13.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 353/12

(1)

Beslutet är riktat mot Akzo Nobel NV, Akzo Nobel Nederland BV, Akzo Nobel Chemicals BV, Akzo Nobel Functional Chemicals BV, Akzo Nobel Base Chemicals AB, Eka Chemicals AB och Akzo Nobel AB (nedan ”Akzo”), solidariskt ansvariga, Clariant AG och Clariant GmbH (nedan ”Clariant”), solidariskt ansvariga, Elf Aquitaine SA (nedan ”Elf Aquitaine”) och Arkema SA (nedan ”Arkema”, tidigare benämnt Atofina SA), solidariskt ansvariga, samt Hoechst AG (nedan ”Hoechst”).

(2)

I denna sammanfattning hänvisas det oftast till Atofina SA (eller ”Atofina”) i stället för Arkema, som egentligen är mottagaren av detta beslut, eftersom Atofina var det namn som användes under det administrativa förfarandet.

(3)

Mottagarna av beslutet deltog i en enda, fortlöpande överträdelse av artikel 81 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (nedan ”EG-fördraget” eller ”fördraget”) och, från och med den 1 januari 1994, artikel 53.1 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (nedan ”EES-avtalet”). Kartellen omfattade hela EES-området.

(4)

Kommissionen inledde en undersökning av sektorn för monoklorättiksyra (inom EES) efter att ha mottagit en ansökan om förmånlig behandling från Clariant i december 1999. Undersökningen gav vid handen att kartellen hade pågått från åtminstone den 1 januari 1984 till den 7 maj 1999.

(5)

Monoklorättiksyra är en reaktiv organisk syra som används som en kemisk mellanprodukt vid framställningen av tvättmedel, bindemedel, textilhjälpmedel samt förtjockningsmedel som används i livsmedel, läkemedel och kosmetika.

(6)

Den geografiska marknaden ansågs vara EES. Värdet av denna marknad var ca 121 miljoner euro 1998, dvs. det sista hela året av överträdelsen. Under den tid som undersökningen varade påverkade kartellen nästan hela den gemensamma marknaden och EES.

(7)

När det gäller kartellens organisation kan kontakter mellan de största tillverkarna av monoklorättiksyra spåras tillbaka till slutet av 70-talet och början av 80-talet. Kontakterna var i det skedet främst bilaterala och rörde utbyte av information om kunder och priser.

(8)

Från början till mitten av 80-talet började det anordnas multilaterala möten och arrangemangen blev fastare och syftade till att företagen skulle behålla sina marknadsandelar. Deltagarna var i detta skede Hoechst, Akzo och Atochem SA (sedermera Atofina SA, nu under namnet Arkema). Clariant anslöt sig först 1997 efter att ha köpt Hoechsts verksamhet med monoklorättiksyra.

(9)

Vid denna tid träffades deltagarna två till fyra gånger om året på multilateral nivå. Mötena organiserades enligt ett rullande schema i de deltagande företagens olika hemländer. Även de bilaterala kontakterna fortsatte och deltagarna träffades även vid särskilda möten och vid sociala tillställningar.

(10)

Kartellen blev mer formaliserad 1993, för att man skulle få en öppnare statistik, få slut på fusk, bättre kunna kontrollera försäljningspersonal och införa ett kompensationssystem. Ett formellt system för utbyte av kvartalsenliga försäljnings- och prisuppgifter infördes också mellan deltagarna.

(11)

I ett försök att rättfärdiga utbytet av marknadsinformation anlitades en statistisk organisation, […] (nedan ”[…]”). […] tillhandahöll aggregerad marknadsstatistik och kartelldeltagarna träffade en företrädare för […] två gånger om året, vanligtvis i […], för att diskutera denna och andra frågor som var av intresse för branschen.

(12)

Dessa legitima möten fungerade emellertid som täckmantel för det verkliga syftet med sammankonsterna, nämligen att parterna skulle träffas för att diskutera genomförandet av kartellarrangemangen. Dessa olagliga möten ägde vanligtvis rum på kvällen innan mötena med […] och på en annan plats. Mellan 1994 och 1999 anordnades 13 möten med […], även om det sista förefaller ha ställts in.

(13)

Även om organisationen av kartellen kan ha förändrats under dess varaktighet, var de centrala inslagen desamma. Det gäller bland annat tilldelningen av försäljningsvolymer och kunder för att bibehålla marknadsandelar. Marknadsandelarna garanterades också genom ett kompensationssystem mellan parterna som trädde in vid över- eller underförsäljning. Det förekom ett betydande utbyte av försäljnings- och prisinformation och det finns även bevis för samordnade prisökningar.

