5.4.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 82/52

(1)

Den 14 mars 2006 granskade rådet Förenade kungarikets uppdaterade konvergensprogram för 2005/2006–2010/2011.

(2)

(3)

I sitt yttrande av den 8 mars 2005 om den föregående uppdateringen av konvergensprogrammet uppmanade rådet Förenade kungariket att hålla underskottet under 3 % av BNP och förbättra den konjunkturrensade ställningen för att säkra målet på medellång sikt med offentliga finanser som är nära balans eller som visar överskott. Den 24 januari 2006 fastställde rådet, med hänsyn till uppgifterna i 2005 års uppdatering av konvergensprogrammet, att underskottet i Förenade kungariket var alltför stort. I enlighet med rådets rekommendation enligt artikel 104.7 av den 24 januari 2006 skall detta alltför stora underskott korrigeras senast under budgetåret 2006/2007 (2). Efter det att den sexmånadersperiod som anges i rekommendationen löpt ut skall kommissionen bedöma vilka framsteg de brittiska myndigheterna gjort när det gäller att korrigera det alltför stora underskottet.

(4)

(5)

Programmet följer i stort sätt modellens struktur men avviker på några viktiga punkter från uppgiftskraven för stabilitets- och konvergensprogram som fastställs i den nya uppförandekoden (3).

(6)

(7)

(8)

(9)

Budgetutfallet kan bli sämre än vad som beräknas i programmet, särskilt på kort sikt. Den beräknade återhämtningen av relarionstalet mellan skatt och BNP och särskilt bolagsskatteinkomsterna, innebär risker, då den är beroende av antagandet om en positiv utveckling inom den finansiella sektorn, som fortsätter till nästa år och därefter inte vänder. På utgiftssidan beräknas i uppdateringen att efter ökningen fram till 2007/2008 minskar utgiftskvoten till under nivån för 2005/2006, vilket kan bli en utmaning. Med tanke på gällande politiska åtaganden innebär en minskning av utgifterna i förhållande till BNP att de löpande utgifterna minskar i betydligt lägre takt, vilket sannolikt kommer att slå igenom särskilt starkt på vissa områden. Den omfattande översynen av de offentliga utgifterna som planeras under 2007 (Comprehensive Spending Review) bör bidra till att fastställa områden där den offentliga utgiftsökningen kan minskas. Under 2009/2010 och 2010/2011 kan dessa negativa risker delvis komma att uppvägas, särskilt på inkomstsidan, då beräkningen av den ekonomiska tillväxten förefaller innehålla en försiktighetsmarginal.

(10)

(11)

Bruttoskuldkvoten beräknas, trots att den fortsätter att ligga långt under fördragets referensvärde på 60 % av BNP, öka över programperioden och nå en topp på något under 45 % av BNP under 2007/2008 från en nivå på cirka 41 % under 2004/2005. Därefter väntas skuldkvoten uppvisa en svag minskning.

(12)

I fråga om de offentliga finansernas hållbarhet, tillsammans med ökade kostnader för en åldrande befolkning, finns det risk för att otillräckliga privata pensionsavsättningar kan öka de offentliga utgifterna, vilket skulle medföra en risk av medelstor omfattning, om det inte vidtas några åtgärder för att förbättra de offentliga finansernas hållbarhet. Under perioden fram till 2050 väntas en tyglad ökning i de offentliga pensionsutgifterna. Ett ökat tryck när det gäller åldersrelaterade utgifter kan dock inte uteslutas då det finns en risk för att de privata pensionsavsättningarna är otillräckliga. Pensionspolitiken håller för närvarande på att ses över och regeringens svar på pensionsutskottets rapport väntas komma under våren. Den för närvarande gynnsamma skuldbördan bidrar till att i viss grad begränsa de framtida effekterna på finanserna av den åldrande befolkningen. Bruttoskulden beräknas dock överstiga referensvärdet på 60 % av BNP under prognosperioden fram till 2050 om det inte företas ytterligare finanspolitiska konsolideringar under programperioden i förhållande till det strukturella saldot under 2005/2006. En förbättring av det strukturella saldot på medellång sikt skulle bidra till att minska riskerna i samband med de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet (4).

(13)

De planerade åtgärderna för de offentliga finanserna överensstämmer i huvudsak med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, som ingår i de integrerade riktlinjerna för perioden 2005–2008. Nuvarande skuldkvot är fortfarande relativt låg, men underskottet är alltför stort och måste korrigeras, och ytterligare en konsolidering krävs för att stabilisera skuldkvoten. Det är positivt att en översyn görs av de offentliga pensionsavsättningarna för att säkerställa att de är tillgängliga, ekonomiskt lönsamma och tillräckliga ur social synpunkt. Vidare planeras i programmet åtgärder för att förbättra kvaliteten på de offentliga finanserna, vilket inbegriper en ambition att göra de offentliga utgifterna effektivare genom bättre förvaltning av tillgångarna, samt en omfördelning och en minskning av antalet tjänster i den offentliga förvaltningen.

(14)

I det nationella reformprogram som Förenade kungariket lade fram den 13 oktober 2005 i samband med den förnyade Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning framhålls bl.a. följande utmaningar av särskild finanspolitisk betydelse: Att upprätthålla de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt mot bakgrund av den demografiska utmaningen, främja innovation och forskning och utveckling, öka möjligheterna att förvärva färdigheter, säkerställa rättvisa genom ett modernt och flexibelt välfärdssystem och öka innovation och anpassningsbarhet vid användningen av resurser. De budgetmässiga konsekvenserna av de åtgärder som beskrivs i det nationella reformprogrammet avspeglas till fullo i konvergensprogrammets finansiella prognoser. De finanspolitiska åtgärderna i konvergensprogrammet överensstämmer i stort sett med åtgärderna i det nationella reformprogrammet.

i)

Säkerställa att underskottet senast 2006/2007 minskas till under 3 % av BNP på ett trovärdigt och hållbart sätt och därefter genomföra budgetkonsolideringen, särskilt genom att fullfölja den planerade utgiftsminskningen efter 2007/2008.

ii)

Uppnå ett mål på medellång sikt som säkerställer snabba framsteg mot hållbarhet och ett försiktigt relationstal för skuldkvoten väl under 60 % av BNP, som ger en tillräcklig säkerhetsmarginal för att hindra att underskottet överstiger referensvärdet på 3 % av BNP, som Förenade kungariket är skyldigt att sträva efter att undvika och som ger handlingsutrymme för budgetåtgärder, säskilt med hänsyn till behovet av offentliga investeringar.