5.4.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 82/6

(1)

Den 14 mars 2006 granskade rådet Tysklands uppdaterade stabilitetsprogram.

(2)

(3)

Den 21 januari 2003 beslutade rådet att det förelåg ett alltför stort underskott i Tyskland och rekommenderade på grundval av artikel 104.7 att det alltför stora underskottet skulle korrigeras senast 2004. I sitt meddelande till rådet i december 2004 om ”Tysklands och Frankrikes situation efter EG-domstolens dom med avseende på deras skyldigheter enligt förfarandet vid alltför stora underskott”, angav kommissionen att 2005 bör anses utgöra den relevanta tidsfristen för korrigeringen. I januari 2005 instämde rådet i detta. Den 14 mars 2006 beslöt rådet att i enlighet med artikel 104.9 förelägga Tyskland att vidta åtgärder för att senast år 2007 korrigera det alltför stora underskottet. I sitt yttrande av den 17 februari 2005 om det uppdaterade stabilitetsprogrammet från december 2004, som omfattade perioden 2004–2008, uppmanade rådet Tyskland att vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att det alltför stora underskottet korrigeras under 2005, att genomföra anpassningar av de offentliga finanserna under åren efter 2005 och göra de strukturella ansträngningar som krävs för att uppnå en ställning för de offentliga finanserna nära balans mot slutet av den period som omfattas av programmet, samt att fullfölja de strukturreformer som syftar till att stärka de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt, inte minst i fråga om hälso- och sjukvårdssystemet.

(4)

Enligt uppgifter från Eurostat, uppgick underskottet i den offentliga sektorns finanser i Tyskland till 3,3 % av BNP år 2005. Dessa uppgifter, i avvaktan på en närmare granskning av deras kvalitet, grundas på en preliminär anmälan från Tyskland i överensstämmelse med rådets förordning (EG) nr 3605/93, som Tyskland lämnade in till kommissionen den 24 februari 2006. I den tidigare uppdateringen av stabilitetsprogrammet hade målet angivits till 2,9 % av BNP för 2005.

(5)

Tysklands uppdaterade stabilitetsprogram lämnades in den 22 februari 2006. Programmet omfattar perioden 2005–2009. Programmet motsvarar i grova drag den modellstruktur för stabilitets- och konvergensprogram som definieras i den nya uppförandekoden (2).

(6)

(7)

(8)

(9)

När det gäller 2006 kan de risker som är förenade med utfallet för de offentliga finanserna betraktas som balanserade. Från och med 2007 skulle emellertid utfallet för de offentliga finanserna kunna bli sämre än i programmets beräkningar. Återhållsamheten i fråga om de sociala utgifterna, som inte i detalj redovisas i programmet men som förmodas utgöra ett avgörande bidrag till anpassningen av de offentliga finanserna, förutsätter att planerna genomförs strikt. De sociala utgifterna har varit en av de huvudsakliga faktorerna till överskridandet av budgetmålen jämfört med tidigare program. Budgetmålen skulle äventyras om den planerade befrielsen från socialavgifter genomförs fullt ut utan att de motsvarande utgiftsmålen uppnås. Vidare skulle lägre tillväxt än väntat kunna leda till inkomstbortfall, som skulle kunna visa sig svåra att kompensera genom ytterligare minskning av utgifterna i syfte att inte avvika från den planerade anpassningsbanan för underskottet. I programmet aviseras vidare reformer av bolagsskattesystemet senast 2008 och av sjukförsäkringen och försäkringen av långtidssjuka, vilket, om det inte finansieras fullt ut i enlighet med programmet, skulle få negativa effekter på underskottet på kort sikt.

