriga indikatorer, såsom den genomsnittliga avkastningen på ettåriga statsobligationer, var betydligt lägre (8,24 % år 2002, 5,34 % år 2003 och 6,63 % år 2004).

(133)

Endast anståndet med betalningen av skulderna till skattemyndigheten i Częstochowa och PFRON, som tillsammans uppgick till 62 116,09 zloty, kan utgöra statligt stöd.

(134)

Det stöd till ett belopp av 25 161 072,08 zloty som HCz erhöll under perioden juni 1997–maj 2002 beviljades i vetskap om att det i enlighet med det nationella omstruktureringsprogrammet och protokoll nr 8 skulle komma att betraktas som statligt stöd. Det lämnades dock senare obeaktat på grund av HCz:s konkurs. Eftersom sådant stöd dock inte är tillåtet enligt protokoll nr 8, utgör det fortfarande förbjudet omstruktureringsstöd, förutsatt att det inte är tillåtet enligt andra bestämmelser om statligt stöd.

(135)

Kommissionen vill påpeka att bestämmelserna om statligt stöd för stålindustrin fram till den 23 juli 2002 reglerades i kommissionens beslut nr 2496/96/EKSG av den 18 december 1996 om gemenskapsregler för statligt stöd till stålindustrin (61) (nedan kallade ”stålstödsreglerna”) (62).

(136)

I artikel 2 i stålstödsreglerna anges att stöd som är förenligt med ramarna för stöd till FoU är tillåtet. Kommissionen anser att det inte finns skälig grund att misstänka att de fem stödåtgärder som KBN beviljat till ett belopp av 5 461 620 zloty inte skulle vara förenliga med ramarna för stöd till FoU i den mening som avses i artikel 3.2 i bilaga IV till anslutningsfördraget (63).

(137)

För det första: även om de bidrag som KBN beviljat HCz inte direkt omfattas av KBN:s ordförandes program av den 30 november 2001 om kriterier för beviljande av och beräkning av de ekonomiska medel som i statsbudgeten anslås för forskning (som kommissionen betraktar som befintligt stöd inom ramen för stödåtgärd PL nr 6 enligt bilaga IV till anslutningsfördraget), förefaller det som om de polska myndigheterna inte bedömt stödet på något annat sätt innan programmet antogs. I själva verket fastställde de polska myndigheterna redan i det nationella omstruktureringsprogrammet att medlen från KBN utgjorde ”tillåtet statligt stöd i form av bidrag till forskning och utveckling” (64). Kommissionen utvärderade det nationella omstruktureringsprogrammet i denna form och antog det genom rådets beslut från juli 2003 (se skäl 27).

(138)

För det andra är stödåtgärderna förenliga med ramarna för stöd till FoU. Det är uppenbart att stödet beviljats för FoU-ändamål. Dessutom överstiger stödet inte den övre gräns för stöd som är förenligt med den fria marknaden som anges i ramarna för statligt stöd till FoU, om man beaktar en höjning på 10 %, på grund av att stödmottagaren befann sig i en region som anges i artikel 87.3 a (65). Det är antingen fråga om stöd för industriell forskning som inte överstiger gränsen på 60 % (se skäl 69 första, andra och fjärde strecksatsen) eller stöd avsett för industriell forskning eller för utvecklingsverksamhet före det konkurrensutsatta stadiet som inte överstiger gränsen på 35 % för utvecklingsverksamhet före det konkurrensutsatta stadiet (se skäl 69 tredje, fjärde och femte strecksatsen). Dessutom hade stödet en stimulanseffekt, eftersom de polska myndigheterna på ett övertygande sätt har visat att HCz utan detta inte skulle ha låtit utföra FoU-programmen.

(139)

Kommissionen överväger därför att undantagsvis inte göra invändningar mot det stöd som 1997–2001 beviljades av KBN i enlighet med bilaga IV till anslutningsfördraget, och anser att det utgjorde stöd som var tillåtet inom ramen för FoU-program, och inte omstruktureringsstöd i den mening som avses i protokoll nr 8.