(14)

Överträdelsen bestod i tilldelning av kund- och volymkvoter, överenskommelser om samordnade prisökningar, införande av ett kompensationssystem för att säkerställa att kvoterna hölls, utbyte av försäljningsvolymer och priser och regelbundet deltagande i multilaterala och bilaterala möten och andra kontakter för att se till att kartellen fungerade. Dessa typer av förfaranden är till sin natur mycket allvarliga överträdelser av artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet.

(15)

Kartellarrangemangen genomfördes av tillverkare som under den aktuella tidsperioden täckte största delen av den gemensamma marknaden och, från den 1 januari 1994, EES-marknaden. Den måste därför ha påverkat den gemensamma marknaden/EES-marknaden för monoklorättiksyra.

(16)

Med hänsyn till arten av det aktuella beteendet ansåg kommissionen att mottagarna av detta beslut hade begått en mycket allvarlig överträdelse av artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet.

(17)

För att ta hänsyn till den särskilda vikten, och således den faktiska påverkan på konkurrensen, av varje företags förfarande i samband med överträdelsen, delades företagen in i olika kategorier efter deras relativa betydelse på marknaden.

(18)

Kommissionen ansåg att det var lämpligt att lägga den EES-omfattande produktomsättningen till grund för jämförelsen av varje företags relativa betydelse på den berörda marknaden. Jämförelsen gjordes på grundval av den EES-omfattande produktomsättningen för det sista hela året av överträdelsen, dvs. 1998 för alla företag utom Hoechst, för vilket 1996 användes som referensår eftersom företaget lämnade marknaden för monoklorättiksyra i mitten av 1997.

(19)

Akzo, Clariant och Atofina var de största tillverkarna av monoklorättiksyra i EES 1998, med marknadsandelar på ca 44 %, 34 % respektive 17 %. Hoechst hade en marknadsandel på 28 % 1996 innan den lämnade marknaden i mitten av 1997. Företagen delades därför in i tre kategorier. Den första kategorin bestod av Akzo, den andra av Hoechst och Clariant och den tredje av Atofina.

(20)

Inom kategorin mycket allvarliga överträdelser kan man med hjälp av bötesskalorna fastställa böterna till en nivå som säkerställer att de har en tillräckligt avskräckande effekt, med hänsyn tagen till varje företags storlek. I detta hänseende noterade kommissionen att Atofina/Elf Aquitaine 2003 hade en omsättning på 84,5 miljarder euro och Akzo på 13 miljarder euro. Kommissionen ansåg det därför vara lämpligt att multiplicera böterna för Atofina/Elf Aquitaine med en faktor på 2,5 och böterna för Akzo med en faktor på 1,5.

(21)

Akzo och Atofina har begått en överträdelse med lång varaktighet. De deltog i kartellen från januari 1984 till maj 1999, dvs. i 15 år 4 månader. Detta motiverade en ökning av grundbeloppet för böterna med 150 % för båda företagen.

(22)

Hoechst har också begått en överträdelse under en lång tid. Företaget deltog i de olagliga arrangemangen från januari 1984 till slutet av juni 1997, dvs. 13 år 6 månader, vilket motiverade en ökning av grundbeloppet med 135 %.

(23)

Clariants deltagande begränsade sig till perioden från juli 1997, då företaget köpte Hoechsts monoklorättiksyraverksamhet, till maj 1999. Clariant deltog alltså i kartellen under en period på 1 år 10 månader, vilket motiverade att grundbeloppet ökades med 15 %.

(24)

Vid den tid då överträdelsen ägde rum hade två av mottagarna av detta beslut redan varit föremål för kommissionsbeslut i kartellärenden. Hoechst var en av mottagarna av besluten i ärendena PVC II (94/599/EG; 27 juli 1994) och Dyestuffs (69/243/EEG; 24 juli 1969). Atofina var också en av mottagarna av beslutet i PVC II-ärendet. Dessa försvårande omständigheter motiverade en ökning med 50 % av grundbeloppet för de böter som fastställts för Hoechst och Atofina.