(10)

Mot bakgrund av denna riskbedömning förefaller programmets finanspolitiska inriktning förenlig med kravet på en korrigering av det alltför stora underskottet senast år 2007. Den förefaller emellertid inte ge en tillräcklig säkerhetsmarginal för att förebygga att referensvärdet på 3 % av BNP överskrids vid normala konjunktursvängningar fram till programperiodens nästsista år. Programmets anpassningstakt mot målet på medellång sikt överensstämmer i stort sett med stabilitets- och tillväxtpakten under åren efter korrigeringen av det alltför stora underskottet. Enligt pakten bör den årliga förbättringen av det strukturella saldot för euroområdet och de länder som deltar i ERM II som riktmärke ligga på 0,5 % av BNP och korrigeringen bör vara större under goda ekonomiska tider, men kan vara lägre när dåliga ekonomiska tider råder.

(11)

(12)

När det gäller de offentliga finansernas hållbarhet förefaller risken för Tysklands del vara medelstor med avseende på de beräknade offentliga utgifterna för befolkningens åldrande (3). De strukturella reformer som genomförts under de gångna åren, och i synnerhet pensionsreformen, har medverkat till att begränsa framtida ökningar av offentliga utgifter. Med tanke på att den offentliga skulden brutto för närvarande överstiger fördragets referensvärde på 60 % av BNP och med tanke på det rådande höga strukturella underskottet, är det nödvändigt att strikt genomföra en kraftfull konsolidering av de offentliga finanserna under programperioden för att på så sätt minska riskerna vad gäller de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt.

(13)

De finanspolitiska åtgärder som föreslås är i stort sett förenliga med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, vilka utgör en del av de integrerade riktlinjerna för perioden 2005–2008. Detta gäller särskilt Tysklands planer på att genomföra ett antal strukturreformer för att förbättra de offentliga finansernas hållbarhet på medellång till lång sikt. Om begränsningen av utgifterna inom socialförsäkringssystemen genomfördes som planerat skulle de offentliga utgifternas sammansättning bättre gynna de tillväxtfrämjande utgiftsslagen i linje med Lissabonstrategin.

(14)

Tysklands nationella reformprogram, som lämnades in den 7 december 2005 inom ramen för den förnyade Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning, innehåller följande sex huvudutmaningar: kunskapssamhället, väl fungerande marknader och konkurrenskraft, näringslivsklimatet, de offentliga finansernas hållbarhet (inbegripet hållbar tillväxt och social trygghet), ekologisk innovation, och omställningen av arbetsmarknaden. De finanspolitiska åtgärder som planeras i stabilitetsprogrammet ligger på det hela taget i linje med de åtgärder som anges i reformprogrammet. Budgetkonsekvenserna av de åtgärder som föreslås i reformprogrammet avspeglas i stora drag i beräkningarna av de offentliga finansernas utveckling i stabilitetsprogrammet. Utöver de förslag som återfinns i det nationella reformprogrammet, förutses i stabilitetsprogrammet, som en del av reformen av det federala systemet, att eventuella sanktioner som ett resultat av tillämpningen av stabilitets- och tillväxtpakten, skulle fördelas enligt en regel mellan alla nivåer av den offentliga förvaltningen. Detta skulle skrivas in i den tyska författningen.

—

Säkerställa den planerade sammanlagda strukturella anpassningen med minst en procentenhet under åren 2006 och 2007 vilket på ett trovärdigt och varaktigt sätt skulle få ned underskottet i den offentliga sektorns finanser under 3 % av BNP senast 2007.

—

Utan tidsspillan uppnå målet på medellång sikt för de offentliga finanserna genom en förbättring av det strukturella saldot på minst  procentenhet per år efter det att det alltför stora underskottet har korrigerats, bland annat genom att med kraft genomföra den planerade utgiftsbegränsningen för att kunna genomföra den planerade lättnaden i socialavgiftsuttaget, och genom att se till att den aviserade reformen av bolagsbeskattningen inte äventyrar den finanspolitiska konsolideringen.

—

Genomföra de planerade reformerna av det federala systemet för att förbättra budgetramen och därigenom bidra till att säkerställa att målen för de offentliga finanserna uppnås på alla nivåer av den offentliga sektorn.