(140)

För det återstående stödet för verksamheten och omstruktureringen av arbetskraften till ett belopp av 19 699 452 zloty kan kommissionen däremot inte finna något berättigande i stålstödsreglerna. Det är uppenbart att det inte handlar om stöd till FoU eller stöd till nedläggning (artikel 4). Dessutom utgör stödet inte tillåtet driftsstöd i den mening som avses i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till skydd för miljön (66). De polska myndigheterna har i varje fall inte hänvisat till något undantag, varken inom ramen för stålstödsreglerna eller inom ramen för EG:s regler.

(141)

Med tanke på det faktum att något annat undantag inom ramen för EKSG:s stålstödsregler inte kan tillämpas på åtgärderna betraktar kommissionen dem som omstruktureringsstöd enligt artikel 1 i stålstödsreglerna, vilket enligt protokoll nr 8 inte är förenligt med den gemensamma marknaden.

(142)

Under 2002–2003 beviljade KBN HSCz 1 380 000 zloty. Detta belopp kan anses som befintligt stöd inom ramen för stödåtgärd PL nr 6 enligt bilaga IV till anslutningsfördraget. De polska myndigheterna har bekräftat att stödet beviljats inom ramen för den plan som godtagits i enlighet med stödåtgärd PL nr 6. Det råder därför inte något tvivel om att dessa åtgärder är förenliga med ramarna för stöd till FoU i den mening som avses i artikel 3.2 i bilaga IV till anslutningsfördraget.

(143)

Eftersom det stöd som KBN beviljade HCz är tillåtet, uppgår beloppet av det eventuella förbjudna stöd som HSCz tagit emot till 62 116,09 zloty (ca 13 077 euro). Detta belopp uppfyller dock villkoren i kommissionens förordning (EG) nr 69/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse (67), och därför kan kommissionen erkänna att denna åtgärd inte utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

(144)

Av ovan nämnda orsaker anser kommissionen att de åtgärder som Polen har genomfört för omstruktureringen av HCz inom ramen för omstruktureringsplanen av den 7 augusti 2003, ändrad den 1 december och den 30 april 2004, inte utgör stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget. De åtgärder som Polen har genomfört för att stöda HSCz:s verksamhet utgör inte heller stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget. Vidare är de bidrag som HCz och HSCz beviljats av KBN för forskning och utveckling förenliga med den gemensamma marknaden.

(145)

Däremot är det omstruktureringsstöd till ett belopp av 19 699 452 zloty (4,1 miljoner euro) som HCz mottog under åren 1997–2002 inte förenligt med den gemensamma marknaden och måste i enlighet med punkt 18 i protokoll nr 8 betalas tillbaka.

(146)

Återkravet riktas mot det företag som i praktiken dragit nytta av stödet. Vid tidpunkten för beviljandet av stödet utgjorde den ekonomiska aktör som mottog stödet en del av rättssubjektet HCz. Eftersom HCz:s tillgångar och skulder delats mellan de tre efterträdarna RFG, HM och Operator är det inte endast rättssubjektet HCz som avses med det stödmottagande rättssubjektet, utan även de ekonomiska aktörer som tagit över HCz:s tillgångar och skulder. Återbetalning av stödet kommer därför att krävas av HCz, RFG, MH och Operator, som bör vara solidariskt ansvariga.

(147)

De belopp som återkrävs beläggs med ränta som beräknas enligt bestämmelserna i tillämpningsförordningen. I artikel 9.4 tillämpningsförordningen anges särskilt att kommissionen, i avsaknad av femåriga swapräntesatser som tillämpas på transaktioner mellan banker, i nära samarbete med den berörda medlemsstaten, fastställa en räntesats för återkrav av statligt stöd på grundval av en annan metod och med stöd av de upplysningar den förfogar över. Eftersom det för Polen för den period då det med gemenskapsmarknaden oförenliga stödet beviljades inte finns tillgång till några femåriga swapräntesatser som tillämpas för transaktioner mellan banker, bör den räntesats som skall tillämpas vid återkravet av stödet fastställas på grundval av en tillgänglig räntesats som bedöms lämplig för den berörda perioden.

(148)

De polska myndigheterna tillkännagav en ändring av den nationella omstruktureringsplanen för att bekräfta att HCz inte skulle försättas i likvidation, utan att företaget kunde omstruktureras utan statligt stöd. Kommissionen motsatte sig inte denna ändring, i enlighet med punkt 10 i protokoll nr 8.