(25)

Akzo gjorde frivilliga uttalanden som ledde kommissionen till slutsatsen att Eka Nobel AB, Eka Nobel Skoghall AB och Nobel Industrier AB (numera Eka Chemicals AB, Akzo Nobel Base Chemicals AB respektive Akzo Nobel AB) varit självständigt delaktiga i kartellen från den 15 juni 1993 till dess att de blev en del av Akzokoncernen den 25 februari 1994. Som ett resultat av Akzos avslöjanden får koncernen högre böter än vad den skulle ha ålagts om den inte hade samarbetat. Av rättviseskäl och med beaktande av de särskilda omständigheterna i ärendet fann kommissionen det därför lämpligt att befria de ovannämnda företagen från böter för deras självständiga överträdelse.

(26)

Tre av mottagarna av detta beslut (Akzo, Atofina och Clariant) samarbetade med kommissionen i olika skeden av undersökningen, för att få en sådan förmånlig behandling som avses i kommissionens meddelande från 1996 om befrielse från eller nedsättning av böter (2).

(27)

Meddelandet tillämpades på följande sätt i beslutet.

(28)

Clariant var först med att tillföra bevismaterial som var avgörande för att bevisa att det fanns en hemlig kartell som påverkade monoklorättiksyrabranschen inom EES. Informationen lämnades i en förklaring som Clariant tillsammans med bevisning lämnade in den 6 december 1999. Med hjälp av denna information kunde kommissionen utföra en undersökning i Akzos och Atofinas lokaler. Clariant uppfyllde också de övriga villkoren i avsnitt B; företaget upphörde med sitt deltagande i kartellen, samarbetade fullt ut under hela undersökningen och hade inte varit initiativtagare till kartellen. I beslutet beaktades alla dessa omständigheter och Clariant AG och Clariant GmbH beviljades en nedsättning med 100 % av det bötesbelopp som de skulle ha ålagts om de inte hade samarbetat med kommissionen.

(29)

Varken Akzo eller Atofina uppfyllde villkoren i avsnitt C i meddelandet.

(30)

Både Akzo och Atofina samarbetade med kommissionen.

(31)

Atofina samarbetade nära med kommissionen och kom därför i fråga för en väsentlig nedsättning av bötesbeloppet, eftersom det var det andra företaget som försåg kommissionen med upplysningar och bevismaterial som bidrog till att fastställa förekomsten av kartellen. Atofina bestred inte heller de faktiska omständigheter som kommissionen grundade sig på när den fastställde förekomsten av kartellen. De upplysningar och bevis som Atofina tillhandahöll var detaljerade och kommissionen stödde sig på dem i stor utsträckning i sitt beslut. Atofina uppfyllde villkoren i avsnitt D och dess samarbete har visat sig i en nedsättning med 40 % av det bötesbelopp det annars skulle ha ålagts.

(32)

Akzo beviljades en väsentlig nedsättning av bötesbeloppet eftersom det var det tredje företag som försåg kommissionen med upplysningar och bevis som styrkte förekomsten av kartellen på marknaden för monoklorättiksyra. Akzo bestred inte de faktiska omständigheter som kommissionen grundade sig på. Kommissionen konstaterade att Akzo uppfyllde villkoren i avsnitt D. De upplysningar och bevis som Akzo tillhandahöll var detaljerade och kommissionen stödde sig på dem i sitt beslut, vilket gav företaget en nedsättning med 25 % av det bötesbelopp det annars skulle ha ålagts.

(33)

Följande företag överträdde artikel 81 i fördraget genom att tilldela försäljningskvoter, fördela kunder, avtala om samordnade prisökningar och om ett kompensationssystem, utbyta information om försäljningsvolymer och priser samt delta i regelbundna möten och andra kontakter för att avtala och genomföra ovannämnda konkurrensbegränsningar. Från och med den 1 januari 1994 utgjorde företagens beteende också en överträdelse av artikel 53.1 i EES-avtalet.

(34)

För dessa överträdelser åläggs följande böter:

Akzo Nobel Base Chemicals AB, Eka Chemicals AB och Akzo Nobel AB skall vara solidariskt ansvariga för betalningen av de böter som åläggs i punkt 1 a) upp till ett belopp av 50,63 miljoner euro. De övriga Akzo-företag som räknas upp i samma punkt skall vara solidariskt ansvariga för hela bötesbeloppet.

(35)

De företag som räknas upp i punkt 1 skall omedelbart upphöra med överträdelsen, om de inte redan har gjort det. De skall avstå från att upprepa varje åtgärd eller beteende som den överträdelse som konstaterats i detta ärende och från varje åtgärd eller beteende som har samma eller liknande syfte eller verkningar.