(149)

I punkt 10 i protokoll nr 8 anges att ”alla senare ändringar i den övergripande omstruktureringsplanen och i de enskilda företagsplanerna måste godkännas av kommissionen och vid behov av rådet”. Eftersom kommissionens beslut rör statligt stöd, är det lämpligt att hänvisa till förfarandereglerna i artikel 88 i EG-fördraget och förordning (EG) nr 659/1999. I fall som detta fattas beslut av kommissionen, om inte ett beslut att bevilja stöd som är förenligt med den gemensamma marknaden är motiverat på grund av exceptionella omständigheter i den mening som avses i artikel 88.2 tredje stycket.

(150)

Kommissionen har därför befogenheter att godkänna den föreslagna ändringen, eftersom de viktigaste sifferuppgifterna i protokollet i fråga om det statliga stödet, produktivitetsnivåerna, betalningsplanen och det statliga stödets proportionalitet förblir oförändrade (68). Den berörda ändringen av det nationella omstruktureringsprogrammet kommer inte att ha någon inverkan på protokoll nr 8. HCz är inte en stödmottagare i den mening som avses i protokoll nr 8, och när det gäller den allmänna nettokapacitetsminskningen i den polska stålindustrin som föreskrivs i punkt 7 sker inte heller någon ändring.

(151)

Dessutom har de polska myndigheterna i tillräcklig grad motiverat ändringen. Omstruktureringen av HCz förefaller verkligen vara ett alternativ som bygger på marknadsprinciperna och av den bedömning som gjorts ovan framgår det att HCz – i motsats till den uppfattning som rådde 2003 – kan omstruktureras utan statligt stöd.

(152)

Kommissionen anser sig dock inte kunna godkänna det stöd som beviljats HCz under 1997–2002. Ett godkännande skulle nämligen innebära att HCz skulle tas med i förteckningen över stödmottagare, vilket skulle medföra en ökning av det statliga stöd som kan beviljas till den polska stålindustrin, och därmed rubba jämvikten mellan åtagandena rörande statligt stöd och snedvridningen av konkurrensen. Kommissionen kunde inte godkänna en sådan ändring utan medgivande av rådet.

(153)

Kommissionen anser inte att försäljningen av HCz:s och HSCz:s dotterbolag står i strid med punkt 4 i protokoll nr 8.

(154)

I punkt 4 i protokoll nr 8 anges följande: ”Ett stödmottagande företag får inte

I det nationella omstruktureringsprogrammet (se skäl 26) understryks att avsikten med denna bestämmelse var att förhindra att HCz:s tillgångar eller aktier skulle övertas av ett stödmottagande företag som omfattas av protokoll nr 8.

(155)

Kommissionen anser att punkt 4 a, och inte punkt 4 b, bör beaktas i detta fall, eftersom ärendet inte gäller försäljning av tillgångar utan försäljning av aktier, vilket innebär en företagskoncentration (69). Den strategiska investeraren förvärvar i praktiken endast aktier i företaget och inte enskilda tillgångar. Dessutom skulle 4 b kunna tillämpas om HCz förklarats i konkurs, vilket inte är fallet.

(156)

Kommissionen anser inte att det föreligger något brott mot punkt 4 a i protokoll nr 8, eftersom bestämmelsen entydigt avser de stödmottagare som omfattas av protokoll nr 8, och varken Donbass eller LNM hör till dem.

(157)

LNM har visserligen förvärvat ett stödmottagande företag, nämligen MSP. Kommissionen har dock inte några bevis för att LNM skulle agera på uppdrag av eller som företrädare för MSP. LNM och MSP drivs tvärtom som separata, oberoende företag. Även om kommissionen tolkade den aktuella bestämmelsen så att den skulle innebära ett förbud mot korssubventionering mellan de stödmottagande företagen (eventuellt MSP) och de aktörer som inte är stödmottagare (i detta fall HCz), har kommissionen fått tillräckliga garantier för att en eventuell köpare kommer att avstå från korssubventionering av HCz från det stöd som erhållits inom ramen för det nationella omstruktureringsprogrammet. Denna garanti har bekräftats i form av åtaganden från både de polska myndigheterna och LNM (se skälen 79 och 106).